The Project Gutenberg EBook of Odysseia, by Homer

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license


Title: Odysseia

Author: Homer

Translator: Axel Gabriel Sjstrm

Release Date: February 19, 2017 [EBook #54200]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ODYSSEIA ***




Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen








ODYSSEIA

Af

Homeros


fversatt och i Disputationer utgifven af

Axel Gabriel Sjstrm





Helsingfors,
Tryckt hos J. C. Frenckell & Son,
1835-1840.






    Tis de ken allou akoisai; alis pantessin 'Omeros.

                                      _Theokritos_.




INNEHLL:

Lecturo.

Frsta Sngen.

   v. 11-21.  ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var hgeligen
              uppbraggt, qvarhlls p n Ogygia, dit han
              efter ett skeppsbrott anlndt, af nymfen KALYPSO,
              som frlskat sig i honom.
  v.  22-62.  Medan nu POSEIDAON gstade hos Aithioperna,
              anhller ATHENE, vid gudarnas rdplgning,
              att ODYSSEUS mtte f tervnda till sitt Ithaka,
              som han s mycket saknar.
  v. 63-305.  Ssnart ZEUS dertill samtyckt, rder ATHENE,
              att HERMES mtte ju frr desto hellre afsndas till
              KALYPSO, med befallning att lta drotten resa hem.
              Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under
              skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung,
              TELEMACHOS, att frn palatset bortvisa sin
              moders skamlsa friare, samt sjelf resa till
              NESTOR och MENELAOS, fr att ska underrttelse
              om fadren.
 v. 306-318.  Hrefter aflgsnar sig ATHENE.
 v. 319-444.  Sedan nu TELEMACHOS fr de kalasande friarena
              yttrat sin mening, och p EURYMACHOS' frga:
              med hvilken fremling han samtalt? gifvit till
              svar, att det varit med MENTES, tillbringar han
              natten bekymmerfull p sin kammare, i berd att
              fljande dag verkstlla gudinnans befallningar,

Andra Sngen.

    v. 1-79.  Fljande dag frkunnar TELEMACHOS, uti
              folkfrsamlingen, sin moders friare, att de
              mste draga hdan.
  v. 80-128.  Derp svarar ANTINOOS fvermodigt.
 v. 129-207.  Fr TELEMACHOS, som derefter beklagar sig fver
              friarenas ofrrtt, och allvarligen yrkar hvad
              han yttrat, visa sig pltsligt tvenne rnar,
              af hvilket jrtecken HALITHERSES spr olycka t
              friarena; men EURYMACHOS skrattar t spdomen,
              och sger trotsigt att friarene alldeles icke
              lemna huset, sframt icke PENELOPE antingen
              af TELEMACHOS till sin fader tersndes, eller ock
              afgr med hvem af dem hon rnar gifta sig.
 v. 208-223.  TELEMACHOS begr ett skepp fr sin tillmnade resa.
 v. 224-241.  MENTOR frebrr _Ithakesierna_, att de ej ra
              ODYSSEUS' minne.
 v. 242-256.  LEIOKRITOS far hftigt ut mot MENTOR.
 v. 257-295.  Sedan folkfrsamlingen r upplst, lofvar ATHENE,
              under MENTORS skepnad, ett skepp t TELEMACHOS,
              och ber honom skaffa sig reskost.
 v. 296-336.  Nr derefter TELEMACHOS tervnder till de kalasande
              friarena, mottages han med stickord.
 v. 337-381.  Bortgngen frn dessa, anmodar han EURYKLEIA,
              att skaffa reskosten i ordning, och affordrar
              henne en ed, att hon skall fr hans moder dlja
              den tilltnkta resan.
 v. 382-434.  Sedan Athene af Noemon ftt ett skepp, ledsagar
              hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om
              qvllen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos,
              utan PENELOPES vetskap.

Tredje Sngen.

    v. 1-68.  Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS
              till _Pylos_, der NESTOR jemte sina sner hller p
              som bst att offra t POSEIDAON; bda de resande
              mottagas gstvnligen.
  v. 69-101.  t NESTOR, som sedan frgar, hvilka och hvadan de
              fremmande ro, svarar TELEMACHOS, att han r
              ODYSSEUS' son, samt reser fr att hra tidender
              om sin fader.
 v. 102-198.  Sedan NESTOR hllit ett lftal fver ODYSSEUS,
              berttar han huruledes _Hellenerne_, efter en
              emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet,
              p srskilda vgar, skt sina hembygder, och att
              han vl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad
              som hndt de andra, vidare n att PHILOKTETES och
              IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af
              AIGISTHOS mrdade AGAMEMNON blifvit hmnad af sin
              son ORESTES.
 v. 199-252.  TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att flja ORESTES'
              exempel, anser sig ej kunna vga fretaget, och
              begr nrmare underrttelser om AGAMEMNONS dd.
 v. 253-328.  NESTOR gr honom till viljes, och rder honom att
              resa till MENELAOS i Sparta.
 v. 329-370.  Mot aftonen mna ATHENE och TELEMACHOS tervnda
              till galejan, men d NESTOR dertill nekar och bjuder
              dem stanna qvar hos sig fver natten, frebr gudinnan
              en angelgen resa, och aflgsnar sig.
 v. 371-394.  NESTOR igenknner henne.
 v. 395-497.  TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dn fljande
              morgon, landvgen, i hans sllskap; hvilar fver
              natten i _Pherai_, och afreser tidigt vidare till
              MENELAOS.

Fjerde Sngen.

    v. 1-67.  TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gstfritt
              af MENELAOS, hvilken som bst firar sin sons
              och sin dotters brllop.
  v. 68-154.  D MENELAOS rkat fra talet p ODYSSEUS, trnga
              sig trar fram ur TELEMACHOS' gon. Emedan han
              har svrt att dem dlja, misstnker MENELAOS
              strax, hvem han r, och HELENA, som tillkommer,
              pstr fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS.
 v. 155-186.  PEISISTRATOS sger, att hon alldeles icke misstager
              sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista
              alla i grt.
 v. 187-264.  PEISISTRATOS beder, att lykta grten, p hvilken
              HELENA, genom i bgrarna inkastade trollmedel,
              gr fullkomligt slut, och berttar derjemte,
              att hon igenknnt ODYSSEUS en gng vid tillflle,
              d han, ssom spejare, vgat sig in i _Troia_.
 v. 265-289.  MENELAOS omtalar hndelsen vid trhsten.
 v. 290-305.  Derefter frfoga sig alla till sofrummen
 v. 306-586.  och fljande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att f
              hra allt hvad MENELAOS visste om hans fader,
              frtljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebdat
              om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS p
              KALYPSOS ,
 v. 587-624.  beder derjemte TELEMACHOS, att drja qvar ngra
              dagar, och erbjuder, p hans vgran, en gstsknk.
 v. 625-674.  Emellertid stmpla friarene frst mot den
              hemvndande TELEMACHOS.
 v. 675-841.  Deras plan upptcker MEDON fr PENELOPE, som
              hgeligen frskrckt beder ATHENE om hjelp,
              och trstas i en nattlig syn.
 v. 842-847.  Emellertid lgga sig friarene i frst.

Femte Sngen.

    v. 1-20.  D ATHENE i gudarnas rdsfrsamling klagar
              fver _Ithakesiernes_ otacksamhet mot ODYSSEUS,
              fver hans qvarhllande p KALYPSOS , och
              det mot TELEMACHOS utstllda frstet,
   v. 21-42.  befaller ZEUS henne, att helbregda terfra
              ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till
              KALYPSO, med tillsgelse om ODYSSEUS frlossning.
  v. 43-115.  HERMES frfogar sig allts till _Ogygia_, mottages
              af nymfen med vlvilja, och berttar sitt uppdrag,
 v. 110-144.  hvarefter KALYPSO vl klagar fver gudarnes
              afundsjuka, men lofvar ndock att ej lngre
              qvarhlla ODYSSEUS.
 v. 145-170.  HERMES aflgsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS,
              som sitter p hafsstranden, och tres af hemlngtan,
              att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans
              frndenheter.
 v. 171-224.  Den kloke och varsame konungen affordrar henne
              en ed, att hon ej hemligen skall stmpla hans ofrd;
              hon aflgger eden, fljer hem ODYSSEUS, och
              framstller frgfves resans faror.
 v. 225-277.  Dagen derp brjar ODYSSEUS byggnadsarbetet,
              hvilket han slutar p den fjerde, och afreser
              den femte dagen.
 v. 278-493.  Efter sjutton dagars segling, d n Scherias
              berg ren synas, uppvcker den frn _Aithioperna_
              hemvandande POSEIDAON en frskrcklig storm, ur
              hvilken ODYSSEUS rddas af LEUKOTHEA, som sknker
              honom sin hrbindel. ODYSSEUS fvergifver
              farkosten, ankommer simmande, nstan utan sansning
              af trtthet, till land vid en flodmynning, och
              tillbringar der natten, efter omstndigheterna.

Sjette Sngen.

    v. 1-47.  Med afsigt att t ODYSSEUS bereda vlvilligt
              mottagande hos ALKINOOS, _Phaiekernes_ konung,
              erinrar ATHENE, i en drm, dess dotter,
              NAUSIKAA, om kldtvtt.
  v. 48-109.  Sedan allts, fljande dagen, NAUSIKAA med sina
              trnor kit till flodstranden, och klderna
              blifvit, i vanlig ordning, tvttade, roar hon sig,
              medan de torrka, med bollspel.
 v. 110-185.  Men d bollen, genom ATHENES franstaltande,
              nedfallit i vattnet, och, vid trnornas rop,
              ODYSSEUS, uppvckt ur smnen, af NAUSIKAA begr,
              att hon m gifva honom klder, och visa honom
              vgen till staden --;
 v. 186-250.  s villfar hon drottens begran, och snder
              honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma ptagit,
              smyckas han af ATHENE med utmrkt sknhet, samt
              vederqvicker sig med mat och dryck.
 v. 251-331.  Derefter bjuder honom den hemvndande NAUSIKAA,
              att tflja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund,
              och att der qvarstanna, samt, ssnart hon kunde
              synas lnd till sin faders boningar, begifva sig
              till desamma, och frst helsa hennes moder.

Sjunde Sngen.

    v. 1-36.  Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till
              staden, och mter p vgen ATHENE frkldd, samt
              beder henne att visa Sig kungaborgen.
  v. 37-239.  Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS'
              Palats och parker, nalkas han, bnfallande,
              drottningens knn, och undfgnas herrligen. Men
              nr frige gsterna bortgtt, igenknner ARETE de
              klder, ODYSSEUS br, och sprjer, hvadan han
              kommer, samt af hvem han dem erhllit,
 v. 240-347.  ODYSSEUS berttar korteligen sin resas mdor och
              faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och
              kamrater till hemfrd, erinrande honom att g till
              hvila,

ttonde Sngen.

    v. 1-40.  ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och
              hembeledsaga ODYSSEUS.
   v. 41-93.  Fr de till gstbud kallade drottar sjunger
              emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS
              och ODYSSEUS, fr hvilken trarne frambrista.
  v. 94-103.  S snart ALKINOOS mrker hans ngslan, uppmanar
              han de sina till kmpalekar, fr att visa hvad
              Phaiekerne gitta i sdant afseende utrtta,
 v. 104-151.  Nr dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son,
              ODYSSEUS, att fven frska sin lycka.
 v. 152-234.  Men d EURYALOS med otidighet bemter hans
              ursgt, upptrder ODYSSEUS till tflan, besegrar
              Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem,
              LAODAMAS undantagen, till allt slags tfling,
 v. 235-255.  Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS sger,
              att hans mn endast frst sig p kapplpande,
              segling, dans och sng.
 v. 256-384.  Derefter dansa ngre utvalde ynglingar, medan
              DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' krlek.
 v. 385-531.  Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med sknker
              behedrad, badat sig, utbrister han i trar vid
              DEMODOKOS' sng, under mltiden, om _Troiska_
              hsten, och Troias frstring.
 v. 532-586.  D ALKINOOS detta mrker, beder han ODYSSEUS sga,
              hvem han r, hvar ifrn han kommit, och hvarfre
              han utbrustit i trar.

Nionde Sngen.

   v.  1-38.  Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fdernesland,
   v. 39-61.  omtalar han de vexlande den och olyckor, fr
              hvilka han med de sina, under hemresan frn Troia,
              alltid varit utsatt. Till en brjan erfrar han vl
              staden _Ismaros_, men besegras sedan af Kikonerna.
  v. 62-104.  Derefter drifves han af en vid _Maleia_ uppkommen
              storm till Lotophagerna.
 v. 105-230.  Frn dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de
              friga fljeslagarena p en nra belgen , och beger
              sig tfljd af endast tolf, till POLYPHEMOS.
 v. 231-566.  Denne uppslukar i tre ml sex af kamraterna, men
              ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda ga
              och rddar sig med strsta lifsfara drifrn.

Tionde Sngen.

    v. 1-33.  ODYSSEUS fortstter berttelsen: hurusom han,
              anlnd till n _Aiolia_, af AIOLOS mottog alla
              vindarna, inneslutna i sck, med undantag af Vestan,
              som borde bringa honom hem till Ithaka.
   v. 34-76.  Men d hans reskamrater, under frmodan att finna
              dyrbarheter, ppnat scken, drifves han af de
              utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affrdas
              ondigt af Vderguden.
  v. 77-274.  Ddan kommer han till _Laistrygonerna_, frlorar
              hos dem elfva skepp, men flyktar med det terstende
              till n Aiaia, der KIRKE bor.
 v. 275-347.  ODYSSEUS, som af HERMES erhllit skyddsmedel mot
              KIRKES frtrollningar, frestas af henne till lskog,
              hvart han dock icke lemnar gehr, innan hon med
              ed lofvat tergifva hans snpligt frvandlade
              kamrater mensklig skepnad.
 v. 348-550.  Efter ett rsvistelse p n, begr han, och erhller
              af KIRKE tillstnd att afresa hemt, men underrttas
              derjemte, att han, enligt denas beslut, dessfrinnan
              mste beska underjorden, och rdfrga TEIRESIAS.
 v. 551-574.  Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller
              ELPENOR frn ett tak, och dr.

Elfte Sngen.

    v. 1-20.  ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE
              undftt, till _Kimmerierne_ och _Okeanos_.
   v. 21-50.  Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes
              vlnader, hvilka ODYSSEUS dock vgrar att dricka
              af bloden, frrn han rdfrgat TEIRESIAS.
   v. 51-80.  Frst framtrder nu vlnaden af ELPENOR, anhllande
              om begrafning,
  v.  81-89.  sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA.
 v.  90-150.  Fljer s samtalet med TEIRESIAS,
 v. 151-223.  och med besagde ANTIKLEIA.
 v. 224-328.  Enr hon sig aflgsnat, framtrda flera heronor, den
              ena efter den andra.
 v. 329-383.  (Hrvid afbryter ODYSSEUS berttelsen, men fortstter
              strax ter, ombedd af ALKINOOS.)
 v. 384-463.  Vidare fljer samtalet med AGAMEMNONS,
 v. 464-539.  och med ACHILLEUS' vlnad.
 v. 540-566.  Frgfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS.
 v. 567-625.  Derefter fr han skda MINOS med flera.
 v. 626-639.  Men d stora skaror af vlnader nalkas, rdes han
              att PERSEPHONEIA skall tillsnda honom det Gorgeiska
              hufvudet, hvarfre han tervnder till sitt skepp,
              och afreser.

Tolfte Sngen

   v.  1-15.  Sedan ODYSSEUS frn Okeanos terkommit till
              n Aiaia, begrafver han ELPENOR.
  v. 16-141.  KIRKE berttar honom den frestende resans
              farligheter,
 v. 142-165.  af hvilka han dock ej lter sig skrmmas,
              utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna,
 v. 166-200.  och undslipper frst lyckligen SERENERNA,
 v. 291-259.  samt rddas derefter frn SKYLLA och CHARYBDIS
              med frlust likvl af sex kamrater.
 v. 260-298.  Frgfves afrder han de friga att lgga till
              vid Solens ,
 v. 294-323.  samt sker tminstone intala dem, att skona solens
              boskapshjordar.

 v. 324-365.  Icke destomindre slakta desse, p EURYLOCHOS'
              inrdan, och plgade af hunger, ngra oxar,
              medan ODYSSEUS sofver.
 v. 366-390.  D nu ZEUS, bevekt af Solgudens bner, lofvat hmnas,
 v. 391-399.  fortfara kamraterne likvl att ta af det heliga kttet.
 v. 400-453.  Derp anlnder ODYSSEUS, efter en frskrcklig
              storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne
              drunkna, helt ensam, till n Ogygia, der Kalypso bor.

Trettonde Sngen.

   v. 1-125.  Ytterligare af _Phaiekerna_ med sknker
              ihgkommen, tager ODYSSEUS mot qvllen farvl af
              ALKINOOS och ARETE; stiger ombord  det fr hans
              rkning utrustade skeppet, fvervldigas af en
              stilla smn och utsttes, efter hastigt fullndad
              resa, p _Ithakas_ strand.
 v. 126-187.  POSEIDAON frvandlar till sten, icke lngt frn
              _Scheria_, det tervndande skeppet; men Phaiekerne
              blidka honom med ett offer.
 v. 188-428.  Omsider vaknar ODYSSEUS; och d han skrmd och rdvill
              icke igenknner fosterlandet, mtes han af gudinnan
              ATHENE, som frst, under skepnaden af en ung herde,
              berttar honom, att denna  r det djupt saknade
              Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptcker
              hvem hon egentligen r; undangmmer i nymfernas
              grotta hans dyrbarheter; lr honom sttet att dda
              friarena, samt lofvar ndteligen terfra TELEMACHOS.
 v. 429-440.  Derefter, fr att gra Odysseus desto meta
              oigenknnelig, ombildar hon honom alldeles,
              och hljer honom uti en tiggargubhes dliga klder.

Fjortonde Sngen.

   v.  1-79.  Svinherden EUMAIOS mottager gstfritt sin,
              under tiggareskepnad frdolda, husbonde,
  v. 80-190.  hvilken frgfves sker fvertala honom, som
              klagar fver friarenes ofrrtter, och lngtar
              efter sin lskade husbonde, att denne nnsin mer
              skall terkomma.
 v. 191-359.  Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina
              underbara den, berttar han fr EUMAIOS hvad han
              derjemte erfarit om dess husbondes terkomst,
 v. 360-408.  samt sker fvertyga den tvekande slunda, att
              han betingar sig belning, ifall han talat sanning,
              och underkastar sig dden, ifall han ljugit.
 v. 409-456.  EUMAIOS slaktar derefter ett gdsvin, offrar t
              gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvllsvard.
 v. 457-522.  Denne lgger sig derp till hvila med de friga herdarna,
 v. 523-533.  men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.

Femtonde Sngen.

   v. 1-129.  Af gudinnan ATHENE erinras TELEMACHOS om
              hemresa, undfgnas af MENELAOS och HELENA med
              sknker,
 v. 130-181.  samt skiljes, under godtjrtecken, ifrn dem,
 v. 182-188.  Natten tillbringar han i _Pherai_ hos DIOKLES.
 v. 189-299.  Fljande dag, utan att uppehlla sig med besk i
              _Pylos_, tar han farvl af PEISISTRATOS, och gr
              ombord p sitt skepp. I detsamma infinner sig den
              _Argeiske_ siarn THEOKLYMENOS, som begr, och
              erhller tillstnd att gra ressllskap,
 v. 300-491.  Emellertid berttar derhemma EUMAIOS sina
              fordna den fr ODYSSEUS,
 v. 492-545.  TELEMACHOS landar vid en frn staden aflgsen
              kust p Ithaka, och affrdar THEOKLYMENOS till EURYMACHOS,
 v. 516-536.  Derefter resa de frige sjledes till staden,
              men TELEMACHOS vandrar af tillfots, fr att uppska
              EUMAIOS.

Sextonde Sngen.

   v.  1-56.  TELEMACHOS mottages af EUMAIOS med mycken
              gldje och vlvilja,
  v. 57-129.  och samtalar med ODYSSEUS, i hvilken han likvl
              ej igenknner sin fader.
 v. 130-153.  Derefter beder han EUMAIOS g till PENELOPE,
              och bertta om sin hemkomst.
 v. 154-171.  Nr herden aflgsnat sig, synes PALLAS fr
              ODYSSEUS med befallning, att han, under EUMAIOS'
              bortavaro, m upptcka sig fr TELEMACHOS.
 v. 172-320.  Detta sker; och far och son rdplga, angende
              friarnes nedgrande.
 v. 321-405.  Emellertid anlnda TELEMACHOS' fljeslagare till
              staden; hvilket hgeligen frvnar de frstliga
              friarena, som uppgra andra planer fr hans
              mrdande, motsagda likvl af AMPHINOMOS.
 v. 406-447.  PENELOPE frebrr friarena deras anslag
              emot TELEMACHOS och trstas af EURYMACHOS,
 v. 448-481.  EUMAIOS terkommer, utan att nnu igenknna sin
              konung och herre, ODYSSEUS.

Sjuttonde Sngen.

   v.  1-60.  Fljande morgon gr TELEMACHOS till staden
              samt helsar EURYKLEIA och sin moder, hvilken
              gr lften t gudarna.
  v. 61-100.  Derefter nska de falske friarne honom lyda till
              sin terkomst, och han emottager THEOKLYMENOS
              beledsagad af PEIRAIOS.
 v. 101-253.  Emellertid, och under det friarne gsta, ledsagas
              ODYSSEUS till staden af EUMAIOS.
 v. 254-327.  Den trogne hunden ARGOS.
 v. 328-504.  Friarnes, isynnerhet ANTINOOS' skndliga uppfrande
              mot den frmente tiggaren.
 v. 505-606.  EUMAIOS tervnder till stallen.

Adertonde Sngen.

   v. 1-122.  ODYSSEUS besegrar i knytnfvestrid tiggaren
              IROS, som fverfallit honom med stickord.
 v. 123-156.  Han varnar AMPHINOMOS fr fvermod, och fr
              ODYSSEUS' hmd, ifall drotten tervnder.
 v. 157-302.  PENELOPE tilltalar sin son och sina friare,
              hvilka, tjuste af hennes sknhet, tillsnda
              henne sknker.
 v. 303-403.  Emellertid skymfas ODYSSEUS af trnan MELANTHO,
              och af friarne, bland hvilka EURYMACHOS kastar
              efter honom med sin fotpall.
 v. 404-427.  P TELEMACHOS' erinran, g friarne till sngs.

Nittonde Sngen.

    v. 1-52.  Sedan vapnen blifvit ur salen bortburna i ett
              annat rum, stannar ODYSSEUS ensam qvar, ock bjuder
              sin son g till hvila.
   v. 53-95.  terigen skymfad af trnan MELANTHO, bannar han
              henne strngeligen.
  v. 96-360.  PENELOPE samtalar med ODYSSEUS,
 v. 361-475.  hvilken i badet, igenknnes af EURYKLEJA.
 v. 476-507.  ODYSSEUS beder henne vara tyst med upptckten.
 v. 508-581.  PENELOPE berttar sin drm fr Odysseus, med
              tillknnagifvande, att hon rnade till morgondagen
              utstta en tflingsstrid fr friarena, samt kta
              den som kunde spnna ODYSSEUS' bge, och skjuta
              med pilen genom gat p tolf efter hvaran
              uppstllda yxar.
 v. 582-604.  Sedan ODYSSEUS gillat frslaget, gr PENELOPE
              bort till hvila.

Tjugonde Sngen,

    v. 1-21.  ODYSSEUS, som hvilar i frsalen, bemrker
              trnornas frckhet.
   v. 22-57.  ATHENE trstar honom.
  v. 58-121.  Om morgon bittida vckt af PENELOPE klagan, begr han,
              och erhller af ZEUS ett lyckosamt jrtecken.
 v. 122-161.  Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon vl
              undfgnat fremlingen, begifver han sig till torgs,
              hvaremot hon tillreder mltid t friarena.
 v. 162-240.  Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS.
 v. 241-246.  Friarenes plan att drpa TELEMACHOS tillintetgres.
 V. 247-320.  Upptrdet med KTESIPPOS.
 v. 321-372.  Sedan AGELAOS skt frm TELEMACHOS att, till hans
              frdel, inverka p sin moder, uppskrmmas friarene
              genom olycksfrebud, den THEOKLYMENOS frklarar.
 v. 373-394.  TELEMACHOS gckas af friarena, men terhller sin
              harm, och afvaktar den snart intrffande hmden.

Tjugondefrsta Sngen.

    v. 1-95.  PENELOPEIA freslr samtliga friarne en tflingsstrid,
              samt lofvar kta den, som gitter spnna ODYSSEUS' bge,
              och skjuta med pilen genom gat p tolf efter hvaran
              uppstllda yxar.
  v. 96-139.  TELEMACHOS sjelf skulle, vid fjerde frsket, lyckats
              att spnna bgen, om ej ODYSSEUS det frhindrat.
 v. 140-244.  Men d samtlige friarne anstrngt sig frgfves, gr
              ODYSSEUS ut med EUMAIOS och koherden, upptcker hvem
              han r, anordnar om hvad som br gras och utlofvar
              belning.
 v. 245-269.  D nu fven EURYMACHOS gjort ett fruktlst frsk,
              freslr Antinoos uppskof till morgondagen.
 v. 270-310.  ODYSSEUS' begran, tt fven f prfva sin lycka,
              afsls hgmodigt af samme ANTINOOS.
 v. 311-430.  Men genom PENELOPES och TELEMACHOS' bemedling,
              fverlemnas dock bgen t ODYSSEUS; drrarne stngas;
              ODYSSEUS spnner sin bge och skjuter pilen genom gat
              p alla yxarna.
 v. 431-434.  Hrefter rusta sig fader och son till friarnes nederlag.

Tjugondeandra Sngen.

    v. 1-41.  Sedan ODYSSEUS fr friarne rjt sig, och hotat
              att hmnas lidna ofrrtter, brjas nederlagen
              och den frsta pilen trffar ANTINOOS.
   v. 42-88.  Derefter ddas EURYMACHOS.
  v. 89-152.  TELEMACHOS, som ddat AMPHINOMOS, afhemtar vapen
              frn ett annat rum, hvars drr han ej vl lser;
              MELANTHIOS passar allts p tillfllet, och bringar
              fven t friarne vapen.
 v. 153-200.  Gripen af de trogna tjenarena, blir han hngd.
 v. 201-240.  ATHENE manar ODYSSEUS till modig strid.
 v. 241-390.  Nu nedgras friarene alla; endast PHEMIOS och
              MEDON skonas.
 v. 391-456.  ODYSSEUS bjuder att liken skola utbras.
 v. 457-477.  Trnornas och MELANTHIOS' straff.
 v. 478-501.  De redligt sinnades goda mottagning.

Tjugondetredje Sngen.

    v. 1-68.  EURYKLEIA berttar fr PENELOPE, att hennes make
              hemkommit, och ddat friarena; hvilket hon icke tror.
   v. 69-95.  Omsider nedstiger hon dock i matsalen, och tager
              plats midtemot ODYSSEUS, hvilken hon ej vgar tilltala.
  v. 96-116.  TELEMACHOS ogillar, men ODYSSEUS ursktar sdant
              frfarande --,
 v. 117-151   samt befaller, att, till undvikande af otidigt
              kringspridt rykte om friarnes nederlag, anstlla
              glada danser i palatset.
 v. 152-230.  Tvttad, omkldd och af Pallas frsknad, igengnnes
              ODYSSEUS ndtligen af sin geml,
 v. 231-343.  med hvilken han samtalar om fordna och kommande tider.
 v. 344-372.  Fljande dag vandrar han till sin fader, LAERTES.

Tjugondefjerde Sngen.

    v. 1-97.  Till underjorden beledsagar HERMES friarenes skuggor,
              som mtas, bland andra, af ACHILLEUS och AGAMEMNON.
  v. 98-203.  Upp tillfrgan berttar AMPHIMEDON om det fruktlsa
              frieriet till PENELOPE och det af ODYSSEUS utfrda
              nederlaget.
 v. 204-411.  Emellertid rkar ODYSSEUS sin fader, och fvertygar
              honom, genom skra tecken, att han r den rtte sonen.
              Den af gldje nstan sanslse LAERTES vederqvickes
              af Athene, och inbjudes till mltid.
 v. 412-470.  Fastn afrdde af MEDON och HALITHERSES, rusta sig
              friarenes anfrvandter till hmd.
 v. 471-547.  Men p ATHENE's inrdan gres nda p striden,
              och formelig fred afslutas.




LECTURO.


Vergente ad finem anno 1818 adgrediebamur, Dissertationibus Academicis,
editionem in publicum dare Homericae _Odysseae_, Graece et Svethice,
notis instructam brevissimis, et quidem in forma quarta; continuabamus
opusculum, nobismet certe gratum, neque Commitionibus non acceptum,
interpositis nonnullis quoque aliis studiorum deliciis, usque ad annum
tristissimi incendii 1827, memori quem mente dolemus, omnia vastantis
et vorantis. Quiescebant dein amoense curae, donec _Odysseam_ nostram
de novo liceret adoriri. -- Refiugimus vero jam antea edita, formam
mutamus, Graecum mittimus certum et notulas. Prior metaphrasis
extendebatur ad Quartae Rhapsodiae versum 319; quae dein sequentur sunt
posterioris curae, quam utque in antecedentibus desiderari velemus.
Absolvetur Odysseae haec nova editio per Tomos Quatuor.




FRSTA SNGEN.


    Sngm, sjung mig den man, mngvandraren, hvilken s lnge
    Vankade, sen han Troia frstrt, den heliga staden;
    Mnga menniskors bygder besg han och lynnen sig lrde,
    Mnga smrtor jemvl utstod i sitt hjerta, p hafvet,
    flande fr sitt lif, och fr reskamraternas hemkomst.      5
    Reskamraterna dock ej frlste den fiksame s ens;
    Ty med sitt fverdd sig sjelfva beredde de dden,
    Drlige, hvilka Hyperion's sons, Eelios' oxar
    to; men hemkomstdagen fr dem ock derfr han borttog.
    Sngm, sjung nu fr oss, Zeus' dotter, ngot af detta!    10

    Voro s alle de andre, som undgtt brda frderfvet,
    Hemma nuren, sen kriget och sjn dem lyckats att undg;
    Men vr hjelte allena, i saknad af maka och hemkomst,
    Hll den vrdiga nymfen, gudinnors gudinna, Kalypso,
    Giljande sig till geml, n qvar i de hliga grottor.      15
    Men d nu, vid omvlfvande r, den tiden var inne,
    Hvilken t honom bestmmts af gudar, att lnda tillbaka
    Hem till Ithaka, der ej skulle han mdorna undgtt,
    Fast hos vnnerna stadd; men gudar sig mkade alle,
    Utom Poseidaon, som var frskrckligen uppbragt            20
    Mot gudmaken Odysseus, frrn han hunne sin hemjord.

    Till Aithiopernas land var han faren, det fjerran belgna,
    (Hn till de Aithiopeer, som tvedelt, ytterst bland menskor,
    Bo, der Hyperion sjunker en del, en ann, der han uppgr.)
    Att mottaga hos dem hekatomben af tjurer och gumsar.       25
    Der han till mltids satt, sig fgnande, medan de andre
    Hade uti Zeus' salar. Olympierns, samlat sig alle.
    D begynte att orda de ddliges fader och gudars.
    Ty i slen han sig pminnte den blde Aigisthos,
    Som Agamemnonides, vidtfrejdad Orestes, ihjelslog.         30
    Honom mindes han nu, och ibland oddliga talte.

    Hm! hur de ddlige dock andraga mot gudarna klagml:
    Ty att det onda frn oss hr flyter, de yrka, men sjelfve,
    Genom sitt fverdd de hafva, mot det, bekymmer.
    ktande s, mot det, Aigisthos fven Atreidens            35
    Vigda geml, och konungen sjelf, hemlndande, drpte,
    Vetande brdt frderf; vi bebdade honom p frhand,
    Sndande Hermeias, vlspejande Argosddarn,
    Att ej konungen mrda, att ej hans maka begra.
    Ty af Orestes hmd skall vederfaras Atreiden,              40
    Nr fullvuxen han blir och lngtar till fdernelandet.
    Ordade s Hermeias, men ej Aigisthos bevekte,
    Fast han menade vl; nu allt han rikligen umgllt.

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:
    O, du, vr alles far, Kronides, af konungar ypperst,       45
    Denne, minsann, frtjente den dd, han dukade under;
    M desslikes en annan frgs, ho, sdant bedrifver.
    Men mitt hjerta lgar af sorg fr den vise Odysseus,
    Olycksmannen, som lider betryck, frn vnnerna fjerran,
    P kringfluten en , der hafvets nafle befinnes;           50
    Skogbevuxen r n; en gudinna i salarna vistas,
    Dotter utaf allkunnige Atlas, som djupen i hafvet
    Samtliga vet fverallt, samt sjelf de hga kolonner
    Uppbr, som frn hvaran tskilja jorden och himlen;
    Dottren af denne hos sig qvarhller den srjande mkling.  55
    Stds derjemte med sta och smilande orden hon smeker
    Honom, att han m glmma sitt Ithaka; tvertom Odysseus,
    Lngtande f helst skda den rk, som hvirflar t hjden
    I hans fderneland, tillnskar sig dden. Ej nu ens
    Bjs ditt sinne, Olympier, n? Har icke Odysseus,          60
    Vid Argeiernas skepp dig fgnat med grden af offer
    Fordom i Troers rymliga land? Hvi vredgas du s, Zeus?

    Henne till svar genmlte den molnhopskockande gud Zeus:
    Dotter min, hvad fr ett ord dig flydde ur tndernas stngsel?
    Skulle vl jag ha nnsin frglmmt den dle Odysseus,      65
    Hvilken i klokskap vinner de ddlige, vinner i offer
    Till oddliga gudar, som bo i himmelens rymder?
    Men nu Poseidaon, jordfamnarn, r stdse bestndigt
    Vred fr Kyklopens skull, som drotten berfvade gat,
    Fr Polyphemos, den trottsige best, hvars kraft r den strsta  70
    Bland Kyklopernas flock. Hans mor r nymfen Thoosa,
    Dotter till Phorkyn, kong i det ofruktbrande hafvet,
    Med Poseidaon lskogfrent i de hliga grottor.
    Frn den tiden Poseidaon, jordskakarn, ej ddar,
    Men dock jagar omkring frn fdernejorden Odysseus,        75
    Nu d vlan, m vi hr allsamtligen fver hans hemkomst
    Rdsl, huru den sker. Poseidaon ock sin frbittring
    Lter fara; han icke frmr, d ej gudarne medge,
    Mot oddliga alla sin tvist utfra allena.

