The Project Gutenberg EBook of Utan anfrare, by Ave

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net


Title: Utan anfrare
       Fem svenskors fjellvandring i Norge

Author: Ave

Release Date: May 7, 2005 [EBook #15783]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANFRARE ***




Produced by Martin gren, Torbjrn Alm and PG Distributed Proofreaders






UTAN ANFRARE

Fem svenskors fjellvandring i Norge


SKILDRAD

AF

AVE


PHILIP LINDSTEDTS FRLAG, LUND, 1885.



INNEHLL:

   I. Frberedelser                          sid.  5
  II. Om bord p Zphyr                          9
 III. Ejdsvold                                    15
  IV. P Mjsen                                   17
   V. Lillehammer                                 22
  VI. P vandring                                 25
 VII. Till fjells                                 32
VIII. P strarne                                 36
  IX. P vidder och strar                        43
   X. Husvilla                                    61
  XI. P tertg                                  70
 XII. I fiskarhyddan                              77
XIII. P vg till Espedalsvattnet                 83
 XIV. Frn Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen    94
  XV. I Valders med Ambrosius  (bihang)          112
 XVI. Far vl Norge!                             147




Inledning.


I en tid, d skrifsjuka rasar vrre n koleran i Spanien, svrare n
pianomusik bland oss svenskar, och grymmare n den hrjande europeiska
kassafrsnillningen, r det fr hvarje moralisk frfattare en pligt att
gifva lsaren ett antagligt skl fr det han--frf. n vidare utsprider
farsoten.

Ett sdant skl har jag, med mina fyra kamraters hjelp, efter ifrigt
skande funnit, och d vi besett det p alla sidor, vridit och vndt det,
vrre n vra finare krgare vnda den nya kungliga frordningen om stngda
vrdshusdrrar, erhll den funna frevndningen--nej _sklet_ var det
ju--fljande form.

Vi skola utgifva en bok, som kan blifva ett bidrag till knnedom om norska
folket; aflifvar den gamla sagan om, att det r _omenskligt dyrt att resa i
Norge_, och slutligen ingifver mnga landsmn af bda knen lust och mod
till att strka kropp och sjl med fjellvandringar i detta af svenskar s
fga knda broderland.

D vi nu en gng voro komna i en hghvlfd folkvnlig tankegng, beslts
det tillika att vi skulle lemna vissa detaljerade upplysningar till
praktisk nytta fr vrt eget kn, hvilket vi knde oss st nrmast, efter
som vi ej hade ngon manlig person i vrt sllskap. Derfr vill jag be alla
manlige lsare, som mjligen rka f tag i boken, att _lsa inledningen_,
och s hoppa fver alla frberedelser nda tills han ser rubriken:
_Mjsen_.

Ett ytterligare std fr denna min uppmaning har jag i det omdme, som
flts af en aktad manlig kritiker, hvilken lst manuskriptet. Han sade mig
nemligen, att mn ej hysa ngot synnerligt intresse fr damtoiletter och
dess sm hemligheter, d. v. s., han sade, att mn ej bry sig om att _lsa_
om sdant. Se, derfr har jag p mina och kamraternas vgnar gifvit denna
lilla vink i inledningen, fr att lta alla vra lsare frst, att ju
lngre de komma in i boken, ju roligare blir den. Man br gra hvad man kan
fr att uppmuntra sin nsta till ihrdighet.

Malm, i skilsmessans stund, 21 augusti 1885.

_Alla fem reskamraterna_

genom

AVE.




Frberedelser.


Aldrig har en jordisk verld, sgs det, varit vrre splittrad n vr
nuvarande, som r brddfull af alla slags freningar, utom mjligen de
ktenskapliga, hvadan dessa senare s mycket oftare beskrifvas bde p kors
och tvrs af vra moderne diktare. Men mig vetterligt har nnu ingen hittat
p att frklara, snderdela och ter sinka i hop det sakfrhllande, att
vr tids qvinnor ha en stark fallenhet fr, att, till trots fr den gamla
naturlagen om motsatta kns dragning, sammanklumpa sig inom sitt eget,
eller ock rent af sammangadda sig liksom bi utanfr den fverfylda kupan
under svrmningstiden. Naturligtvis kan ingen begra att jag skall
dissekera detta nutidsfenomen, ty jag har i vra likstllighetsdagar samma
rttighet som mnga a vra skriftstllare och frelsare, att smita ut
frn en vetenskaplig svrighet, med frklaring att hr ej r rtta
platsen fr dess anbringande, samt att jag endast velat ppeka den
mrkliga omstndigheten, att 5 svenskor slto sig tillsammans fr att, utan
annat beskydd n himlens (som nnu rknas till maskulinum) gra en fotresa
i det mrkliga land, hvars fjell ju skola fverlefva verldens frstring.

Sedan fyra af oss p en profvandring i Danmark fvertygat hvarandra om, att
ingen af oss tagit mmare intryck af skomakares spetsigheter, uppgjordes
vilkoren fr den blifvande fotresan i Norge. A: ett osvikligt godt lynne;
b: hvardera en rensel, hvars innehll ej fick fverstiga en tyngd af 15
sklp.; c: fritt val mellan ett paraply och en kpp, som _icke_ skyddar mot
regn; d: hvardera 100 kr., antingen i fickan eller i en liten vaxdukspse,
buren som amulett p ett osynligt band kring halsen d vi lemna Kristiania;
e: alla manliga individer uteslutes frn vrt sllskap; ett undantag gres
endast fr _yrkesfrare_, i fall sdana ej kunna undvikas. Till dessa
vilkor lade jag ett fr egen rkning: Nr bckar, floder, strmmar och
elfvar genomvadas, skall den minst vimmelkantiga delen af sllskapets
ungdom hjelpa Ave fver.

Ingen af oss fem kamrater hade frr gjort ngon fotresa i Norge; en sjette
person, en qvinna naturligtvis, hade utstakat den hufvudsakliga resplanen
p en specialkarta fver Kristians amt.

Enr ingen af oss hade hjerta att gra Tegnr till en oplitlig diktare,
blefvo beslut och handling ett hos oss fem qvinnor, och vr frvandling
till turister skedde ngot hastigare n vi sedan kunnat nska, i det
drgten, som bestmdes fr ett fyra veckors vandringslif, endast bestod af
vra vanliga hvardagskostymer, kompletterade med trdgrdshattar och
hemsydda vaxduksrenslar. Ett undantag i renselvg bildade dock vr femte
reskamrat, en medicine kandidat, ocks en qvinna, ngot som ej fr glmmas,
d jag senare talar om allas vrt intima frhllande till kandidaten under
alla faror och lefnadsbehof.

Medan jag r i taget, kan jag lika s gerna med ens presentera hela
sllskapet:

_Kandidaten_ (som just hller p att skapa sig ett _namn_), 29 r, frsedd
med helsa, matlust, energi och en frdigkpt rensel, hvars innehll
lyckligtvis aldrig i sin helhet blef utforskadt, fast vi mer n anade, att
diverse benbrottsliga freml doldes under ett lager af hela, hvita
linneplagg och flere par kulrta ullstrumpor. En fltflaska med en stndigt
klingande bgarformig hufva hngde fver kandidatens ena skuldra; en sjal
och en svart gummikappa, resdrgtens reservtrupp, lgo hopvikna under
renseln, och ett par i Dagens Nyheter invecklade kngor, fsta i ett
snre vid kandidatens lifrem, frde en ngot baktvnd svfvande tillvaro
under vra vandringar. Lgga vi nu till denna utstyrsel en hatt, som enligt
en af reskamraternas pstende ibland drogs s lngt ner fr ronen, att
kandidaten ej kunde se, samt ett paraply, s ha vi den kamraten i ordning.
S kommer:

_Ellen_ (i hgtidligare gonblick anfrtrodde hon oss, att man af ngon
henne ofrklarlig orsak under hennes tidigaste barndom berfvat henne de
namn hon lagligen erhllit i dopet och ptvingat henne detta), hon r
begfvad med 24 r samt en prktig, fast hrflta p nacken; ett ypperligt
lokalsinne, hemsydd rensel, gr ressjal, artistiskt slngd fver hft och
skuldra, reskartan i ena handen, paraplyet i andra, sngstmma i brstet,
nickelbgare i fickan och ngot af tidens gngsport i ftterna. Hon r
sllskapets vgvisare, troget understdd af:

_Heggen_, 24 r gammal, stockholmska liksom Ellen och som hon utrustad med
gr gummikappa, ortsinne och hemsydd rensel, men prydd med en randig
ressjal fver skuldran, kompass vid lifbltet, snabba ftter, torroligt
lynne och ett dopnamn, som blott begagnades i svalare stunder. Vidare:

_Hertha_, 27 r, representerande den ndvndiga elegansen; enligt allmnt
pstende ikldd en drgt, som fullkomligt gick i frg med hennes gon, fr
frigt hemsydd rensel, buren i plaidrem p sidan, handskar och stor
uppsluppenhet jemte torra kjolkanter under alla vder och frhllanden samt
under vandringarna hyllande valsprket: _Festina lente_.

Och s kommer _undertecknad_, 53 r, om man ej vill rkna mig det till
godo, att jag r fdd de sista dagarne i december i thet ret 1832. God
fotgngerska, utom nr det gller att g fver strmmar och deras gelikar,
hatare af stor packning i allmnhet och af den hemgjorde renseln i
synnerhet; fr frigt prydd med fltflaska i grnt snre fver ena
skuldran, rd ressjal fver den andra samt innehafvare af en stng
tvlplster, som aldrig efterfrgades, och af den vrdighet, som sllskapet
mjligen kunde behfva visa p de norska gstgifvaregrdarne.




II.

Om bord p Zphyr.


Detta hyggliga turistsllskap, fr tillfllet ifrdt mindre anskrmliga
drgter, gick den 18 juli 1885 om bord p ngaren Zphyr i Helsingborgs
hamn. Att tala vidlyftigare om denna resas frsta afdelning skulle endast
bli en enstmmig lofsng fver Zphyr, denne gud bland alla svenska ngare,
och att sjunga Zphyrs lof kunde fresta till att stta dess kapten i bde
frsta och sista versen, och det var ju fverenskommet att vi under fyra
veckors tid ej skulle ltsa om, att hr finnes andra herrar p jorden n
qvinnorna.

Gteborg gret strida floder vid vr ankomst dit. Om det var gldje- eller
sorgetrar fver denna nya frening af qvinliga krafter, som mnade g sin
egen vg fver fjellen, veta vi ej, men vi frstodo, att den smlog genom
trarne, d vi, utan att akta stadens frnmt trkiga sndagsutseende,
witzade den rakt upp i ansigtet, och det med egna medel nd.

P eftermiddagen anfrtrodde vi oss nyo t Zphyrs vingar, det vill sga,
t dess frtrfflige propeller, samt idkade sllskapslif med tande och
drickande, som sed r nr man befinner sig i feststmning annorstdes n i
kyrkan, tills natten fll p, icke tungt eller p ngot frkrossande stt,
utan helt omrkligt fr andra n ett par oknda krkpulver, hvilka gfvo
ifrn sig en del af deras innehll emellan skren. Alla passagerarne (utom
en hurtig sknska, medlem af en norsk turistklubb, och som i Kristiania
vntades af en varm middag p bestmdt klockslag samt af en ingalunda
kallskuren qvinlig kamrat) tillbdo dock i tysthet kaptenen, som lt Zphyr
och oss hvila ngra nattliga timmar i en hamn ngonstdes i de fr mig och
flere medresande oknda nejderna kring Lysekil. Ty d bara den frargliga
vaggningen upphrde, kom sllskapslifvets ande fver oss med frdubblad
styrka, liksom fver Simson, d han tog taket ner fver de festande
filisterna. Frsatt i en filisterhatande stmning, upptckte Ellen en
kropp, som frr hade lyst bland fixstjernorna p Stockholms teaterhorizont.
Upptckten meddelades t passande subjekter, af hvilka sngaren, ty
teaterhimlakroppen var en sdan, pressades tills han gratis lt oss hra
toner, som eljes kosta minst 1,50 kr. per timme, med pauser och
musiknummer. En vaggvisa afslutade ironiskt den improviserade konserten,
och uppfylda af gldje, musik samt en ypperlig aftonmltid, gingo vi till
kojs, njda in i sjlen med hela verlden, hvilken jag, sanningen att sga,
tror att vi glmde s snart vi vl lemnat Gta-elf bakom oss.

Det var ej himlens vilja, att vi fljande dag skulle f se den bermda
Kristianiafjorden i sin glans, fastn en norsk hgerman ifrigt lade sig ut
fr oss hos Jupiter Pluvius, hvilken som bekant regerar i dimman. Men d
det ej lyckades fr vr konservativt hygglige norske reskamrat att inverka
p de lgre luftlagerns kompakte majoritet, hvilken bortskymde utsigten,
gick han, d vi kommit i land, ifrn oss med lfte att fljande dag komma
igen med sin fru och dotter. Och med dem kom solen fram ur skyarne, efter
det vi, nio i sllskap, frst ftt en grundlig skur fver oss innan vi
ndde St. Hanshaugen, frn hvilken alla resande, liksom fotograferna, taga
utsigten fver Kristiania.

Sedan gjorde vi vr flit fr att beundra Carl Johansgade, Carl Johans
staty, kungliga slottet, nationalmuset m. m., hvilket temligen lyckades
oss, ehuru vi voro bedrfligt blottade p den rtta slotts-, mus- och
statystmningen, men deremot betnkligt upplagda fr ngot som jag skulle
kunna kalla pojkstreck, om det ej vore att ge pojkarnes odygd rang framfr
flickornas. Icke ens synen af det stora uppgrfda tusenriga
vikingaskeppet, med den deri begrafne vikingens ben, nu exponerade i
glasldor, kunde stmma vra knslor i ngon hgtidligare tonart, nd vi
tagit med oss tv lefvande ngbtskaptener, som ett slags jemfrande
skdningsmateriel. Men hur fornhistorisk man n m vara anlagd, gifves det
stunder, synnerligast efter en middag med champagne, d det ej det ringaste
angr en hur tusenriga vikingar blefvo begrafna, men man kper
naturligtvis en fotografi af grafskeppet fr att gra studier hemma.

Bland de ting som skulle medfras i renslarne voro fven en del smsaker,
hvilka nu skulle kpas i Kristiania, och s trafvade vi alla fem frst till
en bokhandel. Fr jag be om tta 10-res frimrken!--Och jag om sex
brefkort! Jag vill be om en tern brefpapper!--Jag vill ha tre brefkort
och fyra frimrken--S der ljd det frn en efter en af sllskapet under
nedkmpad skrattlust, d hvar och en betalte sin reqvisition med femmor och
tior, som vi ville ha vexlade, och d vi s efter dessa storartade
vexelaffrer skramlade i hop till reslektyr, visade det sig spr till, att
svensk turistmunterhet _kan_ vara smittosam fr norska bokhandlare.

Samma upptg frnyades i ett par tre bodar, der vi kpte fr ngra re och
betalte med svenska tiokronosedlar. Slutligen bar det af till ett apotek:
F vi be om insektpulver!

Vi ha psar  10 re, skall det vara en sdan?

_En_? utbrast Ellen indignerad, Heggen och jag ha kpt fr 50 re.

Allmn skrattexplosion, nd apotekarne kunde ha skl att antaga oss fr
att vara ngra arma frfljda varelser utan nattro och smn.

Nu trodde vi oss vara rustade till vandringen och gingo om bord p Zphyr,
der vi hade vr bostad och kost under tiden, packade der vra renslar och
fingo dem vgda. D visade det sig, att vi alla lngt fverskridit den
bestmda fverenskommelsen, att renseln blott p sin hjd skulle vga 15
sklp., ty ingen skulle ha lof till att pusta under sin brda.

Hvad var nu att gra? Renslarne tmdes och dess innehll underkastades en
hnsynsls granskning, och till blifvande qvinliga turisters ledning och
uppbyggelse lter jag alla persedlarne i min rensel defilera:

Ett ombyte linne af lttaste slag, tv par strumpor, ett par tunna skor, en
nattrja, kam, borstar, tvl, skosmrja, en handduk, tre nsdukar, ett
stearinljus, en tndsticksask, ett sklp. fin chokolad, ett sklp. engelsk
kakes, ett sklp. maccaroni, 1/2 sklp. kaffe af Neiiendams i bleckdosa, en
liten burk kttextrakt samt ngot fint salt. Vidare: en sked, en knif, ett
par reservremmar fr renseln, ngot segelgarn samt en flat bleckflaska,
fyld med aseptin. Detta var, undantagande aseptinen, det ungefrliga
innehllet, i alla renslarne, hvilket dock kandidaten fr sin del tillkt
med citronpulver, vasilin och diverse enkla medikamenter, till hvilka vi
tv fven rknade konjaken p vra fltflaskor. Dessa saker jemte regnkappa
och sjal vgde dock mycket fver 15 sklp.

Men kunde vi undvara en enda af de nu upprknade sakerna, d vi mnade oss
p fjellvandring med bostad p strarne? Svaret blef ett enstmmigt nej,
men lika ense voro vi deri, att renslarne voro fr tunga fr vra ovana
skuldror, ryggar eller hfter, hur vi bst kunde bra dem. Hvad var att
gra? Sjelfva kaptenen sg rdvill ut, der han stod och vgde Heggens
svarte rensel p sina hnder. Om det nu var en snilleblixt, som slog igenom
det konstrikt inlagda taket p Zphyrs konversationssalong ned i vra
brydda hjernor, eller det blott var synen af en af kandidatens inventisa
fickor, som alstrade den egendomliga tanken, vet visst ingen af oss, men i
detta gonblick var en bakvg funnen ur svrigheten.

Rddad! af Charlotte Edgren, ropade en i fverddig stmma.

Nej, af turnyrspektaklet, frklarade en annan, glmsk af regeln, att det
passande aldrig fr vara frnvarande der en karl r nrvarande.
Lyckligtvis sg vr kapten s oskyldig ut, att vi ej tnkte oss mjligheten
af att han sett vissa sm, i rdt ornerade cirkusbyggnader i
manufakturhandlarnes fnster, och vi hoppas, att han aldrig frr n
fljande morgon hyst ngra lsa baktankar, d han sett moderna
qvinnofigurer p ryggen.

Emellertid stod regeln, att delad brda r ljuf att bra, klar fr oss alla
fem, och d ingen af oss hade annat val, n att dela den med tillhjelp af
ofvannmda mod, beslto vi att p tre veckor anlgga det och under tiden
adla det till resvska, ngot som antydde vra mordiska afsigter mot
vidundret, ty i vra dagar mste det vara en mycket stark stllning, som
skall frm uppbra nytt adelskap. Nu bar det af i land fr att kpa god,
fast domestik, och var saken fr allvarsam att ngon ens skulle kunnat
drmma om, att vi fr en stund sedan raglat ut ur en bod, der fyra af oss
vexlat svenska tior under frevndning att kpa tio fstnlar. D voro vi
fulla af skratt fver ingenting, nu kastade redan skuggan af turnyren ett
modernt pessimistiskt mrker fver vr vg hem till Zphyr.

Hr tndes nu ljusen i kronan, och den lilla fina dckssalongen
frvandlades till ett mellanting af systuga och skomakareverkstad, ty
kaptenens frelsning om nyttan af oljeduksdamasker hade gjort sdant
intryck p tv af hans fem hrare, att de beslto flja hans rd. Jag vill
ej pst, att alla ngbtskaptener borde bli frelsare eller att alla
frelsare borde bli _kaptener_, men jag anser mig bra ppeka den ovanligt
lysande frukten af en svensk frelsning.

Medan vra sjlar upp fver ronen voro frdjupade i vra psar, hvilka
dptes till torn-uren, glmde vi att Zphyr hyste nnu en nattgst, en
lskvrd stockholmare--jag vill samla gldande kol p hans hufvud!--som nu
falskeligen lg vaken bakom sin damastgardin. Fljande morgon mtte han oss
skrattande, s trarne perlade ned fr hans nsa, och lofvade att han i ett
resebref till en stockholmstidning skulle gra vra torn-ur riksbekanta. Vi
hade tyvrr ej haft tid att taga patent p uppfinningen, derfr kunna vi ej
taga ut stmning mot mannen, fast han lr ha gjort allvar af sin hotelse,
hvadan det blott terstr mig att bekrfta, att det r _oss_ han
beskrifvit. Och dock sjngo vi s muntert:

    Nr du vil p fjldesti
    og skal nisten snre,
    lg s ikke mere i
    end du last kan fre.
    Drag ej med dig dalens tvang
    i de grnne lider,
    skyl dem i en frejdig sang
    ned ad fjldets sider!

Men vi sjngo ej om hur mycket vi lagt i psarne.

Efter resfrukosten stlde vr kapten det s, att vi alla fem _hndelsvis_
mste defilera frbi honom. Han njt tyst vid synen af vra moderna
figurer, men nr den sista i raden gick frbi honom, hviskade han till
henne: Sg Ave, att hon alltid br behlla denna moderna--hllning, hon
ser rent af stolt ut p ryggen. Der var ock en annan kapten, en gammal
bekant och nu vr tillfllige reskamrat, han bara teg och stirrade,
synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli s omskapade p ngra f
timmar.

Tget till Ejdsvold gick vid niotiden, derfr blef der ej tid till lnga
naturhistoriska begrundanden innan vi sutto instufvade i en kup och
mottogo vra vnners faderliga frmaningar och far vl. S stngdes--icke
slngdes, som hos oss--kupdrren igen och vi uthvisslades frn Kristiania.




III.

Ejdsvold.


Denna plats borde ha kunnat uppvcka vrt slumrande historiska intresse
under frden p jernbanan dit, om ej naturen gtt fver boklrdomen och
drifvit oss till idel naturbetraktelser.

Vi voro dock samvetsgranna nog att frhra hvarandra smtt i Odhners
stora samt i sjette delen, sid. 58, af Teoferon Sve, och frvissades
om, att en af oss felfritt kunde lsa upp strofen: Rckande hvarandra
hnderna, bildade de en stor brdrakedja, hvarp de under ropet: Enige och
trofaste intill dess Dovre faller! under djup rrelse tskiljdes. Detta
var mer n nog, ty vi ville ej tnka p dagspolitiken, men vi nskade
innerligt, att hgern och venstern mtte lefva s pass enige, att Dovre
kunde st medan vi vandrade i Norge.

Jag erinrade mig i tysthet att jag lst ngot om, att p Ejdsvold stander
en sagahal, som gemmer fredede minder, och jag hoppades ett gonblick att
vi kanske der kunde f se ofvannmda brdrakedja, men tiden var s knapp
att jag glmde hela hrligheten fr att i kort galopp stta efter mina
reskamrater ned till ngfartyget Skidbladner, som skulle fra oss och en
framvllande turiststrm till turiststaden Lillehammer.




IV.

P Mjsen.


Det r nu fver tio r sedan jag talade med ett par personer, som i
skolmtesangelgenheter rest frn Helsingborg till Hnefors och Kroklefven,
och d fick jag veta, att i den trakten fans fjell s hga, att skdarne
fllo p kn i skjutskrrorna, grtande af stolthet fver att vr herre
kunnat skapat ngot s storartadt.

Visserligen har jag aldrig hoppats f fvervara ett nordiskt skolmte och
att rymma en sdan knsla som denna, fven om det glde att undervisa
sjelfva hin onde i norsk geografi, men jag tog dock ett sdant intryck af
denna beskrifning, att jag nda till den 21 juli 1885 hyste en orimligt hg
frestllning om skapelsens bergsryggar kring Kristiania. Och af ett frskt
bref frn en vn i Jylland hade jag skapat mig en bild af Mjsen ungefr s
hr: En bottenls djup vattenfyld afgrund emellan tv ofverskdliga
fjellryggar, nakna som den dag de kommo till verlden, och emellan dem
skulle Skidbladner fara i zig-zag, likt en dagslnda, p det turisterna ej
skulle ha besvr att vnda p hufvudet under frden.

Jag vet ej hvilka frestllningar mina fyra kamrater hyste, ty de ha alla
lst en omensklig hop geografi i skolan, derfr ha de ingen rttighet att
visa ngon slags naturfrvning, men jag misstnker, att _fjllen_ fllo
frn deras gon der de i hvinande blst sutto i rad p det hga dcket,
tittande styft p dessa obeskrifligt vlkldda berg, som  bda sidor
innefatta Norges strsta insj. Hvad mig sjelf betrffar, s hll jag stnd
p dck en timmes tid, kmpande tappert med blsten om rttighet till min
hatt och kappa, nedtystade mina omilda knslor mot bde svenska och danska
superlativer, samt bjd till att finna mig i denna leende sknhet i rik
sommardrgt, som erbjds mig i stllet fr den nakna, som jag sjelf, med
tillhjelp af sknskt skolfolk, skapat mig.

Skidbladner tycktes denna dag vara sammansatt af idel vind, hvar man n
uppehll sig fr att f en anblick af landskapet. Dcket gaf en
frestllning om frsta parkett i en skypump, matsalongen om fondlogen i
ett skydrag och akterrummet der utanfr om galleriet p en hvirfvelvind.
terstod nu att frska den underjordiska damsalongen, men der sg jag inga
andra ryggar, n de som tillhrde ett par engelskor, och de voro kldda i
matrosblusar, medan partiet nedanfr hjde sig till en bergskamp, bekldd
med amagerkjolar.

Glmmande min egen nya bakbyggnad, rusade jag bort frn denna syn;
aseptinflaskan, som skulle ge den tillbrlig form, sttte emot drrposten
till matsalen; eljes tror jag att jag blifvit af tvrdraget buren hgt
fver tyska, franska, engelska, danska och norska turister, hvilka kantade
salens vggar, i stllet fr att med stolt hllning ndgas skrida dem
frbi.

I denna stund fattade jag skogsnufvans fruktan fr att bli sedd p ryggen,
ty det kan vl knappast vara otckare att ha ett baktrg under kjolen, n
ett utbygge, som lifligt pminner om en bakugn p en gammal sknsk
stuglnga. Jag skte nu, lik en husvill eremitkrfta, skydd fr min svaga
sida hos mina fyra kamrater. Dessa buro torn-uren med godt samvete och
ppen blick, men s hade heller ingen af dem skrifvit ovett mot detta
mode-monster. Mitt frnuft sade mig hgt och tydligt, att man mste vara en
stor frfattarinna och bo i hufvudstaden, fr att sjelf med godt samvete
kunna deltaga i de galenskaper man skarpast gisslat.

Skidbladner fortsatte obekymrad sin zig-zagsfrd, nu och d stoppande fr
att aflemna eller mottaga passagerare. Intresset fr de vackra
bergsryggarne brjade synbart slappas hos alla turisterna, utom hos en
engelska, som tagit plats midt i akterns skarpaste tvrdrag, frstrkt
medelst halft tilldragna linneskynken. Hr satt hon med ett pligttroget
leende p de blfrusna lpparne, med en diger skrifbok p knet,
blyertspennan mellan skriffingrarne och det ena gat p den venstra
bergskedjan, det andra i boken, skrifvande vrre n en bykorrespondent fr
en ny landsortstidning. Och jag knde ett sdant medlidande med qvinnan,
att jag en gng nskade Skidbladner, likt sin gamle namne, Frejs skepp,
kunnat vikas i hop och stoppas i kaptenens vstficka, s den arma
skriftstllarinnan kunnat f tnjuta ett gonblicks lugn.

Men i stllet dukades middagsbordet, och d det ej lr brukas att bli
sjsjuk fr det blsten sliter en i hret och klderna, blefvo borden
hastigt upptagna af hungriga europeer, till hvilka vi ocks rknade oss.
Och vi to, icke som man ter i ungdomens vr, utan som man intager en god
mltid  2 kr., nr man ej vet om der gr en vecka eller tv innan man
nsta gng sitter vid ett dukadt middagsbord.

Den tta timmars lnga frden frn Ejdsvold till Lillehammer tycktes
inverka srdeles upplyftande p turisternas ben; en oafbruten rad af
knbyxkldda fortkomstledamter, med och utan kjolar, syntes nemligen under
hela frden klifva upp och ned p dckets halsbrytande trappa. n skulle en
rad upp, fr att se ngot som stod i resehandboken, men som vi redan
passerat under det de lste beskrifningen derom; n skulle en annan rad upp
och titta p de passagerare, som btar och landgngar aflemnade till oss.
Man kunde ju ej vara sker p, att der bland dem ej fans ngon bekant.

Jag vill sannerligen ej rda ngon europeisk rymmare att afvika int Norge,
ty der r numera allt fr fullt af andra turister och dyrskue vid alla
stationer.

Vi fem voro dock fullkomligt fvertygade om, att vrt inkognito skyddade
oss frn hvarje tilltal och frhr af medresande; men man skall ej prisa
dagen frrn solen gtt ned.

Nej, ' ni hr! ljd det pltsligt midt emellan oss och
akterns--Skidbladners frsts--hvirfvelvindar. Och genast grepos tv af
vra kamrater samt underkastades en noggrann ransakning, hvilken slutades
med ett korsfrhr. Af detta senare framgick, att dessa nya turister reste
med ett strre sllskap hattaskar och koffertar, i hvilka senare slumrade
utringade ballif, afsedda fr helsans styrkande under ett mycket hghalsadt
sanatorielif i vinterkappor, p en grankldd bergsluttning, hvilken de
resande nu tnkte utbyta mot det nnu kallare Gausdals sanatorium, som
ligger p ett hgfjell i jemnhjd med trdgrnsen.

Fortfar lkarevetenskapen att g i denna hga rigtning, hoppas jag att en
gng f terse bde dessa tillflliga reskamrater och mina fyra ordinarie,
kldda i fiskblsor, p ett sanatorium, anlagdt af vr egen kandidat p
yttersta spetsen af nordpolen.

Dessa modiga sanatorie-troende tyckte dock efter slutadt frhr, att vi fem
vandrare voro ena vrre ddsfraktande vghalsar, som, utan manligt
beskydd, vgade oss upp p de fjellstigar emellan fbodar och strar.

Ni kunna ju rka ut fr vilda djur! menade de.

Vra tv kamrater lto hra ett diftongfritt ! i tviflande tonart.

Vi ha ju insektpulver i renslarne, mumlade jag lugnande, men vgade ej
hgt trsta de bekymrade resenrerna, ty vi voro ej presenterade fr
hvarandra. Som man vet, kan endast en allvarsam ddsfara, eller i brist
deraf sjsjuka, tandvrk eller hftig vrede urskta ett samtal emellan tv
svenskar, som ej stllt borgen for att de ro oskadliga fr samhllet.




V.

Lillehammer.


Fljande turiststrmmen, som flt frn sjn Mjsen och Skidbladner, stodo
vi fem undrande och sprjande p stranden, ty ingenstdes sgo vi ngon
stad, och vi skulle kanske betviflat dess tillvaro, om ej flere vagnar med
ett frekommande stt vittnat om, att vrdshus med omtnksamma vrdar mste
finnas hr i nejden. Vi stannade vid en vagn, brande namnet Victoria,
hvilket numera r en gemensam egendom fr prinsessor, hotell,
varietteatrar och victoriaullgarn. Hr fingo vi plats till vra tv
handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skjggestad i Gudbrandsdalen,
dit vi sjelfve i sinom tid tnkte komma fr att hvila ut ngra dagar och
afsluta frsta delen af vra vandringar.

Till hotellet Victoria begfvo vi oss sjelfve till fots, ty genom att
flja efter vagnarne upptckte vi snart staden. Men detta hotell var s
proppfullt af kostymerade manliga turister samt af resande damer, hvars
turnyrer till den grad fverskuggade vra torn-ur, att vi blygsamt gingo
baklnges ut om drren sedan vi ftt veta att betjeningen ej visste om der
voro flera rum lediga. Vi knde nemligen ej nnu, att Eg veit ikke
betydde lika litet som vrt dmjuka tjenare.

