The Project Gutenberg EBook of Anteckningar fver Flttgen emot Ryssland
ren 1808 och 1809, by Carl Johan Holm

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Anteckningar fver Flttgen emot Ryssland ren 1808 och 1809

Author: Carl Johan Holm

Release Date: January 16, 2017 [EBook #53972]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ANTECKNINGAR OFVER FALTTAGEN ***




Produced by Ronnie Sahlberg, Jens Sadowski, and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net. This
book was produced from scanned images of public domain
material from the Google Books project.









                              ANTECKNINGAR
                                 FVER
                               FLTTGEN
                             EMOT RYSSLAND
                          ren 1808 och 1809.


                                   Af
                            Carl Johan Holm,
          tjenstf. Regements-Pastor vid Savolaks Jgare-Regem.

                            STOCKHOLM, 1836.
                  TRYCKTE HOS P. A. NORSTEDT & SNER,
                          Kongl. Boktryckare.




                                FRORD.


De Anteckningar som hrmed bland Allmnheten utg, rra egentligen
Savolaks brigaden, hvilken jag under hela flttget tfljde; men som
olika frdelningar af denna brigad, deltogo i de flesta krigshndelser
ren 1808 och 1809, har jag dock ansett mig bra lemna en fversigt
fven af de frnmsta tilldragelser vid den friga hren under nmde r.
Min frsta afsigt var, att gifva detta arbete en vidstrcktare
omfattning; men d berttelserna, meddelade af personer, hvilka deltagit
i samma trffningar, ofta voro fullkomligt stridiga, och jag ej blef i
tillflle att med full skerhet utrna det rtta, fann jag mig ndsakad
att icke upptaga annat, n hvarom jag kunde frskaffa mig tillfrlitlig
visshet. Ett varmt nit fr sanningen franledde desse anteckningar,
likasom det nu r anledningen till deras offentliggrande. Ovld och
sanning har vid deras uppsttande alltid varit mitt syfteml.

En person, hvilken, ehuru icke deltagande i sjelfva striden, likvl r
nrvarande, och efter behag fr vlja stndpunkter att fverskda
densamma, har ej sllan lttast att flja alla dess utvecklingar; och
det rykte en officer har ibland sina kamrater, deras omdme om hans
handlingsstt, hans frtjenster eller felsteg, ro ofta en skrare
ledning, n den pregel man satt honom uti insnde rapporter. Presten,
som tjenstgr vid en korps, befinner sig vanligen i frutnmde lge; och
emedan han, i fljd af sin befattning, ej kan rka uti ngra stridiga
frhllanden af medtflan eller afund, erfar han snarast huru en hvar
bedmes af sin omgifning. P mnga stllen var jag sjelf gonvittne till
de drabbningar som frefllo, samt de rrelser som verkstlldes, och
tillika i tillflle att hra erfarne officerares yttranden. Derfre
grunda sig de omdmen jag tilltit mig, antingen upp personligen
inhemtad knnedom och sakkunniges sigter, eller ock den inom brigaden
allmnt rdande tanken fver ett mne.

Slunda hafva dessa anteckningar uppsttt och utbildat sig. De felsteg,
som  vr sida begingos, har jag aldrig frtegat. Svenska och Finska
folkens tapperhet r fr vl knd, fr att den, upp sanningens
bekostnad, skulle behfva tillvinna sig ngot loford.

                                                          Frfattaren.







Ryktet hade frkunnat, att vid det samtal, som, i Juni mnad 1807, gde
rum emellan kejsarne Alexander och Napoleon, hade man fverenskommit,
att Finland skulle infrlifvas med Ryska riket. Tidningarne berttade
ock, att fredsslutet i Tilsit faststllt, att Ryssland skulle p en
annan sida f ersatt, hvad det kunde frlora genom en grnse-reglering i
Polen. Finnarne, med sjl och hjerta Sverige och sin konung tillgifne,
fruktade sledes ganska mycket den stora Ryska fvermagten; men de sgo
tillika med bestrtning, att konung Gustaf Adolf alldeles icke bekymrade
sig om deras fdernesland, utan frhll sig liksom han velat lemna det
till pris t den frst kommande erfraren. Inga frberedelser gjordes
till landets frsvar, inga tgrder vidtogos till rddning frn den
hotande faran. Om Gustaf Adolf r 1807 skickat klder och gevr fver
till Finland, samt frsett Sveaborgs fstning med proviant och
krigsfrndenheter, s skulle, p frsta vink, den Finska aktiva hren
r 1808 kunnat bringas till 20,000 man, hvilka brunnit af ifver att med
lif och blod frsvara sin fosterjord. I ett s genomskuret land som
Finland, hade desse kunnat utrtta ganska mycket, ty i de mnga
frdelaktiga passen kan en liten styrka ltt hindra och uppehlla
fverlgsne fiender; en strre arm har svrt att i desse glest bebodde
orter frskaffa sig sina ndvndigaste behof.

Nr kriget utbrt, var ingenting frberedt till landets frsvar, utan
Gustaf Adolf gaf Finska hren befallning att genast vid Ryssarnes
ankomst draga sig tillbaka. Det var hrdt och pkostande fr Finnarne,
frst att finna det inga anstalter vidtogos till rddning frn den
hotande faran, och sedan, att icke en gng sjelfva f frsvara sin kra
fosterbygd, utan blifva befallde att i fiendens vld lemna hustrur och
barn samt allt hvad de gde. Hvem hade kunnat klandra Finska hren, om
den, seende fverallt s usla tgrder vidtagne, och sig sjelf alldeles
fvergifven samt utan allt bistnd frn Sverige, i saknad af klder och
skor, och utan hopp om framgng, om den frlorat modet, ledsnat och
tervndt till sina hemvist? Allt detta oaktadt uthrdade den med
tlamod ett i alla afseenden besvrligt flttgs vedermdor. Och fven
sedan hela Finland redan var i Ryssarnes vld, uppoffrade Finnarne nnu
lif och blod fr Sveriges frsvar, och, liksom det hnde den 5 Juli
1809, d en hel bataljon blef sprngd, skte de skingrade, under tusende
svrigheter och faror, sig fram till Svenska hren, hellre n de gfvo
sig fngne, och af Ryssarne emottogo den erbjudna tilltelsen att
tervnda till sina lugna och fredliga hemvist. Hvad var orsaken till
allt detta? Ingenting annat n Finska folkets trohet och medfdda
tapperhet; beflet var lifvadt af en varm knsla fr ran, och soldaten,
af naturen hrdad och modig, hade en frn barndomen inplantad vrdnad
och tillgifvenhet fr sin konung, samt ett med modersmjlken insupit hat
emot Ryssarne. Om en sdan hr ftt alla sina frndenheter, om den i
tid blifvit understdd samt rtt anfrd, s hade sannerligen storverk
med densamma kunnat utfras.

Efter dessa allmnna erinringar fvergr jag till den brigads
krigshndelser, hvilken jag under hela flttget tfljde, till hvars
bedrifter jag s mnga gnger var synavittne, och hvilken i hela Finska
armn utgjorde, att jag s m sga, dess krna, var dess frtrupp under
framryckandet och eftertrupp under tertget, samt deltog, oberknadt
striderna i Savolaks, fven uti stora Finska hrens alla hufvudsakliga
drabbningar.

_Savolaks brigaden_, som lg frdelad i Savolaks och Karelen, samt hade
sin samlingsplats i S:t Mickel, och vid krigets brjan stod under grefve
Cronstedts befl, utgjordes af Savolaks infanteri-regemente 900 man,
vargeringen 450, Karelska dragonerna 250, dess vargering 125, Savolaks
jgare-regemente 1200, brigadens artilleri-kompani 150, Karelska
jgarena 600, samt ett kompani armns flottas volontrer, hvilka lgo i
Christina socken och uppgingo till 80 man; sledes tillsamman omkring
3,750 man.

r 1808 den 3 Februari ankom till Heinola, der brigad-chefen bodde,
befallning om brigadens uppbrott och samling p S:t Mickels malm,
hvarest vidare order skulle afvaktas. Brigaden, ehuru kringspridd p
mera n 30 mil, var redan den 8 Februari till strsta delen samlad.
Truppen inqvarterades och kantonerade i de omkring S:t Mickel belgna
byar. Vargeringen afsndes, under fverste-ljtnant von Trnes befl,
till Warkaus, hvarest brigadens frrder befunnos. fverste-ljtnant
Tavast frordnades till brigadens general-intendent. Ganska mycket
spanml, viktualier och h uppkptes, och ett stort magasin anlades, s
att det sg ut som vi ej s snart skulle komma att uppbryta. Hela
brigaden hade skerligen en lngre tid kunnat dermed underhllas. Nya
gevr blefvo ifrn Helsingfors afhemtade och utdelades t truppen; men
Savolaks jgare, som frut hade s kallade Sprengtportska studsare,
hvilka skto p ovanligt lnga afstnd[1], ville ogerna lemna dessa
ifrn sig. Det bemedlades derfre s, att jgarena fingo behlla 30
studsare p hvart kompani. De gamla gevren inlades uti ett magasin i
S:t Mickel.

[Fotnot 1: Under 1788 rs krig yttrade Ryssarne, att de mest fruktade
fr det folket, som "bar kanonen p ryggen," d. v. s. Savolaks jgare
med deras studsare.]

Ehuru fienden vintertiden, d isarne fver allt voro farbara, kunde p
fem serskilda vgar intrnga i Savolaks, nemligen genom Rantasalmi,
Nyslott, Sulkava, Puumala och Christina, voro likvl inga tgrder
vidtagne, hvarken med posteringar eller observations-korpser. Om fienden
inryckt p ngot af de fyra frstnmde stllen, hade han icke mtt ngot
motstnd, ltt hindrat vr frening med stora hren, och afskurit
tertget till Kuopio, dit vi, enligt befallning, skulle draga oss.
Huruvida det, under en sdan stllning, var klokt, att i lngre tid lta
hela brigaden ligga i S:t Mickel, samt att, i anledning deraf, anlgga
ett s stort magasin p detta stlle, lemnar jag t andra att bedma.

Den 23 Februari erhlls frn sdra delen af Finland underrttelse, att
Ryssarne gtt fver grnsen vid Abborfors, och att stora hren, efter
smrre strider vid Kuuskoski, Forsby och uti Orimattila, dragit sig t
Tavastehus.

Den 25 passerade en resande, kommande frn Jokkas, genom S:t Mickel, och
berttade att Ryssarne redan voro p det frra stllet. Jokkas ligger 4
mil ifrn S:t Mickel, och r freningspunkten fr de fyra frstnmde
frn Ryssland ledande vgar. Deraf visar sig tydligen huru ndvndigt
det skulle varit, att tminstone ngon del af brigaden blifvit dit
frlagd; man hade ej d blifvit bedragen af lsa rykten, ssom denna
gng. Emellertid gjordes genast larm, i fljd af denna falska
berttelse. Hela brigaden samlades frn sina kantoneringsqvarter fram p
S:t Mickels malm; kanonsluparne i Christina uppbrndes, och de derstdes
frlagde volontrer frenades med brigaden. Alla trupper stodo hela
natten under gevr, och oaktadt den strngaste kld, tillts dem likvl
icke att upptnda ngon eld. Mnga soldater blefvo derfre s
fvervldigade af klden, att de, stende vid gevret, fllo till
marken, och detta ondiga nattvak kostade brigaden fver 100 man, hvilka
mste skickas till sjukhuset. Den olyckliga stllningen fortfor intill
morgonen kl. 8, d hvar och en ndteligen fick terg till sitt qvarter;
hvad truppen denna natt ndamlslst uthrdade, kan ej beskrifvas.
Fljande dagen utskickades p vgen t Jokkas sm dragon-patruller;
dessa upptckte blott ngra Kossacker. Frfrigt syntes och hrdes ej af
ngon fiende.

Den 29 Februari uppbrt hela brigaden ifrn S:t Mickel. Fre aftget
vidtogos goda tgrder fr deras sktsel och vrd, som qvarlemnades p
sjukhuset. Regements-lkaren vid Savolaks jgare befalldes att der
qvarstadna. Fre uppbrottet voro alla de bondhstar uppbdade och
hopsamlade, som mjligtvis kunde erhllas; en del nyttjades till
trossens framfrande, de friga anvndes att forsla proviant, hvaraf s
mycket som kunde medfras togs ifrn magasinet. Resten af de vackra
spannmls- och hfrrderna uppbrndes; men hvarfre magasinet med de
kasserade gevren icke frstrdes, r mig obekant; hvad jag med skerhet
vet, r att Ryssarne sedermera begagnade dessa vapen, samt nyttjade dem
emot oss. -- En del af brigaden tgade, under fverste-ljtnant Lodes
befl, t Jokkas, derifrn till Jorois, o. s. v.; resten gick till
Haukivuori, och fortsatte den 1 och 2 Mars sin marsch till Pieksmki,
samt den 4, 5 och 6 till Leppvirta, tretton och en half mil frn S:t
Mickel, och hvarest nu brigaden terfrenades.

Ehuru vi ej nnu sett ngon fiende, fingo vi dock plitlig
underrttelse, att Ryssarne, hvilka genom Nyslott och Sulkava brutit in
i Savolaks, voro, p ena stllet 2,000 och p det andra 1,000 man
starke; sledes fr brigaden fga fruktansvrde. Hela brigaden, svl
befl som manskap, knotade och yttrade hgt sitt missnje derfver, att
de ndgades lemna sin hembygd, sina hustrur och barn i fiendens vld,
frrn de dertill blifvit tvungne; de begrde att f sls och frsvara
sin fosterbygd. Chefen fr Savolaks jgare-regemente, fverste Sandels,
som vistats i Stockholm, och i Pieksmki ankom till brigaden, bemedlade
nu s, att kapiten Germund Aminoff, vid Savolaks jgare, hvilken mest
hgljudt hade yttrat missnje fver tertget, kommenderades att, med
200 skidlpare, t Warkaus trakten rekognosera fienden. Sedan Aminoff
sttt p en fiendtlig styrka af ungefr 1,500 man, tnkte han draga sig
t Warkaus; men erfor, att detta stlle redan var antndt och utrymdt af
vra der varande trupper, hvilka frenade sig med brigaden i Leppvirta,
sedan det frnmsta af kronans tillhrigheter blifvit med 170 hstar
bortfrdt.

Kl. 7 f. m. den 11 Mars inrapporterade Aminoff till brigad-chefen i
Leppvirta, att Ryssarne allt mer och mer framryckte; men som han mycket
vl knde belgenheten, beslt han att emellertid oroa och uppehlla
fienden, samt drog sig slutligen in i skogarne, och ankom, p omvgar,
om aftonen samma dag till brigaden.

Oaktadt Aminoffs tidigt insnda rapport, var fiendens ankomst till
Leppvirta likvl en fverraskning fr brigaden, hvilken sorglst, med
oladdade gevr, hvilade i sina qvarter, d frsta skotten, middagstiden,
vexlades vid fltvakten. Truppen uppstlldes nu, s fort som mjligt, p
stranden nedanfr kyrkobyn. Ryssarne, som icke voro fver 1,500  1,600
man, framtgade nog ofrvget p isen, utan att knna eller underska
lokalen, s att de snart fingo framfr sig Svenska styrkan, hvilken
kunnat hafva frdel och betckning af stranden; till hger om sig hade
fienden en ppen strm, och bak om sig en vg, hvilken, genom
Nikkilmki by, der en del af vr brigad lg inqvarterad, ledde frbi
dess venstra flygel. De Ryska kolonnerna befunno sig liksom i en flla,
samt hade kunnat och bordt blifva tagne. Major G. Ehrenroth vid Savolaks
infanteri, begrde derfre och fick fven tillstnd, att p denna vg
marschera ner p isen och taga Ryssarne i ryggen; men innan han hann
verkstlla detta, erhll han kontraorder, och grefve Cronstedt kunde ej
vidare frms att dertill samtycka, af orsak, ssom han uppgaf, att hans
order innehllo, det han ej finge inlta sig i ngon strid, utan endast
rdda truppen, samt tga norr ut. Sdant tillflle som hr erbjd sig,
yppas sllan, och truppens missnje att det icke begagnades, behfver
jag ej omnmna. Men fr grefve Cronstedt var det kanske svrt att handla
annorlunda, isynnerhet som frhllandet mellan honom och general en chef
Klingspor icke var det bsta. En obetydlig fktning uppstod sedan i den
stllning vi innehade, hvilken varade ngot fver tre timmar. Grefve
Cronstedt uppger i sin rapport, att han hr icke hade mera n 800 man;
men sdant ndgas jag bestrida. Brigaden utgjorde 3,750 man; deraf voro
ungefr 150 qvarlemnade p sjukhuset i S:t Mickel, och Karelska jgarne,
600 man, hade nnu ej frenat sig med brigaden; men ngot annat
detaschement n 200 skidlpare fanns icke afsndt, och desse kunna ej
afrknas, ty de terkommo om aftonen midt under striden. Om sjuka,
trossvakt m. m. afdragas, mste grefve Cronstedt likvl hafva haft en
vida strre styrka n den uppgifna.

Uti rapporten yttras fven: "att fienden, stndaktig p sitt stlle,
visade tydligen att han mnade antingen samma natt eller i gryningen
andra morgonen, tournera oss." Huru man kunde frutse hvad fienden
ernade fretaga, r svrt att frklara. Hans kolonner stodo stilla p
isen, sedan de blefvo varse sitt misstag och den fara i hvilken de
svfvade. Striden var, som sagdt, ganska obetydlig; Ryssarne, oskre om
hvad som kunde hnda dem, vgade i brjan knappt rra sig. Vr frlust
utgjorde 9 man, hvaraf en ddskjuten; 3 Ryska fngar blefvo tagne. Fr
denna fktning blef brigad-chefen, grefve Cronstedt kommendr, och major
G. Ehrenroth riddare af svrds-orden. tertget fretogs i mrkningen,
och fortsattes genom natten, s att vi den 12 Mars intrffade i
Wehmasmki, hvarest vgen frn Tavastland och Wasa Ln sammanstter med
den frn Ryska grnsen.

Den 13 Mars anlnde brigaden till Kuopio, och inqvarterades dels uti,
dels omkring staden. Karelska jgarne, 600 man, afbidade hr brigadens
ankomst, och blefvo nu med densamma infrlifvade. Vid Jynkk,  mil
sder om staden, utsattes en fltvakt, bestende af kapitenerne Dunkers
och Malms kompanier af Savolaks jgare, jemte 20 Karelska dragoner under
kornet Dunkers befl, samt en trepundig kanon. Beflet frdes af kapiten
Dunker.

Den 15 Mars kl. 8 om morgonen aftgade hela brigaden ifrn Kuopio; men
man glmde att indraga eller lemna behriga freskrifter t fltvakten
vid Jynkk. Denna, som utgjorde ungefr 320 man, anflls, en timma efter
brigadens afmarsch, af en fiendtlig styrka, hvilken skerligen uppgick
till 2,000 man, med 4 kanoner, under general Tutschkoffs befl. Oaktadt
denna stora fverlgsenhet, frsvarade sig likvl fltvakten p stllet,
under afbidan p order frn brigad-chefen, nda till kl. 12 p dagen.
Men d brjade fienden kringg hela positionen, och Dunker hade ingen
annan utvg n att draga sig tillbaka. tertget fortsattes med strsta
kld och hjeltemod. Upp isen frsktes tvenne anfall af fiendens
kavalleri; men detta jagades tillbaka med drufhagels salvor och
gevrseld. Nr det sednare anfallet, med en frlust af 15  20 man, var
afslaget, kastade sig kornett Dunker, med sina 20 dragoner, p Ryska
kavalleriet, som tycktes vara nra 200 man, och tog dervid en husar till
fnga.

D fltvakten redan befann sig under tertg, sledes efter kl. 12, kom
ndteligen brigad-adjutanten, ljtnant Brusin, ridande till fltvakten.
Han frgade beflhafvaren: "hvem har befallt herr kapiten att fvergifva
sin post?" Dunker svarade helt kallt: "det har fiendens manver gjort."
Hvarp Brusin tillade: "jag fr bertta att brigaden marscherat bort,
och herr kapiten fr nu sauvera fltvakten s godt han kan." -- "Jag
tnker s gra," svarade Dunker. Sdana voro de frhllningsorder Dunker
fick ifrn brigad-beflet, och omkring kl. half till 1 erhll han
understd utaf lif-bataljonen af Savolaks infanteri-regemente.

Under tertget hnde sedermera den olyckan, att vr kanon rkade i
ngot slags obestnd; och som Dunker fr ingen del ville lemna den till
byte t Ryssarne, frorsakade dess istndsttande, midt under
fktningen, betydligt uppehll. Detta oaktadt ndde den fverlgsna
fiendtliga styrkan likvl ej sitt syfteml, att kringg och taga denna
lilla trupp. Ngot bidrog vl till en lycklig utgng, att isen fverallt
var betckt med tre qvarters djup sn, hvilken hindrade isynnerhet det
fiendtliga rytteriet att gra kraftfulla anfall; men Dunkers kloka
anordningar, samt beflets och truppens utmrkta kld och tapperhet
kunna icke nog lofordas. D general Tutschkoff, som anfrde Ryska
styrkan, efter slutad trffning kom till Kuopio, bermde han Svenskarnes
tertg ssom msterligt. Samma omdme hrdes ock i hela brigaden;
brigad-beflet allena ville ej erknna sdant. Men om stjerna eller
tapperhets-medalj skola glla ssom utmrkelser, s frtjente
visserligen hvar enda officer, som hr var nrvarande, en sdan
belning. Kornet Dunker var den enda som utmrktes; han blef riddare af
svrds-orden. Brigad-adjutanten, ljtnant Brusin, gjorde ingenting
annat, n red tvenne gngor till fltvakten, sedan den redan brjat sitt
tertg, och gaf de uppbyggliga frhllnings-orderna, dem jag frut
omnmt; han blef befordrad till kapiten. Dunker och alla de frige
officerarne, som s vl frtjente belning, fingo intet. Jag anser mig
derfre skyldig att upprkna dem, hvilka, utom Dunker, vid detta
tillflle i s hg grad gjorde sig vrde att ihgkommas. Dessa voro
kapiten Malm, ljtnanterne Burman, von Gerdten, Longe, Tigerstedt,
Tuderus och Tavaststjerna.

Sanna frhllandet r sdant jag nu beskrifvit det; att detta icke
fverensstmmer med grefve Cronstedts rapport af den 16 Mars, det vet
jag. Ingen br frundra sig derfver, att grefve Cronstedt i sin rapport
icke upptager, det han och hans adjutanter, vid brigadens aftg frn
Kuopio, glmde hela fltvakten; men vl att han, fr att frringa
Dunkers frtjenst, uppger det fltvakten fick till understd, utom
artilleri och kavalleri, tvenne hela bataljoner. D grefve Cronstedt
erhll underrttelse att fltvakten blifvit anfallen, befanns brigaden
redan nra Toivola strand, sledes tminstone en och en half mil frn
fltvakten. Jag hrde och sg grefve Cronstedts ngslan och oro fver
fltvaktens de, och jag trodde ingalunda att han sedermera skulle vilja
frtiga Dunkers och Malms verkeliga frtjenst. Fltvakten fick
visserligen frstrkning bde af artilleri, kavalleri och infanteri, d
den hann upp brigaden i Toivola; men den hade d redan tre och en half
timma ensam slagits med 2,000 fiender, hvarvid den slutligen erhll
blott en liten bataljon till undsttning.

D den af fienden frfljda fltvakten anlnde till Toivola, stod
brigaden uppstlld p isen, vid stranden. S snart vrt artilleri
brjade gifva eld, stadnade fienden och svarade med sina stycken. Den
fktning som nu uppstod och varade omkring fyra timmar, var fr det
mesta endast en kanonad. Frlusten derunder var alldeles ingen p
ngondera sidan. Vra kanoner voro oduglige, hvarfre de ocks sedermera
till strre delen frsnktes uti en insj; af Ryssarnes kulor hunno en
del ej fram, utan stadnade p isen, framfr vr linje, de andra gingo
alla fver. I skymningen blef brigadens venstra flank fverflyglad af
fiendens skidlpare, och under tertget voro vi blottstllde fr deras
eld, hvilken frorsakade oss ngon frlust. Ljtnant Brundert vid
Savolaks jgare blef ddligt srad, och af manskapet fingo vi 11 man
srade samt 8 ddskjutne. Kornet Nandelstadt, trffad af sju pikstygn
och ett kulskott, undgick, genom sin hsts snabbhet, att blifva fngen
af den mngd Kossacker som omgfvo honom.

tertget fortsattes genom natten till Kasurila by, en och en half mil
frn Toivola, samt dagen derp till Pajala, tre mil. Den 17 marscherades
ter, den 18 rastades; sedan fortsattes retrtten oafbrutet de fljande
dagarne, s att brigaden den 24 Mars ankom till Pulkkila, tjugu och en
half mil ifrn Kuopio. Den 26 gingo vi till Frantsila, tre och en
fjerdedels mil, den 27 till Temmes, en och trefjerdedels mil, den 28
till Kempel, tre och en fjerdedels mil, och den 29 till Uleborg, en
och en fjerdedels mil, der brigaden hoppades f hemta ngon hvila, efter
sina svra och lngvariga fltmdor.

Brigaden hade nu tgat nra femtio mil. Huru mnga och stora
besvrligheter vi derunder uthrdade, kan ingen frestlla sig, och str
ej att beskrifva. Med skl kan man sga, att marschen fortsattes genom
natt och dag; ty sllan kommo vi till vra qvarter frr n vid
midnatten, och innan man fick ta och var i ordning att lgga sig, var
det redan lngt lidit in p morgonen, och kl. 8 skulle alla ter vara
samlade p den fr brigaden utsatte uppstllningsplatsen, till hvilken
man mngen gng kunde hafva en half mil, fr att sedan  nyo fortstta
marschen. Bristen nstan p allting var redan allmn, srdeles ibland
beflet, och i detta s glest bebodda, eller rttare sagdt de land,
befanns det omjligt att erhlla ngot. De som frst anlnde till de vid
vgen liggande hemman, kunde med svrighet f ngot litet; men alla som
kommo sednare, alldeles intet. Slunda fortsattes tertget norr ut, p
obanade vgar, under strng kld, under msom elakt och godt vder, och
mngen gng var det en stor njutning, att p sndrifvan, med en stockeld
framfr sig, kunna hemta ngon liten hvila. Hvad som i hg grad
frsvrade vr marsch, var den alldeles ofantliga mngd tross som
medfljde, och hvilken s hindrade framtgandet, att hela kolonnen,
oftast efter ngra steg, ter ndgades stadna. Enligt min fvertygelse
var det ett fel af brigad-beflet, att ej trossen, med ndigt befl och
betckning, skickades frut; nu hade hvar bataljon sin stora
tross-kolonn framfr sig, och s snart ngot rkade i obestnd, hvilket
ganska ofta intrffade, mste alla efterfljande bataljoner, i huru
elakt vder som helst, gra halt, intill dess man ter var i ordning.
Den djupa snn och de smala vgarne, hindrade oss att komma frbi
hvarannan. Hvar bataljon ndgades hafva sin tross framfr sig, s att
den ej skulle borttagas af Kossackerne, som oafbrutet fljde oss ttt i
spren.

Vr prknade och utlofvade hvila i Uleborg blef ganska kort; vi
anlnde dit den 29 Mars, och mste redan den 31 rycka tillbaka till
Kempel, den 1 April till Temmes, och den 2 till Frantsila, sex och en
fjerdedels mil frn Uleborg. Hr qvarstod brigaden intill den 22.

Under det vi lgo i Frantsila, blef, genom general-order, en femte
brigad bildad och stlld under chefens fr Savolaks jgare-regemente,
verste Sandels befl. Till denna brigad lemnade Savolaks brigaden: 1:o
en bataljon Savolaks jgare, 2:o en sqvadron Karelska dragoner, och 3:o
armens flottas volontrer. terstoden af Savolaks brigaden kallades nu
den fjerde.