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:               80
    O, du vr alles far, Kronides, af konungar ypperst,
    Om nu detta i sanning r krt fr de saliga gudar.
    Att till sitt eget hem fr lnda den vise Odysseus,
    Sndom d Hermeias, budbraren, Argosddarn,
    Han till Ogygias , att han mtte s fort som r mjligt   85
    Vrt oryggliga rd sknlockiga nymfen frkunnas
    Hemkomst t tlsinnta Odysseus, att hem han m komma.
    Jag deremot mig begifver till Ithaka, att jag m sonen
    Mer anmana, och mod ingifva t honom i sinnet,
    Att han till rdslag kalle de hufvudfagre Achaier,         90
    Och frvise den friaretropp, som hittills bestndigt
    Slaktar hans fr och jemvl fotslpande hornade korna.
    Vill ock snda till Sparta, och till sandmarkiga Pylos,
    Att utforska, om ngot frsports om fadrens igenkomst,
    Samt sig stteligt namn bland menskor derjemte frvrfva,  95

    Talande s, vid fttren hon bandt de kostliga gyllne
    Himmelska skor, som henne bd' utfver hafvet och fven
    Den omtliga jord hnburo, i kapp med en vindflgt.
    Tog sin vldiga lans, med vttjade kopparn beslagen,
    Tung och kraftig och stor, med hvilken hon hjeltarnes leder  100
    Tuktar, p hvilka som helst hon r vred, hgborna gudinnan.
    Sedan i hastande fart nedsteg hon frn himmelens klinter,
    Stod s hos Ithakas folk, i farstun strax hos Odysseus,
    P grdstrsklen, och hade i hand kastspjutet af koppar,
    Tagande skepnad af Taphiers drott, gstfremlingen Mentes.  105
    Der antrffade hon de trottsiga friarne, hvilka
    Utanfr drrarna nu frlustade sinnet med terning,
    Sittande alla p hudar af nt, dem sjelfve de slaktat.
    Men herolder t dem och ofrtrutne betjenter,
    Somlige blandade vatten med vin i kratererna samman,      110
    Somlige terigen med de pipiga svamparna borden
    Tvagde, och stllde dem fram, samt delade rikliga kttet.
    Henne af alla d frst gudlike Telemachos mrkte;
    Ty bland friarne satt han, i innersta hjertat bekymrad,
    Skdande fadren, den blde, i tankarna, huru han, hemlnd,  115
    Mnde bland friarnes flock anstlla 1 huset frskingring,
    ran behlla fr sig, och om egna besittningar rda.
    Tnkande s, bland friarne satt han, och mrkte Athene,
    Gick s i farstun ut, och frgrymmade sig i sitt sinne,
    Att den fremmande stod vid drrarna lnge, och nrmad,    120
    Hgra handen han tryckte, och lansen af koppar emottog,
    Och tllltalade henne, ooh sade bevingade orden:

    Hell dig, fremling, af oss vnskapligt du helsas; men sedan,
    Nr du vid bordet r mtt, lt se, hvad dig gres behof af.

    Sade, och gick s fornt; ock fljde nu Pallas Athene.     125
    Men d de intrdt bda uti det hga palatset,
    sen frde han fram, och stlde mot lnga kolonnen,
    Inom det vlombonade skrank, der fven de andra
    Lansar stodo i mngd, tlmodige drotten Odysseus'.
    Henne han ledde till thronen, och bredde inunder en konstgjord  130
    Kostelig duk; var fven en pall fr ftterna anbraggt.
    Sjelf bredevid sin pyntade stol han stllde, frn alla
    Friarne skild, att icke hans gst, af stojet besvrad,
    Mtte vid maten ledas, i lag med de trottsiga bjessar,
    Och fr att sprja jemvl om sin bortavarande fader.      135
    Men tvttvatten i skln ihllde en trna, och frambar
    I den skna och gyllne, upp tvttfatet af silfver,
    Vattnet, och dukade der bredevid det fejade bordet;
    rbara skafferskan hemtade brd, och satte fr gsten,
    Samt mng rtter dertill af allt hvad huset frmdde.     140
    Freskrarn p fat upplade och hemtade allt slags
    Ktt, och stllde t dem bredevid de gyllene bgrar:
    Gick s en herold ofta ocks, ihllande vinet.
    Trottsige friarne trdde nu in; och alle p stunden
    Togo sig plats i ordenteligt skick p bnkar och stolar.  145
    Dem herolderne d tvttvatten p hnderna hllde,
    Medan i korgarna brd tjenstflickorna rgade mnigt.
    Och till de frdiga rtter, som vankades, hndren de rckte.
    Gossar derjemte ocks vinblarna rikligen fyllde.
    Men lystmtet till dryck och till mat nr ndtligen undftt  150
    Friareskaran, p annat begynte d hgen att leka,
    Bde p sng och p dans, som ro kalasernas smycken.
    Lade nu derfr herolden i Phemios' hnder den granna
    Cittran, och han bland friarne sjng, allenast af ndtvng.
    Sledes spelande stmde han upp, att herrligen sjunga.    155
    Men Telemachos talte d till klargda Athene,
    Hllande hufvudet nra, att ej de andre det hrde:

    Fremling, s kr, sg, vredgas du vl fr orden jag sger?
    Hgen leker fr dessa p slikt, n snger och strngspel,
    Ltt, frty de en ann mans gods onppste frtra,         160
    Hvilkens hvitnade ben kanhnda frmultna i regnet,
    Vrkta i land, eller ock kringvltrar vgen i hafvet.
    Sge de honom en dag till Ithaka terkommen,
    Alle de nskade sig, att snabbare vara p fttren,
    n frmgnare vara p klder och gull helt skert.        165
    Nu i sitt olycksde han dog; oss finns ej en enda
    Trst mer, fast ock ngon af jordbeboende menskor
    Sade, att han skall komma; hans hemkomstdag r frlorad.
    Men du, vlan mig detta frtlj, och noga bertta:
    Ho,, hvarifrn r du? hvar r dig stad och frldrar?     170
    P hvad skepp r du hit ankommen och huru ha sjmn
    Dig till Ithaka bragt? hvad tro de sig vara fr karlar?
    Ty jag frmodar ej alls, att du hit, fotgngare, kommit.
    Detta t mig sannfrdigt bertta, att vl jag m veta,
    Om du fr frsta gngen r hr, eller redan min faders    175
    Gstvn; ty mng mnner frut phelsade vrt hus,
    Andre ocks, frty umgngsam med menskor var denne.

    Honom talte d till klargda gudinnan Athene:
    Sannerlig skall dig detta jag hgst noggrannligen sga;
    Mentes, den insigtsfulle Anchialos' son jag mig skryter   180
    Vara, och konung derhos fr de Taphiska roddarebussar.
    Just p stunden jag nu anlnde med skepp och kamrater,
    Seglande fver den mrknande sjn till fremmande menskor,
    Efter koppar till Temesa; jern, det blanka, jag medhar.
    Skepp mitt str nu derborta vid landet, fjerran frn staden,  185
    Under det skogiga Neionberg, i hamnen vid Rheithros.
    Men gstvnner frn fdernas tid vi skryte oss vara,
    Frn urminnes, om ock du ginge och frgte den gamla
    Drotten Laertes; om hvilken de sga att aldrig till staden
    Mer han kommer, men ensam, af krmpor p landet besvras,  190
    Jemte en gammal gumma, som mat t honom och dricka
    Frambr stds, nr trttheten hrdt angripit hans ftter,
    Mdsamt krlande kring p det vlomansade vinberg.
    Nu hitkom jag; frty man sade att far din r hemstadd
    Ren, men gudarne honom nnu frhindra frn hemkomst.      195
    Ty helt skert ej dtt p vr jord den dle Odysseus,
    Utan, lefvande n, qvarhlls han p villande hafvet,
    Upp en kringskljd , af elaka mnner och vilda
    Hindrad, hvilka -- ho vet? -- ovilliga drotten behlla.
    Men nu skall jag dig sp sannfrdligen, ssom i sinnet    200
    Mig oddlige lgga, och, ssom jag menar, det hnder,
    Fast jag ej spman r, och ej skert frstr mig p fglar.
    Allsej lnge numera frn lskade fdernejorden
    Blir han borta, om ock jernfjettrar betvingade honom;
    Ty mnghittig r han, och tnker vl ut, hur han hemfar.  205
    Men du, vlan, mig detta frtlj, och noga bertta,
    Om du, s stor en karl, r son af sjelfste Odysseus:
    Ty du r mrkligen lik, till de vackra gon och hufvut'
    Honom; shr med hvaran umgingos vi mnga gnger,
    Frrn till Troia han seglade bort, dit fven de andre     210
    Ypperste mn frn Argos p hlkade skeppena foro.
    Sen har Odysseus aldrig jag sett, och mig han ej heller.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Sannerlig, fremling, fr dig hgst noga jag rnar bertta.
    Mor min yrkar vl, att jag r hans; mellertid jag ej saken  215
    Knner; ty troligen ingen nnu sjelf vetat sin hrkomst.
    O, att jag vore likvl en son till ngon af rika
    Mnner, dem lderdomen vid egna besittningar trffat.
    Nu deremot den som vardt osllast bland ddliga menskor,
    Honom de kalla min far: det lnder till svar p din frga.  220

    Honom talte d till klargda gudinnan Athene:
    Visst ej gudarne hafva din slgt namnls fr en framtid
    Gjort; ty sdan en man framfdde dig Penelopeia.
    Men du, vlan, mig detta frtlj och noga bertta,
    Hvad fr gelag, hvad hop r dethr? hvad ndgar dig hrtill?  225
    Festml, eller ett brllop? Frty det r vl ej bunklag.
    S storsttligen synas de mig, och utfver hfvan
    Gsta i huset; en man helt visst slikt skulle frtryta,
    Sge han skamlsheten, och kloktnkt komme dem fver.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:   230
    Fremling, emedan om detta du mig tillsprjer och forskar,
    Tr vl fordom vrt hus otadeligt varit och fven
    Rikt, slnge nnu hr hemma den mannen frdrjde.
    Nu helt annat beslts af Gudar, som stmpla oss ofrd,
    Hvilka ha honom gjort mer hnfrsvunnen n alla           235
    Menskor; ty vore han dd, jag skulle s mycket ej grmas,
    Om han i Troers land aflidit bland vapenkamrater,
    Eller 1 vnnernas hnder, enr han kriget beslutit:
    Skulle tminstone d Achaierne honom en grafvrd
    Gjort, och sin son stor ra fr kommande tider han vunnit.  240
    Nu p ett snpligt stt Harpyierna roffade honom;
    Oomtald, hnsvunnen, han dog, men smrtor och jemmer
    Lemnade mig; dock nu jag ej honom suckande srjer
    Endast; gudarne hafva mig gjort ock andra bekymmer.
    Ty de dlingar alla, som ega p arna vlde,              245
    Upp Dulichion, Sama, och skogbevexta Zakynthos,
    fven samtlige de, som p klippiga Ithaka herrska,
    Desse fr mor min fjesa, och bringa oss alla p kneken.
    Hon afsger sig ej det skndliga giftet, och gitter
    Slut ej gra hrp; mellertid de, frossande slsa         250
    Gods mitt; snarligen fven mig sjelf de skola frda.

    Honom talade till, misstyckande, Pallas Athene:
    Ack, visst hade du mycket behof af Odysseus, den fjerran
    Stadde, som hnder lade upp de friare frcka
    Ty om han, hemlnd nu, i farstudrren derborta            255
    Stode, frsedd med hjelm och med skld, samt lansarna tvenne,
    Sdan nnu, som jag tillfrene skdade honom,
    Sig frnjande hemma hos oss, och tmmande bgarn,
    Nr han frn Ilos, Mermeros' son, frn Ephyra lnde;
    Ty jemvl dit reste p snabba galejan Odysseus,           260
    Det mandrpande gift der skande, att han det mtte
    Ha, fr att kopparspetsade pilarna smrja; men han ej
    Gaf, emedan han vrdade grannt stds varande gudar;
    Men dock fader min gaf; ty han hgligen lskade honom:
    Skulle nu slik upptrda bland friareskaran Odysseus,      265
    Alle de visst snardde och olycksfriare vore.
    Men i sanning ju detta beror af gudarnes allmakt,
    Om, hemkommen igen, han hmnas skall eller icke,
    Uti de egna salar, och dig jag bjuder betnka,
    Huru du m ur salen sin kos de friare drifva.             270
    Vill du mig nu hra, och akt mig gifva p orden?
    Sedan i morgon du kallat Achaiska drottarna samman,
    Ordet frkunna dem alla, och gudarna vare dig vittnen.
    Friarne bjud, att sprida sig hn, hvaren till sitt eget.
    Mor din bjud, i fall nu dess hug ilfnas p gifte,        275
    Att till fadrens palats hon gnge, den mktiges, ter.
    Der de brllopet sen tillstlla, och ordna en hemgift,
    Srdeles rik, som det hfves att flja den lskade dottren.
    Men dig sjelf jag vill ge ett grundeligt rd, om du tar det.
    Rusta med tjugu roddare ut den bsta galeja,              280
    Res s att eftersprja din far, som lngesen bortfor;
    Om bland ddliga ngon berttar dig, eller du hrer
    Sgn frn Zeus, som mest t menskorna tidender bringar.
    Frst d till Pylos res, och dig der hos Nestor befrga,
    Till Menelaos dn, blondlockiga kongen i Sparta.          285
    Ty bland kopparkldda Achaierna sednast han hemkom.
    Skulle du nu frnimma din faders lif och hans hemkomst,
    Sannerlig, fast ock qvald, du nnu ett r m frbida.
    Men om hra du fr, att han dtt och mera ej finnes,
    Vndande sedan igen till lskade fdernejorden,           290
    M du t honom resa en vrd, och beg hans begrafning
    Rikligen, ssom det hfs, och din mor bortge t en annan.
    Men nr detta du nu fullbordat hafver och verkstllt,
    Sedan br du betnka uti ditt sinne och hjerta,
    Huru i eget palats du friarna ndtligen mnde             295
    Dda, med list, eller ock offentligt; du icke behfver
    Bra dig t som ett barn, ty du r ej mer vid de ren.
    Eller hrde du ej, hvad pris vann blde Orestes
    Infr menniskor alla, d fadermrdarn han drpit,
    Den sveksinnte Aigisthos, som drpte hans ryktbara fader?  300
    lskade, du ocks (ty jag ser dig s stor och s vacker,)
    Tapper var, att hos sednaste slgt man godt om dig sge.
    Men jag redan begifver mig nu till snabba galejan,
    Och till de mina, kanske fr vntningen hgligen ledsna.
    Srj fr dig sjelf, och noga betnk de orden jag talat.   305
    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Gstvn, sannerlig du vlmenande detta har talat,
    Liksom en far till sin son, och aldrig jag glmmer de orden.
    Men drj qvar nu likvl, nsknt du s brdskar med resan,
    Att du m bada dig frst, samt sen, frnjande sinnet,    310
    terg med en sknk till galejan, gladlig i hjertat,
    Kostlig, ooh vacker sknk, som stds skall vara dig skpskatt,
    Gifven af mig; s plr gstvnnen gifva sin gstvn.

    Honom svarade sen klargda gudinnan Athene:
    Mig ej m du numer qvarhlla, som trngtar att resa.      315
    Men den sknk, ditt hjerta befaller dig t mig frra,
    Den m du ge, att jag hem fr fra, d ter jag kommer,
    Tagande ock en srdeles grann, som frtjenar dig motsknk.

    Hon, nr detta hon talt, bortgick, klargda Athene,
    Och som en fgel t himmelen flg, men honom i hjertat    320
    Lade hon styrka och mod, pminnande honom om fadren
    Mera n nnsin frut; han, varsnande detta med tanken,
    Hpnade mycket, frty han en gud det anade vara.
    Genast till friarna nu sig begaf gudliknande mannen.
    Qvad fr dessa d just hgrstige sngarn; med tystnad    325
    Sutto de alle, och hrde; han sjng om Achaiernas bittra
    Hemfrd, hvilken frn Troia beredde dem Pallas Athene.
    Men der i hgan loft hrde gudomliga sngen
    Drotten Ikarios' dotter, frstndiga Penelopeia.
    Gick s utfre trappan, den hga, i egna palatset,        330
    Icke allena, tillika ocks tv trnor nu fljde.
    Nr hon till friarne sen nedstigit, den dla bland qvinnor,
    Stod hon invid drrposten utaf vlbyggda palatset,
    Snkande fr sitt anlete ned den glnsande sljan.
    Men vid hvardera sidan der stod en beskedelig trna.      335
    Grtande sedan talte hon till den gudomliga sngarn:

    Phemios, visst mng andra de ddliges frjder du knner,
    Gudars och mennniskors verk, som sngarne herrligen qvda,
    Ngot af dessa besjung, hr sittande, men de med tystnad
    Vinet dricke; du m upphra med denna s sorgsna          340
    Sngen, hvilken hos mig mitt hjerta i brstet bestndigt
    Qvljer; ty mig mest trffat den ofrglmliga smrtan.
    Sdant hufvud jag saknar, och alltid minns jag min make,
    Honom, hvars ra sig vida i Hellas spridt och i Argos.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:   345
    Moder min, hvi misstycker du dock, att den lsklige sngarn
    Roar oss, efter hjertats behag? Ju ej sngarne ro
    Saker, men Zeus trhnda ar saker, som sdant frunnar
    t phittiga mn, som honom det tckes t hvarje.
    Denne frtycke man ej, att han sjunger de Danaers ofrd.  350
    Ty den visan menskorne mer n andra beprisa,
    Hvilken uti hrarnes krets af alla r nyast.
    Derfr ditt hjerta och sinne ocks uthrde att hra.
    Ej r Odysseus den ende som hemkomstdagen frlorat;
    Fingo sin bane ju ock mng andre mnner, vid Troia.       355
    Utan g till ditt rum, och skt der render dina,
    Vfstoln fvensom slndan, och tjenarinnorna mana
    Att till arbete g; om saken m mnnerne vrda
    Samtlige; mest dock jag. Ty min r makten i huset.

    Hon frvnad och stum till kammaren ter begaf sig;       360
    Ty sin sons frstndiga tal hon lade p hjertat.
    Men nr i hgan loft hon hade med trnorna stigit,
    Sedan begret hon Odysseus, den lskade maken, tills ljuflig
    Smn p dess gonlock nedsndes af Pallas Athene.
    Friarne stojade qvar i de dunklande salarna hurtigt,      365
    nskande samtlige f vid henne hvila i bdden.
    Men Telemachos nu, den frstndige, brjade orda.

    Friare J till min mor, som egen en trottsande frckhet;
    Ltom oss gstande hr frlusta oss, utan ett sdant
    Stoj; ty herrligt ju r det minsann, att hra en sttlig  370
    Sngare, som han r, med gudarne lik till sin stmma.
    Tidigt p morgonstunden vi mga oss samla till rdslag
    Alle, att jag rent ut fr eder min mening frkunna,
    Att ur salarna g; tillstllen er andra kalaser,
    Frtande eget gods, omvexlande en med den andra.          375
    Om er detta likvl mer nskeligt synes och bttre
    Vara, att utan straff en endes besittning frstra,
    den! men jag anropar de alltid varande gudar.
    Om Zeus unnar en gng att lika m gldas med lika,
    Visst ohmnade skolen J d i palatset frstras.          380

    Talade s, och de alle med tndren i lpparna beto,
    fver Telemachos undrande sig, att dristigt han ordat.

    Honom talte d till Antinoos, son af Eupeithes:
    Gudarne sjelfve, minsann, dig undervisa, att vara
    S storordig i mun, och prata s srdeles dristigt.       385
    Mtto dig aldrig p Ithakas  till konung Kronion
    Gra, ehuru hon r, med fdslen, ditt fdernerike.

    Honom Telemachos nu, den frstndige svarte, och sade:
    Blir du, Antinoos ond kanhnda fr det jag nu sger?
    Visst jag Ithaka ville, om Zeus det unnar, besitta.       390
    Eller menar du det bland menniskor vara ett lappri?
    Sannerlig r det ej slemt, att herrska; ty kongars palats strax
    Blir frmget, de sjelfve ocks mer hedras n andre.
    Men hr finnas likvl de Achaiers kongar i sanning
    Andre mnge p Ithakas , s unge som gamle.              395
    Ngon af dem det hafve, nr bortdtt dle Odysseus.
    Jag likvl i vrt hus skall herre vara, och herre
    fver de slafvar, som fngat t mig den dle Odysseus.

    Honom Polybos' son, Eurymachos, svarte, och sade:
    Detta, Telemachos, ligger helt visst i gudarnes hnder    400
    Ho som p Ithakas  skall vara Achaiernes konung;
    Sjelf m likvl du besitta ditt gods och beherrska ditt husfolk.
    Ej tr komma en man, som emot din vilja, med vldsmakt
    Godset rycker dig frn, s lnge vr  r befolkad.
    Men, krlsklige, dig jag vill tillsprja om gsten,      405
    Hvadan den mannen kom, och ifrn hvad land han sig skryter
    Vara, och hvar hans fdernejord, hans stmma befinnes.
    Bragte han tidender med om din hem anlndande fader,
    Eller kom han vl hit, fr att egna render skta?
    Huru han hastigt ilade bort, och ej veta, hvem han var    410
    Fingo vi; dock han ej var till anletet lik med en usling.

    Honom Telemachos nu, den frstndige svarte, och sade:
    Sannerlig, Eurymachos, r frlorad min faders igenkomst;
    Derfr jag litar ej mera p tidender, hvadan de komme,
    Icke jag aktar heller de gudabeslut, som min moder        415
    Kallande siaren hit i vr sal, utforskar af honom.
    Denne t mig frn Taphos r lnd, en fderne gstvn,
    Mentes, den insigtsfulle Anchialos' son han sig skryter
    Vara, och konung han r fr de Taphiska roddarebussar.

    S nu Telemachos; dock i sin sjl han knde gudinnan.     420
    Men de som vndt sitt sinne till dansen och tjusande sngen,
    n frlustade sig, af bidande aftonens pkomst.
    n de frlustade sig, d den mrka aftonen pkom.
    Sen fr att sofva en hvar sig ndtligen makade hemt.
    Och Telemachos dit, der p prydliga grden hans sofrum    425
    Hgt var byggdt, p ett vlkringskdeligt stlle, begaf sig
    Sjelf till hvila ocks, omvlfvande mycket i sinnet.
    Bar s fr honom brinnande bloss den aktsama trnan
    Eurykleia, en dotter till Ops, sjelf son till Peisenor,
    Henne med egna medel sig kpt tillfrne Laertes;          430
    Tjugu oxar han gaf, och hon var d blomstrande flicka.
    Likt med sin vrda geml i palatset han aktade henne,
    Delande aldrig dess bdd, och sin makas vrede s undvek.
    Hon medfrde de brinnande bloss, hon lskade honom
    Ock bland trnorna mest, och fostrat honom som liten.     435
    Nu han ppnade drrn till det vlinrttade sofrum,
    Satte p sngen sig sen, afkldande trjan, den fina,
    Hvilken han lade i hndren utaf klokrdiga gumman.
    Men d hon trjan ihop vl vecklat och putsat behrigt,
    Hngde hon henne p knaggen bredvid den pyntade sngen,   440
    Gick s utur sofrummet, och drog till drren med silfver
    Ringen, och sen med dess rem framskt hon rigeln derjemte.
    Der helnattligt han nu, omtckt med de finaste frskinn,
    Vlfde den frd i sitt sinne, som honom i Athene bebdat.




Andra Sngen.


    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Hastade upp frn sin bdd den lskade son af Odysseus,
    Sedan han kldt sig; och hngde det eggiga svrdet p axeln,
    Bandt ock skna sandaler inunder de fylliga fttren,
    Och ur sitt sofrum gick, jemlik med en gud till att pse.   5
    Och s befallte han sen hgljudda herolderna genast
    Kalla till sammankomst hrfagra Achaierna alla.
    Desse kallade alla, som ock frsamlades skyndsamt.
    Men d de samlats redan, och hopfrsamlade voro,
    Sjelf han till samlingen gick, med kopparlansen i handen.  10
    Icke allena, ty tv snabbfotade stfvare fljde.
    Och ett gudomligt behag utgt nu p honom Athene.
    Hpnande sg det samtlige folk till den kommandes mte.
    Satte sig ned p sin faders stol, och Geronterne veko.
    D begynte nu frst friborne Aigyptios orda,               15
    Han som af lderdomen var krkt, och visste s mycket.
    Ock hans lskade son tfljt gudmaken Odysseus
    Till sknfliga Ilion hn p de hldade skeppen,
    Antiphos, kmpen; men honom ihjelslog vilde Kyklopen
    Uti den hliga grottan, och redde sin yttersta qvllsvard.  20
    Ock tre andra han hade; bland friarne en af den dvaldes,
    Eurynomos, men tv stds blefvo vid fdernegodset.
    Dock han, sorgsen och klagande, ej sin Antiphos glmde,
    Men trgjutande nu tog ordet, och brjade tala:

    Hren mig nu Ithakesier ock, hvad jag mnar er sga!       25
    Aldrig skedde hos oss rdsamling nnu eller mte,
    Alltsen den dle Odysseus p hlkade skeppena bortfor.
    Ho har oss nu frsamlat? och hvem pkom s behofvet,
    Hvem bland de yngre mn, eller dem som gamlare ro?
    Monne han tidender hrt om en hit antgande krigshr,      30
    Dem han oss sade bestmdt, d han frr dem skulle frnummit,
    Eller monne han annan en folksak nmner och kungr?
    Redlig synes han mig; allt godt han njute! t honom
    Zeus fullborde till lyckeligt slut, hvad han vlfver i sinnet!

    Sade. Odysseus' lskade son jrtecknet frnjde,           35
    Och han ej mera lnge der satt, men lngtade tala.
    Steg s i samlingens midt, och spiran i handen emottog
    Af Peisenor, herolden, som visste de klokaste tankar.
    Frst derefter han vnde sitt tal till den gamle och sade:

    Gamle, den man r ej fjerran, -- du sjelf det genast frnimmer. -- 40
    Just jag folket frsamlat, och mest pkommer mig ngslan.
    Jag ej tidender hrt om en hit antgande krigshr,
    Dem jag er sade bestmdt, d jag frr dem skulle frnummit,
    Icke heller jag annan en folksak nmner ooh kungr;
    Utan min egen sak, som mig ofrd strtat i huset,          45
    Tvefaldt; dels har jag mist den dlaste far, som bland eder
    Samtliga frr var kong, och likt en fader s godsinnt.
    Nu en vida strre ocks, som snarligt alldeles
    Hela mitt hus frstr, och i grund frder min lifskost.
    In p min mor, som ej vill, en skara af friare trnger,    50
    Sner till sdane mn, som hrstds ro de hgste.
    Desse rdas att g till Ikarios' hus, som r hennes
    Fader, att sjelf sin dotter han m utstyra med brudsknk,
    Gifva t hvem han vill, som vl tacknmelig kommer.
    Men nu i vrt hus stds qvardrjande dagar p dagar,       55
    Slaktande t sig oxar ooh fr och getterna feta,
    Hlla de friska kalas, och dricka det gldande vinet
    Skamlst; mycket frds mellertid, ty ej finnes en sdan
    Man, som Odysseus var, ofrden att vrja frn huset.
    Vi ej ro i stnd att vrja, och fven hrefter            60
    Rddningslse vi bli, och ej alls frst oss p ndvrn.
    Sannerlig slikt afvrjde jag visst, om jag egde frmga.
    Outhrdliga ro de saker som hnda, och nesligt
    Hela mitt hus frstrts; ock borde ni sjelfve frargas,
    Borde blygas ocks fr de hr kringboende menskor,         65
    Hvilka bo hromkring; och frukten fr gudarnes vrede;
    Kanske, frgrymmade, n de npsa s skamliga dater.
    Bde jag Zeus anropar, Olympiern, fvensom Themis,
    Hvilken mnnernes rd upplser, och bringar att sitta;
    Hejden er, vnner, och lten af hrda bekymret mig ensam   70
    Tras, sframt ej nnsin min far, den dle Odysseus,
    Har, fiendtelig, gjort fotbrynjta Achaierna illa,
    Och J, gldande det, fiendtlige, illa mig gren,
    Eggande dessa; fr mig lngt bttre det vore i sanning,
    Att J skullen frtra bd boskapshjordar och skpskatt.    75
    Ja, om J allt uppten, kanske snart fljde betalning.
    Ty vi skulle i staden med ord ombedja s lnge,
    terfordrande vrt, tills allt oss gifvits tillbaka.
    Nu obotliga smrtor J mig inkasten i sjlen.

    S han talade vred, och till marken slngde sin spira,     80
    Gjutande trar; det samtliga folk betogs d af miskund.
    Tego s alle de andre dervid; ej vgade ngon
    Endaste gifva Telemachos svar i krnkande ordalag;
    Men Antinoos honom allen' tilltalte och svarte:

    Hvad har du sagt, hgpratig Telemachos, dristig i stormod,  85
    Skymfande oss! Du ville vl nog pstnka oss skamflck.
    Saker ro dig dock de Achaiiske friare icke,
    Utan din mor, som mer n en ann frstr sig p rnker.
    Ty nu redan ha tre r gtt, snart vandrar det fjerde,
    Sen den tid i Achaiernas brst hon hjertat bedrar.        90
    Hopp hon t hvar man sknker, och sig utlofvar t alla,
    Sndande tidender; dock helt annat dess sinne begrundar.
    S bland friga svek hon fejande stmplade fven:
    Sttande upp stor vf, hon i kammaren brjade vfva,
    Fin, ondeligt lng, och till oss hon talte och sade:      95
    Svenner, som frien till mig, d den dle Odysseus nu hngtt,
    Biden p brllopet n, och brdsken ej, tills jag en likskrud
    Frdig arbetat, -- att icke mitt garn m das frgfves, --
    t friborne Laertes, tilldess, att honom omsider
    Tager den lngutstrckande dds frderfliga de.          100
    Att ej i landet p mig Achaiinnorna mga frargas,
    Om han frutan tckelse lge, som egde s mycket.
    S hon talte, hos oss manhaftige hjertat bevektes.
    Visserlig vfde hon nu om dagen p vfven, den stora,
    Men om nttren den rispade opp, d hon facklorna framsatt.  105
    S hon i tre r svek oss med list, och bedrog de Achaier;
    Men nr fjerde ret nu kom, och tiderna kommit,
    Sade oss d bland trnorna en, som grannligen visste,
    Och vi trffade henne, som rispade herrliga vfven.
    S hon slutade den, fast alls ej villig, af ndtvng.     110
    Dig ge friarne detta till svar, att vl du m veta
    Sjelf i din egen sjl, och Achaierne alle m veta:
    Skicka din moder hn, och befall att till make hon tager
    Honom, som fadren befaller, och som ock henne behagar.
    Men om hon lng tid n utledsnar Achaiernas sner,        115
    Vlfvande sdant i sinnet, som rikligt frlnat Athene,
    Fyndigt vett, och derhos frtrffliga sljdernas insigt,
    Svek derjemte, som aldrig vi hrt om en bland de fordna,
    Som, sknfltiga, hr tillfrene bott i Achaia,
    Tyro, och Alkmene, eller ock sknfltig Mykene:           120
    Ingen enda af dem de finter som Penelopeia
    Visste; men denna likvl sig ej till fromma hon uttnkt.
    Ty de skola din kost och ditt gods s lnge frtra,
    Som hon blifver vid detta beslut, det skert en gud har
    Henne i sinnet laggt. Sig sjelf stor ra mhnda          125
    Gr hon, men dig helt skert frlust af mngen besittning.
    Vi ej hem oss begifva, och annorstdes ej heller,
    Innan hon gift sig med den af Achaierna, hvilken hon tycker.

    Honom Telemachos nu, den frstndige svarte och sade:
    Ej, Antinoos, hfves, med vld utjaga ur huset            130

    Henne som fdt mig, och fostrat; m far min i fremmande lnder
    Dtt eller lefva; mig blefve det svrt, att Ikarios glda
    Drygt, om sjelf jag min mor med berdt mod jagade hdan.
    Ty af dess fader jag ondt fr lida, och annat en gudom
    Snder, enr min mor de bistra Erinnyer beder,            135
    Gende bort ur huset, och hmd frn menniskor skall mig
    Drabba; och derfre jag ej nnsin det ordet bebdar.
    Men om sjlen hos eder besitter den minsta frsynthet,
    Gn mig ur salarna hn, tillstllen er andra kalaser,
    Frtande eget gods, omvexlande en med den andra.          140
    Skulle et detta likvl mer nskeligt synas och bttre
    Vara, att utan straff en endes besittning frstra,
    den! men jag anropar de alltid varande gudar.
    Om Zeus unnar en gng att lika m gldas med lika,
    Visst ohmnade skolen J d i palatset frstras.          145

    S Telemachos. rnar ett par den dundrande gud Zeus
    Honom snde att flyga frn hgsta toppen af berget.
    Desse flgo nu bda en stund, s snabba som vinden,
    Spnnande vingarna ut, helt nra den ene den andra.
    Men d de kommit till midten utaf mngpratiga rdet,      150
    Svngde de sig omkring, och slogo med vldiga vingar,
    Sgo p allas hufvuden ned, och frkunnade ofrd.
    Och d med klorna de kinderna slitit, och halsarna snder,
    Skyndade bda t hger igenom husen och staden.
    fver fglarna hpnade alla, ssnart de dem varsnat,      155
    Samt i sin sjl omvlfde, hvad nu vl komme att hnda.
    Men d talte bland dem Halitherses, den ldrige dling,
    Mastors son; ty allen' samtidiga menskor han vida
    Vann, bd att fglar knna, och gudaorakel frtlja.
    Han vlmenande ordade d bland dessa, och sade:           160

    Hren mig nu, Ithakesier, ock, hvad jag rnar er sga!
    Men fr friarne mest jag detta frkunnar och talar;
    Ty dem vlfves en stor olycka; ty icke Odysseus
    Lnge numer frn vnnerna r, men vistas helt nra
    Ngonstdes, och reder demhr frderfvet och dden        165
    Samtligen; men mng andra ocks olycka skall drabba,
    Oss som p Ithaka bo, det vlkringskdliga; derfr
    Grannt ptnken, hur vi dem hejde; sig sjelfve de fven

    Hejda mga; ty det vl blifver dem snarligt det bsta.
    Ty ej skall jag er sp, okunnig, men vl erfaren;         170
    Ty jag menar, att allt fullbordats fven t honom,
    Ssom jag ordade d, nr Argeierne hdan till Troia
    Samtlige foro stad, och med dem mngrde Odysseus.
    Sade, att sen mng qval han lidit, och alla kamrater
    Mistat, skull' p det tjugunde r han, af ingen igenknd,  175
    Komma till hemmet igen; det allt fullbordadt nu varder.

    Honom Polybos' son, Eurymachos, svarte, och sade:
    Gubbe, vlan, du kan just prophetera fr piltarna dina,
    Vandrande hem, att ej dem olycka m framdeles drabba.
    Vida bttre n du spr jag hvad detta betrffar.          180
    Fglar, mnga till tal, visst solens strlar inunder
    Vanka, ej alla likvl betydelsefulla. Odysseus
    Dog lngt borta; o, att du ocks din bane med honom
    Undftt! icke du skulle d srdeles prata orakel,
    Och ej egga Telemachos, nog dessutom frtretad,           185
    Bidande ngon sknk t ditt hus, i fall han den gfve.
    Men jag sger dig rent; ock skall fullbordadt det varda:
    Om du den yngre man, du som vet bd gammalt och mycket,
    fvertalar med listiga ord, och retar till vrede,
    Honom sjelf till en brjan det blifver ganska frderfligt;  190
    Dock han, fr desses skull, ej gitter det ringaste gra.
    Men dig, gubbe, vi plikt plgge, och den skall du glda,
    Harmsen i sjlen minsann, och tung dig varder frtreten.
    Infr alla jag vill Telemachos gifva det rdet:
    Bjude han mor sin vnda igen till fdernehuset.           195
    Der de brllopet sen tillstlla, och ordna en hemgift,
    Rikeligt stor, som hfs medflja den lskade dottren.
    Ty jag menar att frr Achaiernes sner ej afst
    Frn nog ledt frieri; vi rdas allsicke fr ngon,
    Ej fr Telemachos, fastn han r storpratig, kantnka,    200
    Ej om oraklet vi heller oss bry, det du fr oss, gubbe,
    Sladdrar i vdret, och mera nnu samkar dig htskhet.
    Godset snpligen n skall tras, och nnsin ej undfs
    Vedergllning, s lnge som hon fr Achaierna skjuter
    Brllopet upp; men vi, afbidande dagar p dagar           205
    Hr, fr hennes behags skull, tfle, och icke till andra
    G vi, hvilka det vore en hvar tillstndigt att kta.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte och sade:
    O du Eurymachos; och J trottsige friare alle,
    Detta ej mer jag beder er om, ej heller frmler,         210
    Ty ren gudarne veta deraf och alle Achaier.
    Men mig gifven en hurtig galeja och tjugu kamrater,
    Hvilka resan med mig hitt fullborda och ditt.
    Ty till Sparta jag nu vill fara och sandiga Pylos,
    Der fr att eftersprja min far, som lngesen bortfor,    215
    Om bland ddliga ngon berttar mig, eller jag hrer
    Sgn frn Zeus, som mest t menskorna tidender bringar.
    Skulle jag nu frnimma min faders lif och hans hemkomst,
    Sannerlig, fast ock qvald, jag nnu ett r vill frbida.
    Men om hra jag fr, att han dtt och mera ej finnes,     220
    Vndande sedan hem till den lskade fdernejorden,
    Skall jag t honom resa en vrd, och beg hans begrafning
    Rikligen, ssom det hfs, och min mor bortge t en annan.