En reflekterande helsingborgare hade efter vr profvandring i Danmark
yttrat, att nr Ave anfrde ett ressllskap i Danmark, undgick detta ej
bekantskapen med de danska folkhgskolorna. Karlen hade till den grad rtt
att han gerna kunnat tillagt: Akta er att hon ej i bakhand har en resplan,
som fr er alla fem i ngon af de _norska_. Sagatun vid Hamar passerade vi
dock, utan att jag frmdde mera, n att frn Skidbladner snda en suck dit
p blstens vingar; men nu, d vi stodo husvilla utanfr Victoria, ryckte
jag frsigtigt fram med min reservplan.

Om mina rade kamrater tillta, skall jag ska upp en hr boende bekant,
som skert skall gifva oss anvisning p en hygglig bostad, freslog jag
listeligen.

Frslaget antogs omisstnksamt och jag kilade af fr att ska upp vnnen
Ole Skar, och af honom fick jag anvisning p Johannesens hotell;
folkhgskolefolk brukar bo der, s ni fr det bra, sade han. Och bra
fingo vi det i de af renlighet skinande rummen och i vra tre sngar, i
hvilka det ej blef kandidatens lott att sofva allena. I Norge tycktes
tvmanssngen vara en hgt vrderad mbel.

Det skall ju vara s orimligt dyrt att resa i Norge; jag skall samvetsgrant
lemna uppgift p alla vra utgifter fr kost och logi under hela resan, s
kan den rade lsarinnan sjelf dma.

Te med ett vldigt fat smrgsar med ktt, ost och korf till aftonmltid,
och till kaffet fljande morgon en lika stor portion jemte hvetebrd, samt
dessutom minst ett dussin smrgsar till vandringskost. Fr allt detta,
logi inberknadt, betalte vi per hufvud 1,30 kr., (sger en krona och
trettio re) samt frakt fr kofferterna frn Lillehammer till Skjggestad
50 re.

Man riskerar ej att g vilse i stadens enda gata, och d vi sgo forsen
rusa fram der, dmde vi af dess upprrda tillstnd, vigtiga brdska och
skummande vltalighet, att den genomgtt diverse fall frn hjderna
ofvanfr det egentliga samhllet. Vgledda af dnet, liksom en rad
allmnhet af en rasande rabulistisk ledare, kommo vi p tskilliga
afvgar, innan vi i den ljusa sommarqvllen kunde med egna gon se de i
reshandboken omtalade vattenfallen. Att vi med en dylik ledning kom p
galen sida om saken, var temligen naturligt, och att vi fingo bde klttra
och krypa innan vi kommo till den rtta synpunkten, lg fven i sakens
natur, d. v. s. i den natur, som omgifver fallen och som utgres af skog
och klippor. Men p alla vra slingrande stigar doftade Linna borealis;
mnen log ett nyglnsande leende fver sknskornas frsta frsk i hgre
bergsstigningskonst, stjernorna sttte hvarandra p armbgarne och sklfde
af skrattlust fver vr frtjusning, medan vr egen munterhet smittade
fallen s de sprutade oss midt i ansigtet.

Qvllen var s ljus, att vi p god tro tog den fr norsk skymning samt
blefvo ngot mera hgtidliga d, kandidaten, som var den ene af de tv,
hvilka innehade ur p frden, frkunnade att klockan nrmade sig 11 och
erinrade oss, att vi fljande dag skulle gra vr frsta marsch med full
packning. Frjdande oss i medvetandet, att hyggliga helsingborgare sedan
kl. 9 haft qvllsskymning och nu lgo midt i deras hstsmn, medan vi gingo
vakna p ljusa sommarhjder, intgade vi ter i vrt trefliga logi.




VI.

P vandring.


Efter morgonkaffet med de rundliga smrgsarne beskte vi alla Ole Skar fr
att tacka honom och f nrmare underrttelse om vgen int Vestra Gausdal,
och efter att i hans trefliga hem ytterligare ha styrkt krafterna med st
mjlk och bakelser, satte vi oss i gng, ledsagade af honom ett stycke p
vgen.

Snart marscherade vi dock ensamma vi fem, med renslarne p ryggen; och vr
frsta upptckt var, att vi skulle liknat ett slags kringvandrande
konstnrssllskap, om vi bara haft en apa med oss. Denna brist hoppades
vi dock i ndfall kunna afhjelpa genom att sjelfve gra gubbar t de
nyfiknaste bland de tvfotingar som kunde mta oss. Vi gingo dock ett bra
stycke p den solbestrlade landsvgen utan att mta andra tvbenta
varelser n krkor, och de veko hfligt ur vgen fr oss, samt ett par
infdda qvinnor, som vi tillto att titta trindt p oss i ersttning fr de
upplysningar vi begrde af dem. Frst d vi kommo p bron, som fver
Gausa-elfven frhjelpte oss in i Vestra Gausdal, mtte vi en varelse, hvars
ben hngde p hvar sin sida af en den tnkbart smalaste kappslde, satt
emellan tv hjul, stora som qvarnhjul--ngot mindre. Vi fingo sedan veta,
att denna sammansttning af slde och hjul kallas karriol, helt skert en
hrledning frn begreppet karrier, en sak som ju fr mngen gr i sittande
galopp p de mest besynnerliga sten. Den varelse, som hr kom guppande mot
oss, dragen af en liten gul hst, igenkndes redan p afstnd som ett
karlfolk och betecknades snart nrmare som en ldre officer. Hvilka grymt
allvarsamma gubbar han skulle f; rigtiga turistsnobbsgubbar, med bl
glasgon, i fall han understode sig att spnna knektblickar i vra
tornistrar--nej torn-ur var det--eller mnstra vr friga packning.

Ett tu, ett tu, raka ryggar, jemna steg, i tv led och Hertha som befl fr
eftertruppen, hvilken bestod af henne sjelf, och s--smlog karriolmannen
s godt mot frsta ledet och gjorde honnr med handen fr bde detta och
andra ledet samt eftertruppsbeflet, och hans blick sade s tydligt, som
manliga blickar kunna tala till intelligenta qvinnor:

Rtt s, I jenter! Sdant ger frisk hg och nya krafter.

Och vi gmde vra strnga ansigten och sknkte honom fem strlande leenden
midt i solhettan.

En bandhund, som sluppit kedjan, en smrtjrnehst, som vltrar sig med
alla fyra i vdret p klfverfltet, eller en fluga, som lefvande sluppit
ur grddsklen, kunna ej hysa en renare frjd eller visa en uppsluppnare
gldje n vi, der vi gingo tryckte under brdan af vr packning och den
stekande hettan i dalen. Vi voro:

    Fria frn modeskrp,
    fria frn allt slags _slp_,
    stadssnack och brk.
    Fjerran frn sllskapstvng,
    njenas bing-li-bng,
    klander och trk!

Och vi jublade ut vr frihetslust, icke i rop p republiken,
likstllighetsfreningen, de sanna systrarna i Stockholm eller skrddaren
Palm, utan i flerstmmiga skratt, som vckte bergens eko, der de togo sig
en middagslur i granskogarne.

En skogsbck lockade oss sjelfve till hvila och till nrmare bekantskap med
det medfrda matfrrdet. Der slogs lger och der utvecklades lif--fr att
torka efter svettbadet--och der lefdes s, att hade ngon hygglig menniska
kommit der frbi, hade hon stannat och--deltagit i vr mltid och skljt
ned den med det friska kllvattnet, blandadt i vra bgare med det antal
droppar ur fltflaskan, som freskrefs af medicine kandidaten.

Efter ett par timmars rast, fr att undg den vrsta solhettan, marscherade
vi vidare; dagens ml var Vonheims folkhgskola, som ligger alldeles invid
vr vg, och dit vi frn Lillehammer hade tv mil. M nu ingen misstnka
mig fr att listeligen ha tummat resplanen till frmn fr min och ett par
af kamraternas folkhgskolekrlek; det var ju en ren hndelse, att vi funno
hotell Viktoria opassande fr vr utrustning; att min ende bekante i den
staden r bror till nmde skolas frestndare, och att jag hade ett bref
frn den frre att aflemna till den senare.

Under de sista kilometerna--i Norge rkna alla menniskor vglngden i
kilometer, nr de ej rkna den i timmar--sporde vi en ung bondkarl: Vil de
sige os, om vi ere p rette vejen til Vonheim?

Ha-ua?--Ja s _vgen_, jo den gr bent frem, svarade han sedan vi
fversatt vr danska p svenska.

M vi s bede dem om lidt vand, envisades vi, som lefde i den oskyldiga
barnatron, att hela norska folket frstr den danska dialekt, som landets
universitet utgifver fr norska och som stderna kalla modersmlet.

Ua? ljd det ter frn de manlige lpparne. Na da _vatten_! r du
norska, du?

Fr vra ofilologiska ron ljdo bygdemlen helt svenskt och lngt
kraftigare, klangfullare och uttrycksfullare n norskdanskan; men vi ha
ingen talan i mlbrytningarna.

De sprkfningar, vi under vgen hllit med flere personer af
allmogeklassen, lrde oss dock inse ndvndigheten af den frn hgersidan
frkttrade nya regeringstgrden att gifva statsanslag t nmde
folkhgskola, fr att ett femtiotal seminariebildade folkskollrare der m
kunna lra sig att grammatikaliskt behandla modersmlet, sdant det talas
och frsts af allmogen. Detta kan man kalla att fylla en lnge knd lucka
i ett folks bildning.

Med ett femfaldigt hurra! efter rd och lgenhet, helsade vi Norges rena
flagga, som vajade fver en vacker granskog till venster i dalgngen, och
snart helsades vi, som gamla vnner helsas, i den vackra folkhgskolan.

Omsorgen att skaffa oss husrum fver natten var fr vr gstfrie vrd ett
icke ringa besvr, ty alla tv- och enmanssngar p skolan och de nrmaste
grdarne voro upptagna; i den frra af lrare och lrarinnor (skolans
nuvarande elever), de senare af sommargster frn alla tre brdralanden
samt af stnkdroppar frn den stora nordiska skolmtesfloden i Kristiania,
hvilken redan brjat rulla p jernvg och blja per ngbt mot Norges
klippor. ndtligen lyckades det dock vr vrds personliga bemdanden att f
oss inhysta p tv skilda stllen; vra tv vgvisande kamrater frsvunna
frst i ett ngmejeri och vi tre andra lotsades af vr outtrttlige vrd en
half timmes vg lngre bort till en grd, der vi instoppades i ett
ofantligt rum, medelst linnevggar afdeladt i tre pauluner, med livar sin
sparlakans-sng, s hvit, ren och till den grad anstndig, att dess ben och
ftter skyldes af breda garneringar. Vra samveten slogo oss d vi jemfrde
dem med vra korta kjolar. Vi sofvo hr allt hvad vi frmdde till kl. 7,
drucko sedan en frsvarlig portion mjlk och fingo s en muntlig rkning,
lydande p 1,50 kr., allts 50 re per hufvud.

I skolan vntade oss sedan kaffe och frukost och derefter fredrag, som
fven bevistades af de kringboende och kringresande gsterna. Och hvem kan
r fr sina bjelser eller hjelpa att man trffar nra bekanta till de
vnner, man mest vrderar? Fljderna af dylika ofrutsedda omstndigheter
ro oberkneliga, hr ledde de dock endast till en fvergende skilsmessa
emellan oss fem kamrater, i det Ellen och Heggen redan p eftermiddagen
axlade sina renslar och omgjordade sina lnder med de band som reglerade
torn-uren, samt med kompass och karta drogo till sters over til de hje
fjelde, medan vi tre andra stannade qvar p Vonheim till fljande dags
eftermiddag.

Ett litet stycke frn Vonheim, p hgra dalsluttningen, ligger Aulstad,
Bjrnstjerne Bjrnsons vackra grd, och der ofvanfr och p samma egor
Solbakken; icke Synnves, utan den norske diktaren Kristoffer Jansons
grd. Denne senare r s de och tom som den pessimistiska
verldsskdningen, rutten och fallfrdig som den, oaktadt bda hra till
den nya tidens byggnadskonst. Egaren r med sin familj utvandrad till
Amerika, mbler och bohag ro fven utvandrade; ingen vill kpa det nnu
till det yttre s vackra huset, d grunden ej kan g med i kpet. Icke ens
det hrliga lget, icke solglans och skogsdoft kunde frjaga det sorgliga
intryck, man fick af ett besk p den en gng s lifliga Solbakken, som,
Bjrnson till ra, uppkallats efter hans kanske mest poetiska berttelse.

Aulstad, Bjrnsons grd, sktes af hans svger, och rummen hlles i ungefr
samma skick, som om husbondefolket vore hemma. Bland skaldens efterlemnade
kuriosa och nippsaker sg jag det horn, som en del stridbara helsingborgare
gifvit honom. synen deraf gladde mig mycket, ty jag insg, att ingen
ngorlunda stor norrbagge kunde falla p den tanken att stnga i hjel
unionen med ett sdant litet leksakshorn.

Genom vnners bemedling fingo vi tre nsta natt herberge i en mycket hgt
belgen grd p hgra bergssen. Det blef temligen sent innan vi lemnade
Vonheim--det _kan_ finnas en folkupplysning, som frmr en att glmma bde
tiden och dess mrker--; vr egentlige vrd fljde oss ett stycke uppt i
stigningarne och sade besked om grden. Men att hlla tankarne fstade vid
en grd, d man fr frsta gngen sg detta tjusande landskap i
aftonbelysning, voro vi fr _hgt uppe_ till att kunna, och s ryckte vi
efter en temligen lng vandring in i en strre bondgrd. Frstugudrren
stod ppen, drrarne till rummen likas. Det r hr man vntar oss, sade
vi tvrskert och klefvo p. God afton!--intet svar. G in i nsta rum,
s stanna vi hr i salen! ordinerade kandidaten, puffande mig framt i
denna oknda verld, der mnen lyste p ett stumt vltaligt vlstnd. Jag
fljde freskriften och ppnade en drr--r hr ngon?--Nej, svarade
nattens tystnad.

Upptcktsfrden gick vidare tills jag slutligen klef fver trskeln till
ett rum, der jag frsksvis helsade god qvll! p en tvmanssng, i
hvilken tv personer, antagligen ett ktt, helt lugnt reste sig i sittande
stllning och svarade: God qvll!

r detta grden Berge?--Gren Berge? Naj da, langt ifra! Och s lade de
ter ned sina hufvuden, utan att det minsta bry sina hjernor med att
utforska hvad det var fr folk, som gtt in genom deras drrar. Lycklige
gausdalare, det var ej sista gngen vi funno eder sofvande i edra boningar
utan en tanke p, att mindre hyggliga menniskor n vi ro, annorstdes i
verlden till och med frestas af stngda drrar och dyrkfria kassaskp!

Berge lg _icke_ langt ifra, men dock ett stycke vg, och hr vntade man
oss med den vanliga frfriskningen: mjlk och bakelser, fr att ej tala om
tre ypperliga sngar.

Vi hade om aftonen ej sett ngon utom husmodern och tv danska
sommargster, bekanta till oss; men jag vill ej derfr besvra ngon med
att dma om vr fverraskning, nr vi om morgonen ppnade drren till
matrummet fr att bestlla frukost och funno ett bordsllskap af sexton 
aderton damer, skandinaviska sommargster, af hvilka en del dagligen
afhrde ett eller tv fredrag i folkhgskolan. Detta var att hemta frisk,
strkande luft fr bde kropp och sjl.

Vid denna tidpunkt af vr resa togo vi alltid med uppst och fverlggning
s mycket ktt och skinka till oss som vi kunde, ty det anade oss, att vi
p strarne endast skulle f njuta af lefvande djurs nrvaro. Men den
grundliga frukosten jemte aftonvarden och logi kostade oss dock ej mera n
1,33 kr. per qvinna. (Jag har ju lofvat att aflgga noggrann rkenskap.)

Vid femtiden denna heta, soliga eftermiddag lemnade vi Vonheim, fljda en
bit p vgen af vr vrd, och minnet af hans gstfrihet och hjertlighet mot
oss fljer oss nnu.

Solen stod icke mycket hgt fver fjellryggarne nr vi efter en temligen
rask marsch, p det jvne, stodo vid foten af det fjell, som vi skulle
bestiga fr att trffa vra kamrater.




VII.

Till fjells!


Ska ni till fjells, ni? sporde oss mtande landtfolk i en ton, som om de
ej frmdde tnka sig, att fria, frnuftiga varelser kunde stanna i dalarne
under den norska sommartiden, d sjelfva ntkreaturen sges rymma upp till
vidderna, om der ej passas vl p dem. Ha vi lngt upp till strarne,
frgade vi en mtande qvinna, just som vi stodo vid foten af fjellet. Nej
da! Tre timmars vg; kunde ha lust flja er, jag, lydde hennes ord i
fversttning.

Fr frsta gngen blef det mig klart, att sjelfva klangen, rytmen och
utropen i norska sprket ljuder starkt _nekande_, ja rent af opponerande
mot det man anfr.--Kanske det bara r denna egenhet man har att tacka fr
de sm missfrstnden brdralanden emellan, ty, som bekant, lyder
hgsvenskan mest _jakande_, fven i nekande satser.

Undrer os just hvad vi f at se ver de hje fjelde! tnkte vi och klefvo
tappert uppt p stervgen, som hr var bred och tydlig, men brant, s att
vi snart flmtade, som efter den vildaste galoppad; dock knde vi oss
betydligt hjda fver dylika flacka anstrngningar, ty d vi sgo oss
tillbaka, reste der sig en ny fjelldekoration fver den som vi beundrat
nere i dalen. Kandidaten frhrde sig om vr hjertverksamhet, fann den vara
efter omstndigheterna god, och s klefvo vi ter p en stund emellan gran
och bjrk, doftande Linna, pyrolaarter och en hel mngd skogs- och
ngsblommor, som redan fre midsommar ha utblommat i Skne. Detta var ju
fr oss en ny vr. Varma voro vi bde fr oss sjelfva och fr fjellnaturen,
men vi trstade blott efter att n upp, ty i detta vlsignade land dansa
bckar ned frn fjellens remnor, skra gngstigar, strta ned vid
landsvgen i rnnor och hoar, breda sig som fina sljor ut fver stupande
afsatser, s att om man i Norge dricker spritvaror r det ej vattnets
skull, det veta vi af fyra veckors erfarenhet.

D vi arbetat oss uppt en timmes tid och af rent psykologiska orsaker
lifligt beklagat vra fregngne kamraters anstrngningar, i stllet fr
att tala om vra egna, mtte vi tv flickor. Ha vi lngt nnu upp till
strarne?

Nej da! Tre timmar. ' ni lngt borta ifrn?

Kandidaten har tagit s pass mnga examina, att hon ej nu tyckte om
nrgngna frgor, och vi tv andra ha ingen frkrlek fr ett utbildadt
examensvsen, s svaret blef frst ett flmtande ja; men en blick in i de
oskyldiga barnens vidppna gon bevekte ett par lppar till att utslppa
den upplysningen, att vi voro svenskor.

Nej da! ropade den ldsta flickan i starkt nekande ton. D skall jag
helsa, att tv svenska jenter vnta er p Krnlistern och att ni ska ligga
p Karlstadsstern midt emot.

Lofvad vare den sknska, som der spred en gnista svensk kunskap bland tv
norska barn och en tom matnist, ty utan den kunskapen hade skert de
norska jenterne ej gifvit oss ngon sdan i utbyte. Vi beslto trestmmigt
att aldrig frhlla landets infdda barn ngon kunskapssmula och att aldrig
bli dem svaret skyldig, fven om de sporde efter vr lder eller om vi voro
frlofvade.

Och s knekade vi nyo uppt, sgo grantoppar efter grantoppar dyka upp
framfr oss likt allvarliga uppgifter p lefnadsvgen; och sgo vi oss
tillbaka, lg der nya, allt mer och mer aflgsna fjell likt gamla minnen,
nu omgifna af en ny glans. Tre timmar hade vi nu strfvat, och nnu hade
skogen nstan samma utseende, allts nnu lngt, lngt upp till
fjellvidderna!

Vi badade ej i svett, ty det r nog temligen sllsynt att man fr dylika
bad, men fver den del af ryggen, der renseln hvilade, voro vra
kldningslif i ett tillstnd, som vl fr kallas genomvtt, och vra
respektive varelser stodo i ett frhllande till vra nrmaste klder,
hvilket kan betecknas som efterhngsenhet frn dessa senares sida, fast
solen ej mera var synlig eller knbar i aftonstunden. Trden blefvo
smningom glesare, vresigare och lgre. Vi hade under hela vrt
upptstrfvande stannat vid hvarje rt, hvarje blomma, som frefll oss
obekant; hr mtte oss fr frsta gngen en krypande seg buske, med sm
mrkgrna, blanka och skarptaggiga blad: Dvergbjrk! ljd den stora
upptckten, och sm qvistar deraf frvarades; vi anade icke d hur nra vi
senare skulle gra bekantskap med hans vidt utgrenade syskonskara.

Utom jenterne och en maklig turist, med frare och klfsadlad hst, hade vi
ej mtt ngon menniska p fjellstigen; nu hrde vi steg samt hjulrassel
bakom oss, och snart strfvade en liten gul hst och en blkldd gut
frbi oss med en packkrra, p hvilken senare vi fingo lgga vra renslar.
Och nu kunde vi ocks taga lektioner i bergstigning. Vi hade hittills gtt
fort, s lngt andedrgt och kn tillto, och s stannat en stund; hsten
var klokare. Han gick vid pass tio minuter eller snarare vissa steg,
stannade s ett par minuter och flmtade; gutten fljde efter krran med
lnga steg, hvilade nr hsten hvilade, gick nr han satte sig i gng, och
s gjorde nu fven vi, till stor besparing af bde tid och krafter. Men vi
hade dock slsat s starkt med den frra, att nr vi nu kommo upp p de
ondliga vidderna med blommande ngar, myrmarker, med ofverskdliga flt,
bevuxna med den krypande enen, slgen och dvergbjrken, lg allt insvept i
en ljus sommarnatts blnande skymning, och de gr sterhusen sgo ut som
klippblock.

Der till hger bo tv svenska jenter, till venster ska ni bo, sade
gutten, som hade hemma p en annan ster der uppe.

Hvar hade vr trtthet tagit vgen? Den var som bortblst hr uppe i den
ltta luften. Vi kunde ej tnka oss mjligheten af att ska n vr bostad
frrn vi helsat p vra tv kamrater. De voro uppe och vntade oss,
omtalade att de strfvat hiskligt vid sin fjellstigning under solhettan,
men de hade ocks strkt sitt mod att beklaga oss, som skulle komma efter.
Hvilken skn samklang i fem qvinnosjlar! Kom nu ngon och sg, att hr
blott finnes den rena oblandade sjelfviskheten till p jordens runda klot!




VIII.

P strarne.


Vra kamrater tycktes ha stllt det hemtrefligt fr sig i sterstugan.
Renslarne voro upphngda, kaffedosan skymtades i fnsterkarmen, drgterna
sgo helt lediga ut i mrkret, och lynnena strlade af invrtes ljus. Kom
i hg, att der skall finnas en tltsng gmd p er ster, klm fram den
bara! ljd deras sista frmaning, ledsagad af ett klingande skratt frn
budejans ungdomliga brst, och s vadade vi genom en daggdrypande ng,
klngde fver tv hga stafgrden och klefvo ndtligen in i vr sterstuga.

Vi f ju ligga hr?

Eg veit ikke eg!

Om vi ej redan kommit till den andliga mognad, d man knner att de mest
allmnna talestt ro lika tomma som de ntter en ekorre gnagat, s skulle
vi ha trott, att vra tv unga budejor samma qvll frn skyarne dumpit ned
i stern, ty p alla vra frgor fingo vi samma svar: Eg veit ikke eg.
Men oaktadt de sade sig ej veta, om de hade st mjlk, smr och brd, s
kommo dessa ting nd i sinom tid p bordet. Blet tndes p spiseln,
tvttvatten anvisades och sngen afstods t oss; dock mste vi begagna en
frskrcklig hop frbistradt tal innan den frrdde tltsngen drogs ur sin
dolda tillvaro.

Kandidaten hade fattat ett energiskt beslut att sofva allena denna natt,
underskte derfr noga tltsngen, fann att den led af betnklig slapphet i
hela stommen jemte stor svaghet i sjelfva ftterna, ordinerade trstockar
till utvrtes std och gaf den dessutom en del massage p underredet, fver
hvilket hon sedan bredde en frskinnsfll, vl bestrdd med insektpulver,
samt lade derp ett omslag af ressjalar. Den andre sngen, fyld med h upp
till brdden, erbjd en lika fast och plitlig hvilopunkt som ett
klippblock. Medan vi sysslade med bddarne tog blet p spisen sig till att
flamma allt mer och mer lustigt, s der blef en betydlig harmoni emellan
dess knastrande och vra undertryckta skratt fver budejornas rent
handfallna frvning. De hade nog aldrig frr emottagit besk af resande
qvinnor. Och d vi brjade tvtta oss, flyttade de sig nrmare och iakttogo
oss s noga, som om deras sjlars eviga vlfrd berott p en rtt knnedom
om en sdan frrttning. Med en tyst vltalig kritik fver allt fjesk,
slngde de sig slutligen bda utan alla frberedelser p den hrde
trbnken, men vcktes till ny frvning af mig, som egnade dem ngra
moderliga omsorger i form af en kappa och ett par kjolar, och s gingo vi
alla till hvila, om icke just till ro, i smnens mycket omskrifne armar.
Snart drogo budejorna timmerstockar, s dessas frnder i vggen gapade af
skrck och slppte lnga mnstrlar samt sm vindpustar in i stugan, som
dessutom klart upplystes af blet p spiseln.

D jag endast skrifver fr dem, som ej knna mera af det norska sterlifvet
n Sterjentens sndagsmorgen fr fiol eller piano, samt Bjrnsons
enstmmigt bermde bondhistorier, vill jag nrmare beskrifva en ster, ty
jag antydde ju i inledningen, att detta verk gr ansprk p att rknas
bland nyare tidens filantropiska skrifter.

En ster bestr af tv eller tre trhus, stuga och fjs (kostall) i form
af en sknsk pigkista, p kistfot, med sluttande lock. Enda skilnaden r,
att sterns hus ro en del strre, att dess vggar ro fjellgr, d kistans
vanligen ro bl eller grna, men locket eller taket r grsgrnt samt
stundom prydt med en eller tv getter, som der beta naturliga blommor.
Kistan och sterns stuga skilja sig fven deri, att den senare har fnster
och att man ej behfver lyfta af taket fr att komma i berring med
innehllet, ty der finnes tv halfdrrar, som kunna ppnas; eljes r
likheten s i gonfallande som den kan vara emellan tv sdana freml, d
man betnker den ofantliga strcka af tilltagande kultur som ligger emellan
en norsk fjellster och en sknsk blmlad pigkista.

Trder man frn tunet (grdsplanen) in i sterns frstuga, mtes gat der
af en del tomma mjlkkrl af tr; till venster r mjlkrummet inhljdt i
ett egyptiskt mrker, men med stillastende sjar af mjlk och en grdde,
hvartill inget land har maken, om man ocks jemfrde den med grdden p de
strsta samhllshjder, och s berg af ost i alla former, och frtrfflig
r den, om man eljes kan lra sig att ta ost i denna dess lyckliga, unga
och frska lder.

Till hger finnes stugan (och fr tillfllet vi), till hger i denna ett
golffast bord och bnkar, som i en vanlig fornnordisk ryggsstuga; lngre
uppe en sng och under gafvelfnstret en bnk. Vid andra lngvggen har den
store lge spishllen en framstende plats under skorstenspipan, i hvilken
vinden blser p lur, s att rk och gnistor dansa utt golfvet. Vid
hllens sidor ro rrliga stolpar med vldiga jernkrokar, p hvilka de
stora ystkittlarne hnga, nu kalla och likgiltiga vnda frn elden, medan
en jernkrok midt fver blet nyss befriades frn en mindre gryta, det enda
kokkrl med hushllsmin som kan upptckas, om man undantager kaffekitteln
p hyllan fver drren. Trskedar och fllknifvar sitta instuckna emellan
vggarnes timmerstockar; ngra kaffekoppar och tallrikar sllskapa
kaffeqvarnen p en sidohylla. I strre strar finnes sngstllen p bda
sidor om spishllen, och p en af dessa sngars tak r det vanligen
gjtergutens (vallgossens) ljufva lott att hvila. Hr fans inga dylika
pauluner och ingen gut heller.

Vi hade ej legat lnge frrn den sng i hvilken kandidaten tltade betedde
sig som om han varit stupfull eller vdligt sllhetsdrucken.

r Tjderska pulvret magtlst, kamrat?--

Nej, det r hela sngen, som kraflar af med mig, oaktadt de usla benen
hans.

Och s blef der en lng brottning emellan den och kandidaten; brasan tillt
nu oss andra tv ej att se klart i saken, s det blef aldrig bevisadt, att
kandidaten slogs i backen, men visst r, att sngen frst fick sig en
rundhjuling och sedan slngdes bort mot drren medan kandidaten behll
hans fll och innandme som ett segerbyte, hvilket hon sedan rufvade fver
p bara golfvet tills dag blef ljus.

Under allt detta sofvo budejorna som det mest frhrdade samvete, men
mindre tyst n ett sdant; sofvo s, att vckarurets skrn kl. 6 icke
framkallade den ringaste rrelse under det lager af veckadt ylletyg, som
jag bredt ut fver jenternes ltt draperade gestalter. Nu bjd mig mitt
vakna samvete att ruska lif i dem, ty korna rmade otligt i fjset och
getterna instmde i frihetsropen med de sistnmde talarne.

Vi sporde kandidaten, om hon af nattens erfarenhet, fr egen rkning, kunde
sluta till, att det r de mjuka sngarne som gra det nuvarande
kulturslgtet, srdeles mnnen, s smnlsa af sig, att mnga af dem hellre
fredraga hrda krogbnkar och dito golf framfr att ligga t. ex. i
tltsngar, men fingo ej annat svar n ett sakta qvidande, hvilket vi
uttydde som en nyvunnen mhetsknsla fr alla dem som ska hvila p hrda
plankor.

Vra budejor fraktade fr egen del kaffe, men frvarade dock en
kaffekittel, som ett minne af en tidigt fvervunnen svaghet. Vi hngde
kitteln fver spiselelden, pressade budejorna s de frstodo att vi nskade
frukost af hvad huset frmdde.

    Du fladbrd, du skra, du smakfria kost,
    du grhvita, papperstunna kaka,
    p lppen du fll som p ros faller frost;
    vi tvingades att lta oss det smaka!
    Du tronar i husen frn urminnes dar
    och rad du r i hela landet,
    fr norrmn, du r och frblifver hvad du var,
    men skningen sig nskar Noget andet.

Men annat brd stod ej att f hvarken hr eller p de andra strar vi
beskte, ej heller i bondgrdarne, om vi undantager ett blsurt oting af
limpa, kallad ugnsbrd, samt en variation af fladbrdet, bakadt af rtmjl
eller en blandning af korn och potatis. Nr vi s till detta brd, s skrt
och tunnt, att jag ej kan beskrifva det utan att det faller i snder, fingo
smr sklpundsvis och fet grdde sklvis, tyckte vi att det var liksom ett
mustigt hn mot tre varelser, hvilka aldrig tit smrgs utan att
tminstone ha ett underlag af tunt svenskt knckbrd, hvilket, i jemfrelse
med det norska fladbrdet, frhller sig som en kontraktsprost till en
ambulerande folkskolelrare. Jag bjd delmodigt p kakes (uttalas _kx_,
men br ej frvexlas med moralkaka), ty jag nskade f min rensel ngot
lttad; derfr strckte sig min gifmildhet fven till de stumt blickande
budejorna.