Den 22 April uppbrts och aftgades till Marttila by i Limingo socken,
tre och en fjerdedels mil; derifrn ter den 24 till fre Temmes, en och
en fjerdedels mil. Der qvarlemnades tvenne bataljoner; en af Savolaks
jgare, under major Tujulins befl, och en bataljon Karelska jgare.
terstoden af brigaden marscherade den 25 April ifrn stora vgen till
Paavola kapell, dit vi anlnde om aftonen samma dag[2].

Den 26 April sent p aftonen ankom en kurir frn stora armens
hgqvarter i Limingo, med befallning, att brigaden, med undantag af de
tvenne i Temmes qvarlemnade bataljoner, skulle uppbryta och morgonen
derp kl. 3 i Revolaks anfalla den under general Bulatoffs befl
derstdes stende Ryska frdelning. Innan dessa order hunno meddelas
inom brigadens kringspridda qvarter, var klockan redan nra 11. Klockan
1 samlades brigaden, utom Karelska jgare-bataljonen, p hvilkens
ankomst vi stodo och vntade en hel timma. Det blef sledes omjligt fr
oss, att kl. 3 intrffa vid Revolaks, ehuru afstndet icke var strre n
en och trefjerdedels mil. Dit ledde endast en dlig vintervg som sllan
krdes, och nu var alldeles obanad, samt af sdan beskaffenhet, att de
kanoner som brigaden medfrde, p flere stllen icke kunde framslpas
annorlunda n med manskraft. Brigaden upphann icke Revolaks frr n kl.
emellan 7 och 8.

[Fotnot 2: Grefve Klingspors uppgift i sin rapport, att vi den 26
marscherade till Paavola, r origtig.]

Under vgen hrde vi, kl. emellan 3 och 4, att strid vid Revolaks frn
annat hll var brjad. Den vid armen tjenstgrande general-adjutanten,
fverste Adlercreutz, hade nemligen med en liten afdelning af 150 man,
afgtt frn Lankinen, fr att, i sammanhang med det anfall grefve
Cronstedt borde verkstlla, gra en demonstration p Ryssarnes venstra
flygel; men att den frre, visserligen i hg grad personligt tapper,
drabbade med fienden nda till kl. 7, ssom han i sin ingifna rapport
yttrar, det ndgas jag bestrida. Vid ringaste besinning mste det ock
synas omjligt, att med 150 man, som angripa nra 3,000, fortsatte
striden i fyra timmars tid, utan att innehafva ngon srdeles stark
stllning. Klockan var ej nnu 7 d vr frtrupp, under major Martinaus
befl, redan vexlade skott med fiendens fltvakt, hvilken stod en half
mil ifrn Revolaks. Det skra r, att Ryssarne, sedan de slagit och
frfljt Adlercreutz, redan ter intagit sina qvarter och frukosterade
som bst, d vr ankomst blef upptckt. Likas mste jag bestrida hvad
grefve Klingspor och fverste Adlercreutz i sina rapporter uppgifva, det
fverstens anfall, kl. mellan 3 och 4, bidrog till den seger som grefve
Cronstedt med fjerde brigaden sedermera tillkmpade sig. Afsigten att s
mycket som mjligt frringa grefve Cronstedts och 4:de brigadens
verkliga frtjenst, samt att upphja fverste Adlercreutz, r hrvid
fver allt synbar.

D vr frtrupp brjade vexla skott med Ryska fltvakten och
brigad-chefen skulle gra anordningen till anfall, var han sannerligen i
en svr belgenhet. Han gde icke den ringaste knnedom om fiendens
styrka eller stllning, icke heller ngon kunskap om ortfrhllanden.
Frn hgqvarteret, som anbefallt anfallet, erhllos icke ngra sdana
upplysningar, och att anstlla rekognoseringar, dertill var ingen tid.
Klockaren i Paavola gjorde, s godt han kunde, reda fr lokalen vid
Revolaks, genom ritning med krita p ett bord, och kanhnda var det i
anledning af hans upplysningar som brigaden frdelades i tvenne
kolonner. Den ena frdes af major Martinau, den andra af
fverste-ljtnant Aminoff. Allt berodde nu p kolonn- och
bataljons-chefernes kld och rdighet. Derfre yttrar ock grefve
Cronstedt i sin rapport, det han hade att tacka _Frsynens skickelse_
fr den lyckliga utgngen.

Anfallet begyntes; Ryska fltvakten drefs hastigt tillbaka; de trupper,
som under vgen anlnde fltvakten till frstrkning, fvens. Vid vr
framkomst till Revolaks befanns Ryska hufvudstyrkan samlad p
prestgrden, hvilken lg p en hjd, omgifven af sltter. Dess kanoner
voro stllde i ppningarne emellan husen. Sltterna voro strre n att
fienden af oss med infanteri-eld kunde beskjutas, och vra kanoner fr
sm och oduglige, att med dem ngonting kunde utrttas. Att bestorma
syntes ocks vdligt, emedan sltterna voro betckte med djup sn, fver
hvilken skaran icke bar srdeles braf. Men likvl var detta den enda
utvgen, och grefve Cronstedt vidtog genast stormningen, med den kolonn,
som anfrdes af fverste-ljtnant Aminoff. Savolaks infanteri
verkstllde anfallet under hurrarop, med utmrkt kld, mod och
tapperhet, ehuru det mttes af en mrdande drufhagels-eld, frn de
mellan husen uppstllde stycken. Ingenting kunde uppehlla denna trupp;
allt som gjorde motstnd nedgjordes med bajonetten. Kapiten Molander och
fendrik Gregory Tigerstedt, fvensom brigad-adjutanten, kapiten Brusin,
hvilken anfrde stormningen, utmrkte sig hrvid framfr alla andra. Nr
den andra kolonnen under major Martinau, som frut rensat ngra grdar
frn fiender, fick hra hurraropen, brjade fven den att med
skyndsamhet framrycka, och Ryssarne blefvo derigenom anfallne i ryggen
af en bataljon Savolaks jgare, anfrd af kapiten Germund Aminoff.
Dermed var den hufvudsakliga striden slutad; ty s snart Ryssarne sgo
sig angripne fven bakifrn, strckte de gevr som stodo vid
prestgrden. General Bulatoff hade vl med en liten trupp hunnit draga
sig ifrn prestgrden in i skogen, frr n Savolaks jgare-bataljon hann
upp; men han var redan srad, och fr att undg plundring af de i skogen
spridde bondhopar, snde han en af sina adjutanter fram till
prestgrden, och gaf sig fngen. Till lycklig utgng bidrog visserligen
ganska mycket, att Ryska generalen Garnaoult, som var p kanonskotts
afstnd med sitt uppstllda regemente, icke bistod general Bulatoff,
utan vntade p order. S snart han erfor att Bulatoff med sin
frdelning blifvit fngen, flydde han med strsta skyndsamhet. Om han
deremot genast anfallit oss, hade utgngen kunnat blifva helt annan; ty
af Martinaus kolonn var endast en bataljon framkommen.

Vr frlust i denna trffning var kapiten Afflecht, ljtnant E.
Tigerstedt och 15 man dde; kapiten Wright, ljtnant Meinander, fendrik
Tigerstedt och 72 man srade. Ryssarnes frlust deremot var i dde
ungefr 150  200 man, beflhafvaren general Bulatoff srad och fngen,
tre dess adjutanter (en srad) och fyra andra officerare, en prest och
en fltskr tagne, samt af under-officerare och soldater fngne 416, om
jag inberknar de 94 som voro srade; ty endast 322 friska fngar
gjordes. Dessutom erfrades tvenne haubitser af metall, med tillhrande
ammunition och tillbehr, tvenne 8:lb. metallkanoner, 21
ammunitions-krror, 350 st. gevr, 108 kopparkittlar, 103 hstar, en
myckenhet sablar, gehng, bandoler-taskor, rentslar, m. m., omkring 10 
12 tunnor hafre, ett parti konjak, samt tskilliga kpmansvaror. Orsaken
hvarfre vi fingo 416 fngar, men blott 350 gevr, anser jag mig bra
frklara. Ryssarne hade hr och p alla stllen den sed, s snart de
sgo att de ej lngre kunde frsvara sig; att de kastade sina gevr i
sjar eller strmmar, eller frstrde dem p annat stt, innan de gfvo
sig fngne, s framt sdant fr dem var mjligt.

Ryska styrkan vid Revolaks utgjorde, efter hvad jag af trovrdiga
personer p stllet samt af de fngne Ryska officerarne kunde utrna,
omkring 3,000 man, med fem kanoner. Savolaks brigaden, som qvarlemnat
tvenne bataljoner i Temmes, samt i Paavola, trossvakt[3], kockar,
uppassare jemte sjuka, bestod, vid detta tillflle, af tvenne bataljoner
Savolaks jgare, (hvilka, efter de frut nmde afdragen i Paavola, icke
kunna anses utgra mera n omkring 500 man tillsamman), en bataljon af
Savolaks infanteri-regemente, Karelska jgarne, brigadens artilleri,
samt ngot af Karelska dragonerne, hvilket allt tillsamman taget uppgick
till ungefr 1,800 man.

[Fotnot 3: Trossvakten var ganska betydlig, emedan vi voro ndsakade att
hlla vakt fver alla skjutsbnder och hstar; ty bnderne, som redan
skjutsat fver 60 mil och utfver tv mnader varit borta frn sina
hemvist, skte alla mjliga tillfllen att med sina hstar rymma ifrn
oss.]

Att vrt anfall, utan knnedom af belgenheten och fiendens stllning,
med en s ringa styrka kunde lyckas, dertill bidrog visserligen
frnmligast det brinnande begr bde befl och manskap hyste, att f
slss med Ryssarne, ehuru fverste Garnaoults flykt med hela sitt
regemente fven gjorde ngot. Hade stormningen skett en timma sednare,
skulle den sannolikt hafva misslyckats; ty skaren hade lngre in p
morgonen icke mera burit de anfallande. Den var redan s upptinad, att
karlen, efter ngra stegs sprng, fll ner i snn, hvarifrn han mste
gng efter annan arbeta sig upp. Detta gaf anledning till general
Bulatoffs yttrande, sedan han var fngen: "det var ett fan till folk ni
har; jag sg flere gngor tydligen huru de fllo fr mina kartescher,
och likvl stodo de ter upp och sprungo lika rasande emot mig." D de
fllo ner i snn, trodde han att de stupat fr hans kulor.

Efter stridens slut sg man en ryslig bild af det elnde som tfljer
krig. Prestgrden, der drabbningen sttt, var af Ryssarne utplundrad;
emedan de misstnkte presten att hafva lemnat Svenskarne ngra
upplysningar, hvilka bidragit till hvad som nu hndt dem. Presten hade
under trffningen ingen annan utvg, att undg de igenom byggningen
flygande kulorna, n att med hustru och barn kasta sig ned p golfvet.
Under tiden plundrade och frstrde Ryssarne all deras egendom. Till och
med sngklderna borttogo de, sprttade dem snder och lto fjdern
flyga i luften samt behllo fverdraget. Utanfr prestgrden lg fver
allt, fvensom i skogen derintill, fullt med dda och srade Ryssar.
Desse sednare ropade, qvedo och jmrade sig, samt bdo att vi skulle
sticka ihjl dem och frkorta deras lidande. De dda ter lgo alla
afkldda, en del alldeles nakna och blodbestnkta; ty efter oss samlades
hopar af bnder, som inp kroppen plundrade alla de Ryssar de kommo
fver.

I fall grefve Cronstedt icke varit s frsigtig, hade han skert, efter
slutad strid, nnu kunnat taga flere hundrade fngar. Efter general
Garnaoults flykt, skickades major Furumark, med en bataljon Savolaks
samt en bataljon Karelska jgare, t den vgen frn hvilken Adlercreutz
antgat, d han om morgonen fre oss anfll Ryssarne. Derigenom blefvo
alla de afskurna, som ej nnu hunnit undan. Flera stora hopar irrade
derfre hela den 27 April och halfva den fljande dagen omkring i
skogarne. Stundligen kommo bnder och berttade p hvad stlle de sett
sdana sm kringirrande partier, och erbjdo sig att flja med och taga
dem till fnga. Mnga officerare vid brigaden begrde ocks utaf grefve
Cronstedt, att f g fr att uppska och taga dem; men grefven vgrade
detta, af fruktan att Ryssarne kunde frstrkte terkomma, d hans
frsvagade styrka ltt kunde blifva slagen.

Ryssarnes kringirrande i skogarne bevisar emellertid, huru oklokt det
var af Adlercreutz, att med blott 150 man angripa dem frn den sidan,
dit de ndvndigt mste taga sin undflykt, i hndelse de blefvo slagne.
Om Adlercreutz haft med sig ngra bataljoner, s hade han kunnat uthrda
striden intill dess Savolaks brigaden hunnit anlnda; och d skulle
ovilkorligen, vid dess framkomst, hela den vid Revolaks befintliga Ryska
frdelningen blifvit tagen. Han hade hos sig tre hela brigader, hvilka
lgo alldeles overksamma, och ryckte likvl ut fr att anfalla en 3,000
man stark fiende med blott ett kompani eller 150 man. Samtida och
efterkommande m prfva det skl fverste Adlercreutz i sin ingifna
rapport frebar: att han ej ville anvnda strre styrka, emedan fienden
derom kunnat erhlla underrttelse. Det var mera sannolikt, att Ryssarne
bordt f kunskap om Savolaks brigadens ankomst, som redan den 25 anlnde
till Paavola, en och  mil nra deras fltvakt. Om man tillika fster
uppmrksamheten derp, att grefve Klingspor, i sin rapport den 29 April,
sger sig haft sker underrttelse, att fiendtliga styrkan vid Revolaks
var 2,500 man, med sex kanoner, s blir det alldeles obegripligt, att
blott 1,800 man beordras att verkstlla anfallet p dem, under det tre
hela brigader ligga alldeles overksamma, nra intill den vg dit
Ryssarne mste retirera, i hndelse de blefvo slagne. Hela anordningen
har utseende af ett gyckelspel!

Emellertid blef general en chef Klingspor utnmd till fltmarskalk, och
general-adjutanten, fverste Adlercreutz till general-major,
brigad-chefen, grefve Cronstedt riddare af svrds-orden med stora
korset, kapitenerne Molander och Brusin, riddare af svrds-orden,
kapiten Magnus Ehrenroth major, samt ljtnant Carlqvist kapiten. Utom
dessa blefvo fljande, fr dagalagd tapperhet, hos Kongl. Maj:t
rekommenderade; vid Savolaks infanteri: fverste-ljtnanten och riddaren
Lode, kapitenerne Ladau och Ehrenroth, ljtnanterne Meinander, Furumark,
Fabritius, Tigerstedt och Reiher; vid Savolaks jgare: major Furumark
samt kapitenerne Aminoff och Brunow; vid Karelska jgarne:
fverste-ljtnanten och riddaren G. Aminoff, kapitenerne von Wright och
Burghausen; samt vid brigadens artilleri, kapiten von Born. Men major
Martinau, hvilken genom sin ankomst bakifrn, med en bataljon Savolaks
jgare, egentligen afgjorde utgngen af striden, hade sannerligen ocks
frtjent ngon belning. Fr frigt anser jag mig skyldig att bestyrka,
det hvar enda officer, s vl hgre som lgre, dagalade vid detta
tillflle utmrkt kld och tapperhet, hvilket ock ganska vl behfdes,
d man skulle anfalla, utan minsta knnedom om belgenheten eller
fiendens stllning och verkliga styrka.

Mnga togo fr afgjordt, att Ryssarne skulle frstrkte terkomma, och
ska hmnas det nederlag de lidit; brigaden stod derfre hela dagen
under vapen, och d den mot aftonen intog qvarter i Revolaks, fick den
tillsgelse, att hela natten hlla sig frdig, att p frsta vink kunna
rycka ut. Men allt frblef lugnt.

Den 1 Maj sjngs Te Deum, och segern firades med mycken gldje. Den 2
Maj uppbrt brigaden och marscherade till Wihanti, tre mil; den 4 till
Oulais kapell under Pyhjoki, tre mil; den 5 till Merijrvi, tv mil;
samt den 6 till Kalajoki, tv och en fjerdedels mil; hvarest fven p
samma gng intrffade 3:dje brigaden, hvilken hade tgat allmnna
landsvgen. Ryssarne, som natten efter trffningen vid Revolaks dragit
sig till Brahestad, stodo nu uti Kalajoki; men vid Svenskarnes ankomst
drogo de sig genast tillbaka. Endast rytteriet af vr frtrupp fick se
den flyende fienden. Det blef sledes fr hvar och en synbart, att
Ryssarne ansgo sin styrka fr liten att gra motstnd emot oss, och att
hela landet, som vi s nesligt hade fvergifvit, nu var ppet fr oss,
endast vi tgade framt. Men vrt general-befl syntes icke hafva ngon
bjelse att tertaga Finland, hvilket vid denna tidpunkt hade varit
ltt, och hvilket s tydligen bevisas af Sandels frhllande; utan vi
fingo i sju veckors tid ligga stilla i Kalajoki, der vi blott roade oss.
Det sg ut som vi med flit velat lemna Ryssarne tid att hinna f
frstrkning. Och sedan vi efter denna lnga hvilotid brjade rycka
framt, och slagit fiendens hufvudstyrka vid Lappo, s behfde vi en hel
mnad och tre dagar fr att framtga sju mil. Jag kan derfre ej
underlta, att nrmare utveckla hela detta frhllande.

Som brigaden en lngre tid stadnade i Kalajoki, utan att ngot fretogs
eller utrttades, tillter jag mig att gra ett afbrott i min
berttelse, likasom det var ett afbrott i vra krigsfretag, och skall
ska fsta uppmrksamheten p det hela och isynnerhet p vrt
general-befls anordningar och fretag.

Grefve Klingspor yttrar i sin rapport af den 31 Mars, att: sedan den 25
ingen fiende varit synlig p stora vgen, samt ifrn den 15 Mars ingen
fiende heller frfljt Savolaks brigaden, utan att de allesamman gtt t
Lappo, Ilmola och Storkyro, frmodeligen af brist p lifsmedel och
foror. I rapporten den 7 April sger han: att fiendens styrka icke var
noga bekant, emedan dess talrika ltta trupper gra, att ingenting kunde
genom rekognoseringar erfaras. Allt detta oaktadt fortsattes marschen
bestndigt norr ut, utan att stadna och underska fiendens antal, och
utan att veta hvad man flydde fr, samt om fienden verkligen var s
stark, att man borde draga sig tillbaka. Det var, ringast sagdt, en stor
svaghet af vrt general-befl, att blindt tro hvad Ryssarne utspridde i
landet om sin styrka af 30,000 man, isynnerhet som Ryssarnes vanliga
stt att skryta ingalunda var obekant. Med allvarligt bemdande hade det
ingalunda varit omjligt, att f sker knnedom om fiendens antal, helst
uti ett land hvars invnare voro oss af sjl och hjerta tillgifne. Men
man hade en gng fattat den fresatsen att retirera, och det retirerades
med eller utan skl, och de mnga utvgar landet erbjd till frsvar,
samt till hrens underhll och frkande, blefvo alldeles icke
begagnade.

Genom trffningarne vid Siikajoki och Revolaks den 18 och 27 April, blef
det utrnt, att Ryska hren i Finland ingalunda var s stor, som
Ryssarne sjelfva fregfvo. Hvarfre utforskades icke detta lngt frut?
Och hvarfre fretogs icke nu genast frsket att tertaga landet? --
Hrvid kan jag ej undg att gra den anmrkningen, grundad p alla
officerares af stora armen enstmmiga yttrande, att drabbningen vid
Siikajoki ingalunda fretogs med vrt general-befls vilja och afsigt,
utan att vi blefvo dertill tvungne, p det stt, att d Ryssarne hastigt
frfljde oss, och vi, efter vanligheten, erhllo befallning att draga
oss tillbaka, hindrades sdant af vr stora tross som var frnspnd, och
omjligt nu i hast kunde fs undan. Vi blefvo derfre ndsakade att
frsvara oss; hvilket, genom s vl beflets som truppens brinnande
lngtan att f mta sig med fienden, utfll till vr stora frdel, samt
lemnade bevis p, att Ryska hren i Finland icke var s ofvervinnerlig,
som vrt general-befl synes hafva frmodat. Ocks var det en orsak till
segern, att Adlercreutz, som ostridigt hade mycken personlig tapperhet,
fick tilltelse att efter sitt godtfinnande leda striden.

Den 1 Maj utfrdade grefve Klingspor en proklamation och uppmaning till
sterbottens allmoge, att lemna hren allt ndigt bitrde, och att, som
orden lyda: en hvar i sin mn tillfoga fienden all den skada och
afbrck, "som ni, frn urminnes tider knde tappre sterbottningar,
honom tillfoga kunnen." Hvar och en som knde Finska nationens stora
tillgifvenhet fr sin konung och sitt land, gjorde sig i anledning deraf
de gladaste frhoppningar, och vntade nu kraftfullare tgrder, hvilka
icke bordt kunna frfela ndamlet. I anledning af uppmaningen ankom ock
en deputation, frn flere af fienden nnu besatte socknar, till grefve
Klingspor, och uppgaf att p deras ort 2,000 man af allmogen
fverenskommit, att till fderneslandets frsvar gripa till vapen. De
erbjdo sig, att genom frstrande af vgar och broar bakom Ryska hren,
afskra dess tertg och falla fienden i ryggen; men de ville gra det i
frening med armen, och begrde nu blott befallning, p hvilken tid och
p hvilket stlle de skulle utfra fretaget. Men grefve Klingspor
tackade dem fr deras patriotism, klappade dem p axeln och sade: "nr
jag behfver edert bitrde, skall jag vl kalla p eder." Sdant skedde
aldrig[4]. Detta bevisar, att Klingspor icke hade ngot allvar med den
anmaning han utgaf den 1 Maj, och att han icke hade fr afsigt att
begagna alla de utvgar honom blefvo erbjudna. Tillika visar det af
hvilken anda folket lifvades, och huru mnga medel till landets frsvar
en redlig beflhafvare kunnat prkna. Och hvad en nation, upprest i
massa, kan utrtta, bevisar Spaniens exempel emot Napoleon. Finnarne
eldades fullkomligt af samma anda, och deras enthusiasm fr sitt
fosterland var strre, n man kan frestlla sig. Vid brjan af Maj
samlade sig lands allmoge sjelfmant, och tog, under anfrande af en
prest, adjunkten Gummerus och en lnsman Arn, alla dervarande Ryssar
till fnga. I Savolaks instllde sig bnderna, anfrde af skolmstaren
Hellgren, fr att understda kapiten Malm, d han den 12 Maj intog
Kuopio. I Karelen frenade sig allmogen, under en bonde vid namn Tianen
och en student Stenius, och bidrog ganska mycket till att drifva fienden
utur detta landskap. I Nerpes socken uti sdra sterbotten, togo
inbyggarne, anfrde af en under-officer Wikstrm, 150 man af kejsarens
lif-kossacker till fnga. nnu ett bevis p Finska folkets patriotism,
vill jag anfra. Flere bnder frn Walgrunds by i Mustasaari socken och
Wasa ln, hade, den tid vr arme stod i Wasa, derstdes uttagit mjl
att frbakas till brd fr krigshrens behof. D vi sedermera drogo oss
tillbaka och Ryska trupperna redan innehade hela landet omkring Wasa,
smgo dessa bnder sig, i trots af mnga faror, till Brahestad, 28 mil
ifrn Wasa, och terlemnade i brd hvad de i mjl emottagit. -- En sdan
anda rdde hos Finska nationen.

[Fotnot 4: Jag talade sjelf vid flere af denna deputation, och kan
sledes bevittna sanningen af hvad jag anfrt.]

Men fven hos Sveriges invnare felades ingalunda en varm
fosterlandsknsla. Fyratio bataljoner landtvrn blefvo utan knot
utskrifna. Betydliga bidrag till fderneslandets rddning lemnades af
enskildte personer frn alla hll, och bde fattiga och rika tflade med
hvarandra, att genom frivilliga gfvor dagalgga sitt nit. Till och med
Lapparne i Westerbotten gjorde sammanskott af matvaror fr krigshrens
behof. Lifvade af en sdan anda och beredde till hvarje uppoffring, hvad
skulle icke Svenska och Finska folken frenade bordt kunna utrtta, om
de haft en konung eller en beflhafvare, som frsttt att rtt
underhlla deras patriotiska tnkestt, eller att begagna den rdande
sinnesstmningen! Men Finnarne lemnades t sitt de, utan understd, och
de f hjelpsndningarne frn Sverige blefvo ndamlslst anvnde.
Sveriges raska och modiga ynglingar frgingos af brist och elnde, under
det Finska hren dagligen minskades genom sina dyrt kpta segrar.

I Finland gick det sannerligen ganska bedrfligt, illa och lngsamt.
Sedan strsta delen af landet var utrymdt, utan all underskning huru
stor den fiendtliga styrka var, fr hvilken man retirerade, och sedan
det, genom fktningarne vid Siikajoki och Revolaks blifvit upplyst, att
det ingalunda varit omjligt att tertaga landet, om vi genast hade
ryckt fram, s frblef likvl hela stora Finska armen stilla liggande i
sju veckors tid. I en rapport af den 8 Juli finner man den mrkvrdiga
uppgiften, att, efter slaget vid Siikajoki den 18 April, en hemlig
rdsla alltid tfljt Ryssarnes krigs-operationer. Men denna fiendens
frlgenhet begagnades icke af vrt general-befl. Finska hrens s vl
under-befl som manskap, hade en brinnande tr att sls med Ryssarne,
fr att tertaga och frsvara sin fosterjord, och denna nskan uttalades
bde ofta och lifligen. Ryssarnes stllning i Finland, efter Siikajoki
och Revolaks strider, var ocks hgst vdlig och fventyrlig; deras
styrka var fr liten, att p flera och vidt aflgsna stllen begagnas,
och de hade dessutom mycket att frukta af den p flera stllen samlade
och hotande allmogen, som stod frdig att falla dem i ryggen och hindra
deras tertg. Men detta oaktadt lgo vi stilla, och d vi, efter sju
veckors lng hvilotid, ndtligen uppbrto, gingo vi p tjugusju dagar
frn Kalajoki till Lappo, hvilket utgr tjuguen mil; och nr, p
sistnmde stlle, enligt fltmarskalken Klingspors egna ord i dess
rapport, fiendens hufvudstyrka blifvit slagen den 14 Juli, s behfdes
nnu en hel mnad och tre dagar fr att hinna Alavo, belget derifrn
sex och trefjerdedels mil. -- Det syntes tydligen, att det icke var
ngot alfvar hvarken med Finlands frsvar eller tertagande, och fr mig
r det sannerligen omjligt, att kunna finna ngon enda urskt fr
fltmarskalken Klingspor, hvilken det ingalunda felades drift och
verksamhet, _nr han ville_.

