The Project Gutenberg EBook of Den Gamles Minnen, by Fredrik Berndtson

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Den Gamles Minnen
       Bilder frn finska skogsbygden

Author: Fredrik Berndtson

Release Date: June 28, 2015 [EBook #49308]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN GAMLES MINNEN ***




Produced by Jari Koivisto







DEN GAMLES MINNEN

Bilder frn Finska Skogsbygden


tecknade af

F. BERNDTSON



Borg,
P. Widerholm,
1843.






      Imprimatur: _Gabriel Rein_.



INNEHLL:

    I. Vid Kyro fors.
   II. I qvarnen.
  III. Anna i loftet.
   IV. Frieriet.
    V. Helsningen.
   VI. P korsvgen.
  VII. terkomsten.
 VIII. Fallet.




I.

VID KYRO FORS.


          Kom och knn, hur friskt det doftar
          Upp stigen genom skogen!

    Tvenne vrar redan blommat,
    Tvenne somrars frukter mognat,
    Tvenne hstars skrdar gulnat,
    Tvenne vintrar jorden svalkat,
    Sedan jag med staf i handen,
    Med min rensel upp ryggen,
    Vandrade i Finlands bygder,
    Hrde vilda skogen sucka,
    Lundens aspar sakta hviska,
    Hrde forsens herrskarstmma,
    Lyddes till det glada sorlet
    Utaf kllan, utaf bcken,
    Sg i himmelsbla vattnen
    Berg och kullar mildt sig spegla,
    Och p dalens grna ngar
    Boskap gladt bland blommor beta,
    Sg i hyddan frid och trefnad,
    Frid och trefnad sjelf mig lrde,
    Lugn och saktmod fr mitt hjerta.

    Ren mot Pingst det led. Af blommor
    Lyste allt, som blomstra kunde,
    Gladdes allt, som gldjas kunde.
    Sol'ns och rets frsta dotter,
    Himlens sktbarn, jordens lskling,
    Vren herrskade i Norden. --

    Det en sndag var. Naturen
    Som en kyrka var allvarlig,
    Fridfull som ett Herrans tempel,
    Och s varm, s glad af krlek
    Som en redlig Christens hjerta
    Icke menskan ensam firar
    Sabbathsdagen, ej allena
    Hon i rena hgtidsklder
    Gr, att Gud Allsmktig bedja,
    Att den Hgstes ra sjunga;
    fven foglarna i luften
    Sina ljud med sngen blanda,
    fven blommorna p marken
    Tv med trar sina skrudar,
    fven bljan, skogen, klippan
    I ett sken af andakt skimra.

    Det var afton ren, och solen
    Satt i vester lik en drottning.
    fver gyllne kronan glnste
    Thronens bla silkeshimmel,
    Och p guldsydd purpursammet
    Hvilade den hga foten --
    Trenne barn i skogen lekte,
    Sprungo i dess pelargngar,
    Som nr gladt i furstesalen
    Konungsliga piltar tfla.
    Rda kinder, gyllne lockar
    Hade en, och skte blommor;
    Tittade s sklmskt imellan
    Lfvens grna galler. Mrkgd,
    Tyst men vnlig var den andra;
    Lekte stndigt kuragmma
    Med den frsta. Men den tredje
    Flg omkring att fjarlar fnga,
    Klngde uti trdens grenar,
    Och de andre spratt han gjorde.
    Trenne barn i skogen lekte,
    Sprungo i dess pelargngar:
    Strlen lekte der och skuggan,
    Vinden sprang i grna salar.

    Hga, mildt allvarliga att skda,
    Kring mig gran och tall sig reste.
    D jag tnkte i mitt sinne,
    Med mig sjelf jag fverlade:
    gde jag nu blott en yxa,
    Skulle jag er hugga neder,
    Och en stuga hr mig bygga;
    Skulle - - - Dock, hvems stmmor r det,
    Som i tyska skogen ljuder,
    Som i mrka tallen sjunger?
    Om min yxa ljd i skogen,
    Om jag hgge trden neder,
    Skulle trasten mer ej sjunga,
    Icke tallen, icke granen
    Breda ut s vackra skuggor
    Upp stigen genom skogen.

    Ltt, som barnet vid sin moders
    Rika hjerta, hr jag andas,
    Hr bland tallarna i skogen.
    Glad och lugn jag r som lrkan,
    Hvilken frsta gngen sjunger
    I det hga bl och skdar
    Jordens berg och jordens dalar
    Genom vrens rosenskyar.
    Herrligt doftar det i skogen!
    Som en helsa genom sinnet
    Strmmar luften rik p vllukt
    Ej frn purpurrda rosor
    Ej frn gldnde oranger,
    Men frn Nordens blyga blommor,
    Ifrn alens spda knoppar. --
    Du med vemod uti hjertat,
    Sorg och saknad uti sinnet,
    Kom och knn, hur friskt det doftar
    Upp stigen genom skogen!

    Sg, mitt hjerta, hvad du knde,
    Sg, min sjl, hvarp du tnkte
    Upp stigen genom skogen.

    S jag tnkte: hvad r ra,
    Hvad r guld och makt och vllust!
    Ej behfver dagen stjernor,
    Icke solens ljus frgyllas,
    Klippan ej i harnesk kldas,
    Blomman ej med frger sminkas.
    Ej jag trstar efter ra,
    Efter guld och makt och vllust,
    Ltt kan sdant den frsaka,
    Hvilken gr sin lefnadsbana
    Tyst som jag nu hr i qvllen
    Upp stigen genom skogen.

    Hvad jag knde? -- Frga echo,
    Som min varma suckan hrde,
    Frga himlen, frga solen,
    Frga alla spda blommor
    Upp stigen genom skogen!

    Men hvad r det jag hr brusa,
    Som p afstnd mktigt dnar?
    Icke kan det vara stormen,
    Ty ej s hans suckar ljuda,
    Icke s den vildes vingslag.
    skan kan det icke vara,
    Ty s klar var luften alldrig,
    Alldrig frr s ltt att andas.
    Det r Kyro fors, som brusar,
    Kyro vattenfall, som dnar.

    Se emellan trdens stammar
    Ren jag sknjer vattnen skymta;
    Ren jag hpen str vid stranden,
    Str som fastvext och frtrollad.
    Vrd var synen vl att skdas,
    Att beundras och att minnas.
    Djupast ned i dlden stod jag.
    Hga sar, skogbevuxna
    Reste sig p bda sidor.
    Solen hll just p att sjunka.
    Gyllne glnste trdens toppar
    Der de reste sig p hjden,
    Vaggande fr aftonvinden,
    Nickande emot hvarandra,
    Och utfver dalens vatten
    Bredde lnga, bla skuggor.
    S inunder gonlockets
    Mrka, rika silkesfransar
    Skuggas flickans bla ga.

    Men igenom dalens mynning,
    Hgt emellan tvenne klippor,
    Sjn med kraft sitt fngsel brutit,
    Krossat vredgad sina bojor.
    Som en tiger fver rofvet
    fver klippan han sig kastar,
    Ned i djupet han sig strtar.
    Lik ett lejon fram han rusar,
    Fram med spnda senor springer.
    Skummet stnker kring hans kftar,
    Sina sidor vildt han piskar,
    Manen hfs i vreda vgor,
    Ristas under raseriet.

    Men nr aftonsolens lgor
    Uti vattnets spegel brunno,
    Syntes fr mitt ga fallet
    Lik en flod af guld, som bryter
    Fram utur den sprngda ugnen
    Och imellan dess ruiner
    Sina tunga massor rullar.
    Silfverfradgan samm p vgen,
    Hvita skummet slog i hjden,
    Och i grset invid stranden
    Gnistrade hvar droppe vatten
    Som de klaraste demanter,
    Likt september-nattens stjernor: --
    Djupt och kraftigt likt den stmma,
    Som p Sinai sig hjde,
    Vattnets starka ande talte;
    Slungade med vreda vgen
    Emot hllen, liksom Moses
    Sina taflor emot berget.
    Vldigare rst n forsen
    ger sngen ej, som ljuder,
    D ur fjllens klyftor echo
    skans hga hymner svarar.

    Men p bda sidor forsen
    Stodo gckande den starke,
    Leende mot vreda bljor,
    Fredliga och muntra qvarnar;
    Och i dldens lugna vatten
    Knappt ett stenkast frn den vilde
    Gungade bland grna vassen
    Lugnt en and med sina ungar.

    Men p tidens strm jag tnkte;
    Hur han rinner genom lifvet,
    n bland flt med rika flden,
    n med brdskad fart bland klippor.
    --  --  --  --  --
    Mycket, som jag frr ej visste,
    Lrde jag af Kyro fallet,
    Utaf Kyro muntra qvarnar,
    Utaf nderna i vassen.

    Medan s jag str i tankar,
    Se, en bt frn andra stranden
    Lgger ut och kommer fver.
    Och nr roddarn bten fster
    Nrmar jag mig glad och helsar.
    Roddarn var en sjuttirig,
    Silfverhrig hedersgubbe.
    Mildt hans anlet var att skda,
    Som fr vandrarn uti natten
    Ljuset frn en hyddas fenster,
    Skenet ur en gstfri stuga.
    Saligare ge n taga;
    S hans mrkbl ga talte;
    Ty att mildhet mer han utstt,
    n af andra han den skrdat,
    Knde jag p gubbens blickar.
    Icke plja ren ensamt
    Sd'na djupa, hvassa fror
    Uti pannan, upp kinden;
    Icke utan mnga sorger
    S den gamles lockar hvitnat,
    Utan mnga trar icke
    S de bruna kinder bleknat.

    P min frga, om han ville
    Sknka mig en bdd fr natten,
    Bli min vrd till nsta morgon,
    Gaf han mig ett gstfritt jaord;
    Och till hyddan hemt vandrar
    Gubben s med unga gsten.