Det var sndag, och kanske det var derfre de sutto s nra hvarandra
orrliga p tvrbnken och skdade mitt arbete. Behofvet af att bland oss
utnmna en tvtterska hade nemligen redan gjort sig gllande, och d jag
var den ifrigaste bland de fyra skanden och dessutom hade kandidatens
frord, hvilket fll tungt i valurnan, d hon sjelf var egarinna af en ask
grn spa, samt lofvade att bitrda mig vid skljningen borta vid bcken.
Om ngon skulle taga anstt af vrt sabbatsbrott, hnvisa vi till den gamla
lngfrklaringen, hvari der talas om ndfallsarbete, och s jemfra detta
stycke med strarnes frskinnsfllar och rk.

Vra tv kamrater strlade i kapp med sndagssolen och oss; de lskade
fladbrd och mesost, hade en god sng; en ung vacker, lskvrd budeja, som
lste Bjrnson och Wergeland, bakade grddvofflor, rdde fver en torkad
frbog samt ett tjog fjorgamla potatis. Vid dessa budskap samlade vi i hop
renslar och tvttadt linne, sporde vra unga orrliga vrdinnor, hvad vi
voro skyldiga, och se, de upplto bda sin mun, talade och sade:

Eg veit ikke eg.

Dock efter att ha uttrttat bde sig sjelfve och oss med detta svar, visste
de, att en resande brukade betala 50 re fr slika frdelar som vi
tnjutit. Vi skramlade i hop summan i s mnga silfvermynt resystemet
tillter, ty det var ju ett _klingande_ pris, och som ett sdant blef det
fven framburet. Och s flyttade vi alla tre bort till vra tv kamrater;
delade med dem potatisen och frkttsstrimlorna samt afslutade middagen med
heta grddvofflor och eget kaffe. Vr lskvrda vrdinna behandlade oss som
kra gster, log och rodnade d vi talade om liqviden; derfr skall ocks
denna bli en liten hemlighet emellan henne och oss.

D vi p eftermiddagen lemnade hennes ster, vexlade vi visitkort, och vi
medfrde slunda ett synligt minne af en rigtigt lsklig sterjente.




IX.

P vidder och strar.


Vr resplan freskref vandring fver vidder och fjell frn ster till ster
upp till Espedalsvattnet, som ligger 2,000 fot fver hafvet; btskjuts
fver detta till foten af Rutenfjell, hvilket bestiges, hvarefter
vandringen gr p andra stervgar fver till Ringebo eller rttare
Sjggestad i Gudbrandsdalen, dit vi skickat vra handkoffertar. Frn denna
hvilopunkt skulle senare delen af vandringsstrten utstakas. Men det r
icke hvarje hgtgende plan, som frverkligas s som man tnkt sig den.

Nu bar det emellertid af p sterstigen fver de omtliga vidderna, fver
orkneliga mer och mindre uttorkade bckar, fver gungande myrmark,
fvergrodd med nu blommande hjortronsrankor, med ngdunstofsar och krypande
slg. Vra tv vgvisande kamrater i ett starkt framskjutet led och med en
fart, s att vattnet sqvatt kring foten.

Br det?

Spring bara till innan det brister! ljd rdet, som fljdes till den
grad, att mngen tufva sklfde eller ock rent krp ner i dyn. Komna ter p
fast mark, spredo sig vgvisarne t hvar sitt hll, fr att ska upp
sterstigen, hvilken derefter kontrollerades af karta och kompass mycket
noggrannare n brnvinet i vissa svenska brnnerier, samvetsgrannare n
offentliga rkenskaper fre en revisorsmiddag, och s klefvo vi tryggt p
igenom en- och dvergbjrksflt, fver hvilka skogsgeranier och en mngd
andra sommarblommor prlade i liflig frgprakt.

Det tjenar ej till ngot att frklara allas vr ofrmga att med enstaka
eller frenade pennor ska beskrifva natursceneriet der ofvan trdgrnsen,
ty ingen menniska har bedt oss frska ngot sdant. Men jag kan svara fr
oss alla fem, att om vi vgade hoppas att vi dermed kunde meddela vrt
bleksotiga slgte en ringa, icke _frsvinnande_, del af lifsluften hr uppe,
af de frigrande utsigterna och af vr egen jublande lifslust och
sommarfrjd, s skulle vi till och med frskt, att blifva realistiska
naturpoeter midt p en fvg med frska spr efter kor. En hgre grad af
mensklig sjelffrsakelse kan vl ingen begra.

Hgre och hgre emellan de nakna fjelltopparne gick vandringen, ltt som en
dans, och vi voro alla ense derom, att om vi ej haft renslar och annan
packning, som hllit oss fast vid jorden, hade vi skert hoppat vrre n
mnfolket (vi menade de varelser som bo p planeten mnen och ej de som ha
mne i planeten) innan de lrde frsg detta himlaklot med en ndig
luftkrets. Ja, der funnos de bland oss, som, d blicken nu fr frsta
gngen mttes med toppen af ett af Jotunheims snfjell; hnrycktes nda
till grnsen af den upphjda tystnadens omrde. Och detta r visst nnu
sllsynt bland qvinnor och otnkbart bland mn.

Mera i nordvest; gngstigen har frlorat sig hr i hvitmossan! ropade
frtruppen, och eftertruppen svarade med ropet:

Se sn, sn, der borta i de nrmaste fjellryggarnes remnor!

Sn! och solen gassade frn en skyfri himmel, fjrilar gycklade med
blommor, och myggsvrmar visade oss en s nrgngen uppmrksamhet, att vi
knde oss fasligt stuckna.

Redan nu hade vi flere gnger skiftesvis beklagat oss fver den frste
dameskrddaren Adams frtviflade id att sy kjortel t sin hustru, och vi
hade i djupet af myrmarkerna harmats fver mannens efterhngsna frkrlek
fr detta plagg genom hela kulturhistorien. Och d vi kraflade uppt ngon
hrd, brant fjellsida, vdjade vi till den och likstllighetsfrgan, om
tiden ej nu vore inne fr att befria tminstone ensligt sinnade vandrerskor
frn ett plagg, som i s hg grad frsvrade vrt framtskridande. D
terrngen emellan en uttorkad strms rullstenar och ett klippstrdt
dvergbjrksflt nu erbjd tillflle till en mera samlad marschordning med
dito tankegng, uppgjorde vi frslag till en ny bekldnad fr qvinliga
turister.

Qvinlig ylleskjorta. (Rster ur hopen: Den gnager! Tnk p frfllarne!)

Rtt silke d, eller i brist deraf linne (Hr, hr!)

Mrka, vida yllebenklder, bundna vid knet. (En ldre stmma: Kanske
ngot lngre och snfvare.)

Turkiska byxor d, knppta vid fotleden, fr de ldre. (Nej, nej ingenting
turkiskt!)

En ltt mrk underkjol med lifstycke. (En rst: Med krkspark eller taggar
i kanten.)

En slt mjuk kjol, rckande till halfva vaden (Fyra rster: Vackra ben)
samt kofta.

Mrka strumpor och hga mjuka snrkngor med tjocka sulor (Fem rster: Och
plats fr tr och liktornar.)

Kring hals och armar kulrta remsor. (Kandidaten: I renseln en liten
sidenhalsduk samt en maggrdel af ylle.)

Stora hattar. (Enstmmigt: Som sitta p hufvudet och fven skydda den
blottade nacken.)

Turistparaply med starkt skaft eller ock en stark kpp med ett godt
handtag.

Rensel, som faller vl till ryggen och sitter stadigt. (Allmnna opinionen:
Inga hemmasydda vaxduksvskor! Kandidaten: Med breda brremmar.)

Gummikappa och oljeduksdamasker.

En lng mjuk resplaid af mrk frg, hvilken fven kan begagnas som tcke.
(Enhlligare stmmor vid ett stridare vadstlle: Plaiden br i ena kanten
frses med dragskodd, s att den p befolkade orter fven kan tjenstgra
som lngre fverkjol.)

Komna p andra sidan bcken beslts det, att frslaget, tillika med
renslarnes innehll, skulle framlggas till vra svenska medsystrars
bengna pseende i det mrkliga verk, som borde blifva frukten af vra
gemensamma anstrngningar.

Ytterligare lifvade genom hoppet att kunna gra en dylik insats i
kulturarbetet, anlnde vi i skymningen till Liumsstern och vlkomnades der
af en get, som vnligt nickade till oss frn fjsets grsbevuxna tak, medan
fren stampade tunets lera, och grisarne frn bde hger och venster skte
trnga sig fram genom grinden. En mrklig tafla, full af lif med en viss
politisk anstrykning.

Budejan, en ldre fetlagd jente, hade nyss mjlkat, s vi kunde vlja
emellan spenvarm mjlk, dito kall st med ett hpnadsvckande grddlager,
blsur dito (som r en nationalfrfriskning) samt getmjlk. Vidare valdes
emellan mysort (mesost), frsk ost, upplagd med sked likt smr, kokt ost
och getost; smr och fladbrd ofrnderligt samma ofrenliga fdomnen.

Denna sterstuga hade tv sngar, stende midtfr hvarandra, lika hrdt
packade med h, som tvenne politiska motkandidater med goda fresatser och
lften, och p en stilla frga, om hvar vi fingo ligga, svarade budejan:
Gjtergutten och ni kunna ligga hr! jag finner vl en annan plats.

_Tv_ sngar och _fem_ personer, sex med gutten! En vemodig stmning
bemgtigade sig allas sinnen, och jag beslt att ligga p golfvet, om
budejan kunde uppdrifva en htapp i det strfria fjsets hemligaste gmma.
D ljd en mycket ungdomlig uppsvensk stmma genom den tilltagande
skymningen:

Det r vl ej orimligt begrdt, att Ave, som r ldst och visast bland
oss, tager sig gutten!

Och s fljde en sinnesrrelse, som rjde sig i starka skakningar i vra
egna stofthyddor samt i sterns gistna fnsterramar.

Nu intrdde budejan med en bundt h i ett lakan, och detta frsatte oss i
allvarlig stmning, ty om n en befjdrad sknk gs deri kunnat ha redt sig
ett ensamt nste, s frslog det fga fr mig, om jag ville skydda mig frn
golfvets hrdhet samt undg nrmare bekantskap med en frflls lifliga
inbyggare.

Kandidaten bedfvade dock dessa med en dosis af Tjders, och s redde jag
mig en bdd vid spiseln. De fyra andra kamraterna intogo de tv sngarne;
budejan lade ett nytt bl p spiseln och gick; lgan slog upp klar och
flammande, och vid dess sken sgo vi gutten intrda i stugan. Fem par
qvinnoblickar hvilade undrande och sprjande p honom, brasans knastrande
dfvade enstaka fnissningar och belyste med ett fladdrande oskert sken
hvita tnder, som beto vildt i mjuka ressjlar. Gutten satte sig p
lngbnken, spejade med flyktig blick bort fver bddarne; de upphngda
kldningarna fngade hans uppmrksamhet, och han tycktes grubbla starkt
fver meningen med dess draperier, dock utan att kunna lsa gtan. Flyttade
han s blicken till vra ppet gapande renslar, och hans stllning liknade
en kycklings, som djupsinnigt betraktar det ggskal, som varit hans vagga.
Tnkte pojken mjligen tillreda sig ett hufvudgrd af dem? Vra tankar
slto ring kring chokoladen. Kanske fick han bud derom p tankelsningens
vg, ty han slngde hastigt af sig vsten och ullstrumporna, kaflade upp
benklderna, som om han skulle vada, grep sin gule halmhatt och tryckte den
fast p hufvudet, tog golfvet tvrs fver stugan i ett byx, och hoppade
upp p sngkanten, der vra tv vgvisande kamrater lgo. Vi sgo dem sl
armarne kring hvarandra--flickorna frsts--vridande sig i tyst skratt,
sgo gutten, vig som en apa, ntra upp fr den ena sngstolpen och
frsvinna i en slags koj fver vra kamraters sng. En femfaldig suck af
lttnad, nnu ngra spridda fnissningar, och elden frn den husliga hrden
och mnstrlarne frn fnstret gycklade ensamma i den tysta sterstugan.

I daggryningen ljd budejans rst genom drren: Tobias! Tobias! och mina
gon, som allena voro vakna, var det frunnadt att se denne vr rumskamrat
ntra ned frn sitt upphjda lger; hatten hade han p, benklderna voro
nnu uppkaflade. Kanske han alltid plgade att gjte eller vada i drmmen.

Sedan budejan mjlkat och slppt ut boskapen ur fjset, kom hon in och
sporde, om vi ville ha kaffe.--Jo, jag skulle lemna bnor. Nog tyckte jag
mig taga till en bra portion, men hon sg p den med samma min som en stor
konstnr betraktar fuskarens frsk.

Skall det hr bli kaffe?

Ja-a.

Sdant kaffe bruka vi ej i Norge.

Jag skmdes starkt p Sverges vgnar, men inte kunde jag tillst ett strre
folks underlgsenhet gentemot ett mindre i frga om ngot, som gick ut p
styrka; fast vi sedan alla fem infr hvarandra erknde, att det norska
kaffet r minst dubbelt s starkt som det svenska. Man kan naturligtvis
kalla det frra skadligt, s bevaras nd vr fverlgsenhet.

Efter frukosten och liqviden bar det ter af p sterstig mot Lidstrarne,
en hel dagsmarsch, sade kartan. Hvilken luft, hvilket sceneri p denna
morgonvandring! Till venster ett brant fjell med glittrande sm bckar
nedfr stupet, till hger Dockvattnet och en slingrande, knappt mrkbar
stig genom bjrk- och grandungar, skuggande en rik blomsterverld, som
tycktes le t de spridda snflckarne i fjellskrefvorna. Vid middagstiden
hunno vi till en liten grd, kallad Tjernverket; hr hade vi beslutat att
ta middag, ty der borde vi kunna f fisk och--slla hopp!--potatis.

Grden var fr tillfllet temligen befolkad; vi sgo stadskldda
manspersoner rra sig p tunet och vid sjbrdden, d vi klefvo nedt i en
lng rad; eftertruppen knappast synlig, d frtruppen helsade p
bondhustrun. Ngra lnga ynglingar med skolklassmrken i pannan sysslade
med fiskeredskap, men fingo vid vr syn ett anfall af vr stndiga
skrattlust, hvilket jagade dem bort mot fjset; men en ldre herre sg p
oss med rliga afsigter att st emot smittan och visa sig som en bildad man
med ett finare smleende. Hr fingo vi fr frsta gngen gra bekantskap
med den vackra norska forellen, fjellrret, men drmmen om potatis
uppfyldes ej; det gamla frrdet var nu slut hos bnderna, och den nya
skrden stod knappt i blomning. Hade icke fisken ltit sig fnga, s skulle
vi fven hr ftt den vanliga sterkosten. Nu slts dock vr mltid och
middagshvila med chokolad och norskt kaffe frn Brasilien.

Tv af de mest mogne skolynglingarne brto upp samtidigt med oss, och
glmmande alla vra fresatser, upptogo vi bde dem och deras engelska
fiskestnger i vrt sllskap s--lngt vgen rckte. Denna, en vanlig
sterstig, delade sig dock snart i tv, och vi skiljdes helt varma frn
ynglingarne, men hur vi gingo, kommo vi vid en bjning af stigen ter
bredvid dem.

Ni g nog vilse! ropade vi, tvrskert antagande att sdant ligger
ynglingar i blodet.

_Ngon_ af oss gr det, svarades, och s mrkvrdig var fjellnaturen, att
vi nu stodo i en samlad grupp, spanande p karta och mark efter hvar sin
vg, men funno blott jemnlpande vandringsstigar.

Det r dets vilja, tnkte vi och fljde vra manlige frare tills vi
slutligen alla sju ej mera visste hvar vi befunno oss. Det bekymrade oss
dock fga, ty vi stodo d midt ibland en flock menniskovnliga kor, och p
en aflgsen hjd, p andra sidan om frodiga inhgnade ngar, lg en strre
ster, dit tv af kamraterna gingo fr att bespeja nejden.

Efter en lngre vntan hissade de framryckningssignal; vi klttrade fver
diverse grden, vadade genom det hga, redan daggiga grset och fljde
efter till stern. Hr lemnade vra ynglingar oss, sedan de frst
fvertygat sig sjelfve och oss, att vi voro dragna ur vr rtta kosa genom
att flja dem. Reflektionerna gjorde sig sjelfve och besparade slunda oss
ett obehagligt arbete inom det psykologiska omrdet.

Stern hette Aulstad och sades tillhra Bjrnson, fast han, som sterguten
upplyste, aldrig hade beskt den under de r han, gutten, sktt den. Hr
var nemligen ingen budeja, utan karlen sktte, med gjterguttens hjelp,
hela mjlkhushllningen. Ehuru vi nyss haft olgenhet af manligt sllskap,
skulle vi dock gerna velat stanna hr till fljande dag, ty kartan visade,
att vi hade lngt till Lidstrarne, men gutten tycktes vara mindre hgad
fr en sdan inqvartering och erbjd oss en vgvisare. Hans vetgirighet
frledde honom dock till att gra lika mnga frgor om oss, som vi gjorde
om nejden, och d han hrde att vi voro svenskor--detta hr dock ej den
norska allmogen p sprket--bad han oss skrifva vra namn p
frstuguvggens ljusa timmerstockar, s att Bjrnson kunde se dem, om han
kom dit.

Vi ritade och han lste, och nr han stafvat sig igenom titeln: med.
kandidat, vnde han sig om och sade: Hvar r _han_ d?

Hr str _hon_, svarade jag presenterande. Och karlen slog samman sina
mjuka mejerinfvar s det sade klask! och med utropet: Nej da! tycktes
han vilja p det hftigaste bestrida sanningen af min uppgift. Nu var han
dock ej lngre ovillig mot tanken att hysa oss; troligen tyckte han, att
han funnit ett slags frklde i kandidaten. Men han ville ej sga det
frsta afgrande ordet; vi ej heller, och s skildes vi samt togo en annan
fljeslagare p vr stig.--S gr det ofta till i denna verlden, till fga
nytta fr frden.

Vrre mensklig varelse till att skala fver alla hinder, n denne
gjtergut, sg jag aldrig. Och efter honom rnde, vadade, plumsade och
kraflade vi i spridd ordning, uppfr och nedfr, utan rast, utan ro. Hr
utbreder sig en starkt sluttande krraktig mark, bevuxen med fjellbjrk,
ett tjockt lager mossa och krypvxter. En murken gren brister under foten,
jag lgger mig med ofrivillig hast, stiger upp--ingen har sett missdet--,
stter af igen ned fr branten, berfvas ter fotfstet, ker nedfr p
egen sommarslde, frmr ej styra rtt emellan trdrtterna, stjelper t
sidan och faller fver mitt paraply, hvilket begagnades som styrpinne.
Detta var slutet p den frsta af de fem paraplyer, som vi egde d vi
lemnade Kristiania. Skymningen snkte sig emellan fjellen, gutten frsvann
deri, och d vi hunno upp honom, sade han oss far vl, menande att nu kunde
vi hjelpa oss lika bra utan honom. Till tecken p mitt erknnande af hans
fullkomliga gagnlshet som vgvisare, sknkte jag honom bda styckena af
mitt frolyckade paraply, sedan han emottagit den egenliga betalningen fr
sina rliga bemdanden, att msom f vrt skodon vl fyldt af dy och msom
af klart rinnande vatten.

Frrdiskt lemnade i demarken af detta falska ynglings-mne, glde det att
hlla oss i fspren, om vi skulle hoppas att hr, p en stig, som ej var
upptagen p kartan, finna Lidstrarne. Kompassen visade oss, hvilken
rigtning vi skulle g, och under tillrop: Stervg!--Otydligt spr! God
stervg! delgfvo vi hvarandra vra upptckter och kommo ndtligen efter
mycket letande samt under tilltagande regn fram till mlet.

Det var sent p aftonen, den nrmaste stern var stngd, och icke ens en
gris, dessa eljes s frekommande varelser, mtte oss hr vid grinden.
Under rop: Budeja! budeja! gjorde vi anstalter till att storma stugan.
Vr energi vckte lif der inne, drren gled upp, en lng karl visade sitt
hufvud och tillknnagaf, att hr ej var ngon budeja; _han_ frestod sjelf
sin ster.--Det var allts om _honom_ en gumma talat, d vi p frmiddagen
rastade i hennes ster och drucko mjlk. Han stlde sig nemligen till att
granska hvar och en af oss, pekade s p Heggen och sade: Du skall ha
stergutten du, fr du r den minsta. Denna dag var det vrt de att rka
ut fr medlemmar af ett kn, som vi beslutat att undvika s lnge vi voro
p vandring. Det fans dock ej nu ngot val, utom frn han sida, ty han
kunde fr tillfllet ej hysa mer n tv af oss, d han hade tv smjenter
till hjelp. Vi tre fsade in vr frtrupp och gingo till nsta ster.

fven hr var stngdt, och en fhund sklde rent radikalt p oss, utan taga
skl och reson. Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den
frra sade till mig: Du bryr dig ju aldrig om fhundsglfs, g fre och
vck folket! Jag var s hflig mot hunden att han skmdes och viftade med
svansen, s som jag alltid sett hans gelikar gra nr hyggligt folk ser dem
in i gonen, och s hjelpte kreaturet mig p sitt stt att vcka folket.

Hvem som ppnade fr oss kunde vi ej se i mrkret, men i stugan lgo alla
till sngs, d vi kommo in. Vi friskade upp elden p hrden och sgo oss
omkring. I en sng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af
Tobias; utanfr honom lg en grskggig gubbe, af revrdigt utseende, och
i den andra sngen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha
lust att stiga upp.

F vi stanna hr i natt?

Stanna! kom det i nekande ton. Ja da.

Hvar f vi ligga?

Eg veit ikke eg, trstade oss budejan gspande.

Nu grepo vi till det vanliga medlet fr att upptina obekant vrdfolk: Vi
redogjorde fr vra personer, vr vandring och vrt ml. Och nr jag s p
frsk nrmade mig gubbens sng, reste han sig och sade vlvilligt:

Du kan f ligga hos guten hr, du; han har hvarken lopper eller laus.

Jag besvarade dock anbudet med det frslag, att budejan borde flytta sig
med sitt barn bort till Tobias n:r 2, s kunde vi tre kamrater ligga i
hennes sng, ett frslag som af alla godkndes och antogos. Derefter satte
budejan fram den vanliga stermltiden, vi hngde upp vra vta klder samt
drogo p oss torra strumpor, och jag tog fram mina reservskor, der jag satt
p sngkanten.

Hittills hade budejan med tyst undran tittat p vra toilettsbestyr, men
skorna gjorde henne ngslig: Skall du ligga med skorna, du? utbrast hon,
och jag hade kunnat haft lust att dansa hallingen med henne, s rolig sg
hon ut i sin hpna stllning.

Gubben tnde sin pipa och vardt sprksam, medan tekitteln kokade fver
elden; i det smndruckna grinande barnets hand stack Hertha ett stycke
kakes, ngot som tvrt gjorde lillan stum af fasa; men grensle p en stol
vid spiseln, med armarne p stolkarmen och ryggen vnd mot elden, satt
Tobias den andre med orrlig trygghet och iakttog alla vra frehafvanden.
D vi alla druckit te, gick budejan med sin flicka till sngs, gubben lade
sig p en fll p lngbnken och vi vntade endast p att gutten skulle
sknka oss ngon mindre uppmrksamhet, s ville vi tre stlla oss p kant i
budejans sng, men frst d elden slocknade frsvann han fr vra blickar.
D vi en stund frestlt packad sill, och Hertha hll p att glida in i
ljufva drmmar och jag ut fver den skarpa sngkanten, terfrdes vi till
den hrda verklighet af kandidaten, som nu lg p kn midt emellan oss,
rrande i sin rensel.

Tyst bara! hviskade hon, som om hon velat varna oss fr att vcka
sofvande fiender, insektpulvret behfs. Och s pudrade hon in bde oss
och sngen, som om hon varit i frd att nedlgga kryddsill, innan hon ter
stlde sig sjelf p kant emellan oss.

Vra nysningar med tfljande fnissningar vckte den p bnken snarkande
grhrsmannen; han reste sig, skakade p sig, tnde sin pipa och lade sig
ner igen fr att med filosofiskt lugn rka in oss och den gryende dagen.

S snart gubben, budejan och gutten lemnat deras bddar samt stugan, ansg
jag mig ej lngre ha ngon moralisk skyldighet att hlla mig fast p
sngens trkant, utan frflyttade jag mig ned p golfvet, lyckligtvis med
ftterna fre, s att sngkamraterna ej gfvo annat tecken till att de
mrkte sveket, n en djup suck af lttnad och vlbehag, samt trillade s
ett halft hvarf omkring p hets kompakte majoritet och kastade mig rakt
i smnens armar.

Morgonen var vt och gr och liknade vrt skodon, som i nedslagen stllning
tiggde vrme vid brasan; kandidaten var, liksom jag, frsedd med
reservskor, men vr tredje sngkamrat hade blott en ask fin skosmrja med
sig. Nr hon nu slog upp sitt ga mot den ngande kaffekitteln, hrde hon
kandidatens strnga freskrift: Du blir liggande hela dagen!

Det r _hrdt_! suckade den dmda, ruskande i hufvudgrdens hrdvallsh.
Jag knner mig s frisk, att jag ej gerna kan vara sjuk.

Dina knger ro dyvta och du understr dig ej till att g p i
ullsockorna!

Jag har ju endast _bomullsstrumpor_, invnde den treskande, men tystades
gonblickligen med en kopp kaffe, tv kakes samt med hotelse om en
fladbrdssmrgs med mesost. Detta gjorde henne undergifven.

Men d jag, efter att en stund ha varit ute fr att studera vderleken samt
stergrisarnes sllskapsvana, hvilken ej tillt dem att lta en gst och
frmling g allena, tervnde till stugan, hade kandidaten redan, med
tillhjelp af en yllemaggrdel och tv Stockholms Dagblad frvandlat
Herthas ena fot till ett oformligt bylte, och en grof handduk jemte ett
par, mig tillhrande nummer af en Helsingborgstidning, tillgrepos fr att
vanskapa den andra foten medan offrets gon uttryckte en nstan vild
triumf.

Jag tyckte det var synd om henne; dessutom mste hon ut ur rken hr,
ursktade sig kandidaten. Och s gick Hertha ut fr att taga sig en
frmiddagspromenad, tfljd af sin lkare, som dels hll vaksamt ga med
byltena p hennes ftter, dels med grisarne, hvilka hon dessutom
konverserade med tillhjelp af en strre kpp. Dessa dagars brist p
kttmat hade hos oss alla vckt vissa svfvande anslag mot stergrisar i
allmnhet, och det fans mer n en bland oss som undrade, om der
aldrig--skedde ngon olyckshndelse med ddlig utgng, bland dem, och nu
angreps Hertha af en rent oemotstndlig lust att sparka i hjel ett af dessa
sllskapsdjur; hon pstod, att denna kttsliga lust hrrrde sig frn
hennes mrkliga fotbekldnad.

Fr att ej gripas af samma lust, bad jag budejan om lof att f besigtiga
hennes ktt, det insaltade naturligtvis, och d kom hon in med en stor
trbunke, innehllande ngra stycken blegfedt flsk, en afgnagad stor,
torr oxskank och en bit af en mrk knagglig kpp, som uppgafs vara
frplse. All lust till nstans ktt frsvann gonblickligen vid den
synen; det beslts att sterkosten skulle upphjelpas med maccaroni och
chokolad. Emellertid betrdde vi sterfolket tande ngot ur en stekpanna,
och detta hade en betnklig likhet med frskt, uppstekt kalfktt. Herthas
forskningsifver ledde till det resultat, att hon efter en stunds
hemlighetsfullt sysslande vid spiseln fverraskade oss med att framstta en
tallrik stek, hvilkens syn jagade blodet frn kandidatens friska kinder,
och det var omjligt att f henne till att frtra ngot af den vl
anrttade kttmaten. Hon hade nemligen--kanske med latinets
tillhjelp--frsttt en fr oss obegriplig antydan, att tv genom benbrott
frolyckade elgkalfvar blifvit funna, slagtade och delade emellan de
nrmast belgne strarne. Vi brjade frukta att f terse vr andel af
elgkalfven som Gjengangere.

Regnet fll fint och tt hela dagen; vra kamrater kommo p besk, kldda i
sin vrds snrskor, hvilka, tillika med deras berttelser, tydligt visade
oss att de lefde p stor fot i hans ster samt att han var en kta
gentleman bland stergutter. Han hade nemligen icke allenast afsttt sin
sng t dem, utan han hade fven frsett dem med rena lakan--vi hade hjelpt
oss med vra handdukar och sjalar--samt fven lemnat kamraterna med
smjenterne i ostrd besittning af hela stugan, tills de frra om morgonen
voro kldda, d han uppvaktade dem med frukost och sedan med en middag, som
frefll oss alla rent af fverddig. Vi misstnkte, att karlen egde
bildning, och d vi hrde att han var innehafvare af en kaffebricka, en
bordduk, gafflar samt ett bordstll, innehllande bland annat peppar, stego
misstankarne till full visshet.

Hertha, som nu gick nstan fritt och obehindrad omkring i stugan p sina
fotbylten, s lngt ett utbredt ylletcke rckte, fick lfte om
smjenternes sng hos denne underbare gut, och dervid blef hon sjelf s
menniskovnligt stmd, att hon genast krde en bit chokolad i budejebarnets
tyst gapande mun, utan att den stumma flickungen hvarken bjd till att
frsvara sig eller svlja detta munfrrd. Den lilla undgick dock ngra
svrare fljder af Herthas gifmildhet, s denna med godt samvete drog p
sig kngerna, tog sin rensel och fljde med de tv kamraterna bort till den
gstvnlige sterguttens hem.

Under denna regniga dag hade vi i tillflle att studera sterlifvet p
hgfjellen, fjerran frn bygderna, kanske flera mil frn egarnes grdar och
med inga andra samfrdsmedel n apostlahstar och klfsadlade
norrbaggar

Gubben och gjtergutten kommo tidigt hem, den frre frn ngot slags
skogsarbete i fjellbjrksregionen nedanfre oss, den senare med boskapen,
och i skymningen voro vi alla sex rumkamrater samlade vid den flammande
brasen, som dock stundom rkte i kapp med gubben. Tobias den andre satt i
sin betydligt trasiga drgt p sin frra plats och i sin gamla stllning
vid elden, ngande fuktighet under en stum gldande nyfikenhet. Kandidaten
stod fr medan jag frflyttade mig frn sngkanten lngre upp i hbdden;
hennes beslut var, att antingen invnta brasans slocknade eller guttens
hdanfrd frn stolen bort till budejan och barnet i den andra sngen. Vi
hade alla fem hgtidligt lofvat hvarandra, att om vi funno menniskor, hos
hvilka icke sederna voro utkrda af anstndigheten, der skulle vi ej
ppna drren fr denna skenheliga slarfva.

Men den arma kandidaten hade ingenting att stlla emellan sig och guttens
vidppna gon, ty mitt frslag, att vi skulle skiftas till denna gerning,
frkastades utan prfning. Gubben lg redan p bnken, insvept i frfll
och tobaksrk, och d nu denna senare i vldiga skyar drog bort fver vrt
lger samt bildade en molnstod emellan oss och gutten, tog kandidaten ett
raskt steg, klef upp i sngen och beredde sig till att frsvinna.

Men, o ve! Tobias den andre strckte ut sin hand mot hrdens slocknande
eldbrnder, dessa sprutto till af skrck och snde ett flammande sken ut i
stugan, och der stod nu kandidaten i bl--lt mig sga, gymnastikdrgt,
omgifven af en gul strlglans, en obemantlad Svea, mindre hg, betydligt
mindre allvarsam, och i stllet fr ett argt, gapande lejon lg jag
storskrattande vid statyens ftter.