Men ltom oss hra och nrmare granska hvad fltmarskalken Klingspor
till sin urskt frebar. Han uppgaf i rapporten af den 26 Maj: att
broarne voro af vrfloden bortflutna och vgarne obrukbara. Men flera af
de strsta och betydligaste broar voro likvl oskadade. Alla tiders
erfarenhet har visat, att det fr en krigshr icke r omjligt, att
fven under en fktning sl bryggor, samt att bana vgar fver sjelfva
Alperna; men att terstlla en och annan liten bro eller istndstta en
god landsvg, som p ett och annat stlle kunde fordra 50  60 lass
fyllning, kanhnda ock ngot mera, sdant ville fltmarskalken Klingspor
anse omjligt fr hela Finska hren! Han besinnade ej, att hvilken
rstid som helst kunde det hnda, att Ryssarne, om de blefvo frfljde,
frstrde alla broar efter sig, fr att hindra vrt framtg.

fverste Sandels, som p hela venstra flygeln hade blott en brigad, lg
ej stilla under stora armens hvilotid. Inom den 28 Maj framryckte han
och jagade fienden femtio mil tillbaka. I det allravrsta menfre tgade
han med sin brigad p sju dagar ifrn Pulkkila till Kuopio, hvilket
utgr tjugu och en half mil, och soldaterne uthrdarde med synbar gldje
och munterhet de strsta besvrligheter, d det bar t hembygden, och
nr de sgo sig ga en beflhafvare, som visade alfvar mot fienden.
Samma hinder och svrigheter, hvilka skulle hafva mtt stora armen, om
den genast ryckt fram, mtte fven Sandels i nnu hgre grad; och
frammarschen fr honom var derfre mera svr, att han, med nra 2000
man, ryckte in i ett glest bebodt, fattigt och utblottadt land, fullt af
demarker samt p intet stt att jemfra med det vl odlade och frmgna
Wasa ln i sterbotten, hvilket stora armen hade framfr sig. Sandels
kunde sledes omjligen vnta, hvad stora hren med skerhet hade att
prkna, att landet, i ndfall, ngon tid kunnat fda hans frdelning;
och Sandels saknade nnu dessutom den frdelen, som stora armen gde,
att sjledes kunna erhlla tillfrsel. Men Sandels var en redlig man, en
rlig och plitlig beflhafvare, och alla de af fltmarskalken Klingspor
beropade hinder fvervunnos af en god vilja, frenad med verksamhet och
drift. Under den tid stora armen lg stilla och lemnade Ryssarne tid
att skaffa sig frstrkning, tog Sandels vid Pulkkila, Krsmki,
Piippo, Ahokyl, Nissil, Saviselk, Walkiamki, Rautalampi, Kuopio,
Laukkas, Leppvirta, Jorois och Warkaus, tillsamman 13 officerare och
870 man fngar, fver 100 kanoner, mera n 800 lass proviant (hvilka,
berknade efter 3 tunnor lasset och tillsamman med den proviant och
hafra, som togs i magasinerne, utgjorde 5,296 tunnor), 12,000 L:lb. h,
1000 L:lb. ktt, samt frstrde dessutom ganska mycket fr fienden.
Sandels, som hade blott en brigad under sitt befl, ryckte fram med
Finska hrens venstra flygel nda till Ryska grnsen, och skickade en
rekognoserings trupp till Sordavala stad i Ryssland. -- Ngot strre
bevis emot grefve Klingspor behfves icke. -- -- Efterverlden m dma om
han ej frtjente den stmpel Finska armen gaf honom, och som jag i det
fregende uttalat. Trffande och sannt yttras i en r 1809 frfattad
visa:

   Men gick nr man borde st stilla,
   Men stadnade nr man bordt g;
   Man segrade alltid -- men illa;
   Ty baklnges gick det nd.

Under det vi lgo qvar i Kalajoki, ankom den fr hela hren nedslende
tidningen, att Sveaborgs fstning, genom kapitulation, blifvit
fverlemnad t Ryssarne. Och som jag r 1810 var i tillflle att p
stllet erhlla upplysningar om frloppet dervid, anser jag mig bra
derom meddela ngra omstndigheter.

Den gamle, men kraftfulle generalen Klerker, som under grefve Klingspors
frnvaro frde beflet i Finland, hade, vid underrttelsen om Ryssarnes
tillernade snara inbrott, anvndt all mjlig verksamhet, drift och
omtanka, att frse fstningen med dess frndenheter. Landets invnare
bidrogo ock hrtill, p derom skedd uppmaning, med strsta
beredvillighet. Spanml och viktualier infrdes i myckenhet. Garnisonen
utgjorde 6000 man. Kommendanten, amiral Cronstedt, anbefalltes af
general-beflet att uppgifva huru mycket krut han trodde sig behfva,
fr att tminstone till ppet vatten kunna frsvara fstningen. Hvad han
begrte lemnades honom i fullt mtt; och sedermera, d man, vid fiendens
hastiga anryckande, icke kunde anskaffa tillrckligt antal hstar, fr
att frn Helsingfors med krigshren bortfra all der befintlig
ammunition, uppgifves det, att nnu ytterligare 2000 centner krut
blifvit insnda till Sveaborg.

Amiral Cronstedt var s allmnt hgaktad ssom en rask, tapper och
rttskaffens krigare, att bde armen och landets patrioter uti honom
sgo det lyckligaste val till kommendant i denna fstning, och man r
allmnt fvertygad, att han icke genom penningar eller andra enskildta
frmner bevektes att uppgifva fstningen. Snarare kunde den ovilja han
frn lngre tid tillbaka rnt af konungen, hafva inverkat p honom;
hvartill kommo flera andra skl, af hvilka jag nyssnmde r hrde
omtalas de nrmast bekanta. En framtid skall trhnda upplysa, huruvida
djupare dolda och politiska krafter hr utfvade ett icke nnu utredt
inflytande.

Belgringen brjade med fga lofvande frebud. Frvirring, oreda och
bristande beslutsamhet visade sig redan vid Ryssarnes ankomst till
Helsingfors. Den 2 Mars inryckte deras frtrupper derstdes. En bataljon
af Adlercreutzska regementet lg der qvar, under major Tolls befl. Han
hade, p sin post, bordt hvart gonblick vara beredd p fiendens anfall,
och likvl blef han, d detta intrffade, i den grad uppskrmd, att han
ej vgade qvarstadna p den utsatte samlingsplatsen, till dess hela
truppen hunnit frena sig, utan aftgade, med dem som frst anlnde,
under sdan brdska, att de soldater hvilka sednare instllde sig, icke
viste hvar de skulle uppska bataljonen. D denna sedermera angreps af
de frfljande Kossackerna, befann man sig s illa beredd p frsvar,
att icke allenast gevren till en stor del voro oladdade, utan fven
mnga af dem sgas varit frsedde endast med trdflintor, ssom till
exercis. Fljden blef en frlust af 73 man.

Ryska belgrings-korpsen var hgst obetydlig; den uppgifves med all
sannolikhet till endast 2000 man, sledes blott en tredjedel af de
belgrades styrka. Det r svrt att afgra, om Ryssarne frstodo att
dlja sina svaga stridskrafter, eller om kommendanten icke ville
utforska dem, hvilket troligen ej blifvit svrt fr honom, genom de
bekantskaper han hade i Helsingfors och orten deromkring. Ocks fruktade
Ryssarne mera fr de belgrade, n dessa hade att befara af dem. Derfre
hnde det ock en dag, att d en del af besttningen ryckte ut fr att
exercera upp isen utanfr fstningen, frmodade Ryssarne ett utfall,
brto genast upp och aftgade frn Helsingfors; men tervnde, sedan de
marscherat  mil, och anfallet frn fstningen uteblef.

Sjelfva belgringen var troligen ibland de artigaste krigshistorien vet
omtala. Fstningens gemenskap med fienden och det kringliggande landet
var nra oafbruten, och befordrades snarare n den hindrades af fienden.
Man nstan skydde att skjuta p hvarandra med alfvar. Sveaborg gick
fver med en frlust fr garnisonen af 30 man. Men olyckan ville, att
fverste Jgerhorn fanns upp Sveaborg, samt att han frstod att
frskaffa sig alltfr stort inflytande fver amiral Cronstedt. Man
misstnker Jgerhorn, som frut bodde i Lovisa, att hafva lyssnat till
Ryska anbud, samt att han nu inom fstningen afbrdade ingngna
frbindelser. Han missledde Cronstedt, och uppskrmde de inom fstningen
befintliga officers-fruarne, hvilka, genom pip och lt, verkade p sina
mnner. Falska rykten om Svenskarnes motgngar insmgos sorgflligt af
fienden; och Sveaborg kapitulerade. Denna skndliga handling tillskref
man helt och hllet fverste Jgerhorn.

D ryktet om en frestende kapitulation spridde sig inom fstningen,
blef frga alfvarsamt vckt att arrestera kommendanten och sedan
frsvara sig till det yttersta; men dels felades det en beslutsam och
driftig anfrare fr ett s vdligt fretag, och dels hade man hllit
underhandlingarne s frdolde, att de icke blefvo knde innan den frsta
konventionen redan var afslutad. Kommendanten hade ock, under
fregifvande af kllarenas fuktighet, ltit borttaga nstan allt krutet,
samt inlgga det p fartyg, hvarest det, i hndelse af uppror bland
besttningen, ltt kunde frstras. Ndig och hastig gemenskap mellan
officerarne, frlagde p denna af flere serskildta holmar bestende
fstning, felades fven; likas hvarje tillfrlitlig knnedom om
tillstndet vid krigshren och inom landet.

D Cronstedt lg p sitt yttersta, sade han till sin gamle beprfvade
och frtrogne lkare, att han under hufvudgrden hade en liten portflj,
hvilken innehll papper, som betydligen rttfrdigade hans frhllande
vid Sveaborgs kapitulation. Men som han icke mera behfde ngot
rttfrdigande infr menniskor, och ngra nnu i Sverige lefvande
personer kunde alltfr mycket blottstllas, om de i portfljen bevarade
handlingarne blefve bekanta, lt han i sin nrvaro uppbrnna dem af
nmde lkare. -- Detta sprider vl icke ngot egentligt ljus fver
Cronstedts frhllande; men det ger styrka t de mngfaldiga gissningar,
hvilka om Sveaborgs fvergng varit i omlopp.

Men vi terg, efter denna utflykt frn vrt egentliga mne, till
krigsrrelserna i norra delen af landet.

Den 18 Juni ryckte ndtligen brigaden ifrn Kalajoki till Himango, tre
mil, hvarest rastades till den 22, d vi gingo till Lohte; den 23 till
Gamla Carleby, den 25 till Krkns, sedan andra och tredje brigaderne
den 24 Juni intagit Ny Carleby; den 26 till Sundby, hvarest ter
rastades till den 4 Juli, d vi marscherade till Neder Hrm. Vi hade
sledes nu, efter uppbrottet frn Kalajoki, p sjutton dagar hunnit 17
mil framt, och p intet stlle ftt se den flyende fienden.

Under tiden blefvo, i fljd af general-order, en bataljon Savolaks
infanteri, under major Grotenfeldt, och en bataljon Savolaks jgare,
under major Furumark, afsnde t Lintulaks vgen, och der stllde under
majoren vid Tavastehus regemente von Fieandts befl. Denne var en ganska
skicklig och i alla afseenden duglig krigare, och ssom lngre tid
bosatt i de nrmast hrintill belgne orter, hade han fullkomlig
knnedom af landet. Fieandts frdelning, utgrande 650 man, med blott
tvenne trepundiga kanoner, anflls den 2 Juli af 2000 Ryssar. Lintulaks
by blef utaf fienden intagen; men tertogs med storm och hurrarop af
major Grotenfeldts bataljon, under det Furumark med sin gick fr att
afskra fiendens tertg. Men vi blefvo slagne af en annan Rysk kolonn
och kringvnde, s att vra bataljoner icke hade ngon annan utvg, n
att antingen gifva sig fngne, eller ock med bajonetten sl sig igenom
den fiendtliga kolonnen. Det sednare verkstlldes, och Fieandt med sin
frdelning drog sig tillbaka till Perho, med en frlust af 200 man. Fr
denna trffning utnmdes major von Fieandt till fverste-ljtnant och
fver-adjutant; major Furumark vid Savolaks jgare befordrades till
fverste-ljtnant, och vid Savolaks infanteri blefvo major Grotenfeldt
och kapiten Ladau riddare af svrds-orden. -- Ryska frlusten vid detta
tillflle var ingalunda liten; men kan ej af oss med ngon skerhet
bestmmas. Uti Ryska rapporten uppgafs Svenska styrkan vid Lintulaks
till 2,500 man och vr frlust till 450 man; sin egen sade de vara
betydligen mindre, hvaraf med sannolikhet kan slutas, att deras frlust
fr ingen del var ringare utan snarare strre n vr.

Under det brigaden lg i Hrm, afsndes, enligt general-order, nnu ett
annat detaschement. En bataljon Savolaks infanteri och en bataljon
Savolaks jgare, stlldes under majoren vid Savolaks infanteri Gustaf
Ehrenroths befl, hvilken erhll befallning, att med dessa tvenne
bataljoner intaga Lappo by, fyra och  mil frn Hrm, der brigaden lg.
Lappo var bde fr Ryska och Svenska hren en ganska vigtig punkt. Hr
sammanstta vgarne frn Ny Carleby och Hrm, frn Wasa, frn
Tavastehus och frn Lintulaks, hvarest Fieandts frdelning var posterad.
Orsaken hvarfre en s liten styrka, ungefr 500 man, som Ehrenroths
detaschement utgjorde, frst beordrades att intaga detta vigtiga stlle,
och sedan lemnades p s lngt afstnd frn brigaden utan understd, r
sannerligen svr att frklara. Om en strre styrka blifvit ditskickad,
s skulle sedermera icke elfva officerare och 120 man behft uppoffras
fr detta stllets terintagande.

Den 8 Juli ankom Ehrenroth med sin trupp till Lappo, och Ryssarne flydde
genast vid vrt annalkande. Lappo blef sledes besatt af Ehrenroth.
Sedan Ryssarne ftt underrttelse, att det icke var Svenska hren, utan
blott en liten frdelning som innehade Lappo, kommo de den 10 Juli
frstrkte tillbaka, anfllo Lappo, samt gjorde sdana dispositioner,
att Ehrenroth med hela sin trupp bordt blifva tagen. Men Ehrenroth,
vaksam p sin post, insg det vdliga af sin stllning, och drog sig
frn Lappo; men kunde likvl ej hindra, att strre delen af hans styrka
blef sprngd. D han terkom till brigaden i Hrm, hade han icke med
sig mera n hgst 300 man; resten framkom dock dagarne efter, p lnga
omvgar genom skogen, och hans slutliga frlust blef obetydlig eller
omkring 20 man. S vl major Ehrenroth, som den under hans befl stende
trupp, hade frtjent ngon belning fr sitt frhllande, ehuru de
blefvo slagne. Med en mindre rask och frslagen anfrare n Ehrenroth,
och med mindre mod och beslutsamhet i faran hos det friga beflet och
truppen, hade ovillkorligen en stor del af detaschementet gtt frlorad.
Men allt deras vlfrhllande blef aldrig bekantgjordt. Trhnda insg
general-beflet sitt misstag, att till ett s vigtigt fretag afsnda en
s liten styrka, och underlt derfre att till Kongl. Maj:t inbertta
dessa hndelser. Ryssarnes rapport innehll, att de den 10 Juli slagit
4,500 Svenskar under grefve Cronstedts befl. Sdana voro vanligen
Ryssarnes uppgifter. Det var major Ehrenroth, med 500 man af grefve
Cronstedts brigad, som hr blef slagen.

Den 13 Juli marscherade brigaden till Kauhava, tv och trefjerdedels mil
frn Hrm, samt en och en half mil nra Lappo. Vid Kauhava och Hrm
intrffade hela den friga armen samma dag, fr att den fljande, under
general Adlercreutz's anfrande, anfalla Lappo, der Ryssarnes
hufvudstyrka nu var samlad. Om denna drabbning som bordt blifva nnu
mera hedrande fr Finska hren, i fall man rigtigt begagnat alla sina
frdelar, ndgas jag lemna en vidlftigare beskrifning; emedan den i
flera delar mste skilja sig frn den framstllning general Adlercreutz
derom gjorde i sin ingifna rapport.

S snart det blef bekant, att Lappo af oss skulle anfallas, lemnade
major Ehrenroth, som nyligen varit i Lappo och derifrn blifvit af
Ryssarne frdrifven, t general Adlercreutz ndiga upplysningar om
belgenheten i och omkring detta stlle, bland annat fven derom, att
icke lngt ifrn Kauhava, der vi nu stodo, fanns en skogsvg, som af
infanteri och jgare kunde begagnas. Den frenar sig,  mil ster om
Lappo, med vgen frn nyssnmde ort till Salmi, hvarest den delar sig t
Savolaks genom Lintulaks, samt t Tammerfors genom Kuortane. Ehrenroth
ansg det ndvndigt, att p den vgen afsnda trupper, fr att afskra
Ryssarne tertget t Savolaks sidan, dit de, i hndelse af nederlag,
naturligtvis skulle ska sin tillflykt, emedan de omkring Lintulaks hade
en betydligare styrka. Flere gngor under marschen begrde nnu
Ehrenroth, att tminstone med tvenne bataljoner f dit afg; men
Adlercreutz bifll icke dertill.

Den 14 Juli kl. 6 om morgonen uppbrt Savolaks brigaden, som bestridt
fltvakten, och nu skulle utgra hrens frtrupper. Vi hade icke ryckt
lngt fram innan vi sttte p Ryska fltvakten, hvilken, under jemn eld,
af Karelska jgarena drefs tillbaka. Slunda avancerades lngsamt, ngot
mer n en timma, d Ryska fltvakten blef understdd af en betydlig
frdelning; hvarefter dess motstnd blef s hftigt, att Karelska
jgarne sgo sig tvungne till tertg. General Adlercreutz, som sjelf
fljde med den  landsvgen befintliga slutna kolonn, hvilken framtgade
i lika hjd med jgarekedjan i skogen, blef frargad fver Karelska
jgarenas retrtt, och yttrade: "vi skola ju framt, och de tusan dj--ne
g tillbaka. Major Tujulin! ryck ni ut med begge Savolax
jgare-bataljonerna, de g skert icke tillbaka." Tujulin befalte genast
begge dessa bataljoner utrycka. Den ena frdes af kapiten Brunow, och
den andra, p motsatta sidan om landsvgen, af kapiten von Fieandt.
Sjelf fortfor Tujulin att, med sluten kolonn, tflja landsvgen.
Savolaks jgare formerade nu kedja i skogen, och aflste Karelska
jgarena. Anfallet begyntes straxt under hurrarop, med full fart, s att
Ryssarne ej fingo tid att besinna sig, mycket mindre att gra motstnd.
Ehuru marken var i hgsta grad olndig och skogen ganska tt, framryckte
de likvl s hastigt, att den p landsvgen tgande slutna kolonnen
knappt hann att flja med i lika hjd. Sedan detta fortgtt ngon tid
med sdan hftighet, blef truppen s uttrttad, att den ndgades stadna
fr att hemta liten hvila. Savolaks jgare, som redan marscherat 95 mil,
voro nu s illa bekldde, att de fleste af dem ledo brist p skoplagg.
Under det de sutto och hvilade, ljd en nstan allmn klagan fver deras
srade ftter och sjuka tr. "_Voi, voi! minun jalkani!_" (aj, aj, mina
ftter), hrdes nstan fverallt. General Adlercreutz gick d och
frgade huru det var med dem, trstade dem och lofvade afhjelpa detta.
Och nr han sedan efter en stunds samtal frgade, om de hvilat ut och
hemtat krafter att  nyo kunna fortstta anfallet, svarades med en mun:
_ja_; och ingen enda syntes till med sjuka ftter; alla tflade om att
kunna hinna fortast inp fienden; allt annat var frglmdt, s snart det
blef frga om att frjaga och sl honom. Ju nrmare vi kommo till Lappo,
desto starkare blef Ryssarnes motstnd, hvarfre ocks fram p dagen
tvenne bataljoner Savolaks infanteri utskickades, att som dubbel kedja i
skogen understda Savolaks jgare. Ifrn kl. 7 om morgonen till kl. 4 p
eftermiddagen fortsatte Savolaks jgare striden med samma hftighet. De
stadnade vl ngra gngor, och hemtade liten hvila; men straxt derp
fortsatte de ter framryckandet i fullt sprng och med hurrarop. P
eftermiddagen skickade Bjrneborgs regemente, som alltid utmrkte sig
genom mod och ofrskrckthet, tvenne bud till general Adlercreutz, med
anhllan att f aflsa Savolaks jgare, hvilka af det lngvariga och
hftiga anfallet i s olndig mark, icke kunde annat n vara uttrttade.
Men Savolaks jgare svarade: "Bjrneborgarenas tapperhet r frut nog
knd; vi vilja ocks gra hvad vi kunna, och en strid sdan som denna,
tillhr oss ssom jgare." General Adlercreutz kunde ej frm dem att
emottaga aflsning. "Nr vi vika tillbaka," sade de, "d m herr
generalen aflsa oss." -- En sdan anda lifvade Savolaks jgare!

Innan jag fortstter berttelsen om sjelfva trffningen vid Lappo, anser
jag ndvndigt att meddela en nrmare knnedom om lokalen, fr att rtt
kunna bedma hvad som skedde, samt hvad som kunnat och bordt ske. P
vgen norr ifrn, den vi fljde, var en ganska lng och stor backe till
Lappo by, hvilken lg nere p sltten. Ifrn denna backe kunde man
fverskda hela fiendens stllning framfr byn, och se alla de rrelser
der fretogos. Denna vg gick fver sltten, frst i vestlig riktning
eller mot vr hgra flygel, men krkte sig lngre ned t sder, genom en
med rg bevxt ker; sedan strckte den sig genom en by, och lngre fram
t vester fver en elf. Denna vg leder till Wasa. -- Nedanfr backen,
der vi stodo, kom en annan vg ifrn Lappo, genom Leohtala by, hvilken
var nrmare oss och skogen, gick nedanfr backen, frst ngot t ster,
sedermera i sydlig riktning, t Salmi, der vgen delar sig t Savolaks
och Tammerfors. Det var denna vg Ehrenroth ville bestta, fr att
afskra fiendens tertg t Savolaks. -- Ryssarne hade sledes, i sin
nrvarande stllning, blott tvenne vgar, p hvilka de kunde komma ifrn
Lappo. Den t Wasa hade de bakom sin uppstllda linie, och kunde sledes
aldrig frmoda, att denna vg till tertg fr dem skulle blifva
afskuren. Den andra vgen, som gick t Savolaks eller Tammerfors, hade
de svrare att frskra sig om; emedan den ltt af oss kunnat besttas,
om vi blott utstrckt vr venstra flygel och med den framryckt.

Kl. 4 p eftermiddagen framkommo vi till Lappo. Ryssarne voro uppstllde
i slagtordning, p de framfr Lappo by befintliga stora kersltter.
Deras hgra flygel utgjordes af jgare och infanteri, med fyra 3:pundiga
kanoner; venstra flygeln upptogs af tvenne 6:pundiga kanoner samt jgare
och infanteri, hvilka besatt en der befintlig by, och stod fr frigt
utbredd och betckt af vxande rg p krarne omkring landsvgen t
Wasa. I medelpunkten var ett batteri uppkastadt, hvarifrn tvenne
6:pundiga kanoner och tvenne haubitser, p begge sidor betckte af ett
talrikt rytteri, underhllo en jemn eld. Vrt artilleri stlldes nederst
i backen, och Savolaks infanteri utgjorde kanon-betckning.
Infanteri-elden upphrde d Ryska fltvakten, med dess frstrkning,
genast vid framkomsten till Lappo drog sig till hufvudstyrkan. Savolaks
jgare, som hela dagen hade frfljt fienden, sattes nu i reserven.
Ryska styrkan utgjorde mellan 5  6000 man. General Adlercreutz's
uppgift, att vr arme hrstdes icke uppgick till mera n 3,300 man,
ndgas jag motsga. Han upptog frmodligen icke hela frsta brigaden,
emedan den vid stridens brjan nnu ej var framkommen; men som jag
bestmdt knner att den anlnde under drabbningen, och var framme redan
fre det afgrande gonblick, d Dbelns genombrytning verkstlldes,
anser jag fven den bra tagas med i berkningen. Alla fyra brigaderne
utgjorde med all skerhet omkring 5000, af hvilka ungefr hlften voro
med i elden.

I denna stllning fortfor striden en god stund, utan att ngot derigenom
afgjordes eller kunde afgras. General Adlercreutz fattade d det modiga
beslut, att genombryta fiendens venstra flygel, och befallde derfre
General von Dbeln att med andra brigaden, hvilken utgjordes af det fr
sin tapperhet utmrkta Bjrneborgs regemente, samt fyra 6:pundiga
kanoner, verkstlla denna genombrytning. Fretaget var frenadt med
stora svrigheter; ty vgen gick frst genom en med rg bevxt ker,
uppfylld af Ryska jgare och infanterister, och sedermera genom en by,
der husen p begge sidor om vgen likas voro besatte af fienden, som
derifrn underhll en mrdande eld p vra stormande trupper. Ett sdant
uppdrag kunde aldrig anfrtros t en modigare beflhafvare, eller t en
tapprare trupp. Jag hrde vl flere officerares anmrkningar derfver,
att icke vrt artilleri, som nu endast ryckte fram efter den slutna
kolonnen, frst med drufhagel fick rensa rgkern frn Ryssar, frr n
infanteriet fretog genombrytningen; men d hade denna ej kunnat
verkstllas s skyndsamt, och allt berodde p hastigheten; annars hade
fienden, med sitt talrika rytteri, ftt tillflle att vidtaga tgrder
mot hela vr plan, hvilken d sannolikt misslyckats. Nu rusade
Bjrneborgs regemente med ofrskrckt mod p Ryssarne, och lt ej ett
gonblick uppehlla sig, hvarken af den ifrn rgkern eller sedan af
den frn husen  mse sidor om vgen mrdande elden, (ehuru den
nedgjorde tio officerare och omkring 100 man af vra tappre
Bjrneborgare), utan marschen fortsattes hurtigt tills de kommo fver
den bakom Ryska linien befintliga elf, p vgen t Wasa. D svngdes
kanonerna om, och stlldes emot fienden, midt fr bron fver elfven,
samt bataljonerna p begge sidor om kanonerna. Genom denna djerfva och
alldeles ovntade rrelse, var nu tertget t Wasa fr Ryssarne
alldeles afskuret. Om general Adlercreutz, sedan Dbelns genombrytning
s vl lyckades, med en del af den friga hren, hade anfallit Ryska
hgra flygeln -- och ngot vidare anfall behfdes icke, -- om han blott
med ngra bataljoner besatt den vgen, som gr t Savolaks, s hade
ovilkorligen hela Ryska hren, med tross och kanoner, bordt blifva
tagen. Vgen hade tminstone kunnat stngas och s frstras, att aldrig
en enda kanon eller den ringaste tross bordt kunna undkomma. Men nu blef
hela denna vg lemnad alldeles ppen och obesatt; endast midt fr
Leohtala by var den bevakad af tvenne bataljoner utaf Savolaks brigaden;
men Ryssarne fljde ej vgens krkning nda intill fronten af vrt
artilleri, utan skyndade sig, s snart de mrkte Dbelns genombrytning,
samt att tertget till Wasa var dem afskuret, att itnda nyssnmde by,
ehuru alla deras srade och sjuka lgo der, och under skygd af elden och
rken, gjorde de sig i hast en ginare vg fver kern, bakom den
brinnande byn, och kommo, under vr overksamhet, utan en enda mans eller
en enda trosskrras frlust, lyckligen ifrn den verkligen svra
stllning, i hvilken de befunno sig.

General Adlercreutz yttrar vl i sin rapport: att han ernat lta tredje
brigaden genom skogen anfalla fiendens hgra flygel; men i detsamma
inkom rapport, att en ansenlig fiendtlig styrka visade sig vid Alap
by, sledes p ryggen af den kolonn, som angrep fiendens venstra flygel.
Hvarfre han ditsnde brigad-chefen Gripenberg med tvenne bataljoner. --
I fall det verkligen s frhll sig, att en sdan falsk rapport
inkommit, s bestod dock den terstende reserven af tvenne bataljoner
Savolaks jgare, en bataljon Karelska jgare, en bataljon Savolaks
infanteri, en bataljon Tavastehus regemente, samt tvenne bataljoner bo
Lns regemente. Hvarfre befalltes icke ngra af dessa sju, overksamma
bataljoner att framrycka p vr venstra flygel? Ryska beflhafvaren
begagnade deremot skyndsamt vrt felsteg till sin frdel. Hade Ryssarne
qvarsttt ngot lngre, r jag sker att general Adlercreutz besinnat
sig, och d hade de ingalunda sluppit undan, ssom nu skedde. Den enda
frdel som vanns genom Dbelns och de tappre Bjrneborgarenas
vlfrhllande denna dag, var den, att Lappo af Ryssarne blef utrymdt,
och att vi om aftonen kl. 9 intogo qvarter i byarne, der Ryssarne kort
frut hade sttt.