    Ensamt stod hans torp i skogen,
    Ensamt bodde han derinne.
    Tyst det var i lga stugan.
    Mnget ord ej vrden sade,
    Under det en ringa mltid
    Vnligt han fr gsten frambar.

    Ren jag mttat mig. P bnken
    Satt den gamle tyst och lutad.
    Ovan tycktes tungan vara,
    Att i hvardagslag sig rra;
    Sinnet tycktes lusten sakna,
    Att i stundens frgor lefva,
    Syntes djupt tillbaka sjunket
    Uti vemodsfulla minnen --
    Ej jag ville gubben stra.
    Uti fenstret lg en bibel.
    Jag den tog och skte samla
    Mina tankar uti ordet.

    S en stund vi hade setat,
    D den gamles stmma hjdes.
    Ls, han bad, fr mig ett stycke
    Ur den helga boken, frmling!
    Skumt af lder r mitt ga,
    Mktar icke mera lsa.
    Lnge bibeln legat sluten.
    Tidens hand fr mig den slutit.
    Slte han ock snart mitt ga!

    Glad jag gjorde som han bad mig;
    Lste ur den helga boken,
    Om Guds nd och frid och krlek;
    Och ju lngre fram jag lste,
    Hgre steg mitt hjertas andakt,
    Mktigare sjlen rrdes.
    Nr jag satt i tysta qvllen
    S uti det gmda torpet,
    Och min egen stmma hrde,
    Af en ovan styrka lifvad,
    Ljuda i den lga stugan,
    Och framfr mig sg den gamle,
    Prydd af hvita silfverhren,
    Resa p den bjda hjessan,
    Hja upp det snkta gat,
    Utaf trar fylldt, d tycktes
    Mig som vore dit jag kallad,
    Att Guds rika frid frkunna
    Fr den gamles brustna hjerta,
    fverfldet honom sknka
    Ur mitt eget fulla, varma.

    Nu blef gubbens tunga lossad,
    Fryntligt strlade hans anlet,
    Tacksamt rckte han mig handen,
    Och i stilla samsprk nttes
    Ljusa, lugna sommarqvllen.
    Sist han tljde mig sitt de;
    Tolkade med hjertats uttryck
    Enkelt hjertats lust och sorger;
    Mlade i klara tankar,
    Uti flrdlst skna bilder
    Sina skiften, sina minnen. --

    -- Tvenne vrar redan blommat,
    Tvenne somrars frukter mognat,
    Tvenne hstars skrdar gulnat,
    Tvenne vintrar jorden svalkat
    Sedan mig den gamle rckte
    Handen till farvl och tryckte
    Min med hjertats fulla vrma.
    Hvad mig vnligt han frtljde
    Om sitt de, sina sorger,
    Br jag troget i mitt minne,
    Och nu ville jag det gifva
    ter uti dessa bilder.
    Rrande, som minnesstenar
    Upp grafven med sin enkla
    Inskrift, var den dle gamles
    Sagobrott om sina skiften.
    Jag har endast ngra spda
    Diktens blommor strtt derfver.




II.

I QVARNEN.


          Underlig r du till sinnes,
          Som ej visor hra gitter.

    PEKKA

          _Sitter p en sck och sjunger_.

    Hvitt r golfvet, hvitt r taket,
    Qvarnens vgg af mjlet lyser;
    Icke herremans gemaket
    Vackrare tapeter hyser.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen!

    Sden nog till qvarnen hittar,
    Bres dit af glada hjertan.
    Hungern ej i drren tittar,
    Ej i glada sinnet smrtan.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen

    Svart r smeden, ful att skda;
    Tng och slgga ro tunga.
    Lustigt r i qvarnen rda,
    Gladt att mala och att sjunga.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen

    Utaf vatten frodas grdan;
    Vatten skickar Gud t qvarnen.
    Himlen srjer nog fr fdan,
    Srjer nog fr brd t barnen.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen

    I mitt qvarnhjul tomten klnger,
    I mitt qvarnhjul r hans kammar;
    Lustigt han mitt qvarnhjul svnger,
    Frjdar sig nr mjlet dammar.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen

    Blir det sndag fr din tunga,
    Dina trtta armar hvila,
    Fr du lyss hur bljor sjunga,
    Lugn se p hur vattnen ila.
          Surra p
          Fort, min sten
          Lt det g,
          Var ej sen

    ERIK

    Stndigt ocks kan du sjunga,
    Alldrig sluta dina visor.

    PEKKA.

    Minsta fgel uti skogen,
    Minsta blja uti bcken
    Kan ju gldjas, kan ju sjunga.
    Icke lockas bjrn med vallhorn,
    Sorgen ej med glada sngen --
    Klara gon icke lska
    Mrker, icke svarta natten;
    Friska ron gerna lida
    Litet buller uti stugan --
    Underlig r du till sinnes,
    Som ej visor hra gitter.
    Trumpen man jag fga aktar;
    Dlig fgel tycks mig ugglan.

    Mycket har du dig frndrat
    Sedan sistfrflutna sommar.
    Ingen var som du, att ltta
    Arbetsmdan med din tunga,
    Muntrast flg din hvassa skara,
    Frmst du gick i lnga raden
    Vid den glada skrde-talkkon,
    Ingen s som du frstod sig,
    Att om sndan lekar ordna.
    Icke var du sen vid gungan,
    Icke trg din fot i dansen,
    Ej din arm, att kasta trissa.
    Mycket har du dig frndrat
    Sedan sistfrflutna sommar.

    ERIK.

    Har du sett hur hsten leker,
    Hur han blandar lf tillsamman,
    Blad af trd och blad af blommor?
    Och hur sen, af leken trttad,
    Vild han strr dem fver flten,
    Att frtrampas och frvissna?
    Och hur vintern slutligt kommer,
    Breder kalla snn derfver? --
    Mnga friska sommarknslor,
    Mnga glada sommartankar
    Jaga smrtans kulna vindar,
    Faller sorgens sndok fver --
    Vinter mellan nu och sommar;
    Mycket mellan mig och fordom!

    PEKKA.

    Bttre r i dag, n fordom;
    Bttre fem kopek, ja mindre,
    ga i den vakna handen,
    n om flygtig lycka drmma.
    Spkrdd man bakom sig gnar,
    Rds fr str't, som sagta praslar,
    D det reser sig i fjten.
    Den, som skdar noga fr sig,
    Stadigt, gladt gr rtta vgen,
    Han behfver icke frukta,
    Ej ha gon bak i ryggen.
    Regn i dag, i morgon solsken;
    Regn har alltid den, som grter.

    ERIK.

    Lg ett ringa stycke ker
    Vid ett fattigt torp i skogen.
    Vren kom och regn kom fven,
    Men ej str stack upp ur myllan.
    Sommarn kom och solsken ocks,
    Intet ax sitt hufvud hjde.
    Vl kan den p solsken hoppas,
    Som sin ker ren besdde,
    Som har qvar af fordna skrdar.

    PEKKA.

    Tycks mig dock du fvitskt klagar,
    Att skomakaren du liknar,
    Som slt upp att prylen nyttja,
    Satt sig i en vr, att srja,
    Blott fr det hans vackra arbet'
    Frn frgngelsen ej skntes,
    Fr hans mda blef frtrampad.

    ERIK.

    Tycks mig dock du fvitskt talar,
    Att din qvicka tunga liknar
    Vattenhjulet bort i bcken,
    Som af pojkar sljdadt blifvit.

    PEKKA.

    Erik! malrt r ditt hjerta
    Fr de gamla, trogna vnner,
    Sedan det blott honing blifvit,
    Endast stma fr en enda.
    Lyss engng till hvad jag sger,
    Hr engng upp min visa.

      _Sjunger_.

    Vacker som en dag, glad och nitton r
    r den flicka, som mig mest behagar,
    Och vill hon mig ha, om jag henne fr,
    Str vrt brllopp inom ngra dagar.

    Spelman uti byn skall min talman bli,
    Han en tunga lik sin strke ger.
    Och till grden sen lustigt fara vi,
    Spelman gr i stugan in och sger:
    Vackra flicka hr --  --  --  --  --

    ERIK. _Afbrytande_.

    Ortt gr du mig i sanning,
    Vrngvist dmmer du mitt hjerta,
    Om du tror, att gamla vnner
    Mindre nu n frr jag aktar.
    Srja skulle jag ej eller,
    Vore gamla vnner trogne.

    PEKKA.

    Vl jag inser hvad du menar,
    Gissar ltt p hvad du tnker.
    Ej jag ser dig mera vandra
    Bort till Pavos rika hemman,
    Ej du mera syns i stugan
    Hos den vackra Annas fader.
    Lyckan har den gamle drat,
    Medgng sinnelaget ndrat.
    Dock, hvad hjelper det att srja!
    Tlamod r bsta trsten,

    ERIK.

    Bttre dock n mod, att tla,
    Tycks mig mod att handla vara.
    Illa rdlshet sig likar
    Med ett stolt och manligt sinne.
    Hvad jag tnkt vill jag dig sga,
    Hvad jag fverlagt frtro dig.
    Tungt det legat mig p hjertat,
    Natt och dag mitt sinne ngslat. --

    Bort frn barndomshem och vnner
    Mste Erik gat vnda,
    Mste trampa nya stigar,
    Andra trd och bljor skda,
    Andra hyddor, andra menskor.
    Hr r ingen ro att vnta,
    Ingen gldje, ingen lycka.
    Gldjens skatt en drake vaktar,
    Som med guldfylld hand vill smekas,
    Vill med silfverrst bevakas.
    O, hvad aktar han den arme,
    Vore fven guld hans hjerta,
    Rent och klart som silfver sinnet
    Bort frn barndomshem och vnner
    Mste arme Erik vandra.