Hvem har vl tid till fverfldig smn under en dylik feriefrd? Icke jag
tminstone, derfr fann jag det fullkomligt i stil med hela omgifningen,
att gubben vaknade klockan 3 och brjade rka samt fortfor dermed tills han
fann det vara tid att tnda p brasan i spiseln. Det var en prktig gubbe,
oaktadt han skert var lika genompyrd af dlig, usel tobak, som vr svenska
bokmarknad af fversttningsliteratur, och jag frvarar med tacksamhet den
vandringsstaf han skar mig af god fjellbjrk.

Det regnade p morgonen och var betydligt vtt p gngstigarne, men vdret
blef bttre uppt dagen. Vi beslto att fortstta vandringen sedan vi alla
tit middag hos den stillsamme, men klokt blickande stergutten, som
otvifvelaktigt var knd som ett godt parti i bygden. Det r temligen
troligt, att den frr omtalade gumman, som sknkte honom t den minsta
jenten bland oss, trodde att vi, lockade af hans stora rykte, dragit frn
Sverge endast fr att fria till honom. Han sjelf gaf dock inga
anledningar, utan sktte sitt hushll med sdan stilla rbarhet, att vi
fingo liksom en profetisk inblick i framtidssamhllet, d mnnen bli
hushllare, och den synen var rigtigt vacker.

Vi qvinnor gingo emellertid ut att ska rtta vgstrten medan mannen
kokade middagen, och d vi funno, att jorden var torr, faststldes
uppbrottet till klockan 2 eftermiddagen och att dagsmarschen endast skulle
strcka sig till Rfsjarne, en knapp fjellmil, hvarest der skulle finnas
en bebodd fiskarhydda.




X.

Husvilla.


Glada och tacksamma skildes vi frn vrt snlla vrdfolk p Lidstrarne och
fortsatte vr muntra vandring i klart solsken, vgledda af kompass och
karta, alltjemt med blnkande snfjell i frgrunden och p nra hll smrre
snflckar i fjellskrefvorna. Vi gingo sakta, ty sceneriet fngslade oss;
lommen skrek i sjarne, forellen hoppade hgt fver vattenytan, och ripor,
troligen smittade af vr muntra sinnesstmning, flgo upp ur buskarne och
instmde i vrt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af
verldslifvets flan syntes hr uppe p de omtliga fjellvidderna.

Rfsjarne lgo i solglans fr vra blickar, men vi spejade frgfves efter
fiskarhyddan. Vi oroades ej derfver, ty vi sgo hvolmar p ett ns
emellan sjarne, trodde att huset lg bakom en bergsknalle och mrkte att
vi under skandet efter sterstigen, som frlorat sig i ett krr, kommit
fr mycket till hger frn sjarne samt visste att man endast p nra hll
kan skilja en gr norsk fjellstuga frn en bergshll.

Denna dag lade kamraterna en ny pligt p mitt samvete; nemligen att
offentliggra vr tanklshet, att ej ha medtagit en _kikare_, och jag
tillsades att varmt uppmana andra turister att ej glmma en dylik
ndvndighetsartikel.

Vi stannade och hllo rd, ty det var en antagen lag, att alla skulle dela
lika ansvar fr kommande fventyr. rftlighets- och ansvarighetssystemet
hade vi lemnat i behrig vrd hos dess respektive pappor och mammor, med
hvilka vi ej rknade nrmare frndskap. Klockan var nu 5, vdret hrligt;
skulle vi ska upp fiskarhyddan eller g till den  kartan utmrkta
Nordboden, dit, vi ej kunde ha lngre n en fjellmil? Vi beslto oss
enstmmigt fr det senare. Och s gingo vi p, endast vgledda af karta och
kompass, ty sterstigar voro der nog af, men de frlorade sig bestndigt i
myrmarker, hvilka vi klefvo igenom med en kraft, s det hrdes som d ett
ringfrlofvadt par sitter i ett soffhrn vid skymningsbrasan och ger de
nrmare slgtingarne ett tydligt begrepp om hur det lter, nr man drar
foten ur vt dy. Ja, likheten var s frvillande att jag flere gnger vnde
mig om, fr att se om kamraterna kysstes. Kartan sade oss, att vi skulle
fver en elf, glde nu att finna den i sitt stilla halftorra lopp.

Upp p en klippa fr att speja! Nej, nnu syntes den ej i den angifna
rigtningen, men till venster om oss lgo ett par bodar, hvilka vi, enligt
kartans utsago, kunde antaga fr fbodar, och dit knde vi nnu ingen
dragning; allts bara vidare, fr att ska den utstakade sterstigen!

Vi formerade nu en spridd jgarkedja, och genom tillrop af: Spr! Spr!
Tydlig stervg! Otydlig vg! Ingen vg! meddelade vi hvarandra vra
upptckter och gingo framt i vrre kroklinier, n den vrste vinkeladvokat
kan utfundera, fr att n mlet: Nordboden.

Redan vid denna tidpunkt och medan solen nnu syntes fver fjelltopparne,
hade kandidaten en profetisk syn och uttalade mystiska ord om snfjell,
sedda i den dubbla belysningen frn mnens skifva och ett nattligt bl. Men
vi trodde, att synen endast var ett foster af hennes nyfdda fventyrslust,
nrd af minnet af den blgula strlgloria, i hvilken hon fregende afton
visat sig p stern.

Vr zigzagsvandring, fr att ska vg genom krr, en- och dvergbjrksflt,
genom hvilka senare vi marscherade bums p, ty buskarne gingo ej hgre n
till knet, och urfjell plga bra vanlig menniskotyngd, frde oss till den
vackraste lilla fjellsj. Frtjusningen fver denna syn lade sig dock
snart, nr vi p vgvisarnes miner sgo, att sjn ej stod upptagen p vr
resplan, och nu mste vi uttala den, en lngre stund tillbakahllna frgan:
Hvar befinna vi oss egentligen?

I rtt rigtning p vr utstakade vg till Espedalsvattnet; derom
fvertygade vi oss alla, men _hvar_ fans d Nordboden? Hade vi gtt frbi
den, eller kunde vi ej se den frrn vi kommit fver den elf, som _mste_
finnas hr i nrheten?

Nr jag _nu_ nedskrifver detta, knner jag en ngslan, som _d_ var fjerran
frn mitt sinne och fven frn kamraternas; vi kunde ju i vrsta fall vnda
om till Rfsjarne, vgledda af fjellryggarne, himlen var klar och luften
der uppe--ja, den innehller ett mne, som jag tror skulle kunna omskapa en
ligghna till en fjellripa; starkare bild vill jag ej begagna nr jag talar
om ett land, med hvilket vi ej bra slss.

Vi bestego en med fjellbjrk sparsamt bevuxen hjd fr att speja; vi sgo
elfven och valde frn vr hga stndpunkt en fvergng, men vi voro nu s
erfarna att vi visste, att de freml, som i den klara fjelluften syntes
helt nra, krfde timmars marsch fr att uppn. Men ingen rdder hr!
Bara nedfr sluttningen, genom ny myrmark och fram till elfven!

Denna var bred, men vattnet var lgt, fast det flt med strid strm nedfr
stora stenblock; hr och der hvirflande omkring dem p ett fverddigt
stt. Nu. r det s fatt med mina ftter, att de i nrmare berring med
rinnande vatten alltid vilja g till botten med saken. Detta hade jag i all
tysthet, d ingen af kamraterna bevakade mina fvergngsperioder, redan
gjort ett par gnger, och nu sg jag att vi alla mste g till bottnen af
denna elffra.

Solen var nu nere, det blste kallt i rigtning frn snfjellen, s icke ens
kandidaten, som eljes svrmade fr bad vid hvarje vattendrag, knde ngot
strre behof af fotvatten. Men nd stodo vi snart vid elfvens brdd, med
strumpor och skor fastbundna vid renslame, samt ytterst beslutna att hjelpa
vra kjolar hyggligt fver vadet. Det finnes tillstnd hr i lifvet, d man
ndgas taga fven en slapp mensklig bekldnad under armarne, om man vill ha
sitt p det torra.

Hade man nu bara kunnat vada p vanligt sknskt stt, skulle det aldrig
bekymrat mig, men hr glde det att klttra frn det ena fverspolade
stenblocket till det andra, frsigtigt pejlande djupen emellan dem med
kppar och paraplyer. Det skulle visserligen tagit fr lng tid att drnka
sig hr, men i en handvndning kunde vi fastnat eller brutit armar och ben
af oss, och det nskade icke ens kandidaten, fast hon hade bindlar i sin
rensel. Vgvisarne gingo som vanligt frst; med kraft och energi
balanserande p de block, halare n lskinn och falskare n krleksvisans
menniskotungor.

Jag sg den tappra Ellen gra ett felsteg, slinta p en slemmig kullersten
(icke kullerstol), fkta vildt med ena armen, taga fart och
ligga--valbehllen p hinsidan elfven. Jag flyttade min ngsliga blick t
hger, sg Heggen upprepa kamratens rrelser, sg henne nra vid mlet, sg
strandbrinken brista i plitlighet, och hennes ena fot plumsa ned i
vattnet.

Vi bedja lsaren pminna sig, att detta skedde minst sex veckor fre
svanjagten p Ekolsund, der prinsen af Wales gjorde ett liknande hopp och,
enligt alla tidningars enstmmiga utsago, blef vt om ena foten. S att
_om_ ngon efterhrmning af fakta freligger, r det ej frn _vr_ sida.

En stund stod kandidaten i djupa tankar bredvid mig och vr mest eleganta
kamrat, nu betnkligt barfotad, och s stred fven kandidaten med hnder
och ftter emot alla mtande hinder och var fver. Och nu manades vi tv
starkt till efterfljd, mindre af vra samvetens, n kamraternas stmmor,
och jag begaf mig ut, kom fver _en_ sten, raglade fram fver tv, spnde
trna i den tredje, den vickade till, det hala krket, och jag satte mig p
dess granne med ftterna redlst hngande p ena sidan och en lng rad
kappfransar i halfkrets flytande omkring stenblocket. Synen mste ha varit
af tvetydig art, ty tre personer p ena stranden skakades af skratt, jag af
kld och kamraten p andra stranden af hftig frskrckelse, som gaf sig
luft i bevekande bner, att jag skulle vnda om till henne.

    Vid denna rst, den vlbekanta,
    jag vnde om bland klippblock branta
    och gick tillbaka tum fr tum.--
    Ja, krlek, du gr menskan dum!

terfrenade sprungo nu Hertha och jag barfotade fram och ter bland slg
och dvergbjrk, skande ett bttre vadstlle och frestllande ett parti af
den bekanta naturtaflan: Hns med ankungar, tills modlshetens vinglse
ande fick sdan magt med oss, att vi brjade tala om att stanna der vi
voro, medan de andra drogo till Nordboden fr att hemta brobyggare.

Ave! ropade d kandidaten, du vet ju att der gifves _ett_ stt att komma
fver om det gller.

Ja, jag _visste_ detta, jag hade nyss haft en aning om det kalla i detta
stt att frdas, och jag gjorde en antydan om, att jag ej, i likhet med
henne, var simmagister. D, i en blink, stod hon, lindrigast sagdt, okldd'
ute i elfven. Mt mig! S, nu p nsta sten! Std dig p kppen! Hit med
din packning! ordinerade hon och stod p tv ftter och en hand i den
hvirflande strmfran, tills jag med ett dugtigt grepp kring hennes nacke
kraflat mig s lngt fram att jag, med tillhjelp af Heggens paraply, kunde
af henne sjelf dragas upp p det torra.

Medan kandidaten slunda arbetade med mig, fktade Ellen med Hertha: Kom
strax! kommenderade den frra, likt en annan Lorelei vridande vattnet ur
sitt lnga nedfallna hr. Du vill vl ej att kandidaten skall ta dden af
kld fr din skull? Ut med dig bara, s skall jag ta emot dig hr! N!

Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust hrde jag Hertha
mkeligen bedja: Kra Ellen, tala bara ej s hrdt till mig! Jag skall
komma, men narra mig ej till att skratta!

I nsta gonblick var fven hon fver utan att ens hafva vtt fllen p
ngot af de plagg, som fr oss andra rkat fr nra vattenytan. Och nu kom
Ellen med handduk och Heggen med konjaksflaskan; der blef en frottering och
ett sklande, ett skrattande och ett skmtande, s vi knde oss s varma
som nybakade studenter.

Nu mste vl stervgen finnas! nnu var det ljust nog till att urskilja
spren, och s ljdo ter ropen: Vg! Skodd hst! Mnga hstar! emellan
oss; men synen af manliga fotspr satte oss i en hnryckning, som
framkallade ett slags bildadt indiantjut: Mansklack! fver hela linien.
Ett par gnger tyckte vi oss, i den tilltagande skymningen, se rrliga
freml p aflgsna bergssluttningar, och vi inbillade oss att det var
boskap, som gick till Nordboden, hvilken vi trodde vara en ster, och vi
styrktes i denna tro, dels af de trampade stigar, vi funno hr och der,
dels af ljudet frn pinglande skllor. Men ingen menniskoboning syntes,
ehuru vi p en sank mark funno afhuggna bjrkar jemte en stor slipsten med
sin svngstng.

Pltsligt upphrde hvarje spr till sterstig, men ljuden af skllor kommo
nrmare. Ellen fre, vi andra efter upp p en hjd; vi trodde oss se
stern, d en flock hstar galopperade frbi, skrmda af vra rop. Det var
de, som buro skllorna, och den frmenta stern var ett vldigt
klippstycke. Vi letade oss tillbaka till den senast funne sterstigen och
beslto nu att hlla oss i dess nrhet tills det blef dager, ty nu var
klockan 11 och vi fruktade att g ned oss i ngon krrmark, d mnljuset ej
tillt oss att skilja slgens gr buskar frn ngsullens hvita vippor.

Sade jag inte, att vi kommo att stanna p fjellen i natt! utbrast
kandidaten i en ton, som frrdde att hon fr tillfllet ej nskade sig
ngot bttre. Nu g vi fram och ter p stervgen--

Och filosofera, freslog en annan stmma.

Vi studerade ljusbrytningarne p snfjellen, skuggorna i dlderna, skyarne
p himlen, funno allt ganska godt, men tnkte att en bit mat skulle varit
nnu bttre; dock derom talade ingen. Ett stort flt, bevuxet med enris,
lg i vr vg, och hr krpo vi ned, fr att hvila en stund i enrum med
paraplyerna, som skydd mot den iskalla blsten.

Billigt berberge, hrliga utsigter! anmrkte Hertha, ppnade s renseln
och dk upp, prydd i en handduk p hufvudet under hatten. Heggen tyckte att
det kldde och frekom snart sjelf med en handdukssnibb p hvardera
skuldran. Kandidaten ordinerade fr mitt oskyldiga hufvud samma maggrdel,
som p stern tjent Hertha till fotbekldnad, men hon upplyste mig om, att
den sedan var tvttad. Kandidatens yttre undergick ingen frndring, men
det inre af hennes rensel vittnade dock om tskilliga omstrtningar till
frmn fr hennes bekldnad. Ellen sysslade lnge bakom en strre enruska,
men d hon ter visade sig, imponerade hon starkt p oss andre genom en
strre hvit halsduk, hvars knut hade en omissknnelig likhet med de allra
som npnaste spetskantade lintygsrmar. Gldjen fver vr beundran gjorde
henne s varm, att hon t mig afstod sin gummikappa.

Nattoaletten var slutad, men sofva vgade vi ej i en sdan kyla, derfr
upp, upp alle man innan Jon Blund kommer!

Nej, nu tnda vi upp ett bl! det var naturligtvis den profetiska
kandidaten, som ndvndigt ville bli sannspdd, och frslaget antogs af
brist p ngot bttre. Fastn det var omjligt att vlla skogseld, der inga
trd funnos s lngt gat ndde, slpade vi frst tillhopa en del stenar,
byggde s en rigtig huslig hrd, och d vi fven ryckt upp en del en, slg
och dvergbjrk, tnde Ellen en bit stearinljus och satte det midt p
hrden; snart flammade ett prktigt bl hgt mot den ljusrandiga
sommarhimlen. Detta vckte ter vra domnande lifsandar och det till den
grad, att jag frledde Ellen till att tflja mig p ett nattligt strftg,
fr att p andra sidan om en bck ska en stervg, som frlorat sig deri.
Vi funno den ej, men Ellen fll vid sitt ifriga skande derefter p nsan
fver en af bckens tusende, sinom tusende rullstenar och brt sitt
paraply; det var det andra, som gick frloradt.

D vi terkommo till kamraterna dukade de upp aftonmltiden: torr chokolad
och kakes; jag freslog allmn tebjudning, d jag ville best kokkrl.
Detta framtogs och befans vara samma flata blanka bleckflaska, som hittills
tjenat till att gifva hllning t min turnyr. Aseptinen tmdes p en nu
utdrucken fltflaska, vatten hade vi i bcken, te i kandidatens rensel och
glder p blet. Min tennbgare tjente som tekopp och Ellens nickelbgare,
som blott behfde en lindrig ptryckning fr att blifva ott, uppbjdes
till tesil. Hon hade fven ett bra stycke socker i renseln, men allmnna
meningen frsmdde slik frfining. I stllet dk--jag misstnker ur
Heggens gmmor--en liten flaska ren sprit, mnad, som det uppgafs, t mma
ftter, men som nu blandades med det kokheta teet, fr att utan vidare
frst--p frsk--kras i Hertha, som ifrigt bestred rttigheten af en
sdan behandling, d hon ej gjort ngon menniska fr nr. De tre andra
drucko blandningen tyst och med frn elden bortvnda anleten; jag fritogs
p grund af min lder och bestmda protester, men lofvade att i stllet
dricka oblandadt te ur bgare, som den vrste ryss, hela natten, om det
kunde bidraga till sllskapstrefnaden. Jag hll ord, drack en bgare ur
hvarje kok, frstmade drycken med pepparmyntepastiller--en gfva af
Zphyrs kapten--bjd desslikes mina kamrater, och de to deraf. S
tillbringade vi under muntert glam nattens timmar, gende och stende kring
blet, hvilket jemt krfde nring och vrd. Mnen, som ej var alldeles
full, satte upp ett godlynt ansigte, hll oss sllskap till lngt fram p
morgonen och tyckte visst att vi voro ena glada nattsvrmare.




XI

P tertg.


Klockan 4 slckte vi omsorgsfullt elden genom att fver blet uppstapla en
stor hg vt grstorf och mull. Denna hg jemte Ellens paraply, utkastad i
tv delar, samt ngra bitar stanniolpapper skola kanske i en aflgsen
framtid fr en fornforskare vittna om en hgt uppdrifven kultur hos ett d
sprlst frsvunnet fjellfolk.

Klockan 5 brjade vi ter vrt skande efter vgen till Nordboden, nu genom
att g ngot tillbaka; vi funno spr, som ledde fver en ngsmark till en
bck, sgo bred stervg, hrdt tilltrampad, p en fjellsluttning p andra
sidan om vadet, och gingo raskt p. Klden var ganska skarp, vra klder
fuktiga af dagg, men hoppet om att nu snart komma till en menniskoboning
vrmde allas sinnen, och solen steg strlande fver fjellkammarne. Muntert
trafvade vi fver vadet och uppfr den breda sterstigen p
fjellsluttningen, och nu flgo ropen: Mansklack! med fverddigt gckande
tonfall emellan oss. Hgre och hgre stego vi, blsten hven kring oss,
hvass, med helsning frn isbergen; vi strfvade upp till en fjellplat,
sgo en af kreatur tillstampad plats, en oslagen ng och en liten
hydda----.

Ellen, frmst i spetsen, ref upp drren, frsvann der inne, Heggen efter.
Men intet jubelrop, ingen gldtig viftning i drren mrktes; eftertruppen
tystnade tvrt och ilade efter med blandade knslor. Hyddan, synbarligen
endast en fbod, var till strsta delen uppfrd af samma slags r
bergsskiffer, som vi s ofta sett anvnd till tak och ftter eller pelare
till de kistlika uthusen, samt af ngra timmerstockar. En spishll till
hger om drren, ett par stensten till venster, i bakgrunden ett slags
sngstlle, fyldt med gammal snderskuren sf; det var allt. Hvad skulle vi
icke nu knt fr en frjd, om en Tobias n:r 3 suttit hr och stirrat p
oss! En flygtig granskning visade oss, att man fr flere dagar sedan
drifvit boskapen frn denna trakt, men vi knde fr litet till sterlifvet,
att vi deraf vgade draga ngra vidare slutsatser.

Tysta nedsjnko vi alla p stenstena i den mrka boden, genom hvars vggar
blsten for med ett argt pipande ljud. P en gng stod det fr mig, att jag
under hela vr resa kastat bort min del af ansvaret genom att tanklst
instmma i ungdomens alla frslag; att jag med ett barns hela glada
tanklshet lefvat i stundens frjder utan en tanke p det som lg bakom
eller framom det glada nrvarande. Hade vi alla varit fverddiga? Skulle
vi nu plikta fr detta? Skulle kanske i fem hem--Nej, jag vgade ej flja
denna tanke till slut----

Ave r uttrttad, hon har ej frtrt en bit sedan i gr middag; vi ha tit
chokolad och kakes, hon mste hvila, hrde jag hviskas der jag i en slags
bedfning satt i mrkret med en hjertengest, som frbjd mig att tala
eller svara. Villigt lydde jag uppmaningen att lgga mig p gjterguttens
forna lger, gjorde ej ngot motstnd d Hertha ste fver mig den smutsiga
sfven, med energisk frklaring att det gjorde detsamma hvad fr slags
varelser den fr frigt innehll; knde hur renslarne lades bakom min rygg,
fr att i ngon mn utestnga blsten; mrkte att ngon lg p mina ftter
och att en eller tv kamrater krpo upp i andra ndan af bset. Sedan
frsvann allt i en oredig, qvalfull drm, i hvilken jag jemt vadade bland
glidande stenar i strida elfvar, medan rk och eld frn brinnande enris
ville qvfva mig. Jag vcktes ur smnen genom Hertha, som tog bort sjalen
frn mitt ansigte och uttalade sitt hopp om, att jag vl ej lg och blef
ihjelrkad. Kandidaten, hade nemligen med sin vdliga frkrlek fr
bl--utan pluralis--tndt upp eld p spiseln, och rken slog rakt mot
vggen i stllet fr att vackert hvirfla upp genom skorstenen.

ter brt sig humorn fram d kandidaten med trade gon mste kasta ut sina
kra brnder genom drren; men hvad som sedan frsiggick i vra sinnen, der
vi tre sutto i mrkret vntande p vra outtrttliga vgvisare, egnar sig
ej fr skmt. Ingen af oss sade ett ord, ingen flde en tr, men nog skte
vi annan hjelp n den, karta och kompass kunde lemna.

Efter en stund terkommo vra kamrater, och redan deras fasta tag i drren
medfrde hopp om goda underrttelser. De hade varit uppe p det hga, kala
fjellet vid sidan af hyddan--Ellen nda uppe p toppen--hade derifrn
fverskdat nejden och sett den vg frn hvilken vi kommit.

Jag kan med skerhet hitta tillbaka till Rfsjarne och derifrn till
Lidstrarne, om vi ej finna fiskarhyddan, sade hon. Jag _tror_ mig ocks
kunna finna, vg till Espedalsvattnet, men vill ej iklda mig ansvaret fr
en sdan vandring, om ni ej alla vilja det.--

Vi fverlade och funno, att det var ett fr stort vgspel att, utan mat och
utan bestmd skerhet om att den punkt, p hvilken vi befunno oss, var den
som p kartan utvisades, fretaga en vandring, som frde oss nrmare
snfjellen vid Jotunheim. Allts tillbaka mot sder, mot Rfsjarne och
till menniskor! Vi hvilade en stund i fboden, och kamraterna strkte sig
med den vanliga kosten, som jag under hela vandringen ej frmdde smaka; s
togo vi ter vr packning och trdde ut i klara solskenet. Frst hr delgaf
oss Ellen det budskap, att vi mste brja vr vandring med att vada fver
en temligt strid bck.

Ah, jag knner nog igen dig, fast du r frkldd, sa' norrmannen om
spickesillen! och det samma tnkte vi om vr gamla bekanta elf, fast Ellen
frkldt honom till en bck. Han var dock ganska hygglig hr, s att det
hela aflopp med ett temligen hgstmdt fotbad i den kalla morgonstunden. D
detta var fverstndet, fverflls jag af alla kamraterna, tvangs att
frtra en kakes, som frevndning fr det konjaksblandade elfvatten, som
de samtidigt dermed hade mig att nedsvlja. De tycktes ha ftt fr sig, att
det ej stod rtt till med mig, d jag, utan att begra hjelp, tyst och
vackert vadade fver elfven.

Fr att undvika krrmarkerna drogo vi oss t hger upp t en s. Hr sgo
vi stenar uppstaplade, betecknande en osynlig vg i rigtning t Jotunheim;
vi stannade, sgo lngtande mot snfjellens glnsande toppar, men vnde dem
med en suck ryggen och gingo tillbaka mot sder.

sen var p stora strckor bekldd med hvit mossa, s djup, att foten
nedsjnk deri lika djupt som romanskrifvare sga, att den sjunker i mycket
fina damers golfmattor. De skulle, desse diktare, bara varit med hr, och
de skulle ftt erfara hur det knnes att klifva halfva mil s der mjukt;
jag r sker p, att nr de sedan skulle dra till med ngot rigtigt sknt
kammarvglag, skulle de taga till tuktad sten.

Ungdomen hade en synnerlig lust att hvarje halftimme hvila p denna
mossmatta, fr att sola oss, uppgaf kandidaten; fr att gra ett
fverslag af kostnaderna fr nattherberget, frskrade Hertha, och skref
till yttermera visso i anteckningsboken:

Nattlogi vid lgerelden p vidderna 0,00 kr.

Vi skulle s gerna vilja sofva en stund, tillstodo vra rliga vgvisare.

Men jag hade gjort ett tyst lfte att ej hlla rast frrn vi tersgo den
vackra fjellsjn, der vi frst frlorat spret, ty d visste jag, att vi
alla skulle knna igen vgen. Med de fjellen voro vi s bekanta, att vi
nstan voro _du_ med dem. Ungdomen tog dock fortfarande min tystnad fr
pltslig pkommen lderdomssvaghet. Ellen grep min rensel; under ett par
timmars tid skiftades kamraterna till att bra den, och frst nr jag
gjorde dem uppmrksamma p, att vi alla efter en s lng fasta behfde
ngot som hll oss fast vid marken i denna ltta luft, terfick jag min
brda.

Fjellsjn blinkade mot oss, och vid synen af den terkom allt vrt mod;
ofrvgna, som tre dagar gamla torndyflar, brjade vi p stende fot
utstaka en ny vandringsplan fr att komma till Espedalsvattnet, en plan,
som skulle sttas i verket s snart vi ftt mat och en natts hvila.

Det blste fortfarande dugtigt, men himlen var klar och solig, s vi ej
behfde frukta fjellvandrares farligaste fiende, dimman. Ngon gng flg
vl en och annan tanke till--nallar; men ingen af oss trodde rigtigt p,
att norska bjrnar skulle frflja _skuldlsa_ svenska qvinnor. Klockan 1
ndde vi fre delen af Rfsjarne, och nu brjade vi undra, om der fans mat
i fiskarhyddan. Vi visste, att mannen fick sin mjlk frn Lidstern och att
han var nog god norrman att fredraga den i blsurt tillstnd samt att hans
kaffegrdde fven torde vara mindre st, men vi trstade oss vid tanken p
vr kttextrakt, vr maccaroni och goda Neiiendamskaffe.

ndtligen skymtade vi det smala nset, emellan sjarne, med sitt slagna h.
Denna syn var till den grad strkande, att vra vgvisare rkade rakt af i
skenande galopp, ropande till oss att vi kunde hvila p en backe tills de
genom flaggning p hel paraplystng tillknnagfvo, att de funnit en bebodd
stuga. Men en sdan vntan skulle blifvit det unga blod till slut fr
lng, ty der var lngt fram, sa' kringen, sg tillbaka, fastn den
klara luften skte inbilla oss, att vi om ngra gonblick mste vara vid
mlet. Vi knde nu den norska himlens genomskinliga skalkaktighet, hvadan
vi tre trafvade efter vra kamrater s godt vi kunde. Men vgvisarne
frsvunno, dko upp, blefvo ter borta bakom ngon backe innan, vi p en
aflgsen hjd sgo ett par andra varelser rra sig.

Kor! ropade mina tv kamrater blygsamt.

Karlar! skrek undertecknad ofrbehllsamt, och alla tre uppfrde vi en
vild segerdans bland ljung och krkris.

Aldrig tyckte vi tre oss ha sett fagrare syn, n dessa menniskor, som
aftecknade sig mot de kala bergen, och aldrig ha qvinnohjertan klappat
lifligare vid synen af manliga varelser, n vra. Det frsts, att vi
kanske kunnat bli gladare, om de mtande varit qvinnor, men vi voro ej
orimliga i vra fordringar.

En fiskebod lg p nset utmed vr vg, vi krpo in der fr att ska en
stunds skydd mot blsten, men d jag sg spiseln der och elden i
kandidatens gon, fruktade jag ett nytt bl och flydde ut i det fria, der
Hertha stod och s godt hon kunde, spelade frklde fr vra tv yngre
kamrater, hvilka just nu hade ett mte med de tv karlarne ungefr en
kilometers vg ifrn oss.

Signal till framryckning! rapporterade hon, fast det sedan visade sig,
att hon blott sett mnnens hjda liar och att vgvisarne vid det gripande
mtet glmde att hissa flagg. Vi tumlade vidare, framdrifna af vinden,
mtte de rare, vlsignade karlarne, hvilka smlogo mot oss och, utan att
stanna, sade: Vgen bent fram, fiskaren hemma. Natten p fjellen, ni?,
benade s af p sitt hll och vi p vrt, ndde fiskarhyddan och funno
bda vra kamrater ligga flmtande af frtjusning i en sng med tv lakan.




XII.

I fiskarhyddan.


Hyddan bestod af tv rum och tv sngar; i det inre hade kamraterna blifvit
inhysta, och i det yttre, som naturligtvis hade en stor spis, trffade vi
vr frre vrd, gutten frn Lidstern, i samtal med fiskaren, vr gamle
prktige, ofrgtlige Svend Opsal. Gutten hade haft ett rende hit, hade s
sport efter de fem svenskorna, hvilka mnade taga nattlogi hr frra
natten, och bda mnnen hade fruktat det vrsta, d de antogo att vi
saknade alla slags fdomnen. Fiskaren visste nemligen, att Nordbodens
fiske- och fbod voro obebodda fr tillfllet, s att vi troligen irrade
husvilla omkring i demarken. Han hade frra dagen p lngt afstnd sett
oss g frbi, men s muntra, att de ingenting ndsede; nu sgo de bda
karlarne helt lyckliga ut vid vr syn. Men Svend Opsal sade, att djerfvare
qvinnor hade han aldrig sett och ej heller upplefvat, att ngra sdana
varelser gifvit sig s hgt upp mot norr utan manlig frare.

Det skall vara svenskor, som vga slikt, menade han, och vi hoppas att
genom detta mod ha ingifvit detta vrt broderfolk en helsosam aktning fr
Sverges--mn, ty nr detta kan ske p det frska trdet, o.s.v.--Ja,
hvem kan veta, om ej vr fjellvandring fr ett stort inflytande p
norrmnnens politiska tnkestt.

Kandidaten och Hertha frsvunno genast i det inre rummet, hvars fnster de
frmrkade medelst regnkappor, fr att i en nattlig skymning drmma om en
mjuk bdd p det hrda golfvet.