    Nr nu detta han talt, han satte sig ned, och d uppsteg
    Mentor, en vapenbror till den tadelfrie Odysseus,         225
    Hvilken han uppdrog hela sitt hus, d han reste p skeppen,
    Att hrsamma den gamla, och allt orubbadt bevara.
    Han, vlmenande, talade d bland dessa, och sade:

    Hren mig nu, Ithakesier, ock, hvad jag rnar er sga!
    Huld, vlsinnad och vnlig numer ej vare en ende          230
    Skepterbrande kong, i sin sjl han ej vete hvad rtt r,
    Men stds vare han hrd, och orttrdighet fve.
    Ty ej minnes ju ngon numera den dle Odysseus,
    Bland det folk, som han styrde, och var s huld som en fader.
    Men jag de trottsige friarne ej missunnar det minsta,     235
    Att de frfva vldsama verk, af idelig vanart.
    Ty de stta sitt hufvud p spel, och vldsamt frtra
    Drotten Odysseus' hus, och de tro ej att nnsin han kommer.
    Nu jag r vred p det friga folk, hurledes J alle
    Sitten s stume, och icke med ord ens agande hejden       240
    Friarne, f till tal mot er, som ren s mnga.

    Honom Euenors son, Leiokritos, svarte, och sade:
    Mentor, du olycksbringande tok, hvad har du vl ordat,
    Eggande dessa, att oss afspisa? det sannerlig svrt blir,
    Att vid ett gstbud strida emot flertaliga mnner.        245
    Ty om Odysseus sjelf, Ithakesiern, fven igenlnd,
    Trottsiga friarne hr i sitt hus kalasande funne,
    Och i sitt sinne beslte att dem ur salen frjaga
    Sannerlig gladde sig ej hans maka, fast mycket hon trnar,
    t den komma, men hr just finge han snpelig nda,       250
    Om med flera han stridde; du ej sakenligt har ordat.
    Men nu, vlan, kringspriden er folk, en hvar till sitt eget.
    Honom nog Halitherses till resan skyndar och Mentor;
    Vapenbrder ju ro de tu, sen gammalt, t fadren.
    Dock jag menar, att han, qvarsittande, tidender lnge     255
    Bidar p Ithaka; ej fullbordar han nnsin den resan.

    S han talte, och strax folksamlingen lste derjemte.
    Och de till egna boningar nu kringspridde sig alle,
    Men till Odysseus' hus sig friarne ter begfvo.

    Gick s Telemachos dn afsides till stranden af hafvet,   260
    Tvttade hndren uti gr bljan, och bad till Athene:
    Hr mig, gudinna, o du, som i gr phelsade vrt hus,
    Och som mig bjd, med galejan, upp det ruskiga hafvet,
    Resa, att frga mig fre om lnge drjande fadrens
    Hemkomst. Detta nu allt Achaierne ska frhala,           265
    Men dock friarne mest, hgmodige utfver hfvan.

    S han bedjande talte. Athene nalkades honom,
    Liknande Mentor svl till gestalt, som fven till stmma,
    Och hon hjde sin rst, och sade bevingade orden:

    Ej i en framtid blir du, Telemachos, feg eller ovis.      270
    Ja, om i dig r gjutet din faders modiga sinne,
    r du sdan han var, att ord fullborda och handling,
    D blir sannerlig icke din frd olyktad och fruktls.
    Men om du ej till honom r son och Penelopeia,
    D jag ej tror, att du skall fullborda det som du mnar.  275
    Ty f sner minsann sin fader lika befinnas;
    Smre de fleste ro, och f visst bttre n fadren.
    Men d du framdeles ej skall fegsinnt vara och oklok,
    Och dig ej heller Odysseus' frstnd s alldeles lemnat,
    Eger du hopp, att en gng fullborda dessa bedrifter.      280
    Derfre lemna derhn nu friarnes tanke och rdslag,
    Drarnes, ty rttrdige ej, ej kloke de ro;
    Icke veta de alls af den svarta Kereu och dden,
    Som dem redan r nra, att alle p dagen frdas.
    Dig ej lnge skall drja numer den frd, som du mnar.    285
    Ty slik r jag i sanning t dig en fderne gstvn,
    Som nog snabba galejan skall rusta, och sjelf med dig flja.
    Men du till hemmet g, och der bland friarna vistas,
    Rusta dig vgkost sedan, och allt lgg varligt i krlen,
    Vinet i handtagskrukor, och korngryn, mrgen hos mnner,  290
    I tttslutande skinn; men jag bland folket kamrater
    Skall, vlvilliga, dig hopsamla. Galejor vl finnas
    Mnge p kringskljd Ithakas , bd nya och gamla.
    Henne, som sttligast r, jag sjelf bland dessa dig utser.
    Rustade, skyndsamt lgge vi ut p det villande hafvet.    295

    S nu Athenaie, Zeus' dotter, och lnge ej mera
    Drjde Telemachos qvar, d gudinnans stmma han hrt;
    Utan han gick att frfoga sig hem, i hjertat bedrfvad.
    Fann s de trottsige friarnes hop i salarna ter,
    Flende getter, och skllande svin derjemte p grden.    300
    Antinoos gick leende rakt till Telemachos' mte,
    Hngde sig fast vid hans hand, och talade orden, och sade:

    Telemachos, hgpratig, till mod okuflig, ett annat
    Ondt m du ej anstmpla i sinnet med ord eller gerning,
    Utan t du bara och drick, som fven tillfrne.           305
    Detta dig allt helt visst de Achaier skola frskaffa,
    Bde galeja och nskliga mn, att snarligt du kommer
    Till gudskyddade Pylos, p sgn om herrliga fadren.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte och sade:
    O Antinoos, icke mig hfs, att t eder, s bla,          310
    Ge, ovillig, kalas, och i maklighet hlla mig munter.
    r det ej nog, att tillfrne J dden s mnga af mina
    Herrliga gods, d nnu jag var barn, J giljande mnner?
    Nu, d jag redan r stor, och, hrande talet af andra,
    Det uppfattar, och mig ren vexer modet i barmen,          315
    Fresta jag skall, att snda p er olyckliga Kerer,
    Om jag till Pylos far, eller ock blir hemma i landet.
    Ja, jag res, och den frd blir fruktls ej, som jag omnmnt,
    Res p beting; ty galeja ej jag, ej roddare eger
    Sjelf; s eder i sanning det synts mer btande vara.      320

    Sade; och drog sin hand ur Antinoos' hand i detsamma
    Ltt, och i huset de giljande mn bestyrde om mltid.
    Desse begabbade honom, och yttrade skymfliga orden;
    S nu mngen ibland stortrottsiga svennerna sade:

    Sannerlig fvertnker oss dd Telemachos ifrigt;          325
    Antingen bringar han hjelpare hit frn sandiga Pylos,
    Eller frn Sparta kanske; ty nu han flas frskrcligt;
    Eller till Ephyra ock han rnar, det brdiga landet,
    Resa, i mening att dn lifdande gift med sig hmta,
    Kasta i blandningssklen, och g frgra oss alla.        330

    Annan ter ibland stortrottsiga friarne sade:
    Ho kan veta, om icke han sjelf p det hlkade skeppet,
    Lngt frn vnnerna, dr, kringvankande, liksom Odysseus?
    S n mer derjemte fr oss han kte besvret.
    Ty frst delte vi ju hans samtliga skatter, och sedan     335
    Gfve t mor hans huset; och den som henne vill kta.

    Talte; och han steg ned i sin fars hgtakiga, vida
    Sofrum, der bd koppar och guld frvarades hgtals,
    Klder, i kistorna med, och i mngd vlluktande olja.
    Krl med gammalt vin, vlsmakeligt, fven derinne         340
    Stodo, en omngd gudarnes dryck frborgande inom,
    Stllde i rad mot vggen, i hndelse drotten Odysseus
    Hem anlnde en gng, sen mnga strapaser han utsttt.
    Riglade drrar, och ttt anpassade, funnos der fven,
    Dubbla, och hushlsqvinnan derinne bd ntter och dagar   345
    Dvaldes, som hgst omhugsamt p allt tog grannligen vara,
    Eurykleia, en dotter till Ops, sjelf son till Peisenor.
    Henne Telemachos d tilltalade, kallad i kammarn:
    Mor min, vlan mig vin i handtagskrukorna pfyll,
    Ljufligt, som r nst det vlsmakligast, hvilket du gmmer,  350
    Vntande vr olycklige drott, om nnsin han kommer,
    dle Odysseus, hem, undsluppen Kerer och dden.
    Tolf m du fylla, och samtliga vl tilltppa med locken.
    Hll sen uti vlsmmade skinn derjemte mig korngryn;
    Tjugu mtt m du taga utaf qvarnmalade godset.            355
    Sjelf du det ensam vete, och allt storsttligt bestyres.
    Ty jag i afton nnu det skall afhmta, ssnart som
    Modren stigit ditupp i sitt loft, ock tnker p hvila.
    Ty jag till Sparta begifver mig hn, och till sandiga Pylos,
    Frgande om min fars hemresa, derest jag frnimmer.       360

    Sade. Och Eurykleia, den lskade fostrerskan, storgret,
    Och, sig jemrande, talade hon bevingade orden:

    Hvi har, lskade barn, dig sdan tanke i sinnet
    Kommit? och hvart vill du resa ditut kring vidaste verlden,
    Du krlsklige, ende? Ty lngt frn fdernelandet         365
    dle Odysseus ndat sitt lif bland fremmande menskor.
    Desse, s snart som du res, upptnka dig sedan din ofrd,
    Att du med list m ddas; och sen allt detta de dela.
    Stanna du qvar, och sitt vid ditt gods; dig icke det anstr,
    Att p den dsliga sjn ondt lida, och irra omkring der.  370

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Trsta dig, mor! Ej utan en gud r detta beslutet.
    Men mig svr, att ej orda hrom fr egen min moder,
    Frrn d den elfte dag eller tolfte redan r kommen,
    Eller hon sjelf mig lngtar att se, och hrt att jag bortrest;  375
    Att hon ej grtande m frderfva sitt anlet, det fagra.

    Talte; och gudarnes vigtiga ed den gamle nu afgaf.
    Men ssnart som hon svurit, och eden lyktat behrigt,
    Fyllde hon strax derupp i handtagskrukorna vinet,
    Hllde t honom uti vlsmmade skinnen ock korngryn.      380
    In i rummen Telemachos gick, och med friarne dvaldes.

    Annat begrundade d klargda gudinnan, Athene.
    Hon, Telemachos lik, fverallt i staden omkringgick,
    Och, vid hvarendaste man qvarstannande, talade ordet;
    Bjd dem om aftonen sig frsamla p snabba galejan.       385
    Nu hon af Phronios' herrliga son, Noemon, begrte
    Snabba galejan, men han ock villig detta sig ptog.

    Ned gick solen, och stigarne ren frskuggades alla.
    Och d drog hon i sjn den snabba galejan, och allskns
    Redskap lade deri, som toftade skepp med sig fra.        390
    Bragte s ytterst i hamnen; omkring de hurtige bussar
    Mangrannt samlade sig; och en hvar uppmante gudinnan.

    Annat begrundade d klargda gudinnan Athene,
    Och till Odysseus' hus, den herrliges, stllde hon kosan.
    Derstds gjt hon en ljufvelig smn p giljareskaran,     395
    Dref dem rusiga kring, och bgrarna sttte ur hndren.
    Desse i sta'n hit och dit att sofva sig skyndade; lnge
    Mer de ej drjde; p gonens lock nedfll dem ju smnen.
    Men till Telemachos talade nu klargda Athene,
    Kallande honom ut ur de boningsbeqvmliga salar,          400
    Mentor lik, ej blott till gestalt, men fven till stmma:

    O Telemachos, redan fr dig fotbrynjte kamrater
    Sitta vid rorna, bidande af din snarliga ankomst.
    Ltom oss derfre g, och ej mer uppskjuta vr resa.

    Talade s; och frut nu vandrade Pallas Athene            405
    Skyndsamt; sen han fljde ocks gudinnan i spren.
    Men ssnart nu desse till sjn anlndt och galejan,
    Funno p stranden de ren sknlockiga resekamrater.
    Dem Telemachos' heliga kraft tilltalade fven:

    Kommen, vnner, och hit vgkosten ltom oss bringa!       410
    Allt r i salen tillreds, men mor min vet ej det minsta,
    Ej tjenarinnornas hop; blott en om saken har kunskap.

    Talade s, och frde dem an; de fljde tillika.
    De nedburo d allt, och uti vltoftig galeja
    Lade p sdant stt, som Odysseus' son dem befallte.      415
    Steg nu Telemachos sedan ombord, och Athene frutgick,
    Satte i skeppets akter sig ned, och nra till henne
    Sig Telemachos satte, och bakstamstgen de lste,
    Stigande fven om bord, och togo p tofterna platser.
    Snde s dem en gynnande flgt klargda Athene,           420
    Friskaste zephyrosvind, som hvinte p hafvet, det dunkla.
    Telemachos fljsmnnerna sen anmante, att hurtigt
    Fatta i tgen tag; anmaningen fven de lydde.
    Masten af furu uti den hlkade mellantoften
    Reste de upp att st, och bundo med linorna honom,        425
    Spnnande hvita seglen med vlhopfltade remmar.
    Blste nu midt i seglet en kultje, och vgorna kringom
    Klen, de dunkla, dnade hgt, och galejan hon framgick.
    Der hon emellan bljorna lopp, fullbordande frden.
    Sedan de tgen surrat p ilande, svarta galejan,          430
    Stllde de blandningssklarna fram, vinfyllda till brdden,
    Offer gjto deraf oddliga gudar till ra,
    Och bland alla frnmst fr Zeus' klargade dotter.
    Hon allnattligt sin vg, och morgonen, lade till rygga.




Tredje Sngen.


    Helios skyndade nu, sen han lemnat det tjusande hafvet,
    Till mngkopparne himmelen upp, att fr gudarna skina,
    Och fr de ddliga menskor upp fruktgifvande jorden.
    Desse till Neleus' stad, det boningbeqvmliga Pylos,
    Kommo, och der p stranden af sjn tillredde man offer,     5
    Tjurar, alldeles svarta t jordomskakaren mrkhr;
    Nio var bnkarnes tal, femhundrade man p hvarenda
    Sutto, och nio tjurar ifrn hvarenda man tillskjt.
    Der inelfvorna tos, och lren frbrndes t guden,
    Men de styrde gerad, och seglen p jemna galejan           10
    Hissande refvade hop, landstter och gingo derur sen.
    Gick s Telemachos nu ur galejan; Athene frutgick.
    Orda begynte d frst klargda gudinnan Athene:

    Icke, Telemachos, grs dig behof af blygsel, det minsta;
    Ty frdenskull p sjn du seglade; fr att om fadren       15
    Hra, ehvar han gmmes i jord, hvad de han funnit.
    Men nu, vlan, g rakt hsttuktaren Nestor till mte;
    Skole vl s frnimma, hvad rd han gmmer i brstet.
    Honom br du ocks ombedja, att sanningen sga.
    Dock han ej lgn skall tala; han r i allo frstndig.     20

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte och sade:
    Mentor, hur kan jag vl g, hur skickligen helsa p honom?
    Icke r jag erfaren uti de dugliga ordlag,
    Blygs derjemte, att, ung, utfrga den ldrige mannen.

    Honom talte d till klargda gudinnan Athene:              25
    Annat, Telemachos, sjelf uttnka du skall i ditt sinne,
    Annat en gudom gifver dig in; frty jag ej menar,
    Att du mot gudarnes vilja r hvarken fdd eller fostrad.

    Talade s, och frut nu vandrade Pallas Athene
    Skyndsamt; men han gudinnan derp ltt fljde i spren.    30
    Desse till Pyliske mnnernes krets ankommo, och bnkar.
    Derstds Nestor med snerna satt, och kamraterna rundtkring,
    Redande mltid, stekte sig ktt, och spettade annat.
    Nr de nu fremmande sgo, s kommo de samtligen alle,
    Och vlkomnade dem med hndren, och bjdo att sitta.       35
    Nestoriden Peisistratos frst steg nrmare till dem,
    Fattade bda vid hand, och dem ndgade sitta till mltids
    Invid hafvets sandiga kust, p mjukaste frskinn,
    Nra till brdren sin, Thrasymedes, och nra till fadren.
    Gaf dem utaf inelfvorna stycken, och hllde s vinet       40
    I en gyllne pokal; tilltalte och helsade sedan
    Pallas Athenaie, Zeus', aigisbrarens, dotter:

    Bed nu, o fremmande gst till hafvets drott, Poseidaon!
    Ty ni just till hans offergelag hit rkade komma.
    Men d du gjutit af vinet, och bedt, som fligt och rtt r,  45
    Gif t honom bgaren ock, fr att gjuta det ljufva
    Vin; frty jag menar, att han oddliga fven
    Tillber; Gudarnes hjelp ju samtlige menskor behfva.
    Men han r yngre, med mig jemnrighet visst han besitter.
    Derfre vill jag ocks frst ge dig gyllene bgarn.        50

    Sade; och lade i hndren pokaln med ljufliga vinet;
    Gladdes Athenaie t frstndige mannen, och kloke,
    Derfr att han t henne frut gaf gyllene bgarn.
    Strax entrget hon bad till hafvets drott, Poseidaon:

    Hr, o Poseidaon, jordfamne, och vrdes ej neka            55
    Att fullborda t oss de saker, om hvilka vi bedje.
    Nestor och Nestors sner nu frst beskre du ra,
    Sedan ocks tacknmmelig ln t friga alla,
    Fr storsttelig festhekatomb, t de Pylier unne!
    Lt s Telemachos fven och mig hemlnda med utfrdt       60
    Vrf, fr hvilket vi kommit p snabba galejan, den svarta!

    S hon hjde sin bn, och derhos villfarade bnen.
    Gaf t Telemachos ock den sttliga dubbelpokalen.
    Sammalunda nu bad den lskade son af Odysseus.
    Sedan de stekt det fetaste ktt, och dragit frn spetten,  65
    Skuro de hvar sig stycken, och hllo ett glnsande festml.
    Men till dryck och till mat nr de samtligen mttat sin lystnad,
    Strax begynte att orda Gereniske riddaren Nestor:

    Nu tillstndigt det r, att allt utforska och frga
    Gsterna, hvilka de ro, enr sig mtta de tit.           70
    Gster, hvilka allts? hvarifrn p de vattniga vgar
    Seglen J? Monne i vrf, eller ock kringirren J lttsinnt,
    Likasom rfvare, hafvet omkring, som plga att vanka,
    Sttande lifvet p spel, och bringande skada t andra?

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade     75
    Dristig vorden, ty mod i hans brst sjelf hade Athene
    Laggt, att sprja han mtte den gamle om fadren, som bortrest
    [Och att ett utmrkt namn bland menskorna flle p honom]:

    O Nestor, Neleiades, du Achaiernes ra,
    Hvadan vi re, du sprjer, och jag skall sga dig fven,   80
    Frn Hyponeiska Ithaka hit ankomne vi ro,
    Vrfvet r eget och ej allmnneligt, som jag dig nmner.
    Efter min fars vidtfrejdade namn jag kommer, att hra,
    Den tlmodige, dle Odysseus', hvilken man sger,
    Kmpande fordom med dig, ha Troernes fste frgrusat.      85
    Ty om alla de andra, som frde mot Troerna hrnad,
    Vete vi ju, hvar en hvar frgicks i bedrfvelig ofrd;
    Men Kronion om honom frdolt ock sjelfva hans ofrd.
    Ty hvar han dog, frvisso ej kan mig ngon bertta:
    Om han utaf fiendtliga mn vardt mrdad p landet,         90
    Om han p sjn, kanhnda, uti hafsdrottningens vgor.
    Derfre nu dig knna jag nalkas, om nnsin du ville,
    Anten med egna gon du sett, hans bedrfliga ofrd,
    Sga t mig, eller om du derom frsport af en annan,
    Vankande; ty s beklagelig son framfdde hans moder.       95
    Hvarken af aktning fr mig m du mildra ditt ord, eller mkan,
    Utan bertta mig allt, p hvad stt det mtte din syn.
    Gr det, jag ber, om nnsin min far, den kcke Odysseus,
    Antingen ord eller verk fullbordade, hvilket han lofte,
    Uti de Troers land, der J skador leden, Achaier.          100
    Mig nu detta frtlj, och sg mig idelig sanning!

    Honom svarade sen den Gereniske riddaren Nestor:
    lskade, efter du mig pminnt om den jemmer, i detta
    Land vi hrdade ut, modstore Achaiernes sner,
    Dels allt det med galejorna p dimmdunkliga hafvet,       105
    Vankande efter ett rof, ehvart oss frde Achilleus,
    Dels allt det vi omkring kong Priamos' fste, det stora,
    Kmpade; der ock sen de tappraste stupade alle:
    Aias ligger, den krigiske der, der fven Achilleus,
    Der Patroklos ocks, uppvgande gudar i vishet;           110
    Der min lskade son, p engng bd kraftig och vankfri,
    Antilochos, i lpande snabb mer n andra, och stridsgod.
    Utom detta vi ock mngt annat ledo; och hvilken
    Bland de ddliga menniskor allt vl kunde bertta?
    Icke ens d, om du fem eller sex r drjande hrstds     115
    Sporde, hvad allt fr qval der ledo de dle Achaier;
    Frr till din fdernejord utledsen du vnde tillbaka.
    ren nio vi redde dem ondt, omringande staden
    Med all mjelig list; knappt lyktade detta Kronion.
    Derstds ingen i rd likstlla sig nnsin med honom       120
    Ville, ty vida segrade stds den dle Odysseus
    Med all mjelig list, just far din, om du i sanning
    ttling af honom r; mig, skdande, fngslar beundran.
    Ty visst skickeligt faller ditt tal; ej skulle man mena,
    Att en man, som r ung, s skickeligt orda frmdde.      125
    Der nu hela den tiden ej jag, och den dle Odysseus
    Tveskiljs talte uti folksamlingen, eller i rdet,
    Utan, stds en sjl, med vett och frstndiga rdslag,
    Tnkte vi, hur fr Argeierna allt aflupe frtrffligt.
    Men d i grund vi frdt den hga Priamos-staden,         130
    Stigit p skeppen om bord, och en gud de Achaier frskingrat;
    D jemvl uttnkte i sjln Zeus sorgelig hemfrd
    t de Argeier, frty rttrdige ej, eller kloke
    Samtlige voro; derfr fick mngen en snpelig nda,
    Genom frderflig harm hos Pallas, den vldiges dotter.    135
    Som uppvckte en tvist de bda Atreider emellan;
    Sedan desse till samling Achaierna samtliga kallat
    Drligt, men ej som skickeligt var, mot sjunkande solen --
    Och nu kommo, betyngde af vin, Achaiernes sner --
    Ordet ordade de, hvarfr krigsfolket de samlat.           140
    Visserlig d Menelaos befllte Achaierna alla
    Minnas sin terfrd p hafvets yta, den vida;
    Det mellertid ej behagade alls Agamemnon, som ville
    Qvar krigsfolket behlla, och heliga offer frrtta,
    Att frsona Athenaies frskrckliga vrede:                145
    Dre, som ej frstod, att icke hon skulle bevekas.
    Ty ej ndrar sig strax stds varande gudarnes vrede.
    S med fiendtliga ord omvexlande, desse nu bde
    Stodo, och upp sig reste i hast fotbrynjte Achaier
    Med frskrckeligt sorl, och de tveskiljs gillade rdet.  150
    Natten lgo vi, tnkande ut olyckor i sjlen,
    Mot hvarandra, ty Zeus tillstllde oss hrda frderfvet.
    Men vid morgonens stund vi i sjn galejorna drogo,
    Frde vrt gods om bord, och de sknomgrdlade qvinnor.
    Hlften utaf krigsfolket likvl qvarstannande drjde      155
    Der hos Atreus' son, Agamemnon, herden fr folket;
    Hlften vi stego om bord, och reste; galejorna skyndsamt
    Seglade; lugnat hade en gud omtliga hafvet.
    Till n Tenedos komne, vi redde t gudarna offer,
    Hastande hem; men nnu Zeus icke beslutit vr hemkomst.   160
    Hrd, han vckta nu terigen den skadliga tvisten.
    Somlige, vndande om tverodda galejorna, reste,
    Alle Odysseus' mn, den vise och fyndige drottens,
    ter att stlla sig in hos Atreus' son, Agamemnon.
    Jag deremot med samtliga skepp, som hade mig tfljt,     165
    Flydde, ty nog jag visste, att ondt tillstllde oss guden.
    Flydde s Tydeus' krigiske son, och kamraterna pdref.
    Kom ock efter oss sent blondlockig drott, Menelaos,
    Hvilken p Lesbos oss hann, ptnkande lnga seglatsen,
    Antingen ofvanom Chios, det klippiga, resa vi borde,      170
    Rakt p Psyrias , behllande henne till venster,
    Eller nedanom Chios, frbi det blsiga Mimas.
    Bdo s guden lta oss se jrtecken; han fven
    Viste, och bjd oss midtfver sjn gerad p Euboia
    Segla, p det vi snarligast s undginge frderfvet.       175
    Blste nu upp en susande vind, och galejorna skyndsamt
    Lupo p fiskiga vgarna fram, och sen vid Geraistos
    Togo de hamn om natten, och vi der bragte Poseidon
    Offer af tjurars lr, d vi mtt det villande hafvet.
    Fjerde dagen det var, d i Argos de jemna galejor         180
    Tydeus' sons, hsttuktarens, mn, Diomedes', i hamnen
    Bragte; men jag hll kosan p Pylos, och aldrig oss medvind
    Stannade af, ssnart som en gng gud sndt den att blsa.
    S okunnig, mitt lskade barn, jag kom, och ej knner,
    Hvilka ibland de Achaier frgtts, och hvilka som rddats.  185
    Men allt det jag, sittande hr i salarna vra,
    Hrt, och som billigt r, skall du veta; dig dljer jag intet.
    Vl Myrmidonerne, sgs det, de spjutinfvade kommo,
    Frde utaf storsinnte Achilleus' lysande ttlgg;
    Vl Philoktetes ocks, den herrlige sonen till Poias.     190
    Frde s Idomeneus kamraterna alla till Kreta,
    Hvilka ur kriget sluppit, och sjn bortrfvade ingen.
    Sjelfve, i fjerran land, J hafven vl hrt om Atreides,
    Hur han kom, hur Aigisthos beredde bedrfvelig ofrd.
    Men han sannerlig ock frskrckligen detta har umgllt.   195
    O, hur vl, att en son den mrdade mannen sig efter
    Lemnar! Ty han jemvl sin faders mrdare npste,
    Den falsksinnte Aigisthos, som drap namnkunniga fadren.
    lskade, du ocks, (ty jag ser dig s stor och s vacker,)
    Tapper var, att hos sednaste slgt man godt om dig sge.  200

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    O Nestor, Neleiades, du Achaiernes ra,
    Visst han hmnades skarpt, och Achaierne skola t honom
    Bra ett vidstrckt lf, en sng fr kommande slgten.
    Mtte en likdan kraft mig gudarne hafva frlnat,         205
    Att jag de giljare npste fr jmmerfulla frfnget,
    Hvilka, af fvermod, anstmpla mig skndliga saker!
    Men mig gudarne ej en sdan lycka beslutit,
    Hvarken mig, eller far min, och nu allt mste man tla.

    Honom svarade sen den Gereniske riddaren Nestor.          210
    lskade, efter du mig pminnt om detta, och ordat:
    Folket pratar, att giljare mnge till tal, fr din moders
    Skull, anstmpla i salarna ondt, som dig ej behagar.
    Sg mig, kufvas du nu frivillig, eller dig folken
    Hata i landet s, hrsammande gudens orakel.              215
    Ho kan veta, om dem vldsverket han, kommande, hmnas,
    Anten allena han r, eller ock samflte Achaier.
    Ty om hon ville lska dig s, klargda Athene,
    Ssom hon vrdade sig om den rerika Odysseus,
    Uti de Troers land, der vi smrtor ledo, Achaier; --      220
    Ty ej nnsin jag sett s klarligen gudarne lska,
    Ssom klarligen honom beskrmade Pallas Athene;
    Om hon ville nu lska dig s, och vrda af hjertat,
    Sannerlig fven mngen af dem bort brllopet glmde.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:   225
    Gamle man, jag tror att ditt tal fullbordas ej nnsin,
    Ty fr mycket du sagt; mig hpnad betager, och, icke
    Denna frhoppning mig fylls, nsknt s gudarne ville.

    Honom talte d till klargda gudinnan Athene:
    Hvad fr ord dig, Telemachos, flg ur tndernas stngsel!  230
    Ltt en gud, om han vill, frn fjerran en ddelig rddar.
    Ville jag visst minsann, fast efter mnga strapaser,
    Lnda till eget hus, och hemkomstdagen beskda,
    Hellre n d vid min hrd, p stt som nu Agamemnon,
    Genom Aigisthos' list r mrdad, och genom sin makas.     235
    Men ej gudarne sjelfve engng den gemensama dden,
    Ens frn lskad man, frm afvrja, enr den
    Lngutstrckade dds frderfliga de en fattar.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Mentor, talom ej mer om dethr, fast sorgsne vi re;      240
    Ty ej mera fr honom r sann hemkomsten, men redan
    De oddlige dd anstiftat, och lotten, den svarta.
    Nu om en annan sak jag vill utforska och frga
    Nestor, ty mera n andra han lagar knner och klokskap.
    Ty tre gnger han sgs ha mnnernes slgten beherrskat,   245
    Derfre ock oddelig han mig synes att pse.

    O Nestor, Neleiades, du sge mig sanning:

    Hur dog Atreus' son, vidtherrskande kong Agamemnon?
    Hvar var d Menelaos? och hur anstmplade ofrd
    Nu svekrde Aigisthos, som drap lngt tapprare mannen?    250
    Var i Achaiska Argos han ej, men kanske hos andra
    Menniskor irrade kring, och denne djerfdes att mrda?

    Honom svarade sen den Gereniske riddaren Nestor:
    Nog skall jag detta, min son, sannfrdligen allt dig frtlja.
    Visserlig sjelf ock gissar du ltt, hur saken sig tilldrog.  255
    Om han Aigisthos vid lif n hade i salarna trffat,
    Atreus' son, d frn Troia han kom, blondlock Menelaos;
    Skulle man ej p den ddades stoft uppkastat en grafhg,
    Utan hundarne honom frtrt och korparne skert,
    Liggande lngt frn Argos p fltet, och honom ej ngon   260
    Af Achainnorna grtit; s stor illgerning han uttnkt.
    Ty derborta ju vi, utfrande mnga bedrifter,
    Dvaldes, och lugn i en vr utaf hstnrande Argos,
    Han Agamemnons geml entrget smekte med orden.
    Lnge i brjan likvl afslog hon den skamliga gerning,    265
    dla Klytaimnestra; Hon egde ett redeligt hjertlag.
    Var hos henne en sngare ock, som hgligen ombad
    Atreus' son, d till Troia han for, att bevaka gemlen.
    Men nr gudars beslut nu insnrjt henne, att kufvas,
    Se, d frde han sngaren bort till dslig en holme,      270
    Lemnande der, att varda ett rof och byte fr korpar;
    Henne, den viljande, viljande sen hem till sig han frde.
    Mnga lr han brnnde p gudarnes heliga altar,
    Mnga smycken af gull frrade, fvensom vfvar,
    Sen storverket han lyktat, som aldrig i sjlen han hoppats.  275
    S vi reste frn Troia, och seglade bda tillsamman,
    Sonen af Atreus och jag, vlsinnade mot hvarandra.
    Men d vi heliga Sunion ntt, Athenarnes udde,
    Phoibos Apollon der styrmannen fr Menelaos
    Med de lindriga pilarnas skott pkommande, drpte,        280
    Medan rodret i hndren han hll  snabba galejan,
    Phrontis, Onetors son, mer skicklig n menniskors slgten,
    Vl att styra galejan, enr som stormarne trngde.
    S qvarhlls han nu der, nsknt pskyndande resan,
    Fr att jorda sin vn, och derhos beg hans begrafning.   285
    Men nr denne ocks, pfarande hafvet, det dunkla,
    Upp de hlkade skepp, klippudden vid branta Maleiai,
    Ilande ntt, frskrcklig dess frd vidtdundraren Zeus d
    Stmplade an, och den hvinande vinds stormande han nedgjt,
    Samt ofantliga, grsliga svall, s hga som bergen,       290
    Der, tskiljande skeppen, till Kreta han jagade ngra.
    Der de Kydoner bodde, omkring Iardanos' flden.
    Finns s en viss glatt klippa och brant, som skjuter i saltsjn
    Ytterst vid Gortyns fste uti dimmdunstiga hafvet.
    Sunnan der strtvgen mot vestliga udden, till Phaistos,  295
    Jagar, och liten en hll fvrjer den vldiga vgen.
    Ngre de kommo nu dit, och knapt undgingo frderfvet
    Mnnerne, men mot klipporna slogos af bljorna skeppen
    Snder; men fem likvl af svartframstamiga skeppen,
    Vinden och vgen frande bort, hndref till Aigyptos.     300
    S nu han der, hopsamlande gull och rikelig lifskost,
    Till villfremmande menniskor kom med galejorna sina.
    Nidingsverk mellertid Aigisthos beredde der hemma,
    Drpande Atreus' son; af honom kufvades folket.
    Sju r var han d konung uti mnggyllne Mykene;           305
    Men p det ttonde kom, till hans ofrd, dle Orestes
    Frn Athenai tillbaka, och nu farsmrdaren drpte,
    Den svekrde Aigisthos, som drpt hans sttliga fader.
    Visst, nr denna han drpt, han redde Argeierna grafml,
    Fr olidliga modren, och fr modlse Aigisthos.           310
    Kom s p samma dag Menelaos, vldig i hrskri,
    Frande gods ombord, s mycket galejorna buro.
    Ock du, lskade, fjerran ej skild kringirra frn hemmet,
    Lemnande godset ditt, och mnner i egna palatset,
    fvermodige s, att de dig alltsamman ej mnde,           315
    Delande, frta, och du ha gjort din resa frgfves.
    Men jag till Menelaos dig nu befaller och bjuder
    Fara; ty denne har nyss hemkommit frn fjerran landen,
    Frn de menniskor, dn ej hoppades nnsin i sinnet
    Komma tillbaka, eho en gng stormvindarne kastat          320
    Upp s vidstrckt haf; dn sjelfvaste fglarne icke
    Lnda p samme r; ty det r bd stort och frskrckligt.
    Utan begif dig stad med ditt skepp och kamraterna dina;
    Om du vill frdas till lands, dig hstar och vagn i beredskap
    ro, och snerne mine, som dig ledsagare blifva           325
    Till Lakedaimons borg, der han bor, blondlock Menelaos.
    Honom sjelf ombedje du sen, att han sanning frkunnar;
    Osannt skall han ej sga, frty han r ganska frstndig.

    Ordade s, men sol gick ned, och skymningen pkom.
    Talade ock bland dem klargda gudinnan Athene:            330

    Gamle, i sanning med skl allt detta du har oss bebdat;
    Dock, vlan; afskren nu tungorna, vinet bemngen,
    Att vi Poseidaon och de friga gudar till ra
    Offergjutande, vandre till sngs; ty tiden r inne.
    Ty ren solen i dunkel har gtt; ej heller det passar,     335
    Lnge att sitta vid gudarnes fest, men vnda till hemmet.