    Ren i morgon vill jag vandra,
    Innan solen vakna hunnit,
    Medan hyddorna st slutna,
    Medan menniskorna drmma,
    Drmma kanske ljuft om lycka.
    Men nr dagen redan lyser
    Gladt kring skog och ng och vatten,
    Och hvart menskoga blickar
    ter gladt kring kra hyddan,
    Tag d helgdagstrjan p dig,
    G till Pavos rika hemman,
    Trd i stugan in och helsa
    Ifrn mig till Pavos dotter.
    Sg, att lng r icke vgen
    Mellan qvarnen hr och henne;
    Dock fr mig r han den lgsta.
    Lng r resan genom verlden,
    fver hafvets vgor frden,
    Men nd ej lng, som stigen
    Mellan qvarnen hr och henne.
    Sg att Erik vandra mste
    Bort frn barndomshem och vnner,
    Men att han i lust och sorger
    Upp Gud och Anna litar.
    Denna ring, som mig min moder
    I sin sista timma sknkte,
    Skall du fven henne gifva.
    Helsa, sg, att, liksom ringen,
    r min trohet utan nda.

    Men nr detta allt du sger,
    Nr du detta afsked bringar,
    Och du mrker, att p kinden
    Rda rosen hastigt bleknar,
    Eller att sig barmen hjer,
    Och en suck ur hjertat pressas;
    Eller ock att utur gats
    Bla djup en tr sig trnger;
    Eller, om d tyst hon mottar
    Ringen, hennes hand ses darra,
    Sg d henne ifrn Erik,
    Frn den arme Erik helsa,
    Att s skert ssom vren,
    Jordens brudgum, terkommer,
    Att sin brud i famnen sluta,
    Kommer fven Erik ter,
    Att p hennes kinder lifva
    ter rda, vackra rosen,
    Att dess suck i gldje byta,
    Att ur gat tren torka,
    Att dess hand i egen trycka.
    Bed, att hon med glada tankar
    Alltid trogne Erik minnes,
    P sin trogne Erik trstar.
    Bed -- Men nej -- Farvl! Du Pekka
    Redlig har din vnskap varit;
    Tungt det faller sig att skiljas.
    Dock, farvl! -- Se hr -- -- dig ger jag
    Silfvertumlarn -- -- tag den -- -- gm den!




III.

ANNA I LOFTET.


           -- -- -- skdar svalans oro,
           Ville hennes vingar ga.

    Ensam i det hga loftet,

    Helt allena med sin saknad,
    Sitter Pavos enda dotter,
    Rika Pavos vackra Anna.
    Stum hon sitter der p trskeln.
    Handen skter trgna nlen,
    gat hvilar fver smmen.
    Ser ej framt, ej t sidan.
    Tysta tankar bo i hjertat,
    Sakta suckar hja barmen.
    Regnet smattrar upp taket,
    Hsten hviner uti knuten,
    Skakar aspens gula krona.
    Tungt det r i Norden lefva
    Nr den mulna hsten kommer,
    Med sin grt och sina dimmor,
    Med sitt lnga, lnga mrker.
    Ingen molnfri flck p himlen,
    Knappt en blomma upp jorden
    Finner gat hur det spejar.
    Saknad, lngtan bo i sinnet;
    Tyst det skdar svalans oro,
    Ville hennes vingar ga,
    Fr att fly till sdra landen,
    Fr att ska nya vrar,
    Andra blommor, andra himlar.

    Anna hjer milda gat.
    Och en tr sig sakta lser
    Ur dess dunkelbla skte.
    Nlen stadnar, handen sjunker
    Ned till hvila upp knet.
    Vida flyga hennes tankar,
    S hon talar till sitt hjerta:

    Slla vind, som fri fr fara
    Och min suck mot fjerran br,
    Skert, skert kan du svara
    Hvar min arma Erik r!

    Har du kring den starke brusat,
    Har du vrmt dig vid hans brst,
    Har du i hans lockar susat,
    Har du lyssnat till hans rst?

    Kom d, kom och slut din vinge
    Mot mitt hjerta, kalla vn!
    Och min helsning sen du bringe
    Till den lskade igen.

    Sg, att sen frn mig han farit,
    Sen han lemnat hemmets dal,
    Har mitt lif s dsligt varit,
    Hjertat fullt af sorg och qval.

    Solens sken mig glder fga,
    Skum r dagen i sitt lopp,
    Ty nr smnen flyr mitt ga,
    Fylles det af trar opp.

    Saknad synes allt mig tyda,
    Allt, som frr mig gldje gaf,
    Och hvar blomma tycks mig pryda
    Blott en tidigt bddad graf.

    Lik en dufva, fvergifwen
    I sitt tysta, tysta bo,
    r den stackars Anna blifven,
    Fr ej hvila fr ej ro;

    Spejar genom lundens galler
    Om hon ej fr se sin vn,
    Bfvar fr hvart lf, som faller,
    Rds nr allt r tyst igen.

    Gldjens strle ler, men viker
    Snart fr sorgens skuggor bort,
    Hoppet vinkar, ack! men sviker
    Hjertat ter innan kort.

    Slla vind, som fri fr fara,
    Och min suck mot fjerran br,
    Skert, skert kan du svara
    Hvar min arme Erik r!

    Flyg dit bort, och nr du snker
    Vingen i den godes famn,
    Lyss, o lyss p hvad han tnker,
    Om han hviskar Annas namn!

    Kanske nr du kommer ter
    Hit till Norden, kalla vn!
    Och fr se hur Anna grter,
    Sger du mig det igen.

    S hon sjunger fr sitt hjerta,
    Talar s med kalla vinden --
    Men den kalla vinden tager
    Ngra droppar utaf regnet,
    Klara, svala vattenperlor,
    Och dem gjuter fver gat,
    Stnker dem p bleka kinden,
    Att de icke s m brnnas
    Utaf smrtans heta trar;
    Och den kalla vinden rifver
    Bort ett stycke utaf molnen,
    Att den varma solens strlar
    Mtte spegla sig i gat,
    Torka trarna af kinden;
    Skyndar sedan bort till skogen,
    Ilar hastigt fver ngen.
    Men p ngen stod en blomma,
    Och frtrampad nu hon suckar,
    Talar dende till vinden:
    O, hvi sg du icke fr dig!
    Hvarfr har din fot s brdt om,
    Hvarfr skulle du mig dda.
    Men den kalla vinden svarar,
    Ropar hastigt uti flygten:
    Klaga icke lilla blomma!
    Krlek har min fot bevingat,
    Krlek, krlek har dig ddat. --

    Mildt en vnlig blick frn solen
    Smyger sig i mrka loftet,
    Skimrar ssom guld derinne.
    Anna reser sig frn trskeln,
    Ler en gng mot vackra strlen,
    Fljer honom in i loftet.
    Till sin kista fram hon trder,
    Kistan, hvilken troget gmmer
    Hennes vackra heldagsklder,
    Gmmer mycket, hvilket hoppet
    Uti tysthet lofvat bruden,
    Mycket, mycket, hvilket minnet,
    mma minnet sknkt den sorgsna.
    Locket ppnar hon och tager
    Fram ur kistans knda gmmor
    Bsta smycket, som der finnes,
    Allradyraste klenoden
    Tager ringen fram, den Erik
    Vid sitt afsked henne snde.

    Skn hon var, den goda flickan,
    Nr hon stod p kn vid kistan
    Med tillhopaknppta hnder,
    Ttt mot brstet slutna hnder;
    Nr ur rena hjertat stego,
    fver varma lppar flgo
    Bnens ord med helig ifver.

    Skn r krlek, nr han hvilar
    mt till trogna hjertat sluten,
    Kysst af friska purpurlppar;
    Skn han r, d stum p grafven,
    Famnande det dystra korset,
    Minnesblommarna han fuktar,
    Skljer bleknad kind med trar;
    Sknast dock nr han i bnen
    Jordens vllustknsla glmmer,
    fver jordens smrta segrar,
    Och p rena dufvovingar
    Mot sitt ursprung glad sig hjer.

    Invid takets rand en svala,
    Liten vacker svala sitter,
    Qvittrar uti solens strlar,
    Glds att vrma lilla brstet;
    Tystnar dock ibland och lyftar
    Full af oro blsvart vinge,
    Slr en bugt, men kommer ter,
    Och p nytt hon brjar qvittra,
    Brjar s p taket sjunga:
    Flicka, skynda dig att bedja,
    Skynda, skynda! snart gr solen
    ter bak de mrka molnen;
    Snart r bla himlen ter
    Bortskymd fr ditt bla ga!




IV.

FRIERIET.

          Rodnar flickan vl af gldje,
          Eller purpras hon af harm blott?

    Vintern kommen r, och Julen,
    Fridfull fest kring bygden firas.
    Gldje lifvar hela bygden,
    Festligt hvarje stuga lyser.

    Flitig grdsvrd har ur skogen
    Slpat hga, vackra granar,
    Prydt dermed den rena tomten;
    Sina hstar har han putsat,
    Skrapat hullet s det glnser,
    Selen med sin granna loka
    Har han satt i ordning, slden
    Redo gjort till Julotts-frden.
    Lgger sysslor nu sido,
    Dem han idkat ret genom;
    Gmmer yxan under bnken,
    Hnger noten upp i loftet,
    Torkar svetten utur pannan,
    Tvttar sot och beck frn handen,
    Tager helgdags-rocken p sig.

    Flitig grdsvrdinna redan
    Skurat golf och bord och bnkar,
    Skurat alla kril hvita,
    Bryggt ett brunt och mustigt kornl,
    Bakat tjocka rgbrds-kakor,
    Trinda bullar utaf hvete;
    Stkat raskt och gldtigt ordnat
    Allt i stuga, som i prte,
    Upp loft som ock i ladgrd.
    Badstun har hon redan eldat,
    Nya qvastar lagt p lafven,
    Torkar svetten nu ur pannan,
    Tvttar sotet ifrn handen,
    Tager helgdags-kjorteln p sig.