Svend Opsal tillbjd mig vnligt sin egen snygga sng i det yttre rummet,
men mitt sinne var s upptaget af kkstankar, att jag ej kunde hvila, fast
det nu var 24 timmar sedan vi begfvo oss frn Lidstrarne.

r vl fr hungrig till att sofva, menade Svend och satte fram en stor
trskl med kokt kall fjeldrret. Det drjer ju en stund innan jag ftt
koka ny fisk, tillade han d han sg att jag ej anfll sklen.

Vi kommo nu fverens om, att han frst skulle koka kaffe, och d det blef
frdigt, frjdade han mitt hjerta med synen af skligt st grdde, s att
jag med stolthet kunde bjuda mina kamrater en god kopp p sngen. Nr s
mltiden, kokta foreller, smr, fladbrd och, fr frsta gngen, godt mjukt
brd samt ckokolad, var frdig, sutto vi ter alla vid odukadt bord och to
med tlg-fllknifvar och skedskaft, glada och lyckliga som--ja, som rddade
menniskor.

D Svend Opsal frmodade, att vi nu hade krafter nog till att emottaga ett
varnande exempel, frtljde han oss, att--jag hoppas det var p
1600-talet--tv norska studenter kommit hit till Rfsjarne fr att fiska.
De hade rott fver till andra stranden, stormen hade ryckt bten frn dem;
simma kunde de ej, och s voro de prisgifna t en nstan sker undergng i
denna vildmark, dit d sllan ngon menniska kom. Studenterna hade ocks
insett detta samt inrttat sig derefter, ty d man _tretton_ dagar senare
skte dem hr, funnos de liggande i hvar sin graf, bygd af stenar, men
lifvet hade de nnu i behll.--Hela rddningshistorien stod fr frigt
beskrifven i tryck p ena vggen till Opsals inre kammare, men ingen af oss
knde ngon lust att lsa den.

Nr det led emot aftonen rustade Svend Opsal sig att med sin fiskargut ro
ut p fiske. Du och en af jenterne kunna ligga i min sng i natt, gutten
och jag komma sent hem, och d lgga vi oss p golfvet, frstr du, sade
den prktige gubben samt lemnade oss nu i besittning af hela huset, och det
var ej lngt lidet p qvllen frrn vi alla gingo till hvila i de tv
sngarne samt i en bdd p kammargolfvet. Heggen lg p denna och Hertha
och jag frskte sofva i stugusngen. Fr oss tv blef det dock fga smn,
ty frra nattens tilldragelser jemte Opsals starka kaffe hade en underlig
verkan att bortjaga den. Vid midnattstid hrde vi hofslag och lifligt prat
utanfr vr ostngda drr; det bekymrade oss ej, ty den norska allmogens
hela vsen ingifver frmlingen en sdan trygghet, att der r verklig
sjlsbot deri, nr man kommer frn de ngsligt stngda drrarne i vra
stder och byar.

Efter en stunds frlopp intrdde fiskargutten, gjorde upp eld och hngde
kaffekitteln derfver, s kom vnnen Opsal och derefter tre fr mig oknda
karlar, af hvilka den ene bar ett slags herredrgt. Denne man visade sig
genast vara fullt hemmastadd i stugan, hoppade upp p bnken, tog ned frn
hyllan all den mat som fans; lt bra in sin packning, ref omslaget af ett
sklpund stearinljus, tnde ett och satte det p bordet samt betedde sig i
det hela som husbonde p stllet. Med kta qvinlig uppmrksamhet
fvervakade jag tyst den hngande kaffekitteln, rdd att den skulle koka
fver, och jag knde mig befriad frn en stor omsorg, nr en af karlarne
satte sig emellan sngen och elden, s nra mitt hufvudgrd han kunde komma
p den korta bnken. Jag har aldrig till den grad frsttt att uppskatta
vrdet af sttliga eldskrmar som nu, och det var med en suck jag hrde
honom kallas bort frn mig och jag ter fick det starka eldskenet och
hettan rakt i ansigtet.

Som dessa fem karlar kunde ta fladbrd! Det hrdes under en timmes tid som
om tio man galopperat p ett tre alnars djupt lager af tomma gg, och man
skall ej tro att de spilde tiden med ondigt snack.

Du har frmmande, Svend Opsal, sade den som vi sedan lrde knna som
innehafvare af fiskerttigheten i Rfsjarne och som husbonde i hyddan.

Fyra svenska jenter och en kring. Gtt vilse i fjellen, varit ute frra
natten i den starka klden, svarade Opsal stilla. Mnnen svarade ej med
ngot utrop, utan snde blott en flygtig blick bort till oss, nmde ngot
om, att det kunde ha blifvit farligt samt krasade ter p sitt fladbrd.
Det var ondligt vlgrande fr knslan att slippa vara freml fr det
slags uppmrksamhet, som mnnen kalla kringsladder, mrk vl, nr ej de
sjelfve gra deras nsta till freml fr detsamma.

Hittills hade jag med fullkomligt lugn betraktat det nattliga laget, men i
det gonblick vrden tog upp en lng svart butelj, blef jag hetare om
ronen, n elden frmtt gra mig. Med stort besvr drog han upp korken,
fattade en kopp och slog i--tjock hvit grdde. Jag np mig sjelf i armen
till straff fr det jag bringat vissa svenska frestllningar med hit upp,
och hade jag varit bttre kldd, skulle jag stlt mig p kn i sngen och
gjort afbn fr en s skamlig misstanke mot de hederlige mnnen.

Fljande morgon fann jag en butelj brnvin p Svend Opsals hylla, d jag
der skte efter tndstickor, ett ytterligare skl till blygsel fr mig, nr
jag sg att hvarken den kalla natten eller den blifvande bdden p golfvet
ansgos vara anledningar nog fr att styrka sig----

Med tillhjelp af klfsadeln redde husets egare sig ett lger p golfvet; de
andre mnnen lade sig helt enkelt i sina klder; elden slocknade s
smningom, och det sista jag hrde var Svend Opsals rst: Jag fr upp
tidigt och brnna bnor! Hertha hade under hela fregende scen med stor
framgng spelat rolen af den sofvande skna hos rfvarena, men jag sg
nogsamt, att det blott var hjden af dramatisk frestllning.

Svend Opsal sof ej fver sig, ty redan vid fyratiden ersattes den nu
bortdragna rken frn mnnens tobakspipor med oset af brnda kaffebnor,
och s snart kaffet var frdigt, blef det ter lif i de andre mnnen. De
reste p sig, skte reda p hvar sitt par ben i den orediga hop af dylika,
som upptog golfvet; strckte p armarne och anmrkte ngot om kalla ntter;
derp fljde allmn kaffedrickning med fladbrdskrasande, och s lemnade
tre af dem stugan.

Opsal och gutten sysslade nnu en stund der inne; den frre kokte en ny
portion kaffe, och d han mrkte att jag ej lngre blundade, sade han: Du
har nog ej sofvit godt, jag sg du var orolig; nu har jag kokt kaffe t er,
ni m dricka nr ni ha lust, ty nu fara vi alla p fiske.

Men d jag ett par timmar senare steg upp och tittade genom fnstret, lgo
alla fem karlarne p backen utanfr; de hade ej haft god vind till fiske,
men ville ej mera stra sina objudna gster inne i stugan. Vi tv
sngkamrater kldde oss s fort vi kunde, fr att kunna komma ut och skaka
hand med desse hedersmn.

Vi tillbringade hela frmiddagen hos Svend Opsal, som stannade hemma, nr
de andre drogo ut, jag vet ej hvart, och nu granskade han vr karta,
bekrftade att fjellsjn var en af Risas kllor, ngot som vi trott, och
att vi frn den punkt, der vi tndt vrt nattliga bl, hade endast ungefr
en mil till Espedalsvattnet. Orsaken till vr frirring, frklarade han,
lg i ett par tryckfel p (den icke nya) kartan, s att vi gtt frbi
Nordboden--de tv fiskhyddorna; den fbod vi legat i p morgonen var
Nordbodens fbod. Med den erfarne gubbens tillhjelp lades nu en ny
vandringsplan fr att komma till Espedalsvattnet, men denna vg gick nedt
bygden, d ingen af oss fr tredje gngen ville ska sterstig p andra
sidan Risas kllor. Vi tyckte oss ha gjort nog, fr att frtjena
efterverldens aktning, d vi p vrt tertg staplat nya stenar ofvanp de,
som vi hr och der funno upplagda fr att beteckna rigtningen af vgen.

Vr vrd sade sig vara afgjord hgerman, talade med sakknnedom om
hermetiskt tillslutna kttdosor (om detta var en fljd af hans politiska
stndpunkt kan jag ej afgra) samt lste tidningar och, som jag tror,
hyllade sigten om mnnens herravlde fver djuren, qvinnan deri
inberknad.

Men detta oaktadt smlog han med vlbehag mot de nfvertofflor, jag
frfrdigat t Hertha och med hvilka hon nu stoltserade. D Ellen omtalade,
att hennes sjelfgjorda nfverskor (ls hoar!) gtt frlorade i det frsta,
krr vi plumsat igenom, skar han henne och Hedvig hvar sitt par npna
nfversulor till att lgga i skorna, i stllet fr bindsulorna, hvilka
blifvit rent af vridna under nattens fventyr ute p fjellen. Han gaf
dessutom Ellen en stdjestaf fr egen enskild rkning, men gutten fingo vi
lna till gemensam ledning fver fjellryggarne, dock med vilkor, att vi
drogo vidare strax efter middag, ty gutten skulle flja med gubben ut p
fiske.

Gamle prktige Svend Opsal, vi snda dig alla nnu mngen tacksam tanke!




XIII.

P vg till Espedalsvattnet.


Med Torvald, fiskargutten, i spetsen, frivilligt brande en del af vr
packning, klefvo vi nu uppfre en stenig, sterstig, hvilken, trogen sitt
slgtes natur, jemt och stndigt gmde sig i krrmark. Men Torvald visste
att terfinna den, utan allt skande, s vi hade ej annat att gra n bara
blindt klifva p, ssom det hfves ett parti, hvilket funnit sin frare.

Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken p att vi under vrt tertg
sett ngra spr efter ett strre rofdjur, franlt mig att sprja Torvald,
om hr ngon gng mrktes till bjrnar.

Bjrn! tog han i, som om jag frgat efter noshrningar. Naj, inte hr,
men uppe i fjellen, och han pekade med tummen fver skuldran i rigtning
mot vra gamla bekanta fjelltoppar.

N, ormar d?

Orm! svarade han s fraktligt att jag skmdes.

Ingen strre n stocken din.

Jag fattade mod vid detta tillgg, ty min kpp r en meter lng, tjock som
en vanlig hederlig vandringsstaf, s att jag helst vill undvika nrmare
bekantskap med ormar af samma kaliber.

D vi hunnit upp till sjelfva bergssen och sgo tydlig stervg nedfr
sluttningen, sade vi ett mt far vl, med handtryckning, till ung Torvald,
satte oss ned vid en bck, fr att hlla mltid samt nrmare beskda en fr
oss nu ovanlig syn: En man till hst. Det var en bonde som varit till
fjells och hemtat en oskodd fle, troligen en af dem, som lockat oss,
frvillade qvinnor, nnu lngre upp i demarken. Om det nu var i gldjen
fver att lyckligt ha stkat undan alla karlar, eller det var under
inflytande af andra rena knslor, som kandidaten ter fick ett anfall af
bad-dille, skall vara osagdt, men skert r, att hon begrde orimligheter
af den arma bcken, s att ett par af vra kamrater stlde sig p dess sida
och fverste den plaskande menniskan med allt det vatten, de kunde gpna
upp ur den smala vattenfran. Jag frhll mig neutral, ty vid Dockvattnet
stod jag p denna vattenmenniskas hgra sida, d hon dk ned i sjn fr att
fverbevisa sig om sanningen af min uppgift, att der var dy p bottnen.

Det var en hrlig vg sedan, genom granskog till bygden, men anstrngande
nog nedfr de branta backarne, der vi dock stundom rkade i starkare traf,
n benen egentligen tyckte om. Men der vgen erbjd tillflle till
allvarliga samtal, rrde sig dessa om bsta sttet att steka biff och koka
rskalad potatis. Vid vgen vxte kummin i mngd, och d kandidaten prfvat
vxten och funnit den god att ta, lyckades jag intressera alla kamraterna
fr min id att laga grnkl af dess spda rtblad, en vanlig sknsk
matrtt, fr hvars godhet Hertha gick i borgen. Och s beslts det, att om
vi fven p skjutsstationen, Kvistberg, blefvo bjudna mjlk och fladbrd,
skulle vi gra myteri, bemktiga oss spisen samt tillgripa vrt
kttextrakt.

I ofrivillig sprngmarsch kommo vi ned p landsvgen i dalbottnen, och
ingen m frtnka oss att vi talade mindre bermmande ord om norrmnnens
pfund att lgga en gstgifvaregrd hgt uppe p berget vid andra sidan, s
att vi mste klttra uppfr en vg, brantare n vi d, nr vi aldrig
prfvat norsk skjuts, skulle haft lust att ka utfre. Vgvisarne synade p
afstnd grden, trodde ej att den kom nedkande, fr att hemta oss, sgo ej
heller till ngon elevator, det r uttydt hiss, sttte stafvarne i
fjellsidan och strfvade uppt. Vi andra efter, i vrt anletes svett
tnkande p ett dagligt brd i limpform, men lusten att plocka kumminkl
brndes bort i solhettan.

I ett stort rum, som i sig frenade kk och stuga samt representerade
forntid och nutid genom den ppna spishllen, som gjorde skl fr sin
plats, och den roterande jernspiseln, som stod der fr syns skull, hade
gstgifvarmor, redan d vi tre anlnde, blifvit af vgvisarne frhrd i
kksvetenskapen, utan att lemna stort annat svar n: Eg veit ikke eg. Nu
anstlde vi samfldt ett skarpt korsfrhr med henne och pigan, hvaraf
framgick, att der i huset fans gg, flsk, potatis, af fjolrets skrd
naturligtvis, ngonting som kallades kttkakor, men befans vara hrdt
stekta kotletter af oxktt. Der fans fven hermetik, och deraf slutade
vi, att gstgifvaren var hgerman, liksom Svend Opsal, som ocks svrmade
fr sdana vl konserverade kttbitar.

Vi begrde att f af allt, utom konserverna, och d begreppet soppa hr
tycktes vara nstan vl svagt, bestlde vi fven multebr (hjortron) med
grdde. Vi hade satt oss i sinnet att undvika mjlken, men det lyckades
dock ej, ty der kom genast in en bunke, stor som en ankdam--detta skall ej
tagas som en tidningsanka--och der fans flere n kandidaten, som med
skedens tillhjelp rodde upp sina medtagna krafter i dess blida vg.

Derefter trodde vi oss ha frtjent, att i hvilande stllning invnta
mltiden. Men samma mrkliga rum, som inneslt de tv ofantliga spisarne,
matbordet, bnkarne, hunden, och ibland fick ett flygtigt besk af en
utomordentligt humoristisk gris, var fven barnkammare. r det sant, att
det r menniskans omgifning, som prglar hennes karaktr och utbildar
hennes slumrande anlag, s var det vl barnskriket, som i s stor hast
frvandlade Ellen till en sjungande barnskterska, och d var det vl den
omgifvande r potatisen, som i lika stor hast vckte Herthas slumrande
kkssnille, s att hon erbjd sig att skala en del deraf, bara det gick
fort. Kandidaten, som lst filosofi, pstod, att alla dessa husliga dygder
frampressades af hungern; men som hon alltid hade en vlsignad frisk
matlust, kan hon frklaras jfvig i detta nnu oanrttade _ml_.

Tillbakavisad vid potatisskalningen hade fven Hertha skt ett gonblicks
hvila, d Ellen strtar in till oss med nedfallen hrflta, med fasa i
anletsdragen och en smutsig barnunge p armen. Hjelp, menniskor, Ave,
Hertha, Heggen! Gstgifvarmor vill vrma upp kttkakorna i hett vatten,
rdda dem, eljes ro de frlorade! Ut strtade hon och efter henne Hertha;
ngra gonblick af tyst, hemsk vntan, och s klingade ter Ellens barnvisa
genom kksdepartementet, fr oss tre ett tecken p, att Hertha fvertagit
kttkaksafdelningen.

Har man endast ett bra stort frrd af tid och tlamod, s blir en norsk
gstgifvaremiddag alltid frdig till slut; hr hade vi fr litet af den
senare varan, derfr fingo vi de efterlngtade potatisen halfr in p
bordet, men vi funno dem nd frtrffliga, och de tunna, saftlsa, tv
gnger stekta, ur vattennd rddade kttkakorna voro frsvunna innan
kritiken hann underska dess vrde. Emellan frsta och andra rtten var ett
lngre uppehll, s att Ellen ter igen fann sig franlten att spela rolen
af barnskterska. Och ter igen kom hon med ungen i strsta hugg och
rapporterade, att menniskan krfde tillsyn, ty nu ville hon vispa upp
alla de tio gg, som vi skulle ha frlorade. Hertha sade hastigt ngot,
som ej hrdes ut i kket, satte af i Ellens spr och kom tillbaka med en
blandning af hlft ggrra och hlft frlorade gg, i vacker frening p
ett fat. Pigan kom med stekt flsk och Ellen efter, nu utan barnet p
armen. Tredje rtten, multebren, fjorrets grda, jagade oss frn bordet
genom sitt ckliga utseende och nnu ckligare smak.

Oaktadt husets folk tycktes vara mest beltna med de gster som foro der
frbi, beslto vi att stanna der fver hela fljande dag fr att laga vra
klder samt tillstlla stortvtt, och vi afskrcktes ej derifrn genom den
stora dosis kanel, som kryddade teet vid vr aftonvard.

Andra aftonen kom en trupp norska och svenska studenter tumlande ned frn
Jotunheim och nu ned fr berget, ofvanfr grden, hamnade p frstugubron,
sttte med alpstafvarne i marken och ropade s innerligt svenskt matfriskt:
Mat, mat! samt tillade sedan med svensk omtnksamhet frgan: r detta
Kvistberg? Vi hade ej mod att senare sprja dem om kttkakornas tillstnd,
men af en norsk lrare, som med sin son mnade sig till Espedalsvattnet,
hrde vi, att kanelen ej tagit slut med det kryddade vatten, som vi blifvit
bjudna.

Vi inackorderade oss nu hos den, lindrigast sagdt, tystltna och
mrkblickande husmodern fr ett pris af 2 kr. per dygn, och sofvo s i tre
sngar, fverfulla af halm- och fjderbolstrar.

Nsta morgon skulle jag ner och underhandla med qvinfolken om vr tvtt,
men d jag trodde mig ha pratat lnge nog, fr att kunna vnta ett svar,
kom frst det vanliga: Eg veit o. s. v., och efter ytterligare en
pressning: Naj du, alla menniskor ro i het, m du veta.

Kan jag d sjelf f tvtta hr mot ersttning fr ert besvr att koka
lut?

Skall _du_ tvtta, _du_? Det lt otckt ringaktande, men jag vek ej fr
det, utan frmdde dem till att hnga en kittel fver elden och frse mig
med ndigt tillbehr till en stortvtt. Och nr jag s, ikldd
gstgifvarmors kjortel och trja, samt en stund omgifven af allt husets
folk, utfvade min tvtterskegerning, ingaf jag s stor aktning, att jag,
sedan klderna blifvit vederbrligen kokta, fick det korta besked: Vi ska
sklja tvtten fr dig, du. Detta skedde ocks, och skrdade jag stor
heder och berm af alla kamraterna fr detta hvitglnsande arbete.

Denna middag bortblandades mina grna klfunderingar af en rdgr
vattensoppa med ett stackars sndrigt sviskon per mun. Hr fans vid grden
ett frsk till trdgrdsanlggning, men inga andra grnsaker n rofvor,
och fr min del hade jag nnu i allt fr friskt minne den rofva jag satte i
elfven, fr att lngta efter dessa spda stackare.

Tredje dagens morgon brto vi upp, lemnande strsta delen af vr packning
qvar hos gstgifvarmor, ty nu, d den frsta planen gtt om intet, mste
vi, fr att sedan komma till Skjggestad i Gudbrandsdalen, g samma vg
tillbaka. I det sknaste sommarvder och med den norske lraren och hans
gosse till sllskap gingo vi nu p banad vg, men under stark stigning
genom den hrligaste natur till Dalbacken, der vi legde btskjuts fr att
ro oss fver det vackra, 2,388 fot fver hafvet belgna, Espedalsvattnet.
P norrmnnens begran frsknades frden genom svenska snger, afsjungna
af tv vra kamrater, och roddaren tyckte, att vi var et fornjeligt
selskab. Btfrden varade ett par tre timmar, och afgiften derfr utgjorde
70 re fr hvarje person.

Vi landsattes vid Megrunden, nedanfr foten af Rutenfjellet, och ryckte
fram i sluten trupp mot de nrmaste af de tv bondgrdar, som lgo hr vid
stranden.

En yngre qvinna stod i drren, och hon svek ej vr vntan: Hon sade nej och
eg veit ikke till alla vra bner om mat och herberge, men hon gaf oss
bda delarne nr vi ville tage til Takke med hvad huset frmdde. Hr
fans fr frigt allt hvad den mest granntyckta menniska kunde begra:
duktyg, bordstll, gafflar, allt utom kttmat. Men minst ett halft tjog gg
myste mot oss frn den hvita bordduken. Dock, ingen bordsgldje skulle vara
fullkomlig fr oss; ggen frefllo mig hafva en antiqvarisk smak, och d
kandidaten modigt anfll sin andel af dem, hade det till fljd, att hon,
med en hotfull blick p den salta forellen, flydde frn bordet och hade i
ngon stilla vr bland bergen en obevittnad uppgrelse, der utgiften lr ha
betydligt fverstigit den senaste inkomsten. Vi sofvo sedan hr i sngar
med resortmadrasser och hade framfr vra fnster ett fjell, i hvars
skrefvor sm snflckar glnste emellan de lga bjrkarne.

Fljande morgon bestego vi det 4,866 fot hga Rutenfjell. En vlvillig
munter gris af en fots lngd, som hade sin lilla bdd och trg vid spiseln,
envisades att vilja vara vr frare, men husmodern tog honom mt i famn och
gaf oss i stllet en man, vr unge hygglige vrd, till ledsagare, ty himlen
var full af skyar och vi fruktade rka ut fr dimma. Dimma och grisar st,
som bekant, i ett visst frhllande till hvarandra, och vi voro glada att
denne lille fyrfoting lt regera sig af en af vra medsystrar. Vgen var
under de tv frsta timmarnes vandring af samma natur, som de oss s
vlbekanta sterstigarne, genom buskar, krr och hvitmossa, frbi smsjar
och fjellknaggar. Men s kom uren, dessa flt af idel skarpa fjellflisor,
jettestenar, hopade fver hvarandra, slngda och vrkta omkring hela
fjelltoppen, s man ovilkorligen kom p den tanken, att d de
grekisk-romerska titanerne reste sig upp mot unionskungen Zevs-Jupiters
absoluta veto, utkmpades deras sista strid hr p de norska fjellryggarne.
Det vore nskligt, att ngon unionsvnlig fornforskare nrmare underskte
denna ur och s genom urtidens hndelser belyste nyare tiders urtima
riksdagar.

D vi strfvat oss upp till fjellets topp, var Jotunheims snfjell till
strsta delen hljda i skyar. Troligen spelade de gamle jettarne oss detta
spratt till straff fr det vi p annan vg, n genom mns bemedling, skt
nrma oss dem; jettar och deras gelikar ha aldrig haft rykte fr att frmja
frihet och framtskridande. Men hrligt var det nd hr uppe, och med nje
lade vi vra visitkort till dem, som vi funno p en af fraren knd plats,
och satte oss s fr att se upp och ned p verlden omkring oss. Vi bdo vr
frare frtlja ngot.

Hr r en sgen om detta fjell, den r stygg att hra, svarade han, men
oaktadt varningen ville vi hra den. Mannen tvekade, men berttade s om en
frare, som drpt en resande och plundrat liket. Jag vill ej tergifva
sgnen, som gjorde ett hemskt intryck p oss alla, ett intryck, som Ellen
dock bortjagade med ett par kcka visor.

Och s kraflade vi oss ned genom uren och vidare genom hvitmossa och ljung.
P ngot afstnd syntes en snflck; Ellen satte af i rigtning mot den, vi
efter, fr att mta henne och f del af den sn, vi sgo henne upphemta ur
fjellskran.

Jag vill slicka! ropade en ansprksls rst.

Jag vill suga! flmtade en annan.

Jag vill bita! pustade en tredje medan kandidaten, matt efter grdagens
strid med de antiqvariska hnsggen, endast kastade lngtande blickar mot
snn, som allt mer och mer sammansmlte fr vra brinnande blickar.
ndtligen mtte vi Ellen, och stende midt i en grupp gula ranunkler och
rda geranier, slickade, sgo och beto vi, hvar efter sin lust, i den arme
snbollen, hvars sista lemningar nedpackades i Ellens nickelbgare fr att
dermed frfriska vr bleke kandidat.

Lngre ned hade vi mer n nog af friskt porlande vatten i fjellbckarne.

D vi nu hade en legd frare, skulle han naturligtvis gra fullt gagn,
d. v. s. g fre i den rigtning, som vi nu alla knde. Ellen stannade
derfr hos vr eftertrupp; Heggen fick uppdrag att springa nedt s fort
hon kunde, och hennes lopp var icke ringa, fr att rdda forellerna frn
kokning samt bringa dem p stekpannan.

Jag, som bildade centern, sg henne och fraren intrda genom stugans drr
d jag nnu hade en half timmes vandring ned; jag sg henne komma ut igen,
stta sig p trappan i en vemodig stllning, och jag anade, att hon kommit
frsent fr att utfra sitt uppdrag i kket. Eftertruppen hvarken hrdes
eller syntes, husen och sjn nedanfr fjellet fortskymdes nu och d af
framskjutande klippor, och jag genomilades af ensamhetens upphjda knsla,
ljuft blandad med tanken p rosenrd laxring och ett glas af frarens
brvin, som vi blifvit lofvade.

Redan kokt! var Heggens frsta ord, d vi alla voro samlade p
grdsplanen; kandidaten bleknade vid minnet af frra qvllens orgier, men
middagsmltiden aflopp dock lyckligt fr oss alla, fast skeemaden bestod
af kall mjlk med frska ostsmulor. Men allt var s prydligt anrttadt, och
den halfbutelj brnvin, som prydde bordet, frjdade allas hjertan. I
skymningen tillbjd oss vr vnliga vrdinna att ro fver till deras ster
och ta rommegrd (grt kokad af tjock grdde och fint mjl), men vi hade
p strarne till den grad left bland tjocka grddan, ett vi bfvade fr att
f den i ett s grtmyndigt tillstnd.

Min frsta tanke, d jag fljande morgon slog upp gonen i min goda sng,
var att ngon kokte rommegrd p fjellet midt fr, ty en fin hvit nga steg
upp ur en af dess remnor. Men det lilla mjuka molnet bredde sig, frenade
sig med andra dylika, som bolmade fram n hr, n der, och snart vltrade
sig i hvit-gr, ulliga massor nedt fjellsidorna, medan fjellkammen nnu
upplystes af solstrlarne. Detta var vr frsta bekantskap med den norska
dimman; intressant, ja ofta mer n vacker att skda i alla de
ljusbrytningar och frgspel, den kan framtrolla p fjellen, men dock bst
att betrakta p afstnd frn en banad vg nere i dalen. Uppt dagen
upplste sig de bljande massorna i ett fint regn, och vi mindes nu att det
fven regnat sjusofvaredagen. Visserligen knde norrmnnen ej till
sjusofvarnes vderleksfrhllanden, ej heller fste de ngon vigt dervid,
och d har saken naturligtvis ingen betydelse fr norrmn; dock, hvem kunde
veta, om ej vi svenskar kunde, fr vr tros skull, blifva frfljda af
sjusofvareregn p terstoden af vr vandring? Vi lagade oss derfr snart
till uppbrott, betalte vr rkning som lemnades muntligen och lydde som
fljer: Logi och mat fr tv dagar, 3 kr. per man, vinet gratis. Frareln
2 kr. (att delas emellan oss fem) btskjuts tillbaka till Dalbacken eller
rttare till Vassnden 70 re pr man.--Hvem vgar nu sga, att man ej _kan_
resa billigt i Norge?




XIV.

Frn Espedalsvattnet till Gudbrandsdalen.


Vr frare hissade ett af husets lakan till segel p sin bt, och s gledo
vi ter fram p Espedalsvattnet med tillhjelp af roddarens ror, ty seglet
visade sig snart vara blott en prydnad fr oss alla. Regnet fortfor, det
var kyligt i bten, och d kandidaten ej kunde ha hopp om att f ett bl,
grep hon ett par ror fr att vrma sig vid dem. I Vassnden, en grd
frsts, trffade vi ett turistsllskap, som mnade i strsta hast beska
Jotunfjellen och s jaga tillbaka till Danmark. Damerna sgo nedtyngda ut i
deras vta drgter och slokande hattar; under en af dessa igenknde jag en
gammal bekant och fick i en hast en kyss, hjertlig, men vt af det norska
regnet. Det vta sllskapet steg dock snart i en bt och rodde vidare under
himlens strida trar, men vi stannade qvar nnu en stund, ty Hertha hade
nyo tilltrdt sin kokerskebefattning och tillredde mjlvlling vid den
flammande elden p spiselhllen. Denna middag p Vassnden, med smr och
fladbrd, str i hennes anteckningsbok debiterad med 25 re personen. Men
d jag sedan skulle anteckna ngot om detta stlles vrdinna, som
naturligtvis hade sitt namn efter grden, liksom andra norska bnder, skref
jag henne fr Sfnden. Kamraterna pstodo, att detta, i betraktande af
gummans figur, skedde af del qvinlig blygsamhet i frening med min tro,
att hennes och grdens namn stafvades med hv.

Under ett fint ihllande regn gingo vi, glada fver att vi ej voro skapade
af socker, den hrliga vgen tillbaka ned till Kvistberg, der gstgifvarmor
stirrade p oss som om hon hoppats att aldrig terse vra glada anleten.
Himlen vete hvad som s frmrkade den unga hustruns blick och nedtyngde
hennes sinne! Vi, som trodde att vi lyckats uppta henne, knde oss
betydligt afkylda genom hennes stt att bemta oss som fullkomliga
frmlingar, och drogo oss tillbaka till den stora dsliga sal, hvilken
tjenade oss till arbetsrum, och fretogo nya lagningsbestyr p vra klder,
medan vi lyckades uppdrifva en i huset boende skomakare, som tog sig att
bota vra skor.

I solsken hade vi frra gngen gstat Kvistberg, skdat hbergningen p
sldar, dragna af de lskvrdaste bland alla k, den lille gule norrbaggen;
vi hade beundrat hundens och grisens lifliga intresse fr arbetet, hvilket
de bevisade genom att hvarje gng mta hsten i den brante backen och genom
glada skall och grymtningar flja honom till ladans bro, och kandidaten och
jag knde oss s smittade af denna hbergningspoesi, att vi satte efter
hunden och grisen in i ladan fr att hjelpa gstgifvarfar att tmma
hslden.