    S nu dottren af Zeus, hvars rst ock samtlige lydde.
    Men hrolderne dem utgjto p hnderna vatten,
    Gossar derjemte ocks vinblarna rikligen fyllde
    Delte t alla, och gingo till hvar med bgrarna sedan;    340
    Tungorna lade i eld, uppstego och gjto upp dem.
    Men d de offergjutit och druckit s mycket dem lyste,
    D gudskne Telemachos strax och Pallas Athene,
    Begge tv begfvo sig bort till hlkade skeppet.
    Nestor likvl qvarhll dem nnu, tilltalte och sade:      345

    Zeus afvrje det vl, samt frige evige gudar,
    Att ni skulle frn mig hnvandra till snabba galejan,
    Liksom ifrn en rockls man eller alldeles uslig,
    Hvilken ej mantlar har eller mnga fllar i huset,
    Hvarken att sjelf mjukt sofva upp, och ej gsterna heller.  350
    Men jag eger hos mig bd mantlar och sttliga fllar.
    Nej, allsicke det sker, att en son till drotten Odysseus
    Sofver upp skeppsdck, s lnge tminstone Nestor
    Lefver, och sner sen vl torde i salarna qvarbli,
    Att undfgna hvar gst, eho min boning besker.           355

    Honom talte d till klargda gudinnan Athene:
    Vl har detta du sagt, krlsklige gubbe; att lyda
    Hfves Telemachos fven, frty det vida r bttre.
    Derfre skall han ocks tflja dig nu, fr att sofva
    Hemma i salarna dina, men jag till svarta galejan         360
    Gr, fr att muntra kamraterna opp, och orda om allting;
    Ty allena bland dem jag bermmer mig vara den lste.
    Men de frige mn medflja, de yngre, af vnskap,
    Till sin lder en hvar storsinnte Telemachos like.
    Der jag rnar mig lgga p hlkade svarta galejan         365
    Nu; men i morgon bittid' jag till storsinnta Kaukoner
    Reser, egande der en fordran, som icke r nylig,
    Liten ej heller. Du honom, emedan till dig han r kommen,
    Skicka med vagn och med son, samt gif t honom de hstar,
    Som dig snabbaste ro i lopp och bste i styrka.          370

    Talade s, och dn sig begaf klargda Athene,
    Lika ert rn, och hpnad betog de seende alla.
    Hpnade fven den gamle, enr han med gonen sg det,
    Tog Telemachos' hand, och talade ordet, och sade:

    lskade, ej jag det tror, att du feg skall varda och kraftls,  375
    Om dig, nnu s ung, ledsaga gudarne sjelfve.
    Ty det en annan ej var af dem som bo i Olympen,
    Utan dottren af Zeus, rofgiriga Tritogeneia,
    Som bland Argeierna aktade hgt din modige fader.
    Men, o drottning, var mild, och frlna osa sttelig ra,  380
    Frst mig sjelf, och snerna sen, och den vrda gemlen!
    Dig skall jag offra en qviga, som r bredpannad och ett rs,
    Otmd, aldrig nnu frd under oket af ngon.
    Henne jag offrar t dig, sen gull kring hornen jag gjutit.

    Talade, bedjande, s, samt hrdes af Pallas Athene.       385
    Tgade sedan frut den Gereniske riddaren Nestor
    Framfr sner och fr svrsner, till sttliga huset.
    Men d till kongens skna palats ankommit de hade,
    Satte sig samtlige ned i en rad p bnkar och stolar.
    Dem, ankomna, i skln utblandade sedan den gamle          390
    Drickesljufveligt vin, som nu p det elfte ret
    Skafferskan ppnade upp; och sprundet lste frn krukan.
    Deraf mngde den gamle pokalen, och hgt till Athene,
    Offergjutande, bad, Zeus', aigisbrarens, dotter,

    Men d de gjutit, och druckit, s mycket som sinnet dem lyste,  395
    Gingo de frige hem hvar och en; ty de lngtade hvila, --
    Lt s bdda hos sig den Gereniske riddaren Nestor
    t Telemachos, lskad son till dle Odysseus
    Uti en pyntad sng, i skygd af den dnande frgrd;
    t lansgode Peisistratos ock, krigskmparnes hfding,     400
    Hvilken i salarna n af hans sner allena var ungsven.
    Sjelf deremot han sof i det inre af hga palatset.
    Honom redde den blda gemln nattlger och sofbdd.

    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Hastade upp frn sin bdd den Gereniske riddaren Nestor.  405
    Och utgngen, han satte sig ned p de slipade stenar,
    Hvilka han hade t sig, framfr de resliga portar,
    Hvita, och glnsande hn, som af olja. P dessa tillfrne
    Neleus hade sin plats, uppvgande gudar i vishet.
    Denne, af dden kufvad, nu ren gtt bort till Ades.      410
    Nu Gereniern Nestor der satt, Achaiernes vrdman,
    Spiran i hand; och omkring frsamlades snerne mangrannt,
    Komne utur sofrummen, Echephron, och Stratios, och
    Perseus, och Aretos, och gudjemlik Thrasymedes.
    Kom s derefter sjette till dem Peisistratos, hjelten.    415
    Der bredevid gud like Telemachos sitta de bdo.
    Och den Gereniske riddaren Nestor brjade orda:

    lskade barn, skyndsamligen nu fullborden min nskan,
    Att bland gudarna frst jag huld m gra Athene,
    Som mig kom synbarlig till gudens herrliga festml.       420
    En till fltet m g, att dn med det snaraste qvigan
    Kommer, drifven utaf koherden, som korna bevakar.
    Till storsinnte Telemachos' skepp; det svarta, en annan
    Gnge, att bringa kamraterna hit, blott tv m han lemna;
    En desslikes ocks gullgjutarn Laerkes befalle            425
    Komma, p det qvighornen omkring han gullet m gjuta,
    frige stannen J samtlige qvar, och sgen derinne
    Trnorna till, i de sttliga rum, att de reda en mltid,
    Bnkar, och ved jemvl, samt bringa oss klaraste vatten.

    Talade s, och de alle nu flades; kom d frn fltet     430
    Qvigan, kommo ocks frn snabba och jemna galejan
    Den storsinnte Telemachos' mn; kom smeden derjemte,
    Jernverktygen i hand, fullndningens medel fr konsten,
    Stdet, och hammeren med, och den vlarbetade eldtng,
    Hvilka han till gullsmidet begagnade; kom s Athene,      435
    Att nrvara vid offret; den ldrige riddaren Nestor
    Gullet gaf, och derefter han kringgjt hornen p qvigan,
    flande, s att gudinnan skull' gldas t skdade smycket.
    Qvigan Stratios ledde vid hornen, och dle Echephron;
    Och tvttvatten t dem, i blommiga fatet, Aretos          440
    Hmtande, kom ur kammarn, och kornmjl hade i andra
    Handen i korg; Thrasymedes bredvid, stridstndande hjelten,
    Stod med en hvass slagtyxa, beredd, att qvigan ihjelsl.
    Perseus hll blodkrlet; den ldrige riddaren Nestor
    Brjade offret med vatten och mjl, samt bad till Athene  445
    Trget, och kastade s pannhret, som frstling i elden.

    Men d de lyktat sin bn, samt offermjlet omkringstrtt,
    Genast Nestors son, stormodig man, Thrasymedes,
    Stende nr, hgg till; nacksenorna samtliga afskar
    Yxan, och qvigans kraft upplste; d skriade alla         450
    Bd svrdttrar, och dttrer, och Nestors vrdiga maka,
    Eurydike, den lsta ibland kong Klymenos' dttrar.
    Desse lyftande sedan ifrn bredvgiga jorden
    Hllo; och qvigan drap Peisistratos, mnnernes hfding.
    Rann s dess svarta blod, och lifvet lemnade benen,       455
    Men de styckade henne, och strax utskuro de lren,
    Allt i ordenteligt skick, samt dessa med fettet betckte,
    Grande trehvarfs det, och derp kttstycken de lade;
    Brnnde p spjelkved sedan den gamle, och gldande vinet
    Pgjt; svennerna hllo bredvid femuddar i hndren.       460
    Men nr lren mu brnnts, och de offerinelfvorna smakat,
    Skuro de resten i bitar, och kring stekspetten dem fste,
    Stekte, och hllo i hndren en hvar hvassuddiga spetten.
    Och Polykaste, den fagra, som var bland Neleiern Nestors
    Dttrar yngst, mellertid gudlike Telemachos tvagde.       465
    Sedan hon tvagit honom, och smort frikostigt med olja,
    Kastade han sig kappan omkring, den skna, och trjan,
    Steg s utur badkaret, till skick oddliga, jemnlik.
    Gick, och satte sig ned vid Nestor, mnnernes herde.
    Sedan de stekt det fetaste ktt, och dragit frn spetten,  470
    Sittande spisade de; upp stego d sttlige mnner,
    Och ifyllde t dessa i gyllene bgrarna vinet.
    Men till dryck och till mat nr de samtligen mttat sin lystnad,
    Strax begynte att orda Gereniske riddaren Nestor:

    Sner, vlan, t Telemachos nu sknhriga hstar          475
    Leden fr vagnen, och spannen uti, att han lyktar sin resa!

    S han sade, och de hrsammade honom, och lydde,
    Och skyndsamligen spnnde fr vagnen de ilande hstar.
    Hushllsqvinnan deri nu brdet, soflet och vinet
    Packade in, som pl zeusfostrade kongar frtra.          480
    Steg s Telemachos upp i den fverprktiga vagnsstoln,
    Nestors son bredevid, Peisistratos, mnnernes hfding,
    fven i vagnsstoln steg, och, fattade tmmen med hndren,
    Och p hstarna slog; och ej ovillige flgo
    Desse, och lemnade Pyliers stad, den hga, bakom sig.     485
    De heldagligen skakte sitt ok, det brande tvesids.
    Ned gick solen, och vgarna ren omdunklades alla.
    Och d till Pherai lnde de an; der bodde Diokles,
    Son till Orsilochos, hvilken var sjelf en son till Alpheios.
    Natten sofvo de der; gstsknker fr dem han stllde.     490

    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Spnnde de hstarne fr, och stego i pyntade vagnen,
    Genom porten de krde, och genom den dnande frgrd.
    Han p hstarna slog, och de ej ovillige flgo,
    Kommo till hvetebrande fltet, och derstdes sedan       495
    Lyktade frden; s fort dem frde de ilande hstar.
    Ned gick solen, och vgarne ren omdunklades alla.




Fjerde Sngen.


    Till Lakedaimon desse, det dldiga lnde, och djupa,
    Och inkrde nu hos Menelaos, den rebekrnte.
    Honom de funno ett brllopsgelag med vnnerna mnga
    Firande hemma hos sig, t sonen och sttlige dottren.
    Henne han snde t sonen utaf hrskingrarn Achilleus;       5
    (Ty i Troia han ren tillfrene lofvat och samtyckt
    Gifva, och gudarne nu fullbordade deras frmlning;
    Henne s snde han nu med hstar och vagnar, att fara
    Till Myrmidonernes prisade stad, der denne var konung.)
    Men t sin son frn Sparta Alektors dotter han frde,      10
    Hvilken t honom var fdd krlskelig, bld Megapenthes,
    Af slafvinnan; t Helena mer ej gudarne lifsfrukt
    Gfvo, sedan hon fdt tillfrne den tjusande dottren
    Hermione, med tycke utaf Aphrodite, den gyllne.

    S spiste i det hgtakiga, stora palatset                  15
    Grannar, och vnner hos Menelaos, den rebekrnte,
    Fgnande sig; der qvdde fr dem gudomlige sngarn,
    Spelande cittra; och tv luftspringare fven i laget,
    Stmmande an en sng, omkring sig svngde i midten.

    Men i palatsets portar de sjelfve, och hstarne bda,      20
    Hjelten Telemachos nu, samt Nestors lysande ttling,
    Stodo, och frst framtrdande sg dem kong Eteoneus,
    Hurtig tjenare hos Menelaos, den rebekrnte;
    Sprang att bertta i rummen derom fr mnnernas herde,
    Och sig stllande nra, han talade vingade orden:          25
    Fremlingar nu der st, zeusfostrade drott, Menelaos,
    Mnner tv, som likna till brd den store Kronion;
    Sg d, skole vi dem urspnna de ilande hstar.
    Eller frda dem af till en ann, som gerna dem mottar.

    Honom svarade, hgligen vred, blondlock Menelaos:          30
    Ej enfaldig du var, Boetos' son, Eteoneus,
    Frr, men tminstone nu, som ett barn, enfaldigt du jollrar.
    Sannerlig ha vi sjelfve frtrt gstsknkerna mnga
    Bland villfremmande mn, hit kommande; mtte ndock Zeus
    Framdeles gra p jemren ett slut! de fremlingars hstar   35
    Urspnn, bringa dem sjelfva ocks hit in fr att spisa.

    Sade; och denne ur saln uthastade, bjd ock de andra
    Hurtiga tjenarne strax att flja tillika med honom.
    Hstarna de urspnnde, som svettades oket inunder,
    Men derefter de bundo dem fast vid hstliga krubbor,       40
    Kastade fr dem spelt, som de mngde med gulaste kornet,
    Samt mot insidsvggen, den strlande, lutade vagnen;
    Frde s in dem sjelfva i herrliga huset; frvnte
    Sgo de om sig uti zeusfostrade konungens boning.
    Frty likasom solens glans det var, eller mnens           45
    I hgtakigt palats hos rebekrnt Menelaos.
    Men d de skdande kring med gonen, nog sig frlustat,
    Stego de in, att bada, uti vlglattade karen.
    Nr nu allts dem trnorna tvttat, och smort med essensen,
    Kastat omkring en hvar en yllene mantel och lifrock,       50
    De sig satte p stolar invid Menelaos, Atreiden.
    Men tvttvatten i skln ihllde en trna, och frambar
    I den skna och gyllne, upp tvttfatet af silfver,
    Vattnet, och dukade derbredevid det fejade bordet.
    rbara skafferskan hmtade brd, och satte fr dessa,      55
    Samt mng rtter dertill, af allt hvad huset frmdde.
    Freskrarn p fat upplade, och hmtade allt slags
    Ktt, och stllde t dem bredevid de gyllene bgrar.
    Helsande bda, talte dem till blondlock Menelaos:

    Smaken p maten, och plgen er vl, J bda; men sedan,     60
    Nr ni er mltid gjort, vi skola er frga, bland mnner
    Hvilka J ren; ty icke frsvann er frldrarnes stmma,
    Utan J ttlingar ren utaf zeusfostrade kongar,
    Skepterbrande mn; de fege ej sdana aflat.

    Talade s; och lade fr dem af oxen, den feta,             65
    Ryggstek, fattad med hndren, som honom till ra de framlaggt.
    Desse nu hnderna rckte till redda och frdiga rtter.
    Men till dryck och till mat, nr de samtligen mttat sin lystnad,
    Stllde Telemachos talet p stund till sonen af Nestor,
    Hllande hufvudet nr', att de andre ej skulle det hra:   70

    Mrk nu, o Nestors son, krlsklige du fr mitt hjerta,
    Kopparns blixtrande glans fverallt i de dnande rummen,
    Gullets jemvl, bernstenens, och elfenbenets och silfrets!
    Zeus', den Olympiskes, borg, mhnda r innantill sdan.
    Hur osageligt allt! mig skdande hpnaden fngslar.        75

    Honom, talande s, frnam blondlock Menelaos,
    Och tilltalade dem, och sade bevingade orden:

    lskade sner, med Zeus bland ddliga tfle ej ngon;
    Ty oddlige ju hans boningar ro, och skatter;
    Men bland ddliga ngon med mig, eller icke, m tfla      80
    I besittningars mngd; visst r, sen mycket jag lidit,
    Mycket irrat, jag frde dem hem p ttonde ret.
    Kypros, Phoinike, de Aigyptier, under min irrfrd,
    Sg jag, Sidonier ock, och Erember, och Aithiopeer,
    Libyen fven, der lammena strax behornade fdas.           85
    Ty tre gnger hvart endaste r der tackorna lamma.
    Der ej egaren sjelf, ej heller hans herde r nnsin
    Stadd i behof af ost och af ktt, eller ljufliga mjlken,
    Utan de stds, r ut, r in, der lta sig mjlka.
    Medan jag hrvid nu, hopsamlande mycken besittning,        90
    Irrade kring, mellertid mig brodren en annan ihjelslog
    Lnligt och ofrtnkt, i berd med frderfliga makan.
    Derfr i sanning ej glad jag dessa besittningar eger.
    fven af fdren J bordt det hra, ehvad de er mnde
    Heta; ty srdeles mycket jag led; och huset frstrdes,    95
    Ganska beqvmt att bebo, inrymmande mycket och dyrbart.
    Hade med tredjedelen deraf jag ftt i palatset
    Bo, och vore vid lif de mn, som i rymliga Troia
    Stupade d, lngt borta ifrn hstnrande Argos!
    Dock jag samtliga dessa i sanning beklagar och grter,    100
    Sittande mngen gng hr hemma i salarna vra,
    Fgnande stundom med sorg mitt sinne, och stundom jag ter
    Hvilar; ty snarlig mttnaden r af frstelande sorgen.
    Bland dem alla jag ingen ndock s grter, fast ngslad,
    Ssom en enda; han mig frbittrar smnen och maten,       105
    Nr jag det minns: af Achaierna har ej ngon s flats,
    Ssom Odysseus stred och flades; detta nu honom
    Sjelf till qval skull' lnda, och mig till evrdelig smrta,
    Fr hans skull, att s lnge han drjer; allsicke vi vete,
    Om han r dd eller lefvande. Nu begrter vl honom       110
    Bde frstndiga Penelope, och gamle Laertes,
    Jemte Telemachos, hvilken ett barn han lemnade hemma.

    Talte; och lngtan att srja sin far uppvckte hos honom.
    Trar ur gat p marken han gjt, d om fadren han hrde,
    Och han fr anletet hll den purpurne mantalen lyftad,    115
    Med tv hndren; och det snart varsnade nu Menelaos,
    Och besinnade sedan uti sin sjl och sitt hjerta,
    Anten han honom skull' tillstdja att minnas sin fader,
    Eller frut tsprja, och tala om ett och om annat.

    Medan detta han vlfde uti sin sjl och sitt hjerta,      120
    Ut nu Helena frn hgtakiga, doftiga kammarn
    Kom; gullslndade Artemis lik hon var till att pse.
    Genast en konstgjord stol framstllde t henne Adraste,
    Och Alkippe af lenasta ull medfrde en matta;
    Phylo en silfverkorg medfrde, som gifvit t henne        125
    Konung Polybos' maka, Alkandre, som bodde i Thebai,
    Det Aigyptiska, der mng skatter i rummen frvaras.
    t Menelaos sjelf han gaf tv silfverne badkar,
    Tio talenter i gull, och tv treftter derjemte.
    Utomdess hans geml gaf Helena sknaste sknker,          130
    Gyllene slndan hon gaf, och derhos lngrundade korgen,
    Silfverne; ytterst med gull utsirade voro dess kanter.
    Trnan Phylo den nu medfrande, satte fr henne,
    Fylld med finaste garn till brddarna, ofvanp denna
    Slndan lg, frsedd med dunkelfrgade ullen.             135
    Hon sig satte p stoln, och en pall var inunder dess ftter.
    Strax hon sporde med orden gemln om ett och om annat:

    Vete vi vl, zeusfostrade drott, Menelaos, om dessa,
    Hvilke bland mn de bermma sig ha ankommit till vrt hus?
    Ljuger jag nu, eller talar jag sannt? men mig hjertat befaller.  140
    Ty jag tror mig ej nnsin ha sett n ngon s lika,
    Hvarken man eller qvinna (mig skdande hpnad betager),
    Ssom denne r lik stormodige konung Odysseus'
    Son, Telemachos, hvilken, ett spdt barn, lemnade hemma
    Denne man, d fr mig, fraktliga kvinna, Achaier,        145
    J anlnden till Troia, att vcka det vgsama kriget.

    Svarande, henne talade till blondlock Menelaos:
    Maka, fvens jag nu tnker, ssom du likar;
    Ty hans ftter de voro ja sdana, sdana hndren,
    gonens blickar, och hufvudet med, och hret derofvan.    150
    Och d jag nu derjemte, erinrande mig om Odysseus
    Talte, hur mnga bekymmer, fr min skull flande, denne
    Utstod, gjt han ur gonens lock den brnnande tren,
    Och fr anletet hll den purpurne mantelen lyftad.

    Honom igen genmlte Peisistratos, sonen af Nestor:        155
    O, zeusfostrade kong, Menelaos, kmparnes hfding,
    Dennes son i sanning r han, som sjelf du frmler;
    Men grannlaga han r, och tungt det lgger p hjertat,
    Att, hit nyligen lnd, framlgga ett sladdrande mngprat,
    Dig infr, af hvars rst, som af guds, vi alle frtjusas.  160
    Men mig skickade hit den Gereniske riddaren Nestor,
    Att hans fljeslagare bli; ty han ville dig skda,
    Att du skulle med rd eller dd g honom tillhanda.
    Ty mngfaldiga qval har en son, hvars fader r borta,
    Hemma i huset, enr ej andre beskyddare finnas:           165
    S Telemachos nu; ty borta r denne, och ingen
    Finns bland folket, som skull' afvrja frn honom frderfvet.

    Svarande, honom talade till blondlock Menelaos:
    Gudar, en srdeles kr mans son i sanning till mitt hus
    Kommit, hvilken fr mig mngfaldiga strider har utsttt.  170
    Ock jag trodde mig f undfgna, fr alla Argeier,
    Honom, i fall hemkomsten t oss p de snabba galejor
    Utfver sjn frunnte Olympiske dundrarn Kronion.
    fven i Argos en stad jag byggt, och boningar inredt,
    Bringande honom frn Ithaka hit med skatter; och son sin,  175
    Samt det samtliga folk, sen en af de stder jag utrymmt,
    Hvilka bo hromkring, och sjelf jag som konung beherrskar.
    Ofta vi d hvarandra beskt; ej hade oss ngot
    tskilt, fgnande vnligt hvarann, och frlustande stdse,
    Frrn d ddens moln, det svarta, beskuggade bda.       180
    Men s var det beskrdt; gud sjelf afundades detta,
    Hvilken honom, den arma, betog hemkomsten allena.

    Talade s; och hos alla han vckte till sorgen begret.
    Gret nu Helena, hon den Argeiska, fdd af Kronion,
    Gret s Telemachos ock, samt Atreus' son, Menelaos;       185
    fven ej Nestors son otrade gonen hade,
    Ty han i hjertat sitt vankfri Antilochos mindes,
    Honom, som herrlig son till strlande Eos ihjelslog,
    Honom han mindes, och talade s bevingade orden:

    Atreus' son, att mer n ddlige du r frstndig.         190
    ldrige Nestor mig sade, enr vi tnkte upp dig,
    Hemma i salarna hans, och vexlade ord med hvarandra.
    Hr mig frdenskull, om du det kan! Ty icke jag finner
    Nje, vid aftongelag att grta; i morgon ju fven
    Tidiga Eos vi f; likvl misstycker jag icke,             195
    Att man grter den menska, som dtt, och lyktat sin bane.
    Detta ju ock r endaste sknk t elndiga menskor,
    Att man klipper sitt hr, och torrkar frn kinderna tren.
    fven fr mig en broder har dtt, allsicke den smste
    Bland Argeiernes mn; du torde det veta; jag icke         200
    Mtt, eller sett; det sgs, att Antilochos mera n andra
    Varit, mera i lpande snabb, och vldig en kmpe,

    Svarande, honom talade till blondlock Menelaos:
    lskade, sdant du sagt, som det hfs frstndige mannen
    Sga och gra, och den som ldre till rena vore;         205
    (Son af en sdan far, du frdenskull ordar frstndigt.
    Sonen r vl lttknd till en man, t hvilken Kronion
    Lycka beslt, d han ktade sig, d till verlden han fddes.
    S han t Nestor nu har alla dess dagar frunnat,
    Att i egna salarna sjelf storsttligen ldras,            210
    Men att i lanskonst frmst, och i vishet snerne ro.)
    Ltom oss derfre lykta den grt, som nyligen uppsttt.
    Och qvllsvarden igen ptnka; man gjute p hndren
    Vatten; i morgon bittida ock fr Telemachos finnas
    Ord, och fr mig, att sga hvarann vr gemensamma mening.  215

    Sade; och Asphalion tvttvatten p hnderna hllde,
    Hurtig tjenare hos Menelaos, den rebekrnte.
    Desse nu hnderna rckte till redda och frdiga rtter.
    Men helt annat betnkte d Helena, fdd af Kronion
    Strax en krydda hon kastade in i vinet, de drucko,        220
    Bot mot vrede och sorg, utplnande samtliga qvalen.
    Ho som smakar deraf, sen hon r mngd i pokalen,
    Ej den dagen gjuter en tr fr kinderna neder,
    Ej, om fr honom dtt hans egen mor eller fader,
    Ej, om hans bror, eller lskade son de infr hans anlet   225
    Drpte med svrdet, och han med gonen skulle det skda.
    Sdana krydder dottren af Zeus, illfundiga, hade,
    Starka, dem Thons geml, Polydamna, Egyptiskan, gifvit
    Henne; ty rikligen alstrer ju der fruktgifvande jorden
    Krydder, somliga goda till blandning, och somliga slema.  230
    Lkare r der enhvar, mer skicklig n friga alla
    Menskor, frty de leda ifrn Paieon sin hrkomst.
    Men d nu kryddan hon bragt, och befallt vin hlla i krlen,
    ter med orden hon brjade p, och talte, och sade;

    Atreides, zeusfostrade drott, Menelaos, och desse         235
    Sner till modige mn, (s msom t en och t annan
    Zeus ger ondt, eller ock ger godt; ty allt ju han gitter.)
    Nu vlplgen er hr och, medan i salen J sitten,
    Fgnen er t mitt tal; uppbyggeligt vill jag bertta.
    Allt jag visserlig ej skall nmna, och icke formla,      240
    Alla de bragders tal, tlsinnte Odysseus har utfrt;
    Men hur den vldige mannen bedref och vgade detta
    Uti de Troers land, der J skador leden, Achaier.
    Sen han tuktat sig sjelf med skndliga slag af ett gissel,
    Liksom en slaf, han kring axlarna drog de lumpnaste trasor,  245
    Och i fiendtlige mns bredgatade fste sig insmg.
    Dljande egen gestalt, antog han en tiggares skepnad,
    Han, som ndock vid Achaiernes skepp allsicke var sdan.
    Liknande denne, i Troernes stad insmg han; och ingen
    Anade det. Fast sdan han var, jag knnde allena          250
    Honom igen, och besporde; med list min frga han undvek.
    Men nr honom jag tvttat och smort med essens af oliven,
    Samt kldt klderna p, och med kraftiga eden bedyrat,
    Att ej Odysseus frr jag skulle hos Troerna rja,
    Innan till tlten sin kos och de snabba galejor han hunnit:  255
    D frtljde han mig ock alla Achaiernes planer.
    Sen med det spetsiga svrd han drpt bland Troerna mngen,
    Han till Argeierna kom, och mnga tidender medtog.
    Andra Troinnorna d hgt klagade alla, men mitt brst
    Gladdes; ty hjertat hos mig var redan benget att vnda   260
    Hem tillbaka; jag gret den olycksstund Aphrodite
    Gaf, d hon bragte mig dit frn lskade fdernejorden,
    Lemnande dottren min, sofkammaren med, och gemln med,
    Hvilken ej brast det minsta i vett, ej heller i fgring.

    Svarande, talade henne d till blondlock Menelaos:        265
    Visserlig allt hvad du sagt, o qvinna, r sanningen enligt.
    Redan finne och rd jag lrt mig knna hos mnga
    Hjeltemn, jag fven beskt tskilliga lnder;
    Dock ej nnsin nnu jag maken med gonen skdat,
    Sdan Odysseus var, tlsinnige mannen, i tankstt.        270
    S den vldige ock utfrde, och vgade detta,
    Medan i bonad hst vi sutto, Argeiernes alle
    Tappraste mn, medbringande dd t de Troer, och ofrd.
    Sedan lnde du dit; dig mante frmodligen ngon
    Gudmakt, hvilken nskade ge t Troerna ra,               275
    Och gudlike Deiphobos dig medfljde p vgen.
    Vandrande kring tre gnger, du fingrade hlkade hsten,
    Och uppnmnde vid namn de Danaers yppersta drottar,
    Hrmande rsten utaf Argeiernes samtliga makar.
    Man Tydeides, och jag, och derhos den dle Odysseus,      280
    Sittande midt bland de andra, vi hrde huru du ropte.
    Nu vi bda, med hastadt beslut, ren hade i sinnet,
    Anten att stiga utur, eller ock genmla derinnan;
    Men oss Odysseus hll, och frhindrade, fastn vi ville.
    Voro Achaiernes sner nu alle de frige tyste,            285
    Utom Antiklos allena, som dig med orden besvara
    Ville, men munnen hans fasttryckte Odysseus med starka
    Hnderna, utan att slppa, och rddade alla Achaier;
    Hll s lnge, tills dig aflgsnade Pallas Athene.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte och sade:    290
    O, zeusfostrade kong, Menelaos, kmparnes hfding,
    Ve! och detta ej alls afvrjde det bittra frderfvet,
    Ej, om han ock ett hjerta af jern inom sig besutit.
    Men nu, vlan, oss reden en bdd, att alle p stunden
    Vi m vandra till sngs, och fgnas af ljufliga smnen!   295

    Talte; och Helena bjd, den Argeiska, slafvinnorna genast
    Reda i pelaregngen en bdd, och sttliga purpur
    Tcken kasta derp, utbreda tapeter p dessa,
    fvensom yllene mantlar, att ofvanifrn sig betcka.
    Dessa gingo ur saln, och hllo i hnderna facklan,        300
    Redde s bddar; och ut hrolden de fremmande fljde.
    Desse lade sig der att hvila i frstun af huset,
    Bde Telemachos, hjelten, och Nestors lysande ttling.
    Men Atreides han sof i det inre af hga palatset,
    Helena lg bredevid, lngmantlad, den bsta af qvinnor.   305

    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Hastade upp frn sin bdd Menelaos, vldig i hrskri,
    Sedan han kldt sig; och hngde det eggiga svrdet p axeln,
    Bandt ock skna sandaler inunder de fylliga fttren,
    Och ur sitt sofrum gick, jmlik med en gud till att pse,  310
    Tog vid Telemachos plats, och talade ordet, och sade:

    Hvad r fr vrf, som frde dig hit, o Telemachos, hjelte,
    Till Lakedaimon, det helga, p hafvets rymliga ryggar?
    Statens, sg, eller ditt? mig det sannfrdigt bertta!

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte och sade:    315
    O, zeusfostrade kong, Menelaos, kmparnes hfding,
    Hit jag r kommen, ifall om min far du tidender sger.
    Huset mig frts, och i grund de feta besittningar das,
    Och af fiendtliga mn uppfylls min boning; och stdse
    Slaktar mig fr, och jemvl fotslpande, hornade korna,   320
    Giljareskaran med skndeligt trots, som mor min belgrar.
    Derfre nu dig knna jag nalkas, om nnsin du ville,
    Anten med egna gon du sett hans bedrfliga ofrd,
    Sga t mig, eller om du derom frsport af en annan,
    Vankande; ty s beklagelig son framfdde hans moder.      325
    Hvarken af aktning fr mig du mildra ditt ord, eller mkan,
    Utan bertta mig allt, p hvad stt det mtte din syn.
    Gr det, jag ber, om nnsin min far, den kcke Odysseus,
    Antingen ord eller verk fullbordade, hvilket han lofte,
    Uti de Troers land, der J skador leden, Achaier i         330
    Mig nu detta frtlj, och sg mig idelig sanning!

    Honom svarade, hgligen vred blondlock Menelaos:
    Gudar, sannerlig desse uti stormodige mannens
    Hvilbdd nskade hvila, ehur feghjertade sjelfve.
    Liksom d hinden uti det modiga lejonets skogslund,       335
    Sedan hon insft der nyfdda och diende valpar,
    Letar dungarna genom och grsiga klyftorna alla
    Bete, och lejonet sjelft mellertid sin kula betrder,
    Och tillsnder bd yngel och mor en snpelig nda:
    S skall Odysseus dem tillsnda en snpelig nda.         340
    Ja, m vid Zeus, vr far, och Athenaie, och Apollon,
    Sdan nnu, som fordom upp vltrefliga Lesbos,
    Der han i split stod upp att brottas med Philomeleides,
    Och slog modigt omkull, och alle Achaierne gladdes:
    Mtte nu slik upptrda bland friareskaran Odysseus,       345
    Alle d visst snardde och olycksfriare vore.
    Det som du mig omsprjer och ber, visst icke jag rnar
    Sga med arga funder och list, ej heller bedraga,
    Utan hvad mig frtljt sannfrdige gubben i hafvet,
    Icke af det ett endaste ord jag gmmer och dljer.        350

    Mig, som lngtade hem, n gudarne qvar i Aigyptos
    Hllo, emedan t dem jag ej bragt tacknmliga offer:
    Vilja ju gudarne stds, att man deras befallningar minnes.
    Vidare finnes en holme uti mngsqvalpiga hafvet,
    Framfr Aigyptos' strm, och honom de Pharos benmna,     355
    S lngt skild derifrn, som hlkade skeppet p dagen
    Lgger till rygga, d hvinande vind pblser frn aktern;
    Der finns ock vl lempelig hamn, dn de jemna galejor
    Styra t ppen sj, sen friskt dricksvatten de hmtat.
    Tjugu dagar mig gudarne der qvarhllo, och aldrig         360
    Blste p sjn vindflktarne opp, som stdse t skeppen
    Vgledsagare ro p hafvets ryggar, de breda.
    Hade s all vgkosten frtrts, och mnnernes krafter,
    Skulle ej ngon af gudarna mig, medlidande, rddat,
    Dottren till gubben i sjn, den vldige konungen Proteus,  365
    Eidothea, ty hos henne jag mest nu hjertat bevekte;
    Hon mig mtte, som ensam och skild frn kamraterna, kringsmg.
    Ty stds vankande holmen omkring, de plgade fiska
    Med metkrokar, d hungren fr dem anfktade magen.
    Hon stod nra till mig, samt talade ordet, och sade:      370

    Barnslig, o fremling, du r, eller korttnkt srdeles mycket,
    Eller med flit frsumlig, och glds att tras af smrtan,
    Ty ren lnge p holmen du hr qvarstannar, och ingen
    Utvg finna frmr, och kamraternes hjerta frtvinar.

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:        375
    Jag skall sga dig rent, ho du bland gudinnor m vara,
    Att jag ej stannar med flit hr qvar; kanhnda jag brutit
    Mot oddliga, hvilka bebo den rymliga himlen.
    Men du, vlan, mig sg, -- ty gudarne veta ju allting, --
    Ho mig ibland oddliga binder och hindrar p resan;       380
    Sg mig ocks, p det fiskiga haf hur jag lnder till hemmet!

    S jag talte; d svarade strax gudinnors gudinna:
    Sannerlig, fremling, t dig noggrannligen skall jag bertta.
    Hit intrffar ur sjn oddlig en gubbe, Aigyptiern
    Proteus, som sannfrdelig r, samt djupen i hafvet        385
    Alla samtliga vet, och r underdnig Poseidon.
    Honom sga de vara min far, och hafva mig aflat.
    Honom i fall om du kunde frstligen fnga, i snaran,
    Han frtljde dig vgen minsann, och resans begrnsning,
    Samt hur p fiskiga sjn du lnde tillbaka till hemmet.   390
    Ja, han frtljde dig ock, zeusfostrade, om du det ville,
    Allt hvad i salarna godt eller ondt tilldragit sig hafver,
    Medan borta du var p den lnga, besvrliga frden.