    Uti rike Pavos stuga,
    Hemmansbondens stora stuga
    Lyste vnlig julebrasa,
    Brann en lustig eld p hllen.
    Upp golfvet lg ett lager
    Utaf halm, s tjockt, att foten
    Rrde sig s tyst derfver,
    Som en hartass fver ngen.
    Hvita som ett mnsken lyste
    Borden, bnkarne derinne.
    Sotad s var fverdragen,
    Alla vggarna betckta
    Med en matta uti rutor,
    Med tapet s grann som ngon,
    Konstigt fltad utaf pertor.

    Uti samsprk med sin granne
    Sitter Pavo framfr elden,
    Armarna i kors p brstet,
    Tobakspipan uti munnen,
    Pipan med det korta skaftet,
    Yllemssan fver rat.
    Invid ugnen blygsamt lgrad,
    Sakta sjungande en julpsalm,
    Sitter sttliga vrdinnan.
    Vackra Anna, husets prydnad,
    Rike hemmansbondens stolthet,
    Sysslar tyst vid stugubordet.

    Nu p engng Pavo tystnar,
    Hller inne midt i talet,
    Skjuter mssan upp om rat,
    Tager pipan ifrn munnen,
    Lyss t drrn och sedan sger:
    Bjellror hr jag ute klinga,
    Hofvar stampa utt vgen.
    Anna, g och se i fenstret
    Hvilken gst det r, som kommer!

    Anna gr att se i fenstret,
    Hfviskt svarar hon sin fader:
    Komma ser jag utfr backen,
    Utt glitterstrdda vgen
    Ilande en hst med slde,
    Och i slden tvenne karlar.
    Sttligt hsten br sitt hufvud,
    Kastar sina ftter hurtigt,
    Granma rankor har hans sele.
    Som en sidensvans r slden,
    Prydligt gjord och vackert mlad.
    Nu de svnga upp p grden,
    Smlla hojtande med piskan,
    Musti rusar fram och skller,
    Foglarna i grdens rnnar
    Flykta rdda ifrn grenen,
    Lemna krfven, som jag ditsatt.
    Det r Jussi, hemmanssonen,
    Och hans svger hvilka komma.

    Bugande i stugan trda
    Jussi nu och svgern Antti,
    Helsas utaf Pavo, vrden,
    Och vrdinnan gladt vlkomna.
    let bjudes gsten prfva,
    Ndgas smaka mustig korndryck.

    Tager Antti s till ordet,
    Brjar slunda att tala:
    Stor och prktig r din stuga,
    Fader Pavo, vrdnadsvrde
    Godt det r hrinne sitta,
    Att af lustig juleld vrmas.
    Alldrig trttnar man, att lyssna
    P ditt lrorika samtal,
    Upp orden frn din tunga.
    Bttre l n ditt jag n ej
    Druckit uti Tavastkyro.
    Dock, ej blott att julen fira,
    Att framfr din brasa sitta,
    Att med dig i samsprk roas,
    Och ditt skna jull smaka,
    Hafva vi till grden kommit,
    Hafva dig i dag vi gstat.

    Vrdes lyssna till min talan,
    fvervga hvad jag sger:
    Hr r Jussi, hemmanssonen,
    Myndige och raske mannen!
    Prktig grd och brdig ker
    rfde han utaf sin fader,
    Sttligt skick och mannaseder
    Utaf far och mor derjemte.
    Vida kring skall man f ska,
    Vandra mnga mil frinnan
    Man en karl som Jussi finner.
    Ypperst kan jag honom kalla
    Af de unga mn, som nnu
    Sttt en plogbill uti marken,
    Tagit skra uti handen,
    Eller nnsin sktt en yxa.
    Uti sljde r han kunnig,
    Hndig ock uti att smida.
    krar ger han och ngar,
    Svedjeland och skog tillrckligt,
    Hstar sttlige att skda,
    Hjordar glnsande och feta;
    Penningar ej heller tryta.

    Ensamt lif ej lngre lyster
    Raske ynglingen att fra.
    de synes honom stugan,
    D han saknar en vrdinna,
    Lifvet synes honom ngsligt
    Utan maka vid sin sida.
    Pavo, nu till dig han kommit,
    Myndige och raske mannen,
    Den besutne hemmanssonen,
    Att en maka t sig ska,
    Att din vackra dotter Anna
    Till sin brud af dig begra --
    Har du lyssnat till min talan,
    Ofverlagt hvad nu jag yttrat?

    Men till Antti Pavo sger,
    Svarar gunstigt Jussis talman:
    Ej mig likar detta illa.
    M han tala vid min dotter,
    M han ska henne vinna.

    Gick nu Antti till vrdinnan,
    Talte fven der fr Jussi.
    Hulda modren genast svarte:
    Fullgod friare du medfr.
    M han tala vid min dotter,
    M han ska henne vinna.

    Anna sitter invid bordet
    Upp bnken fram i stugan.
    Varma blefvo hennes kinder,
    Rda ssom sommarns smultron,
    Som ett vackert hstens lingon.
    gat slog hon ned mot golfvet,
    Snkte blygsamt gonlocken;
    Blott engng dem sakta hjer
    Och en blick p friarn kastar.
    Rodnar flickan vl af gldje,
    Eller purpras hon af harm blott?
    Icke var den blicken vnlig,
    Hvilken skte hastigt Jussi,
    Gladt det gonkastet icke,
    Hvarmed stolte friarn mttes.

    Kckt till Anna fram han stiger,
    Myndige och raske mannen,
    Den besutne hemmanssonen.
    Sttlig man han var i sanning,
    Rik den nya helgdagsdrgten,
    Men i mrka anletsdragen
    Lg ett uttryck, hvilket ndde
    Jungfruns blickar, att sig snka,
    Kinderna af harm att rodna.

    Prisande den goda flickan,
    Hgt bermmande den blyga,
    Stller nu han fram sin nskan,
    Sker nu att jungfrun vinna.
    Glmmer heller ej att sga,
    Hvilken gldje henne vntar,
    Hvilken sllhet, hvilken lycka
    Som vrdinna p hans hemman --
    Sknker breder han p bordet,
    Radar bnken full med gfvor,
    Att de mtte lysa prktigt
    I den vackra Annas gon.

    Men den vaekra Anna hjer
    Blicken ifrn golfvet ter.
    Harmens eld i gat brinner,
    Gr det unga hjertat modigt.
    Med sin hand hon stter frn sig
    Friarns rika, granna sknker,
    Skjuter undan Jussis gfvor,
    Och till svar hon detta yttrar:

    Alldrig vinnas kan mitt hjerta
    Utaf stolta ord och smicker,
    Kan ej heller nnsin kpas
    Med en hop af granna sknker.
    Anna r fr stolt att sljas,
    Och fr klok ocks att fngas.
    Icke vill din brud jag blifva,
    Icke bli din lifstidsmaka

    S hon svarar stolte friarn,
    Den utaf frvning stumme,
    Utaf sradt hgmod vrede;
    Lemnar derp skyndsamt stugan.




V.

HELSNINGEN.


          r detta ej en underpant,
          Att hesa korpen sjungit sannt?

    Hon gick och sjng i skog och dal,
    Ty kommen ren var vren,
    Och soln frsmlte hjertats qval,
    Och torkade bort tren,
    P idel blommor vinden sprang,
    Af idel gldje rymden klang.

    Hon satte sig vid kllans rand
    I skogen p en tufva,
    En krans af vackra blommor band,
    Och tnkte tankar ljufva.
    Men bst hon sg hvar svalan flg,
    En tr p kinden ned sig smg.

    Men tren fll p hennes krans,
    Och blef af blommor sluten;
    Det skadar icke blommans glans,
    Frn rosor r han fluten.
    P hufvudet hon kransen tog,
    Och sg i kllan ned och log.

    Men kinden blef s varm och rd,
    Som stjernan gat lyste
    Och tolkade den ljufva gld,
    Som hennes hjerta hyste,
    Hon tog en dryck ur kllan sval,
    Och gick och sjng i skog och dal.

    Men lrkan qvittrar, gken gal,
    I lunden vinden susar,
    Och mellan blommor, bjrk och al
    Den muntra bcken brusar.
    Hon gr s glad i skog och dal,
    Bland bckar, blommor, bjrk och al.

    "Du gk: O sg mig om i r
    Jag fr p brllopp dansa,
    Om jag min lsklings hufvud fr
    Med dessa blommor kransa?"
    Och mycket frgte, sjng hon n
    Om brllopskrans och lskad vn.

    D susar det i skogsfruns hr,
    D prassla alens qvistar,
    Och busken uti lundens snr
    Sin dagg frn bladen ristar.
    Der kommer smygande en man;
    Som hsten strf och mrk r han.

    Som rosen bleks nr hstens vind
    Omkring dess krona klagar,
    S frn den glada flickans kind
    Hans syn frgen jagar.
    Det blef s tungt. Mot jorden ner
    Hon blickade och sjng ej mer.

    "Du Pavos dotter, lundens vn!
    Godmorgon jag dig sger.
    Blif icke rdd fr mig fastn
    Jag guldgult hr ej ger.
    Fast du frsmr med stolthet mig,
    S lskar jag dock stndigt dig."

    "O, lt mig g dit hem igen!
    O, lt din krlek fara!
    Ty alldrig kan jag bli' din vn. --
    Hr r mig tungt att vara.
    Ett skmoln der i vester str;
    Jag r s rdd nr skan gr!"