Och nu regnade det, all poesi var frsvunnen och blott en otreflig
gstgifvaregrd terstod. Stmningen frbttrades ej vid tanken p en
frnyad bekantskap med den gamla upplagan af kttkakor och mjlk; mina
kummintankar, som under vgen frn Vassnden, med kamraternas hjelp, tagit
gestalt af den finaste grnkl med frlorade gg och brynt potatis, gick i
vatten, ty man hindrade mig frn att stanna i regnet och plocka den
grnskande rten. Och nu visste jag ej bttre rd att frstr tankarne, n
att skta mitt kall som sllskapets tvtterska, hvilket nu ter igen var
ndvndigt sedan vi frst hade svettats p vandringarne uppfr och sedan
blifvit genomregnade p resan utfre till Kvistberg. Men vid mitt frsta
ord derom frklarade vgvisarne ter deras missnje, och det med en kraft,
som frrdde deras mhet om mitt skinn, och Ellen gjorde den frstndiga
anmrkningen, att de infdda qvinnorna vl ej kunde berga h i regnvder
och derfr nog kunde bevekas till att tvtta t oss. Hon sammanvek sitt
broderi och begaf sig nedfr en trappa, hvilken bde genom sin lodrtta
stllning och trappstegens stora afstnd frn hvarandra, lifligt erinrade
om uren p toppen af Rutenfjell, och terkom efter ett gonblick med
segersll min.

Qvinnorna hr tvtta t oss och torka vra klder i kket, s att allt r
frdigt till i morgon. Naturligtvis betala vi dem bra fr detta arbete,
sade hon.

Vi helsade budskapet med jubel, och vi fyra gingo i en hgtidlig rad ned
fr den omenskliga trappan och fverlemnade hvar sitt kldbylte till pigan,
som mottog dem med en djup tystnad och med en min, som frrdde en viss
frvning, och s tervnde vi alla till hganloftsburen, der kandidaten
satt och stoppade strumpor, ett arbete som mrkvrdigt nog aldrig trt fr
denna vr vllrda kamrat.

Ngra timmar frflto innan mina tysta tvifvel p gstgifvarmors raskhet
kldde sig i ord, och vi hade fr lnge sedan druckit vrt
eftermiddagskaffe, d jag beslt mig fr att gra fjellstigning ner i
kket, fr att se hur lngt det lidit med tvtten. Jag rigtade mina blickar
mot taket och sg en tafla af obeskriflig realism. P torkstngerna under
takbjelkarne bredde sig alla vra plagg--otvttade med sorgset nedhngande
spetsar. Synen var s fverddigt lustig, att jag hufvudstupa for ut ur
kket och sedan raglade uppfr fjelltrappan.

Ellen, du!--Ner och se p dina tvtterskors gerning! Jag sg en blixt i
hennes ga, skymtade hennes nackflta i drren och nedsjnk s redls i
salens hndelsevis tomma gungstol. Ellen nedref obarmhertigt de egendomliga
draperierna i kkstaket och gjorde ett lfte, som hon sedan troget hll,
att aldrig stta sin lit till en infdd norsk sjl frr, n hon hrt honom
hgtidligen efterstafva de lften, hon af honom begrde. Qvinnorna hade ej
frsttt henne, och fr trga och liknjda att brka med frgor, uppfylde
de den nskan de frstodo, nemligen att klderna skulle hngas till
torkning i taket.

Skall jag sitta hr inregnad hos dessa idioter, s kan jag lika gerna
tervnda till hospitalet, tyckte kandidaten, krande sin knutna hand in i
en strumpa fr att underska dess skador, och en gr regnstmning lade sig
fver oss alla vid denna hennes hospitalsjemfrelse.

Den vg vi nu mnade g till Ringebo eller Skjggestad bestod af
sterstigar uppfr ett brant fjell, och sedan vidare frn ster till ster
in i Gudbrandsdalen. Detta var det billigaste och intressantaste sttet att
komma dit. Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt svra, bckarne svlde
och dansade redan ned frn fjellstupen, dimman vltrade sig tung ned i
dalen; hr kunde vi f sitta flere dagar.

Skjutsboken hemtades, kartan utbreddes och en allmn rdplgning fljde,
hvars utgng blef, att vi fljande dag, om det d ej var vackert vder,
skulle taga skjuts frst till Moe, sedan derifrn till Engeland och s
fortstta den terstende delen af landsvgen till Skjggestad till fots,
s sparade vi in en dag, d vandringen fver strarne hade tagit minst tre
dagar. Detta beslut tnde solar i hvarje ga innan vi tillslto dem fr
aftonen.

Hej! hvad det fljande morgon bar af med tv krror och en skjutspojke,
flere bests aldrig fr halfannan skjuts. Uppt backe, nedt backe,
kandidaten, var min krsven; muntrare hstar n vra sm norrbaggar och
gladare folk skulle man f leta efter. Solen brt fram genom molnen,
fjellen antogo de mest underliga former under de bljande dimmorna,
hstarne drucko vid vgen nr de hade lust. Det var en hrlig, en
upplifvande frd efter vistelsen p det dsliga Kvistberg!

Skjutshllet frn Moe till Engeland gick lika lustigt, och framfr den
frmsta krran hade vi en s gladlynt hst, att han stundom stannade midt i
backarne och med munnen fngade flugor p sina framben, som gutten
upplyste oss, d vi sporde hvad dessa rrelser skulle betyda. Men fr
frigt trafvade han hurtigt i vg, eldade betande kor och kalfvar till
djerfva sidosprng nedfr bergens sidor, fr att derefter med svansarne,
hjda som vimplar, galoppera backe upp, backe ned som frelpare fr vrt
festtg. Strre nt, n dessa, gra ofta tjenst vid festliga triumftg. (Se
korrespondenters beskrifningar fr kringresande konstnrer!)

Och skjutsafgiften? Ja s! Jo, den uppgick fr hvarje person till 1,58 kr.
fr frsta skjutshllet och 1,83 kr. fr det andra. Och nu voro vi inne i
stra Gausdal.

I Engeland togo vi ter vr packning och gingo i stark hetta en vacker
genvg, fver ngar och genom en skog, full af de mest frfriska blbr
och smultron, men vi hade ej tid att stanna, ty vi mste vara vid Lgen
innan det blef allt fr sent p aftonen, och frn Engeland och dit hade vi
ett par mil att vandra.

P nsta gifvaregrd, Snstevold, hllo vi middag.

Nu behfde vi ej lngre svrma om kumminkl, ty nu voro vi p allmn
turiststrt och to godt, soppa var dock ej brukligt, men ersattes af
outtmliga smultronssklar med kantals grdde. I Herthas anteckningsbok
lses: Prktig middag p Snstevold, O,80 kr, och jag kan ej antaga att vi
andra ftt betala mera n hon, ty der var ingen strre skilnad i vr friska
matlust.

Det enda som kan kallas dyrt var let, 40 re per helbutelj; men jag har
ingen sdan post p min rkning; der str i stllet: En kanna utmrkt
kaffe, 0,10 kr.!!

Vi togo oss hr flere timmars hvila, ty vi hade nu blott tretton kilometer
(omkring 1-1/4 mil) till Lgen och Holmens gstgifvaregrd i
Gudbrandsdalen; denna strcka hoppades vi kunna g p tre timmar. Klockan
var fver 7, d vi gingo frn Snstevold, och vgen bar stndigt uppfr de
sex frsta kilometern, men hvilken vg och hvilken natur! Skogar, fjell och
dansande bckar nedfr fjellens sidor, och fver det en hrlig himmel med
en luft, uppfriskande som--ja, som Megrundens brvin efter fjellvandringen.
Men nu brjade vgen stupa nedt och det tvrbrantare n vi ngonsin trott
att en mensklig krvg hade lof att gra, och fr att ej rka i drift,
mste vi styra kursen i zigzag; dock sprungo vi vrre n de strste
frfalskare, som veta att ingen frfljer deras slingrande spr fver vrt
hiskligt ojemna jordklot.

Klockan 10 1/2 stodo vi vid sjn Lgen, som var de och tom, och mrkret
var p djupet, s vi ej kunde skymta btkarlens hydda.

Men erfarenheten hade, innan vi kommo till Norge, lrt oss, att personer,
stadda i ett svagt upplysningstillstnd, kunna _skrika_ sig till en snabb
befordran; derfr satte vi oss i en enda tt klunga, frestllande den
allmanna meningen, och gfvo upp de aldra fasligaste skrn, brjande som
spda ungtuppar och fvergingo till de mera imponerande toner, som i
ndfall kunna glla fr manliga vckarerop:

Bt fver! Ro hit med bten!

Efter en stunds gastande kom der en Karon roende, fr att bringa oss fver
till andra sidan stranden. Detta nje kostade oss hvardera hela 7 re, men
d vi fvertygat oss om, att karlen tagit oss fr sina gelikar, erlade vi
10 re i frivilliga bter fr ett allt fr naturtroget nattskrl.

Holmens gstgifvaregrd ligger invid Lgen; drrarne stodo fven i denna
hederliga nejd vidppna, s att vi klefvo utan vidare in i en stor stuga,
der husets tjensteandar hrbart slumrade. Det heter ju, att en sak ej kan
gras bde fort och vl; derfr mste vi, som voro allt fr trtta att
frdrifva tiden med tande, finna oss i att vnta en timmes tid innan alla
vra sngar blefvo bddade. Vgvisarne fingo dock genast ett frdigt
sofrum, men vi andra drefvos ut i skilda byggnader, ty pigan upplyste, att
hon lagt en norsk turist i ett rum med tv sngar.

Rkningen p Holmen hade fr hvar och en af oss fljande utseende: Nattlogi
0,80 kr., frukost O,50 kr.

Och det var en frukost med gg, kallt ktt, ansjovis, fin ost, kaffe och
mjlk.

Vra tappra vgvisare mtte oss denna morgon med nedslagna miner; deras
skor och ftter voro i lika bedrfligt skick, och d vi frskrat dess
egarinnor, att det ingalunda vore hvarken feghet eller annan ogudaktighet
att ej vilja g p kantrade skovrak med srade ftter, tryckte de rrda
vra hnder, togo skjuts och foro i tv skjutshll de terstende 30
kilometerna till Skjggestad.

Vi andra fortsatte vandringen i sakta mak, ty snart kunde Hertha ej lngre
dlja, att fven hon hade en akilleshl. Men vi hade ju vr egen med.
kandidat, och hon hade sin rensel, i hvars outgrundliga djup der fans
lindring fr smrtorna.

Nsta station (norskt namn p gstgifvaregrd) heter Kirkestuen, hr to
vi en middag med tv kttrtter, smultron med grdde samt ett utmrkt
kaffe, pris 1,10 kr.

Bde p matpris, elegans och komplimenter mrkte vi, liksom mannen nr han
sg galgen, att vi kommit inom civilisationens bredare strmfra. Svend
Opsal tog en af kamraterna vid pannluggen och sade: Du likner ju en
julebuk, du! Men vid Lgens strand, der mina kamrater voro inne i ett hus
fr att kpa mjlk, sade mannen. Naj se da! de ha ju pene frkner i
Sverge. Kamraterna pstodo, att der lg en gapande frvning i tonfallet,
men d der lr varit mrkt i stugan, blir det hela ngot tvifvelaktigt.

En norsk turist hade klifvit frbi oss p vgen till Kirkestuen; der satt
han sedan bredvid mig vid bordet, och att dma efter hans lngd, antog jag
att det var han, som legat i de tv sngarne p Holmen. Han pstod sig
visserligen blott ha legat i en, men d mste han, haft sina ben inrttade
p samma stt, som engelsmnnen sina metspn, s de kunde frkortas efter
behag, ty till och med i skjutsbckerna f de norska sngarne hlla till
godo med den anmrkningen, att de ro fr korta.

Vi afbidade p nmde station de svalare eftermiddagstimmarne innan vi
fortsatte vr vg, eller som kandidaten anmrkte p ren norska: gingo 30
kilometer benvg fr att kvile lidt p Skjggestad.

Hur vacker naturen i Gudbrandsdalen n r, blef det nemligen snart klart
fr oss tre, som ej kunde f nog af den mera storslagna fjellnaturen, att
hr blott finnes vlkldda berg, leende bygder, grna sdesflt p
bergsluttningar samt en blgrn flod eller smal sj och en utmrkt landsvg
i dalbottnen hela vgen fram till vra koffertar. Vra tv vgvisande
kamrater hade af bekanta blifvit anbefalda Skjggestad, som ett lmpligt
stlle fr sommargster, hvilka ej gingo ut fr att idka sllskapslif bland
nervsvaga personer, alpstafvar frn Kristiania och kldkistor frn
Stockholm samt hela Norden fr resten.

D vi nrmade oss vrt utsedda hvilostlle, sgo vi vra tv kamrater,
tfljda af en hvit mssa, under hvilken vi anade ett studenthufvud, och
vr harm gaf sig luft i knotande beskyllningar fr svaghet och brist p
trohet mot gjorda fverenskommelser, samt i det enhlliga beslutet, att de
skulle f ha karlen fr deras egen rkning. Man torde hrvid hafva godheten
lgga mrke till den stora olikheten emellan vrt hgt uttalade beslut och
de tysta fresatser, som fre likstllighetstiden plgade fattas af
qvinnor, nr de sgo sina likar i ungkarlssllskap. Kandidaten satte
ftterna i marken, s fast och skert som en liten norrbagge, Hertha
styrkte sin hllning genom att sl upp sitt halft frolyckade paraply, och
jag brjade just bli liksom rdd fr den oknde manlige gestaltens de, nr
han sprang fram och utan vidare slt mig i famnen, med fltflaska och min
hjda bjrkkpp, och utropet: Kre, sde, gamle Ave! rjde p en gng sin
danska brd, sina knslor och p hvems syndaregister hans nrvaro hr
skulle skrifvas.

Vi knde honom alla, men trodde honom vara med sin familj p besk i
Stockholm, och nu stod han hr i aftonsolens glans vid Skjggestad.

P denna gstgifvaregrd hade han i tv dagar hllit flugorna, myggen och
vra koffertar sllskap; dessa senare hade han egnat en s m
uppmrksamhet, att gstgifvarefolket, honom otspord, trolofvat ynglingen
med en af dess egarinnor och nu voro ifrigt p spr fr att bland oss fem
finna den rtta. Ett fint nationaldrag och dertill ett s kta menskligt,
att vi till och med kunna spra det i den svenska folkkarakteren.
Forskningarne p egen hand gingo dock s klent fr vrt vlvilliga
vrdfolk--frun tog sig att blifva vr vrdinna mot en ersttning af 2 kr.
per man dagligen--att det syntes vara ndvndigt att vi sjelfve frhrdes.
Men icke vra gemensamma bestmda frnekanden af alla giftasgriller, eller
den arme studentens grna tjuguriga ungdom kunde rubba det erotiska parets
en gng fattade, fvertygelse.

Ynglingen--vi kunna ju kalla honom Ambrosius--hade begifvit sig frn
Stockholm till denna ngot aflgsna mtesplats, kldd i ltt sommarkostym,
hvilken han gjort nnu lttare genom att lemna sin fverrock qvar i
Kristiania. Hans friga utrustning bestod af en liten rensel, en bror
till kandidatens, men mycket mindre innehllsrik, en tobakspung med
tillhrande pipa, en liten resvska, ett par gr linneskor och en
fruntimmersregnkappa--en svart gummisyster till kandidatens--en burk
vasilin och en alpstaf.

Nu mste jag naturligtvis till fjells? sporde Ambrosius sedan
terseendets frjd blifvit afkyld af qvllsdaggen. Men jag vill ej g
allena, som Adam i paradiset, tillade han med ngot bnfallande i stmman.

Han var nstan naken nog i sin tsittande drgt fr att kunna gra det, men
fast vi ej hade ngon Eva att sknka honom, beslt jag att frse honom med
ens hjelp p frden. Ute p verandan satt samme lnge norske turist, som
omjligt kunde ha legat rak i ngon norsk stationssng, och fr honom
frestlde jag vr Ambrosius till benget medtagande upp till strarne, och
s ombonade vi studenten med en rd sjal, som jag fr femton r sedan ftt
af en svensk republikanska, fr att ge mig mera frg, 1/2 kaka chokolad och
5 kubiktum konjak samt hans lnta fruntimmerskappa, ltt och tunn som de
spbubblor, hvilka lyckan psts roa sig med att blsa t folk, men kappan
var dock enfrgad svart.

Ynglingarne gingo i den tidiga morgonstunden den 7 augusti bent till
fjells och sters, och om denna, vr Ambrosii vandring skall blott
frtljas, att han och norrmannen en morgon i soluppgngen lgo p fjellet,
troligen fr att iakttaga detta skdespel under ett fint duggregn.
Gummikappan lg utbredd under dem, och den tunna republikanska sjalen
hljde vr ungersvens breda axlar.

Her er forbandet koldt! sade dansken huttrande.

Vi er ver trgrndsen, upplyste norrmannen i en ton af innerligt
vlbefinnande.

Denne hrdade ungdom gick sedan till Jotunfjellen, lemnande Ambrosius att
ska sig ned i samma vgrigtning, han kommit uppfr fjellen. Detta lyckades
honom ocks frtrffligt, nr man ej rknar hans irrvandringar och mnga
bekymmer innan han lyckades f en bt fr att komma fver Lgen till den
strand der vi vntade honom utan all oro.

Jag lemnar er _aldrig_ mera! frskrade han innerligt, d han ter befann
sig bland oss vid matbordet i Sjggestad.

Under hans frnvaro hade vi anvndt tiden p bsta stt. Hertha hade ftt
strng befallning att vara lkt p hlen till mndagen den 10, d vi tre
kamrater, med bihang af Ambrosius, mnade bryta upp till ny vandring;
hvarthn hade vi nnu ej klart fr oss Vra tv kamrater hade slagit sig i
ro med virkning och broderi. Kandidaten stoppade strumpor, med sinnet
uppfyldt af nit mot husflugor och tskilliga myggarter med intressant
benbyggnad och utmrkta sugapparater. Hon hade med kta qvinligt tlamod
funnit sig i, att de p viddernes krrmarker, deras fdernesland
kringsvrmat oss vrre n friare kring en rik arftagerska och varit
efterhngsna som handelsexpediter, nsvisa som pensionsflickor och
snarstickna som unga literatrer, men att de--myggorna--hr fortsatte samma
lefnadsstt och idkade samma fdkrok, det bringade kandidatens blod i
kokning. Och nr s husflugorna klefvo ner sig i grddsklen, trampade
sockret under sina ftter, gjorde en konst i bordduken d de anstlde
flygfningar kring steken och hade simmuppvisning i soppterrinen, d sprang
kandidaten upp frn sitt ste och anstlde, med servetens tillhjelp, en
jagt s det hven om ronen p bde flugor och menniskor. Hraf kom det sig
att hon ej i skjutsboken ville, i likhet med oss andra, skrifva ett par
erknnande ord om gsters behandling p Skjggestad.

Vr frsta upptcktsfrd frn nmde stlle glde en skomakare, och redan
samma qvll, som vi anlnde dit, gingo vi fyra kamrater 3 kilometers
landsvg fr att trffa en sdan karl, men fingo s hra, att han gtt till
fjells fr att skrda h. Folk samlades kring oss, och vi pressade hvarje
vuxen mansperson fr att ska vcka mjligen slumrande becksmsanlag, men
frgfves. Ja, det vill sga, att vi funno flere, som vidkndes dylika
anlag, men de voro nnu s outvecklade att de bfvade tillbaka fr svenska
fruntimmersskor af s bedrfligt utseende som vra. Vi hade jagat en dylik
slumrande skomakaresjl in i en loge, men han rddade sig genom att ropa:
Der kommer ju skomakaren! Der blef nu en jagt, fngen fre, tv af oss
efter, och s kringrndes den andre karlen, drefs in i en nrbelgen
handelsbod och befans vara en galen gut, det vill sga en, som aldrig i
sitt lif tnkt p att bli skomakare.

h! ropade nu vr fr detta fnge. Skomakaren r ju uppe hos Jon Hjen
och syr, det minnes jag nu. Gn bara dit upp, s lter nog Jon honom laga
edra skor. Och s pekade minst fem personer, ifriga att blifva oss qvitt,
upp p en bondgrd, som lg hgt uppflugen p bergsryggen, der dess
byggnader svagt skymtades i qvllens skymning.

Skola vi frst krafla oss dit upp och s tillbaka hit, fr att slutligen
g 3 kilometer landsvg till gstgifvaregrden? sporde jag, som brjade
tycka att det hela artade sig till en liten vandring p 8  10 kilometer p
aftonqvisten.

Naj da! Der gr en ben vg frn Jons grd ned till stationen, ljd det
enstmmiga svaret.

Stt i vg d!

Till all lycka hade vi vra kppar med oss, ty nu bar det af, som om vi
gtt p takstegar uppfre genom hal slagen ngsmark, genom frodiga
kornkrar och s fver steniga boskapsvgar upp till Jon Hjen. Hur han
bodde och sg ut, skall jag ej kunna sga, ty der var nermrkt i den stora
stugan, men en vnlig man var han och tillt villigt den efterskte och
medgrlige skomakaren att utfva ett frbttringsverk p vra fem par
vandringsskor.

Derp bjd en qvinna oss st mjlk, och jag prfvade p att stta mig in i
norska landtbruksfrhllanden, ett frsk som kade min lilla kunskapsskatt
med den upplysningen, att de norske bnderna mste lgga sina grdar--hvar
de kunde bst.

Det var s mrkt det kunde blifva vid den ljusa rstiden, nr vi till far
vl skakade hand med Jon Hojen och hans husfolk samt sporde efter den bena
vgen.

_Den_ gn I icke i qvll! sade husbonden med en ton, som ej tillt
qvinnor ngon invndning. Den r s brant att knappt _vi_ kunna st p
den, vet ja.

Vi hade ej annat att gra, n g tillbaka samma vg vi kommit.--Det var
nra midnatt d vi upptrdde p gstgifvaregrdens trappa; vrden, som
tycktes antaga att vi hade uteliggarevanor, hll just p att stnga
drrarne--man gifve akt p dessa drag af stigande civilisation!--och
frklarade, att han antagit att vi ej mnade komma hem under natten.

D det redan fljande frmiddag visade sig, att kandidaten ej kunde lefva i
fred med Skjggestads flygande insekter, drogo hon och jag ut p en
vetenskaplig expedition fr att uppska en klyfta, som tycktes vara vr
vrdinnas enskilta egendom, och som hon, enligt sin egen uppgift, gjort
till en pligt att visa fr alla bttre resande. Hon gaf oss s mnga
anvisningar, att de trillade ur vrt minne vid synen af en trdgrd, full
med rda vinbr.

Grdens piga svarade p vr frga, om vi fingo kpa ngra br. Eg veit
ikke eg. Hvar husbondfolket fans? Eg veit ikke eg. Om hon _kunde_ skynda
sig? Eg veit ikke eg; detta sista okunnighetsprof illustrerade hon genom
att lgga armarne i kors fver brstet medan hon gled hn fver tunet, fr
att ngonstdes i ett fjs anmla vr ankomst. Enahanda svar erhllo vi af
husets omyndiga dotter, bde nr hon i stor vlmening plockade de strsta,
mest--grna br hon kunde finna och nr hon tillfrgades om priset fr dem.
Handeln afslts dock till hennes fullkomliga beltenhet, och hon lofvade
oss en lika stor portion mogna br till samma pris, d vi kommo tillbaka.

De mest meddelsamma varelser vi mtte p denna vandring voro grisarne, ty
de fljde oss lnga stycken under lifligt samsprk. Men som vi ej frstodo
hvad de pratade, och ingen menniska i de nejderna knde gummans klyfta, s
kraflade vi frgfves i bergen fr att finna den. Jag trttnade frst vid
expeditionen, men kandidatens vetenskapliga ifver stfjades hvarken af
trdrtter eller stenblock. Icke ens d en gran strk hatten af mitt hufvud
och frpassade den ned i en mindre klyfta, och hon mste ned fr att hemta
den kunde frm henne lemna gummans natursknheter att skta sig sjelfve.
Frst nr kandidaten fll p nsan p en stervg, som hon en minut frut
frklarat fr att vara bde god och--hrd, bifll hon till tertget, utan
att medfra annan vinst af expeditionen, n en murkla, som hon p stende
fot sjelf frtrde. Vr enda trst var, att vi gjort frden p egen
bekostnad, utan att hvarken ha anlitat statens eller mecenaters
offervillighet.

Fljande dag var en sndag, och d vi efter tskilliga: Eg veit ikke eg
lyckades f veta, att der var gudstjenst i Ringebo urgamla kyrka, ngot som
blott derstdes egde rum hvarannan sndag, gingo vi dit alla fem. Vi trodde
lnge, att vi skulle bli de enda hrarne, och voro i s fall villiga att
bespara bde prest och klockare allt besvr med vr uppbyggelse, hvadan vi
gingo ut och solade oss. Men s kom vr skomakare, som tillika var
orgelnist, klockare och esskornettblsare, det senare i Ringebo musikkr,
och han skte nu att frdrifva tiden fr sig sjelf och oss, genom att spela
orgel. ndtligen kom der dock s mnga hrare, deribland tre odpta
spenabarn, att de kyrkliga ceremonierna kunde brja. Men d presten, sedan
han betrdt predikstolen, med en lngsamhet och slapphet, som skarpt
afstack mot energien hos Titus, sysslade med Jerusalems jemmerliga
frstring, lemnade tre af oss i all tysthet templet, men vra tappra
vgvisare hllo ut till slut, utan att en enda gng ha dukat under fr
smnens lmska angrepp.

P eftermiddagen, d vi terftt vr Ambrosius, fretogo kandidaten och jag
en ny klttringsfrd, denna gng till ortens rikaste bonde, som bodde
fverst p bergssen i rigtning t kyrkan. Med tillhjelp af hnder och
ftter kommo vi benvgen, som kandidaten vanligtvis uttryckte sig, upp
till den stora hvitmlade grden. Vi mottogos vnligt af den unga
husmodern, bjdos p st mjlk och bakelser och fingo tilltelse att bese
staburen med dess ofantliga staplar af fladbrd och stora lrar med
torkadt och rkadt flsk, inpackadt i groft, torrt salt. Nst de stora
bylten af osmlt ister, hvilket hr blott begagnades till seldonssmrja och
dylikt, vckte korfvarne vrt medlidande, ty likt arma frbrytare hngde de
i taket, ett rof fr sol och vind, och s frtorkade, att ingen korp ens
skulle vgat sitt nbb fr att bita i dem. I staburens andra afdelning fans
sngklder, snhvita frfllar inberknade, nog fr att frjda sjlen p en
mor med tio giftasvuxna dttrar, och hr fans icke ens _en_ sdan nnu.

Under vr synfrrttning i staburen kom husbonden hem, och vi fingo af
honom en del upplysningar om landtbruksfrhllandena hr uppe. Vi hade
under vra vandringar flerestdes sett stora stenblock, p hvilka ordet
_Flom_ jemte ett par rtal och en hand voro inhuggna. Nu lrde vi dock
fullt frst hvad skada en dylik vrflod kan anstlla; mannen pekade p den
blgrna Lgen nere i dalbottnen och sade: Der lgger flommen vra
kertegar. Det vill sga, den rifver med sig matjorden frn den branta
bergshllen.

Bonden hade sin ster en mil frn grden, hustrun visade oss den sadel, hon
begagnade, nr hon red dit upp, och vi tnkte bda, att det mtte vara en
vacker syn att se henne p detta stt frdas p den ensliga stervgen.

Skjggestad besktes under dessa dagar ofta af resande, alla kande, och
bland dessa var en sportman p bicycle, en yngling, som krde rent fr
lifvet i hopp att vinna en--medalj. Han kom strtande in, som en fem r
gammel hanmyre og drak lemonade vrre end den glende enden af den
bdshage, som vr Ambrosius uttryckte sig, strtade ut och krde--bicycl'n
i snder, men rddade kanske derigenom sitt unga lif.

Vid denna tidpunkt voro vi fyra nnu utan ngon bestmd resplan fr den
terstende ferietiden. Men s satt der en middag till bords med oss en ung
man, som tagit sig en liten promenad uppe i Jotunfjellens snflt, och han
utstakade t oss en vg, p en gng vacker och beqvm att vandra, d vi
hade en manlig varelse att taga vara p. Innan denne menniskovnlige
norrman kuskade af i en karriol, hade vi tre vgsamma qvinnor ingtt aftal
med honom om, att en dag emellan den 18 och 20 augusti kl. 2 1/4 efterm.
mtas p ett hrn af Karl Johansgade i Kristiania, fr att sga honom hur
denna vandring genom Valders behagat oss.

Vra tv kamrater, som trodde sig kunna fritt frfoga fver hela september,
funderade p att taga hemvgen genom Romsdalen fver Trondhjem o.s.v. Vi
togo nu d. 10 augusti far vl af vra tappra, rdiga vgvisare, hvilka dock
fljde oss ett stycke p vgen, Heggen med kompassen fst i hatten, till
tecken att hon ej var i officiel tjenstgring. Afskedet lttades genom
himlens sinnesnrvaro, hvilken visade sig i ett fint regn, som gjorde vra
trar fverfldiga. Men i denna stund tror jag att vi fem liksom samlade
minnena af all den tillitsfullhet, rlighet och vnlighet, som mtt oss p
vra vandringar p fjell och i dal i det gamla prktiga Norge.




XV.

I Valders med Ambrosius (_bihang_).


Under fortfarande regn marscherade vi till Kirkestuen, s att vi nu fr
frsta gngen fingo se Ambrosius kldd i kandidatens systerkappa och slckt
tobakspipa. Detta senare redskap var det enda, som nu i synlig mtto skilde
hans kostym frn kandidatens, ty hans hvita studentmssa hade en lika
slokig form samt lika obestmd frg som hennes hatt, och hans linneskor
skilde sig obetydligt frn hennes fr detta gula oljeduksdamasker. Vrt
frrd af paraplyer, var nu frminskadt till ett oskadadt samt ett,
tillhrande Hertha, hvilket skyddsmedel var s uttrttadt af att st i
spndt frhllande till henne, att det vid hvarje vindflgt med en vnligt
smekande tbrd fll ned fr hennes ansigte. Alla frsk af Ambrosius att
vnja paraplyet af med sdana erotiska knsloutbrott, visade sig vara
fruktlsa; men hur n nmda unga qvinna behandlade det veka skydd, hon valt
sig, tvangs det att fortfarande hjelpa henne med att representera
elegansen.

N det er godt at paraply-eselet ikke er et mandfolk! tyckte Ambrosius,
nr han sg hur mt, men tillika handfast hon behandlade detsamma.

I Kirkestuen to vi ter en frtrfflig middag, och vra samveten buro oss
det glada vittnesbrdet, att vi tagit in nring fr mer n en kronas vrde,
s att vi med frjd och icke med suckan betalte detta belopp. Regnet gick
nu p, som om det arbetade p beting, hvadan vi togo skjuts till Holmen, i
hopp att nsta dag kunna g de terstende 22 kilometerna till Lillehammer.

Jag har aldrig frr trott det vara mjligt att, utan dagspenning fr
arbetet, kunna skratta frn morgon till afton, utan att ens hvila under
mltiderna, men Ambrosius lrde oss, att sdant kan lta sig gra. Det m
dock tillggas, att arbetet betydligt lttades derigenom, att alla, som
sgo och hrde oss, instmde i skrattqvartetten. S till exempel hnde det
oss vid en gstgifvaregrd, dit vi under det fortfarande regnet kommo med
skjuts, men nu fortsatte vgen till fots, att vi bokstafligen blefvo
_utskrattade_, fast vi aldrig varit under stationens tak. Det var Ambrosii
galna utstyrsel, nu ytterligare karrikerad genom en af resvskan bildad
turnyr samt hvarjehanda annat fyllnadsgods, som han bar under den qvinliga
regnkappan. Kandidaten anade ej ord, utan gick fre, s kom han, men d
hejdades vr gsrad utanfr grdsgrinden af ett hvinande tjut. Vi skdade
tillbaka och sgo genom en ppen drr en flock rent vikna menniskokroppar,
och frn dem utgingo rigtiga ngestrop, illustrerande satsen: Den strsta
frjd, som menniskor knna, r blott en salig smrta. Och vi, vi stodo i
en liknande stllning utanfr grinden.