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:
    Sjelf bertta mig nu den ldrige gudomens tillhll,       395
    Att han ej anande mig, eller vetande, smyger sig undan;
    Ty svr r ju en gud, att kufvas af ddliga mannen.

    S jag talte; d svarade strax gudinnors gudinna:
    Sannerlig, fremling, t dig noggrannligen skall jag bertta.
    Nr som solen till himmelens midt uppstiga har hunnit,    400
    D beger sig stad sannfrdige gubben ur hafvet,
    Under Zephyros' flkt, omtckt af dunklande dyning,
    Och, utgngen, han hvilar sig sen i hlkade grottan.
    Och sjhundarne kring, Halosydnas, den dejligas, sner
    Mangrannt sofva, ur grumlade sjn sen upp de ha dykat,    405
    Flsande vidrig en nga utur mngdjupiga hafvet.
    Dit ledsagande dig, ssnart som morgonen randas,
    Jag inbddar s varligt, men vlj bland dina kamrater
    Trenne, som ro de bste upp vltoftade skeppen.
    Samtliga gubbens funder jag vill dig fven frtlja.      410
    Nu sjhundarna frst han samtliga rknar, och mnstrar;
    Men d dem alla han har upp fem fingrar, och skdat,
    Lgger i midten han sig, liksom frherden bland fren.
    Och ssnart som J bara frmrkt, att gubben har somnat,
    Lggen er grannliga vinn derefter om styrka och hjeltmod,  415
    Honom att der qvarhlla, fast fiken och brd till att rymma.
    Allting skall han fresta att bli, som finnes p jorden,
    Krlande krk, och vatten, och eld med flammande lga;
    Hllen uti entrget, och klmmen mera och mera!
    Men ssnart som han sjelf omsider dig sprjer med orden,  420
    Vorden sdan han var, d J sgen honom sig lgga,
    D m du ock upphra med vld, och lossa den gamle
    Hjlten, och sprja, af gudarna hvem dig svra frfljer,
    Samt om din terkomst, hur p flikiga hafvet du lnder.

    S hon talte, och dykade ned i det svallande hafvet.      425
    Men till galejorna jag, der de stodo p sandiga stranden,
    Gick, och vid vandringen hjertat i mig mngfaldigt sig rrde.
    Men ssnart som jag nu ankommit till sjn och galejan,
    Redde vi qvllsvard till, och gudomliga natten oss pkom,
    Och vi lade oss sedan vid hafvets brnning att hvila.     430
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    D jag fven till stranden utaf bredvgiga hafvet
    Gick, sen jag gudarna bedt entrget, och trenne kamrater
    Tog, p hvilka jag litade mest i hvarje frrttning.
    Hon mellertid neddykat i hafvets rymliga skte,           435
    Och medbringat ur sjn sklskinnena, fyra till antal,
    Alla nnu nyfldda; och stmplade svek mot sin fader.
    Lgerstllen grfde hon upp p stranden af hafvet,
    Och satt bidande der; vi nalkades henne helt nra,
    Och hon oss lade i rad, och tckte en hvar med ett sklskinn.  440
    Der bakhllet oss var frskrckligt; oss pinade svra
    En olidelig stank frn de sjuppammade sklar;
    Ty ho skulle bredvid sjhunden vl vilja sig lgga?
    Dock hon frlste oss sjelf, och en sttelig lindring oss pfann:
    Hmtande, under nsan p hvar hon ambrosia lade,          445
    Doftande srdeles ljuft, och, frstrde s stanken af sklen.
    Hela morgonstunden vi der tlmodigt frbidde,
    Och sjhundarne kommo ur sjn talrika, och sedan
    Lade sig alle i rad vid hafvets brnning att hvila.
    Middagstiden ur sjn kom gubben, och fann nu de feta      450
    Sklarna, gick sen fram till en hvar, och rknade alla,
    Frst han rknade oss bland sklarna, utan att ana
    Alls i sjlen frst; derefter sjelf han sig lade.
    Strax hgt skriande sprungo vi fram, och hnderna rundtom
    Slogo, och gubben glmde ej bort de listiga funder;       455
    Utan nu till en brjan han vardt tjockskggigt ett lejon,
    Sedan en drake, och panther, och sedan ett grseligt vildsvin;
    Vardt hglfvadt ett trd; vardt ock klarrinnande vatten;
    Men vi med oskrmdt sinne ndock fasthllo den gamla.
    Nr nu han ledsen vardt, erfaren i listiga funder,        460
    D han sprjande talte mig till i fljande ordlag:

    Ho har, o Atreus' son, bland gudar dig gifvit det rdet,
    Att, i frst, ovillig mig ta? hvad grs dig behof af?

    S han talte; men jag genmlte, och svarade honom:
    Gamle, du vet; hvad gr du mig s frstelig frga?       465
    Hur jag lnge p n qvarhlles, och icke en utvg
    Alls utfinna frmr, ooh hjertat mig tres i brstet.
    Men du, vlan, mig sg, -- ty gudarne veta ju allting --
    Ho mig ibland oddliga binder och hindrar p resan,
    Sg mig ocks, hur p fiskiga sjn jag lnder till hemmet!  470

    S jag talte; men han genmlte mig ter, och svarte:
    Sannerlig hade du bordt t Zeus och de friga gudar
    Offra en festhekatomb, och sen afsegla, att fortast
    Upp det dunklande haf anlnda till fdernelandet.
    Ty ej r dig beskrdt, att vnnerna skda, och komma      475
    Hem till din fdernejord, eller till vltrefliga huset,
    Frrn du terigen till himmelborna Aigyptos
    Flodens vatten har rest, och heliga festhekatomber
    t oddliga offrat, som bo i himmelen, vida.
    D frst gudarne unna den vg, som du vlfver i sinnet.   480

    S han talte; men mig vardt snderkrossadt mitt hjerta,
    Derfr att ter han bjd mig upp dimmdunkliga hafvet
    Hn till Aigyptos resa, den lnga, besvrliga vgen.
    Men jag honom ndock genmlte med orden, och svarte:

    Gamle, detta jag skall verkstlla, ssom du bjuder;       485
    Men du, vlan, derjemte frtlj, och noga bertta,
    Om oskadde med skeppen Achaierne samtligen hemlndt,
    Hvilka vi lemnade, Nestor och jag, d vi foro frn Troia,
    Eller om ngon frgtts i bitter dd p galejan,
    Eller i vnnernas hnder, enr han kriget beslutit.       490

    S jag talte; men han genmlte mig ter, och svarte:
    Atreus' son, hvi frga mig det? allsicke det hfs dig,
    Att utforska min tanke, och veta; ej heller jag menar,
    Att orrig du lnge frblir, nr allt du frnummit,
    Mngen af dessa r dd, och mngen af dessa vid lifvet.   495
    Tv hrfrare blott bland de kopparbekldda Achaier
    Svunno upp hemfrden; du sjelf i kriget ju deltog:
    En tr lefvande nn qvarhllas i rymliga hafvet.
    Aias dukade under upp lngrade skeppen;
    Honom frst Poseidaon till hga Gyraiska bergen           500
    Bragte i skert frvar, samt frlsade undan ur hafvet;
    Och han dden vl flytt, s hatad han var af Athene,
    Derest ett trotsande ord han ej yttrat och mkta bestraffats:
    Sade, mot gudars vilja, sig flytt hafssvalget, det djupa.
    Honom Poseidaon sjelf hrde, d trotsigt han talte        505
    Och nu fattande strax treudden i vldiga hndren,
    Slog han Gyraiska klippan dermed, och styckade henne:
    En bit stannade der, och den andra strte i hafvet;
    Aias, som redan satt sig p den, vardt mkta bestraffad,
    Och kringfrdes p svallande sjns omtliga vgor.        510
    S nu han omkom der, sen saltiga vattnet han druckit.
    Ddsgudinnorna slapp mellertid din broder, och undgick
    Upp de hlkade skeppen, och frlstes af vrdade Here,
    Men som han just var nra att komma till hga Maleiai
    Berget, pstunden d stormvinden rfvande frde           515
    Honom ut p den fiskiga sjn, och han suckade hgljuddt, --
    ndatill landets grns, der i husen bodde Thyestes
    Fordom, men d der bodde Thyestiades Aigisthos.
    Och d nu dn sig tedde jemvl en lyckosam hemfrd,
    Och d gudar fr dem vndt vinden, och hemma de voro:     520
    Sannerlig glad han besteg det lskade fdernelandet,
    Rrde vid fdrens jord, ooh kysste, och ymniga heta
    Trar gjt, emedan frtjust han skdade hemmet.
    Men nu ifrn vrdtornet en vktare varsnade honom,
    Som svekrde Aigisthos bestllt, ooh loft till betalning  525
    Tvenne talenter i gull; ett r ren hade han vaktat, --
    Att han ej smge frbi, och rjde sin brusande styrka.
    Denne med tidender skyndade hem till mnnernes herde,
    Och Aigisthos pstund uttnkte bedrgliga rnker:
    Tjugu de raskaste karlar utur folkhopen han valde,        530
    Stllande dem i frst, och derhos bad reda en mltid.
    Sjelf han reste, och bjd Agamemnon, mnnernes herde,
    Bde med hstar och vagn, ovrdiga tankar i sinnet.
    Honom, ej anande alls ofrden, han frde, och sedan
    Drpte upp mltiden, som oxen man drper vid krubban.    535
    Icke blef ngon qvar af Atreides' bussar, som medfljt,
    Ej af Aigisthos' heller; i salarna ddades alla.

    S han talte; men mig vardt snderkrossadt mitt hjerta,
    Och jag satt der p sanden och gret, ej lngre mig sinnet
    nskade lefva numer, och himmelens dager beskda.         540
    Men d jag grtit mig mtt, och lemnat t hgsta frtviflan,
    Se, d talte mig till sannfrdige gubben i hafvet:

    Mera, o Atreus' son, grt icke s faselig lng tid
    Oupphrligt; dermed utrtta vi intet; du skyndsamt
    fle, att ter en gng hemkomma till fdernejorden.       545
    Antingen trffar du honom vid lif, eller ock har Orestes
    Drpit redan, och du intrffar kanske till begrafning.

    S han talte; men mig blef hjertat och modiga sinnet
    terigen, s ngslad jag var, uppfriskadt i brstet,
    Och jag hjde min rst, samt talte bevingade orden:       550

    Nog om dessa jag vet; om den tredje mig fven bertta,
    Hvilken lefvande n qvarhlles p villande hafvet,
    Eller dd. S ngslad jag r, vill om honom jag hra.

    S jag talte; men han genmlte mig ter, och svarte:
    Son till Laertes han r, som p Ithaka eger sin boning.   555
    Honom jag skdat p n, utgjutande ymniga tren,
    Uti Kalypsos salar, gudinnans, som honom med ndtvng
    Hller; och ej han kan hemkomma till fdernejorden;
    Ty ej har han berade skepp, ej heller kamrater,
    Som ledsagade honom p hafvets ryggar, de breda.          560
    Dig r ej gudabeskrdt, zeusfostrade drott, Menelaos,
    I hstnrande Argos att d, och lykta din bane;
    Men till Elysiska fltet, och jordens yttersta grnser
    Gudarne snda dig hn, bort till blondlock Rhadamanthys.
    Lifvet r icke s ltt fr menskorne ngorstdes:         565
    Ej strng vinter der finns, ej sn nnsin en regnskur,
    Men friskandande flktar af Zephyrosvinden bestndigt
    Snder Okeanos upp, att menskorna vederqvicka,
    Efter du Helena ktat, och r svrson till Kronion.

    S han talte, och dykade ned i det svallande hafvet.      570
    Jag deremot till galejorna nu med de vldiga bussar
    Gick, och p vandringen hjertat i mig mngfaldigt sig rrde.
    Men ssnart som jag var ankommen till sjn och galejan,
    Redde vi qvllsvard till, och gudomliga natten oss pkom,
    Och vi lade oss sedan vid hafvets brnning att hvila.     575
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Frst vi galejorna halade ut i gudomliga hafvet,
    Reste s seglen och masterna upp p de jemna galejor;
    Stego derjemte de sjelfve om bord, och sig satte p brdren.
    Sittande der i en rad, gr hafvet med ren de slogo.      580
    terigen till Aigyptos, den himmelborna, jag skeppen
    Bragte, och offrade der utkorade festhekatomber.
    Men d jag nu stds varande gudarnes vrede frsonat,
    Reste jag kong Agamemnon en vrd, till evrdelig ra.
    Detta gjordt, tillbaka jag for; mig unnade medvind        585
    Gudarne, hvilka mig snart hembragte till fdernelandet.
    Men du, vlan, nu stanna hr qvar i salarna mina,
    Tills att den elfte dag, eller ocks den tolfte r inne.
    D jag snder dig sttligt, och ger dig herrliga sknker,
    Hstar, trenne till tal, vlglattad en vagn, och derjemte  590
    Ger jag en vacker pokal, att derur du t gudarna offer
    Gjuter, och dagarna alla jemvl mig hyser i minnet.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Mig ej, o Atreus' son, qvarhll lng tid hr numera,
    Ty jag vl ret ut hos dig hgst gerna frdrjde,         595
    Sittande; mig ej lngtan betoge till hem och frldrar,
    Ty jag hgligen glds, d ditt tal jag hrer, och dina
    Ord, men redan mig nu misslynnte kamraterna ro
    I frtrffliga Pylos; du mig qvarhller fr lnge.
    Sknken som du mellertid mig gifver, han vare en skpskatt.  600
    Hstarna fr jag likvl ej till Ithaka, utan jag lemnar
    Hr dem t dig till parad; ty du r kong i ett rymligt
    Slttland, hvilket r rikligt frseddt med lotos och galgant,
    Samt med hvete, och spelt, och sig vidt kring-spridande hvitkorn.
    Men p Ithaka ng ej finns, eller rymliga ridflt:        605
    Dock getnrande, mer r hon kr mig n nnsin en hstort.
    Ty ej ngon af arna r hstlemplig och nggod,
    Som angrnsa till sjn; och Ithaka mindre n alla.

    Talte; och smlog d Menelaos, vldig i hrskri,
    Smekte med handen honom, och talade ordet, och sade:      610

    Du r af del blod, mitt barn, d sdant du talar;
    Derfre byter jag ut dig detta; ty sdant jag gitter.
    Och af de sknker, som ligga i mitt hus, gmda till skpskatt,
    Gifver jag den som af alla r aldravackrast och dyrast,
    Gifver dig konstgjord blandningspokal; men silfverne r den  615
    Hel och hllen, med gull dess brddar ro beslagna,
    Sjelve Hephaistos' verk, mig gaf den Phaidimos, hjelten,
    Rike Sidoniers konung, enr mig hyste hans boning,
    tervndande hit; dig vill jag denna frra.

    S nu desse med sdane ord tilltalte hvarandra.           620
    [Kockarne trdde d in i gudomlige konungens salar.
    Hmtade fren, och bringade med manstrkande vinet;
    Brdet t dem derhos sknbindlade hustrurna buro.
    S nu med frukost desse i salarna hade bestyret.]

    Friarne nu mellertid der framfr Odysseus' palatset       625
    Med kastskifvor frnttte sin tid, med slungade jagtspjut,
    P den fejade grd, der frr de hade sitt sjelfsvld.
    Men gudskne Eurymachos satt, och Antinoos, bda
    Ypperst bland friarnes tal, och frnmligast fven i hjeltmod.
    Trdde s nra intill Noemon, Phronios' ttling,          630
    Sporde Antinoos sedan med orden och talte, och sade:

    O Antinoos, vete vi vl i vr sjl, eller icke
    Nr Telemachos vnder igen frn sandiga Pylos?
    Mig galejan han tog, som mig sjelf nu gres af nden,
    Till vidrymliga Elis att fara, der jag har hstar,        635
    Ston, ett dussin till tal, och derhos ihrdiga mulor,
    n otamda; jag ville mig en hitbringa, och tmja.

    Talte; och desse i sjln frvntes; ty icke de trodde,
    Att till Neleiska Pylos han rest, men vore der hemma
    Antingen hos svinherden nnu, eller ocks hos fren.      640

    Honom Eupeithes' son, Antinoos, svarade sedan:
    Sannerlig mig frtlj, nr for han, och hvilka med honom,
    Valda p Ithaka, ynglingar, fljt, eller ocks hans egna
    Drngar och slafvar? Monn tro slikt fven han kunde bedrifva?
    Och mig detta forml uppriktigt, att vl jag knner.      645
    Tog han af dig, ovillig, med vld den svarta galejan,
    Eller gaf du vl villig, d han ombad dig med orden?

    Honom Phronios' son, Noemon, svarte, och sade:
    Sjelf frivillig jag gaf; hur skulle vl handlat en annan,
    Nr som en sdan man, med sdana sorger i hjertat,        650
    Anhll? Svrt det vore minsann, att gfvan frvgra.
    Ynglingar, hvilka nst oss fornmligast ro i landet
    Fljde; och jag, som befl, om bord sg stiga med dessa
    Mentor, eller en gud, och i allt han liknade honom.
    Dock frvnar mig det: hr sg jag gudomliga Mentor       655
    Hemma p morgonstunden i gr; d for han till Pylos.

    Sedan detta var taldt, han till fadrens boningar bortgick,
    Men hos bda det modiga sinnet harmades mkta.
    Friarne satte sig ned mangrannt, och slto med spelen.
    Bland dem talade d Antinoos, son af Eupeithes,           660
    Vredgad, med galla hans brst, det kringomdunklade, hftigt
    Fylldes, och gonen tv de liknade flammande eldbloss:

    Gudar, en vigtig bedrift har i sanning Telemachos utfrt,
    Den frmtne, sin frd; fullbordas vi trodde den aldrig.
    Mot s mngas beslut en skggls pojke nu bortrest,       665
    Halande skeppet, och vljande sig de bsta i landet;
    Skall vl framdeles bli oss ofrd; mtte dock honom
    Zeus all kraften beta, frrn han ofrden oss stmplat!
    Men mig gifven ett ilande skepp och tjugu kamrater,
    Att jag mot honom stlla frst, och bevaka hans hemkomst  670
    Mellan Ithaka m, och det klippiga Samos, i sundet,
    Att fr sin faders skull sig sjelf han segle till ofrd.

    S han talte; och alla bermde och manade honom.
    Sen till Odysseus' hus, uppstigande, gingo de genast.
    Lnge ej heller var okunnig Penelopeia                    675
    Om de ord, som friarne nu dolskt vlfde i sinnet;
    Medon, hrolden, berttade allt, som planerna hrt
    Utanfr grden, och de hopvfde der innan sitt anslag;
    Gick s i rummen, att slikt bertta fr Penelopeia.
    Honom p trskeln s tilltalade Penelopeia:               680

    Hrold, hvarfre ha dig trottsige friarne hitsndt?
    Monne att sga t trnorna till hos gudomlig Odysseus,
    Att de sitt arbete sluta, och dem tillreda en mltid?
    Mtte de, aldrig giljande hr och kalasande nnsin,
    ta sin mltid nu fr sista och yttersta gngen!          685
    J, hopsamlade ofta, frtren den rikliga lifskost,
    Allt den vise Telemachos' gods; ej heller af edra
    Vder J hrden tillfrne, enr n piltar J voren,
    Huru Odysseus skickade sig mot edra frldrar,
    Hvarken han ondt tillfogade ngon, ej heller han talte    690
    Ondt bland folket; som r gudomlige konungars plgsed:
    Annan hatar han ju bland ddliga, annan han lskar.
    Denne ett nidingsverk tillfogade aldrig en menska.
    Men ert sinne uti full dag, och edra idrotter
    Synas, och ingen tack vlgrningar skrda hos eder.       695

    Henne terigen tilltalte frstndige Medon:
    Vore detta, o drottning, s visst, det svraste onda;
    Men en annan strre nnu och svrare ofrd
    Stmpla de giljare an; fullborde den aldrig Kronion!
    Med det eggade svrd de mna Telemachos drpa,            700
    tervndande hem; men han for, att hra om fadren,
    Till gudomliga Pylos, och till Lakedaimon, det stolta.

    Talte; och der sig lste fr henne bd knna och hjertat,
    Och hon af mllshet var lnge betagen; dess gon
    Fylldes med trar d, och sig stockade klingande stmman.  705
    Sent omsider med ord genmlte hon honom, och sade:

    Hrold, hvarfre reser min son? Han icke behfde
    P snabbfarande skepp uppstiga, som menskorna ro
    Hstar i sjn, och fara de rymliga vattnen igenom:
    Monne, att icke hans namn engng bland menskor m qvarbli?  710

    Henne svarade sen frstndige Medon, och sade;
    Icke jag vet, om en gud uppmanade, eller hans egen
    Sjl pyrkade frd till Pylos, att hra om fadrens
    terkomst till sitt hem, eller ock hvad de han funnit.

    Sedan detta han talt, till Odysseus boning han bortgick.  715
    Strax hjertfrtande sorg kringvlfde sig henne, hon tordes
    Mer ej sitta p stoln, d mnga i salarna voro;
    Utan p trsklen utaf mngfejade kammarn hon nedsatt,
    mkligt jemrande sig; men trnorna qvidde kring henne
    Alla, som voro i rummen tillstds, bd unga och gamla.    720
    Suckande hgt, bland dem s talade Penelopeia:

    Hren, vninnor, t mig de Olympiske sorger ha gifvit,
    Mer n t andra, som blifvit med mig uppfdda och fdda:
    Frst min tappra geml, den lejonsinnta, jag miste,
    Bland de Danaer prydd med allt slags hjeltebedrifter,     725
    Tapper, hvars ra sig vida i Hellas spred och i Argos.
    Nu stormvindarne ha bortryckt mig den lskade sonen,
    Ryktesls ur salarna hn; jag ej hrt om hans resa.
    Grymma, och ni ej heller en hvar det lade p hjertat,
    Att mig vcka ur sngen, ehuru det skert J vissten,      730
    Nr han begaf sig om bord p hlkade, svarta galejan.
    Ty om jag vetat utaf, att han tnkte p sdan resa,
    Sannerlig skulle han drjt, fast aldrig fr resan s ifrig,
    Eller ocks mig hade han dd i salarna lemnat.
    Men en tjenare hit den ldrige Dolios kalle,              735
    Slafven, hvilken t mig, hit kommande, sknkte min fader,
    Och mig vrdar nnu trdymniga parken; att snarligt
    Detta allt fr Laertes han, sittande, mtte frtlja,
    Derest denne uti sitt sinne vfde en utvg,
    Att, utgende klaga fr folken, hvilka nu flas,          740
    Att utda hans tt, och derhos gudmaken Odysseus'.

    Eurykleia der genmlte, den lskade amman:
    lskade fru, mig dda med obarmhertiga kopparn,
    Eller i salen behll; ej skall jag dig saken frdlja.
    Detta visste jag allt, och jag gaf allt hvad han befallte,  745
    Brd och ljufveligt vin, han af mig tog vigtiga eden,
    Att ej sga dig frr, frrn tolfte dagen vor' kommen,
    Eller du sjelf ock lngtat att se, och hrt att han bortrest,
    Att du ej grtande skulle frderfva ditt anlet', det fagra.
    Nu begif dig i bad, rentvttade klderna ptag,           750
    Och nr i hgan loft du sedan med trnorna stigit,
    Bed till Athenaie, Zeus', aigisbrarens, dotter;
    Hon frn sjelfvaste dden jemvl visst honom skall rdda.
    Plga ej heller den gamle, som r nog plgad; jag tror ej,
    Att Arkeisios' tt af saliga gudar alldeles               755
    Hatas; men n, tr hnda, en man skall komma, som vrdar
    Det hgtakige hus, och i fjerran de brdiga flten.

    Talte; och lindrade sorgen, och tog frn gonen sorgen.
    Hon begaf sig i bad, rentvttade klderna ptog,
    Och s i hgan loft uppsteg hon med trnorna sina,        760
    Och kornmjlet lade i korg, och bad till Athene:

    Hr mig, du eviga m, Zeus', aigisbrarens, dotter,
    Derest i salarna nnsin t dig mngrde Odysseus
    Antingen oxens lr, eller lammets, de feta, har uppbrnnt,
    Nu erinra dig det, och mig lskade sonen bevara,          765
    Och drif friarne hn, hgmodiga utfver hfvan!

    Talte; och klagade hgt, men bnen hrde gudinnan.
    Friarne stojade nu i de dunklande salarna hurtigt;
    Bland hgmodiga svennerna s sig yttrade mngen:

    Sannerlig brllop t oss mngfriade drottningen redan     770
    Reder, och vet ej alls, att dd tillstlles fr sonen,

    S man talte; de knde ej dock, hur saken frhll sig.
    Men Antinoos tog bland samtliga ordet, och sade:

    lsklige, akten er grannt fr fverddiga uttryck,
    Alla i allmnhet, att dem ingen der inne berttar!        775
    Men nu vlan, helt tyst uppstigande, ltom oss lykta
    Saken, som ren oss alla jemvl i sinnet behagat!

    Talte; och valde sig ut sen tjugu de raskaste bussar,
    Och de hastade ned till snabba galejan och stranden;
    Men de halade frst galejan till djupet af hafvet,        780
    Bragte s mast och segel om bord p svarta galejan,
    Och inpassade rorna sen i lderne glor,
    Allt i behrigt skick; hvitglnsande seglen de spnnde,
    Vapen buro t dem stormodige tjenare fven,
    Lade p ppen sj sig fr ankar, och stego om skeppsbord,  785
    Togo sig qvllsvard der, och bidade Hesperos' ankomst.

    Steg s i hgan loft den frstndiga Penelopeia,
    Lg der hungrig och trstig, frutan att ta och dricka,
    Grubblande, om dess son, den sttlige dden skull' undfly,
    Eller han kufvad blefve af trottsiga friareskaran.        790
    Likasom lejonet ses sig ngsla i mnnernas skara,
    Fruktande, nr de rnna det kring med svekiga kretsen:
    Grubblande henne liks pkom den staste smnen,
    Och baklutad hon sof, och lemmarne lste sig alla.

    Annat besinnade d klargda gudinnan Athene,              795
    Gjorde en bild, som var till gestalten lika en qvinna,
    Liknande Iphtime, storsinnte Ikarios' dotter;
    Hon Eumelos hade till man, som bodde i Pherai.
    Henne hon snde stad p besk till Odysseus' palatset,
    Om hon Penelopeia, den suckande, srjande, kunde          800
    Hejda ifrn stormgrten, och frn den triga sorgen.
    In hon i kammaren gick bredevid drrigelns dragremm,
    Stllde sig ofvan dess hufvud, och talade orden, och sade:

    Sofver du Penelopeia, bedrfvad i innersta hjerta?
    Icke dig alls tillstdja de sorglst lefvande gudar       805
    Grta, och ngsla dig s; ty nnu han vnder tillbaka,
    Sonen din; allsicke r han fr gudarna brottslig.

    Henne svarade sen den frstndiga Penelopeia,
    Der hon ljufligt och stt inslumrat i drmmarnas portar:

    Hvi har du, syster min, hit ankommit? du aldrig tillfrne  810
    Lnde, ty mycket lngt hrifrn din boning du eger.
    Och mig bjuder du nu upphra med jemren och smrtor
    Mnga, som stta mig an i sinnet och fven i sjlen.
    Frst min tappra geml, den lejonsinnta, jag miste,
    Bland de Danaer prydd med allt slags hjeltebedrifter,     815
    Tapper, hvars ra sig vida i Hellas spred och i Argos.
    Nu min lskade son bortfor p de hlkade skeppen,
    Barnslig, hvarken nnu vl kunnig i ord eller handling.
    Derfre srjer jag mera ocks fr honom, n denna;
    Honom darrar jag fr, och rdes, att ngot han lider,     820
    Anten i deras land, dit han far, eller ocks p hafvet;
    Ty fiendtlige mn, mngtalige, stmpla mot honom,
    nskande drpa, frrn han kommit till fdernejorden.

    Henne svarade d skuggbilden, och talte, och sade:
    Fatta du mod, och frukta ej s frskrckligt i sinnet!    825
    Fljer med honom ju slik vglederska, hvilken ock andre
    Ddlige nskade sig vid sidan; ty allt ju frmr hon,
    Pallas Athenaie; hon mkar sig fver din jemmer;
    Nu hon snde mig hit, att dig allt detta frmla.

    Henne derp genmlte frstndiga Penelopeia:              830
    Om gudinna du r, och gudinnas rst du frnummit,
    Nu, s vlan, frtlj mig ocks om beklagliga mannen,
    Om han lefver nnu, och skdar himmelens dager,
    Eller redan har dtt, och bor i Aidiska borgen.

    Henne svarade d skuggbilden, och talte och sade:         835
    Icke jag vill frn brjan till slut om honom bertta,
    Lefver han, eller r dd: slemt vore, att sladdra i vdret.

    Talande s, hon invid drrpostens rigel frsvunnit
    Hn bland vindarnes flgt; nu genast Ikarios' dotter
    For ur sin smn, och af gldje frsmalt dess innersta hjerta,  840
    Derfr att klarlig drm pkommit i djupaste natten.

    Friarne gingo om bord, och p vattniga vgarna foro,
    Stmplande hiskelig dd t Telemachos uti sitt sinne.
    Finns nu stenig en  midt ute i villande hafvet,
    Mellan Ithakas kust, och mellan det klippiga Samos,       845
    Asteris nmnd, ej stor; skeppshamnar ro vid henne
    Tvehlls; liggande der i frst de Achaier nu bidde.




Femte Sngen.


    Morgonrodnaden upp frn sin bdd, vid skna Tithonos,
    Steg, fr att dagens ljus t gudar och menniskor bringa.
    Gudarne satte sig ned d till rds, och i kretsen af dessa
    Den hgtdundrande Zeus, hvars kraft r den strsta bland allas.
    Dem nu Athenaie erinrande, talte om mnga                   5
    Qval, som, hos nymfen, Odysseus led; och som smrtade henne:

    Fader Zeus, och J frige, slle, everdlige gudar.
    Huld, vlsinnad, och vnlig numer ej vare en ende
    Skepterbrande kong, i sin sjl han ej vete hvad rtt r,
    Men stds vare han hrd, och orttrdighet fve!           10
    Ty ej minnes ju ngon numera den dle Odysseus
    Bland det folk, som han styrde, och var s huld som en fader.
    Men han ligger p n, uthrdande hftiga smrtor,
    Uti salarna hos Kalypso, som honom med ndtvng
    Hller, och han ej kan hemlnda till fdernejorden;        15
    Ty ej har han berade skepp, ej heller kamrater,
    Som ledsagade honom p hafvets ryggar, de breda.
    Nu de jkta jemvl att mrda hans lskade ttling,
    tervndande hem; han for, att hra om fadren,
    Till gudomliga Pylos, och till Lakedaimon, det stolta.     20

    Henne till svar genmlte den molnhopskockande gud, Zeus:
    Dotter min, hvad fr ett ord dig flydde ur tndernas stngsel!
    Eller har du ej sjelf uppgjort just detta beslutet,
    Att hemkommande, dessa skall vederglla Odysseus?
    Telemachos affrde du hem frsigtig; du kan det --,        25
    Att helbregda och vl han kommer till fdernejorden,
    Och att friarne m p galejan vnda tillbaka.

    Sade; och Hermeias tilltalte, den lskade sonen:
    Hermeias! -- ty i annat ocks mig r du ett sndbud --,
    Mitt oryggliga rd sknlockiga nymfen frkunna:            30
    Hemkomst t tlsinnta Odysseus, att hem han m lnda,
    Hvarken med gudar i flje, ej heller med ddliga menskor;
    Utan p mngfst flotte, enr bekymmer han lidit,
    Skall han den tjugonde dagen till kokiga Scheria komma,
    Till Phaiekernes land, som gudabefryndade ro.             35
    Honom, liksom en gud, der skola de ra af hjertat,
    Och p ett skepp affrda till lskade fdernejorden,
    Gifvande koppar med, gull med, och klder s rundligt,
    Att ej nnsin i Troia s mycket krktat Odysseus,
    Om oskadad han kommit, och ftt af bytet sin andel.        40
    Ty s r det hans lott, att vnnerna skda, och lnda
    Till hgtakiga huset, och hem till fdernejorden.

    Talte; och lydde jemvl budbraren Argosdrparn,
    Bandt s derefter pstund vid fttren de kostliga, gyllne,
    Himmelska skor, som honom bd utfver hafvet, och fven    45
    Den omtliga jord hnburo, i kapp med en vindflgt.
    Tog s den staf, med hvilken han sfver de ddliges gon,
    Hvilkas han vill, och terigen de somnade vcker.
    Denna i hnderna, flg den vldige Argosdrparn,
    Steg p Pieria opp, och sig snkte i hafvet ur ethern.     50
    Svngde sig kring derefter p bljan, lik med en fiskms,
    Som i de stormiga vikar utaf fruktdsliga hafvet,
    Jagande fiskar, stnker med skum tttfjdrade vingar:
    P otaliga bljorna s framsvfvade Hermes;
    Men d till n omsider han lnde, den fjerran belgna,     55
    Steg han ur dunkelfrgade sjn, och trdde p fasta
    Landet, och kom mellertid till rymliga grottan, der nymfen,
    Den sknlockiga, bodde; och henne han rkte derinne.
    Vldig en brasa p hrden nu brann, och doften i fjerran
    Af lttspjelkiga cedern kring n frspriddes, och thyon,   60
    Hvilka brunno; hon sjng derinne med tjusande stmma,
    flande vid vfstocken, och kastade gyllene spolen.
    Vexte s ock en grnskande lund kring rymliga grottan,
    Af svartpoppel, och al, och utaf vldoftigt cypresstrd.
    Derstds hade sig byggt bredvingade fglarne nsten,       65
    Ugglor, och falkar med, och derhos bredtungiga krkor,
    Sjinbyggare, hvilka ha vrd om hafvets idrotter.
    Der sig strckte jemvl omkring ihliga grottan
    Rankan i friskaste fgring, och var fullsirad med drufvor.
    Fyra kllor i rad ock flto med klaraste vatten,           70
    Nra hvarandra, och vnde sig sen bd hitt och ditt.
    Grsiga ngar omkring med selinonrt och violer
    Prunkade. Der jemvl oddlige, hade de ditlndt,
    Skdande, undran rjt, och i hjertat hgligen fgnats.
    Undrande stannade nu budbraren, Argosdrparn.             75
    Men ssnart i sin sjl alltsamman han hade beundrat,
    Trdde han genast in i den rymliga grottan, och honom,
    Skdad, knde Kalypso igen, den hga gudinnan;
    Ty oknda ju ej fr hvarann oddlige gudar
    ro, ehuru ocks de hafva sin boning i fjerran.            80
    Men han derinne ej fann stormodige drotten Odysseus,
    Utan p stranden satt han och gret, der fven tillfrne,
    Slitande snder sin sjl med trar, och suckar, och sorger,
    Det fruktdsliga haf han betraktade, gjutande trar.
    Hermeias tsporde Kalypso, den hga gudinnan,              85
    Sedan hon bjudit plats p den blanka och strlande stolen:

    Hvarfre, Hermeias, gullstafvige, r du mig kommen,
    Vrdnadsvrdig och kr? Tillfrne du icke beskte.
    Sg, hvad du tnker, ty mig fullborda mitt sinne befaller,
    Om fullborda jag kan, och det r fullbordeligt fven;      90
    Men trd nrmare hit, att jag dig framlgger en gstsknk.