    "Ej ngra moln i vester st.
    Var icke rdd min dufva!
    P himlen endast skyar g
    Som dina tankar ljufva.
    r du s stolt, att du ej har
    Till mitt godmorgon ngot svar"

    "En morgon god du nskar mig,
    Och kom min frid att stra.
    O, att farvl, farvl af dig
    Mitt hjerta finge hra
    Ty ditt godmorgon r godnatt
    Fr all min frjd, fr allting gladt."

    "Du Pavos dotter, vred ej var!
    Din harm en stund betvinga.
    Jag kommer sunnan frn och har
    En helsning att dig bringa.
    Var still min dufva; lyss engng.
    Till Jussis hesa korpasng."

    "Och r din helsning korpaskrn,
    S hll din bittra tunga,
    Och g i djupa skogen hn,
    Att den fr klippor sjunga.
    Farvl, farvl! Ej korpens rst
    Ett genljud har i dufvans brst."

    "Du vackra Anna, vred ej var.
    Din stolta harm betvinga.
    En helsning jag frn Erik har,
    Att till din saknad bringa;
    En helsning innerlig och varm
    Som hjertat i din egen barm."

    "r hvad du sger sanning ock?
    Sg, r det ej en saga? --
    S grym kan du ej vara dock,
    Att vilja mig bedraga --
    O sg; o sg hvad sade han,
    Hvad gjorde han, nr kommer han?"

    "Af mig rtt mycket p engng
    Med ifrig hast du frgar.
    Till Jussis hesa korpasng
    Du sleds lyssna vgar.
    Och sleds ger korpens rst
    Ett terljud i dufvans brst."

    "Jag visste vl, det skulle bo
    Blott svek uti ditt hjerta.
    Hur kunde ock af dig jag tro
    En trst uti min smrta?
    Ditt sinnelag jag borde knnt.
    Med dig han ingen helsning sndt."

    "Med mig han har sin helsning sndt;
    Du icke m bedrfvas!
    Fast mig han ofta ryggen vndt;
    I nden vnner prfvas.
    S stolt som frr r han ej nu,
    Ej mer s stolt i blick som du."

    "O, drj ej lngre, sg mig fort
    Den helsning, som han snder.
    Hvad har han upp hafvet gjort,
    Och hvad i fjerran lnder?
    r ej hans krlek, ej hans hg
    Till hemmet vnd frn stormig vg?"

    "Frn hafvet Erik kommen var,
    Ifrn den vreda vgen;
    Men tungt han p sitt hufvud bar,
    Och syntes mrk i hgen.
    Jag mtte honom invid strand,
    Och stum han tog min strckta hand."

    "D nsta gng jag honom sg,
    -- Hvi skulle jag det skda? --
    Upp en bdd af halm han lg
    Frtrd och blek. Om bda
    Hans ftter sig en jernbult slt,
    En jernlnk kring hans hand sig knt."

    "Det r ej sannt. Vik hdan bof!
    Din andedrgt mig brnner.
    Hur fann du opp en lgn s grof?
    En Gud du icke knner.
    Ett brott ej flckat Eriks hand,
    Han tynges ej af jern och band."

    "S stolt som frr var han ej nu;
    Han drog mig till sin sida.
    Han suckade och sade: Hu!
    Mitt brst, mitt hjerta svida.
    Han tog min hand och bad: Ack hr!
    Min helsning hem till Anna fr."

    "Jag prfvat hafvet, trodde der
    Mig guld och lycka finna,
    Men lika arm som frr jag r,
    Ej guld jag kunnat vinna.
    Jag klappa skall p hemmets drr
    Med samma toma hand som frr!"

    "Den tanken lg mig tungt upp,
    Jag kunde den ej lida.
    Jag ville rfva lyckan d.
    Nu fr jag hr frbida
    Tills domen skiftar straffet ut,
    Och lifvets bsta del r slut."

    "Med dig jag trtt af lif och vg
    Dit hem min helsning snder,
    Och Anna bed, att hon sin hg
    Ifrn en brottsling vnder.
    Den arme sade icke mer,
    Men fll upp sin halmbdd ner."

    "Han fll upp sin halmbdd ner -- --
    Nej -- S kan det ej vara.
    En lgn det r. Ja, ja! jag ser,
    Du vill mig plga bara.
    Var det din helsning? -- Niding g!
    Och Gud dig sen frlta m!"

    "Du tror mig ej. N vl, se hr!
    Behfver jag vl svra?
    Till Anna sad' han detta br,
    Jag det mer ej bra.
    r detta ej en underpant,
    Att hesa korpen sjungit sannt?"

    Sin seger nu den onde vann.
    En hemsk, frfrlig lga
    I Jussis vilda ga brann
    Vid denna lmska frga.
    nnu sitt offer med en blick
    Han mtte hnande och gick.

    Men hvit som sn blef Annas kind.
    Mot himlen gat stirrar,
    Och hret flyger ut fr vind,
    Dess fot bland snren irrar,
    Och trnen stinga den. Sitt qval
    Hon gick och gret i skog och dal.




VI.

P KORSVGEN.


           Om mrka runor ga ngon kraft,
           Och dolda makter kunna lockas fram,
           D r det tid fr lsklingen att skynda.

    JUSSI:

    Hvad gr vl Sandala, som icke kommer!
    Det mste nu dock vara omkring midnatt,
    Och lngre har jag, tag mig -- -- Hu, s kallt!
    Jag frusen blir, att lngre sitta hr.
    Ej engng tallen i sin tjocka trja
    Af bark tycks kunna trotsa denna nordan,
    Som tjuter hr i skogen lik en ulf.
    Hvarenda buske hukar rdd sig ner,
    Och alla grenar hacka mot hvarandra,
    Som hade hvarje trd ftt sklfvosoten.
    Och molnen ryka om hvarann deroppe
    Som dufvans fjdrar under hkens nf.

    En ruskig natt! Der lyser mnen fram
    Imellan svarta skyar, som i grafven
    En flik utaf en svepduk, hvilken hemskt
    Bland mrka, multnande ruiner blnker.
    Hr kommer man just ej p glada tankar,
    I synnerhet d ugglans hesa skrn
    Man hr, och korpen skriker som om ngon
    Af skogens r p strupen knifven hlle,
    Att honom slagta till sin middnattsmltid.
    -- De sga den r rdd, som ondt har gjort,
    Men att den fromme ingen fara fruktar.
    Nu kan jag icke neka till, att hemskt
    Det faller sig att sitta hr allena;
    Och derfr r jag skert icke from.
    Men rr jag fr, att ej jag skapad blifvit
    Till from? -- Jag alltid hellre lystnat till
    Det muntra skrlet i ett lustigt lag,
    n till den trumpne prestens litania.

          _En gammal torr tall blser fvernda_.

    Ah! hvad var det? -- Hu! -- Fader vr, -- som st -- --
    Som st i himlom -- -- -- Hur! jag glmt det andra.
    Jag skall mig lra det. En sdan natt
    r godt att kunna ngra fromma bner.

    Dock nej, jag tnka vill p ngot annat.
    Jag r vl icke ngon gammal krng,
    Som tand- och vettls jemrar sig p ugnen.
    Jag Jussi r, som tallen stark, och slug
    Som bjrn och hund och smidig tillsamman.

    I armen ger Jussi kraft och merg,
    Uti sitt hufvud nog frstnd tillrckligt,
    I hjernans kammar nog af kloka rdslag,
    I lderpungen hvita pengar ock.
    Det r just det, som hjelper fram sin man
    Ett enda fattas mig, och detta enda
    r Pavos dotter, r den vackra Anna.
    Frgfves jag om hennes hjerta bad,
    Frgfves bjd jag henne rika sknker;
    Hon ville icke blifva Jussis brud.
    Ej fadrens myndighet, ej modrens bner,
    Ej hot, ej lften hennes sinne bja.
    En mjlnardrng till detta skulden r,
    I vgen Erik, mjlsckbrarn, str mig --
    Dock r det nu fr Erik tid att skynda,
    Fr sjelfva mjlnarn att sig skynda tid,
    Att ej fr sent till qvarnen han m komma.
    -- Det var en lustig dikt jag smorde hop,
    En vacker runa, som jag smed tillsamman
    Fr mma dufvan om dess flydde lskling.
    Jag vet ej hur den runan jag fann opp,
    Men god hon var som ngon trolldomsruna.
    Dock skulle hon mig tjent till ingenting,
    Om ej jag gt det lilla gyllne smycket,
    Om ej jag gt den falska underpanten.
    Men om nu Sandala frstr sin konst,
    Om ej frgfves han med trolldom umgs,
    Om mrka runor ga ngon kraft,
    Och dolda makter kunna lockas fram,
    D r det tid fr lsklingen att skynda,
    Fr sjelfva mjlnarn att sig skynda tid,
    Att ej fr sent till qvarnen han m komma.

          _En uggla flyger skrikande fver hans hufvud_.

    Frdmda nattskrn! Hade jag er alla
    Uti en sck, jag skulle drnka er,
    Att alldrig mera edra hesa lten
    I skugguppfyllda natten skulle ljuda,
    Att alldrig mer i klyftors svarta hl
    J skullen ondt med eder liksng bda.

          _En skarp, uthllande hvissling ljuder genom skogen_.

    Aha nu kommer Sandala. Han lockar
    P gastarna i djupet utaf mon.
    Nu gller det att ga mod i brstet,
    I kapp med sjelfva det kunna le.
    --  --  --  --  --
    Du lnge ltit vnta p dig, gubbe.
    Lt se, att ej frgfves nu jag vntat.

    SANDALA:

    Frgfves rtan ej i trsket skriker,
    Det vet nog den, som lyssnar klok derp,
    Som klok frstr, att tyda siarsng.
    nnu i ogjordt vder ej jag sjungit --
    En prktig natt! Hvems sporrar tror du vl,
    Att vildsint stormhingst nu fr blda fr
    Att dimmgr ishof nu i sidan knner?