Den sista milen till Lillehammer marscherade vi, fast Herthas hl och
Ambrosii, en gng i frflutna tider, vrickade fot krfde med lika rtt
kandidatens lkarevrd. Bda patienterna frdrogo ock sina smrtor med lika
hjeltemod.

Det r dock mjligt att det var dessa, som en dag gjorde Hertha s vek, att
hon fordrade det jag skulle midt p landsvgen predika omvndelse och
frnuft fr ett af de strsta norska nt vi ptrffat under vra
vandringar. Jag frestlde henne, att man, om man sjelf ville komma framt
p lifvets bana, ej kunde hlla moraliska fredrag fr alla de f, man
trffar p allfarsvg, men hennes hjerta slog allt hgre och hgre fr den
ptrngande varelsen ju lngre den fljde oss.

Men kan du d inte allvarsamt frestlla krket, att vi ej frm gra
ngot fr dess framtid? frgade hon, ngsligt blickande tillbaka fver sin
skuldra.

Framtiden rr mig ej en smula s lnge vi ro i Norge. Den nye kamraten
r, som du ser, prydd med sdana tecken, hvilka utvisa vissa farliga
egenskaper, men som p samma gng antyder en hgre frtroendepost hos sina
likar. Du br titta nrmare p kamraten och vara vnlig! frmanade jag s
moderligt som det anstr en ldre fru, nr en flicka tror sig vara i fara.

S kan ntet hlla sig till sina likar och vrdigheter och ej trafva
_efter oss!_ utbrast hon, slende upp sitt paraply med en energi, som
skaffade detta ett af sina anfall, d det alltid regelbundet fll slappt
ned fver hennes rodnande anlete.

_Efter oss!_ Vet du d ej att vi lefva i en tid, d alla mera framstende
nt strfva efter att komma in i de kretsar, som de mest otidigt frflja?
Det hr krket har inga allvarliga afsigter i afseende p dig eller
kandidaten, men vill sannolikt vid lmpligt tillflle fr sin krets omtala,
att det har framstende svenska bekantskaper.--Jag har sett svenska nt,
som handlat s i afseende p framstende norrmn, frklarade jag lugnande.

Du r oefterrttlig! pstod Hertha, men det r ovisst, om detta pstende
glde mig eller paraplyet, som hon skte stlstta med tillhjelp af en
hrnl. Kandidat, kan inte du bota krket fr efterhngsenhet?

Jag har ej nrmare studerat den komman, log kandidaten och satte sina
gulkldda ftter, vanligen af Ambrosius benmda de sm gule, i raskare
takt och gjorde sig blind fr alla de blbr, smultron och hallon, som
lockade vid vgkanterna.

D nedkmpade Hertha sin qvinliga stolthet och vnde sig vdjande till den
manlige kamraten, Ambrosius, bedjande med blickar, thfvor och ord:

Kre, snlle Ambrosius, kan icke du, som r en man, skilja oss af med
odjuret! Vi ha gtt en kilometer, vi ha gtt tv i detta sllskap, och nnu
tla vi det! Tnk bara hvilken oro det skall vcka i ntets hem, nr en s
framstende medlem i afton saknas! Om du nu ej inskrider, skall du f se
att vi i detta sllskap komma intgande i Lillehammer, och der kan till
yttermera spektakel hnda oss, att vi bli beskylda fr att ha lockat besten
med oss.

Ambrosius stannade, sg sig frstulet tillbaka, fann att den objudne
reskamraten, som en stund sttt tvekande, nu ter satte sig i gng och
brjade lunka efter oss, nu och d utsttande hga rop. Han stoppade
hastigt sin pipa, bad kandidaten st fr, medan han tnde den, drog s
ngra kraftiga drag, vnde sig om mot den objudne kamraten och ropade med
en stark manlig vlljudande stmma:

Hold kjft, _ko_, du kjeder mig! svngde sig s p klacken, rckte sin
gummikldda arm inbjudande t den i systerkappan kldda kandidaten och
skred framt med lugna steg.

Detta manliga upptrdande hade en mrkvrdig verkan p ntet, en ko med
messingsknappar p hornen, till tecken att karakteren var tvivlsom, och
med en klingande bjellra kring halsen, en symbol af hennes rang, heder och
vrdighet som fledare i den krets hon tillhrde. Kanske var det just denna
hennes stllning i samhllet, som gjorde henne otillgnglig fr en annan
behandling, n den som Ambrosius bestod henne; kanske var det blott
sprket, kort, kraftfullt som frn en man, hvilken en gng mjligen kan
komma att utfrda provisoriska lagar fr menskliga varelser, som ftt
knappar p de hotande hornen; kanske var det ocks vrt skratt, som i
frening med Ambrosii djupa allvar talade s starkt till kossans sinnen, ty
hon gjorde helt om och viftade med svansen.

Sedan sgo vi henne stanna hos en flock af sina likar, och p deras hftiga
rmande och i det hela naturalistiska beteende kunde vi sluta, att der
hlls ett slags politiskt mte med tal om allt det fvermod, fverfrfining
och fverfld, som fversvmmar den fverklass som kallas menniskor.

Hndelsen anfres i detta filantropiska verk till vgledning fr andra
vandrare, hvilka p sin stig bli utsatta fr efterhngsenhet af mindre
utvecklade individer, hvilka hafva den fixa id, att ett intelligent
sllskap kan lna dem en smula glans, fr hvilken senare de s ofta glmma
sina pligter som bjellernt.

Prisande vr manlige kamrats stora politiska frstnd och hans mod, d det
glde att i kapp med kandidaten klnga fver hga stafgrden, fr att komma
t det fverfld af hallon, som jag upptckt, intgade vi i Lillehammer.

Hr styrde vi genast vra steg till Johannesens hotell, fingo vrt frra
trefliga rum, nstan en sal, sedan den unge fyr--norskornas vanliga
benmning p Ambrosius--ftt sig ett qvarter anvisadt i ett trefligt rum
intill matsalen.

Ave, du, vi m ha noget at skrue i os! voro hans frsta ord d han sg
det dukade bordet. Om det var af missnje med benmningen den unge fyr,
hvilken han fann ngot opassande fr sin svarta skggbotten, eller det
blott var en vlsignad god matlust, som allestdes kom honom att anstlla
fruktansvrda frdelser p norsk fde, kan ej nu afgras; men skert r,
att fven Johannesen borde f ett godt begrepp om hvad ddliga turister
kunna frtra efter en cirka sexton kilometers vandring. Ty det r till att
mrka, att Ambrosius alltid ansg sig ha grundade skl att misstnka oss
fr att ta nnu mera n han; synnerhet hll han skarpt ga med kandidaten
vid de dukade borden.

Det blef temligen sent p aftonen innan kandidaten, Ambrosius och jag
begfvo oss af, fr att beska de vackra vattenfallen, hvilka nu efter
regnet borde te sig nnu sttligare. Hertha stannade qvar p hotellet, ty
dels hade upptrdet med det efterhngsna ntet--hon r mindre van vid
sdant--tagit hrdt p hennes krafter, dels hade kandidaten ett par gnger
under dagens vandring ftt frbinda hennes strejkande hl. Nu beslt hon
att egna aftonen t literra sysselsttningar, ty det var henne frbehllet
att fra de anteckningar, hvilka skulle utgra kllskriften till detta
stora verk. Med den anmrkningen, att nr en menniska lider af ngon
skavank, griper hon till frfattarskapet, tog hon nu fatt p sitt arbete.

Efter tskilliga ffnga frsk att nu komma p rtt sida om de dnande
vattenfallen, ndde vi dem slutligen, och Ambrosius, som nu fr frsta
gngen sg en sdan freteelse i den oskyldiga naturen, menade att fallen
voro henrivende om man kom i deras omedelbara nrhet.

Tiggerier mtte vi ingenstdes i Norge, hvarken i en eller annan form; men
hr vid vattenfallen omsvrmades vi af ett par sm flickor, som p det
grymmaste koketterade fr oss med en gammal grddkanna, ur hvilken de
drucko det skummande elfvattnet. Vi voro frfrligt trstiga, men ingen af
oss egde smmynt, och att _bedja_ de sm norskorna om att gratis f lna
kannan, der till voro vi tv qvinnor allt fr _svenska_ och Ambrosius allt
fr praktisk dansk. Han hll sin fr detta hvita studentmssa under en
nrbelgen qvarnrnna, och drack sig s otrstig. Kandidaten talade ngot
om gagnet af mttliga frsakelser, men fverrstades af elfvens och fallens
dn, och jag gick till en stillsammare bck och drack der, likt den hjelten
Gideons utvalde kmpar, ur handen.

Dessa vattenhaltiga omsorger frde Ambrosius in i tvttersketankar, och han
sporde mig afsides, om det vore fr sent att lemna fram till tvtt p
hotellet, nr han icke hade mer n _ett_ plagg att rkna till tvtterskan.

r du vild! Klockan r ju fver tio p qvllen, och vi resa vid sjutiden.

S m jeg vadske den i vandfadet da.

Men _den_ kan ju ej hinna torka fver natten, kamrat.

_Den_ kan vel ej blive vdere end mine strmper; som jeg hver aften pent
vadsker i vandfadet; jeg kan vel ogs trre _den_ p mig.

Kandidaten vnde sig om, och d vi ej ville att hon skulle hra, att
Ambrosius p detta stt frestades att offra sitt unga lif, fr att synas
ren i vra gon, talade vi ej mera om saken den aftonen. I stllet sjng
han ett par af _Ambrosius Stubbs_ snger ur den bekanta komedien af samma
namn, och fr att stta kandidaten in i den rtta stmningen, spelade han
och jag hufvudrollerna och de flesta birollerna med allt det allvar som en
upphjd dramatisk konst krfver. Sdana smsaker lr man ltt p
landsortsteatrar.

Detta tog naturligtvis tid, s att vi ej kommo i sng fre midnatt, och d
vi fljande morgon voro kldda och frdiga att dricka kaffe, sof Ambrosius
nnu den oskyldiges smn, och hans ullstrumpor hngde med klara trar i
tspetsarne d jag hftigt slog larm p hans drr.

Nr han hrde att det var frga om mat, kom han snart i klderna, och d vi
mttes vid bordet, sade han p frebrende danska: Ave, du har skrmt mig
frskrckligt; jag trodde du blifvit _ndssvag_, d du kallade mig
_menniska_. Och s berttade han, att nst intill honom bott ett svenskt
kta par.

Hur vet du att det var ett _svenskt_ par? frgade kandidaten.

Jo, jag hrde dem ju frst grla, och sedan sade frun: God natt, _lskade
man_, frklarade sig Ambrosius.

Frsedda med ett vldigt paket smrgsar, hvilket frtroendefullt lemnades
t Ambrosius, blefvo vi af vr hygglige vrd skjutsade till ngbten, och
vr koffert, som vi mot en afgift af 50 re ftt afsnd frn Skggestad
till Lillehammer, skickades nu af herr Johannesen direkte till Kristiania
och Zphyr mot en mycket ringa afgift, och s gingo vi om bord p vr gamle
bekante Skidbladner fr att medflja till Gjvik.

Under de sista kilometerna till Lillehammer sgo vi ofta en skymt af de
mnga sommargster, som flockvis inackordera sig i dessa vackra nejder.
Befolkningen i Gausdalarne och i Gudbrandsdalen prisade hvar p sin
dialekt, men med samma vrme, _deras_ luft framfr den angrnsande dalens,
och vr sigt r, att all den luft, som i Norge finnes under bar himmel,
mste vara i stnd till att helbregda en menniska till bde kropp och sjl,
om hon ej lider allt fr illa af sjelfviskhet, bosttningsqval, kassafeber
och andra svra synder och laster. De svrmar af kaffedrickande damer och
konverserande herrar, hvilka vi hr och der skymtade p husens verandor,
bekrftade genom deras munterhet helt omedvetet denna vr sigt.

I nrheten af Lillehammer hade vi till och med mtt en ung svensk, som nu
sg betydligt yngre ut n fr tre veckor sedan. Det var en nra bekant till
vra i Gudbrandsdalen hvilande kamrater; hans min sade, att han igenknde
oss, och vrt frnuft inbillade oss, att han mste frundra sig fver att
de tv unga damerna blifvit antingen frbytta eller frvandlade till en
dansk student. Men om vi nu ocks burit vra kamrater i plaidremmar, kunde
han ju omjligt ha stannat och sport efter deras befinnande, ty han var
icke presenterad fr oss, och vi gra ansprk p att behandlas som bildade
medlemmar af det hyfsade svenska folket.

Mjsen med omgifningar var sig lik, Skidbladner likas och blsten fven,
s att vi hllo oss stilla i matsalongen och blefvo freml fr en med
visitkort, hgre titel och dito lder begfvad ungherres, i den mest
smickrande uppmrksamhet frkldda, nyfikenhet. Genom en stilla
fverenskommelse. fverlemnades han t kandidaten till lmplig behandling,
och han fick all den underrttelse, som hennes och mitt visitkort frmdde
gifva honom, under det Hertha och Ambrosius ingingo ett hgtidligt frbund,
att aldrig spela unga snobbroller nr de blefvo gamla ungkarlar.

Kandidaten och jag blixtrade af harm, nr vi af denne betitlade norrman
beklagades, att vi ej fregende afton varit vid ett visst sanatorium och
sett folket, dansa hallingen fr herrskapet mot betalning. Vi samlade i
tankarne de medlemmar af norska folket, som vi lrt knna, och tyckte det
skulle vara _omjligt_ att i detta allvarliga land finna slika
hallingdansare, men nu sgo vi ju med egna gon och hrde med egna ron att
fven i Norge finnes en pbel, som frnedrar och lter sig
frnedra.--Alldeles som hos oss!

Frn Gjvik, hvarest der tyckes vara daglig dyrskue d Skidbladners
passagerare der g i land, trafvade vi nu raskt i rigtning mot det hrliga
Valders med dess brant stupande fjellsidor och vildt brusande forsar.

Smrgsarne befunno sig nnu i ograveradt tillstnd i plaidremmen, men nu
blef vr frsta omsorg att finna ngot lmpligt stlle med bnkar, en ko,
och en menniska som slde oskummad mjlk, ty vi voro nnu s pass lngt
frn vrt hemland, att vi ej blygdes fr en ndvndig sparsamhet med
kassan. Hr r nemligen en lifligt trafikerad strkvg fr utlndska
turister, s vi anade att priset p gstgifvarmat och dito husrum mste
vara hgre n till exempel i Vestra Gausdal.

En oss tillmtesgende oknd qvinna frrdde t oss sin grannhustrus hus
och ko, och s ryckte vi in i en stuga, hvarest vi hllo en grundlig
matscksmiddag under allvarliga anstrngningar att f se bottnen p ett
ofantligt mjlkfat. Kamraterna drjde s lnge vid denna lofliga
frrttning, att jag hann vid vgens stenrs plocka mig en efterrtt af
smultron innan vi begfvo oss vidare.

De frsta gonblicken efter en styf mltid var Ambrosius vanligen stmd fr
allvarliga betraktelser vid sin evinnerliga tobakspipa; nu slt han sig
till min sida och sade med en viss hemlighetsfull ton:

Hr, Ave, jeg ved at du er et frnuftigt menneske, hvor gal du end ser ud!
Jeg vil sprge dig, om nogen af jer vil lne mig--? Du ved jeg glemde at f
vadsket. Det gjr ej noget om rmerne er lidt korte, eller om den er
udskren ved halsen--gjr det vel, hva, Ave? Le nu ikke som en ndssvag,
ugift skade, nr jeg taler som et alvorligt menneske!--Jeg tror ej jeg er
bredere ver skuldrene end--

Resten af hans funderingar ndde ej mina ron, ty d lg jag med ansigtet
nere bland vgkantens prlande blommor och br.

Kamraterna hade s pass ofta beskt teatrar, att de knde de medspelandes
skyldighet att vara sten dfva fr hviskningar, som hras fver ett helt
hus; men hvarken kandidaten eller Hertha kunde hindra ett starkt anfall
af svaghet i ftterna, hvilket frsatte dem bda i ett tillstnd af tyst
hemlighetsfullt raglande.

Kuppelskre hjernedyr! mumlade Ambrosius, klifvande fver en
starrbligande padda, och med sublimt frakt fr kamrater, som borde vara
besjlade af nordens ande, hvilken ej tager hnsyn till kldesplagg och
kn, uppstmde han en italiensk aria, s fjellens eko kommo fram frn alla
sidor och skte tfla med sngaren.

Kre Ambrosius, skona din stmma i detta kalla, fuktiga vder, s skall
jag lna dig ett----!

Kre, sde, grimme, kloge, kuppelskre kandidat, _hvad_ vil du lne mig?
afbrt han henne hftigt.

Ett--insektpulver.

Han afslog detta surrogat med frakt, men emottog lydigt ett par nystoppade
ullstrumpor, som uppdk ur kandidatens rensel, d jag trolst frrdde hans
daglige aftenvadsk i vandfadet. Hans fr detta ljusgr eleganta linneskor
(hvilka, endast d han skulle ge grefvens roll, utbyttes mot ett par
skinnpjexor) hade, enligt hans egen frskran, en umdelig lyst til at
drikke myrvand, och det r antagligt, att strumporna fingo deras andel af
denna frfriskning.

Det ihllande strida regnet tvingade oss flere gnger att taga skjuts, och
d Ambrosius och Hertha ej kunde draga jemt i den frmsta krran, emedan
hon vgrade att hlla hans tobakspipa hvarje gng han skulle smacka p
hsten, och dessutom ej orkade skratta oupphrligt, men nd grymt
tvingades dertill, beslts det, att han nsta skjutshll skulle kra fr
kandidaten, och gutten fr oss tv andra.

Detta gick bra ett skjutshll, det gick bra tv, men vid det tredje drog
Ambrosius mig afsides och bad att f kra fr mig, ty kandidaten sktte
sjelf tmmarne, och detta fann ynglingen vara ett betnkligt tidens tecken,
synnerligast fr en ung dam, som har ftt en krsven vid sin sida i krran.

Det obehagliga i vr manlige kamrats belgenhet afhjelptes derigenom, att
vi vid nsta gstgifvaregrd, vl mtta och goda, instoppades alla fyra i
en trng, vl tilltppt--lrftsbur. Hr sjng han sdana strids- och
segersnger in i Herthas hgra ra, att hon freslog det vi tre qvinnor
skulle lgga en kafle i munnen p honom och s hlla hans unga hufvud ute i
det stridaste hllregnet, d han hvarken hade barmhertighet med sin egen
strupe eller vra hrselorganer, fr hvilka det jemt slog lock. Hon kan
nnu i dag ej rtt frlta mig och kandidaten, att vi bara skrattade t
hennes tankar p fverfall mot sidokamraten.

Vid denna tidpunkt visste vi redan alla tre genom daglig erfarenhet, att
hvarken kld eller vta, hunger, trst eller smnlshet hade magt fver vr
manlige kamrats sprudlende lune; det enda stt vi knde att f honom att
en stund unna vra skrattmuskler en knapphndig hvila var, att frstta
honom i ett tillstnd af fvermttnad, d han vanligen hotade oss med, att
han aldrig, aldrig ville de mere.

Men dagsmarscherna voro nu lnga, och det var ej alltid mjligt att lugna
honom tills vi kommo till nsta gstgifvaregrd, ty vi hade vanligtvis ej
gtt lngt efter frukosten eller middagen frrn han regelbundet terfrde
i mitt minne en nu afliden svensk man, som jag i forna dagar hade ran att
kalla vr husvrd. Nr denne herre kom mosig hem, tog hans hemmavarande
halfva anstt af detta tillstnd och frklarade mannen fr _full_.

Full! _Jag_? Nej det r _du_ som r full! frklarade d den manlige
hlften af detta ktt, som ju var _ett_, fven om det ej kunde blifva ense
om hvilken del deraf som ftt ruset.

S snart Ambrosius knde de frsta tecken till matlust, brjade han: Ave,
nu er du sulten igen, skrkkelige menneske! Ja, det nytter ej af du negter,
for jeg _ser_ det; du er ndssvag af sult.--Bare ti stille, du er sulten
som en ond rv og trstig som den gloende enden af en rdden syl--_jo du
er_, Ave! Hvad var under sdana omstndigheter att gra annat n ta?

En dag hade vi beslutat att hlla mellanml i ngon hygglig bondstuga,
och efter ngot skande beslto vi oss fr att intga i en strre grd med
snyggt utseende. P trskeln stod en halfvuxen jente, som skyndsamt infrde
oss i husets bsta rum, en stor sal, under frklarande att kjrringen er
ikke hjemme. Hennes frtroende rrde oss djupt, ty det hade hndt oss ett
par gnger i Valders, att sm omyndiga barn ryckt till sig de allra minsta
i flocken och med dem skyndat hals fver hufvud in i husen och tillbommat
drrarne vid vr syn, och d dylikt aldrig hnde s lnge vi ej hade ngon
herre med oss, tro vi, att de togo Ambrosius fr en anfrare af ngot slags
modernare rfvareband. Nu tog jag mig att utsprja denna oskyldiga lilla
om tillstndet i kjrringens visthus.

Ha ni ngon mat hr?

Naj da! utropade hon med en hpnad, som om jag frgat henne om jag fick
kpa ett af de smutsiga barn, hon vrdade.

Potter?

Naj du, ej vid denna tid!

Sill?

Naj da!

gg?

Naj da!

Ugnsbrd?

Langt ifra!

Plse?

Ja da!

Nu visste jag, att hr i huset ej fans annat att f n mjlk, smr, mesost
och fladbrd, och sedan vi lemnat vra tv kamrater i Skjggestad, fans der
i vrt sllskap ingen som tog parti fr sistnmde del af den norska
egendomligheten. Ambrosius frklarade, att det var en drlig fde. Hertha
tog sig dock att upphjelpa den tunna kosten med en frsvarlig tjock
chokolad, och frsvann s i stugan, der naturligtvis hvarken den stora
spiseln eller den lilla jerngrytan, hngande p sin krok fver elden,
saknades.

Hade nu bara nmde unga qvinna pligttroget utfrt alla de till kokningen
hrande frberedelserna, skulle jag knt mig trygg, men hon visade sig vara
behftad med en nstan vidskeplig tro p, att barnflickan skulle hlla sitt
lfte att skura jerngrytan innan hon slog mjlk deri. Fljden af denna tro
blef en mulattfrgad anrttning, framburen i en soppskl, med tillsgelse
af Hertha, att den _genast_ skulle frtras, ty der hade varit kokt
blbrssoppa i grytan.

Kandidaten och Ambrosius insgo ocks genast ndvndigheten af, att utan
all fverlggning gripa verket an innan reflektionen fick tid att utfrda
upproriska proklamationer till de invrtes magterna, och d Hertha med
sublimt ddsfrakt frst sjelf tmde en kopp, fljde de andra exemplet
under hemsk tystnad. Jag flydde frn kalaset med bortvnda blickar och
njde mig med andlig spis ur en bordlagd missionstidning tills den lilla
norska jenten hgtidligt kom med plsen, hvilken undersktes och befans
vara en till gulnad lder kommen frtalg, omkldd med tarmskinn.

Skrkkelig fde! mumlade Ambrosius, med ena gat fst p den gula plsen,
det andra p den svartmuskiga chokoladen.

Jag tervnde resignerad till min andliga spis, men afbrts ter i min
lsning af jenten, som nu, strlande af stolthet, bjd mig en spilkum rent
kokhett--vatten.

Men nu sprungo bde kandidaten och Hertha fram fr att skydda mig; de hade
mnat att fverraska mig med en kopp buljong, men upptagna som de voro af
deras egen mltids besvrligheter, hade de glmt att sl kttextrakt i det
kokande vattnet. Jenten visste troligen, att man i Sverge knde konsten att
koka soppa p spik eller korfstickor, och vi hade just nyss ftt en
plsepinne af henne tillika med plsen.

Hvad ro vi nu skyldige dig, lille jente?

Eg veit ikke eg. Kjrringen er ikke hjemme.

Lyckligtvis visste hon att se strlande glad ut fver svl betalningen
till husmodern, som fver drickspenningarne till henne sjelf, s att det ej
var samvetsqval fver mltiden som gjorde mina tre kamrater s bleka d de
tnkte p densamma. Fr frigt kom kjrringen, en ung qvinna, hem och
betygade oss sin beltenhet med den svenska vldgstningen.

P nsta gstgifvaregrd togo vi alla vr skada igen vid ett godt
middagsbord och ett prktigt kaffe.

I denna frfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano p hvarje
gstgifvaregrd, och fr att fr sig sjelf och oss frkorta den _lnga_
vntans qval fre mltiderna, grep Ambrosius till musiken, ngot som
allestdes frvrfvade oss ett stort anseende. Men att sedan _bevara_ detta
anseende var ingen ltt sak, ty Ambrosius kom snart underfund med, att jag
var den egentliga innehafvarinnan af sllskapets vrdighet samt att denna
hufvudsakligen satt i min rde ressjal, hvilken vid bordet fick dlja en
del af de skador, som vandringslifvet frorsakat den friga drgten. Det
glde derfr, att hvarken se upp p honom, nr han med en obeskriflig grace
och det allvarsammaste ansigte hjelpte till att drapera mig i min
Vrdigheds mantel, eller titta p kandidaten och Hertha, hvilka d
vanligen skyndsamt togo plats vid hvar sitt fnster, ifrigt studerande
utsigten, medan vissa ryckningar i skuldrorna voro frfrligt smittosamma.
Hamnade vi s lyckligt vid bordet, och jag, bitrdd af Hertha, brjade en
ndrig konversation med de frige bordsgsterna, skedde detta under den
kittlande frnimmelsen, att vi ute p landsvgen skulle f se hela vrt
upptrdande tergifvet med mycket dramatiskt lif.

I dessa mera dyrbara regioner funnos alltid godt mjukt brd, s att vi nu
hade helt och hllet uppgjort vr rkning med fladbrdet, ty varnade af vr
mltid i bondgrden, intogo vi hdanefter vra mellanml i bagarebodar,
hvilka hr funnos i hvarje by. fverallt bemttes vi med den strsta
vnlighet, fast folket i allmnhet r ett ordknappt slgte; men vi fyra
voro fullkomligt ense derom, att vackra handlingar mtta mera n granna
ord. Denna upptckt tror jag frskref sig egentligen frn en dag, d
kandidaten ifrigt begrde hveteskorpor, men man frskrade, att der endast
fans kafring, och d hon s undergifvet bad att f en bit deraf, fann
att norsk kafring r detsamma som svenska runda sockerskorpor. Vrt sprk
r onekligen mycket _finare_ i klangen n det norska.

En kall eftermiddag kommo vi, hungriga som vanligt, till Sveens
gstgifvaregrd, fr hvilken en resande norrman vid frra skjutsstationen
varnat oss, utan att dock vilja gifva skl fr sin vink. Sn hade
fregende dag fallit p aflgsna fjelltoppar, en syn, som sedd frn ett
fnster i gstgifvaregrdens matsal, kanske bidrog ngot till att gra
detta rum nnu kallare n det egentligen var. Hr fans ej ngot piano,
Ambrosius rkte, kandidaten gjorde frberedelser till att stoppa strumpor,
och Hertha sysselsatte sig med spetsigheter i sllskap med en virknl, fr
att frdrifva ett par timmar medan maten lagades, och jag skte vrma mig
genom att i sllskap med en fr mig fullkomligt obekant ko, plocka blbr
p en nrbelgen bergssluttning samt att hemfra skrden i ett par strre
rtblad af en vxt, som i Norge br det mlande namnet Lausehatt.
ndtligen kom maten och efter den ett kaffe, som mjligen innehll sklet
till norrmannens varning, ty icke tror jag att dess svarta bestndsdelar
utgjordes af kaffebnor.

Hr blefvo vi dessutom, liksom kung Erik i fngelset, plgade med vta
lakan; dessutom fattades en fnsterruta just vid hufvudgrden af en af
vra sngar.

Den rutan har lnge varit i snder, men det har ingen resande brytt sig
om, upplyste stderskan. Men hon hade dock den stora godheten att sticka
tv gamla jerngafflar igenom ett nytt hvitt sngtcke och spetsa detta upp
framfr fnstret. Denna gerning kom mig att under natten drmma om
oskyldigt fosterlndska sknska snapphanar, som spetsades uppe i stra
Ginge samtidigt med en stenbocksfest i Helsingborg, der skningar under
strmmande trar frn en rttvis himmel insamlade slantar till en restod
fver Magnus Stenbock.

D jag vaknade ur denna hemska drm, satt kandidaten upprtt i sngen och
stoppade strumpor; hon hade ej ftt nattro fr de tunna vggarnes skull,
upplyste hon, ty innanfr en af dessa rent af baggblade Ambrosius, eller
snorkede morderiskt, som han sjelf skulle ha uttryckt sig om han hrt
ngon af oss draga sdana timmerstockar. Sedan kandidaten styrkt sig med
ngra p ett tefat hvilande blbr, togo vi Hertha till hjelp och utkastade
en plan till skyndsam flygt frn Sveen och morgonkaffet, sedan vi frst
betalt fr de lidanden, vi hr utsttt. Ambrosius vcktes, och d han fick
del af beslutet, tnde han sin pipa och frklarade sig villig att genast
lemna bde Sveen og sveden (svedd) kaffe.

Det var en klar frostkall morgon, vattenpussarne p vgen voro isbelagda d
vi gingo den 3 kilometer lnga vgen till Thonssens sanatorium fr att
dricka morgonkaffe. Vi hade hittills sorgflligt undvikit nrmare berring
med sanatorier och pensionater; nu mste vi in i denna bisvrm, till hvars
ra jag frgade mina vandringshandskar skinande svarta i blbrssaft samt
frledde Hertha att gra det samma med sina. S rustade, upptrdde vi
utvrtes modiga infr dessa sommargster i bjrnskinnspelsar, strhattar
och alpstafvar, klefvo in i den proppfulla matsalen, skredo fram till
disken och sporde om vi kunde f en kaffefrukost.

Eg veit ikke eg,

D upplt jag min mun p ren sknsk svenska, talade och sade ur djupet af
fyra skandinaviska hjertan. _Hvem_ vet det d?

Detta manliga upptrdande gjorde en mrkvrdig verkan; vi erhllo ett halft
lfte om mat och vntade p sin hjd tv timmar p kaffe och bredda
smrgsar sedan en vlvillig svensk dam, en bekant till kandidaten
ytterligare lagt sig ut fr oss. Man hade hr hemma varnat oss fr de hga
matprisen p sanatorierna; hr tycktes de dock vara s billiga, man
rimligtvis kunde begra.

Hur sknt der n r i Valders, en sknhet som ej lr glmmas af oss fyra,
som skmtande, sjungande och brplockande drogo frbi dessa vldiga
lodrtta fjell, dessa skummande och dansande elfvar och forsar, dessa
spegelblanka sjar och idylliska dalar, s lngtade vi dock alla att f
terse de majesttiska snfjellen. Fr att f njuta af en sdan syn,
behfde vi blott g 5 kilometer till sanatoriets utsigtsberg och s samma
bit tillbaka till sanatoriet, fr att derifrn fortstta vandringen till
den bermda Bagnsdalen. Det var ju blott en liten afstickare p en svensk
mil, en smsak fr oss och nnu mer fr alla de af vra medmenniskor,
hvilka g hela deras lif och speja efter glnsande utsigter p
samhllshjderna.

Under vgen till utsigtsberget mtte vi vr ena reskamrat under frden till
Kristiania, den frr flygtigt omnmda sknskan. Nu kom hon kande i
sllskap med en norska, bda p hemfrd frn Jotunfjellen. De tillhrda
bda en norsk turistklubb, som vi sedermera upptckte d vi fingo den
gldjen att nrmare lra knna de prktiga flickorna. Nu i frbifarten
endast nickade vi till hvarandra, och ett outsgligt leende spred sig fver
deras friska drag nr de sgo den fr dem oknde Ambrosius, ikldd min
vrdighets hgrda mantel, skrida fram med sin lskade tobakspipa i munnen.