Innan jag slutar berttelsen om denna drabbning, vill jag omnmna en
tilldragelse, fr hvars sannfrdighet jag ansvarar. Sedan Savolaks
jgare, vid hrens framkomst till Lappo, blefvo satte i reserven, samt,
efter hemtad hvila, stodo i backen och skdade general von Dbelns
lyckliga genombrytning af fiendens venstra flygel, yttrade kapiten Carl
Magnus v. Fieandt till sina kamrater: "s gerna som vi st hr
overksamma, tar jag min pluton och gr bort; om det behfves, s r hr
i reserv-corpsen ndock tillrcklig styrka att kunna agera med." Derp
aftgade han med sin pluton, efter Dbelns genombrytning, emot fiendens
i oordning bragte venstra flygel. Han var nra att bemgtiga sig en
kanon, fr hvilken flere hstar och en del af servisen blifvit
bortskjutne, och som stod qvarlemnad utan betckning. Men den hftiga
och vl rigtade elden frn vrt artilleri, hindrade honom att verkstlla
detta, och Fieandt med sin trupp ndgades se, huru ngra f Ryssar
bortslpade den redan nstan fvergifna kanonen. Derefter framryckte
Fieandt vidare, och tog 52 fngar, de enda som blefvo tagne i denna
drabbning.

Hrvid vgar jag en mer n sannolik gissning. Savolaks jgare, med sina
tschakoer och grna kapotter, kunde p afstnd svrligen skiljas ifrn
Ryssarne, och det r mycket troligt, att Fieandt med sin trupp blifvit,
under sin utvandring, bemrkt af ngon adjutant, eller ngon annan, som
straxt i sin hpenhet ansg det fr en betydlig Rysk styrka, och slunda
gaf anledning till den falska rapport, hvilken general Adlercreutz sade
sig under striden hafva ftt. Fieandts tilltagsenhet bevisar emellertid
hvad som kunnat och bordt utfras. Men der fngar egentligen bordt
tagas, der fingo de fri genomgng. Major Ehrenroths flera gngor
frnyade begran, att f bestta Savolaks vgen, afvisades med kld. Och
Ehrenroth, hvilken s nyligen varit p stllet och fullkomligen knde
belgenheten, hade kunnat vara general Adlercreutz till stor nytta vid
detta tillflle.

Vr hela frlust p denna dag var 11 officerare samt 120 man. Ryssarnes
frlust kan ej uppgifvas, emedan deras srade blefvo uppbrnde i
Leohtala by. Fngarnes antal uppgick, ssom nmdt r, till 52. Fr denna
drabbning blefvo major Tujulin och kapiten Brunow riddare af
svrds-orden. Tapperhets-medalj erhllo: kapiten von Fieandt, som hela
dagen frde bataljonen i elden, samt ljtnanterne Berner, Wrede,
Ekestubbe, Taube, Schwartz, Andersin, Lind och Lundeberg, alla vid
Savolaks jgare. Vid Savolaks infanteri blefvo fverste-ljtnant Lode
och kapiten D. Aminoff riddare. Den sistnmde dog under vr vistelse i
Lappo, utaf sin erhllna blessyr.

Fr frigt utmrkte sig i denna trffning fljande vid brigaden: grefve
Cronstedt, adjutanten, kapiten Brusin, fverste-ljtnant Aminoff,
kapiten Burghausen, och ljtnant Salmn, samt vid brigadens artilleri
under-ljtnanten von Becker.

Sedan Ryssarnes hufvudstyrka nu blifvit slagen vid Lappo, troddes
allmnt, att vi genast skulle frflja dem, som undsluppit s ltt den
14 Juli. Men vi blefvo fver 8 dagar stilla liggande i Lappo, och
framryckte omsider till Tiistenjoki, samt derifrn till Ruona bro i
Kuortane socken, hvarest vi ter drjde en lngre tid. Tredje brigaden,
under brigad-chefen Gripenbergs befl, blef fven frlagd p detta
sistnmde stlle.

Frsta brigaden, bestende af bo Lns regemente, hade emellertid, under
fverste Palmfelts befl, blifvit frsnd till Sarvikka. Den 9 Augusti
skickade Ryssarne dit en rekognoserings trupp, hvaraf fverste Palmfelt
blef s frskrckt, att han med hela sin brigad drog sig undan frn sin
post vid Sarvikka, och stadnade ej, ehuru ingen fiende frfljde honom,
frr n han kom till Ruona bro, der vi lgo. Derigenom drog sig bo
Lns regemente ett allmnt frakt af hela den friga Finska hren,
hvilket gick s lngt, att om en soldat af nmde regemente kom inom
Savolaks lgret, blef han med mngfaldiga smdeord genast bortkrd, samt
frklarades ovrdig att f vara ibland de frige Finnarne. Jag var
nrvarande den 16 Augusti om aftonen, nr general-order fr fljande
dagens anfall ankommo och upplstes, d Savolaks jgare-officerare hgt
yttrade: nu har general-beflet stllt ganska klokt till fr armens
framryckande till Alavo; ty det har befallt, att bo Lns regemente
marscherar ut och efter dem ett sexpundigt batteri. En tillstdes
varande bo Lns officer, ljtnant Aminoff, som var adjutant hos
fverste Palmfelt, upptog detta alfvarsamt, s att frga blef om envig;
men pfljande dagens trffning vid Alavo gjorde allt detta om intet.

Sedan bo Lns brigaden s pltsligt retirerat frn Sarvikka, yttrades i
de officiella rapporterna den 12 Augusti, att samma brigad blifvit dit
tersnd med frstrkning. Detta mste jag helt och hllet bestrida,
ssom alldeles icke fverensstmmande med verkliga frhllandet. Trenne
bataljoner af Savolaks jgare regemente, utgrande till samman ungefr
400 man, under major Tujulins anfrande, beordrades att i frsta
brigadens stlle g till Sarvikka. D dessa tvenne bataljoner skulle
aftga, blefvo de befallte att stadna p andra sidan om Ruona bro, d
brigad-chefen grefve Cronstedt ankom, och tilltalade den uppstllda
truppen p fljande stt: "ni knner alla hvad som hndt med bo Lns
brigaden, p det stlle dit ni nu skall g, s att jag ej behfver nmna
ngot derom. General Gripenberg och jag hafva kommit fverens, att
utvlja tvenne de mest plitliga bataljoner att skickas dit i deras
stlle. Jag har ej tvekat i mitt val, och jag hoppas att ni svarar emot
detta frtroende." -- Jag behfver icke nmna hvad detta tilltal verkade
hos en trupp, der bde befl och soldater hade den relystnaden, att
alltid vilja anses fr ett bland de tappraste regementer vid Finska
hren. S snart grefve Cronstedt tervndt, fverenskom
officers-korpsen, fre afmarschen frn stllet, med handslag, att vid
Sarvikka ovilkorligen st till sista man, hvilken befallning de ock
kunde erhlla om tertg: "p det (ssom det hette) bolnningarne ej m
kunna sga om oss, hvad vi och andra sagt om dem." Detta aftal hrde
major Tujulin, som hrvid stod p ngot afstnd. Han, i jemfrelse med
de friga officerarne, en mera ldrig man, vnde sig till dem med sin
vanliga glada uppsyn, och yttrade: "gossar, gossar! jag hr hvad ni har
fr er, jag tycker om er derfre; men ni skall lofva att lyda mig; jag
deremot lofvar er, att jag ej skall befalla retrtt, frr n tv
tredjedelar eller tminstone fver hlften af oss stupat." Med sdana
tnkestt och fresatser aftgade dessa bataljoner den 10 Augusti frn
Ruona bro till Sarvikka.

S snart de framkommit, skyndade major Tujulin att sjelf rekognosera
belgenheten, och fann dervid, att en vg ledde ifrn fiendtliga sidan,
hvilken tog kommenderingen vid Sarvikka i flanken, samt att tvenne
andra, som gingo bakom Sarvikka, gjorde det ltt att falla den i ryggen.
Stllet var sledes ingenting mindre n tjenligt att hr fatta posto.
General-beflet hade frmodligen p kartan sett att en bck lopp fram
vid Sarvikka, och i anledning deraf befallt att stllet skulle med ngon
trupp besttas, utan att fr frigt knna belgenheten, eller lta
underska den, innan befallningen utfrdades. Major Tujulin tog derfre
det beslut, att, utan vidare order, tervnda med sin frdelning, tre
fjerdedels mil, till Kuhalampi, der han uppstllde sig, men qvarlemnade
vid Sarvikka en fltvakt af 50 man, samt insnde till brigadchefen
rapport om denna frndring. Vid Kuhalampi qvarstod kommenderingen, utan
att ngon fiende syntes, intill den 17 Augusti, d hela den friga hren
der intrffade, under sin marsch emot Ryssarne vid Alavo, belget sex
och  mil frn Lappo. Den behfde sledes, frn den 14 Juli, en hel
mnad och tre dagar fr att hinna sex och tre fjerdedels mil framt.

Den 17 Augusti, sedan vdret klarnat, folkets klder ftt ngot torka
efter ett svrt regn, samt gevren blifvit plundrade, uppbrt hela
armen omkring kl. 12 p dagen. Efter vanligheten utgjorde Savolaks
brigaden frtruppen, och ibland dem Savolaks jgare. En bataljon
Savolaks infanteri, under major G. Ehrenroths befl, fljde med general
Gripenberg, som tgade en bivg t venster, fr att ifrn Tys, p
vgen som derifrn gr till Alavo, falla fienden i flanken. Kl. half 2
begynte striden, hvilken blef allt hftigare, ju nrmare vi kommo Alavo.
Ryssarnes motstnd var nu helt annat, n fr tv eller tre mnader
tillbaka. Vrt artilleri, srdeles under ljtnant Lind, ryckte s nra
in p fienden, att dess linie derigenom flera gngor blef bruten;
under-ljtnant von Becker, vid Savolaks brigadens artilleri, tillfogade
ocks fienden betydlig frlust; men ndock kunde ej Ryssarne frms att
vika. Till och med efter tredje brigadens framkomst p deras flank,
fvergfvo de likvl icke sin stllning, utan frndrade den blott
hastigt. Karelska jgarena, p vr venstra flygel, blefvo deremot s
hftigt anfallne, att de redan ndgades vika; men d framryckte en
bataljon Savolaks infanteri, anfrde af fverste-ljtnant Lode, och dref
fienden med bajonetten tillbaka. Denna bataljon, som hade en sltt att
springa fver, innan den kunde begagna blanka vapen emot de af den tta
skogen betckte Ryssarne, fick dyrt betala sin tapperbet; ty fver 50
man stupade vid detta tillflle, fverste-ljtnant Lode blef svrt
srad, fvens major Tavast samt alla de frige officerarne, s att en
subaltern-officer var det enda terstende befl vid hela bataljonen.
Men detta anfall afgjorde ock stridens lyckliga utgng; ty s snart
denna flygel straxt derupp blifvit frstrkt af en bataljon Tavastehus
regemente, under fverste-ljtnant Wetterhoffs befl, och med lika ifver
som frut fortfor att rycka fram, ndgades fienden hastigt brja sitt
tertg p vgen t Wirdois, samt frfljdes  mil, af fverste
Palmfelt.

Fiendens styrka vid Alavo var, inberknadt rytteri och artilleri, 4 
5000 man. Vr arme bestod af tredje och fjerde brigaderne, tvenne
bataljoner bo Lns, samt en bataljon sterbottens regemente, och
utgjorde tillsamman ngot fver 3000 man, af hvilka ungefr en tredjedel
ej var med i elden. Fiendens frlust blef 2 officerare och nra 100 man
ddskjutne, samt en officer och 120 man fngne, hvaribland 50 srade.
Vr frlust utgjorde 15  16 officerare samt omkring 200 man dde och
srade. Ibland desse siste befanns Savolaks brigadens chef, grefve
Cronstedt.

Som han nu, till brigadens stora afsaknad, upphrde att vara dess
anfrare, fordrar rttvisan att nmna ngra ord om denna af hela
brigaden allmnt lskade beflhafvare. Grefve Cronstedt var den
frtrffligaste chef man kan nska sig; alltid vnlig och faderlig,
fven emot den ringaste; vaksam och driftig, utan att fr mycket
uttrtta soldaten. Med sllsynt kld och rdighet frde han sin brigad i
de hetaste strider; sjelf skydde han aldrig faran, stod alltid frmst
fr att genast kunna vidtaga ndiga anordningar, och det knot, som i
brjan yttrade sig emot, honom, frbyttes, sedan brigaden lrde rtt
knna honom och han lrde knna brigaden, i den strsta hgaktning och
tillgifvenhet. De misstag man i brjan ansg honom hafva begtt, glmdes
snart, d man insg hans mnga och stora egenskaper ssom anfrare, samt
nr hvar och en blef fvertygad, att de hrrrde, icke frn grefve
Cronstedt sjelf, utan frn hans unga, kittsliga och oerfarna adjutant,
ljtnant Brusin. Grefve Cronstedts enda fel var, att han lemnade Brusin,
en visserligen tapper och driftig officer, fr mycket frtroende och fr
stort inflytande. Endast den strnga sanning jag uti denna framstllning
fresatt mig, ssom mitt hgsta ml, har tvungit mig att icke frtiga de
mindre goda anordningar, hvilka i brjan af kriget rjde sig. Grefve
Cronstedts i detta flttg dagalagde frtjenster, ro i alla fall
strre, n att de kunna frdunklas af ngra smrre intrffade misstag.

Utom den frut nmde Savolaks infanteribataljon, hvilken under
fverste-ljtnant Lodes befl utmrkte sig vid Alavo, br jag fven gra
bo Lns regemente den rttvisa, att det, fr att godtgra felsteget vid
Sarvikka, slogs vid Alavo med strsta tapperhet. fverste-ljtnant Lode,
som redan frut vid Revolaks och Lappo s mycket utmrkt sig, att han
begge gngorna af general Adlercreutz rekommenderades till ndig
hugkomst, blef ndtligen fr denna drabbning utnmd till fverste, och
erhll sedermera, den 3 Juli 1809, tillika med fverste Aminoff vid
Karelska jgarena, svrds-orden med stora korset. Fr denna trffning
utnmdes, vid Savolaks infanteri, major Tavast riddare samt derefter
fverste-ljtnant; och kapiten Carlqvist, ljtnanterne C. M. von
Fieandt, Orbinski och Meinander, samt fendrikarne Hjelmman och Savander
tillades svrds-ordens medalj. Vid Savolaks jgare blef kapiten Germund
Aminoff riddare; han, tillika med ljtnanterne Berner och Collan, voro
srade. Vid Karelska jgarena erhllo ljtnanterne Humble och Salmn
samt adjutanten Fr. Aminoff svrds-ordens medalj. Fr frigt blefvo
rekommenderade: grefve Cronstedt; vid Savolaks jgare, kapiten von
Fieandt, ljtnanterne Ekestubbe, Hartman och Klingspor; vid Karelska
jgarena, kapiten von Burghausen; samt vid Karelska dragonerne,
ljtnanterne Ruthenskld och Schlyter -- General Adlercreutz upphjdes
till friherre.

Fre stridens brjan hade Ryssarne afsndt sin tross, med 2  300 mans
betckning, p vgen t Tys och Etseri. Major G. Ehrenroth, vid
Savolaks infanteri, beordrades derfre, efter slutad trffning, att med
sin bataljon frflja fienden t denna vg. Han upphann honom icke frr
n vid Etseri pass, tre  mil frn Alavo, nedgjorde 24 man, samt tog 3
officerare och 42 man, jemte ngot proviant och en mngd slagtboskap.
Utom major Ehrenroth utmrkte sig fendriken Gregory Aminoff, som derfre
erhll svrds-ordens medalj. Den i alla afseenden duglige och genom sin
tapperhet frtjente major Ehrenroth, _fick intet_; men utnmdes omsider,
den 24 October 1808, till riddare af svrds-orden med stora korset,
sedan han vid Oravais blifvit srad.

Ryska hren vid Alavo hade ernat retirera t Tys och Etseri, dit den
sndt sin tross, och hvarigenom den kunnat frena sig med de vid
Lintulaks stende Ryssar; men hindrades af general Gripenberg, som med
sin brigad skickades p Tys vgen, fre trffningens brjan. Ryssarne
ndgades derfre tertga t Wirdois, dit de blefvo frfljde af
fverste Palmfelt med frsta brigaden. Den 21 Augusti utfrde Palmfelt
det uppdrag han ftt, att frn Wirdois pass frdrifva fienden. Detta
verkstlldes hufvudsakligen slunda, att en del af truppen afgick p
btar fr att taga fienden i ryggen; ty s snart Ryssarne blefvo varse
btarne, flydde de genast med strsta skyndsamhet, och Wirdois pass, 4
mil frn Alavo, intogs af oss.

Samma dag Wirdois pass af oss anflls och intogs, blef p ett annat
stlle, eller vid Karstula, grunden lagd till det tertg, som
hdanefter af oss mste fretagas. Brigad-chefen Sandels hade flere
gngor erinrat general-beflet, om ndvndigheten att skicka en strre
styrka p denna vg, hvilken lg emellan honom och stora armen, och som
var den genaste fr Ryska frn Savolaks ankommande frstrkningar. Men
hvad orsaken n m varit till uraktltenhet hraf, ligger det dock vrt
general-befl till last, att hafva fstat s liten uppmrksamhet p
denna vigtiga vg, som gick direkte till Gamla Carleby, och genom hvars
besttande fienden ovilkorligen stngt all utvg till tertg fr hela
Finska hren. fven Ryska beflhafvaren begick det felet, att han ej,
sedan Fieandt var slagen vid Karstula, ryckte fram till Gamla Carleby,
dit han hade endast hlften s lng vg som vi. Hade han besatt denna
stad, s hade vi sannolikt blifvit ndsakade att gifva oss fngne.

Som tvenne bataljoner af Savolaks brigaden befunno sig vid Lintulaks
frdelningen, vill jag i korthet omtala frloppet hrstdes. Den 21
Augusti kl. 5 om morgonen brjade Ryssarne anfalla den kommendering, som
under fverste-ljtnant von Fieandts befl stod vid Karstula. Fieandts
styrka utgjorde ungefr 1,250 man, med sex kanoner. Den blef nu angripen
af omkring 4000 man, med ett talrikt artiller. Uti tio timmar
frsvarades vr stllning emot detta fverlgsna antal; men sluteligen,
d en strre fiendtlig trupp var nra att taga hela frdelningen i
ryggen, samt afskra dess tertg, ndgades Fieandt draga sig tillbaka.
Major Hstesko, med strsta hftighet anfallen af en tredubbel fiendelig
styrka, hvilken gtt fver ett vad, utmrkte sig hrvid ganska mycket,
och endast genom hans tapperhet rddades vra kanoner. Fr att
tillbakahlla fiendens alltfr hftiga ptrngande, stlldes sedermera
en sexpundig kanon p landsvgen; men det drjde icke lnge frr n
halfva servisen, en under-officer, beflhafvaren fr kanonen samt trenne
hstar voro nedskjutne, samt kanonen af fienden erfrad. D rusade
ljtnant Reiher, med sin af Savolaks infanteri bestende division, p
Ryssarne, terdref dem med bajonetten, och tillbakahll den ptrngande
fienden, till dess de dda hstarne hunno blifva frnspnde och kanonen
rddad. Striden fortfor med yttersta hftighet intill sent p aftonen.
Tre choqver af Ryska rytteriet blefvo lika s tappert afslagne, som de
oafbrutna infanteri- och jgare-anfallen. Vr frlust i denna 16 timmars
blodiga trffning, var strre n den af fverste-ljtnant v. Fieandt
uppgafs. Hrom fverensstmde flere nrvarande officerare, fvensom
lkaren, hvilken p sjukhuset emottog de srade. Den uppgick troligen
till 7  800 man. tertget fortsattes nda till fver Wetil, fem mil
nra Gamla Carleby. Fr denna fktning blef kapitenen vid Savolaks
infanteri, Ladau, utnmd till major; och ljtnant Reiher samt kornetten
vid Nylands dragoner O. Boye erhllo svrds-ordens medalj.

Slunda tillintetgjordes frukterna af alla vra segrar. Stora armens
stllning vid Wirdois kunde omjligen bibehllas, sedan Fieandt
retirerat ifrn Lintulaks; ty derigenom hade Ryssarne vgen ppen till
Kuortane, som var bakom oss. Vi hade stllt s illa till, att Ryssarne
behfde sl hvarken Sandels eller stora armen, hvilket hvardera blifvit
svrt fr dem, utan s snart Fieandt med sin lilla trupp var terkastad,
mste vi nu ovilkorligen draga oss tillbaka ifrn alla vra vunna
frdelar. Den 22 och 23 aftgade vi derfre till Ruona bro i Kuortane
socken. Frr eller sednare mste sdant intrffa, ssom naturlig fljd
af general-beflets lngsamhet och mindre goda anordningar under hela
flttget, sedan segern vid Revolaks, hvilket redan frut blifvit
omnmdt och utveckladt.

Vid Ruona bro stadnade nu stora armen tills vidare. Der hade vi p
hgra flygeln ett batteri, frsedt med sex stycken 6:pundiga kanoner, i
centern eller midt fr bron ett batteri, bestyckadt med 3:pundiga
kanoner, och p venstra flygeln ett batteri med 6:pundiga kanoner.
Framfr dessa frskansningar voro ndiga frhuggningar gjorda; men
frsvars-linien var utstrckt nra en half mil. Ssom frposter voro
tvenne bataljoner af Tavastehus regemente, under fverste-ljtnant
Wetterhoffs befl, stllde en och  mil framom Ruona, p vgen t Alavo,
och p vgen t Lintulaks stod fverste Aminoff, med Karelska jgarena,
posterad vid Mengijrvi, tv mil frn Ruona bro. Sdan var stllningen
d fienden, den 31 Augusti, med betydlig styrka anfll fverste-ljtnant
Wetterhoff, hvilken, efter fem timmars strid, p erhllen befallning,
drog sig till Ruona; hvarefter en del af Ruona bro blef brnd. Natten
derp anlades af fienden tre batterier emot vr medelpunkt och hgra
flygel. Kl. 11 frmiddagen den 1 September brjade frn den en liflig
eld, hvilken lika lifligt besvarades frn vr sida. Ryska batterierna
voro s nra oss, att fr ett skott derifrn fllo 22 man af Tavastehus
regemente, som utgjorde kanonbetckning vid trepundiga batteriet. Tvenne
af vra 6:pundiga kanoner p hgra flygeln blefvo demonterade. Under det
kanonelden med hftighet fortsattes, ryckte flere regementer infanteri
och jgare emot vr venstra flygel, hvarest fienden brjade anfalla
ungefr kl. 1 p dagen. fven inlopp den falska underrttelsen, att en
betydlig styrka blifvit afsnd att kringg vr hgra flygel. P vr
venstra, gjordes emellertid flere ganska hftiga anfall; men de blefvo
alla med tapperhet afslagne. Mot aftonen befalltes en bataljon Savolaks
jgare, anfrd af kapiten Aminoff, samt en bataljon Tavastehus
regemente, under fverste-ljtnant Wetterhoffs befl, att framrycka
fver en ng, der bataljonerne stodo, och intaga en by p andra sidan,
hvilken var besatt af fienden. Aminoff, som insg huru vdlig denna
rrelse skulle blifva, sade d till den general-adjutant, hvilken
meddelat ordern: "kom med och se att vi gra vr skyldighet; ty d vi en
gng erhllit befallning att angripa, g vi icke utan order tillbaka, om
ock hvar man skulle blifva p stll!" Adjutanten fljde med; anfallet
verkstlldes med all mjlig tapperhet, och flera grdar voro redan
rensade frn fiender; men deras styrka var hr s fverlgsen, och
skogen deromkring fver allt besatt med infanteri och jgare, s att den
mest mrdande eld man ngonsin kan frestlla sig mtte vra, bde ifrn
byn och isynnerhet ifrn skogen; och adjutanten fann sig franlten att
befalla begge bataljonerna att tervnda. Jag hrde officerare, hvilka
frut varit med i ganska heta strider, yttra, att det kulregn som hr
mtte dem, var s ttt, att de icke kunde begripa huru en enda man
kunnat komma derifrn tillbaka. Hr blef ock vr frlust p denna dag
den betydligaste. Bland mnga andra, erhll fven fverste-ljtnant
Wetterhoff en blessyr, hvilken, af honom vanvrdad, kanhnda lade denne
tappre och frtjente man i grafven. Trffningen pstod denna dag ungefr
i 8 timmar; mrkret gjorde slut derp. Om natten drog sig hela hren
till Salmis, en half mil ifrn Ruona, hvilket tertg, efter sedermera
inlupne underrttelser, var frhastadt, emedan fven Ryssarne under
natten retirerat ifrn Ruona; men, underrttade om vrt aftgande,
tervnde de genast.

Den 2 September kl. 6 om morgonen anflls ter vr fltvakt, hvilken var
frlagd  mil fram om Salmis. S snart den kunnat inrycka, hvilket
skedde under full drabbning, uppstod liten stillhet; men efter ngra
timmar brjades fktningen ter, samt fortsattes till kl. 6 om afton, d
general Adlercreutz befallte tertg, hvilket verkstlldes med all
ordning, under oafbruten strid.

Finska hren utgjorde 3,500 man; fiendens styrka, anfrd af general
Kamensky, var ganska skert 8  9000. Vr frlust p dessa tre dagar
uppgick till mer n 20 officerare samt omkring 800 man, sammanrknadt
dde, srade och fngne. Fiendens frlust kan jag bestmma annorlunda n
efter blotta gissningar, och frbigr sledes att angifva den, s vl
hr, som vid alla andra tillfllen, der jag ej kan gra det med ngon
skerhet. Vid fjerde brigaden blefvo, af Savolaks infanteri,
ljtnanterne Orbinski och Hjelmman ddskjutne, samt major M. Ehrenroth
blesserad; af Savolaks jgare, ljtnant Schwartz illa srad, kapiten
Brunow erhll en lindrig kontusion, och ljtnant Klingspor blef fngen.
Fr denna trffning knner jag icke ngra andra utmrkelser vid
brigaden, n att major M. Ehrenroth vid Savolaks infanteri blef riddare,
samt att ljtnanterne Schwartz och Klingspor, vid Savolaks jgare,
blefvo befordrade till kapitener. Under trffningen vid Ruona togo vi
tvenne officerare samt 50 man.

Den 1 September blef fven fverste Aminoff, posterad vid Mengijrvi,
anfallen och tillbakadrifven af ungefr 2000 man. Hela hrens tertg
fortsattes sedan t Lappo, och derifrn till Ylistaro, dit fjerde
brigaden ankom den 6 September. General Vegesack, som med en frdelning
af trupper fverkommit frn Sverige, stod nu i Lappfjrd, och fr att
nrma sig Finska armen, drog han sig till Kauhajoki, sedan han vid
Lappfjrd blef angripen af omkring 4000 man. Ryssarne sjelfve uppgfvo,
i bo Tidningar fr den 5 Oktober, sin styrka vid Kauhajoki till 18,000
man. Tredje brigaden lg i Lappo, och frn den sidan hade vi emot oss
samma hrkorps som vid Ruona, och nu var tminstone 7000 man stark, med
hvilken sedermera frenat sig de 2000, som anfllo och drefvo fverste
Aminoff frn Mengijrvi; sledes ungefr 9000 man frn den sidan. Endast
trenne bataljoner under fverste-ljtnant Reutersklds befl betckte
vgen t Ny Carleby, och stodo vid Kauhava. fverste-ljtnant von
Fieandt, hvars kommendering, ter blifvit frstrkt till 8  900 man,
skulle betcka den vigtiga och fr Ryssarne genaste vgen till Gamla
Carleby, p hvilken han hade tminstone 4000 fiender emot sig. Tvenne
bataljoner af andra brigaden lgo uti Lill-Kyro.