    Talade s, och derjemte ett bord framlyfte gudinnan,
    Med Ambrosia fylldt, och mngde den rdaste nektar.
    Men han drack nu, och t, budbraren, Argosdrparn.
    Men d han spisat hade, och sjln vlplgat med maten,     95
    D frst svarande henne med ord, han talte, och sade:

    Sprjer du mig, som kom, gudinna, en gud? Men jag derfr
    Skall sannfrdligen allt dig sga, efter du bjuder.
    Zeus befallte mig hit afresa, fast icke jag ville.
    Skull' vl af eget skn man lpa s fasligt och grnslst  100
    Vatten igenom; ej menniskors stad finns nra, ej offer
    Bringa t gudarne de, ej korade festhekatomber.
    Men mellertid det ej hfs, Zeus', aigisbrarens, vilja
    Hvarken att krnka en annan gud, ej heller frinta,
    Sges nu vara hos dig den jemmerfullaste mannen           105
    Bland dem alla, som stridde omkring kong Priamos' fste,
    Nio r, och, d staden de dt, p det tionde reste
    Hemt; men p sin frd de frsyndade sig mot Athene,
    Hvilken vckte mot dem ovder och vldiga vgor.
    D frgingos nu alle de frige modige bussar;             110
    Honom vinden likvl utfrande bragte, och vgen.
    Honom befaller han nu affrda det fortaste hdan;
    Ty hans de ej vardt, att d hr, fjerran frn vnner,
    Utan nnu r hans lott, att vnnerna skda, och lnda
    Till hgtakiga huset, och hem till fdernejorden.         115

    Talte; nu ryste dervid Kalypso, den hga gudinnan,
    Och hon svarade strax, och sade bevingade orden:

    Grymme, o gudar, J ren, ock afundsame, frskrckligt,
    Som missunnen gudinnorna det, att de sofva hos mnner
    Uppenbarligt, om ngon sig valt krlskelig sngvn.      120
    S, nr Orion valde den rosenfingrade Eos,
    J missunnaden henne, J sorglst lefvande gudar,
    Tills p Ortygias o gullthronade Artemis, jungfrun,
    Grep med de ljufliga pilarna an, och ddade honom.
    S, nr ocks sknlockig Demeter sig med Iason,           125
    Vikande fr sitt hjerta, i krlek mngde och sambdd,
    Uti en trepljd linda; derom okunnig ej lnge
    Zeus var, hvilken med flammande blixt skt honom, och drpte.
    S missunnen J mig nu, gudar, en ddligs bekantskap,
    Som jag frlste, enr skeppskln han hade bestigit        130
    Ensam, nr med sin flammande blixt den snabba galejan
    Zeus, omsvngande, klf i midten af hafvet, det dunkla.
    [D frgingos nu alle de frige, modige bussar;
    Honom vinden likvl hitfrande bragte, och vgen.]
    Honom hyllade jag, och vrdade, honom jag lofte           135
    Att oddelig gra, och ofrldrad fr evigt.
    Men d det allsej hfs, Zeus', aigisbrarens, vilja
    Hvarken att krnka en annan gud, ej heller frinta,
    Drage han hn, om Zeus pdrifver honom och bjuder,
    Till fruktdsliga hafvet; men jag afsnder ej honom,      140
    Ty jag ej har berade skepp, ej heller kamrater,
    Som ledsagade honom p hafvets rygger, de breda.
    Men jag bevgen likvl vill rda, och intet frdlja,
    Att vl vrdad han m hemkomma till fdernejorden.

    Henne talte d till budbraren, Argosdrparn:             145
    S affrda nu honom, och sk Zeus' vrede att undg,
    Att han ej, ond p dig, m framdeles falla besvrlig.

    Talte, och bort sig begaf den vldige Argosdrparn;
    Men till Odysseus nu, stormodiga konungen, nymfen
    Vandrade, sedan hon hade frn Zeus frnummit ett budskap.  150
    Honom p stranden hon fann, der han satt, och gonen aldrig
    Voro frn trar torra, och lefnadens gldje frtvinte,
    Medan han lngtade hem, ty ej nymfen behagade mera.
    Vl han om ntterna dock n plgade sofva af ndtvng
    Hos den viljande, sjelf ovillig, i hliga grottan;        155
    Men om dagarna satt han upp hafskusten och bergen;
    Slitande snder sin sjl med trar, och suckar, och sorger,
    Och fruktdsliga hafvet betraktade, gjutande trar.
    Honom stende nr tilltalte den hga gudinnan:

    Olycksalige, mer mig ej har dig jemra, ej heller          160
    Lifvet frd, ty redan jag dig hgst gerna vill slppa.
    Men nu vlan, lngt virke dig skr, och foga med kopparn
    Bred stockflotte, och bygg s upp densamma ett frdck,
    Hgt, att han fre dig fram upp dimmdunkliga hafvet.
    Men jag brd tillrckligt, och rdt vin, fvensom vatten  165
    Bringar om bord, som ifrn dig m all hunger frjaga;
    Klder klr jag dig p, och skickar bakefter en medvind,
    Att helbregda och vl du komme till fdernejorden,
    Om slikt gudarne vilja, som bo i rymliga himlen,
    Hvilka bttre n jag uttnka en sak, och besluta.         170

    Talte; nu ryste dervid mngprfvade, dle Odysseus,
    Och han svarade strax, och sade bevingade orden:

    Annat, gudinna, det r, som du rnar men icke min bortfrd,
    Du som bjuder mig resa p flotte utfver hafvets
    Svra, frfrliga svalg, som icke de jemna galejor,       175
    De snabbgende, mta, ehur Zeus hugnar med medvind.
    Jag ej vgar, emot din vilja, bestiga en flotte,
    Om dig, gudinna, ej tcks med vigtiga eden besvrja,
    Att du t mig ej stmplar en ann frskrckelig ofrd.

    Talte; och smlog d Kalypso, den hga gudinnan,          180
    Smekte med handen honom, och talade ordet, och sade;

    Sannerlig r du en skalk, och frstr dig p annat n narrprat;
    Hurdana ord uttnkte du nu, och yttrade fven!
    Vete d jorden detta, och rymlige himmelen ofvan,
    Och nedstrtande vattnet i Styx: en ed som den strsta    185
    r, och frskrckligast med fr saliga gudarna sjelfva, --
    Att jag mot dig ej stmplar en annan skadelig ofrd,
    Utan jag vill det tnka och fver lgga, som sjelf mig
    Jag utgrundade d, nr en likdan nd p mig komme.
    Ty mitt sinne det r rttvisligt, och hos mig ej heller   190
    Finnes i brstet ett hjerta af jern, miskundelig r jag.

    Sedan detta hon talat, frut gick hga gudinnan
    Skyndesamast, och han sen fljde gudinnan i spren,
    Kom s till hlkade grottan gudinnan, och ddlige mannen;
    Och han satte sig der p den stol, dn nyligen stigit     195
    Hermeias; bredevid allt slags anrttningar nymfen
    Stllde, att ta och dricka, som ddlige mnner frtra.
    Sjelf hon satte sig ned midtemot den dle Odysseus,
    Och Ambrosia trnorna stllde fr henne, och nektar.
    Desse nu hnderna rckte till redda och frdiga rtter.   200
    Men nr bda sig vl undfgnat med mat och med dricka,
    Brjade orda bland dem Kalypso, den hga gudinnan:

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Sledes vill du nu hem till den lskade fdernejorden
    Genast resa frn mig? Farvl mellertid du d fven!       205
    Men om du visste ndock i din sjl hvad smrtor dig det
    Att uthrda beskrt, frrn fdernejorden du nalkas,
    Skulle du, stannande qvar hos mig, frbli i min boning,
    Till oddelig gjord, fast lngtande fven att skda
    Egen geml, som stdse du saknar dagarna alla.            210
    Ty ej smre n hon jag skryter frvisso mig vara,
    Hvarken till kropp eller vext, emedan allsicke sig skickar,
    Att de ddlige tfla med gudar, i kropp och i skepnad.
    Svarande talade henne d till mngrde Odysseus:

    Hga gudinna, ej vredgas p mig; sjelf fven jag inser    215
    Vl alltsamman, hur dig frstndiga Penelopeia
    Ringare r i gestalt, och i vext, nr henne man skdar;
    Ty hon r ddlig, och du oddlig och ofrldrad.
    Men mellertid jag vill, och hoppas, dagarna alla,
    Lnda till Ithaka n, samt hemkomstdagen beskda.         220
    Skulle mig ngon af gudarna drnka p hafvet, det dunkla,
    Str jag mitt kast, ty i brstet jag har smrtbrande hjerta;
    Faselig mycket jag ren uthrdat, och mycket jag lidit
    Bde i krig och p vg; m komma, hvad vidare kommer!

    Ordade s; men sol gick ned, och skymningen pkom.        225
    Och framkomne de tv i det inre af hlkade grottan
    Delade vnskaps frjd, och stannade en hos den andra.
    Men d sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Genast upp sig mantel och lifrock kldde Odysseus.
    Nymfen kldde sig sjelf i en stor, hvitglnsande kappa,   230
    Fin och frtjusande; sen kring lifvet hon slingade grdeln,
    Vacker och gullutsirad, och doket lade p hufvut,
    Samt om Odysseus' frd, stormodige kongens, bestyrde.
    Frst en vldig yxa hon gaf, fr hnderna lempad,
    Kopparne, tvesids eggad, uti densamma ett kostligt        235
    Skaft af olivtrd satt, inpassadt vl i sitt ga.
    Sedan fven hon gaf vlslipade bilan, och viste
    Vgen till yttersta n, der de resliga stammarna vexte,
    Talln, den himmelshga, invid svartpoppeln, och alen,
    Lnge vissna och torra, att lttare segla fr honom.      240
    Men ssnart som hon vist, hvar de resliga stammarna vexte,
    ter hem sig begaf Kalypso, den hga gudinnan.
    Men han virke sig fllde, och snart var arbetet frdigt.
    Tjugu stammar han hgg, och yxade, till dem med kopparn,
    Sltade noggrannt alla, och bilade efter ett snre.       245
    Nu med nafvare kom Kalypso, den hga gudinnan,
    Och han borrade alla, och fogade ttt till hvarandra,
    Sammanpassande s sin flotte med pluggar och krampor.
    Liksom en man, vlkunnig i byggnadskonsten, en botten
    Plr urvlfva upp lastdragare skutan, den breda,         250
    Likas bred nu gjorde ocks sin flotte Odysseus.
    Stllande ribborna upp, med tvrtrd ttt han sen dessa
    Fste, och slutligt spikade p sidplankorna, lnga.
    Gjorde en mast jemvl, och en rstng, passlig fr honom.
    Vidare gjorde han ock ett roder, att styra sin flotte,    255
    Och omskansade den med mattor af fltade viden,
    Vrn mot vgen att bli, och rikligt skottade barlast.
    Dukar emellertid Kalypso, den hga gudinnan,
    Bragte till seglens grning, och han tillverkade dessa;
    Brassar sedan, och linor och skot p flotten han fastbandt;  260
    Och i gudomliga sjn med stngerna honom han utskjt.
    Var nu den fjerde dagen, och allt fullbordat han hade.
    Och p den femte frn n affrdade honom Kalypso,
    Efter att ha frst tvttat, och doftande klderna pkldt.
    Bar s gudinnan t honom om bord en sck med det dunkla   265
    Vinet, och annan en stor med vatten, och dessutom vgkost
    Uti en rensel, och lade dertill tillrckeligt sofvel,
    Snde t honom jemvl en kostlig och gynnande kultje.
    Seglena glad utbredde fr kultjen den dle Odysseus;
    Men konstmessigt gerad han styrde sin flotte med rodret,  270
    Sittande; gonlocken en blund fr honom ej pfll,
    Medan han gaf p Pleiaderna akt, och den sena Bootes,
    Samt Bjrninnan, som folket ocks plr Vagnen benmna,
    Som der vlfver sig kring, och stundligt bespejar Orion,
    Hon den enda, som aldrig nnu i Okeanos badat.            275
    Henne nu honom befallte Kalypso, den hga gudinnan,
    Medan han gjorde sin resa p sjn, stds hafva till venster.
    Sjutton dagar han seglade fram, och gjorde sin sjfrd,
    Och p den adertonde sig riste de skuggiga bergen
     Phaiekernes jord, der nrmst till honom de voro;        280
    Och som en skld de syntes uti dimdunkliga hafvet.

    Frn Aithioperna lnde nu jordomskakarn, och honom
    Skdade fjerran ifrn de Solymers berg, ty han sgs der
    Segla p sjn, och guden dessmer vardt vred i sitt hjerta;
    Skakande hufvudet, s till eget sinne han talte:          285

    Ve, ve! gudarne hafva nu annorledes beslutit
    Om Odysseus, medan jag var hos de Aithiopeer.
    Redan han nalkas Phaiekernes land, der det bestmde,
    Att undkomma det yttersta ml af jemren, som stundar;
    Men jag tror mig nnu nog drifva honom i ofrd.           290

    S han talte; och moln hopfrde och skakade hafvet,
    Med treudden i hnderna tagen, och samtliga vindars
    Stormar alla han jagade upp, och hljde med skyar
    Jord och haf p en gng; frn himmelen bredde sig natten:
    stan och Sunnan drabbade hop, och stormande Vestan,      295
    Samt klar blsande Nord, och vltrade vldiga vgen.
    Och nu lste sig upp fr Odysseus knna och hjertat,
    ngslad talte han till stormodiga sinnet, och sade:

    O mig, elndige, hvad skall af mig d ndtligen blifva?
    Ty jag rdes, att allt sannfrdligen talte gudinnan,      300
    Att jag skulle p sjn, frrn fdernejorden jag hunnit,
    Tmma qvalens mtt; allt detta varder ju uppfylldt.
    Se, med hvad moln nu himmelen vidt kringkransar Kronion,
    Huru han upprrt sjn, och huru samtlige vdrens
    Byar trnga upp; mig djupa frderfvet r skert!         305
    Slle de Danaer, tre-, fyrfaldigt, hvilka d dogo
    Borta vid rymliga Troia, Atreiderna sknkande vnskap!
    S mig mtte beskrts att d, och lykta min bane
    Der den dagen, d mig de samtlige Troerne koppar
    Lansar slungade p, och jag stred kring fallne Peleion!   310
    D jag begrafning ftt, och Achaierne prisat min ra;
    Men nu var mig beskrdt, att tagas af mkelig ndlykt.

    Talte; och honom slog den vldiga vgen frn ofvan,
    Rusande an frskrckligt, och svngde hans flotte i hvirfveln,
    Och sjelf fjerran han damp frn flotten derjemte, och rodret  315
    Slungade bort ur hndren, och masten fr honom itubrt
    Den pkommande hiskliga storm af blandade vindar;
    Seglet fjerran i sjn, och derhos rstngen nu neddamp;
    Sjelf han en lng stund hlls neddykad, och icke frmdde
    Snarligen streta sig upp ur svallet af vldiga vgen,     320
    Ty s klderne tyngde, som gett den hga Kalypso.
    ndtligen dykte han upp, och ur munnen spydde det bittra
    Vattnet, som rikligen droppade ned frn hufvut fr honom.
    Men han ej glmde likvl sin flotte, ehuru bengslad,
    Utan gjorde i vattnet ett sprng, och fattade honom,      325
    Och sig satte derp, undvikande dden omsider.
    Honom hit nu och dit svallvgen, den vldige, frde.
    Likasom d, nr den hstliga nordanvinden kring flten
    Tistelfjunena fr, och de hlla sig ttt vid hvarandra;
    Honom hit nu och dit ock vindarne frde p hafvet.        330
    Stundom Sunnanvinden t Nordan kastade drotten,
    Stundom att honom frflja t Vestan lemnade stan.
    Kadmos' dotter det sg, den sknfotknliga Ino,
    Leukothea, som var tillfrne en ljudelig ddlig,
    Men i bljornas djup gudomelig ra nu tnjt:             335
    Hade s miskund med Odysseus, den irrande, qvalde,
    Och som en rta hon dykade upp ur hafvet, och uppflg,
    Och sig satte upp mngfstade flotten, och talte?

    Olycksalige, hvi r p dig jordskakarn Poseidon
    S frskrckligen vredgad, att han mng faror bereder?    340
    Icke frgr han dig dock, nsknt han srdeles flas.
    Utan gr du shr, -- tafatt du ej synes mig vara:
    Kld af klderna dina, och flotten t vdren att fras
    Lemna, och simma med hndren, och sk upphinna de kuster,
    Der Phaiekerne bo, der dig r det att rddas.            345
    Hr ovanskliga bindelen tag, och knyt den inunder
    Brstet; d finns ej fruktan att plgas, ej heller att drunkna.
    Men ssnart som du ock stranden med hnderna vidrrt,
    Ls den ifrn dig igen, och slunga i hafvet, det dunkla,
    Fjerran ifrn stranden, och sjelf vnd anletet bortt!   350

    S nu gudinnan talte; och gaf hrbindeln t honom,
    Och sjelf terigen neddykte i svallande hafvet,
    Lik med en rta, och henne den dunkla vgen betckte.
    Men der grubblande nu mngprfvade, dle Odysseus,
    ngslad talade till stormodiga sinnet, och sade;          355

    Ve mig, mtte ej ngon ibland oddliga stmpla
    Annat svek, d nu hon mig flotten att lemna befaller!
    Men jag fr ingen del hrsammar; ty fjerran med gat
    Ren jag skdat det land, der hon sade sig finna en fristad.
    Dock vill jag gra shr, som syns mig vara det bsta:    360
    Medan i kramporna n mig bjelkarna sitta tillsamman,
    Hrstds m jag frbli, och smrtorna tligt frdraga;
    Men ssnart som flotten fr mig strtvgen frskingrat,
    Simma jag skall; ty ej finnes till hands en skrare utvg.

    Medan detta han vlfde uti sin sjl och sitt hjerta,      365
    Vrkte p honom en hiskelig vg jordskakarn Poseidon,
    Gruflig, och olycksfull, brdstrtig, och kastade honom.
    Liksom en stormande vind kringskingrar af torrkade agnar
    Hgen, och somliga hit frsprider och somliga ditt;
    S frspridde han ock de vldiga bjelkar; men hjelten     370
    Fattade tag i en stamm, framdrifvande den som en ridhst.
    Klderna af sig han kldde, som gett den hga Kalypso,
    Och p stunden bindelen knt sig brstet inunder
    Och sig strte i sjn brdstupa, och hnderna bredde,
    flande simma; det varsnade ock jordskakaren genast,      375
    Och han rrde p hufvut, och s tilltalte sitt sinne:

    Efter mnga strapaser du der kringirre p hafvet,
    Tills du mnga dig fr med zeusuppfostrade menskor;
    Men jag ndock ej tror, att du ngonsin prisar din ofrd!

    Guden talte, och slog sknhriga hstarnes anspann,       380
    Och s till Aigai kom, der hans herrliga boningar ro.

    Men nu Athenaie, Zeus' dotter, begrundade annat:
    Sannerlig fjettrade hon de friga vindarnes vgar,
    Och upphra dem bjd, och samtligen vandra till hvila;
    Hftig Nordan hon vcktes, och krossade vgen fr honom,  385
    Tills han mnga sig finge med roningkra Phaieker,
    Den zeusborne Odysseus, och dd undvikit och Kerer.

    Ntterna tv, och dagarna tv p den svllande vgen
    Drefs han, och mngen gng hans hjerta anade ofrd.
    Men d nu tredje dag sknfltiga Eos beredde,             390
    fven d upphrde jemvl blsvdret, och stormls
    Stiltje nu vardt, men han helt nra varsnade landet,
    Blickande fr sig skarpt, upplyftad af vldiga vgen.
    Likasom nskvrdt syns fr snerna lskade fadrens
    Lif, som i sjukdom ligger, och qvljs af hftiga plgor   395
    Tynande lnge, och honom har ansatt skrcklig en gudom,
    Men nskvrdigt ha honom frn ofrd gudarne rddat:
    S nskvrdigt sig visade land och skog fr Odysseus,
    Hvilken nu samm entrgen, att trda med fttren p stranden,
    Men d s lngt han var, som man hrer en ropandes stmma,  400
    D ock hrde han gnyet emot hafsklipporna redan.
    Och den vldiga bljan hon rt torrlandet till mte,
    Med frskrckelig brnning, och allt insveptes i hafsskum,
    Ty der fanns ej en hamn, fr skeppen vrn, eller skyddsort,
    Men utskjutande hllar der funnos, och klippor ock bankar.  405
    Och d lste sig upp fr Odysseus knna, och hjertat,
    ngslad talte han till stormodiga sinnet och sade:

    Ve mig, efter nu land ovntadt mig unnade skda
    Zeus, och jag svalget ren har genomsimmande lemnat,
    Syns mig emellertid ur grumlade hafvet ej utgng.         410
    Utom spetsiga banker jag har, och bljan omkring mig
    Dner, den plaskande, brandt sig reser i hjden en klippa,
    Hafvet ett brddjup r, och med ftterna bda jag icke
    Gitter p bottnen hlla mig fast, och rddas ur ofrd;
    Ty, om jag frestar att g, kanhnda mot klippiga kusten   415
    Rycker mig vldiga vgen, och gr anstrngningen fruktls.
    Men om jag simmar nnu allt vidare, dit der jag funne
    Nedtsluttande strnder kanske, och hamnar i hafvet,
    Rds jag, att mig d terigen bortrfvande stormen,
    Fjerran ut p den fiskiga sjn, tungt suckande, frer,    420
    Eller en gud mot mig phetsar ur hafvet den stora
    Hajen, ty sdana mnga hon nr, dnrik Amphitrite.
    Vet ju, att uppbraggt r mot mig dnrik Poseidaon.

    Medan detta han vlfde uti sin sjl och sitt hjerta,
    Honom vldig en vg bortfrde till klippiga stranden.     425
    Der nu hans hud afslitits och ben derjemte frkrossats,
    Hade ej laggt i hans sjl klargda gudinnan Athene,
    Att han med hnderna tv, anrusande, fattade klippan,
    Och sig suckande hll, tills vldiga vgen frbigtt.
    S nu han undvek den; men vid terstudsningen honom       430
    Slog anrusande vgen, och lngt bortsttte i hafvet.
    Liksom upp en polyp, enr han drages ur gmslet,
    Vid sugrrena hlla sig fast smstenarna talrikt;
    S af klippan ocks frn kraftiga hnderna honom
    Huden i stycken slets, och han hljdes af vldiga vgen.  435
    Och der skulle nu dtt olycklig Odysseus i frtid.
    Hade t honom besinning ej gett klargda Athene.
    Dykande opp ur bljan, der hon framsprutar mot stranden,
    Simmade han frbi, anblickande landet, om mjligt
    Nedtsluttande strnder han funne, och hamnar i hafvet.   440
    Men d han simmande kom till den sknframrinnande flodens
    Mynning, tyckte han der just vara den yppersta platsen,
    Fri fr klippor och skr, och undan vinden en tillflygt;
    Knde, hur floden bljade fram, och bad i sitt sinne:

    Hr mig, o konung, eho du n r; dig nalkas jag, mngbedd,  445
    Flyende bort ur sjn, Poseidaons hotelser undan
    Af oddliga gudarna ock plr vinna frskning
    Hvarje irrande man, som nalkas, likasom jag nu
    Nalkas din bdd, ditt kn, sen mnga strapaser jag utsttt.
    Ja, miskunda dig, kong; bnfallande vet jag mig vara!     450

    Sade; och strax han dmmde sin fart, och hejdade vgen,
    Gjorde stiltje framfr, och rddade drotten till flodens
    Mynning; Odysseus' knn af matthet dignade bda,
    fvensom kraftiga hndren; hans mod var kufvadt af vattnet.
    Hela hans hud var svullen, och hafvet frusade ymnigt      455
    Ur hans nsa och mun; men han andls vorden och ljudls
    Lg vanmktig; p honom var kommen en faselig trtthet.
    Men d han andades ter, och lif sig samlat till hjertat,
    D ifrn sig ocks gudinnans bindel han lste,
    Och den kastade hn i den haftrinnande floden.           460
    Vldiga vgen den bar med strmmen tillbaka, och Ino
    Tog den i hnderna strax, men nu, aflgsnad ur floden,
    Den fruktgifvande jord han kysste, och hvilte i vassen;
    ngslig talte han till stormodiga sinnet, och sade:

    O, hur jag lider! af mig hvad skall dock ndtligen blifva?  465
    Om jag i floden hr tillbringar den ngsliga natten,
    Rds jag, att skadliga frosten i mngd och alstriga daggen
    Kufva min sjl, som af matthet ren r nra att digna;
    Blser derjemte p morgonen ock ur floden en kall pust.
    Men om jag stege dit upp p kullen i skuggiga dungen,     470
    Och i de buskiga snar insomnade, om mig frskonte
    Trtthet och frossa, och mig pkomme den ljufliga smnen,
    Rdes jag fr vilddjuren ett rof och byte att varda.

    Honom, begrundande s, mellertid mer gagneligt syntes
    Att sig i skogen bege, som han fann helt nra till vattnet,  475
    Upp en kringsedd plats; och han smg tv buskar inunder,
    Vexta tillsamman, en vild oliv, och den andra en fruktbar.
    Dessa igenom ej nnsin de fuktige vindarne blste,
    Icke den brnnande soln med strlarna trffade dessa,
    Regnet trngde ej fram; s ttt oliverne vuxit            480
    Vexelvis vid hvarandra, och dem nu smg sig Odysseus
    Under, och strax sig redde med egna hnder en rymlig
    Bdd; ty af lf der fanns tillrckeligt ymniga hopar,
    Hvad till lger behfts t tvenne mn eller trenne,
    Under den vintriga tid, om aldrig s bister han vore.     485
    Skdande dem, vardt glad mngprfvade, dle Odysseus,
    Och sig i midten lade, och pgjt hopar af lfven.
    Likasom d man gmmer en brand i den dunkliga askan,
    Fjermast p fltet, enr ej grannar finnas i nejden;
    Rddande eldens fr, att han annorstdes ej tndes:       490
    S sig Odysseus gmde i lfven, och honom Athene
    Smn p gonen gjt, att gra, det fortaste, nde
    Upp dess plgsama trttnad, och gonlocken betckte.




Sjette Sngen.


    Slunda sof han nu der, mngprfvade, dle Odysseus,
    Utaf trtthet betagen och smn; men gudinnan Athene
    Hn till Phaiekiska mnnernes folk begaf sig och frste,
    Hvilka tillfrene bodde uti Hypereia, det vida,
    Nra Kyklopiska mn, hgmodiga utfver hfvan,              5
    Som dem plundrade stundligt, och voro strre i krafter.
    Flyttande, frde dem an gudskne Nausithoos ddan,
    Fjerran ifrn phittiga mn, och till Scheria bragte,
    Och kring staden en mur uppreste och boningar byggde,
    Gjorde t gudarna tempel jemvl, och krarna delte.        10
    Men han, af Keren kufvad, d ren bortgtt till Ades;
    Nu var Alkinoos kong, som lrt sig af gudarna vishet.
    Och till hans boning gick klargda gudinnan Athene,
    Redande hemkomst t stormodige drotten Odysseus.
    Gick s uti mngpyntade kammaren, hvarest en jungfru       15
    Lg i sin bdd, oddliga lik till vext och till skepnad,
    Nausikaa, stormodige drotten Alkinoos dotter;
    Och bredevid tv trnor, som ftt af Chariterna fgring,
    Hvar vid sin post; tillslutna de blnkande drrarne voro.
    Men nu till jungfruns bdd hon hastade, liksom en vindflgt,  20
    Stod vid dess hufvudgrd, samt talade ordet, och sade,
    Liknande dottren utaf den skeppsnamnkunnige Dymas,
    Som, jemnrig med henne, jemvl var lskad af hjertat;
    Hennes skepelse tog klargda Athene, och talte:

    Nausikaa, hvi fdde dig s frsummelig modren?             25
    Ligga minsann ovrdade n de prydliga klder,
    Och dig r brllopet nr, d du mste dig klda i granna
    Sjelf, och gifva t dessa jemvl, som fra dig hdan.
    Ty af klderna plr till menskorna spridas ett vackert
    Rykte, och fadren gldes dervid, och den vrdade modren.   30
    Men lt oss g fr att tvtta, d morgonrodnaden randas,
    Och jag vill flja dig t, medhjelperska, att du m snarligt
    Frdig bli; ty ej lnge du mer en jungfru skall vara.
    Redan fria dig till de ypperste alla i landet,
    Bland Phaiekernes mn, der sjelf du eger din hembygd.      35
    Men nu, vlan, din herrliga far, ombed, att i morgon
    Bittida dig mulsnor och vagn utrusta, som bringar
    Grdlarna alla i tvtt, och sljor, och prydliga mantlar.
    Detta r fven fr dig lngt vackrare, n om du skulle
    Vandra till fots; ty fjerran frn stan tvttgroparne ro.  40

    Talade s, och bort sig begaf klargda Athene
    Hn till Olympen, der gudarnes stds orubbliga boning
    Vara sgs; han af vdren ej skakas, ej heller af regnet
    Vtes, och snn ej heller sig nrmar, men stndigt ett molnlst
    Solsken breder sig ut, hvit strlglans svfvar derfver.   45
    Salige gudarne der frlusta sig dagarna alla.
    Dit klargda gudinnan nu gick, sen hon ordat med jungfrun.

    Genast sig infann ock sknthronande Eos, och vckte
    Upp sknsljade jungfrun, som strax frvntes t drmmen.
    Och hon begaf sig i rummen, att allt fr frldrarna sga,  50
    Fr sin lskade fader och mor. Dem fann hon derinne.
    Satt s vid spiseln hon, med tjenande trnor i sllskap,
    Tvinnande purpurne trd, men fadren i drren hon mtte,
    Hvilken d just ock mnade g till de frejdade kongars
    Rd, ty de bolde Phaiekerne dit inkallade honom.           55
    Och helt nra hon stod, och talte till lskade fadren:

    Pappa, skulle du vilja t mig utrusta en mulvagn,
    Hg, vlhjulig, att jag m fra de sttliga klder
    Ned till floden att tvttas, som mig otvttade ligga?
    Bde dig sjelf det hfs, som vistas bland yppersta mnner,  60
    Att rdplga i rd, med snyggade klder p kroppen;
    Utomdess dig ocks fem sner i salarna finnas,
    Tvenne af dem frmlde, och trenne blomstrande svenner.
    Med nytvttade klder hvar dag stunda de alle
    Trda i dansen, och mig allt sdant ligger p sinnet.      65

    Sade; frty hon ej tcktes fr fadren det ljufliga brllop
    Nu omnmna, men vl han frstod, och svarte med orden:

    Icke jag mulorna dig afundas, barn, eller annat;
    Res! och tjenarne skola iordningstlla en mulvagn,
    Hg, vlhjulig, som r med en korg erforderligt utstyrd.   70

    S han talte, och tjenarna gaf befallning; de lydde,
    Och nu derute jemvl vlhjuliga vagnen i ordning
    Stllde, och hmtade mulorna fram, och spnnde i redet.
    Men en trna ur saln utbar de prunkande klder,
    Och nedlade dem alla uti vlglattade vagnen.               75
    Modren ocks inlade i korg tillrckelig vgkost,
    Allslags, lade bd sofvel deri, och hllde i getsck
    Vin derjemte; -- och ren var flickan stigen i mulvagn. --
    Och sen gaf hon uti gullflaskan en flytande olja,
    Att hon skulle sig smrja, med tjenande trnor i sllskap.  80
    Konungadottren i hand tog piske och prydliga tmmar,
    Och slog p, att de lupo; ett dn af mulorna hrdes.
    De i galopp sig strckte, och tvtten frde och jungfrun,
    icke allena; med henne nu fljde trnorna fven.
    Men d de hunnit fram till flodens herrliga flde,         85
    Der sig r frn r tvttgropar befunno, och kostligt
    Vatten i mngd upprann, att smutsiga klderna rena,
    Derstds desse ifrn mulvagnen mulorna spnnde,
    Och dem jagade bort, att invid den hvirflande floden
    ta det hningsljufliga grs; men de sjelfve ur vagnen     90
    Tvtten med hnderna togo, och frde i klaraste vatten,
    Trampande den i groparna fort, i kapp med hvarandra.
    Men d de tvttat nu, och smutsiga klderna renat,
    Bredde de ut dem i ordning invid sjstranden, der hafvet
    Mot torrlandet plgade mest smstenarna sklja.            95
    Sedan de badat sig sjelfva, och smort frikostigt med oljan,
    Togo de samtligen t sig ett ml vid stranden af floden,
    Bidande tills att i solens sken sig torrkade kldren.
    Men d med mat sig fgnat hon sjelf, och trnorna fven,
    Samtlige kastade bindlarna bort, och lekte med bollen.    100
    Och hvitarmiga Nausikaa begynte att sjunga
    Likasom pilglad Artemis gr p berget, och vandrar
    Nu omkring skyhga Teygetos, nu Erymanthos,
    t fargaltarna fgnande sig och de ilande hindar,
    Och med henne i lag Zeus', Aigisfrarens, dttrar,        105
    Landtliga nymferna, leka, och Leto gldes i sinnet;
    Och bland alla hon hgst bd hufvudet hller och pannan,
    Och hon r lttligen knnd, men samtligen ro de skna:
    S sig i trnornas hop utmrkte den brudliga jungfrun.

    Men d hon var i berd, att tervnda till hemmet,        110
    Och ren mulorna spnnt, hopvikande sttliga kldren,
    Annat besinnade d klargda gudinnan Athene,
    Huru Odysseus skull' vakna, och se skngiga jungfrun,
    Som till Phaiekiske mnnernas stad vgvisade honom.
    Och nu prinsessan kastade bollen efter en trna;          115
    Trnan han trffade ej, men fll i den djupaste hvirfveln,
    Och hgt ropte de alla; d vaknade dle Odysseus,
    Satte sig upp, och vlfde uti sin sjl och sitt hjerta:

    Ve mig! till hvilka ddligas land r nu ter jag kommen?
    Monne de trottsige, vilde, och ej rttrdige ro?         120
    Monn' gstvnlige hellre, och ha ett gudeligt sinne?
    S mig svfvade kring jungfruliga stmman af unga
    Nymfer, hvilka bebo de fversta toppar af bergen,
    Eller flodernas kllor ocks, eller grsiga ngar.
    Kanske befinner jag mig i ljudliga menniskors grannskap?  125
    Men nu vlan, sjelf vill jag frska, och skda omkring mig.