    JUSSI:

    Ditt ga brinner i din skalle, gubbe,
    Som tomtens nattbloss uti gyttjigt krr,
    Nr s du talar grinande om stormen,
    Nr s du sprjer om den vilde ryttarn.
    Om ensam frmling mtte nu dig hr,
    Han skulle korsa sig med fromma bner,
    Och vika rysande ett steg t sidan.

    SANDALA:

    N vl! till verket lt oss skrida. Har du ren
    Besket gjort i ddmans svarta stuga,
    I middnatts-dansarns mrka kalla prte?

    JUSSI:

    Ja -- Hu, s kallt det blser!

    SANDALA:

                                   Fann du ock
    Hvad der du skte? Upp venstra handen
    Den frsta leden utaf tredje fingret?

    JUSSI:

    Ja

    SANDALA:

    P ditt brst du den nu ocks br?

    JUSSI:

    Ja!

    SANDALA:

    Det r bra. r bssan laddad och
    Med hagel stpte utaf bly, som setat
    I kyrkofenster vnda emot norr,
    I fenster, der sig norrskensflammor speglat,
    Mot hvilka sn frn lappens fjllar yrt?

    JUSSI:


    Min bssa laddad r med sdna hagel,
    Med nattstpt bly frn Tavastkyro kyrka.

    SANDALA:

    S flj mig d framt p stigen hr,
    Dit fram der utaf annan vg han korsas --
    Var tyst! -- Sju steg och ett, och ter ett. Hr just
    Har ormen slingrat fver de stigen,
    Sin trollkrets dragit omkring skurna vgar.
    Vnd ryggen norrut, g med hln frut,
    Och vnd ditt ga stadigt ned mot jorden --
    Se s. Vik ddan ej! Var still, var tyst!
    Och rr ej arm, rr icke minsta finger,
    Om ocks nordan biter i din kind,
    Om stormen fven sliter dig i hret.
    Nu vill den gamle laga sig att sjunga,
    Att runor qvda under storm och natt.

           _Han gr nio kvarf omkring korsvgen
           under en mngd besynnerliga tbrder.
           Slutligen stadnar han i ett tillstnd likasom
           af frvirring midt p korsvgen,
           slr sig trenne gnger fr pannan och
           brjar med en halft sjungande,
           genomgripande stmma_:

    Onda lga, eld frn jorden,
    Utur flintsten sprungna flamma!
    Du, som brinner uti hjertat,
    Sjuder frsande i sinnet,
    Kokar porlande i lefvern;
    Olycksdigra hexegfva,
    Sknk af mrkrets leda frnka,
    Emot dig min runa rigtas,
    Emot dig jag trollsng qvder.
    Ssom vrens vattuflden,
    Som ur hstmoln strida skuren
    Skall min tungas sng sig strta,
    Skola mina ord sig hafva
    fver dig, du jordens lga,
    Att ditt lif, det onda slcka,
    Att din minsta gnista qvfva.

    Vl jag vet hvar du dig gmmer,
    Hvar du slug dig undansticker.
    Skarpa ro siarns gon,
    Kunna skra svarta mrkret
    Liksom delstenen glaset,
    Kunna trnga genom berget
    Liksom blixtens svrd det hvassa,
    Nog jag vet hvar nu du vistas,
    Knner vl din gmda bostad.
    I den vackra Annas hjerta
    Sitter, onde, du och frossar,
    Sjunger visor lik en rusig,
    Lik en dryckeskmpe sorlar
    I den skna flickans sinne.

    Ddan jag nu dig besvrjer
    Manar dig och dig frvisar!

    Ned i jordens mrka skte,
    Till de dda menskors hemvist,
    Till de hdangngnes boning,
    Maskars skjul och dlors hlor,
    Djupast ned jag dig besvrjer.
    In i bergets hrda brsthvalf,
    In i klippans flintstens-hjerta
    Jag dig manar och frvisar.

    r i flickans eget hjerta,
    Uti Annas barm du fostrad,
    Uppfdd der af hennes trar,
    Vaggad utaf hennes gldje,
    Smekt till ro af hennes tankar;

    Red dig d, att ddan fara,
    Att dig genast bort begifva.
    Hj dig p en suck ur brstet,
    Halka ltt ut efter tungan,
    Flyg upp ett ord frn lppen,
    Far med draget bort i spisen,
    Opp med rken genom skorsten,
    Bort med vinden lngt till fjllen,
    Ut p hafvets stora yta!

    Men om du frn annat hjerta
    Kommit ssom julen kommer,
    Lik den snabbe, fjderprydda,
    Och igenom runda barmen
    Trngt dig djupast in i sktet;
    Red dig d, att bort dig packa,
    Att ur flickans hjerta rymma.
    Flj en hostning upp ur brstet,
    Stadna icke qvar i munnen,
    Och frdrj dig ej p lppen,
    Far med spotten ned p backen,
    Att du m frtrampad blifva,
    Uti mullen sndersmulas!

    Nu r tid fr dig att vika,
    Nu r stunden till att fortg,
    gonblicket till att lemna
    Goda flickans varma skte,
    Vackra Annas mma hjerta

          _Han upphr och sitter ett gonblick
          fullkomligt tyst. Derp ger han till en gll
          och skrande hvissling_.


    Se s! nu kan du rra p dig Jussi,
    Och nu kan stolte hemmanssonen gldjas,
    Uti sitt hjerta vara trygg igen,
    Ty ingen nu i vgen honom str,
    Om han vill vackra jungfruns hjerta vinna,
    Om han vill ga Anna till sin brud.

    JUSSI:

    En prktig runa har du sjungit, gubbe!
    Af goda trollord kraften jag frnummit.
    Det brusade i luften, nr du sjng,
    Som forsen brusar emot ruskigt vder,
    Som vattnet bullrar emot kulna dagar;
    Det hven och pep i skogen, d du qvad,
    Som hrda fjllsnn under lappens akkia,
    Som Pohjas snflt under stormens skidor.
    Och dina ord, de sprakade som eld,
    D den i nfverpelsad bjrkskog fattar,
    D rda lgor slss i vresig enskog.

    SANDALA:

          _Han har under tiden ur en medfrd
          pse framtagit en dufva, som han nu
          fastbinder vid stammen af ett trd_.

    Var redo nu. P Anna, jungfrun tnk!
    Se efter lset p din bssa Jussi!

    Att ej hon klickar. -- S! -- Nu stll dig hr
    nnu ett steg tillbaka -- Sigta vl!
    S! -- Skjut -- -- -- -- --
    -- -- -- -- Du trffat har. Se, bloden
    De hvita fjdrarna med purpur frgat,
    Med rda strimmor tecknat dufvans brst!

          _Han lser ter dufvan frn trdet_.

    Hvassa stl i brstet intrng.
    Blanka knif i sktet snk dig
    P den hvita lyckofogeln,
    Utaf ung frtrollad dufva!
    Lilla hjerta, dig jag sker,
    Dig du varma, purpurrda,
    Dit jag manat, dit jag lockat,
    Dit jag qvdande besvurit
    Sluga, vackra jungfruns krlek.

          _Han rcker det uttagna
          dufvohjertat t Jussi_,

    t det varma dufvohjertat,
    Svlj med hast den purpurrda,
    Lilla, lyckosamma biten,
    Smaka p den ljufva maten,
    Njut af unga jungfruns krlek!

    Icke mera nu den stolta
    Skall frkasta Jussis hyllning,
    Ej hans krlek mer frakta;
    Hemmanssonens rika sknker
    Icke nu s spotskt frskjuta.
    Handen skall hon honom rcka,
    gat mildt mot honom vnda,
    Lta sig af honom famnas.
    Gladt sitt hr skall jungfrun flta,
    Kamma sina gyllne lockar;
    Glad sin bsta kjortel taga,
    Fsta kringom runda hften;
    Omkring halsen perlor binda,
    Hlja silkesduk kring barmen,
    Ringar stta upp fingren,
    Uti rat gyllne smycken,
    Fr att friaren behaga,
    Fr att Jussis krlek vinna.

    Lngt det icke r till julen.
    D skall vackra Anna stiga
    Uti hemmanssonens slde,
    Unga bruden Jussi flja,
    Bli vrdinna upp grden!




VII.

TERKOMSTEN.


          Men i den skra skuggan
          Utaf en ljusgrn asp,
          Der vinden tyckes vyssja
          Ett tusentungadt qval,
          r grna torfvan lyftad upp -- -- --

        Der gr en man p vgen,
        Han gr med glada steg,
        Men fjerran r han kommen,
        Ty han br staf i hand.
    I sjmanstrja r han kldd,
        Och sjmanshatt dertill.
    Han ser s rask och modig ut:
        Det r s sjmans stt.

        Att lemna skepp och roder,
        Och bljans fria lif,
        Och fatta vandringsstafven,
        Plr falla sjmn tungt.
    Hvi rr sig d hans fot s ltt
        P dammig vg framt?
    Hvi ser s snabbt hans ga kring,
        Hvi strlar det s gladt

        Mhnda bortom skogen,
        I ngon nra dal,
        En hydda honom vntar,
        En moders ppna famn,
    Kanske frr'n soln i vester gtt
        Till smns med purpurkind,
    Har fr hans hopp en annan sol
        I lsklig frid gtt opp.

        Det susar genom skogen
        En ljuflig morgonvind,
        Och daggens perlor regna
        Frn doft omgjutna lf.
    Uti det ljusa, ljusa bl
        Frklingar lrkans sng,
    Och all naturen lyssna tycks
        Hvarthn den sngen flg.

        Men vandringsmannen stadnar
        Imellant och lyss
        P ljud, som sagta gunga
        Med luftens vgor hn.
    Det sndagsklockan r, som gr,
        Det rings till morgonbn
    I Tavastkyro. Ljuft det knns
        I vandrarns brst dervid.