Sdan var nu armens hoptrngda och verkligen vdliga stllning, sedan
Ryssarne hunnit f frstrkningar p alla stllen. D Lappo af oss
fvergafs den 10 September, hade fienden, fr att afskra vrt tertg,
endast behft skicka en betydligare styrka till Ny Carleby, hvilken stad
vi ndvndigt mste passera, i fall vi skulle draga oss norr ut, och dit
hade de kortare vg n vi. Fieandts lilla frdelning p Lintulaks vgen
kunde ej heller hindra dem att bestta Gamla Carleby, fr att der mta
vr stora hr, i hndelse vi kunnat sl oss igenom vid Ny Carleby. Folk
felades icke Ryssarne numera, sedan de haft fyra mnader att skicka nya
trupper till Finland. Och i fall Ryssarne med en betydligare styrka
fattat posto vid Ny Carleby, eller ngon annan af de elfvar vi skulle
fverg, vet jag ej huru vi med vr stora tross och vrt artilleri
kunnat forcera oss norr ut. Vr stllning och vra utsigter voro
sannerligen mrka och frtviflande.

Det synes sledes vid frsta pseendet, som det varit ett stort och
ofrltligt fel af Finska hrens beflhafvare, att frstta armen i en
s vdlig stllning, och att ej aftga till Gamla Carleby ifrn Lappo, i
stllet fr att, som nu skedde, g till Ylistaro, och lemna vgen norr
ut ppen fr Ryssarne. Men just fr denna manver frtjente vrt
general-befl heder och berm; ty: 1:o blef det derigenom mjligt fr
oss, att kunna brja och till Sverige fversnda de betydliga kronans
frrder, hvilka funnos i Wasa, fvensom alla der befintliga fngar samt
egna sjuka, hvilka utgjorde omkring 1,400 man; 2:o hade vrt
general-befl fr afsigt, att derigenom frena sig med general Vegesack
och hans frn Sverige fverkomna frdelning, hvilken frstrkning fr
Finska hren var af hgsta ndvndighet. Jag tilltror mig sledes kunna
pst, att det icke var ngot strategiskt fel af vr beflhafvare, ehuru
det s ansgs i brjan. Men huru ock dermed m frhlla sig, s blefvo
vi rddade frn den fverhngande faran, genom en krigslist af general
Adlercreutz. Den var fljande: Adlercreutz lt ifrn hgqvarteret
utsprida det rykte, att hela Finska hren skulle aftga till Wasa, der
g om bord och fverfras till Sverige. Fr att gra detta s mycket
mera troligt, vidtogos mnga frberedande anstalter hrtill; embargo
lades p alla i Wasa, Ny Carleby och kringliggande orter befintliga
fartyg, till vida strre antal n som verkligen erfordrades, fr att
transportera hvad som fanns uti Wasa. Det ansgs vid Finska hren fr s
skert, att vi alla skulle afg sjledes till Sverige, att 60 man af
Savolaks brigaden rymde fver till fienden p en enda natt; emedan de
alldeles icke ville blifva frde fver hafvet. Ryssarne styrktes
derigenom s mycket mera i den tron, att vr fresats verkligen var
denna; och de uraktlto derfre att skicka ngra trupper till Ny eller
till Gamla Carleby, utan sammandrogo all sin styrka i trakten omkring
Wasa, fr att s mycket mer kunna frsvra vr inskeppning, och dervid
kunna sl oss, eller taga strre delen af oss till fnga. Hraf kan det
frklaras, hvarfre Ryska styrkan, som nu stod vid Ny Carleby, var s
liten, eller omkring 15  1600 man, och hvarfre en lika liten trupp var
qvarlemnad p vgen t Gamla Carleby. Sdant var ingalunda ngon
frsummelse af den tappre och driftige general Kamensky, som nu anfrde
Ryska armen.

Ingen af oss visste annat, n att marschen stlldes direkte till Wasa.
D hren brt upp den 12, begrde och erhll jag tillstnd att i egna
angelgenheter f resa frut till staden, och vid framkomsten dit
trffades flere till brigaden hrande officerare, hvilka dels varit
sjuka, dels srade; men nu blifvit s vida terstllde, att de vntade
p armen, fr att ter komma i tjenstgring. De tnkte p ingenting
mindre, n att denna dag lemna Wasa. Men ofrmodadt fingo vi i staden
hra, att Vegesacks frdelning, som stod sder om Wasa, icke blott hade
ankommit, utan ock, i strsta hast, tgat genom staden, och att sledes
Ryssarne ifrn Lappfjrds sidan hade vgen ppen till Wasa. Jag behfver
ej beskrifva vr bestrtning. Frn staden kommo vi lyckligt; men p
vgen, innan vi anlnde till hren, voro vi nra att upphinnas af
Kossackerne. En ljtnant Arppe vid Karelska jgarena, som drjde litet
lngre n vi andra i staden, ndgades lemna sin hst och krra samt alla
sina saker till rof t de frfljande Kossackerne, samt rdda sig genom
skogen.

Men frr n jag vidare fortstter berttelsen om armens tertg norr
ut, br jag ngot nmna om en hndelse med fjerde brigaden, hvilken jag
icke sett i tidningarne omtalad, och som trhnda icke blifvit till
hgre ort inrapporterad.

Den 10 September middagstiden begynte Savolaks brigaden marschen frn
Ylistaro, der vi legat i fyra dygn. Ryssarne voro oss ganska nra, samt
brjade mer och mer trnga in p oss; och som vi hade en frja att
passera, frorsakades derigenom uppehll, hvarfre Savolaks jgare,
hvilka utgjorde eftertruppen, kommo i strid med fienden. Sedan hela
brigaden lyckligen hunnit fver frjan, fortsattes tget p en vg utmed
n p sdra sidan. P norra sidan om n var en annan vg, hvilken tredje
brigaden tgat, och som den icke behfde uppehlla sig vid ngon frja,
utan oafbrutet fortsatte sin marsch, framryckte den mycket fortare n
vi. Deraf hnde, att Ryska frtruppen p norra stranden hann fre oss,
och kunde sledes obehindradt beskjuta vr kolonn p den sdra. Dessutom
blefvo vi frfljde af de fiender, som efter oss hade gtt fver frjan.
Fr att tillbakahlla deras ptrngande, bildade Savolaks jgare en
kedja i skogen. Under full fktning fortsattes tertget p detta stt,
med mycken kld och ordning, nda till dess det brjade mrkna. Nu ankom
vr dvarande brigad-chef, fverste Cedergren, fr att pskynda
retrtten. Han tjente vid fortifikationen, och var p intet stt duglig
till brigad-chef; men general-beflet ville frmodligen skaffa sig
anledning att kunna rekommendera honom till ngon kongl. ynnest, och
derfre blef han brigad-chef. Han begynte nog ofrsigtigt ropa till
soldaterna: _spring, spring!_ och det hade den verkan, att soldaterna
trodde faran vara s stor, att ingen rddning fr dem vore mjlig. De
kunde derfre af sitt befl icke mera hllas tillsamman, utan hr uppkom
den strsta oordning. Jag knner ej vr frlust vid detta tillflle; men
med full visshet vet jag; att Leppvirta kompani af Savolaks
jgare-regemente, bestende af 70 man under gevr, frlorade 10 man,
hvilka togos till fnga. De andra kompaniernas frlust var ungefr i
samma frhllande, och kapiten C. M. v. Fieandt var dessutom ganska nra
att med hela sitt kompani blifva fngen; emedan fverste Cedergren ltit
upprifva en bro (hvilken vi skulle passera), frrn hela eftertruppen
var fverkommen. Den tappre kapiten Fieandts kloka anordningar, och det
inbrytande mrkret afbjde olyckan. Det var samma kapiten Fieandt, som
s mycket utmrkte sig vid Lappo, den 10 och 14 Juli, vid Alavo den 17
Augusti, vid Ylistaro den 10 och vid Oravais den 14 September. Tvenne
gngor rddade han hela sitt kompani, och likvl erhll han, fr allt
detta, icke en gng en majors-fullmagt, ehuru flere af hans yngre
kamrater fingo en sdan, och oaktadt han i slaget vid Lappo anfrde ena
Savolaks jgare-bataljonen, hvilken der frvrfvade sig s mycken
krigsra.

Vrt tertg fortsattes sedan till Lill-Kyro, utan att af fienden vidare
oroas. Hr frbereddes ter allt till strid, emedan fiendens rrelser
gfvo anledning att befara ett anfall; men hans afsigt var blott att
uppehlla oss, under det han frn alla hll hopsamlade sina trupper, fr
att sedan s mycket skrare kunna fullkomligen sl oss, nr vi skulle
verkstlla den frmodade inskeppningen.

Den 12 September uppbrts och marscherades, icke till Wasa, ssom det
allmnt troddes, utan till Wr, en och tre ttondedels mil p vgen t
Ny och Gamla Carleby.

Den 13 September marscherade vi tv och en ttondedels mil till Oravais,
der en ganska frmnlig stllning af oss intogs. En hjd, som
beherrskade hela fltet nedanfre, besattes af vrt artilleri; till
hger hade vi ett ointagligt berg, hvilket strckte sig nda till
hafsstranden; p venstra flygeln var en stor ng, och straxt ofvanfre,
lngre t venster, ett sankt krr. Bttre position kunde knappt nskas,
och Ryssarne, i sin ingifna rapport, kallade den _nstan
ofvervinnelig_. Vr fltvakt, som stod en fjerdedels mil framfr
Oravais, blef redan om aftonen den 13 rekognoserad af flere fiendtliga
patruller. Ungefr kl. 5 p morgonen, den 14, blefvo vra frposter,
under fverste von Platen vid Helsinge regemente, hftigt anfallne.
Motstndet var tappert och lngvarigt, och ngra fngar togos derunder;
men fverste von Platen blef srad och frposterna ndgades, efter
betydlig frlust, draga sig tillbaka, hvarefter de, fr att hemta ndig
hvila, blefvo stllde i reserven. Den nu anryckande fienden lt sitt
artilleri genast spela emot vra stycken och vr hgra flygel; denna
kanonad besvarades af oss ganska lifligt. Fjerde brigaden stod p
venstra flygeln lngst till venster, i fra ndan af ngen samt in p
krret. Der underhlls en jemn, men mindre hftig eld, och ju lngre
Ryska jgarekedjan avancerade uppt, desto mera vesterut drog sig fven
vr jgarekedja; p denna flygel frefll fr frigt hela dagen intet af
vigt. Deremot anfll fienden flere gngor vr medelpunkt, hvilket alltid
afslogs; och nda till middagstiden bibehllo vi vr stllning
ofrndrad. Fiendens angrepp voro icke heller s hftiga. Emot middagen
gjorde Ryssarne ytterligare anfall, och d lto generalerne Adlercreutz
och Vegesack, hnfrde af sitt personliga mod, frleda sig att icke
blott afsl dem, utan ock frflja dem med tvenne bataljoner, under
fverste Brndstrm, understdde af tvenne 6:pundiga kanoner, frde af
kapiten Panchen. Fienden drog sig genast tillbaka, jagad af vra
trupper. Vi hade fortsatt detta frfljande tre ttondedels mil, d vi
kommo frbi en liten insj. Bakom densamma hade Ryssarne ett bakhll af
3000 man, hvilka, sedan vi vl voro frbi sjn, framryckte, och, frn
skogen vid landsvgen, underhllo en mrdande eld; vr trupp, redan
fverflyglad, erhll nu befallning att draga sig tillbaka. Frn tvenne
sidor mste vra tillbakatgande trupper uthrda fiendens eld, och
Upplands regementes tvenne bataljoner, under fverste-ljtnant Drufva,
anbefalldes att skydda tertget. Ryssarne skte med srdeles ifver att
genombryta vr venstra flygel, och om ngonsin tapperhet och rdighet
behfdes, var det sannerligen vid detta tillflle; men sdant dagalade
ocks fverste-ljtnant Drufva p ett utomordentligt stt. fverste
Brndstrm och ljtnanten vid Upplands regemente, baron O. Mrner blefvo
hr illa srade, den sednare af trenne bajonetstygn. Fienden rusade
nstan oupphrligt p vra  landsvgen uppstllde kanoner, fr att
borttaga dem; men blef stndigt afslagen. Svrast var det, d vra
trupper skulle passera den framfr vr linie befintliga sltt, emedan
fienden emellertid besatt skogen derintill med infanteri. Frlusten blef
hr ganska stor, och p sltten vid sjn blefvo omkring 100 man fngne,
midt fr hela hrens syn. Utgngen bevisade sledes, att Ryssarnes
flykt var blott en krigslist af general Kamensky, fr att locka oss frn
den frdelaktiga position vi innehade. Striden hade varat i femton
timmar, och vr frlust derunder blef omkring 40 officerare samt 1,200
man dde, srade och fngne.

Svenska styrkan vid Oravais utgjordes af general Vegesacks Svenska
frdelning, 3,600 man; en bataljon af Vesterbottens regemente, under
fverste Essen; en bataljon af sterbottens regemente, under
fverste-ljtnanten baron von Otter, samt fjerde brigaden, utom tvenne
bataljoner under fverste-ljtnant von Fieandt p Lintulaks vgen.
Sledes kan Svenska hren p detta stlle omjligen berknas hgre, n
till omkring 5000 eller hgst ngot fver 5000 man. Hvar de andra tre
Finska brigaderne stodo, skall jag lngre fram omnmna. Efter sedermera
erhllne trovrdiga upplysningar, uppgick Ryska armen vid Oravais till
ungefr 15,000 man, med 16 kanoner. Ryssarne uppgfvo vl sin styrka
endast till 10,000 och den Svenska till 16,000 man med 20 kanoner. Men
de berknade ock vr frlust strre n hela vr styrka hrstdes
verkligen var, eller till 7000 man. Enligt en af mig frut beropad Rysk
rapport, infrd i bo Tidningar, skulle fiendtliga styrkan vid Kauhajoki
ensamt utgjort 18,000 man. Dermed voro nu frenade de 10,000, som sttt
emot oss vid Ruona och Mengijrvi. Sledes skulle, efter Ryska
uppgifterna, deras hr vid Oravais bordt vara 28,000 man; men den
uppgick endast till omkring 15  16,000 man.

Fr denna drabbning blefvo brigad-chefen, fverste Cedergren och majoren
vid Savolaks infanteri G. Ehrenroth, riddare af svrds-orden med stora
korset. Svrds-ordens medalj erhllo: ljtnanterne Jack, Charpentier och
Aminoff. Fr frigt utmrkte sig: major Sunn, kapitenerne Germund
Aminoff, von Fieandt, von Burghausen och von Born, samt ljtnanterne
Breitholtz, Hartman och Salmn.

Vid Svenska frdelningen utmrkte sig isynnerhet fverstarne Brndstrm
och von Platen, hvilka ocks, ehuru ej frr n den 3 Juli 1809, blefvo
riddare af svrds-orden med stora korset; men den som dagalade den
strsta tapperhet, var fverste-ljtnant Drufva vid Upplands regemente.
Huru han blef belnad, knner jag ej.

Om aftonen emot mrkningen fretogs retrtten ifrn Oravais, och
Savolaks brigaden, som minst lidit denna dag, utgjorde eftertruppen.

Frsta Finska brigaden stod vid Hrm, p vgen frn Lappo till Ny
Carleby; men blef af Ryssarne tillbakadrifven nda till denna stad.
General Dbeln ankom dit med andra brigaden, jemte kapiten Gyllenbgels
frdelning, och den 13 September, eller dagen fre drabbningen vid
Oravais, slog han Ryssarne och frdref dem frn Ny Carleby, samt
frskaffade vr hr ppen vg till tertg.

Tredje brigaden under general Gripenbergs anfrande, hade fven tgat
norr ut, och sedan Dbeln rensat Ny Carleby frn fiender, ryckte
Gripenberg t Gamla Carleby och ankom till Kronoby. Ryssarne besatte
nyssnmde stad med omkring 1,500 man, och anfllo den 15 September s
vl fverste-ljtnant von Fieandt, hvilken stod norr om Kaukko bro, som
tredje brigaden vid Kronoby; men blefvo slagne och ndgades draga sig
tillbaka t Neder Vetil.

Efter slaget vid Oravais fortsatte vi tertget, s att fjerde brigaden
den 15 passerade Munsala kapell och Ny Carleby, samt stadnade fver
natten vid Soklot, fyra och en half mil frn Oravais. Vid Esse , sex
och en half mil frn Oravais, gjordes sedermera halt. Men fienden gick
med rytteri fver n, vid Esse kyrka, en och en fjerdedels mil frn
landsvgen, hvarfre hren ter brt upp, fr att vid Kaukko bro gra
ett kraftigt motstnd. Nmde bro frstrdes och tvenne bataljoner
Savolaks jgare afsndes till Kelvio, fr att betcka den vg som
derifrn leder till Peitso, och slunda frsvara armens venstra flygel.
En fiendtlig trupp visade sig vid Kelvio, ngra skott lossades, och vi
gjorde oss frdige till strid; men fiendens afsigt var blott en
rekognosering.

Svenska hren tog sedermera sin stllning vid och omkring Himango,
omkring 15 mil ifrn Oravais.

Den 29 September afslts, vid hgqvarteret i Lohte, ett stillestnd
emellan oss och Ryssarne, p 8 dagars uppsgning. Ryssarne skulle
bibehlla sin stllning vid Gamla Carleby, och Svenskarne den de
innehade vid Himango; p Kuopio sidan skulle Idensalmi kyrka utgra
grnspunkten emellan begge hrarne. Sandels, som slutligen sett sig
ndsakad att lemna Toivola pass (den 30 September), der han, fver tre
mnader frsvarat sig mot en s mycket fverlgsen fiende, blef nu,
genom detta frdrag, tvungen att fvergifva fven det frdelaktiga
Palois pass, ungefr en mil sder om nyssnmde kyrka, hvilket han ltit
befsta, fr att der intaga en ny stllning. Han hade derstdes ganska
skert kunnat en lngre tid uppehlla Ryssarne. D Ryska
fverbeflhafvaren freslog vapenhvilan, afsg han det hela, och vrt
general-befl, som hade blott sin enskildta stllning fr gonmrke,
ingick beskedligt frdraget, utan att bekymra sig om Sandels och den
flygel han hade att frsvara.

Under stillestnds tiden anbefaltes, genom en general-order, att
fverlefvorna af fjerde brigaden, hvilken, med de frn Lintulaks
terkomne tvenne bataljoner, numera utgjorde blott omkring 800 man,
skulle frenas med femte brigaden, och stllas under fverste Sandels
befl. Vi uppbrto derfre och tgade norr ut till Limingo, samt
derifrn ner t Savolaks till Idensalmi, der Sandels intagit sin
stllning vid Wirta pass,  mil norr om Idensalmi kyrka. Sledes hade vi
ter att tga trettiotre mil. Sandels brigad frstrktes dessutom med
700 man af stgtha lif-grenadiererna, under kapiten Gyllenskld, s att
hans frdelning slutligen utgjorde nra 2,700 man.

Stillestndet mellan Svenska och Ryska hrarne uppsades af Ryssarne den
19 Oktober, s att fiendtligheterna ter skulle taga sin brjan den 27
kl. 1 p dagen. Men detta stillestnd uppsades icke vid stora armen,
der det var afslutadt, utan blott genom bref frn general Tutschkoff
till brigad-chefen Sandels i Idensalmi. Detta bevisar, att vapenhvilan
den 29 September blott var en list af Ryssarne, fr att draga Sandels
ifrn den frdelaktiga stllningen vid Palois. Ryssarne knde Sandels
ganska vl, och viste derfre, att de icke kunde locka honom frn hans
goda position, likasom de gjort det med Adlercreutz och Vegesack vid
Oravais. De frskte sledes, om de ej  nyo kunde bedraga vrt
fverbefl; och detta lyckades. Stillestndets uppsgning var fr
Sandels alldeles icke ovntadt, ehuru han trodde, att den skulle ske vid
stora armen. Likas ansg han det ock fr skert, att han skulle blifva
anfallen, genast efter vapenhvilans upphrande. Han hade derfre ltit
uppkasta batterier p norra sidan om Wirta pass, hvilket han ville
frsvara i det lngsta. All umbrlig tross skickades till Pulkkila, och
alla sjuka p vgen t Uleborg.

Den 27 Oktober, d stillestndet kl. 1 p dagen skulle upphra, erhllo
alla trupper tidigt p morgonen befallning att gra sig frdige till
strid. Emot kl. 12 skickades kapiten Brusin, ssom parlamentr, till
Ryska sidan, med freskrift att vid sin terkomst indraga alla de
dragon-vedetter, som voro utsatte p sdra sidan om Wirta bro, hvilken
kapiten Burman erhll order att skyndsamt upprifva. Vid Idensalmi kyrka
mtte Brusin en Rysk adjutant, som tillknnagaf att stillestndet redan
var till nda lupit; p den frres invndning, att klockan nnu ej vore
mera n 12, gjordes intet afseende. Brusin skyndade sig d med de
indragna vedetterna tillbaka, under det att fiendens rytteri i fullt
traf frfljde honom; och ehuru han lt blsa i trumpeten och
tillknnagifva det han vore parlamentr, lossades likvl flere skott
efter honom. Vid hans ankomst till bron, hade denna nnu ej hunnit att
rifvas mer n till hlften; fiendens hftiga eld gjorde dess fullkomliga
frstrande omjligt. En stark kanonad brjade genast, och underhlls i
flere timmar  begge sidor. Oaktadt en ganska liflig skjutning frn vra
batterier, fvensom af frsta bataljonen Savolaks jgare, hvilken var
stld vid Kauppila hemman, kunde fienden likvl icke hindras att s
mycket istndstta bron, att den af infanteri och jgare kunde fvergs,
och utan att lta afskrcka sig af den mrdande eld som mtte dem,
trngde Ryssarne fver densamma, frdrefvo Savolaks jgare ifrn
Kauppila, samt skyddade sig bakom denna grd fr vrt artilleri. Trenne
bondgrdar, belgna invid vra batterier, blefvo hrunder af fiendens
artilleri satte i brand, och kunde i brist p tid icke rddas. Vra
kanoner riktades frnmligast emot bron; men likvl fortforo Ryssarne
att trnga sig fver, och stlde sig bakom det nmde hemmanet, der de
stodo fria fr vra skott. Deras afsigt var frmodligen, att p detta
stt kunna samla en betydligare styrka p denna sida om strmmen. D
omkring 7 eller 800 man hunnit fver, blef en af vra kanoner
demonterad, och frdes ur batteriet; detta gonblick af minskad eld
begagnade general Alexeieff, och bestormade vrt batteri, med de
fverkomna trupperna. Ryssarne hade redan intrngt p batteriets
brstvrn och uti embrassurerna, s att kanonerna ej mera kunde
begagnas, d fverste Falander kastade sig p dem, med tvenne
bataljoner[5]. Till hans understd beordrades straxt derp Westerbottens
lifbataljon, under major Schildt, samt sterbottens norra bataljon under
major Essen. Fljden var, att fienden icke allenast blef tillbakaslagen
och frdrifven, utan fven till strre delen nedgjord med bajonetten; 70
man och 2:ne officerare togos till fnga, och ganska f lyckades att
komma tillbaka fver bron. Hela fltet emellan batterierna och bron var
betckt af dde och srade, och isynnerhet invid och fverallt upp den
omkring 200 alnars lnga bron, sg man hopar af stupade fiender. D
Sandels, efter slutad strid, var nere och besg denna del af slagfltet,
skall han hafva yttrat: "gode herrar! detta r lilla Austerlitz!"

Trffningens utgng var nu afgjord; men striden upphrde likvl icke
frr n emot kl. 7 p aftonen. Ryssarne som icke kunnat f fast fot p
norra sidan om bron, uppstlde sig nu p andra stranden, och en jemn
infanteri-eld underhlls frn begge sidor, under det hela stridsfltet
upplystes af de brinnande grdarne. P aftonen intrffade de friga
Savolaks bataljoner, hvilka ankommo frn stora armen, och de blefvo
genast befalde att rycka ner till strmmen, fr att aflsa de der i
elden stende trupper. De fingo sledes ocks, ngon kortare tid,
deltaga uti denna fr Svenska vapnen hedrande drabbning.

[Fotnot 5: En bataljon af Savolaks jgare-regemente under major
Grotenfeldt, men hvars begge kompanier frdes af de fr sin tapperhet s
allmnt aktade majorerne Dunker och Malm, samt Wasa regemente, uppsatt
vid krigets brjan, och under detta flttg vid alla tillfllen utmrkt
genom raskhet och mod; det utgjorde nu omkring 300 man, och stod under
fverste-ljtnant Conradis befl. Hela styrkan uppgick ej fullt till 500
man.]

Fiendens styrka, kommenderad af general Tutschkoff, och under honom af
flere generaler, bland hvilka furst Dolgoruki, hvilken straxt vid
stridens brjan ddades af en kanonkula, utgjorde ganska skert nra
7,000 man. Sandels hade deremot vid trffningens brjan icke mera n
1,200 man; nr bestormningen afslogs, hvarigenom utgngen var afgjord,
hade han ej nnu fullt 2,000, och mot slutet uppgick hans hela styrka
till omkring 2,600. Fiendens frlust blef 2 officerare och 70 man
fngne, samt fver 30 officerare (bland dem furst Dolgoruki) och omkring
1,200 man dde och srade. Vi frlorade fendrikarne Zidn och Stenberg
samt 32 man dde; kapitenen Silfverbrand och Lthman, ljtnanten von
Wendel, samt fendrikarne Fahlstedt, Svanborg och Asp och 251 man srade;
tillsamman 8 officerare 283 man, utom flere s vl af befl som manskap,
hvilka erhllit kontusioner.

Fr denna trffning blef brigad-chefen Sandels general-major,
fverste-ljtnant Conradi fverste, majorerne Grotenfeldt, Dunker och
Bosin fverste-ljtnanter, samt kapitenerne Brusin och Fuchs majorer.
fverste Falander, som frut under femte brigadens krigshndelser s
mycket utmrkt sig, upphjdes i adligt stnd och antog namnet Edelstam,
samt blef dessutom riddare af svrds-orden med stora korset.
Ljtnanterne Tuderus, Neiglick, af Bjerkn, Bjrksten och kornett
Brandenburg erhllo svrds-ordens medalj. Fr frigt utmrkte sig
majorerne von Essen och Schildt, kapiten Elfving vid artilleriet, samt
adjutanten, ljtnant Wallgren.

Slutligen kan jag ej undg att gra den anmrkning, att hr, fvensom
vid alla andra tillfllen d vi segrade, t. ex. vid Revolaks, Lappo,
Alavo, m. fl., skedde det alltid med bajonetten.

I fljd af stora armens rrelser, ndgades vi, oaktadt vra nu vunna
stora frdelar, att genast vara betnkte p tertg; och som general
Sandels fann svrighet, att, under den sena rstiden och det hgt usla
vglaget, framskaffa sina egna srade, beslt han; straxt efter slutad
trffning, att tillbjuda general Tutschkoff att borttaga alla sina p
norra stranden qvarliggande srade, samt draga frsorg om deras sktsel.
Kapiten Burman, som talade Ryska, och derfre bestndigt anvndes vid
parlamenteringar, skickades fr att gra general Tutschkoff detta anbud,
hvilket antogs, och i fljd hvaraf ett stillestnd afslts upp 36
timmar.