    Talade s; och ur snaret sig smg den dle Odysseus,
    Brt sig ur tta skogen med vldiga handen en lfrik
    Qvist, att skyla dermed den nakne mannens lekamen;
    Gick bergfostrade lejonet lik, som litar p styrkan,      130
    Och framvandrar i regn och i storm, och gonen bda
    Brinna; men det till oxarna gr, eller ocks till fren,
    Eller i vilda hjortarnas hjord; ty magen befaller,
    Frestande smkrk med, att smyga i grdade fllan:
    S nu Odysseus ock sknlockiga flickorna ville            135
    Nalkas, s naken han var; ty nd var kommen p mannen.
    Men frskrckelig syntes han dem, nedsmutsad af fjan,
    Och p den rymliga stranden de flyktade hitt och ditt;
    Ensam Alkinoos' dotter blef qvar; ty henne Athene
    Mod inlade i sjln, och tog ur lemmarna rdslan.          140
    Hon sig dristade st; d fverlade Odysseus,
    Anten han fatta dess knn, och be skngiga jungfrun
    Skulle, eller ocks med ljufliga orden p afstnd
    Bedja, om vgen hon viste till sta'n, och klder frlnte.
    Honom, begrundande s, mer gagneligt syntes det vara,     145
    Henne med ljufliga ord, att blott ombedja p afstnd,
    Att, om han fattade knna, ej mtte frarga sig jungfrun.
    Genast sade han d de ljufliga orden, och sluga:

    Drottning, jag fattar ditt kn, om gudinna du r, eller ddlig!
    Om en gudinna du r, och bor i den rymliga himlen,        150
    Dig jag med Artemis sjelf, en dotter af store Kronion,
    Bde till skepnad, och storlek, och vext i det nrmaste jemfr;
    Men om du r bland ddliga en, som bygga p jorden,
    Trefaldt salige ro din far och vrdade moder,
    Trefaldt salige brdren jemvl, dem hgligen sinnet       155
    Stdse fr din skull vrmer sig upp af gldjefrtjusning,
    D nr de skda s fager en ros intrda i dansen.
    Men i sitt hjerta ndock bland alla r saligast vida
    Han som dig fr till sitt hem, och kommit med rikaste brudsknk.
    Ty jag i sanning med gonen sett ej sdan en ddlig,      160
    Hvarken man, eller qvinna (mig, skdande, hpnad betager).
    Fordom p Delos en gng, vid Apollons altar, en likdan
    Ung palmtelning betraktade jag, som vexte t hjden; --
    Ty dit kom jag ocks, och mig fljde en rikelig krigshr
    Upp den frd, som skulle t mig mng sorger bereda; --   165
    Liksom enr jag telningen sg, jag i sjlen frvntes
    Lnge; ty sdant trd ej ngonsin vuxit ur jorden:
    S dig, qvinna, jag vrdar, beundrar, och hgligen rdes,
    Rra vid knna; och mig pkommer en tryckande ngslan.
    Tjugunde dagen i gr, undslapp jag det dunkliga hafvet;   170
    Vgen frde mig stds mellertid och de hftiga stormar
    Frn Ogygia n; nu hit mig kastat en gudom,
    Att hr fven nnu ondt lida; ty ej jag frmodar
    Slut; men gudarne n mig mycket skola bereda.
    Men varkunna dig, drottning; ty dig, sen mycket jag lidit,  175
    Frst jag nalkas; af alla de friga menskorna ingen
    Endaste knner jag alls, som staden besitta och landet.
    Visa mig vgen till sta'n, och omkring mig kasta en trasa,
    Om du, gende hit, medtagit fr byken en bindduk.
    Gifve dig derfr gudarne allt, som i sinnet du vlfver,   180
    Egen make, och eget palats m de unna, och herrlig
    Samdrgt! dlare finnes ju ej, och bttre n detta,
    n d i huset bo samdrgtiga hop med hvarandra
    Make och maka; frty ovnnerna ro de hjertqval;
    Vnnerna ro de frjd, men mest de sjelfve det mrka.     185

    Nu sknarmade Nausikaa genmlte, och sade:
    Fremling, du liknar mig ej en dlig man, eller oklok;
    Zeus, den Olympiske, sjelf utdelar t menskorna lycka,
    Bde t goda och onda, p stt som han tycker, t hvarje.
    Detta jemvl han gifvit t dig, och du mste det tla.    190
    Nu d, emedan du hit till staden r kommen och landet,
    Skall du ej lida p klder en brist, ej heller p annat,
    Sdant som hfves att fr den mngbeprfvade fremling.
    Staden jag visa dig vill, och sga dig namnet p folken:
    Och Phaiekerne denna vr stad besitta och landet.         195
    Till stormodige drotten Alkinoos r jag en dotter,
    Honom, af hvilken beror Phaiekernes styrka och mankraft.

    Sade; och gaf sknlockiga trnorna denna befallning:
    Stannen, J trnor, pstund! Hvart springen J, skdande mannen?
    Eller menen J vl, att han r af fiender ngon?           200
    Icke det finns lifslefvande man, och aldrig skall finnas,
    Som till Phaiekiske mnnernes land skull' vga att komma,
    Frande med sig fejd; oddliga ro de kre.
    Ocks vi bo afsides, uti mngsvalpiga hafvet,
    Ytterst, af friga ddliga oss ej ngon besker.          205
    Men nu en osll vandrare r den mannen, som kommit,
    Hvilken vrda man br; ty i Zeus' skydd ro de alle,
    Arme och fremlingar ju, och en liten sknk r en kr sknk.
    Derfre gifven t fremlingen mat, J trnor, och dricka,
    Tvtten i floden ocks, der J finnen fr vinden en tillflygt!  210

    Sade; de stannade nu, och mante den ena den andra,
    Och medfrde Odysseus i lugnet, allt som dem manat
    Nausikaa, stormodige drotten Alkinoos' dotter,
    Och framlade t honom till kldnad en kappa och lifrock,
    Gfvo derjemte uti gullflaskan en flytande olja,          215
    Och uppmanade honom att bada i rinnande floden;
    Men d talade s bland trnorna dle Odysseus:

    Trnor, stannen nu der afsides, att sjelf jag m salta
    fjan tvtta frn skuldrorna bort, och sedan med olja
    Smrja, ty lnge min kropp ftt vara essenser frutan.    220
    Infr eder jag ej vill bada mig; ty jag mig naken
    Blygs afklda, uti sknlockiga flickornas syn.

    Talte; och de afsides nu gingo, och sade t jungfrun.
    Men han i floden tvttade bort, den dle Odysseus,
    fjan, som fastnat qvar p hans rygg, och de vldiga skuldror,  225
    Strk s frn hufvudet skummet utaf fruktdsliga hafvet.
    Men d han tvttat sig ren fullkomligt, och rikligen smrjat,
    Samt kldt klderna p, som gifvit brudliga jungfrun,
    Honom Athenaie d gjorde, Olympierns dotter,
    Ej blott strre att se och stoltare; fven frn hufvut    230
    Snde hon krusigt hr, som liknade sjelft hyacinthen.
    Likasom d konstskickelig man kringgjuter om silfret
    Gull, som sjelfve Hephaistos har lrt och Pallas Athene
    All upptnkelig konst, och han gr frtjusande arbet',
    S nedgjt hon behag t honom p hufvud och skuldror.     235
    Sen nedsatte han sig afsides p stranden af hafvet,
    Strlande vidt af tusen behag; men jungfrun frvntes.
    Till sknlockiga flickorna d hon talte, och sade:

    Hren mig, J hvitarmiga flickor, att ngon jag ordar!
    Icke mot samtlige gudars beslut, som bo i Olympen,        240
    Denne mannen sig mngt med gudalika Phaieker.
    Oansenlig han mig tillfrene syntes i sanning;
    Nu r han gudarna lik, som bo i den rymliga himlen.
    O, att t mig en sdan geml utkorad ju vore,
    Hade sitt hus hrstdes, och hr behagade stanna!         245
    Men, J flickor, t fremlingen mat dock gifven och dricka!

    Sade; och henne de nu hrsammade gerna och lydde,
    Och fr Odysseus mat framsatte p stunden och dricka.
    Sannerlig drack nu och t mngprfvade, dle Odysseus
    Ganska hurtigt; ty lnge han ej psmakat en matbit.       250

    Men hvitarmiga Nausikaa helt annat betnkte,
    Vicklade kldren ihop, och lade i prydelig mulvagn,
    Spnnde i redet sjelf starkhofviga mulorna, uppsteg,
    Och uppmante Odysseus, och talade ordet, och sade:

    Gif dig p vg, o fremling, att vandra till staden; dig sedan  255
    Vill i min faders hus, den vises, jag fra, och menar
    Att du blifver bekant med alla de bsta Phaieker.
    Dock gr s framfrallt: -- tafatt ej syns du mig vara, --
    Medan vi genom krarna g och menskornas grden,
    Jemte trnorna du mellertid, bak mulor och mulvagn        260
    Skyndesamligen g; jag sjelf skall visa dig vgen.
    Men ssnart som vi komme till sta'n, kring hvilken en reslig
    Ringmur str, och en prydelig hamn tvesides om staden,
    Dit ingngen r smal; tverodde galejorna vgen
    Stnga; ty alla de ro frsedde hvarenda med skrmtak.    265
    Derstds ha de ett torg med Poseidons tempel i midten,
    Med ditslpade stenar belaggdt, uppgrfna ur jorden;
    Derstds taga de vrd om svarta galejornas redskap,
    Segel och kabbeltg, der ock tillyxa de ror.
    Ty Phaiekerne vrda sig ej om bge och koger,             270
    Utan om ror och mast p galejor, och jemna galejor;
    Stolte de fara med dessa det dunkliga hafvet utfver.
    Dessas bitande prat jag vill slippa, att framdeles ingen
    Gyckle; ty srdeles finnas i hopen trottsige bjessar.
    Och nu kunde vl s, oss mtande, sga en pyssling:       275
    Ho r vl han, som Nausikaa tfljer, den skne,
    Sttlige man? Hvar fann hon en sdan; skert sin make?
    Eller kanhnda hon frer en irrande hn frn galejan
    Bland lngboende mn; ej finnas ngra i nejden;
    Eller ocks mngnskelig gud till den bedjande kommit,    280
    Stigen frn himmelen ned, som hon dagarna alla behller?
    Bttre det r, om hon sjelf har friat, och ftt sig en make
    Annorstdes ifrn, ty hon alla Phaieker fraktar
    Hr i vrt land, som gilja likvl, bd mnga och raska.
    Sdant skola de sga, och slikt mig vore beskymfning;     285
    Ja, ond blefve jag ock p en annan, som detta beginge,
    Hvilken, i trots af fader och mor, d n bda de lefva,
    Ger sig med karlar i lag, frrn fstliga brllopet hllits.
    Fremling, akta du s p mitt tal, att du mtte med frsta
    Vinna utaf min fader bd hnledsagning och hemkomst.      290
    Nra till vgen vi hafve Athenes herrliga dunge
    Af svartpoppel, der finnes en ng, der vller en klla.
    Der har jemvl min fader ett gods, och en blomstrande ker,
    Jemt frn staden s lngt, som man hrer en ropandes stmma.
    Der m du stta dig ned, och bida s lnge tilldess vi    295
    Hunnit komma till stan, och min faders boningar uppntt.
    Men d du kan frmoda, att vi dess boningar uppntt,
    D begif dig stad till Phaiekarnes fste, och frga
    Efter min fars, Alkinoos', hus, stormodige kongens.
    Ltt det knnes igen, om ock dig viste ett dibarn         300
    Vgen, ty alldeles ej uppbyggdes, liknande detta,
    Andre Phaiekernes hus, ej lika Alkinoos boning,
    Hjeltens; enr dig nu insluta palatset och grden,
    Hasta ur saln skyndsamligen d, p det du m komma
    Till min moder, som sitter vid spiseln, i skenet af elden,  305
    Tvinnande der sin purpurne trd, ett under att pse,
    Mot en pelare stdd, bak henne trnorna sitta.
    Nra till henne ocks min faders stol r placerad,
    Der han sitter och dricker sitt vin, oddlig att pse.
    Honom gr du frbi, och fattar vr moder om knna         310
    Sedan med hndren dina, att hemkomstdagen du skde
    Skyndesamligast, glad, fast bodde du aldrig s fjerran.
    Om hon emot dig r i sin sjl vnskapligen sinnad,
    D har du hopp minsann, att vnnerna skda, och nalkas
    Ditt vltrefliga hus, och lskade fdernejorden.          315

    Sedan nu detta hon talt, med blnkande pisken hon pdref
    Mulornas spann, som lemnade snart den strmmande floden;
    Dessa dugtigt sprungo, och strckte p benena dugtigt.
    Men hon kuskade varligt, att med fotgngarne fljde,
    Trnorna jemte Odysseus, och nyttjade pisken med klokhet.  320
    Ned gick solen, och de inkommo i herrliga lunden,
    Vigd t Athenaie; der satte sig dle Odysseus,
    Strax derefter han bad till dottren af store Kronion:

    Hr mig, du eviga m, Zeus', aigisbrarens dotter,
    Nu tminstone hjelp mig, d aldrig tillfrne du hjelpte   325
    Den skeppsbrutne, d mig kringdref dnrik Poseidaon!
    Unna mig kr och frbarmad n Phaiekernes bygder!

    S han bedjande talte; nu hrde det Pallas Athene,
    Dock hon ej visade sig fr hans blick, ty hon hyste frsynthet
    Fr farbrodren Poseidaon, som vredgades hftigt           330
    P gudmaken Odysseus, tilldess han hunne sitt hemland.




Sjunde Sngen.


    S nu han derstds bud mngprfvade, dle Odysseus;
    Men mulsnornas kraft, till staden frde vr jungfru.
    Och nr kommen hon var till sin fars storsttliga salar,
    Ute p grden stilla hon hll, och brderne rundtom
    Sllade sig, oddliga like, och sedan ur redet              5
    Mulorna de urspnde, och byken buro i huset.
    Sjelf hon i egen kammare gick, och elden t henne
    Tnde en kammarfru, Apeiraiskan Eurymedusa,
    Som frn Apeira frt tverodde galejorne fordom.
    Henne till hederssknk t Alkinoos hade de utvalt,         10
    Ty han var alles kong, och som gud tlyddes af folket.
    Men hvitarmiga Nausikaa hon i salarna ammat;
    Hon upptnde nu eld, och bestyrde derinne om qvllsvard.
    Upp d Odysseus steg, fr att vandra till sta'n, och Athene
    Omgjt tjockaste dunkel, ty vl hon mente Odysseus,        15
    Att ej, mtande, ngon ibland storsinnta Phaieker
    Mtte med orden skymfa, och, ho han vore, befrga.
    Men d han just var nra, att trda i herrliga staden,
    Honom till mte kom klargda gudinnan Athene,
    Lik en blomstrande m, med sin vattenkruka i handen,       20
    Och der stod hon fr honom; d frgade dle Odysseus:

    Barn, sg, ville du visa mig vg till Alkinoos', drottens,
    Boningar, hans, som hr bland dessa menskor regerar?
    Frty, mngbeprfvad en fremling, hit jag r kommen
    Lngt frn ett fjerran land; derfre jag knner ej ngon   25
    Endaste menska af dem, som staden besitta och landet.

    Honom svarade d klargda gudinnan Athene:
    Gerna jag vill dig, fremmande far, det hus, du mig omber,
    Visa, ty konungen sjelf bor vankfri fader min nra.
    Men g tyst, som du gr, och jag skall vandra framfr dig,  30
    Icke p ngon menniska se, ej ngon befrga.
    Frty desse ej stort frdraga fremmande menskor,
    Och den som r lngvga de ej, vlkomnande, hylla,
    Utan, frlitande sig p de snabba galejor och flinka,
    Fara de fver det vldiga svalg; jordskakarn det unnat:    35
    Flinka galejorne ro, som fgelvingen, som tanken.

    Talade s, och frut nu vandrade Pallas Athene
    Skyndesamast, och han sen fljde gudinnan i spren.
    Honom Phaiekerne icke, de skeppsnamnkunnige, mrkte,
    Kommande staden igenom bland dem; ty icke Athene           40
    Tillt det, sknlockiga, hga gudinnan, som kolsvart
    Dunkel om honom gjt, med vnliga tankar i sinnet.
    Hamnar beundrade nu och jemna galejor Odysseus,
    fvensom sjelfve hjeltarnes torg och murarna lnga,
    Hga, och vlfrsedda med plverk; under att pse!         45
    Men d de anlndt bda till konungens herrliga boning,
    Brjade s sitt tal klargda gudinnan Athene:

    Detta nu r, du fremmande far, det hus, du mig omber
    Visa; du skall derstds zeusfostrade konungar finna,
    Sittande nu till bords; g in du, och intet i sjlen       50
    Frukta, ty dristig en man r vida bttre i alla
    Saker n mesen, ehuru ocks han kommit frn fjerran.
    Aldrafrst du drottningen sjelf i salarna trffar,
    Och hon r nmnd vid namn Arete, af samma frldrar
    Fdd, som fdde Alkinoos ock, Phaiekernes konung.          55
    Var ju Poseidaon, jordskakarn, Nausithoos' fader
    Frst, och dess mor Periboia, af qvinnor i sknhet den bsta,
    Yngsta dotter utaf stormodige kong Eurymedon,
    Hvilken beherrskade fordom de fverbla Giganter.
    Men han strte sig sjelf, och strte det trottsiga slgtet.  60
    Henne Poseidaon sen lskade, hvilken en fader
    t storsinnte Nausithoos vardt, Phaiekernes konung,
    Och Nausithoos blef Alkinoos' far och Rhexenors.
    Honom Apollon skt, den silfverbgige, sonls,
    Nyfrmld i palatset; en endaste dotter han aflat,         65
    Arete, som Alkinoos sig utvalde till maka,
    Och hgaktade henne, som ej hgaktas p jorden
    Ngon bland qvinnor, som nu, med mnner, en boning besitta.
    S hgaktad drottningen r af hjertat, och rad
    Bde af drotten Alkinoos sjelf, och de lskade barnen,     70
    fvensom folken; de henne, beskdande, likt en gudinna
    Stds vlkomna med ord, enr i staden hon vandrar.
    Ty p ett ljust frstnd hon sjelf allsicke har mangel,
    Ja, dem hon menar vl, fr de mnner tvister hon sliter.
    Om hon emot dig r i sin sjl vnskapligen sinnad,         75
    D har du hopp helt visst, att vnnerna skda, och nalkas
    Ditt hgtakiga hus, och lskade fdernejorden,

    Sedan detta hon talt, bortgick klargda Athene
    Till fruktdsliga sjn, och lemnade Scherias ngder,
    Och till Athenai kom, bredgatiga sta'n, och Marathon,      80
    Trdde s in hos Erechtheus i fasta palatset. Odysseus
    Kom till Alkinoos' herrliga slott; och mycket hans hjerta
    Vlfde, medan han stod, frrn kopparne trsklen han ndde.
    Frty likasom solens glans det var, eller mnens
    I hgtakigt palats hos Alkinoos, modige drotten.           85
    Vggarne hitt och ditt af koppar hamrade voro,
    Alltfrn trsklen till fnstret, omkring gick liten af blstl.
    Insids drrar af gull tillstngde det fasta palatset,
    Silfverne poster stodo upp den kopparne trsklen,
    Silfverne var drrkransen der ofvan, och gyllene ringen.   90
    Gyllne  hvardera sidan och silfverne hundar der voro,
    Hvilka Hephaistos sjelf med skickeligt sinne arbetat,
    Att bevaka Alkinoos' hus, stormodige drottens,
    Stds oddlige, stds oldrade dagarna alla.
    Stolar sig stdde mot vggen ocks hrstdes och derstds,  95
    Alltfrn trsklen till fnstret, och kastade voro derofvan
    Mattor af finaste slag, sknvfda qvinnornas arbet.
    Sittande derstds plgade stds Phaiekernes frstar
    Dricka och ta, frty Guds gfvor fr ret de hade.
    Gyllene gossar ocks p de vltillformade pallar          100
    Stodo, och brinnande facklor en hvar i hnderna hade,
    Lysande ntterna ut fr samtliga gster i huset.
    Funnos derjemte jemvl i palatset femtio trnor.
    Ngre af dessa mala p qvarn den ppliga skrden,
    Somlige vfva vid stoln, och somlige tvinna sitt vfgarn,  105
    Sittande, lika med lfven uti hgspensliga poppeln;
    Flytande oljan sin kos frn de tta vfvarna rinner.
    Liksom af samtliga mn Phaiekerne skickligast ro
    Att framjaga p sjn den snabba galejan, s fven
    Qvinnorna skta sin vf; fr andra dem unnat Athene       110
    Att storsttliga sljder frst, och hittiga tankar.

    Utanfr grden en park, helt nra till portarna finnes,
    Stor, fyrhrnig, och rundt deromkring inrttadt ett stngsel.
    Resliga trd derstdes och grnskande vexte i parken,
    Pron och ppeltrd, sknfruktiga, jemte granater,        115
    Grnskande friska olivtrd med, och kostliga fikon.
    Frukten af dem, r ut r in, ej nnsin frvissnar,
    Tryter ej sommartid eller vinter, men Zephyros stndigt
    Blser, och somliga alstrar, och somliga bringar till mognad.
    Pron p pron der fullmognar och pple p pple,         120
    Samt vindrufva upp vindrufva, och fikon p fikon.
    Der mngfruktig en ker ocks var t kongen planterad;
    Finns s fr drufvorna der inrttad p sltten en torkplats,
    Hvilken stekes af soln, och somliga drufvor de skrda,
    Somliga trampa de ren, och framfr vinkarterna ro,       125
    Fllande bort blombladen, och somlige brja att mogna.
    Ordnade sngar invid det nedersta grdet, af alla
    Slag, planterade ro, och frodas frn r till ett annat.
    Kllor vlla der tv, och den ena parken igenom
    Rinner, i annan led grdstrsklen inunder den andra       130
    Gr till palatset, och der stadsboerna taga sig vatten.
    S hos Alkinoos funnos de gudars herrliga hfvor.

    Der stod, undrande n mngprfvade, dle Odysseus
    Men ssnart i sin sjl alltsamman han hade beundrat,
    fver trsklen han steg skyndsamligen in i palatset.      135
    Och der trffade han Phaiekernes frstar och drottar,
    Hyllande alla med vin vlspejande Argosddarn;
    Honom de hyllade sist, enr de tnkte p sngen.
    Huset genom d gick mngprfvade, dle Odysseus,
    Svept i dunkel, som sjelf kringjutit honom Athene,        140
    Tills Arete trffa han ftt, och Alkinoos, kongen.
    Men om Aretes knn nu hnderna lade Odysseus.
    Och d skingrades bort gudskickade dimman frn honom,
    Och de frstummades alle, nr mannen i huset de sgo,
    Hpnande vid dess blick, och Odysseus ordande bnfll;    145

    Arete, du dotter utaf gudmaken Rhexenor,
    Efter mnga strapaser, ditt kn och din make jag nalkas,
    fvensom gsterna hr, t hvilka en lyckosam lefnad
    Gudarne unne, och mtte en hvar antvarda t barnen
    ra, som folket gifva frmr, och i salarna skatter!      150
    Men pskynden t mig ledsagning, att komma till hemmet
    Snart; ty lnge, frn vnnerna skild, olyckor jag lidit!

    S han sade, och satte sig ned i askan p spiseln,
    Bredvid elden, och alle frstummade blefvo och tego.
    Kong Echeneos d, den ldrige, talte omsider,             155
    Han som ibland Phaiekiska mn var ldre n andra,
    Utmrkt genom sitt tal, och knde bd gammalt och mycket;
    Han vlvillig och klok pbrjade orda, och sade:

    O Alkinoos, dig ej vackert det r, eller passar,
    Att der borta i askan den fremmande sitter p spiseln!    160
    Desse, ett ord af dig afbidande, sitta och vnta.
    Men du, vlan, din gst p den silfvernaglade stolen
    Bjud uppsitta, och taga sig plats, och herolderna mana
    Strax utblanda oss vinet, att t blixtglade Kronion
    Ock vi m gjuta, som stds de vrdiga fremlingar fljer;  165
    Skafferskan gifve utaf sitt frrd t den fremmande qvllsvard!

    Men d Alkinoos' heliga kraft det talet frsporde,
    Tog han Odysseus' hand, den vise och fyndige drottens,
    Lyfte frn spiseln upp, och satte p blnkande stolen,
    Sedan plats han begrt af Laodamas, manlige sonen,        170
    Som satt nra intill, och hvilken han lskade varmast.
    Men tvttvatten i skln ihllde en trna, och frambar
    I den skna och gyllne, upp tvttfatet af silfver
    Vattnet, och dukade der, bredevid det fejade bordet.
    rbara skafferskan hmtade brd, och satte fr gsten,    175
    Samt mng rtter dertill, af allt hvad huset frmdde.
    Men han drack nu och t mngprfvade, dle Odysseus,
    Och Alkinoos d tilltalte herolden, och sade:

    Pontonoos, utblanda du vin i pokalen, och kringbjud
    t enhvar i vr sal, att fr blixtglade Kronion           180
    Ock vi m gjuta, som stds de vrdiga fremlingar fljer!

    Sade; och Pontonoos utmngde det ljufliga vinet,
    Delte t alla, och gick till enhvar med hgrarna sedan.
    Men d de offergjutit och druckit s mycket dem lyste,
    D begynte bland dem Alkinoos orda, och sade:             185

    Hren mig samtlige nu, Phaiekernes frstar och drottar,
    Att jag m sga hvad hgen uti mitt hjerta befaller!
    Sedan alle sig mttat, begifven er hem fr att sofva;
    Men i morgon vi hit inbjude af drottarna flera.
    Gsten i salarna skole vi d gstplga, och offra         190
    Gudarna herrliga offer, och sen jemvl p hans affrd
    Tnka, att gsten mtte frutan mda och ngslan,
    Under vr ledsagning, till lskade fdernejorden
    Snarligen glad anlnda, ehur lngvga han n r,
    Att han emellertid olycka ej lider och skada,             195
    Frrn han betrder sin egen jord; och der m han sedan
    Lida hvad det beskrt, och de strnga gudinnor p slndan
    Spunnit, d honom fdde hans mor, och han lnde till verlden.
    Men om, ibland oddliga en, han frn himlen r kommen,
    Frehafva nu visst hr gudarne ngot helt annat.          200
    Ty stds gudarne frr sig gonskenligen viste,
    Nr storsttelig festhekatomb vi offrade t dem.
    Och de gsta hos oss, och, der vi, der sitta de fven.
    Ja, om en vandringsman dem, ensam, kommer till mte,
    Alldeles ej de sig dlja, frty vi re dem nra,          205
    Liksom Kykloperne ro, och vilde Giganternes slgten.

    Honom svarade d mngrde Odysseus, och sade:
    Alkinoos, tnk annat i sjln; ty icke jag liknar
    De oddliga gudar, som bo i rymliga himlen,
    Hvarken till kropp eller vext, men endast ddlige menskor.  210
    Hvilka J veten mest bland samtliga menskor bekymmer
    Bra, med dem jag ville mig ock jemfra i hjertqval.
    Lidanden flera nnu jag kunde fr eder bertta,
    Hvilka jag utsttt alla, igenom gudarnes sndning;
    Men mig lten nu ta, ehuru mycket bengslad.             215
    Ty ej finns skamlsare ting, n den elaka buken
    Varit och r, som bjuder, att honom minnas, med ndtvng,
    fven den hgligen krnkta, som har stor sorg i sitt hjerta,
    Likasom jag ocks har sorg i mitt hjerta, men alltid
    Mig han befaller likvl att ta och dricka, och bjuder    220
    Glmma alla de qval, jag lidit, och skaffa sig mttnad.
    Men er lagen tillreds, att nr dagsgryningen synen,
    Hn ledsaga mig, arme, till lskade fdernejorden,
    nsknt mycket jag led; mig lifvet m lemna, nr godsen
    Skda, och mitt hgtakiga hus, med dess folk, mig frunnats.  225

    Talade s; och de alle hans tal bermde, och bdo
    Hemledsaga den fremmande man, ty rigtigt han ordat.
    Men d de offer gjutit och druckit s mycket dem lyste,
    Gingo de frige hem hvar och en; ty de lngtade hvila, --
    Men han i salen stannade, qvar, den dle Odysseus,        230
    Och bredevid gudskne Alkinoos jemte Arete
    Sutto, och trnorna dukade af anrttningens redskap.
    Och bland dessa till ordet d tog hvitarmig Arete,
    Ty lifrocken hon knde och mantelen, skdande granna
    Klderna, hvilka hon sjelf tillverkat med trnorna sina.  235
    Och tilltalande honom hon sade bevingade orden:

    Fremmande man, dig detta jag sjelf till en brjan m frga:
    Ho r du, och frn hvem? Hvem har dig klderna gifvit?
    Sade du ej, att, p sjn kringirrande, hit du var anlnd?

    Svarande talade henne d till mngrde Odysseus:          240
    Svrt, o drottning, det r, att vidt och bredt dig bertta
    Qvalen, frty mig mnga ha sndt de himmelske gudar;
    Dock det sga jag skall, som du mig omsprjer och frgar.
    Lngt hrifrn en , Ogygia, ligger i hafvet;
    Dottren af Atlas sjelf derstds, svekfulla Kalypso,       245
    Den sknlockiga, bor, och bla gudinnan; hos henne
    Hvarken af gudar besk, eller ddliga menniskor gres.
    Men mig, olycksaliga, dit bortfrde en gudmakt
    Ensam, enr med flammande blixt mig snabba galejan
    Zeus, omsvngande, klf i midten af dunkliga hafvet.      250
    Der frgingos nu alle de frige modige bussar,
    Men jag, fattande klen utaf tverodda galejan,
    Kringdrefs dagarna nio, i tionde mrkaste natten
    Gudarne frde mig hn till Ogygias , der Kalypso,
    Den sknlockiga, bor, och bla gudinnan, som mottog       255
    Krvnskapligen mig, och lskade, nrde, och lofte,
    Att oddelig gra och ofrldrad fr evigt:
    Men hon uti mitt brst ej ngonsin hjertat bevekte.
    Der jag med ens sju r qvardrjde, och klderna stdse,
    Som Kalypso mig gett, oddliga, vtte med trar.          260
    Men d nu mig annalkande kom det ttonde ret,
    D hon jemvl anmante, och bjd mig resa till hemmet,
    Antingen Zeus sndt bud, eller hennes sinne frndrats,
    Och hon snde mig af p en mngfast flotte, och gaf mig
    Mat och ljufveligt vin, och mig kldde i sttliga klder,  265
    Skickade mig jemvl en kostlig och gynnande kultje.
    Sjutton dagar jag seglade fram, och gjorde min sjfrd,
    Och p den adertonde sig viste de skuggiga bergen
    Frn Phaiekernes land, och, fr mig d gladde sig hjertat,
    Mig, oslla, ty n sambo jag skulle med mycken            270
    Jemmer, som vckte mot mig jordskakaren Poseidaon,
    Som mig vindarna strte upp, och vgarna stngde,
    Och omtelig sj i rrelse bragte; men bljan
    Mig, den idkeligt suckande, ej tillstadde att frdas.
    Flotten sndersplittrade sen stormvinden, men detta       275
    Svalg jag simmande for igenom, slnge till edert
    Land mig frde och bringade nr bd blsten och vattnet.
    Hr uppstigande dref mig med kraft mot landet en blja,
    Kastande till frskrcklig en ort och vldiga hllar.
    Men d vek jag tillbaka, och samm tills ndtlig jag upphann  280
    Flodens bdd, der jag tyckte mig finna den yppersta platsen,
    Fri frn klippor och skr, och undan vinden en tillflygt.
    Upp jag, flmtande, krp derutur, och gudomliga natten
    Pkom. Jag frn floden, den himmelborne, ett stycke
    Uppsteg, slumrade in bland buskarna, sedan omkring mig    285
    Lf jag hopat; en gud ondelig smn p mig nedgjt.
    Der bland lfvena nu, bedrfvad i innersta hjerta,
    Jag helnattligen sof, och morgonstunden, och middan;
    Ned gick solen, och mig frlt den ljufliga smnen.
    Och d varsnade jag din dotters trnor p stranden,       290
    Lekande sjelf bland dessa, hon var en gudarnas like.
    Henne jag bad, och hon ej tog felt p en drpelig tanke;
    Ssom du knapt skull' tro, att en yngre, som mter en annan,
    Nnsin gjort; ty de yngre ju stds smfjollige ro.
    Hon tillrckeligt mat och gldande vin mig frrte,       295
    Lt mig bada i floden, och sknkte mig klderna fven.
    Detta jag nu, s ngslad jag r, sannfrdigt berttat.

    Honom Alkinoos terigen genmlte, och sade:
    Fremling, detta likvl tillbrligen icke betnkte
    Dottren min, att hon dig med de tjenande trnorna icke    300
    Sjelf ledsagade hit, d du frst anropade henne.

    Honom svarade d mngrde Odysseus, och talte:
    Drott, mig derfre ej p din dotter trt, som r vankfri;
    Ty i sanning hon mig tillsade, att trnorna flja,
    Men jag ville det ej, af fruktan, och fven frsynthet.   305
    Att dig, skdande slikt, ej hjertat mtte frgrymmas;
    Ty vi, menniskors slgt, hr i verlden hetsige re.

    Honom Alkinoos terigen genmlte, och sade:
    Fremling, icke har jag ett sdant hjerta i brstet,
    Att det fr intet sig harmar; i allt r lagom det bsta.  310
    Mtte, vid fadren Zeus, och Athenaie, och Apollon,
    Sdan man, som du r, med likdana tankar, som jag har,
    Taga min dotter t sig till geml, och heta min svrson,
    Drjande hr; jag gfve dig hus, jag gfve dig egor,
    Om sjelf drja dig lyste; men dig, ovillig skall ingen    315
    Bland Phaiekerna hlla, ty det ej tcktes vr far Zeus.
    Hemledsagning t dig, tills morgon, att vl du det vete,
    Stter jag ut; men du mellertid, af smnen besegrad,
    Ligg; de i lugnet fra dig fram, tilldess du har uppntt
    Fosterjord din, och hem, och hvad eljes krt dig m vara,  320
    Vore det ock lngt fjermare hn n n Euboia;
    Ty de sga, att hon r mest aflgsen, som henne
    Sgo ibland vrt folk, enr blondlock Rhadamanthys
    Hdan till Gaias son, p besk, de till Tityos frde.
    Desse foro d dit, och lyktade, trtthet frutan,         325
    Frden p samma dag, och hem ankommo p samma.
    Sjelf erfara du skall i din sjl, hur mina galejor
    Sttlige ro, hur bussarne sjn uppkasta med ren.

    Talte; nu gladdes dert mngprfvade, dle Odysseus;
    Bedjande sen han sade, och yttrade ordet, och talte:      330

    Mtte, o fader Zeus, dock allt Alkinoos hlla,
    Hvad han lofvat! t honom upp fruktgifvande jorden
    ndls ra det vore, och jag ankomme till hemmet.

    S nu talade slikt mellertid de tv med hvarandra,
    Men hvitarmiga drottningen gaf t trnorna uppdrag,       335
    Bddar att reda uti frgrden, och purpurne granna
    Mantlar lgga p dem, och mattor breda derfver,
    Samt ulltcken derjemte ocks, fr att svepa omkring sig.
    Trnorna gingo ur saln, och hllo en fackla i hndren.
    Men d den mjukaste sng skyndsamligen bddat de hade,    340
    Trdde de fram till Odysseus, och manade honom med orden:

    Laga dig nu, o fremling, till sngs! ditt lger r frdigt.
    Sade; och honom var hgnskligt att vandra till hvila.
    S nu han sof derstds mngprfvade, dle Odysseus
    Uti en pyntad sng, i skygd af den dnande frgrd        345
    Men Alkinoos sof i det inre af hga palatset,
    Och hans blda geml nattlger beredde och sofbdd.




ttonde Sngen.


    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos
    Hastade upp frn sin bdd Alkinoos' heliga hjeltkraft,
    Stadsfrstraren ock, zeusfostrade drotten Odysseus.
    Frde s an dem alla Alkinoos' heliga hjeltkraft
    Till Phaiekernes rd, som desse sig ordnat vid skeppen.     5
    Och ditkomna de satte sig ned p slipade stenar
    Nra hvarandra; kring sta'n d vandrade Pallas Athene,
    Tagande p sig gestalt af den vise Alkinoos' herold,
    Redande hemfrd t stormodiga drotten Odysseus.
    Och vid hvarendaste man hon stannande talte, och sade;     10

    Skynden er alle, vlan, Phaiekernes frstar och drottar,
    Bort till rdsfrsamlingen nu, fr att hra om gsten,
    Hvilken nyligen lndt till vise Alkinoos' boning,
    Irrande hafvet omkring, oddliga lik till gestalten.

    Talande s, hon vckte hos hvar dess hjerta och sinne.     15
    Och af samlade mn uppfyllde sig snarligen rdets
    Bnkar, och mnge beundrande der anskdade drotten,
    Vise Laertes' son; ty fver honom Athene
    Sjelf nedgjutit gudomligt bebag p hufvud och skuldror.
    Honom strre att skda hon gjort, och stoltare fven,      20
    Att krkommen han s hos alla Phaiekerna blefve,
    Sttlig, och aktningsvrd, att han lyktade lyckligt de lekar
    Alla, i hvilka Phaiekernes mn skull' frska Odysseus.