        Han minns frflutna dagar,
        Han minns hvar hvilodag,
        D nd och mdor glmdes
        I ljuflig sabbathsfrid.
    Med oro lnge mdans son
        Ren irrat verlden kring,
    Och ingen rst p lnge bjd
        Till ljuflig sabbathsfrid.

        Till helgedomen kommer
        Med raska steg han snart.
        Den helga sngen ljuder,
        Och in han trder glad.
    "O, store Gud, hur full af nd,
        Hur krleksrik du r!"
    Han suckar med frtrstans mod
        Och knppta hnder tyst.

        Och ordets trst frkunnar
        En redlig andans man.
        En flgt af suckan svfvar
        Igenom templet mildt.
    Vid drren vandringsmannen str
        I dmjukhet, och hr
    P skildringen af lifvets vg
        Och frden till dess ml.

        Nu, efter slutad gudstjenst,
        Sig folkets skara rr,
        Och ut p kyrkovallen
        I tta hopar gr.
    D fattar ngon vandrarns hand,
        En stmma hjs,
    Och sger: "Erik, ungdomsvn!
        Du lefver d nnu!"

        "Du frgar, om jag lefver.
        Din frga syns mig skum.
        r ej min hand densamma,
        S stark, s varm som frr?
    r ej den dde blek om kind? --
        Af gldje rd r min.
    Sg, klappar kallnadt hjerta mer? --
        Knn mitt, hur hgt det slr."

        "Den ddes kind r bleknad,
        Ej kallnadt hjerta rrs,
        S borde det ej vara.
        Och likvl sannt det r" --
    S svarar vnnen och ser ned
        Mot jorden med en suck.
    En sllsam helsning synes det
        Vr glada vandringsman.

        "Hvi blickar du mot jorden,
        Och talar mrka ord?
        Hvem, Pekka, har ditt sinne
        Frn frjd till klagan vndt?"
    Men Pekka lyfter gat ej,
        Det gms en tr deri.
    Han fattar sakta vnnens hand,
        Och vandrar tyst framt.

    En underlig beklmning
        Sig slr kring Eriks brst,
        Nr tunga stegen vndas,
        Mot kyrkogrden hn.
        Han ville frga. Frgan qvfs
        Af dunkla tankars mngd.
    En andehviskning honom tycks
        Hvar flgt i trdens lf.

        Men i den skra skuggan
        Utaf en ljusgrn asp,
        Der vinden tyckes vyssja
        Ett tusentungadt qval,
    r grna torfvan lyftad opp,
        Och i den svarta mull
    En graf -- -- -- en kista snkt deri,
        Och uti kistan -- hvem?

        "Din Annas kind r bleknad,
        Och hennes hjerta kallt.
        S borde det ej vara,
        Och likvl sannt det r."
    S sger vnnen, med en blick
        P grafvens dystra skatt.
    Men ned p kistan stafven fll
        Ur vandringsmannens hand.

        "Rtt s, min staf", han sade
        Ur krossadt hjertas djup,
        Och neder sjnk han hufvud
        S tungt mot qvalfylldt brst. --
    Men aspen susade alltjemnt,
        Dess skugga flg och flg,
    Som skte invid grafvens rand
        En andevinge ro.

        Hur sorgen grfde grafven,
        Hur dden stal sitt rof,
        Med trar upp kinden
        Berttar Pekka nu,
    Och sprjer mildt: "O, Erik, sg!
        Hvi blef s mrk din lott?" --
    Men Erik hr ej vnnens ord,
        Mot grafven ser han blott.

           *     *     *

    Natten redan, fljd af tystnad,
    Vandrar stilla fver jorden,
    Smeker sakta lifvets oro,
    Sveper kring den nakna smrtan
    Mild en flik af dunkla manteln,
    Vackra perlor uti grset,
    Klara, skna trar teckna
    Hennes vg igenom dalen,
    Dagens strider han begrter,
    Grter mildt frsoningstrar.

    Ljus en vrnatt r. Dess skymning
    r s ltt och genomskinlig,
    Gr s godt i smrtadt ga,
    r s ljuf fr sjuka hjertan.

    Under aspen, p en torfva,
    Invid grafven Erik sitter.
    Allt r tyst. En suck af vinden
    Blandar blott med rdsla stundom
    Sig i lfvens sakta hviskning.
    Men nr allt i frid fr hvila,
    Fr det Eriks hjerta icke.
    Vid den kras stoft det klagar,
    Suckar s i tysta natten:

    Herre, Herre! bittert min sjl r prfvad!
    Intill dden -- -- dden hon r bedrfvad.
    Ls dess boja. Fader, dig mildt frbarma
          fver den arma!

    Dock, frlt din tjenare, att han klagar!
    Godt r honom allt hvad som dig behagar.
    En gng, vet jag, skall i en suck, den sista
          Hjertat f brista.

    Herre, Herre! lr mig att rttsligt bra
    Sorgens brda, dig och ditt namn till ra.
    Sknk mig frid. O, gjut i det qval, mig srar
          Svalkande trar!

    Lr mig minnas tacksamt hvad hjertat njutit,
    All den sllhet jag till mitt brst har slutit.
    Tack, O Gud! nu vidgas mitt hjerta ter,
          Fader, jag grter!

    Ljumma vrnattsflgtar spela
    Sakta, sakta uti trden,
    Komma hviftande frn skogen,
    Doftbemngda, sllhetsdruckna
    Af de ljufva, ljufva kyssar,
    Som de fngat ifrn blommans,
    Skogens vilda blommas lppar;
    Komma svalkande frn bergen,
    Ltta, friska efter badet
    Uti kllans klara vatten. --
    P en dunkel stjernas strle,
    Ned i dalens skymning gungar
    Smnens yngsta tjensteande,
    Barnsligt lugna qvalfrjagarn,
    Och han lgger marmorhvita,
    Marmorsvala englahanden
    Svandunsltt p Eriks panna.
    Strax af ljuflig domning tyngas
    gonlocken och sig sluta.
    Hufvudet tillbakasjunker
    Lugnt till hvila emot aspen.

    Solens glada morgonblickar
    Funno slumraren, och genast
    Flg en strle snabbt och kysste
    Sorgsne drmmaren p grafven;
    Vckte upp till lifvets oro
    Hjertats dunkla vg och tankens,
    Fr hvars lugna spegel drmmen
    Hll s ljusa, vackra bilder.

    Hade solen vetat detta,
    Vetat hvem han vckte, skulle
    Han kanske sitt milda anlet
    Gmt uti ett moln, och unnat
    n en stund den arme hvilan.




VIII.

FALLET


          Men akta dig, att ej p samma stig
          I mrka --  -- -- -- --


    1.

    Der Kyro fors sin boja lossar,
    Och bljan, skummande af harm,
    I raseri sitt hufvud krossar
    Emot granitens hrda barm,
    Der stupar, sluttande frn stranden,
    En hll mot mrkbl afgrundsranden,
    Och ingen grnska, intet str
    Har nnu slagit rot der.

    En morgon just i soluppgngen,
    D skogen ljd af fgelsngen,
    Och blommans daggbestnkta knopp
    Slog gladt det milda gat opp,
    D stadnar p den de hllen
    En kr bekant, en ungdomsvn,
    Och helsar med en suck igen
    De saknade, de dyra stllen.

    Men denna anblick ej frmr
    Hans bleka kind med gldje mla,
    Och ingen enda frjdetr
    I mrka gat synes strla --
    En morgon ssom nu det var,
    Som nu log solens strle klar,
    Nr sitt farvl han nejden snde
    Och sorgsen sig mot fjerran vnde;
    Men hoppet gjt sin balsam d
    Uti den arme Eriks hjerta,
    Och lindrade hans grymma smrta,
    Att ifrn hem och vnner g.
    Hur rikt p gldje var hans minne,
    Hur fullt, hur lifligt ej hans sinne
    Af hoppets blommor n i gr!
    O, blott en enda frjdetr,
    Och lika skna, lika friska
    De hade spridt sitt doft i dag;
    Nu skrdas de af dets slag
    Och trstlst dende de hviska:
    Det r frbi, ej sol, ej vind
    Med purpur frga mer vr kind!

           *     *     *

            Hr vattnet det strmmar,
          Och tusende drmmar
    Sig vagga med sorl ifrn vg och till vg.
          En der r floden,
          Och vattnet r bloden,
    Der pulsarna klappa af lngtande hg.

           *     *     *

    Som vxt ur klippan str han der,
    Med blicken snkt mot forsens vatten,
    Och himlen i octobernatten
    Mer ljus n pannans hvlfning r.
    Det lg ett tcken bredt derfver,
    Likt hstens, nr han sakta sfver
    Till vinterdvalan jordens blod,
    Och bojan slr kring lifvets flod.
    Naturen stelnar bort, der lyser
    Ej blomma mer p gulnad hed,
    Och dyster blickar himlen ned
    Upp en naken jord, som fryser
    Och suckar dsligt: lt mig
    Men brista skuggorna, d snker
    Sig molnet ned, och sknt hon blnker
    Uti en svepning utaf sn.
    Ack! huru hstligt sjlen ryser,
    Hur n det arma hjertat fryser,
    Hans pannas moln ej brista fr,
    Ej snga fver smrtans spr.

    Dock, detta brst, s vandt att kmpa
    Mot storm och bljors raseri,
    Skall vl sin egen svallvg dmpa,
    Och hoppets julle, som deri
    Med slitna segel redls drifver,
    Af ngon hand vl rddad blifver,
    Som strcks ur skyn, nr skummet yr,
    Och den mot trygga hamnen styr.