Den 28 Oktober gjorde fienden flere rrelser, fr att kringg vr
stllning; och som general Sandels insg, att det, i sdan hndelse, fr
vglagets skull, blifvit ganska svrt att rdda kanoner,
ammunitions-vagnar och frig tross, uppbrt han med brigaden den 29 kl.
2 om morgonen och aftgade till Salahmi, tre mil frn Idensalmi kyrka;
frposter qvarlemnades 1 mil sydligare, vid Wierem. Belgenheten var
visserligen icke hr den frmnligaste; men likvl sdan, att fienden
ngon tid kunde uppehllas. Vgarne hade, genom ett lngvarigt regn och
stndigt krande med tunga lass, blifvit i den grad frderfvade, att
mnga hstar trttnade, och att sledes ett tertg under fiendens
frfljande varit ganska fventyrligt. Af allmogen, i detta glest
bebodda land, kunde ej heller tillrckligt antal skjutshstar erhllas,
hvarfre dragonhstarne mste begagnas att framskaffa vra srade och
sjuka. Vid Salahmi funnos icke flera n tvenne sm bondgrdar, der blott
tre rum kunde erhllas; ett hade general Sandels, det andra upptogs fr
hans matlagning, och det tredje fr adjutanterne. Hela brigaden mste
sledes bivuakera, hvilket denna rstid, d vderleken var bde kall och
fuktig, gjorde s vl beflets som manskapets belgenhet hgst svr.
Dertill kom att beflet led brist p uppehlle, hvilket, i detta glest
befolkade land, ej kunde emot betalning erhllas. Fljden blef ock, att
sedan vi legat hr till den 13 November, d vi fortsatte vr marsch 18
mil, till Uleborg, samt slutligen till Torne, der vi kommo till hvila,
s uppfyldes sjukhusen med uslingar.

Under det vi lgo i Salahmi, frskansade vi oss med fltverk och
frhuggningar. Men fienden verkstlde blott en rekognosering till
Wierem, den 6 November, hvarvid vi frlorade en man ddskjuten, samt
elfva man fngne. Fr frigt lg fienden stilla, utan att fretaga
ngot.

General Sandels hade, ssom beflhafvare, en frtjenst, hvaruti han
ganska mycket fvertrffade alla andra vid Finska hren beflhafvande
generaler, den, att han alltid frskaffade sig s skra kunskaper, att
han fullkomligen knde sin fiendes stllning och fven dess minsta
fretag. Annars hade det varit fr honom omjligt, att verkstlla allt
hvad han utfrde under sommaren 1808, ofta midt ibland fiendens trupper.
Och som hans planer voro vl berknade, och han alltid vid deras
utfrande dagalade klokhet och en rastls verksamhet, tror jag mig med
skl kunna pst, att stllningen i Finland blifvit helt annan, om
Sandels haft hgsta beflet. Men fven han delade alla menniskors lott,
att ngon gng misstaga sig. Och d jag nu gr att omtala trffningen
den 11 November, ndgas jag, s okrt det ocks r fr mig, icke
allenast beskrifva hndelserna dervid annorlunda, n de omtalas i den
utaf general Sandels ingifna rapport, utan ock omnmna en svaghet hos
general Sandels, som vllade stridens mindre lyckliga utgng. Men
sanningen r en hfdetecknares frsta pligt.

Det r ingalunda p ngra lsa uppgifter, som jag omtalar denna
trffning, annorlunda n den blef inrapporterad. Jag grundar tvertom min
berttelse p det som hvarje person vid brigaden kan bestyrka, och har
dessutom haft ganska tillfrlitliga handlingar att rdfra. Jag har
fven lst den af general Sandels t fverste-ljtnant Dunker lemnade
instruktion, hvilken, med Sandels egenhndiga underskrift, vid Dunkers
dd fanns af honom frvarad. Numera fverste Montgomery anfr ock, uti
tidningen Allmnna Journalen 1825, N:o 226, att Dunker ftt uppdrag att
fverrumpla Ryssarne vid Idensalmi, tvert emot hvad general Sandels
rapport innehller.

General Sandels hade alltid, ssom jag redan frut nmnt, den nogaste
knnedom om sin fiende. Sledes viste han nu att Ryssarne, hvilka till
Karelen afsndt en del af de frut vid Idensalmi stende trupper, lgo
alldeles overksamme, isynnerhet sedan de erhllit underrttelse om de
till Sandels frn stora armen ankomne frstrkningar. Ryssarnes
stllning var fljande. General Tutschkoff, som bodde p Idensalmi
prestgrd, hade sina trupper frlagde bakom eller sder om Idensalmi
kyrka, uti Palois, Ulmala, Taipale och andra byar, belgne de nrmaste
en half och de aflgsnare en och en half mil frn Wirta bro. Generalerne
Alexeieff och Jerschoff lgo oss nrmare, p Fredriksdal, och af deras
frdelning omkring 400 man, ssom frposter, lngre norr ut, emellan
Fredriksdal och Walkiais by; terstoden, eller omkring 1,000 man, stodo
vid Wirta bro. General Sandels, som begagnade alla tillfllen att
tillfoga fienden afbrck, uppgjorde, i anledning af denna Ryssarnes
stllning, fljande plan. En utvald trupp af 1,000 man, skulle, med fem
mils omvg, genom krr och demarker, den 10 November kl. 12 om natten
fverrumpla de vid Wirta bro frlagde Ryssar, hvilka lgo der sorglse,
och trodde sig tryggade genom sina frposter. Wirta bro skulle sedermera
frstras, fr att hindra de p sdra sidan frlagde Ryska trupper att
komma de sina till undsttning, hvarefter man borde rycka fram mot
Fredriksdal och Walkiais byar, samt i frening med en p stora vgen
ankommande styrka, taga den derstdes liggande korpsen, med dess begge
generaler till fnga. Lyckades detta, hade det icke blifvit svrt att
taga general Tutschkoff och hela hans stab, med flere generaler. Till
Palois by, hvarifrn undsttning mjligen kunde ankomma, var en half
mil. Med den noga och skra knnedom general Sandels hade, bde om
fiendens overksamhet och dess stllning, var visserligen denna plan
ganska klok och vl berknad, samt talar hgt till general Sandels ra,
ssom en redlig och driftig beflhafvare. Sandels hade frut verkstlt
flere lika djerfva fretag, ibland andra, dr han den 25 Juni, genom
major Dunker, lt frstra vid Paukarlaks, midt emellan fiendens
trupper, en stor fiendtlig transport, bestende af 400 lass. Men denna
gng begick han det felet, att ej hlla sin plan hemlig, utan meddelade
den t ganska mnga af sina officerare. Deraf hnde, att den blef knd
utom hren. En landtmtare, hvars namn jag nnu icke vill nmna, ansgs
hafva lemnat Ryssarne underrttelse om general Sandels frehafvande. Det
vissa r, att han, ssom bekant och vn till flere officerare, var
nrvarande, d denna plan omtalades, samt reste, efter erhllen kunskap
derom, genast fver till Idensalmi, der Ryssarne stodo, och hvarifrn
han icke sedermera tervnde. Flere omstndigheter styrka misstanken
emot landtmtaren, och det skra r, att den mindre lyckliga utgngen
ensamt hrrrde deraf, att fretaget frut var rjdt.

I fljd af general Sandels plan, uppbrt fverste-ljtnant Dunker, ssom
beflhafvare fr expeditionen, tfljd af kapiten Brusin, ssom
adjutant, den 8 November kl. 2 om morgonen, med 400 lifgrenadierer, 300
man af Savolaks infanteri och 200 Savolaks jgare. Frtruppen frd af
major Malm, intrffade den 10 om aftonen en mil nra Wirta bro, och
fortsatte sin marsch obehindradt intill en half mil frn nmde bro, d
den sttte p en af fienden utsatt fltvakt. Detta syntes vl
tillknnagifva att vrt fretag var rjdt; men det hade dock varit
oklokt att genast tervnda, innan man hrom frvissat sig. Malm fick
derfre befallning, att med yttersta hftighet anfalla Ryska fltvakten,
och om mjligt framtrnga till bron. Dunkers instruktion innehll, att
han kl. 12 om natten borde vara framme vid Wirta bro, och i hndelse det
lyckades honom att obemrkt dit anlnda, skulle han medelst raketter
gifva detta tillknna, d andra trupper skulle p stora vgen rycka fram
emot de mellan Walkiais och Fredriksdal stende fiender. I fall hans
ankomst blef upptckt, s skulle han icke uppkasta raketter, utan ska
att skyndsamt draga sig tillbaka. Dunker fljde den sista freskriften;
ty innan frtruppen hann fram till Wirta bro, mtte den flere starka
kolonner, ett bevis derp, att dess anryckande var rjdt. Men i det
djupaste mrker kl. 12 om natten, var tertget ej ltt att verkstlla.
Vr trupp sttte fver allt p nya fiender, genom hvilka den med
bajonetten mste bana sig vg. Ofta begagnades gevrs kolfvarne, och
endast af sprket kunde man urskilja kamrater frn fiender. Efter mnga
svrigheter frde Dunker sin trupp tillbaka, tillika med sina srade,
och intrffade vid brigaden den 13 p frmiddagen. Under denna
expedition hade han frlorat en officer ddskjuten, 8 officerare
blesserade, 3 fngne, samt af manskapet 200 man dde och srade, och 30
fngne. Blesserade voro: major Malm, och af subaltern-officerare: Weber,
Furumark, Meinander, Molander, Hjelmr, samt vid lif-grenadiererne
Plomgren och Lindegren. Major Malm, ljtnant Weber, och fendrik Savander
blefvo fngne.

stgtha lif-grenadiererna, som hr fr frsta gngen voro med i elden,
utmrkte sig p det mest hedrande stt, och eftergfvo ej Savolaksarne
uti tapperhet. Och om belningar ej skola bestmmas blott efter
utgngen, s frtjente onekligen alla officerare och hela den trupp, som
deltog i denna trffning, utan allt undantag, att ihgkommas. Jag har
mig likvl ej bekant ngra flere, n att ljtnanterne Furumark,
Meinander och C. M. von Fieandt blefvo kapitener, samt fendrik Molander
ljtnant.

Hade Ryssarne, underrttade om vrt fretag, vidtagit klokare tgrder,
och efter vrt brjade tertg frfljt oss nda till ett sankt krr,
hvilket vi skulle passera, och det vi blott ett led i sender kunde g
fver, s skulle f af vr trupp undkommit. Fr att taga den, ansgo de
sig nu blott behfva uppstlla slutna kolonner densamma i frvg; men
vrt manskap ppnade sig vg med bajonetten och gevrs-kolfvarne, midt
igenom den s mngfaldigt fverlgsna fienden. Att bestmma Ryssarnes
styrka, r icke mjligt. Troligen var strsta delen af hela Ryska hren
sammandragen; ty fven de vid Walkiais och Fredriksdal frlagde trupper
befunno sig nu vid Wirta bro.

Den 12 November ankom en kurir frn stora armens hgqvarter i
Brahestad, med befallning till oss att uppbryta, och s stlla vr
marsch, att brigaden omkring den 19 kunde intrffa uti Limingo eller
Kempel; hvarfre vrt tertg fretogs, straxt efter Dunkers terkomst
till brigaden. Den 16 kommo vi till Pulkkila, den 17 till Marttila, den
18 till Frantsila, elfva och en half mil frn Salahmi. I Pulkkila
provianterades truppen fr tta dagar, och de der befintlige magasiner
tmdes. Uti Frantsila frlades brigaden, enligt ankomne general-order, i
kantonerings-qvarter.

Den 20 November, kl. 8 om morgonen, anlnde till Frantsila den under
general Tutschkoff stende Ryska hren, hvilken, efter erhllen
frstrkning, utgjorde omkring 10,000 man. Genom lnga omvgar hade
fienden frutskickat starka frdelningar i frvg, och vidtagit alla
medel att kringg oss. Men d Ryska frtruppen redan vexlade skott med
vr fltvakt, ankom en kurir frn stora armens hgqvarter, och medfrde
en den 19 emellan generalerne Buxhoevden och Klercker afslutad
konvention, enligt hvilken Svenska hren, utan att af Ryssarne
frfljas, borde den 29 utrymma Uleborgs stad, der Ryssarne skulle
inrycka den 30 November. Vra trupper skulle sedan, efter uppgjord
marsch-ruta, utrymma Uleborgs ln, och Kemi elfs bda strnder
fverlemnas t Ryssarne. Genom denna konvention afbrts en redan brjadt
trffning. S snart major Fuchs, ssom parlamentr, till fienden
fverfrt underrttelsen om stillestndet, tillstldes en allmn frukost
fr de begge hrarnes officerare, hvarunder general Tutschkoff yttrade:
"general Sandels r ibland vr tids lyckligaste fltherrar; ty
hitintills har han med utmrkt heder gtt frn alla drabbningar, och nu,
d allt var s frberedt, att han med sin lilla trupp ndvndigt skulle
blifva fngen, eller tminstone fullkomligen slagen, hjelpte det honom
p ett srdeles stt."

Den 25 November uppbrt brigaden frn Frantsila och tgade till Temmes,
den 26 till Kempel, och den 27 till Uleborg. Den 29 inryckte Ryska
frtruppen i denna stad, sedan Sandels med sin brigad, samma dag om
morgonen, gtt derifrn.

Savolaks brigaden, som utgjorde eftertruppen, fortsatte sedan dagligen
sin marsch, under omvexlande stark kld och yrvder, samt anlnde den 11
December till Kemi kyrka, hvarifrn brigaden uppbrt den 13 och blef
frlagd i Kakamo by af Torne socken, fr att utgra frpost-kedja emot
fienden. Strre delen af denna brigad, hvilken sttt under grefve
Cronstedts befl, och tfljt stora armen till Wirdois, hade nu tgat
250 mil. Den hade ock deltagit uti 33 strre eller mindre trffningar,
hvilka nedanfre skola uppgifvas, utom de fem hvilka sedermera
frefllo. Att denna s mycket anlitade korps, nu skulle utgra
frpost-kedja mot fienden, under det Vesterbottens regemente, som bordt
frsvara sitt eget land, fick g hem till roten, kunde ej annat n vcka
missnje. Grnslinien utmed Kakamo elf upptog omkring tv och en half
mil, och sedan brigaden, genom lifgrenadierernas och Westerbottens
regementes afskiljande, sammansmlt till ungefr 1400 man, och nnu
ytterligare frminskades, genom den under vistelsen i Torne hrjande
farsoten[6], s pkallade den lnga bevaknings-strckan en rastls och i
hgsta grad svr tjenstgring.

Dertill kom en ovanligt strng kld, s att thermometern sllan visade
mindre n 35  36; men ofta nda till 40 grader under fryspunkten. I
brjan voro vi hr s hoptrngde, att uti ett rum bodde, utom
grdsfolket, 22 af Savolaks jgare regementes befl och stab, med deras
uppassare, och bland dem tre sjuka.

Jag borde visserligen lemna en skildring af de mdor och mngfaldiga
besvrligheter, som Savolaks brigaden under detta flttg mste utst;
men jag beknner, att jag icke kan gra det s fullstndigt, som saken
erfordrade. Mngen skulle ocks anse min beskrifning fverdrifven,
hvarfre jag vill omnmna blott en del af hvad jag sjelf sett. Jag var
ofta med, d truppen kopplade sina gevr p sidan om vgen, och befl
och manskap, frusna och darrande af kld, hemtade sin hvila p blotta
sndrifvan, hvarunder truppen, ssom till exempel i Lfnger, var
provianterad med omalen rg i stllet fr brd och mjl. Jag var med, d
hela truppen med allt befl, uti sexton dygn i November mnad,
bivuakerade under kld, sn och yrvder; och mngen af beflet hade d i
flere dagar ingen annan fda n grt, doppad i rent och obemngdt
vatten, till morgon, middag och qvll. I brjan af flttget felades vl
icke proviant fr truppen; men fr beflet s mycket mera. De som frst
kommo till de f vid vgen belgne grdar, kunde med bner erhlla
ngot; men alla de andra intet. P tobak, hvarvid soldaten r allmnt
van, var sdan brist, att en tums lng bit, ansgs bde af befl och
manskap, som en stor sllsynthet. Efter 50  60 mils marsch hade
soldaternas klder blifvit slarfviga, och deras skor alldeles utslitna,
s att beflet, vid utkommendering till fltvakt, ndgades gra afseende
p hvilka af manskapet hade skor eller icke. Ja, jag sg soldater af
Savolaks jgare regemente g p post utan skor.

[Fotnot 6: Under en tid af tre veckor dogo elfva officerare och tvenne
prester hrande till brigaden; och d man om morgonen kom till
sjukhuset, lgo hopar af lik, efter dem som dtt om natten, uppstapplade
mot vggen.]

Efter sdana besvrligheter, efter 250 mils marsch och efter deltagandet
i s mnga trffningar, hade det varit en billig fordran, att Savolaks
brigaden ftt hemta ndig hvila, och Svenska regementer blifvit
beordrade att stadna och bevaka Sveriges grnsor. Men s tillgick det
icke. Jul-hgtiden, som annars af Savolaksarne plgar firas med stor
hgtidlighet, den firades 1808 af brigadens qvarlefvor med ganska
nedslende knslor. De hade s mnga vgat lif och blod fr
fderneslandets rddning; de hade sett s mnga af sina kamrater stupa
vid sin sida eller frgs af sjukdomar, och nu, oaktadt alla sina
anstrngningar och uppoffringar, sgo de sig s lngt aflgsnade frn
sin hembygd, frn sina hustrur och barn, frn sina frldrar och andra
anhriga, utan hopp att ngonsin mera, ssom Svenska underster, f
terse dem. Svenska hren, p hvars bistnd vi s lnge vntat, och fr
hvars hembygd nu ensamt skulle stridas, den fick g hem p sina rotar,
och de som s mycket lidit, som uthrdat s mnga besvrligheter, de
skulle nnu under den strngaste kld utgra frposter mot fienden.
Bekymmerfullt frgade derfre den ene den andre: "r det meningen, att
vi qvarblifne uslingar kanske helt och hllet skola uppoffras? Eller
finnes det nnu ngon skymt af hopp fr oss?" Att, under sdana
omstndigheter, krleken fr anhriga och den egna fosterjorden hos en
och annan uppvaknade, att de fvergingo till fienden och skte sina
lugna hemorter, br ej frundra ngon. Besynnerligare r det, att ej
flere valde denna utvg; ty antalet af dem som emottogo Ryssarnes
erbjudna tillstnd att tervnda till hembygden, var ganska ringa. Detta
r ett s talande bevis p Finska hrens trohet, att historien aldrig
borde glmma det. Frst sgo Finnarne med bestrtning, att inga tgrder
blefvo vidtagne mot den fr Finland hotande faran; sedan befaltes
Savolaks brigaden att lemna sin hembygd utan att se fienden, mycket
mindre f frsvara sig; derefter fortsattes marschen genom natt och dag,
men d landet kunnat tertagas, d lgo vi stilla. Med slarfviga klder
och nstan utan skor, frdes Savolaks brigaden till strids, och den
slogs vid alla tillfllen med sllsynt tapperhet. P kraftigt bistnd
frn Sverige vntades hela sommaren frgfves. Nr Finland redan var
frloradt, och Finnarne icke mera hade ngon fosterjord att frsvara, d
tillts Svenska soldaten tervnda hem, och Finnarne ensamme ndgades
bevaka Sveriges grnsor. Till Finska hren utbetalades ej dess
vlfrtjenta flt-aflning, under det att Svenska vestra armen lg i
Stockholm och roade sig. Den tnjt der flt-traktamente samt bepryddes
med stjernor och tapperhets-medaljer, medan Finnarne, fr deras
fosterjords frsvar, uthrdade de strsta mdor. Hvilken nation, s
behandlad som Finnarne, skulle vl hafva dagalagt s mycken tapperhet
och trohet, som desse gjort det vid alla tillfllen? nnu den 5 Juli
1809, visade de, ehuru redan 40 mil aflgsnade frn Finland, hvad det
Finska mannamodet frmr!

Sedan general Sandels afslutat med Ryska frpost-beflhafvaren, general
Alexeieff, ett stillestnd p obestmd tid, med 96 timmars uppsgning,
blef dock den strnga tjenstgringen ngot mildrad. Vi, som hittills
legat s hoppackade, blefvo den 29 December frlagde till Laivaniemi by,
samt erhllo nu mera utrymme. Derefter lemnade general Sandels
brigad-beflet till fverste Falander, fr att sjelf afresa till
Stockholm.




                                r 1809.


I brjan af Februari mnad erhll Savolaks brigaden befallning att
uppbryta, fr att aftga till Burtrsk socken i Westerbotten, hvarest vi
skulle intaga kantonerings-qvarter, och f hvila. Sedan den nu p
frpost-kedjan blifvit aflst af tredje brigaden, antrddes marschen den
9 Februari och fortsattes den 10, d vi kommo till Sangis, fem mil frn
Laivaniemi och fyra mil frn Torne stad. Den 11 rastades; den 12 till
Mnsby i Kaliks socken, tv 7/8 mil; den 13 till Tre, tv 1/8 mil; den
14 rastades; den 15 till Hvit i Rne socken, en  mil; den 16 till
Rnbyn, en 7/16 mil; den 17 rastades; den 18 till Persn i Lule socken,
en 7/8 mil; den 19 till Sunderbyn, tv  mil; den 20 rastades; den 21
till Ersns, tv mil; den 22 till Portsns i Pite socken, tv 5/16 mil;
den 23 rastades; den 24 till Pitholmen, tv  mil; den 25 till Jfre, en
1/16 mil; den 26 till by i Skellefte socken, tv  mil; den 27 till
Frostkge, tv 9/16 mil; den 28 till Sunnan, en 5/8 mil. Hr rastades
till den 2 Mars, d tget fortsattes till Renbergsvatten, tv mil, och
den 3 Mars framkommo vi till Burtrsk, hvarest brigaden intog de utsedde
kantonerings-qvarteren.

Men brigadens hvila hr blef lika s kort och ovaraktig, som p alla
andra stllen. Den ovanliga kld, som denna vinter intrffade, gjorde
att isen fver Qvarken emellan Ume och Wasa lagt sig. Och som det
frspordes, att Ryssarne i och omkring Wasa sammandrogo en betydligare
hrfrdelning under general Barclay de Tolly, fordrade en ndvndig
frsigtighet, att fven omkring Ume hafva ngra trupper. Savolaks
brigaden fick derfre ter uppbryta, och marscherade den 10 Mars till
Nyby, tre 1/8 mil; den 11 till Rikle, tv 1/8 mil; den 12 till
Djekneboda, en  mil; den 13 till Ume socken, tv 7/8 mil, der
generalen, Grefve Cronstedt tertog beflet fver densamma.

Savolaks jgare regemente, som nu mera utgjorde endast omkring 240 man,
skulle bevaka fvergngen fver Qvarken, hvarfre det frlades uti Tfte
by, och hade en 50 mans fltvakt p Holmn, en strre , belgen ute i
hafvet, en mil frn fasta landet. Savolaks infanteri och Karelska
jgarena stodo vid Steksj och Degerns, Karelska Dragonerna uti
Lfnger, ngon liten del af brigaden lg uti Skellefte, 15 mil ifrn
Ume, och resten var frlagd mellan Ratan och ngersj, p en strcka af
ungefr 9 mil. Denna brigad, nu mera under gevr omkring 1000 man, var
visserligen tillrcklig att bevaka, men fr ingen del att frsvara hela
denna kust-strcka, i hndelse af ett anfall frn Finska sidan. Detta
oaktadt tillts likvl Westerbottens regemente att ligga hemma p roten.

Den 19 Mars insndes frn fltvakten p Holmn rapport, att fienden var
uti antgande fver Qvarken; hvarfre samma dag om aftonen 40 man af
Savolaks jgare, samt natten derp 100 man, under fverste-ljtnant
Furumark, rykte ut till nmde . Wid Ostns by, ytterst vid hafsbandet,
qvarlemnades den friga lilla styrkan af Savolaks jgare, tillika med
all tross. Den 20 om morgonen, d tvenne patruller saknades, som
frmodligen blifvit af fienden uppsnappade, utskickades tv officerare,
med 50 man, att rekognoscera. Denna trupp hann ungefr en mil framom
fltvakten, d den sttte p omkring 200 man Ryskt kavalleri, hvilka,
vid vra jgares ankomst genast drogo sig tillbaka, hvarefter
rekognoscerings truppen tervnde. Emellertid utsndes bestndigt bde
kande och gende patruller, p begge sidor om Holmn, fr att utrna om
ngon fiendtlig styrka skulle vilja kringg nmde .

Den 21 Mars kl. 9 f. m. anflls fltvakten p Holmn, af ungefr 300
man; men som rapport i det samma inlopp, att en fiendtlig kolonn syntes
p vestra sidan om n, drog fltvakten sig tillbaka, utan att inlta sig
i ngon strid. D vr styrka var nedkommen p isen, visade sig tydligen
fiendens afsigt, att med den omnmnda kolonnen kringg oss. De som
angripit fltvakten, och nu frfljde den, erhllo frstrkning, s att
de kunde anses utgra 700 man. En strre fiendtlig kolonn, hvilken
frgfves bemdat sig att hinna vr trupp i frvg, framkastade sitt
kavalleri, med en jgare bakom hvarje ryttare, och lyckades slunda att
uppstlla en liten styrka framom densamma; men skyddad af sina
tiraljrer, hvilka underhllo en jemn eld, framtgade dock fltvakten en
hel mil p den flacka isen, omgifven af s talrika fiender, med samma
kld och ordning, som p ett exersis flt. Under denna marsch blefvo
ljtnant Neiglick, jemte 2 under-officerare och 11 man srade. P sdant
stt framkom Furumark med hela sin trupp till Ostns, hvarest
fverste-ljtnant Tujulin var qvarlemnad, med ungefr 50 man, hvilka
stodo uppstllde p stranden, ssom en dit ankommen frstrkning.
Fienden vgade sig derfre icke i land, utan bivuakerade hela natten ute
p isen.

Samma dag kommo fven fyra andra fiendtliga kolonner, hvilka tillsammans
ansgos utgra omkring 3000 man, samt framryckte mot Degerns och Obbola
byar, hvarest major G. Ehrenroth, med en bataljon Savolaks infanteri,
var stationerad. Han ryckte genast ut med sin lilla styrka, och hll
stranden besatt ifrn kl. 4 till kl. 9 e. m., d en bataljon Savolaks
infanteri, under fverste-ljtnant von Trne, Karelska jgarena, under
major Fredenskld och Kajana bataljon under ljtnant Clementioff,
anlnde till frstrkning, hvarefter hela styrkan utgjorde omkring 750
man. Sent om aftonen verkstllde fiendens kavalleri flere frsk att
intrnga uti de vid stranden belgna grdar; men hindrades derifrn af
major Ehrenroth, som p alla stllen frekom det. Ryssarne blefvo
hrigenom ndsakade att draga sig tillbaka, bakom ngra i skren belgna
holmar, der de bivuakerade fver natten, och, fr att vrma sig,
uppbrnde de ett hrstdes infruset handels-fartyg.

Den 22 om morgonen brjade Ryssarne kringg Ehrenroths stllning,
hvarfre tertg anbefalldes och verkstlldes under bestndigt
handgemng med fienden, hvilken med mngdubbel styrka fljde oss ttt
uti spren. Detta tertg fortsattes till Tegby, 1/8 mil nra staden.
fven detta stlle kringgicks af fienden med starka kolonner; men grefve
Cronstedt afsnde nu sin adjutant, major Brusin, ssom parlamentr, och
lt fresl en underhandling. Ryska generalen Barclay de Tolly nskade
genast muntligt samtal med grefve Cronstedt, och en konvention afslts,
enligt hvilken de uti Ume, och sder om staden stende Svenska trupper
skulle, innan kl. 4 e. m., lemna staden och fritt aftga med allt hvad
de kunde fra med sig af artilleri, tross och frrder, samt utrymma
Westerbottens lnegrns, och taga sin stllning efter behag, p andra
sidan om nmde grns, i ngermanland. Men de trupper som stodo norr om
Ume, skulle marschera norr ut till general Gripenbergs frdelning, utom
Savolaks jgare, hvilka borde erhlla fritt genomtg, fven sedan
Ryssarne besatt staden. Enligt uttryckligt frbehll skulle ingen
plundring f ga rum. Grefve Cronstedt blef, efter dessa hndelser,
kommendr med stora korset af svrds-orden, samt ljtnant Clementioff
kapiten. Flere ndebevisningar fr de hr frefallna trffningar ro ej
mig bekante, ehuru major G. Ehrenroth, som vid alla tillfllen utmrkte
sig bde genom tapperhet, drift och rdighet, fven nu bordt ihgkommas.
Likas hade fverste-ljtnant Furumark icke frtjent att glmmas; endast
hans vaksamhet frekom, att icke Savolaks jgarne blefvo tagne p
Holmn.