Solen, som ej synts p flere dagar, lyste nu frn en molnfri himmel,
snfjellen strlade i en blndande snglans, och till frhjande af det
praktfulla skdespelet, utbjd en trasig och smutsig pojke smultron i en
mrklagd trskl. Men om bren ocks blifvit serverade i en sprucken
trsko, skulle ungdomen satt sig fver en sdan smsak i detta storslagna
gonblick, ty ingen af oss hade frr sett sommarens och vinterns sknhet i
s innerlig frening. Det r troligen i dylika stunder, hvilka i det mera
frfinade sllskapslifvet representeras af utringade balkldningar och
smultronglace, som s mngen ungdom ej kan knna skilnaden p ett delt
kril och en utntt trsko. Lyckligtvis var ingen af oss frfallen till
erotik, fast det enskilda frtroliga samtal, som frdes emellan mig och
Ambrosius, rrde hans och mina penningeangelgenheter, hvilka befunne sig i
ett frtrffligt skick.

Det kndes svrt fr oss alla fyra att ndtligen ndgas vnda ryggen mot
vra lskade snfjell, och vi gingo ocks baklnges nedfr s ofta vi
kunde; men nnu vrre fngenskap vntade oss dock p tervgen till
sanatoriet. Hittills hade vi under vandringen endast betat smultron,
hallon, hjortron och blbr i frbigende, men hr mttes vi af ett
blbrsflt, som fngslade oss med en svartbl demonisk magt, s att vi
bokstafligen sjnko ned deri och blefvo liggande.

Turister af alla fasoner och nationer drogo oss frbi, tittade och logo,
och vi besvarade leendena med vra svarta lppar, s munterheten gick som
en smitta fver p alla, som der sgo oss. Middagssolen log frn en glad
himmel, och nnu lgo vi der emellan klipporna vid vgen, plockande och
tande, men d brjade jag frukta fr att kandidaten ter i tysthet umgicks
med tankar p ett nattligt bl under bar himmel, och s slog jag larm. Men
ungdomen hrde det ej. D grep jag till hotelser om dyr skjutslega frn
sanatoriet till Bagnsdalen, om vi nnu lngre frhalade tiden, ty vi hade,
om jag minnes rtt, minst ett par mil dit. Vid denna hotelse upplyfte
Ambrosius sitt hufvud och sade otligt:

Ave, du m gjerne snakke alt hvad du vil og har lyst til, bare du tier
stille og lder mig sidde roligt i solen, och d de tv andra kamraterna
genom en envis tystnad samtyckte till hans tal, lade jag mitt hufvud ned p
en sten och fvade resignationens qvinliga dygd.

Men jag skulle bli hmnad, ty d Ambrosius ndtligen steg upp, visade det
sig, att den sol han s roligt suttit uti, hade flckar, som frgade frn
sig; han hade ftt en stor svartbl plet, som omjligt kunde skylas af
hans korta moderna rockskjrt. Efter den stunden frekom han nnu oftare
draperad i min vrdighetsmantal, och inom hus gick han vanligen baklnges;
men hnde det p ngon gstgifvaregrd, att en mindre, frtroligare krets
bad honom stta sig till pianot, skedde detta ej frr n han artigt bedt
selskabet undskylde blbrene.

Nu i frsta hpnaden blef han dock med ens mycket ifrig fr att vi skulle
taga skjuts frn sanatoriet, ty han kunde ej lide bagtal af fremmede
kuppelskre mennesker, frklarade han. Och s fick han den lysande sjalen
fver skuldrorna och satte af i frvg till en vagnman, der han bestlde en
vagn, s att vi med oflckadt rykte kte bort frn det proppfulla
sanatoriet.

Den norske turist, som i Skjggestad lade denna vr resplan, hade ej sagt
fr mycket, d han lofvade att vgen frn Thonssen till Fjeldheim och Bagn
skulle fverraska oss. Man skall ju aldrig sga _aldrig_, derfr vill jag
blott skrifva, att jag troligen sent glmmer denna vg, en formlig
rutschbana, slingrande sig i sdana bjningar, att vi stundom uppe i hjden
sgo nedanfr, men nd _bredvid_ oss antingen det vgstycke, vi nyss
frdats, eller ock ett, som vi skulle befara. Och hvilken natur sedan!
Skog, fjell, klippor och s pltsligt nedanfr oss en brdig dal med vackra
husgrupper, ett par kyrkor och en elf, som vid Fjeldheim bildade ett fall,
s att vattnet stod som en fin hvit dimma fver den skummande och dnande
forsen.

Hit vill jag nsta sommar, medan far r p resor, fra hit min mor och
syster! sade Ambrosius med strlande blickar, och vi alla tyckte, att en
feriehvila i denna tjusande nejd skulle vara ett universalmedel mot
fveranstrngning, nr man ej frmr att, i likhet med oss, hvila sig genom
att g 25  30 mil, ngot som r det skraste sttet att bli frfriskad
till bde kropp och sjl.

Denna frtjusande kjretur var vr sista p denna resa, och detta
blandade en droppe vemod i gldjebgaren.

P Fjeldheim intogo vi en sen middag, efter hvilken Ambrosius ute vid
forsen gaf rollen af en ldre fordt fin herre, med en sdan framgng,
att dolda skdare p gstgifvaregrden tillknnagfvo sitt ljudliga bifall
till lustspelet.

De allt hgre och hgre prisen  gstgifvaregrdarne jemte bndernas
omsorgsfullt tillbommade drrar visade oss, att vi nu befunno oss i en af
trafikens pulsdror; men p det lsaren ej m tro att prisen voro
orimliga, m hr nmnas, att nnu hade ingen middag med kaffe kostat mera
n 1,50 kr. per hufvud.

Vi fortsatte samma eftermiddag vr vandring, ty vra dagar voro rknade,
fast ungdomen sllan vrdade sig om att tlja dess timmar i denna underbara
natur. Derfr hnde det oss mer n en gng, att vi lngt frn nsta
gstgifvaregrd fverraskades af mrkret, s vi ej kunde skilja klippor
frn hus och ej sgo annan ljusning vid vr vg, n de hvita strimmor af
forsar och bckar, som i vildt fverdd dansade frn den ena klippan till
den andra emellan de mrka skogbevuxna fjellen. En sdan afton slogo vi det
vildaste larm p ett hus vid vgen, utan att ngon menniska rrde sig der
inne. Kanske var huset tomt, kanske ocks att dess invnare blefvo rdda
fr s mycken energi i en viljeslapp tid, ty icke nog med att vi _en_ gng
hemskte fnster och drrar, utan vi tervnde noch ein mal, sedan vi
gtt ett stycke utan att se ett spr af menniskoboningar. Men d alla vra
anstrngningar att hr f ngon upplysning om vgen till gstgifvaregrden
misslyckades, trafvade vi vidare i nattens mrker, uppehllande vrt mod
genom Ambrosii frtrffliga stt att brumma som en bjrn samt genom att
lysa med tndstiskor p hvarje hvit stolpe invid vgen, der vi frjdades af
en och samma inskrift: Rode, och s ett par siffror. I brjan af vr
vandring trodde jag, att detta hade ngot hemlighetsfullt samband med
landets lifliga grisafvel, men nu visste vi alla, att inskriften endast
utvisade, hvilken rote, som hade skyldighet att underhlla vgstycket.
Ambrosius bestod nu dessa stolpar en hel del mrkliga namn, fr det de ej
bttre skilde sig frn de rtta vgvisarne. Efter att ytterligare ha rifvit
upp folk och drrar i tv strre grdar och ftt veta, att de icke gjorde
ansprk p att vara gstgifvaregrdar, kommo vi sent p natten fram till en
sdan. Men hr beslt jag att utfva en handling af rttvisa mot den
skyldige Ambrosius: aftonmltiden skulle nu blott best af mjlk och
kafring.

En god fde, sde Ave, men du ser ju at bordet str dkked----.

Rr oss ej, _vi_ ro ej hungriga!

Na, s skruer jeg i mig kafring da! lofvade han, och jag hrde sedan att
han gjort en strre frdelse p sockerskorporna, fast han pstod att det
var kandidaten, som varit sulten som et myg fra Skjggestad.

Fr frigt voro vi vid denna tidpunkt s frderfvade af vllefnad, att vi
hyste ett stilla hat till rret mesosten med dess broderade maggrdel och
ansjovis-kuttingen, hvilka freml voro stende prydnader p hvarje
frukost- och aftonvardsbord: derfr var vr frsta frga p hvarje stlle
efter vr nstas ktt och brd. Och s hnde det sig en dag, att kandidaten
p en dylik kttslig frga fick ett svar, hvilket kom henne att som vrt
fltrop och lsen gifva orden: Stekta ripor och smultron.

God fde! Jeg skal skrue i mig ti ryper og tre potter jordbr! lofvade
Ambrosius, som i samma andedrag pstod att _jag_ var ndssvag af bare
sult.

Hr kandidat, infll jag ngot fiendtligt i detta ungdomens drmda land,
jungfrun sade vl icke hndelsevis stekta _refbenspjell_?

Nej, _det_ sade hon visst icke.

Nej, men kanske _ribben_, som r samma sak.

For pokker, der flj _riporna_ til Sverrig! hnade Ambrosius; men
kandidaten menade, att hr mjligen bjds p bde ryper och ribben.

Det er lige fedt, menade han och skred till bordet, noga aktande sig fr
att vnda sin rygg med tillhrande solflck t de nrvarande engelske och
danske turisterna.

Det blef, som jag trodde, refbenspjell till hufvudrtt, och den hade en
betydlig fornnordisk smak, hvilken franledde en misstanke om, att refbenen
frskrefvo sig frn det sista slagtet af framlidne galten Srimner. Den
gamle grisen till ra, eller rttare fr att skaffa honom en stilla hvila,
mste vi alla fyra anlita min fltflaska. Men det friga bordsllskapet
tycktes dock ej befinna sig illa af denna kmpekost, hvilken dock
efterfljdes af kttbullar frn en nyare tid.

Vi hade hittills i Valders sparat starkt p innehllet i vra fltflaskor,
ty redan i Kvistberg lrde vi, att man i Norge endast genom ett kringgende
af lagen kunde erhlla spirituosa. D hade fjellvandringarne medtagit vrt
lilla frrd, och nr jag bad mor Kvistberg att f kpa mera, sg hon p
mig som om jag vore en frrdare mot land och rike. En norsk student lrde
mig d sttet att i detta afseende skta flaskan, men jag frestades ej frr
n lngt eftert att begagna mig af denna kunskap, och d sedan jag frst
i ett par handelsbodar ftt mrdande gonkast p min frga, om hr sldes
vin eller konjak. Slutligen en regnig dag trffade vi en man, som vi
beslto tvinga.

Ni har vl konjak i ert hus?

Ja da, men ingen till salu.

Hvem begr vl det! Men vi _mste_, fr vr helsas skull, ha denna
fltflaska fyld, och vi gra er ansvarig fr hvad som hnder oss p resan
om ni vgrar oss denna tjenst.

Det r strngt, menade mannen med ett bekymradt utseende, men jag mste
vl hjelpa er. Och nr han och jag uttalat hade, vardt fltflaskan fyld,
och jag betalte honom konjakens uppgifna vrde i _drickspengar_.

Men vi tervnda till vr ribbensstation! Hr sammantrffade vi nemligen
med de tv frr nmda qvinliga turisterna, sknskan och norskan. De hade
varit uppe i Jotunheim, bestigit det ryktbara fjellet Galtepiggen, dit
ingen qvinna fre dem lr ha vgat sig; de hade med strumpor och skor vadat
fver bckar, plumsat i sn, klttrat i ur och sttt i tidningarne, och
nd syntes dessa vedermdor ej det ringaste p de tv prktiga flickorna,
ehuru de till annat elnde varit med starka tg fastbundna vid manlige
reskamrater. De tyckte dock, att vi tre qvinnor voro lngt starkare n de,
d vi i tio dagar vandrat med Ambrosius och nd ej skrattat oss rent
frderfvade; de hade d endast hrt p honom ett par timmar, och funno
redan det vara lifsfarligt. Men sdan tjusning utfvade hvarje fara p
dessa tv turister, att de fverenskommo med oss om ressllskap den
terstende vgen till Kristiania.

Det blef nu omjligt fr Ambrosius att lngre resa som blott den unge
fyr, ty mnga mtande danskar knde hans namn, hrde vi dem hviska, och
det r antagligt, att mngen tog oss fr ett gastande konstnrssllskap,
ty der hviskades ocks om dejlige sangstemmer, fast ingen sjng utom han.
Men det r dock mera troligt, att flere dermed menade, att fven hans far
hade en dejlig stemme.

Vi gingo nu sex i flje till nsta gstgifvaregrd, och hr tvungo vi fem
qvinnor vr vn Ambrosius till en hel halftimmes vrdig tystnad utan
tobaksrkning. Vi behfde nemligen en stunds rast fr vra skrattmuskler,
och s inbillade vi honom, att den person, till hvilken der nu dukades med
sdan lngsam hgtidlighet, var en bermd norsk lrd, som uppehll sig hr
fr att gra vigtiga forskningar. Ambrosius betraktade oss en efter en med
prfvande blick, och d han fann oss alla vrdigt kuppelskre, stoppade
han pipan i fickan och satte sig ned fr att skjule blbren for denne
norske strrelse. Det hela slutades dock ej bttre, n att Ambrosius p
sitt ppet lskvrda stt brjade rkna penningar fr att, som han uppgaf,
se om han hade nog till att kpa sig en cigarr, efter som han var frbjuden
att rka pipa. Den tande norrmannen kmpade en stund mot de mindre
allvarliga magterna i sin natur, men pltsligt segrade dessa, och han
utbrast:

Jeg synes jeg, at de kun med hele deres selskab m optrde p Heens
station, s fr de nok flere penge, thi det frekommer mig at de alle
spille komedie. Der gick nu ett ljus upp fr Ambrosius, att den store
mannen mste vara en vanlig ddlig och att det nu varit _vi_, som spelat
komedi med vr unge fyr. Utan ord, men med de mest vltaliga tbrder
frklarade han d norrmannen, att vi voro en flock ndssvage, kuppelskre
feminine blde hjernedyr, som han ftt att trkkes med ned til
Kristiania.

Efter den betan anstrngde jag bde mig och den rde sjalen till det
yttersta fr att upprtthlla vr vrdighet, eller snarare fr att hindra
den bland oss sex rasande skrattlusten att epidemiskt utbreda sig bland de
turister, som kommo i den minsta berring med oss.

Den angrep eljes vanligen folk af alla nationer; till och med allvarsamma
engelsmn dukade under fr denna farsot. Vid en skjutsstation, der vi fr
tredje gngen sammantrffade med tre engelska turister, blef tillstndet s
betnkligt bland dessa, att en af dem tog Ambrosius afsides och med
glnsande blickar tillstod, att han i en hgre grad tilltalades af tanken
att (jag tror det var p obestmd tid) f vandra tillsammans med s muntra
qvinnor, synnerligast d en af dem var lkare; hans enda sorg var nu, att
han ej frstod hvad vi sade.

Himlen signe hans klara gon och rdblommiga ansigte! Han tog fr gifvet,
att _vi_ blott voro s der glada fr att roa vr manlige reskamrat. Han
hade troligen ingen aning om, hur man hr i Norden strfvar fr att befria
qvinnan frn alla egenskaper, som hittills frmtt framkalla ett harmlst
leende p mannens underordnade lppar.

Vr sista dagsmarsch, frn Srum till Ns, slutades s, att vra tv
nyvunna kamrater sprungo frn oss i skymningen, fr att ska bereda rum t
oss alla i herberget; men nr vi fyra ndtligen kommo dit, stodo vi utan
tak fver hufvudet. Vrdinnan kom oss nemligen till mtes ute p tunet och
frklarade, att hon hade fverfullt hus och att vi borde ska att f logi i
ngon af de nrbelgna bondgrdarne. Kandidaten och Ambrosius begfvo sig
genast ut, likt tv israeliter med ldor p ryggen, fr att bespeja landet,
men terkommo utan att medfra s mycket som ett krusbr, n mindre en
drufklase p sina spejarestafvar; sngstlle var det ej att tnka p, ty
turiststrmmen gick hr i starka vgor. Lyckligtvis fans hr nnu mat att
f p Ns, och vi brukade p vr vandring aldrig srja hvarken fr natten
eller morgondagen.

Fljande morgon skulle vi g om bord p en liten ngbt, fr att fver
Spirelen komma till Heens jernvgsstation, och d ngbtens kapten hrde
att vi fyra voro husvilla, stlde han hela bten, jemte ett stearinljus, en
kort skinntrja och en ngot lngre fverrock till vrt frfogande. Detta
var en stor artighet, men af det mera kyliga slaget, ty det hviskades man
och man emellan, att det nog blef frost under natten.

Frsedda med ett par af vrdinnans sjalar, stego vi fyra ut p frstugubron
och kastade vemodiga blickar p de iskallt blickande stjernorna, och tnkte
p hur mnga stora rum med oupptagna enmanssngar, som funnos der uppe,
medan vi ej hade annat n en liten tom ngbt att luta vra hufvud till.

Sjung sjung! hviskade d vr lskvrda norska turist till Ambrosius, som
om hon hoppats att hans toner skulle kunna utvidga herberget. Kanske hyste
han sjelf samma frestllning; ty han hof upp sin rst och sjng ett par
snger, hvilka visserligen utvidgade vrdinnans hjerta, s att trar
perlade i hennes gon, men huset blef ej strre fr det. D satte han, som
ett sista frsk, till med Sterjentens sndagsmorgen, s alla gsterna
vrmdes dervid, men ingen knde sig dock ha lust att byta sngstlle med
oss, hvadan vi nu ej hade annat att gra, n larfva af mot stranden,
hackande tnderna af kld.

ngbten tycktes vara fullkomligt folktom, och efter en del besvr hittade
vi salongen och stearinljuset, som tndes och visade oss en dslighet, som
kom Ambrosius att hlla ett allegoriskt fredrag om grdende kvg, som ej
lemnade sina bs fr resande sngfglar, utan drefvo dem ut i natten att
frysa vrre n en gammal orang-utang.

Den hrda verkligheten visade sig ocks nu i form af smala stoppade bnkar,
p hvilka vi frskte ligga; men d salongen hade form af en strre, midt
fver afhuggen karott, blef vr stllning snarlik en krumgddas, och d man
nnu har lifvet i behll, finner man ingen hvila i en dylik stllning. Vi
tre qvinnor flyttade derfr de smala stenhrda madrasserna ner p golfvet
och insvepte oss s godt vi kunde i vra resklder, och jag stack
vanvrdigt en fot i hvar rm af den erbjudna fverrocken. Ambrosius fick
skinntrjan och den ene lnte sjlen. Och s envisades han att fortfarande
vilja ge rollen af en strre krumgdda p bnken, men icke stum, som en
sdan roll krfver, utan under en oafbruten enetale, innehllande
hvarjehanda onda nskningar fver den arma lilla ngbten.

Tyst nu, s slcka vi ljuset och frska sofva!

Tyst! Vil du bare tie stille, Ave, s vi andre kan nyde ro for din
skrkkelige snakken! Du gr p vrre end en otte r gammel hanmyre.--Hva
siger du, kandidat? Kan heller ikke du holde snackemllen, s et skikkeligt
ungt menneske kan f sove p sin bnk--Begynder du ogs, Hertha! A, gjr
mig den frnjelsen at smukt holde din lille velsignade mund! Hva, fryser
du, Hertha? Hr du ikke der nede ved dren!

Nej, jag fryser ej s farligt, tig nu bara!

Hva, fryser du ikke? Vil du bare skamme dig at vre varm, nr vi andre
fryse som forladte hunrve og min blbrsplet fr koldfeber, det er jeg vis
p. Sig alt hvad du vil og har lyst til, Hertha, men ti helst stille eller
tilst at du fryser!

N vl d, jag fryser dugtigt.

Fryser _du_! Skammer du dig ikke, du som er s godt i stand, eller rent ud
sagt fed? Tror du at et menneske, som du, har lof at fryse?--Ja, bare ti
stille, kandidat! Jeg fryser nr jag vil og har lyst, og det gjr jeg og
Ambrosius, og de to er i grunden enige.--Ave! Hr du ikke, Ave! Jeg tror
jeg fr kalde dig _menniska_, for du sover ju. Lad vre at sove, Ave, du
bare vkker mig med din snusen! Du behfver slet ikke hjelpe dampmaskinen
at puste, for den hviler sig og er--varm, det gamle kle dampdyr.

Klockan 2 tnde vi ljus, fr att en stund rra och rota i hvar sin usle
bdd och knna efter om vi ej voro rent frfrusna. Detta upptog en timme;
sedan slckte vi ter ljuset, och Ambrosius fortsatte oafbrutet sin
enetale, hvilken hade en mrklig frmga att skydda oss frn att frysa
fast vid madrasserna.

D vi legat och skrattat till klockan 5, tnde kandidaten ter ljuset och
freslog ett par timmars gymnastik, och nr stderskan vid sjutiden kom in
till oss, voro vi alla salongsmessiga, och ej ett spr syntes till att vi
legat p golfvet. Denna vnliga tjensteande kokade nu en vldig mngd godt
kaffe, dukade fram smr, mjukt brd, ost, korf och gg, samt befriade oss
slunda frn att g tillbaka till Ns; och fr denna frukost begrde hon
blott 60 re per man.

Vi regerade nnu en stund envldigt p bten, och d gaf Ambrosius mig det
vitnesbrdet, att han aldrig sett ngon gammal abekat kunna till den grad
holde ud med ungdomen. Och han frskrade mig, att hade han varit med p
vra fjellvandringar, s skulle jag aldrig ha blifvit vt om ftterna, ty
han skulle ha burit mig hgt fver alla elfvar och vattendrag. Fr att visa
att detta ej var lst prat, tog han mig hastigt och lustigt p sina
muskulsa armar och bar mig omkring i salongen, under det hon hviskade:

Hvad tror du far og mor vilde sige om de hrde at jeg kalder dig med s
grimme navne.

Prktige pojke, du visste nog att vi alla frstodo att rtt uppskatta detta
fvermtt af sund lifskraft och ungdomslust, som en stund bryter
sllskapslifvets stela tvng och ser i hvarje lder blott en like samt
glder sig dubbelt nr den kan locka en ldre menniska att drmma sig
trettio r tillbaka i tiden. Tack, Ambrosius, tack fr denna tio dagars
lnga drm i det skna Valders!

Snart voro vra tv nya kamrater och med dem en stor skara andra turister
om bord; vdret var kallt och ruskigt, s att den sex timmars lnga frden
p Spirelen ej sknkte oss strre njutning.

Vid framkomsten till Heen blef der allmn rusning till kaptenens hotell,
der man lr ta en fin middag fr 1,80 kr, men d turiststrmmen vrok sig
dit in med en vldig fart och vek stolarne kring de nnu icke dukade
borden, togo vi ter vra renslar fr att g till det andra nrbelgna
hotellet. De frr nmde engelsmnnen, bekanta till vra nya kamrater,
fljde exemplet och d vi alla vntat fver en timme, engelsmnnen vid
schackspelet, vi vid gamla tidskrifter, fingo vi en finare middag till ett
pris af 2 kr.; detta var den dyraste mltid vi under hela resan tit p
landbacken. Kom nu ngon och sg, att man ej _kan_ resa billigt, som
bttre folk, i Norge!

Det var fverenskommet emellan oss och vra tv nya kamrater, att vi skulle
gra jernvgsturen i samma kup, och d Ambrosius hll p att rita vra
portrtt i sin anteckningsbok, ville vi helst vara i fred fr frmlingar.
P inrdan af Ambrosius gingo vi alla sex in i en rkkup, men d han ej
nd ansg oss rigtigt skra fr intrng, gaf han rollen af ett skrikande
lindebarn, och det med en naturtrohet, som kom hvarje passagerare att fly
lngt frn vrt grannskap.

Jag nskar att jag kunnat pryda detta verk med de tta drpliga bilder, som
Ambrosius ritade, de skulle i hg grad hjt frtjensten fr--frlggaren.
Ty portrtten sttte mycket p karrikatur och ngot p skandal, och som
bekant r det endast bcker i sdan anda, som fr nrvarande kunna gra
ngon strre lycka i vr lsverld. Men Ambrosius kunde ej skilja sig frn
sina konstverk; de skulle, sade han, ute bland Vesterhafvets klitter
frammana minnet om den mest morsamma rejse han ngonsin gjort.

I Drammen skildes vi frn vr prktiga norska och p bangrden i Kristiania
tills vidare frn vr sknska turist, som dock skulle flja med Zphyr till
Malm. Jag freslog, understdd af Hertha, att vi skulle g med vrdighet
igenom den norska hufvudstadens gator, och Ambrosius instmde i frslaget
genom att halfhgt uppstmma en studentmarsch, hvilken tvang oss alla in i
en s rask takt, att ingen menniska kunde misstaga sig om vr egenskap som
glada turister, hvilka ej lto nedsl sig af det ihllande regnet.

Det var nermrkt nr vi klefvo om bord p Zphyr, der vi helsades vlkomna
af kaptenen och vra tv i Skjggestad qvarlemnade kamrater, s att nu voro
vi fem, utan anfrare, ter frsamlade med Ambrosius som bihang. De tv
kamraterna hade genom en ovntad, men gldjande underrttelse blifvit
manade till skyndsamt uppbrott frn Gudbrandsdalen och hade skyndat att,
medelst skjuts och jernbana, uppn Kristiania samtidigt med oss.

De fljande tv dagarne anvnde vi till att i sllskap med Ambrosius
beskda en del af Kristianias sevrdigheter samt till en frd till
Ladegrdsn. Hr beskte vi samvetsgrant Oskarshal, bondstugan och
Stafkirken, alldeles som prinsen af Wales sedermera gjorde; dock m ingen
deraf draga den slutsatsen, att vi ha ngra ansprk p att i ngot fall
dela smak med samme hge resande.

Och s tror jag mig samvetsgrant ha berttat allt, som kan tjena till
upplysning och uppmuntran fr kommande slgten af qvinliga turister.

n mtet med norrmannen p Karl Johansgade d, min ndiga!--

Ni har rtt, rade lsarinna, det glmde vi--icke. Vi gingo vid den
aftalade timmen till en bod vid det aftalade hrnet fr att kpa ett par
stoppnlar till kandidaten, ja det vill sga, hon handlade och vi frhalade
tiden. Men just som uret i ett nrbelget kyrktorn slog den utsatte
stunden, for den qvinliga trolshetens ande in i Herthas nya promenadskor,
och hon flydde med bortvndt anlete nedt Skippergade, men vi tv andra
hllo tappert stnd nnu en minut, bevakade af vnnen Ambrosius. Och s kom
norrmannen. Hertha terfrdes genast fngen af Ambrosius, och s fingo vi
alla fyra tillflle att sga norrmannen ett hjertligt tack fr den prktiga
resplan, han t oss utstakat.

Jag tyckte jag sg edra tv kamrater hr redan i gr, jag helsade, men d
de ej besvarade helsningen, mste jag ha misstagit mig, sade han.

Vi beknde d, att vra tv kamrater med djup bedrfvelse beklagat sig
fver att tv gnger ha mtt honom p samma gata, och d de voro
fullkomligt oskyldiga till alla mtesaftal, utom med Zphyr, s ansgo de
sig ej ha skyldighet att dela vra fventyr inne p stadsgatorna.

Om han var gift? Ja, rade lsarinnor, det glmde vi alla fyra att taga
reda p. Men han sg s innerligt glad och frnjd ut, skrattade s
hjertligt, att vi antogo att han hade alla giftastankar bakom sig, svida
han mjligen ej var frlofvad, men det frsummade vi ocks att frga efter.
Vi hade s mycket annat att tala om medan han fljde oss ned till ngbten.

Hr trffade vi ter vr norska kamrat; hon fljde ned sin sknska vninna,
och nu nr Zphyr brjade rusta sig till affrd, och afskedet kastade
vemodiga skuggor fver vra anleten, gfvo somliga af oss hvarandra, enligt
kta fornnordisk vikingased, goda gfvor. Hertha fick af norskan det
paraply, som stdt henne under vandringen uppt Galtepiggen och som nu
behfde hemta nya krafter och ett nytt fverdrag i ett blidare klimat, men
blef i stllet bortrfvadt under resan till Malm; kandidaten erhll af
Ambrosius en elegant och berest nagelborste, och han fick i utbyte ett par
alldeles nystoppade strumpor.

Nu komma nyfrvrfvade norska vnner, fr att

    med himlens grt, som nedt kinden glider
    han str och helsar folk p alla tider,
    har n han helsas sjelf i Norges land.

    I aftondimman sjunker kungastaden
    och tysta st vi alla fem p dck,
    ty skmtets slussar torkat, hela raden,
    och trefaten ville springa lck,
    nr minnet nu ses staf och rensel fatta
    och kila af mot Mjsens fagra strand,
    fr att, likt fjril'n, hvarje ros beskatta
    --ja, trste oss, om s vi skt att snatta!--
    _Vi_ kysste endast nickelbgarns rand.

    Och landet gmmes fr vrt sorgsna ga
    --vi ha dock tio, tv fr hvar och en--
    men minnet gr att sig i Gausa lga,
    drar se'n till fjells p viljestarka ben.
    Det jublar hgt p granbevuxna branter,
    det svnger mssan t hvar fjellbjrks topp,
    det gnor omkring likt Norges bruna fanter, [ziguenare]
    och famnar bergen rundt kring alla kanter;
    ty minnet har ju ingen mensklig kropp.

    n str det rosenrdt vid Krnlis ster
    och helsar _Anna_ med ett tyst Guds fred!
    och s med henne rommevafler ter
    samt tar in grdde med en vldig sked;
    n far det bort till de aflgsna fjellen
    och rullar sig p dvergbjrk, ljung och en,
    der snn n ligger hvit p mnga stllen,
    s minnet snart far under frskinnsfllen
    p sterbdden, hrd som klippans sten.

    Der ligger det en stund i ljufva drmmar
    vid spisens eld och kaffepannans doft;
    s vadar det i strida, klara strmmar
    vid stjerneljus p himlens bla loft;
    ser d p afstnd Jotunfjellen blnka
    i silfverglans p viddens kala strt,
    ser husvill flock sm bgare isknka,
    fr att till mat ej frestas tanken snka,
    men gra slgen str i nattlig grt--

    Hll minne! hll nu rast i fagra bygder
    bland frodigt korn och enkel lefnadssed,
    och se dig glad p Nordens gamla dygder
    och sola dig i fromma hjertans fred!
    Och se hur andelifvet kraftigt spirar,
    der kunskapssden utstrs tung och ren,
    hur vaknadt folk i stillhet kransen virar,
    tredubbel krans, som en gng Norden sirar,
    d _trenne stammar_ knna sig som _en_.

    Du stolte, styfve, gode broder Nore,
    i allt du talar Nordens sprk nd;
    fr syskon tre helt visst det bttre vore,
    om vi hvarandra bttre lrt frst.--
    Tag mot vr helsning med ett manligt lje,
    s hjertefriskt, som stundom du kan le!
    Tack fr ett godt, ett hrligt sommarnje!
    I detta _tack_ du all den krlek rje,
    som du kan f, nr du vill krlek ge!








End of the Project Gutenberg EBook of Utan anfrare, by Ave

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UTAN ANFRARE ***

***** This file should be named 15783-8.txt or 15783-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/1/5/7/8/15783/

Produced by Martin gren, Torbjrn Alm and PG Distributed Proofreaders

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.net/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.net

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

*** END: FULL LICENSE ***