    Se vgorna dansa
    I forsen och kransa
    Med snhvita perlor sin fladdrande skrud.
    En ddsdans de svinga
    Och harporna klinga
    Tills strngarna brista med bfvande ljud.


    2.

    Ur qvarnens ppna drr tv mnner trda,
    Och solen, hvilkens frsta helsning ler
    Kring nejden, lyser vnligt p dem bda
    I daggrik, vindfrisk morgonvkt, mem ej
    Gestalterna, med lika vnlig frid,
    Den glada dagens blickar terstrla.
    Med ljusa lockar kring en rundad kind,
    Der helsan ger sin broderskyss t mdan,
    Med gat lifligt, och som daggen klart,
    Med pannan fri den ena ler mot dagen.
    Af mjl r vadmalstrjan blifven hvit.
    S sknjas lindens saftigt grna blad
    Fr tusentals af hvita blommor knappast. --
    Frgfves flyter kring den andra ljuset.
    Han gr der lika oblidt mrk nd,
    S sotigt mrk, som tallen, i hvars grenar
    Den rda hanen skakat sina vingar,
    Hans hr r brunt och gat, brun r kinden,
    Och dragen skifta i en frg af halfbrndt.
    Kring munnen spela tycks en hdisk frjd,
    Och frckhet vuxit fast i knlig panna.
    En hgrd vest af mrkgr rocken sluts,
    Och tobakspipan hnger fram ur barmen.

    Den mrka mannen talar till den ljusa,
    Mot jorden blickande han frgar snabbt:
    "I gr man sade mig, att denne Erik,
    Som lik en rymmare drog bort frn socken,
    Nu kommit ter; att med staf i hand
    Och dammig fot man honom sett i kyrkan
    Du Pekka veta bor, om det r sannt,
    Ty fast han sturskt med alla andra umgicks,
    Och sllan deltog i ett lustigt lag,
    S troddes det, att du dock var hans vn,
    Att sina tankar helst han dig frtrodde."

    Till hlften fr sig sjelf, i egna tankar
    Frdjupad Pekka svarar s hans ord:
    "Ja vl, han kommen r! I gr vid kyrkan
    Frenade vi lnge skilda hnder.
    Den arme Erik! Full af mod och frjd
    Han kom, att ska upp i hemmets dalar
    Den lycka, fr hvars gande han kmpat
    Med tiden, det och med storm och vg --
    Den arme Erik! -- och hvad fann han vl?
    En ppen graf fr alla lifvets frjder."

    "Det skada var, att den s kra gsten
    Af en s kallsint helsning skulle mtas
    Ej tidigt nog engng den stackarn kom,
    Att dricka grafl p sin egen gldje.
    Om efter mina planer allting gtt,
    Han bttre d vlkomnad skulle blifvit
    Med stop och glas vid klingande fioler.
    Han skulle dansa ftt, och ftt ett rus
    I muntert lag p vnnen Jussis brllop."
    S yttrar smdande den mrke mannen.

    Men Pekka ser p honom med frakt;
    Han stadnar, vikande ett steg t sidan,
    I det han svarar: "Om din afund ej,
    Om icke dina bittra ord mig sade, att
    Inom dig sjelf helt tyst du redan erknt,
    Att Eriks de, fastn hrdt och sorgligt,
    Dock ger ljus tillrckligt, fr att du
    Derfver nnu skugga ville kasta,
    S kunde jag f lust, att sga dig
    Hvad jag och mngen tnka om den saken.
    Till dig stod Erik alldrig uti skuld.
    Han gick sin egen vg, men mot hans rtt
    Var du den frsta att din afund vnda,
    Och huru slugt du dolt det, vet jag dock,
    Att du frstligt, bd' med lock och snaror,
    Hans krleks hvita dufva fnga skt.
    Om ej jag visste huru olik dig
    Uti sitt hat han r den gode Erik,
    Jag skulle rda dig: var icke trotsig,
    Och akta dig, att ej p samma stig
    I mrka skogens djup bda mtas!"

    "Tror du jag fruktar mten uti skogen?
    Jag fruktar icke fr den onde sjelf!
    Vl r det mrkt inunder tallens grenar,
    Och mngen uggla ropar der klhvitt.
    Man sger, att det ofta spkar der,
    Men jag ett medel vet, som strker modet.
    Man blott behfver bra hr vid sidan,
    Hr invid hjertat just, en stlblank knif.
    Jag nskar just jag honom mta finge,
    Och skda om han ger mod, att se
    Mig rakt i gat, mod, att lika hnfullt
    Frakta mig, som" -- -- --

                         "r det icke Erik?" --
    S hres Pekka, midt i Jussis tal,
    Med ljusnad uppsyn ropa -- "hvilken str
    P hllen der, med armarna i kors?" --
    Och ren ditt han hastar stegen. Dystert
    Den andre fljer, under det en rodnad
    Med mrk och hastig flamma stiger opp
    Uti hans vilda blickar, p hans anlet.

           *     *     *

            Det brusar, det sjuder
          I forsen, det ljuder
    S hemskt, och s mrkt r det blgrna svall.
          Med sargade barmen,
          Med krossade armen,
    Str klippan i djupet s dyster och kall.


    3.

    Hvarfr kommer du ej ensam?
    Frgar med ett mrklagdt allvar
    Erik glada ungdomsvnnen.

    Men d rr sig Jussi, mannen
    Med det sjunkna, bruna gat,
    Med det brnda uti tycket,
    Med den rda vesten; stiger
    Fram ett trotsigt steg mot Erik.
    Munnen drar sig till ett lje,
    Rysligt, som ett ppet blodsr,
    Hvasst som sjelfva ulfvatanden,
    Brnnande som ckenvinden,
    Och han hnfullt detta sger:
    "fven jag dig helsa ville,
    Trodde, att det skulle gldja
    Den frn hemmet lnge skiljda,
    Att af lekkamraten mtas,
    Af den lustige kamraten;
    Att det skulle hugna sinnet,
    Om ett vnligt ord det smekte,
    Om ett gladt vlkommen ljde,
    D i kra stugudrren
    Svarte sorgenstr och bugar,
    Rcker magra, kalla handen."

    Slutne blefvo Eriks lppar,
    Icke hand, ej fot han rrde.
    fver pannan uppsteg endast
    Med en darrning vredens norrsken,
    Och ett gonblick fraktet
    Tog sin bostad omkring munnen.
    Men frbittrad Pekka sger:
    "Fort, g bort, g bort, vik hdan
    Icke vi din helsning vilja,
    Ej dina falska judashelsning.
    Rfvarna i sina kulor
    ro endast dina vnner,
    Ulfvar dina lekkamrater.
    Fort, g bort, g bort, vik hdan!"

    D i Jussis vilda hjerta
    Flg med hast en afgrundsgnista
    Utaf raseri, och spridde
    Blixtsnabbt ut den mrka glden,
    Genom alla blodets dror.
    Hotfull gr han fram mot Pekka,
    Med den bruna blicken mordiskt
    Brinnande af hmndens lgor.
    Lik ett skmoln han sig nrmar,
    Frdigt, att sitt dunder lossa,
    Att frbrnna och frkrossa.

           *     *     *

            Se bljorna strida!
          P drakar de rida,
    Som ringla i kampen sin stlbla kropp.
          Och klipporna bfva,
          Nr vilda de hfva
    Den skummande manen ur djupena opp.

           *     *     *

    Med en tbrd utaf afsky,
    Med en kraftig stt mot brstet
    Vrker Pekka honom frn sig.
    Ngra steg tillbaks han raglar,
    Faller dock ej fvernda.
    Nu med viljans hela styrka
    Raseriet honom griper.
    Sine armar vildt han svnger,
    Rusar fram -- -- -- men Erik kastar
    Sig med hast imellan vnnen
    Och hans fiende -- -- -- Tv armar,
    Tvenne starka, grymma gamklor
    Sluta kring hans hals sin stlring.
    Brottning brjas upp hllen --
    Se d slinta upp branten
    Bdas ftter, bda tumla,
    Slutne i hvarandras armar,
    Ned i forsens djupa hvirflar,
    I det kalla, bla vattnet.

    Rysande, frfrad, isad
    Pekka str p de hllen.
    Ser hur de i djupet tumla,
    Hur de utfr forsen vrkas,
    n uti en afgrund snkas,
    n mot hvassa klippor slungas.
    Rysligt gnistra Jussis gon,
    Nr en svallning upp dem hja,
    Svart hans mrka lockar glnsa
    Lysa hemskt i hvta skummet.

    Snart dock, med det snabba svallet,
    Ur hans syn de frsvinna.
    Pekka upp klippan suckar:
    Hvad r menskan, att hon lefver?
    Mrka ro lifvets den,
    Underbara Herrans vgar!

    Men der forssens krafter brytas,
    Der dess vilda bljor lugnas,
    Kastar han p grna stranden
    Segerstolt det ltta rofvet.

    Sakta, matt sitt vta hufvud
    Lyfter Erik opp frn grset,
    ppnar slutna gonlocken,
    Blickar frgande omkring sig,
    Sorgligt, vemodsfullt kring nejden --
    Tyst och dmjukt s han suckar:
    Hvad r menskan, att hon lefver?
    Skumma ro lifvets den,
    Underbara Herrans vgar!

    Snker blicken sen. D ser han
    Krossad, dd utmed sin sida
    Mrke Jussi, olycksstiftarn.

           *     *     *

            De f ingen hvila,
          Att brusa och ila
    r skummande bljornas eviga lott.
          Att sucka mot stranden,
          Och somna i sanden,
    Nr lifvet och oron sin fyllnad ha ntt.








End of the Project Gutenberg EBook of Den Gamles Minnen, by Fredrik Berndtson

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DEN GAMLES MINNEN ***

***** This file should be named 49308-8.txt or 49308-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/9/3/0/49308/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