Hrvid ptvinga sig ovilkorligen ngra ytterligare anmrkningar.
Hvarfre skulle, under allt detta, Westerbottens regemente frblifva
liggande p roten, och icke frsndas till Ume, att frsvara sitt eget
land? Om grefve Cronstedt, hvars hela styrka under gevr utgjorde
omkring 1,000 man, kunnat uppstlla 2  3,000, s hade Ryssarne ingen
ting frmtt utrtta, p sin hjd plundra en eller annan nrmast
stranden belgen grd. Men halftgrder voro s vanliga under detta
krig! I fall, sedan isen lagt sig fver Qvarken, och det blef bekant,
att Ryssarne sammandrogo en betydlig hr i och omkring Wasa, den i Rne
och Lule stende Finska brigaden, tillika med fjerde brigaden i
Burtrsk, ftt befallning att rycka ned till Ume, samt Westerbottens
regemente blifvit uppbdadt och samladt derstdes, s hade derigenom en
s stor styrka blifvit samlad, att Ryssarne fr ingen del kunnat f fast
fot i Ume. Ryska hren som gtt ifrn Wasa, uppgafs till 10,000 man;
men deras officerare sjelfve erknde, att de under den svra marschen
fver Qvarken frlorat nra 2,000, hvilka strtat under vgen. Den usla
hop som framkom, hade visst icke blifvit svr att sl och taga till
fnga. I hndelse ter grefve Cronstedt, med sin obetydliga trupp gjort
ett starkare motstnd, hade dermed ingen ting annat blifvit vunnit, n
att ngra hundrade man stupat, hvilka vl, efter vanligheten dyrt slt
sina lif; men Ume stad samt en mngd byar hade troligen blifvit af
Ryssarne plundrade, af frtrytelse fver motstndet och frlusterna.
Grefve Cronstedt vidtog, efter min fvertygelse, den klokaste utvgen,
med de ringa stridskrafter honom voro lemnade.

Den 24 Mars ankom en kurir med en Rysk officer, som medfrde befallning
till general Barclay de Tolly, frn en chef kommenderande Ryska
generalen Knorring, att, i fljd af en emellan general Dbeln och
general Knorring p land afsluten konvention, Ume och Westerbotten
genast skulle utrymmas och Ryssarne tertga fver Qvarken. I anledning
deraf tervnde Ryssarne ofrtfvadt, sedan de i Ume magasin
provianterat fr fyra dagar, samt uttagit ngra hundrade par
ullstrumpor. Deras sjuka qvarlemnades, under frbehll att de, efter
tillfrisknandet, utan ngon utvexling skulle fversndas till Wasa.

Vid samma tid intrffade en fr hela Finska hren i hgsta grad
smrtande tilldragelse. General Gripenberg, som hade hgsta beflet
fver de trenne Finska brigaderna mellan Torne och Lule, afslt, den
25 Mars i Kaliks, en neslig konvention, dertill isynnerhet frledd af
den hos honom tjenstgrande general-adjutanten fverste Palmfelt. Till
fljd deraf fverlemnades t Ryssarne hela dervarande frdelning,
utgrande ungefr 3,000 man, med alla frrder, Rne, Pite och Lule
stora magasiner, samt allt artilleri med tillbehr. Nitet gick n vidare
s lngt, att Ryssarne, genom samma konvention, frklarades berttigade
att erhlla all Svenska kronans emellan Torne och Ume befintliga
tillhrighet. Allt detta stod icke under Gripenbergs befl, och han gde
sledes ingen rttighet att besluta derom. Emellertid gjorde Ryska
generalen Schuvaloff strnga ansprk s vl p Karelska dragonerna,
hrande till fjerde brigaden, som ock p kronans frrder i Skellefte,
och grefve Cronstedt ndgades slutligen svara, att han med sina kanoner
och bajonetter skulle frsvara de till hans brigad hrande Karelska
dragoner, m. m.

P general Gripenberg faller vanhedern af nmde konvention, ehuru den
allmnt ansgs vara fverste Palmfelts verk[7]. Den s utmrkt tappra
och ihrdiga Finska hren, hade sannerligen icke frtjent att slutligen
underg ett sdant de.

Ngra dithrande omstndigheter frtjena omnmnas. Allt hvad ljtnant
Hesselius, i sin berttelse, tryckt i Gefle r 1810, uppgifver rrande
hndelserna i Lule, r fullkomligen sannt. Men jag anser mig bra
tillgga, att ej blott Hesselius, utan nstan hvar enda officer vid de
tre brigaderna, yttrade hgt sin frtrytelse fver konventionen. Icke
blott i ord, utan ock i gerning visade det sig hos mnga. En bataljon af
Bjrneborgs regemente hade beslutit och var redan frdig att aftga
sder ut, sedan de ftt underrttelse att Cronstedt med sin brigad ter
innehade Ume. Men innan sdant verkstldes, ville de vidtaga ngot
kraftigare steg. Bjrneborgs regementes officers-korps beslt derfre,
att, gemensamt med flere andra tillstdes varande officerare, vnda sig
till general Aminoff, som, utan ngot befl, befann sig vid armen, och
det berttades af personer, dem jag ej har skl att misstro, att desse
officerare, anfrde af major Charpentier vid artilleriet, gtt till
general Aminoff, och meddelat honom, att de beslutit uppsga general
Gripenberg all lydnad, samt uppdraga beflet t Aminoff, hvilken de
anhllo mtte rdda hren. Men olyckligtvis var regements
frndringen den 13 Mars redan knd, och general Aminoff, som under
frmyndare-regeringen sttt i hgsta ogunst, vntade sig inga srdeles
frmner af ett sdant steg, hvarfre han svarade, det hans sjuklighet
hindrade honom att emottaga frtroendet. Ngon kraftigare tgrd blef
derfre icke vidtagen. tskillige officerare fattade likvl det beslut,
att genast begifva sig till Ume, dit de ock lyckligen ankommo; men
mnga hindrades derifrn, i brist dels p penningar, dels p hstar.
Major Sunn vid artilleriet, underrttad om Ryssarnes tergng fver
Qvarken, hade visserligen kunnat frlsa det till Savolaks-brigaden
hrande artilleri, som stod under hans befl, och hvartill han fven
blef uppmanad; men honom felade beslutsamhet, kan hnda ock, ssom
Hesselius uppgifver det, en god vilja.

[Fotnot 7: fverste Palmfelt tjente vid bo lns regemente, och under
Finska hrens frsta tertg hade en stor del af detta regementes
officerare lemnat sig efter, under frebrande af sjukdom. Ingen enda
officer vid Savolaks brigaden blef p sdant stt efter; ty fven de
insjuknade fljde med armen.]

Under det grefve Cronstedt och general Schuvaloff tvistade, huruvida
ngot af det som tillhrde fjerde brigaden, kunde inbegripas under
Kaliks konvention, transporterades, med all drift och verksamhet, alla
de emellan Ume och Ratan liggande effekter in till Ume; men hvad som
fanns uti Skellefte, bestende af sj-artilleri, gevr och ngot krut,
kunde, fr brist p hstar, ej bortfras. Grefve Cronstedt befalte
derfre fverste-ljtnant Furumark, som ftt beflet i Skellefte, att
der ska frsvara sig; men skulle han blifva anfallen af en fverlgsen
fiende, borde han draga sig tillbaka till Lfnger, ungefr fem mil
derifrn, hvarest voro frlagde omkring 200 man af Savolaks jgare, dem
han gde att begagna till sin undsttning, samt sedan vidare tertga
till Ume.

Svenska styrkan i Skellefte utgjorde ungefr 650 man, inberknade 20
volontrer och 28 dragoner. Skellefte ligger femton mil norr om Ume,
dit tvenne vgar leda: stora allmnna landsvgen, och en annan, genom
Burtrsk, hvilken invid Gumboda, sju och en half mil frn Ume, frenar
sig med den frra. Hafsisen kunde nnu denna tid begagnas, bde af
infanteri, kavalleri och artilleri; denna omstndighet gjorde Furumarks
stllning svr och osker. Ndiga vakter och patrulleringar frsummades
ingalunda, fr att utrna om ngon fiendtlig trupp skulle framtrnga
fver hafvet.

Den 15 Maj, kl. 7 om morgonen inkom rapport, att en Rysk trupp var
synlig ute p isen; styrkan uppgafs icke. Kapiten Florus Toll erhll d
genast befallning, att begifva sig till den fver en mil aflgsna
fltvakten, fr att nrmare underska frhllandet. Han terkom och
berttade, att en strre fiendtlig korps tgat fver hafvet, och tog sin
rigtning t Yttervik, det vill sga i frvg fr Svenska frdelningen, i
fall denna ville draga sig tillbaka utmed allmnna landsvgen. Detta
oaktadt togs icke Burtrsk vgen, som r en fjerdedels mil kortare,
ehuru smre och mindre krd, utan Furumark lt kapiten Burman frleda
sig att flja strandvgen, p hvilken all tross frut afskickades. Det
andra felet Furumark hr begick, var att han qvardrjde, sedan han
erhllit frsta rapporten att en Rysk trupp var i antgande p isen.
Begge dessa felsteg voro s mycket strre, som belgenheten r sdan,
att en trupp, d den var s nra att den kunde varseblifvas p hafvet,
hade kortare vg till Yttervik n Furumark. Om han gtt Burtrsk vgen,
hade Ryssarne haft lika lng, om icke lngre vg till Gumboda, det enda
stllet, der han kunnat afskras, och dit endast rytteri frmtt hinna
honom i frvg.

Fltvakterna fingo, efter kapiten Tolls terkomst, befallning att rycka
in; men de blefvo i detsamma anfallne. Klockan 9 var hela vr trupp i
fullt handgemng med fienden. tertget fretogs, utan att de hr
befintliga kronans tillhrigheter blefvo uppbrnde eller p annat stt
frstrde, hvartill frberedande anstalter kunnat vidtagas, under de
dagar Furumark vntade sig att blifva angripen. Kapiten Burman
anbefaltes endast att frstra Skellefte bro, samt derefter alla mindre
broar och trummor, fr att s mycket som mjligt hindra fienden att
frflja. En af vra kanoner blef genast, vid den omnmda bron, tagen af
de utmed elfven framryckande fienderna; men den tererfrades straxt
derp, under Furumarks eget och fverste-ljtnant Ahrenkihls anfrande,
af det tappra Wasa regementet. tertget fortsattes sedan en och en half
mil, d rapport inlopp, att Kossackerna anfallit vr trosskolonn,
hvarfre kapiten Burman erhll befallning, att med 20 Karelska dragoner
dit framrycka. Han sttte p en Rysk trupp, som gtt fver isen, och nu
afskar all vidare frammarsch. Ryska beflhafvaren, general Alexeieff
freslog kapitulation; men Furumark afslog den. D erbjd den frre att
lta rkna sin trupp; "den utgr, tillade han, 2,000 man; all eder
tapperhet blir ffng; det beror p er sjelfva att freskrifva hvilka
vilkor som helst, utom fritt aftg." -- Furumark kapitulerade.

General Wrede yttrar i sin rapport, af den 22 Maj 1809, att "Skellefte
detaschements olycka r en af de hndelser, som ej sttt i mensklig magt
att frekomma. Farhgan fr ett anfall fver hafsisarne, den 15 Maj,
ingr ej nog i berkningen af probabiliteter, fr att kunna authorisera
ett fr tidigt utrymmande af den enda post, hvarigenom landet och
kronans dyrbara frrder kunde betckas, och ur ett sdant skl hade
ingen post i hela Norrland bordt frsvaras, emedan sjn fverallt
tfljer landsvgen." Men enligt min tanke var Furumarks nederlag
snarare en fljd af den omstndigheten, att hgste beflhafvaren,
general Wrede, som tillika frde beflet fver de trupper, hvilka i
Jemtland skulle frsvara Svenska riksgrnsen emot Norrige, hade sitt
hgqvarter i Hernsand, trettiotta mil frn stllet; att han ej
skickade ngon af sina adjutanter att underska belgenheten, och gifva
ndiga freskrifter t Furumark, huru han borde frhlla sig, i hndelse
han blef anfallen; samt slutligen att Savolaks jgare, till hvilka
detaschementet skulle draga sig, stodo i Lfnger, vid stora vgen
emellan Skellefte och Gumboda. Hvad jag sist anfrt tvingade Furumark,
om han ville flja sin instruktion, att vlja strandvgen, och detta
medfrde den intrffade olyckan. Detaschementet hade bordt blifva
anbefaldt, att gra sitt tertg genom Burtrsk, och Savolaks jgare
vara frlagde vid Gumboda, d i vrsta hndelsen blott tross och
artilleri gtt frlorade; men truppen blifvit frlsad.

Mod och stridslust saknade hvarken Furumark eller truppen; men i deras
nu redan afskurna stllning var hr ej mycket att gra. Ngra officerare
och omkring 50 man visade likvl mera beslutsamhet n beflhafvaren; de
kastade sig in i skogen, uppskte Burtrsk vgen och framkommo p den
till Ume. Kapiten Florus Toll och ljtnant Wilhelms, hvilka varit p
Sveaborg, men efter denna fstnings uppgifvande afgtt till Svenska
hren, befunno ibland dem. Ryska styrkan vid Skellefte utgjorde omkring
7,000 man, under general Schuvaloffs fverbefl.

Medan detta fregick vid Skellefte, stodo, ssom redan nmndt r,
Savolaks jgare, under fverste-ljtnant Dunker, i Lfnger, der de
borde afvakta fverste-ljtnant Furumarks befallningar. Men Dunker, icke
overksam, erfor snart att gemenskapen emellan honom och Skellefte var
afskuren, och uppbrt den 16 Maj, p eget bevg, utan att vidare invnta
ngra order. Han drog sig tillbaka t Gumboda, der han hoppades f
frena sig med Furumark, hvilken han ej frmodade kunna beg det fel,
att gra sitt tertg lngs strandvgen, och underrttade genast
brigad-chefen, fverste Edelstam (Falander) om sitt frhllande.

Sedan Ryssarne tvingat Furumark att gifva sig, framkastade de ocks en
kolonn till Lfnger, fr att p samma stt taga Dunker; men den kom fr
sent. Om Dunker icke fattat ett raskt beslut, i tid uppbrutit, utan
skickat och frfrgat sig, och begrt frhllnings-order, s hade samma
de hotat honom som Furumark. Men med min knnedom om hans karakter r
jag fvertygad, att han likvl aldrig skulle gifvit sig, och styrkes i
denna min tro derigenom, att han, d han den 5 Juli befann sig i en lika
fventyrlig stllning, icke gaf sig.

Straxt efter den 15 Maj infllo flere varma dagar med solsken; hafsisen
blef hrigenom mindre sker, och Ryssarne ndsakades att instlla alla
vidare kringrnnings-frsk.

Men Ume, der armens frrder af alla slag befunno sig, och hvarifrn
dessa i hast icke kunde bortfras, hotades likvl nu ter af ett
fiendtligt besk. Den lilla Finska trupp, som nu mera terstod, utgjorde
blott ngot fver 700 man, och var sledes hgst otillrcklig att
frsvara denna stad emot de 7,000 Ryssar, som voro i anryckande. I denna
vdliga stllning emottog general von Dbeln beflet efter grefve
Cronstedt, hvilken afreste till Stockholm. Fr att vinna tid att rdda
de i Ume befintliga dyrbara frrder, brjade Dbeln genast att
underhandla med Ryska generalen Schuvaloff, och en konvention afslts, i
fljd hvaraf fiendtligheterna skulle instllas till den 6 Juni; men
Svenska trupperna utrymma Ume den 31 Maj och hela Westerbotten den 3
Juni. Med den honom egna verksamhet vidtog Dbeln straxt i brjan
ndamlsenliga tgrder, och utrttade hvad som knappast syntes
verkstllbart. Tio kpmansfartyg, hvilka nnu den 24 Maj lgo
aftacklade, afseglade redan den 28 och 29 fullastade med kanoner och
andra kronans tillhrigheter. -- Den 1 Juni stodo vi p sdra sidan om
Ume elf.

Vid Juni mnads brjan aflstes ter general v. Dbeln, som emottog
beflet i Jemtland, af general Sandels, hvilken varit frnvarande, men
terkommit till hren, och nu fann sin fordna brigad s mycket
frminskad. Vi frlades utmed Lgde elf, p ngermanlands grns emot
Westerbotten; Savolaks jgare inqvarterades p Nordmalings kyrkovall.
Under loppet af denna mnad tilldrog sig fr frigt intet
anmrkningsvrdt. Hgqvarteret fortfor att vara i Hernsand.

Sedan underrttelse inlupit; att Ryssarne, af fruktan fr de Svenska
fartyg, hvilka kryssade utmed kusten, frdelat och frsvagat sin hr vid
och omkring Ume, samt att bron fver Ume elf af vrfloden blifvit
upprifven, uppbrto vi den 1 Juli, och brjade rycka framt, fr att
uppska fienden. Men vi kommo fr sent, och detta tillskrifver jag den
ndvndighet, i hvilken general Sandels befann sig, att, innan han kunde
fretaga ngot, frut rdfrga den p tjugu mils afstnd boende
fverbeflhafvaren, hvarigenom tiden gick frlorad. Ryssarnes
frlgenhet och villrdighet var i frsta gonblicket ganska stor; de
hopsamlade alla hstar de kunde komma fver, och deras tross stod flere
dagar ppackad och frdig att afg. Om Sandels d genast kunnat begagna
sig hraf, anfallit fienden under dess frsta bestrtning och medan dess
stridskrafter voro skingrade, s hade han skert haft framgng; men
sedan Ryssarne hunnit hemta sig, samt insgo att de ej hade att befara
ngot af de Svenska fartygen, fattade de ter mod och sammandrogo sina
spridda trupper, som d blefvo oss vida fverlgsne. Vi blefvo
sedermera, den 5 Juli, sjelfve slagne, hvilket ej skett om vi frekommit
fienden, och i tid angripit honom.

Vi hade framryckt endast tv och 3/8 mil, d vi erforo att en strre
Rysk styrka, under general Alexeieff, sammandrogs vid Norr- och Srmjle
byar. Denna underrttelse franledde general Sandels att gra halt vid
Hrnefors bruk, trupperna bivuakerade, och en Svensk brigad anlnde till
vr frstrkning.

Den 2 Juli anbefaltes fverste Edelstam, att med Finska brigaden, som nu
bestod af tre bataljoner, 2:ne 6:pundiga kanoner och 16 dragoner, drifva
fienden frn Srmjle,  mil frn Hrnefors, samt, om mjligt, att fven
g till Norrmjle. Sedan han framryckt 3/8 mil nra Srmjle, gjorde han
halt och utsnde major G. Ehrenroth med 58 man, att underska fiendens
styrka och stllning. Ehrenroth hann blott 1/8 mil framt, d han sttte
p en Rysk fltvakt af 60 man, hvilken drifs tillbaka och frfljdes
nda till Srmjle. I en liten skog nra denna by hade fienden utstllt
en betydligare trupp i bakhll, hvilken nu framryckte och skte afskra
Ehrenroth; men medelst rdighet och kld lyckades det denne, att genom
skogar och myror rdda sig, med en frlust af blott tre man. Edelstams
hufvudstyrka blef straxt derp anfallen; men efter ett par timmars
trffning, hvarunder fanjunkaren Costian och tvenne soldater srades,
drogo Ryssarne sig tillbaka, och Edelstam tervnde till Hrnefors.

Sedan Kossacker, understdde af infanteri, den fljande dagen (d. 3)
visat sig nra Hrnefors, anbefaltes fverste-ljtnant Bosin att utrycka
med 200 man, och underska om Ryssarne ernade fretaga ngot nytt anfall
eller endast syftade en rekognoscering. Detta detaschement hade knappt
kommit 1000 alnar framom vr fltvakt, d det blef anfallit; en liflig
fktning uppstod, och fienden tillbakadrefs omkring 1/8 mil, der han
erhll frstrkning. Tvenne bataljoner ankommo ocks till
fverste-ljtnant Bosins undsttning; men som Ryssarne drogo sig
tillbaka till Srmjle, och syntes hafva haft fr afsigt att endast
rekognoscera, instllde denne allt vidare frfljande. Ljtnanten vid
Savolaks jgare, baron Wrede, som anfrde frtruppen, erhll under denne
trffning en kontusion i hufvudet, och tvenne soldater blefvo srade.
Ryssarne frlorade tvenne fngar och ngra man ddskjutne.

Den 5 Juli blefvo vi angripne vid Hrnefors. General Sandels yttrar vl,
i sin ingifna rapport, att han vntat sig detta anfall; men jag vgar
frskra, att han aldrig tnkte lta det komma derhn. Genom en
tillfllighet fick jag, den 5 om aftonen, af fverste-ljtnant Dunker
veta, att sedan Sandels blifvit underrttad, det generalerne
Kosatschkoffski och Gadaskoj med 1500 man ankommit till Ume, derifrn
de troddes snart vidare anrycka, och frena sig med den fiendtliga
styrkan omkring Srmjle, hvarefter ett anfall var att befara, s hade
denne general beslutit, att morgonen derp rycka fram och angripa
Ryssarne, innan de omnmnda frstrkningarne hunnit anlnda. Och detta
rttfrdigar Sandels ganska mycket. Ty om han verkligen vntat sig att
s snart blifva anfallen, s hade det varit ett stort fel att qvarstadna
vid Hrnefors, der, enligt Sandels egna ord, i hans rapport af den 7
Juli, "positionen var omgifven af mycket couperad terrain, tt skog och
mellanliggande hus och grdar, och fienden dessutom  sin sida hade
frdelen af hjderne, samt den omstndighet tillkom, att stllet, der
artilleriet bordt agera, var fr trngt fr anvndandet deraf." Utom
dess ledde frn Srmjle, hvarest Ryssarne stodo, en vg genom skogen
gerad till ngersj, vid stora landsvgen,  mil bakom vr rygg. Att
afbida Ryssarnes anfall, p ett stlle der hgra flygeln, i och fr de
mnga derstdes befintliga vadstllen fver n, var illa frsvarad, den
venstra utan minsta svrighet kunde kringgs, och hela stllningen fr
frigt tagas i ryggen vid ngersj, hade aldrig kunnat vara general
Sandels afsigt, utan att tminstone hafva besatt vgen till sistnmnde
by, och utan att p venstra flygeln lta gra ndiga frhuggningar.
General Sandels skulle icke heller d hafva tilltit hela Savolaks
jgare officers-korps att bo uti ett torp, 1/8 mil bakom truppen.
Ryssarnes anfall var alldeles ovntadt.

Men fven Ryssarne frhllo sig hr ganska oklokt. De anfllo oss om
aftonen, straxt efter kl. 9, d vra trupper nnu hastigt och ltt kunde
uppstllas. Hade de angripit oss tv eller tre timmar sednare, d vi
hunnit insomna, och genast ltit en strre styrka rycka fram frn
Srmjle till ngersj, s hade de tagit oss i ryggen och fr oss
afskurit tertget.

Ryssarnes stridskrafter vid Hrnefors utgjordes af Alexeieffs hela
frdelning 4,000 man, och, enligt sedermera inlupne underrttelser, hade
fven generalerne Kosatschkoffski och Gadaskoj den 5 Juli frenat med
honom en frstrkning af 1,500 man; sledes tillsammans 5,500 man.
Svenska styrkan var sammansatt af 1:o _Finska Brigaden_, bestende af
Savolaks frsta flt-bataljon, eller det fordna Savolaks infanteri,
under major G. Ehrenroth; Savolaks andra fltbataljon, eller de fordna
Savolaks och Karelska jgare regementerna; under fverste-ljtnant
Dunker; samt sterbottens flt-bataljon, hvartill hrde, utom
sterbottningar, de frn Ume sjukhus till brigaden ankomne
tillfrisknade soldater af de fleste fordna Finska regementer.
Brigad-Chef var fverste Edelstam. 2:o _Svenska brigaden_, under
fversten, grefve Gyldenstolpe. Den utgjordes af en bataljon, sammansatt
af Upplands, Westmanlands och flere Svenska regementers tillfrisknade
soldater, med Finska officerare, kallades Svenska bataljonen och stod
under fverste-ljtnant Bosins befl; en Helsinge flt-bataljon, under
fverste-ljtnant Cedergren; samt tvenne bataljoner Jemtlands regemente,
anfrde af majorerne Gyllenskepp och Arnell. -- Uti rapport af den 18
Maj uppgafs Finska brigaden till 700 man under gevr, i en sednare af
den 31 Maj omnmnes att 230 tillfrisknade voro i Ume sjukhus, att till
brigadens frstrkning prkna. Sedan dessa i Juni mnad instllt sig,
kan man upptaga Finska brigaden till omkring 900 man; ty ngon betydlig
afgng hade icke intrffat. Den s kallade Svenska bataljonen var
omkring 200 man. Helsinge flt-bataljon nra 500. De tvenne Jemtlands
bataljoners styrka knner jag ej; men anser dem tillhopa hafva utgjort
tminstone 400 man. Efter denna berkning kan man antaga hela Svenska
styrkan vid Hrnefors, med artilleri och kavalleri, till 2,000 man, och
ej 1,800, ssom general Sandels uppgaf den.

Vra frposter stodo  mil frn Hrnefors bruk; i centern p vgen t
Srmjle, en fltvakt af 200 man; p hgra flygeln en fltvakt af 50
man, och p den venstra en fltvakt af 100 man; tillsammans 350 man.

Den 5 Juli kl. 9 om aftonen, straxt efter slutadt tapto, hrdes skott,
hvilka genast med strsta hftighet ljdo utmed hela frpostkedjan.
Fltvakten i centern, som bestod af Jemtlands regemente, hade att
repliera upp Svenska bataljonen, hvilken lg p norra sidan om n, vid
bruks kyrkan, och genast ryckte fram. Fr att understdja fltvakten p
venstra flygeln, som utgjordes af Finnar, utryckte sterbottens
flt-bataljon. Till hgra flygelns undsttning beordrades Savolaks
frsta flt-bataljon, en bataljon Jemtlndningar, anfrd af Kapiten
Sandman, samt Helsinge flt-bataljon. Savolaks andra flt-bataljon fick
befallning att betcka fvergngen fver bron. P vr hgra flygel skte
visserligen fienden att begagna de der befintliga vadstllen fver n;
men anfallet var hr, ssom general Sandels sjelf uppger i sin rapport
"mera lamt," och p denna flygel var styrkan emot fienden tillrcklig. I
centern understddes fltvakten ganska kraftigt af Svenska bataljonen,
hvilken med utmrkt tapperhet terhll fiendens framtrngande. Sedermera
anbefaltes Savolaks andra flt-bataljon, att aflsa Svenska bataljonen,
och under jemn eld och sakta tertg hindra fiendens alltfr hftiga
framryckande. P vr venstra flygel gick deremot icke s braf, och t
densamma lemnades fr liten uppmrksamhet, ehuru general Sandels sjelf i
sin rapport yttrar, att "affren der var lifligast och ytterst hftig."
Fienden anfll hr med mycken hftighet, och sterbottens bataljon,
ensam fr svag att gra nog kraftigt motstnd, drog sig alltfr fort och
hastigt tillbaka. Fljden deraf blef, att starka, fiendtliga kolonner
fingo tillflle att rycka fram och afskra tertget fr Savolaks andra
flt-bataljon, som i spridd jgare-kedja, under den tappre
fverste-ljtnant Dunkers befl, stridde i centern. Huruvida detta
undgick general Sandels och hans adjutanters uppmrksamhet, emedan ingen
af de aflste bataljonerna skickades till understd, vgar jag ej
bestmdt pst; men skert r, att de i elden varande trupper, som af
skjutningen bedmde fiendens framryckande, insgo hvad som skulle
intrffa. Under hetaste striden yttrade ngon t Dunker, att man borde
draga sig tillbaka med strre hastighet; emedan det hrdes af skotten,
att sterbottningarne p venstra flygeln alltfr fort gingo undan. Men
Dunker svarade: "om sterbottningarne springa, s kan jag likvl aldrig
frms dertill. Jag fljer mina order, och retirerar under full charge."
Kort derp funno de, att ett Ryskt regemente, i sluten kolonn, hade
trngt framfr Savolaks jgare, som underhllo elden mot de frfljande.
Beflhafvaren fr den fiendtliga kolonnen steg fram, strckte ut sin
vrja och erbjd pardon t den afskurna bataljonen; men Dunker ropade
blott: "skjut den der!" Ryska anfraren trffades icke; men deremot blef
Dunker ddligt srad, och kulan, som frst gick igenom underlifvet,
genomborrade derefter ena armen. De karlar som buro bort honom blefvo
kort derp nedskjutne, s att de flde honom till marken, och hans
dervid uppgifna jemmerrop, injagade en hemsk bestrtning hos truppen,
hvilken s hgt lskade och vrderade honom. Hela bataljonen omringad af
fverlgsna fiender, saknade nu all utvg att vidare kunna frena sig
med den friga hren; men som den likvl icke ville gifva sig fngen,
blef den alldeles sprngd. Allt detta blef icke omnmndt i de insnda
rapporterna. Sedan Dunker stupat, intrffade nnu den olyckan, att ingen
ville taga beflet fver bataljonen. Dunkers nrmaste man, kapitenen vid
Karelska jgarena von Burghausen, var lnge sedan srad och bortfrd.
Ljtnant Humble vid samma regemente, var ldst p stllet; men han
vgrade, emedan det var allmnt bekant, att von Gerdten vid Savolaks
jgare blifvit utnmnd till kapiten, hvarfre beflet tillkom honom. Von
Gerdten invnde, att innan han ftt fullmagt, eller hans befordran sttt
p general-orderna, ansg han sig blott ssom ljtnant, och sledes
yngre n Humble. Under sdana fverlggningar frlorades den dyrbara
tiden. Sluteligen sade von Gerdten: "t hvar och en karl som kan rdda
sig, och genom skogen taga sig fram till armen, betalar jag en
riksdaler." Och dermed lemnade von Gerdten bataljonen, och rddade sig
genom skogen. Han kom alldeles ensam fram till hren.

Armen fortsatte sitt tertg till Hkns, dit vi anlnde kl. 4 om
morgonen den 6 Juli. Den tappre Dunker var d borta, till allmn sorg
och saknad. Men icke nog dermed, af hela bataljonen fanns vid hrens
framkomst till Hkns, icke mer i behll n den omnmde von Gerdten och
adjutanten Aminoff, hvilken under trffningen blifvit skickad att begra
mera ammunition; men ingen enda soldat. Hela Savolaks andra bataljon,
bestod nu endast af blesserade kapitenen von Burghausen, frenmde
tvenne officerare; samt ljtnant Andersin och 30 jgare, som med honom
varit p fltvakt  venstra flygeln; oberknad trossen och dem som
tfljde densamma. Sorg och hemsk bestrtning intog derfre alla sinnen.
Gldjen blef s mycket strre, d kl. 1 p dagen den 6 Juli, ljtnant
Tuderus terkom med omkring 50 Savolaks jgare, sedan de arbetat sig
fram bde land- och sj-vg; genom krr och moras, med mycken mda och
mnga besvrligheter. Dagarne derefter anlnde p samma stt smrre
partier af den sprngda bataljonen, dels med och dels utan befl. nnu
flere dagar efter drabbningen, instlde sig ett strre antal, fven
mnga srade, och bland dem adjutanten vid Savolaks jgare Lundeberg,
hvars blessyr, genom utstndna mdor, s frvrrades, att den frde
honom till grafven. Alla dessa ville helre ska sig fram till hren n
gifva sig fngne, och af Ryssarne emottaga den erbjudna tilltelsen, att
tervnda till sina hemvist och anhriga.

Slunda sg man denna trupp, som lidit s mycket, som ofta befunnit sig
i saknad af lifvets frnmsta behof, hvilken alltid utgjort eftertrupp
under tertg, och frtrupp vid framryckandet, hvilken efter en marsch
af mera n 300 mil, ndgades, under den strngaste kld ensam bevaka
Sveriges grnsor, nu icke hade ngot fdernesland att frsvara, och
stridde endast fr Sverige samt frlorat sin lskade beflhafvare, st
instngd af Ryska kolonner, utan ngon anfrare i denna vdliga
stllning. Det hade d sannerligen icke varit frvnande, om den gifvit
sig fngen, fr att f tervnda till sina hembygder. Men ngon af
under-beflet tillropade den: "kom ihg, att vi ro Savolaksare, lt ej
Ryssarne f taga er." Det redan svigtande modet vaknade hos dem, och
ingen fara kunde nu mera afskrcka dem ifrn frsket att hinna Svenska
hren. Sdane voro Savolaks jgare, och derfr blef bataljonens slutliga
frlust i denna drabbning icke s stor, som det i brjan syntes.

Uti rapport af den 6 Juli uppgifves andra flt-bataljonens hela frlust
i trffningen vid Hrnefors hafva utgjort: ddskjutne, 1 officer och 18
man; srade 4 officerare och 17 jgare; samt af hela brigaden icke mer
n 23 saknade, hvilka frmodades terkomma. Rtta frhllandet r, att
den 6 Juli, d rapporten uppsattes, var frlusten nnu icke knd. Frst
efter 8 dagar, d alla af den sprngda bataljonen hunnit terkomma,
kunde den noggrannare bestmmas. Den uppgick fr andra Savolaks
flt-bataljonen till omkring 100 man, i stllet fr de uppgifne 35. Fr
de andra bataljonerna r rapporten enlig med verkliga frhllandet. Vr
hela frlust var 11 officerare och nra 200 man. -- Vid brjan af
striden framtrngde Kossacker till bruket, straxt efter det Sandels
begifvit sig derifrn. De frfelade sledes sitt ndaml att taga honom;
men de togo i stllet allt hans bordssilfver.

Finska brigaden innehade sedan en stllning sder om re elf, med
bataljoner frlagde uti Nordmalings kyrkoby, samt vid Olofsfors bruk,
der general Sandels hade sitt hgqvarter. Hr qvarstodo vi intill den 18
Augusti, d underrttelse inlopp, att en betydlig Svensk hr landstigit
vid Ratan, och tagit fienden i ryggen; i fljd deraf ryckte vi norrut.
Vrt framtgande gick likvl nog lngsamt, och lngsammare n det kunnat
ske; ty re elf passerades ej af oss, frr n natten mot den 20. I fall
det funnits ngot samband emellan fretagen, s hade vl ej Sandels
styrka bordt denna tid ligga overksam; han hade tvertom bordt locka
fienden sydligare int landet, under det en s afgrande plan frehades
af landstignings hren, hvilken derigenom lttare kunnat bemgtiga sig
den vigtiga stllningen vid Ume elf. fver-amiralen Puke, som blifvit
utnmnd till general-beflhafvare, och ftt sig ledningen af det hela
anfrtrodd, var ju den 14 Augusti i Hernsand, der general Wrede hade
sitt hgqvarter, hvarfre uppgjordes icke der ngot sdant?

D vi den 21 Augusti om aftonen ankommo nra Ume elf, upptckte vi ett
 sdra sidan elfven af Ryssarne uppkastadt batteri, omkring hvilket
Kossacker voro synliga. Anordningar gjordes genast att angripa och
bestorma detta batteri, och anfalls planen utfrdes mycket noggrannt;
men vid framkomsten var ingen fiende synlig, och kanonerna voro endast
af trd. Kossackerna hade emellertid skyndat sig fver och lsgjort
flottbron p sdra sidan, samt derigenom betagit oss mjligheten att
genast komma fver elfven. Dagen derp, sedan bron ter blifvit
istndsatt, gingo vi fver, och fortsatte marschen fram till Sfvar. Der
var brigaden flere dagar sysselsatt att begrafva de fver allt bde i
skogen och omkring husen, efter trffningen den 19, qvarliggande dde.

Under det vi lgo vid Sfvar, kom general Wachtmeister antgande med
1,500 man af de trupper, som deltagit i striden vid nyssnmnde stlle
och Ratan. D Wachtmeister hann till frsta Finska flt-bataljonen,
ropade han: "hurra fr vra Finska kamrater;" hvilket af hans trupp
upprepades, samt besvarades med hurra af Finska bataljonen. Samma
frhllande intrffade vid andra bataljonen; men d han kom till tredje
flt-bataljonen, hvilken utgjordes af Savolaks, jgare, stodo alla
tysta, och ingen besvarade Wachtmeisters och hans trupps hlsning. S
stor var frtrytelsen fver utgngen af den ryktbara expeditionen.

Det synes ock verkligen frundransvrdt, att general Kamensky, med en
korps af 8,000 man, hvilka flere veckor lidit af hunger och hvarje slags
fltmdor, kunde sl sig igenom omkring 5,000 man friska trupper, utan
att ens frlora ngot af sin tross eller sitt artilleri, som blott p en
enda vg kunde framkomma. Men nnu obegripligare ansgs det, att grefve
Wachtmeister lemnade Djekneboda obegagnadt, detta af naturen s starka
pass. Hade han stadnat hr med sin hufvudstyrka, och befst sig, s
skulle hans fretag aflupit annorlunda. Ryska beflhafvaren vntade
sdant, och hade yttrat, att om han blefve ndsakad att gifva sig,
skulle han vnda sig till general Sandels, med honom uppgra
kapitulationen och fverlemna sig t honom. Wachtmeister uppger i sin
rapport af den 21 Augusti, att han "erhll underrttelse, det fienden
marscherat med ngon styrka, fr att turnera s vl hans venstra som
hgra flank, hvilket ofelbart vid detta skallade pass r grligt." Men
detta sista fregifvande r alldeles origtigt. Till venster ligger en
liten sj och sedan ett sankt krr intill hafvet; till hger fven en
insj, hvilken vl af infanteri kan kringgs, men blott p en smal
landttunga, p hvars vestra sida ett olndigt moras tillstter.
Afstndet emellan begge desse sjar r omkring sextio alnar, och der
framlper landsvgen, invid hvilken, p norra sidan, den Svenskarne
kunnat bestta, finnes en hjd, hvilken beherrskar hela den nedanfre
liggande sltten. Sdan r belgenheten. D general v. Dbeln ngon tid
derefter passerade stllet, och underskte det, skall han hafva yttrat:
"Herre min Gud, att du aldrig gifvit mig ett sdant stlle att sls
upp! Detta pass sger man kan turneras; -- ja visserligen, genom bo
och Wasa." Passets frdelaktiga lge var ocks erkndt fre drabbningen
vid Sfvar; ty den hos grefve Wachtmeister tjenstgrande
general-adjutanten Lagerbring, yttrar, i sin rapport af den 17 Augusti:
"Djekneboda r ett frmnligt pass emellan tvenne sjar."

Efter de upplysningar jag erhllit af sakkunnige mn, tror jag mig kunna
meddela ngra tillfrlitliga uppgifter, till bedmande af frhllandet
hrstdes.

Ett hufvudsakligt fel som begicks, och hvilket fven medfrde detta
krigsfretags misslyckande, var att fverbeflet anfrtroddes t en
sjofficer, hvilken efter landstigningen ej tfljde hren, utan frblef
p flottan, hvarifrn beflhafvaren fr landttrupperna, general
Wachtmeister, vid ofrutsedda fall, skulle afvakta hans befallningar.
Men derfre skall efterverlden anklaga endast den person, som gaf vika
fr partisinnet, och ej fverlemnade ledningen af denna vigtiga
expedition t ngon af de erfarne och i Finland beprfvade generalerna
Adlercreutz, Sandels eller v. Dbeln. Desse voro icke frlegade och af
sig komne; de hade ju nyligen visat prof p kraft och duglighet.

Grefve Wachtmeister gde visserligen ej den nerv och verksamhet, som
fordras af en anfrare; men han var likvl icke i s hg grad felaktig,
som allmnna omdmet stmplat honom. Han hade blifvit anbefalld af
fveramiralen Puke, att skyndsamt framrycka till Ume, fr att hinna
till denna stad i frvg fr general Kamensky, hvars hufvudstyrka stod
omkring re elf. Men utfrandet af denna befallning var ej s ltt, som
det fregafs, utan blef tvertom, genom flere sammansttande
omstndigheter, omjligt. Wachtmeister hade ifrn Ratan lngre vg till
Ume n Kamensky frn re, och det var dessutom svrare fr Svenskarne,
att framtga uti ett land redan besatt af fienden, som der hade flere
posteringar, hvilkas frdrifvande medfrde tidsfrlust. General
Kamensky, som i god tid blifvit underrttad om landstigningen, kastade
sig genast, med strsta delen af sina trupper, emot Wachtmeister,
hvilken, redan ankommmen till Sfvar (d. 18 Aug.), nu ansg ett vidare
framryckande vdligt. Wachtmeister ernade icke bjuda fienden drabbning
vid Sfvar; men vgade ej heller draga sig tillbaka, innan han erhllit
fver-amiral Pukes frhllningsorder, hvarfre han afskickade
general-adjutanten Lagerbring till Ratan, fr att derom anhlla. Men
denne hade ej hunnit terkomma, d Kamensky, hvilken p 36 timmar i
strckmarscher tillryggalagt tta mil, redan brjat striden.

Svenska hufvudstyrkan stod p norra sidan om Sfvars strm, och p den
s kallade Sfvars backe; p sdra sidan om strmmen, var utsatt en
fltvakt, som bestod af en bataljon Sdermanlands regemente, under
fverste-ljtnant Hercules. D denna fltvakt blef anfallen (d. 19 Aug.
kl. 7 f. m.) hade den genast bordt draga sig tillbaka och frstra bron,
d Svenska hren, oaktadt sin mindre frdelaktiga stllning, kunnat gra
ett samladt frsvar svar och bibehlla sig, tills Lagerbring terkommit
frn amiral Puke. Men fver-adjutanten, baron Stackelberg, som hade
beflet fver frposterna, lt sin personliga tapperhet frleda sig, att
stadna qvar med fltvakten och de till dess understd uppstllde
bataljoner, samt att inlta sig i strid med hela Ryska hren, hvarigenom
han kanske till en stor del blef orsaken till hvad som hr intrffade.
General Wachtmeister kastade den ena bataljonen efter den andra emot
fienden; men trupperna invecklades i striden utan ngot samband sig
emellan, och blefvo, oaktadt den utomordentliga tapperhet de p alla
stllen dagalade, slagne i detalj. Olyckligtvis var den skickligaste
och mest erfarne anfraren p stllet, general-adjutanten Lagerbring,
nnu frnvarande; efter hans terkomst varseblef man mera ordning och
skerhet uti rrelserna. Sedan rapport inlupit, att Ryssarne framtrngde
fver ett vad p venstra flygeln, anbefalldes ett allmnt tertg,
hvilket med strsta kld och ordning verkstldes. Striden hade d varat
tta timmar.

Svenska hren intrffade samma dag, om aftonen, vid Djekneboda,
hvarifrn den efter ett kort rastande fortsatte sitt tertg till Ratan.
Orsaken hvarfre Wachtmeister icke stadnade vid Djekneboda, uppgifves
framfr allt hafva varit brist p ammunition, hvilken under den
lngvariga striden vid Sfvar blifvit s frminskad, att han med
terstoden ej trodde sig kunna uthlla ngon ny drabbning. Detta skl
talar mera till hans urskt, n det han sjelf frebar i sin rapport af
den 21 Augusti.

Wachtmeister hade vid Rutan intagit ett stllning, skyddad af uppkastade
fltverk och de expeditionen tfljande kanonslupar, d Kamensky, som
ngra timmar sednare intrffade, uppfordrade honom att skyndsamt ter
inskeppa sig, med hotelse att i annat fall ytterligare angripa honom.
Fljden hraf blef en strid. Ryssarne gjorde flere anfall; men de blefvo
hvarje gng tillbakaslagne. General Kamensky vann dock sitt
hufvudndaml; ty medan en del af hans trupper sysselsatte de p nset
vid Ratan sammanpackade Svenskarne, tgade hans friga styrka, med hela
trossen och artilleriet, obehindradt norrut. Han hade vid Sfvar lidit
frluster, insg vdan af sin belgenhet, och syftade nu endast att
genom ett skyndsamt tertg rdda terstoden af sin hr.

Drabbningarne vid Sfvar och Ratan vore blodiga; Svenskarne frlorade
omkring 40 officerare och 1000 man, och Ryssarne uppgfvo en nnu strre
frlust.

Underrttelsen om fredsslutet i Fredrikshamn, den 17 September 1809,
afbrt fiendtligheterna. Finland var fr everdeliga tider aftrdt till
Ryssland. fverlefvorna af Finska hren blefvo nu indelade i tvenne
flt-bataljoner, af hvilka den ena, under fverste-ljtnant G.
Ehrenroth, fick befallning att aftga till Westers, och den andra
qvarblef i Ume. Under sin marsch till Westmanland, erforo Finnarne en
utmrkt vlvilja af alla medborgare klasser. Invnarne i Hernsand och
Gefle utmrkte sig hrvid isynnerhet; men fvertrffades likvl af dem
uti Westers. Icke blott stadsboerna, utan fven kringliggande socknars
inbyggare tflade hruti med hvarandra. Omkring 5 mnader lgo de i
Westers, och under hela denna tid hade de der ett nstan dagligt
gstabud.

Jag har icke frt anteckningar fver femte brigadens krigsfretag under
Sandels befl, om sommaren 1808, ehuru en del af Savolaks brigaden ocks
deltog deruti; emedan jag tfljde den del af Savolaks brigaden, som
anfrdes af grefve Cronstedt, och sledes icke var i tillflle att om
den frra frskaffa mig tillfrlitliga uppgifter. Dessutom ro den
frstnmde brigadens hndelser fullstndigt beskrifna af
fverste-ljtnant Burman.

Fr att ltta fversigten af de krigshndelser, i hvilka Savolaks
brigaden deltog ren 1808 och 1809, vill jag hr i ett sammanhang
upprkna dem.

   1808 den     11  Mars, vid Leppvirta.
                15  Mars, vid Kuopio och Toivola.
                27  April, vid Revolaks, der Ryssarne frlorade 1
                       general, 7 officerare, 416 man, 4 kanoner, 103
                       hstar, m. m.
                 2  Maj, vid Pulkkila, hvarest Sandels tog 5 officerare
                       och 286 man till fnga, samt frlorade 5
                       officerare och 70 man.
                 3  Maj, vid Krsmki, d 2 officerare, 35 man och 96
                       lass proviant blefvo tagne.
             s. d.  vid Piippo, der 26 man togos till fnga.
                --  vid Ahokyl, hvarest 11 man och 200 lass proviant
                       erfrades.
                --  vid Nilsi, d 6 man och 69 lass proviant erhllos.
                 9  Maj, vid Taipale; kapiten Malm gjorde 1 offic. och
                       89 man fngar.
                12  Maj, vid Kuopio, der kapiten Malm tog 300 fngar,
                       2,200 tunnor sd och mjl, samt 1,000 Lisp. h,
                       och frlorade endast 2 man dde och en srad.
                25  Maj, vid Rautalampi, togos 58 tunnor mjl.
                --  vid Leppvirta, erfrades 320 tunnor mjl och sd,
                       samt 800 Lisp. h.
                --  vid Jorois, togos 222 tunnor sd och mjl, samt
                       1,097 Lisp. h.
                29  Maj, vid Warkaus, erfrades 68 kanoner och 31
                       nickor.
                29  Maj, vid Koivisto i Laukkas socken, togos 27 fngar
                       och 60 tunnor mjl.
               12,  13, 14 och 15 Juni, trffning vid Jorois, Kutumki,
                       Warkaus och Kelloniemi, p hvilka stllen vi
                       frlorade 1 officer och 47 man.
                25  Juni, vid Paukarlaks, der kapiten Dunker, midt
                       emellan fiendens trupper, tog 9 man fngar och
                       fver 400 artilleri-hstar, samt frstrde 400
                       lass proviant.
             s. d.  vid Toivola, hvarest 12 fngar gjordes; men vi
                       frlorade 1 officer och 21 man.
                 1  Juli, vid Kelloniemi, togos 21 fngar; men vi
                       frlorade 5 officerare och 79 man.
                 2  Juli, vid Lintulaks, der Fieandt frlorade omkring
                       200 man.
                10  Juli, vid Lappo, der major Ehrenroths frdelning
                       blef sprngd.
                14  Juli, vid Lappo, hvarest Ryska hufvudstyrkan blef
                       slagen och frdrifven; men vi frlorade 11
                       officerare och 120 man.
                11  Augusti frdref kapiten Malm, med 220 man och 300
                       bnder, Ryska styrkan 1,700 man, under general
                       Alexeieffs befl, ifrn hela Karelen, och
                       frlorade dervid endast 2 officerare, 29 man och
                       16 bnder; men fienden nra 200 man.
                17  Augusti, vid Alavo, der Ryssarne, efter ett
                       hrdnackadt motstnd, blefvo slagne.
                21  Augusti, vid Karstula, d Fieandts frdelning blef
                       slagen och frlorade omkring 800 man.
             s. d.  vid Wirdois, der passet af oss intogs och fienden
                       frdrefs.
                --  vid Etseri, tog major G. Ehrenroth 3 officerare och
                       42 man, jemte proviant.
                31  Augusti och 1 Sept., vid Ruona bro i Kuortane,
                       hvarest vi frlorade omkring 800 man och 20
                       officerare.
                 2  Sept., vid Salmis.
                10  Sept., vid Ylistaro.
                14  Sept., vid Oravais, der vi blefvo slagne och
                       frlorade omkring 1,200 man och 40 officerare.
                27  Oct., vid Idensalmi; Sandels slog Ryssarne, hvilka
                       frlorade 17 officerare och 730 man, och Sandels
                       8 officerare samt 269 man.
                11  Nov., vid Idensalmi, der Dunker blef slagen och
                       frlorade 9 officerare och 230 man.
   1809 den     21  Mars, vid Holmn, utanfr Ume.
                22  Mars, vid Ume.
                15  Maj, vid Skellefte, hvarest Furumark blef tagen,
                       med 650 man.
                 2  och 3 Juli, vid Srmjle.
                 5  Juli, vid Hrnefors, der Sandels blef slagen och
                       frlorade 11 officerare och nra 200 man.

Savolaks brigaden hade sledes under detta flttg deltagit uti 42
strre eller mindre trffningar, och vid alla tillfllen utmrkt sig fr
sin tapperhet. Jag har ej vid hvarje tillflle omnmnt alla de
officerare, som der dagalade mod och ofrskrckthet; emedan detta
skulle fr mycket hafva kat arbetets vidd. Jag anser mig derfre, innan
jag slutar, p ett stlle bra upprkna de officerare, som vid alla
tillfllen utgjorde brigadens heder. Om deras namn hrigenom kan bevaras
t efterverlden, blefve sdant fr flere ibland dem nstan den enda
belning de erhllit. Vid uppgrandet af denna frteckning, har jag
ansett fverfldigt, att omnmna vid hvilken korps hvar och en tjente,
utan blott uppgifvit den tjenstegrad han vid krigets brjan innehade.

Desse voro, ibland

_Regements-officerare_: grefve Cronstedt, Sandels, G. Ehrenroth, Lode,
G. Aminoff, Furumark, Martinau, Grotenfeldt och Tujulin.

_Kapitener_: Dunker, Malm, C. M. v. Fieandt, Brunow, Molander, v. Born,
Germ. Aminoff, v. Burghausen, v. Wright, M. Ehrenroth, Ladau och Tavast.

_Subalterner_: Brusin, Burman, Dan. W. v. Fieandt, G. M. Dunker, Er. Al.
Tigerstedt, Gr. Aminoff, Orbinski, Reiher, Schwartz, Tavaststjerna,
Taube, Carlqvist, Ekestubbe, Lundeberg, Neiglick, Tuderus, Lind, C. M.
v. Fieandt, Gr. Tigerstedt, B. J. Meinander, v. Gerdten, Fr. Aminoff,
Salmn, v. Becker, Oppman, Er. Ad. Tigerstedt, Harlin, Hjelmman,
Savander, Wallgren, Hartman, Collan, Humble, Furumark, Weber, Wrede,
Andersin, Longe, Ad. W. Meinander och Molander.

Savolaks brigaden, som vid krigets brjan utgjorde 3,750 man, hade, om
jag icke misstager mig, vid dess slut endast omkring 200 man i behll.
Leppvirta kompani, af Savolaks jgare regemente, hvilket bestod af 150
man, hade blott 3 man friga. Man kan med skl sga, att Savolaks
brigaden "stod till sista man." Denna brigad och Bjrneborgs regemente
kunna ostridigt jemfras med hvarje af fornlderns och samtidens mest
ryktbara trupper.

I fretalet har jag nmnt, att mina anteckningar grunda sig p hvad jag
sjelf sett, p flere erfarne officerares omdmen och p det inom hren
rdande tnkesttet. Men det r likvl mjligt, att, oaktadt mitt
alfvarliga strfvande efter sanning, ngon lsare, som fvervarit
hndelserna eller deltagit i dem, kunde upptcka ett eller annat
misstag, hvilket kunde fordra rttelse. I sdan hndelse anhller jag
att denna ville hafva godheten, att tillsnda mig sina p skra grunder
stdde anmrkningar, adresserade p Bjstads post-kontor, d jag, vid en
mjligen ny upplaga, ej skall underlta att meddela de rttelser,
hvartill dessa anmrkningar kunna franleda. Men anmrkaren tckes fven
uppgifva sitt namn och sin karakter; ty anonyma tillrttavisningar anser
jag mig ej kunna begagna.




                         Tillgg och Rttelser.


   Sid.  21 str: Meinander ls: Adolf W. Meinander
    --   26, 63, 96 str: Meinander ls: Berndt Joh.
            Meinander
    --   57  rad.   7  nedifr.  str:  Trenne  ls:  Tvenne
    --   99   --   17  uppif.    --      33     --     37

                   [Illustration: Hgupplst karta.]




Noteringar:


Originalets stavning och interpunktion har bibehllits. Ett ftal
uppenbarliga fel har rttats som fljande (innan/efter):

   [s. 11]:
   ... under general Tutschkofs befl. Oaktadt ...
   ... under general Tutschkoffs befl. Oaktadt ...

   [s. 12]:
   ... Tutschkof, som anfrde Ryska styrkan, ...
   ... Tutschkoff, som anfrde Ryska styrkan, ...

   [s. 68]:
   ... drog sig till Rouna; hvarefter en del ...
   ... drog sig till Ruona; hvarefter en del ...

   [s. 81]:
   ... infanteri G. Ehrenroth, riddare af svrs-orden ...
   ... infanteri G. Ehrenroth, riddare af svrds-orden ...

   [s. 98]:
   ... afbrts en redan brjan trffning. S snart ...
   ... afbrts en redan brjadt trffning. S snart ...

   [s. 114]:
   ... soms fanns uti Skellefte, bestende af sj-artilleri, ...
   ... som fanns uti Skellefte, bestende af sj-artilleri, ...

   [s. 128]:
   ... p venstra flygeln allfr fort gingo ...
   ... p venstra flygeln alltfr fort gingo ...

   [s. 129]:
   ... omringad af fverlgsna fieder, saknade ...
   ... omringad af fverlgsna fiender, saknade ...

   [s. 130]:
   ... af blesserade kapitenen von Burghausin, frenmde ...
   ... af blesserade kapitenen von Burghausen, frenmde ...

   [s. 139]:
   ... Finland var fr everldeliga tider ...
   ... Finland var fr everdeliga tider ...






End of the Project Gutenberg EBook of Anteckningar fver Flttgen emot
Ryssland ren 1808 och 1809, by Carl Johan Holm

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ANTECKNINGAR OFVER FALTTAGEN ***

***** This file should be named 53972-8.txt or 53972-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/3/9/7/53972/

Produced by Ronnie Sahlberg, Jens Sadowski, and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net. This
book was produced from scanned images of public domain
material from the Google Books project.

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