    Men d de samlats alle, och hopfrsamlade voro,
    D begynte bland dem Alkinoos orda, och sade:              25

    Hren nu, samtlige J Phaiekernes frstar och drottar,
    Att jag sger er det, som hjertat i brstet mig bjuder.
    Fremlingen, -- icke jag vet, ho han r -- har kommit till mitt hus,
    Irrande kring hos de stliga mn, eller vestliga fven;
    Och p sin hemfrd manar, och ber, att sker den blefve.   30
    Ltom oss d, som vi gjort tillfrne, bestyra om hemfrd.
    Frty ingen nnu, eho som kom till min boning,
    Hrstds jemrande lnge har drjt, i vntan p hemfrd.
    Utan vlan, nedhalom till hafs den svarta galejan,
    En frstseglerska; tv och femtio ynglingar mga           35
    Vljas i landet ut, som ro sen gammalt de bste.
    Sedan J rorna vl vid tofterna samtlige bundit,
    Stigen i land, och derefter ett ml knapphndigt bereden,
    Kommande till vrt hus; jag vl undfgnar er alla.
    Detta mitt uppdrag r till svennerna; alle J andre         40
    Skepterbrande drottar derhos till min sttliga boning
    Kommen, p det vi i salarna m den fremmande plga.
    Sge mig ingen nej! ock kallen gudomliga sngarn
    Demodokos; ty t honom en gud gaf rikligen ljufva
    Sngen, ehvad hans sinne ocks uppmanar att sjunga.        45

    Talande s, han vandrade frmst; tillika med honom
    Drottarne fljde; herolden han gick till gudomliga sngarn.
    Valde svennerne, tv och femtio, hastade sedan,
    Som han befallt, till stranden utaf fruktdsliga hafvet.
    Men ssnart till galejan de vl framkommit och hafvet,     50
    Alle t hafvets djup uthalade svarta galejan,
    Och p den svarta galejan en mast uppreste och segel,
    Samt anpassade rorna fast i lderne remmar,
    Allt i ordenteligt skick, utspnnande seglena hvita.
    Henne ute p sjn fr ankar de lade, och sedan             55
    Skyndade g till vise Alkinoos' rymliga boning.
    Pelaregngarne, grdar och salarne fylldes med mnner.
    [Hopfrsamlade, mnge der voro bd' unge och gamle.]
    Fr, ett dussin, t dessa nu lt Alkinoos slakta,
    Tv slpfotiga kor, hvittandiga galtarna tta;             60
    Dessa de fldde, och sktte och redde en kostelig mltid
    Nalkades fven herolden, och bragte den krliga sngarn,
    lskad af sngmn hgt, som gett det goda och onda:
    gonen hade hon tagit, och gett den ljufliga sngen.
    Honom Pontonoos bar den silfvernaglade stolen              65
    Uti gsternas midt, och stdde mot hga kolonnen.
    Och p en spik upphngde herolden den ljudiga cittran
    Ofvanom sngarens hufvud, och lrde med hndren att henne
    Fatta, och stllde bredvid brdkorgen och prydliga bordet,
    Bgarn med vin bredevid, att dricka d sinnet befallte.    70
    Desse nu hnderna rckte till redda och frdiga rtter.
    Men till dryck och till mat nr samtlige mttat sin lystnad,
    Sngmn lifvade sngarn att qvda om mnnernas bragder,
    Ur det qvde, hvars pris uppsteg d till himmelen vida,
    Splitet emellan Laertiades och Peleides Achilleus;         75
    Huru de trtte en gng vid gudarnes rikliga festml
    Med frskrckliga ord; men mnnernes drott Agamemnon
    Gladdes uti sin sjl, att Achaiernes dlingar trtte;
    Ty det svaret han ftt uttryckligt af Phoibos Apollon
    Uti gudomliga Pytho, d han stentrsklen betrdde,         80
    Sprjande; ty d vlfde sig ren olyckornas brjan,
    Genom store Kronions rd, p Achaier och Troer.

    Detta nu just hgrstige sngaren qvad; men Odysseus,
    Fattande purpurne manteln, den stora, med vldiga hnder,
    fver hufvudet drog, och betckte sitt dejliga anlet;      85
    Han fr Phaiekerna blygdes att gjuta ur gonen trar.
    Men ssnart den gudomlige sngaren slutade sjunga,
    Strk han trarna bort, och drog frn hufvudet manteln,
    Fattade dubbelpokalen i hand, och t gudarna vingjt.
    Men d ter begynte, och honom Phaiekernes frstar         90
    Mante att sjunga, -- frty t orden de gladde sig alla, --
    Tckande hufvudet ter, Odysseus brjade sucka.
    Gjutande trar, d undfll han dem samtligen alla,
    Men Alkinoos ensam bemrkte och varsnade drotten,
    Sittande nra bredvid; tungt suckande honom han hrde,     95
    Och sen ordade strax bland roningkra Phaieker:

    Hren nu, samtlige J Phaiekernes frstar och drottar,
    Redan mttat vi ha med gemensama mlet vrt sinne,
    Samt med cittran, som r en vninna t rikliga mlet;
    Nu m vi derfre g, ock fresta p kmpaspelen            100
    Alla, att fremlingen hr frtlje fr vnnerna fven,
    Kommen till hemmet igen, hur mycket vi andra besegre
    Bde i knytnfsstrid, och i brottning, i hoppning och kapplopp.

    Talande s, frmst gick han; de frige fljde tillika,
    Och p en spik upphngde herolden den ljudiga cittran,    105
    Tog Demodokos sedan i handen, och honom ur salen
    Frde, och gick fr sngarn den vg, p hvilken Phaiekers
    Frstar vandrade hn, att kmpaspelen beundra.
    Alle till torget de gingo, och grselig skara dem fljde,
    Tusende; stodo s ynglingar upp bd mnga och raska.      110
    Steg s Acroneos, och Okyales, jemte Elatreus,
    Nauteus och, Prymneus, Anchialos, jemte Eretmeus,
    Ponteus ock, Proeus, Thoon, Anabesineos ock,
    Och Amphialos med, Polyneos' son, Tektonidens,
    Samt Euryalos med, lik Ares, menskofrdarn,              115
    Samt Naubolides med, till gestalt den bste och kroppsskick
    Bland Phaiekernes mn, nst vankfri drott Laodamas.
    Trenne sner utaf Alkinoos stego der fven,
    Halios, och Laodamas och gudlik drott Klytonos.
    Desse voro de frsta, som gjorde med fttren frsket     120
    Samt frn skranket sitt lopp utstrckte, och alle tillika
    Skyndsamt flgo p fltet stad, att dammet sig vlfde.
    Bst att springa bland dem var vankfri drott Klytonos;
    Likas stort fr mulorna r frsprnget p lindan,
    Likas lopp han de andra frbi, som lemnades efter.       125
    Vidare gjordes frsk med den kroppbetungande brottning;
    Deri besegrade ter Euryalos alla de bsta;
    Men i hoppande var Amphialos ypperst bland alla;
    Med kastskifvan den ypperste var bland alla Elatreus,
    Men Alkinoos' modige son, Laodamas, i nfstrid.           130
    Sen nu med kmpaspelen enhvar undfgnat sitt sinne,
    Talade s Alkinoos' son, Laodamas, och sade:

    Vnner, vlan, tsprjom den fremmande, om han af kmpspel
    Ngot knner och lrt; till gestalten han icke r ringa,
    Hvarken till lr eller ben, eller bda hnderna ofvan,    135
    Eller den seniga nacken, det breda brstet; och ungdom
    Saknar han ej; men af mng ofrd han blifvit frkrossad.
    Ty jag yrkar, att slemare ting ej gifves, n hafvet,
    Att frbrylla en man, fast vore han aldrig s tapper.

    Honom Euryalos terigen genmlte, och sade:               140
    O Laodamas, med rtt och med fog du ordade ordet.
    G nu derfre sjelf, utmana och egga med tilltal.

    Men d Alkinoos' modige son nu detta frnummit,
    Steg han, och trdde i midten, och talade s till Odysseus:

    Fremmande fader, vlan, upp fresta du fven p kmpspel,  145
    Om du eljes dig lrt; men du borde frst dig p kmpspel.
    Ty ej strre berm t menniskan blef hr i lifvet,
    n hvad med fttren hon gjort och med hnderna, ngonsin gifvet.
    Derfr vlan nu, frsk, och skingra ditt hjertas bekymmer!
    Mer ej lngre fr dig hemfrden r fjerran, ty redan      150
    r uthalad galejan, och redo kamraterne alle.

    Honom talte d till mngrde Odysseus, och svarte:
    O Laodamas, hvarfr, mig skymfande, bjuden J detta?
    Sorger jag br i min sjl fastmera n ngonsin kmpspel,
    Jag som tillfrene har strapaserat s mycket och lidit.   155
    Nu jag i eder krets hr, efterlngtande hemfrd,
    Sitter, och ropar konungen an, och samtliga folket.

    Honom svarte Euryalos d, och smdde i synen:
    Nej, nej, dig jag ej liknar, o fremling, vid ngon i kmpspel
    Kunnig, sdana mnga ibland de ddliga finnas,            160
    Utan vid slik en man, som upp mngtoftade skeppet
    Dvljs, sjmnnernas herre, deder kpslagare ro,
    Om skeppsladdningen mon, och p handelsvarorna aktsam,
    Samt den roffade vinst. Allsicke du liknar en kmpe.

    Bistert blickande svarte derp mngrde Odysseus:         165
    Fremling, du talte ej bra; ohndiga mannen du liknar.
    Aldrig gifver en gud det herrliga jemt t oss alla
    Menniskor; hvarken gestalt, eller vett, eller talefrmga.
    Till utseendet r den ene ringare vorden;
    Men gud krner gestalten med ord, och p honom de andre   170
    Glade fsta sin blick, och ofrfrad han talar,
    Med tacknmlig frsyn, bland samlade mnnerna utmrkt;
    Och d i staden han gr, som en gud anskda de honom.
    r dock ter en ann i gestalt oddliga jemlik,
    Men fr honom behag ej kringomslingar sig orden.          175
    S fick du storsttlig gestalt; en gud dig ej gittat
    Dana p annat stt; vanvettig r du till sinnet.
    Men mig hjertat du retade upp i djupet af brstet,
    Ordande mot allt skick. Jag ej r okunnig i kmpspel,
    Som du sger; fastmer jag tror mig ibland de frnmsta    180
    Vara, s lnge jag litade n p ungdom och handkraft.
    Nu jag r fngslad af sorger och nd, ty mycket jag lidit,
    Prfvande den i mnnernes strid, och p skrckliga vgor.
    Men mellertid, sknt mycket jag led, vill jag fresta p kmpspel:
    Var ju ditt tal hjertbett, och du har mig, ordande, uppbragt.  185

    Sade; och rusade fram med manteln, och fattade skifvan,
    Strre och tjockare mycket, och starkare icke s ringa,
    n den skifva, hvarmed Phaiekerne plgade kasta.
    Svingande henne omkring, han snde ur vldige handen;
    Stenen han hven, och dervid sig hukade neder mot jorden   190
    De lngrodde Phaieker ock skeppnamnkunnige mnner,
    Vid stenkastet, men den flg fver de friges mrken,
    Lpande ltt ur hans hand, och mlet satte Athene,
    Lik en man till gestalt, samt talade ordet, och sade:

    Fremling, den blinde jemvl urskiljde det mrket isanning,  195
    Trefvande kring; allsicke r det hopblandadt i mngden,
    Utan af samtliga frmst; var derfre modig fr striden:
    Ingen Phaieker hinner dig upp, eller kastar frbi dig.

    Talte; nu frjdade sig mngprfvade, dle Odysseus,
    Glad, att en s vlvillig kamrat i kampen han sporde.     200
    Och med lttare sinne han strax bland Phaiekerna talte:

    Gossar, hinnen nu denna; frty helt snarligt en annan
    Tror jag mig slunga likas lngt, eller lngre mhnda!
    Bland er andra enhvar, som hjertat befaller och modet,
    Komme, och freste upp, ty J han mig hgligen retat,      205
    Anten i nfstrid, lopp eller brottande -- icke jag vgrar --
    Bland Phaiekerna alla, frutom Laodamas ensam.
    Frty _han_ r min vrd; ho ville med vnnen vl strida?
    Drlig sannerlig r den mannen och fven fraktlig,
    Som till kmpaspelenas strid utmanar en gstvn,          210
    Stadd i fremmande land; han all sin lycka frintar.
    Men bland de friga ingen jag vgrar, ej heller fraktar,
    Utan i ppen fejd jag vill dem frska och prfva.
    Ty s mnga som tflingar ges, r jag icke den smste.
    Sannerlig vl jag frstr sknglattade bgen handtera,    215
    Frst jag trffade fven min man, om jag skte i hopen
    Af fiendtliga mn, fast aldrig s mnga kamrater
    Stodo mig nra bredvid, och skto p mnnen med bge.
    Philoktetes allena uti bgskjutningen vann mig,
    Borta i Troers land, d Achaierne skjto med bge.        220
    Men bland andra jag tror mig vara den aldrafrnmste,
    Som nu ddlige ro, och ta sitt brd hr p jorden.
    Dock med en forntids mn jag nskade icke att tfla,
    Ej med Herakles, och ej med Eurytos, Oichaliensern,
    Hvilka med bgen stridde emot oddliga sjelfva.           225
    Derfr den vldige Eurytos dog s pltsligt, och ndde
    Ej hg lder i huset; men honom Apollon frtrnad
    Drpte, ty guden han manade ut att tfla med bge.
    Men med spjutet jag kastar s lngt som ingen med pilen.
    Endast om ftterna rds jag, att ngon lper frbi mig    230
    Bland Phaiekernes mn; ty frskrckligen illa jag medfors
    Bland mng bljornas svall; lifsmedel ej heller p skeppet
    Fanns tillrckeligt; derfre ock mig lemmarne lstes.

    S han talte; och strax de vordo frstummade alle,
    Men Alkinoos svarade ensam, och talte till drotten:       235

    Fremling, emedan hos oss tacknmmeligt detta du ordar,
    Och du i dagen vill lgga det hjeltemod, som dig fljer.
    Vredgad att dender mannen i striden dig vgade ppet
    Hna: frdenskull skymfe bland ddliga ingen ditt hjeltmod,
    Ho som uti sitt sinne frstr, att skickligen tala.       240
    Men nu vlan, hr p hvad jag sger, att fven fr andra
    Drottar du m det bertta, enr du i salarna dina
    Spisar jemte den hulda gemln och de lskliga barnen,
    Dig erinrande d vr mandom, och hurdana dater
    Zeus frunnar t oss frn fdernas tider bestndigt.      245
    Ej utmrkte vi ro i nfstrid, eller i brottning,
    Men med ftterna lpe vi kringt, storkaxar p skeppen.
    Stds krlskligt oss r festlaget, och cittran och dansen,
    Ombytsklder derjemte, och varma bastur och bddar.
    Men nu vlan, J Phaiekernes dansare, ypperste alle,       250
    Skutten, att fremlingen mtte fr vnnerna sina bertta,
    Sedan han anlndt hem, hur mycket J andra besegren
    Bde i dans och i sng, och, i sjfart fvensom kapplopp.
    Men till Demodokos man haste, och ljudiga cittran
    Bringe pstunden, som finnes uti vr boning frvarad!     255

    S gudlike Alkinoos nu; men herolden han uppsteg,
    Fr att ur kongens palats medbringa den ljudiga cittran.
    Och folkdomrarne, nio till tal utkorade, alle
    Reste sig; de omsrjde att allt tillbrligen tillgick;
    Jemnade nu dansplatsen, och vidgade prydliga kretsen.     260
    Kom s herolden jemvl, och hmtade ljudiga cittran
    t Demodokos; strax han trdde i midten; de raske
    Ynglinger stllde sig kring, vlkunnige alle i danskonst;
    Slogo den herrliga platsen med fttren; men drotten Odysseus
    Skdade fttrens skiftande sprng, och frvntes i sinnet.  265

    Men han knppte p cittran, och brjade herrligen sjunga
    Om Aphrodites, den sknkringgrdlades lskog och Ares'
    Hur i Hephaistos' rum tillfrne de trffade mte
    Hemligen; mycket han gaf, och skndade kongen Hephaistos'
    Lgerstlle och bdd; strax lnde till honom som sndbud  270
    Helios, hvilken dem sett med hvarannan mngda i lskog.
    Men Hephaistos ssnart hjertfrtande ordet han hrde
    Gick han till smedjan gerad, omvlfvande ondt i sitt sinne;
    Stllde s vldiga stdet i stocken, och hamrade fjettrar
    Oupplsliga, starka, att fast der mtte de stanna.        275
    Men ssnart nu frstet han gjort, uppretad mot Ares;
    Gick han uti sofkammaren in, der sngen var bddad,
    Och fverallt omkring sngstolparna fstade fjettrar;
    Mnga uti takbjelken ocks anbragtes frn ofvan,
    Fina som spindeltrd, dem ej ngon kunde bemrka          280
    Bland lycksaliga gudarna ens; ty han gjort dem s listigt.
    Men ssnart han sitt samtliga svek anbringat kring bdden,
    Ltsade han sig till Lemnos bege, vltrefliga staden,
    Hvilken fr honom r p hela jorden den krsta.
    Stod s ej heller frgfves p vakt gullhetslige Ares,    285
    Nr Hephaistos han sg, stormstaren, hemifrn vandra.
    Men till Hephaistos palats, konstgudens, han genast begaf sig,
    Tnd af krleksbegr fr den sknkringgrdlade Kypris.
    Hon frn sin far helt nyss, stormktige drotten Kronion,
    Kommen, satte sig ned, men Ares trdde i rummet,          290
    Fattade hennes hand, och talade ordet, och sade:

    Kom, krlskliga, kom; lt oss vandra i sng med hvarannan,
    Ty Hephaistos ej mera r hemstadd, utan som bst nu
    Till vildrstige Sintiers , till Lemnos, han bortgr.

    S han sade; men henne behageligt syntes att hvila,       295
    Och de stego i sng, och somnade; fjettrarne kringom,
    De konstgjorde, sig slto, som smidt mngvise Hephaistos:
    Ej dem mjeligt var att rra en lem, eller lyfta.
    Och d funno de nog, att de mer undslippa ej kunde.
    Ryktbare tvesidshaltarn pstund sig nrmade dessa,        300
    tervndande hem, frrn Lemnos' jord han betrdde.
    Frty Helios sttt ju p vakt, och saken frkunnat.
    Men han kom till sin boning, betagen i innersta hjertat,
    Stannade i frmaket, och greps af skrcklig vrede,
    Och rt hiskeligt till, att han hrden af gudarna alla:   305

    Fader Zeus, och J andre, evrdlige, salige gudar,
    Hit, fr att ljliga saker, och ej frdragliga skda:
    Huru till mig, som r halt, stds dottren af Zeus, Aphrodite,
    Hyser i hjertat frakt, och lskar frdaren Ares,
    Derfr att han r fager och fotntt; jag deremot r       310
    Fdd ofrdig; men skuld dertill mig icke r ngon
    Ann, n frldrarne tv; o mtte de barn ej aflat!
    Men hr skolen J se, hur de bda nu sofva i lskog,
    Stigne uti mitt lger, och jag, slikt skdande, harmsnas.
    Ej jag menar, att framdeles s de skola sig lgga.        315
    nsknt aldrig s kra; de skola ej nska tillsamman
    Sofva; ty listen och fjettrarna hr qvarhlla dem begge,
    Tills att fadren t mig brudgfvan tillfullo har godtgjort,
    Som t honom jag gaf fr hans dotter, den refrgtna,
    Derfr att skn hon visserlig r; men ej r hon fastsinnt.  320

    Sade; och gudarne samlades alle till kopparpalatset.
    Kom s Poseidaon, jordfamne, och kom s Hermeias,
    Den mngnyttige, kom lngskjutande drotten Apollon;
    Men gudinnorna blefvo enhvar derhemma, af blygsel.
    Allt godts gifvare, gudarne, nu qvarstodo p trsklen,    325
    Och oslckeligt skratt uppvcktes hos saliga gudar,
    Nr de snarorna sgo, som stllt mngvise Hephaistos.
    Och man talade s, anblickande nrmaste grannen:

    Slem ting lyckas ej bra; den lngsame hinner den snabba;
    S Hephaistos, s lngsam han r, dock fngade Ares,      330
    Honom den snabbaste gud bland alla som bo i Olympen,
    nsknt halt, med frst; och bter skall Ares betala.

    S till hvarandra de ordade nu om detta och annat.
    Drotten Apollon d, Zeus' son, tilltalade Hermes:

    Hermeias, Zeus' son, allt godts frlnare, sndbud,       335
    Ville du vl ocks, i vldiga fjttrarna fngslad,
    Sofva i sngen bredvid den gyllene Aphrodite?

    Honom svarade sen budbraren, Argosdrparn:
    O, att det mtte s ske, lngskjutande konung Apollon;
    Sknt mig fngslade ock tre gnger s vldiga fjettrar,   340
    Och J gudar sgen derp, och gudinnorna alla,
    Skulle ndock jag sofva hos gyllene Aphrodite.

    Sade, och skratt uppvcktes ibland oddliga gudar.
    Dock Poseidaon ej skratten betog, men Hephaistos han ombad,
    Den konstkunnige idkligt, att lsa fjettrade Ares;        345
    Och tilltalande honom, han sade de vingade orden:

    Lsgif! Lofva jag vill, att denne, p stt du befaller,
    Bland oddliga gudar betalar dig allt som r billigt.

    Ryktbare tvesidshaltaren d tilltalade honom:
    Ej, o Poseidaon, jordfamne, du detta mig ombed!           350
    Usel r borgen minsann, d fr uslingar borgen r gifven.
    Huru skulle jag ngonsin dig bland gudarna binda,
    Ginge nu Ares fri, undslippande skulden och fngslet?

    Honom Poseidaon, jordskakaren, svarte och sade:
    I det fall, o Hephaistos, att Ares, vgrande skulden,     355
    Rymmer, och gr sin kos, sjelf vill jag dig skulden betala.

    Ryktbare tvesidshaltarn igen s svarade honom;
    Ej gr en, eller hfs, att sga ett nej till din talan.

    Sagdt; och Hephaistos' kraft frn fjettrarna gjorde dem fria.
    Knappt ur sitt fngsel nnu, det vldiga, lste de voro,  360
    Frra de rusade opp, och han till Thrake begaf sig.
    Men skrattkr Aphrodite till staden Paphos p Kypros
    Lnde, ty der hon hade en lund och ett doftande altar.
    Der nu Chariterne tvdde, och smorde med heliga oljan
    Henne, en sdan, som hftar upp stds varande gudar;     365
    Kldde i tjusande klderna sen, ett under att skda.

    Sdant allt hgrstige sngaren qvad; men Odysseus
    Gladdes uti sin sjl, hrande, fvensom andre
    De lngrodde Phaieker, och skeppnamnkunnige mnner.

    Men Alkinoos bjd Laodamas och Halios sedan,              370
    Att helt ensame dansa, ty ingen med dessa sig mtte,
    Nr de i hndren allts den granna och purpurne bollen
    Tagit, hvilken t dem konstskicklige Polybos virkat,
    Honom den ene slungade upp mot skuggiga molnen,
    Bjd baklnges; frn marken t hjden svingad, den andre  375
    Ltt tog lyra, frrn han nalkades jorden med fttren.
    Men d de prfvat hvaran, att rakt upp kasta med bollen,
    Sedan begynte de dansa upp mngnrande jorden,
    Vexlande ofta; de frige ynglingar klappade takten,
    Stende kring i en krets, och ett skrckeligt vsende uppstod,  380
    Men till Alkinoos talade d den dle Odysseus:

    Kong Alkinoos, du, utmrktast bland samtliga folken,
    Visserlig skrt du derom, att dansarne vore de bste.
    Visserlig allt r sannt; mig skdande hpnad betager,

    Talade s; och sig gladde Alkinoos' heliga hjeltkraft,    385
    Och han ordade strax bland roningkra Phaieker:

    Hren mig, samtlige J Phaiekernes frstar och drottar;
    Denne fremmande man mig synes ganska frstndig;
    Derfre gifvom t honom ocks gstsknk, som sig hfves!
    Ty tolf ro uti vrt land storsttlige kongar,            390
    Hvilka som frstr regera, och sjelf jag den trettonde rknas.
    Honom bringen enhvar rentvttad mantel och lifrock,
    Samt derhos en talent utaf hgskattade gullet.
    Ltom oss mangrannt strax allt hmta, att, detta ihandom,
    Glad i sjlen, vrt fremmande sig infinne till mltid!    395
    Men Euryalos br med ord frsona och sknker
    Honom, emedan han ord, som icke sig egnade, talat.

    S han sade; och alle der till bifllo och mante,
    Och enhvar afsnde, att sknkerna bringa, sin herold.
    Men Euryalos nu genmlte, och svarade honom;              400

    Kong Alkinoos, du utmrktast bland samtliga folken,
    Ja, jag den fremmande skall frsona, ssom du bjuder.
    Detta svrd jag vill ge, allkopparne, hvarvid ett silfver
    Fste befinns, och hvars balja sig kringomslingar af nyskrdt
    Elfenben; fr honom utaf stort vrde det blifver.         405

    Sagdt; och han lade i hndren det silfvernaglade svrdet,
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:

    Hell dig, fremmande fader, ifall ett srande uttryck
    Fallit hafver, s mtte det strax bortfras af stormen!
    Men dig gudarne unne, att skda gemlen, och nalkas       410
    Hemmet, emedan, frn vnnerna skild, s lnge du ngslas.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Hell dig, lskade, ock! dig gudarne sllhet frunne!
    Och m framdeles du ej ngonsin komma att sakna
    Detta svrd, som du gaf, sen mig du frsonat med orden!   415

    Sade; och hngde p axeln det silfvernaglade svrdet.
    Ned gick solen, och nu anlnde de herrliga sknker,
    Som till Alkinoos' hus de blde herolderne buro.
    Sedan togo emot vankfrie Alkinoos' sner,
    Och hos vrdade modren de herrliga sknkerna lade.        420
    Frmst bland samtliga gick Alkinoos' heliga hjeltkraft;
    Men de kommo, och satte sig ned p stolarna hga,
    Och till Arete talade d Alkinoos' hjeltkraft:

    Br hit, maka, ett stteligt skrin, det bsta af alla,
    Och lgg fven deri rentvttad mantel och lifrock.        425
    Vrmen derjemte kopparn p eld, och kokan s vatten,
    Att, d han badat, och sett de vlfrvarade sknker
    Alla, som hit vankfrie Phaiekerne burit t honom,
    Drotten vid mlet frnjs, hrande ljudet af sngen.
    Jag skall gifta ocks denhr konstgjorda pokalen,         430
    Gyllne, att han, vid minnet af mig, m dagarna alla
    Offergjuta i salen t Zeus, och de friga gudar.

    Sade; och Arete bland samtliga trnorna talte,
    Att med det snaraste stlla p eld den vldiga kitteln.
    Men p flammande eld badkittelen fven de stllde,        435
    Hllde vatten deri, och hmtade veden, och tnde.
    Elden om kittelns buk kringsmg sig, och vattnet blef uppvrmdt.

    Nu mellertid Arete t fremlingen prunkande skrinet
    Bar ur gemaket, och lade deri storsttliga sknker,
    Kldebonad och gull, som honom Phaiekerne gifvit.         440
    Sjelf hon lade dertill en mantel och kostelig lifrock,
    Och tilltalade drotten, och sade de vingade orden:

    Se nu om locket sjelf, och sno skyndsamligen remmen,
    Att man p vgen dig icke bestjl, enr du mhnda
    Sofver i ljuflig smn vid frden p svarta galejan.       445

    Men nr detta nu hrt mngprfvade, dle Odysseus,
    Genast han passade locket, och fort den virkade remmen
    Snodde, som honom lrt tillfrene mktiga Kirke.
    Hushllstrnan jemvl strax manade honom att bada,
    Och nedstiga i karet; han skdade glad i sitt sinne       450
    Varmt badvatten; ty ej han plgade skte sig ofta,
    Sedan Kalypsos hus, sknlockiga nymfens, han lemnat:
    Derstds, liksom en gud, fortfarande sktsel han hade.
    Honom d trnorna frst rentvttat, och smrjat med oljor
    Sedan, och mantelen skn kringkastat, och rocken derefter,  455
    Steg han utur badkaret, och till vindrickande mnnen
    Gick. Men Nausikaa, som egde af gudarna fgring,
    Stannade vid drrposten uti starkbyggda palatset,
    Och med gonen skdade an, frvnad, Odysseus,
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:         460

    Hell dig, fremling; en gng d du vistas i fdernelandet,
    Glm ej mig; ty du mig har frmst fr lifvet att tacka.

    Henne svarande talte d till mngrde Odysseus:
    Nausikaa, stormodige kong Alkinoos' dotter,
    Unne nu det mig Zeus, hgtdundrande maken t Here,        465
    Att jag hem anlnder, och hemkomstdagen beskdar!
    Der ock skulle jag dig, som en gud, anropa med bner
    Dagarna alla, frty mitt lif, o jungfru, du frelste.

    Sade; och satte sig ned p en stol vid Alkinoos, kongen.
    Ren anrttningen delade desse, och blandade vinet.        470
    Nrmre herolden d kom, medbringande lsklige sngarn,
    Demodokos, hgt rad af folken, och honom han satte
    Midt i gsternas krets, och stllde vid hga kolonnen.
    Men till herolden talade nu mngrde Odysseus,
    Sedan han skurit ur ryggen en bit -- och lemnat det mesta --  475
    P hvittandiga galten, och rikliga istret var kringom:

    Tag nu kttet, herold, och gif, att han mtte det ta,
    t Demodokos der! fast ngslad, jag honom vill fgna;
    Ty hos jordiska menniskors slkt ja sngarne ro
    Bde af vrdnad och tack delaktige stdse, emedan         480
    Sngmn toner dem lrt, och sngarnes slkte hon lskar.

    Sade; herolden han bar och lade i hndren p hjelten
    Demodokos, som tog det emot, och i sjlen frnjdes.
    Desse nu hnderne rckte till redda och frdiga rtter.
    Men till dryck och till mat nr samtlige mttat sin lystnad,  485
    Till Demodokos talade s mngrde Odysseus:

    Demodokos, dig prisar jag mest bland ddliga alla;
    Sngmn lrde dig visst, Zeus' dotter, eller Apollon;
    Ty ondelig sannt du sjunger Achaiernes de,
    Allt hvad Achaierne gjorde och flades, allt hvad de ledo,  490
    Liksom du sjelf nrvarit minsann, eller hrt af en annan.
    Men byt mne likvl, och besjung den prydliga hsten,
    Hvilken Epeios af tr hopfogade, jemte Athene,
    Och s till borgen bragte frsteligt dle Odysseus,
    Fyllande upp med mn, som Ilions fste frstrde.         495
    Om mig detta du ock med sanningen enligt berttar,
    Skall bland samtliga menniskor jag frtlja pstunden,
    Huru bevgen en gud gudomliga sngen dig gifvit.

    Sade; och manad af gud han begynte och ppnade sngen,
    Tagande vid derstds, der upp vltoftade skeppen         500
    Stigne, seglade bort, sen eld de i tltena kastat,
    Alle Argeier; de andra d reden med blde Odysseus
    Sutto i samlade Troernes krets, omhljde af hsten;
    Frty Troerne den uppslpat sjelfve p borgen.
    Der stod hsten, och mngt de sprkade hitt och ditt,   505
    Sittande rundtomkring; tre meningar voro i omlopp,
    Anten att klyfva det hlkade tr med bitande kopparn,
    Eller p bergets spets uppslpa, och strta frn stalpet,
    Eller till gudars frsoning det vldiga beltet lemna:
    Ssom ocks var bestmdt, att sedan bringas i verket.     510
    Ty, att frgs, var det, ssnart som Ilion hyste
    Vldiga hsten af tr, der alle de bste Argeier
    Sutto, beredande dd och frderf t Troiska mnner.
    fven sjng han, hur staden Achaiernes sner frstrde,
    Lemnande hlkade sveket, och hoptals krupne ur hsten;    515
    Sjng, hur den hga staden frddes af en och af annan,
    Men att Odysseus till Dephobos' hus sig begifvit,
    Vldig som Ares sjelf, med gudlik drott Menelaos.
    Sade, att, sedan han der uthrdat den hetaste striden,
    Hade han segrat omsider, med hjelp af stolta Athene.      520

    Detta nu sjng hgrstige sngaren, medan Odysseus
    Smktade; kinderna vttes af trar, ur gonen runna.
    Liksom en qvinna begrter den lskade maken, hon famntar,
    Hvilken framfr sin stad och sitt folk har stupat i striden,
    Vrjande obarmhertiga dan frn barn och hembygd;          525
    Och d sin man hon dende nu och sprattlande skdar,
    Strtad p honom hon jemrar sig hgt, men desse bakefter
    Huggande p med spjuten svl i rygg som i axlar,
    Med sig slpa slafvinnan, att mdor lida och jemmer,
    Och af den mkansvrdaste sorg dess kinder frvissna:     530
    Liks Odysseus ock gjt mkliga trar ur gat.
    Grtande nu derstds undfll han vl alla de andra,
    Men Alkinoos ensam iakttog honom och mrkte,
    Sittande nra intill, samt hrde den suckande mannen,
    Och d talte han strax bland roningkra Phaieker:         535

    Hren mig samtlige J, Phaiekernes frstar och drottar,
    Och Demodokos tyste jemvl sin klingande cittra;
    Ty helt skert alla till lags ej qvder han detta.
    Frn den stunden, vi spise, och herrlige sngarn begynte,
    Frn densamma hrde ej upp med jemmerlig klagan           540
    Fremlingen hr; hans sinne har visst stor smrta betagit.
    Derfr han tystne, vlan, att lika vi alle m frjdas
    Vrdar ej mindre n gst; ty s r det vackrare.
    Fr vr aktade gst allt detta ju fven bestyrdes,
    Hemledsagning och sknker, dem vi vnskapligen gifve.     545
    r ju i broders stlle en gst, en bedjande fremling
    Fr hvar ddlig som har den ringaste knsla i hjertat.
    Derfre m du ej nu omhlja med listiga tankar
    Hvad jag dig n tillsprjer; det hfs dig bttre att tala.
    Sg mig det namn, hvarvid dig kallade moder och fader,    550
    Samt de andre, som bo i er stad, som bo i dess grannskap.
    Ty ej finnes bland menniskor en, som r alldeles namnls,
    Vare han slem eller god, ssnart han allenast r boren;
    Utan frldrarne ge t enhvar, enr som de framfdt.
    Sg mig tillika ditt fderneland, din stad, och din folkstam,  555
    Att dig, p eget berd, dit mtte galejorne bringa.
    Frty hos Phaiekernes folk styrmnner ej ro,
    Roder ej heller, och slikt, som finnes p andra galejor.
    Utan mnnernes tanker och bg af sig sjelfve de knna,
    Knna de samtlige menniskors stder derjemte och feta     560
    krar, och hafvets svalg de fverfara i blinken,
    Kringomhljde af tcken och moln; och aldrig den minsta
    Fruktan de ha, att lida frlust, ej heller frlisa.
    Men tillfrne en gng min far det hrde jag sga,
    Nausithoos, som frmlte, att mot oss vore Poseidon       565
    Vredgad, emedan t alla vi re behjelpsame fljsmn.
    Sade att guden en gng Phaiekernes bsta galeja,
    Nr frn en fljfrd hon hem vnder p dunkliga hafvet.
    Krossa skulle, och stan omhlja med vldig en klippa.
    Ordade s den gamle, och det fullborde nu guden,          570
    Eller vare det ock ogjordt, om hans sinne s tckes.
    Men du, vlan, mig detta frtlj och noga bertta,
    Hvar du irrat omkring, och till hvilka lnder du kommit,
    Sg om menskorna sjelfva, och vlbefolkade stdren,
    Anten de hrde och vilde, och orttrdige varit,          575
    Eller ocks gstkre, och haft ett gudeligt sinne.
    Sg ock, hvarfr du grter, och jemrar dig innerst i sjlen,
    Nr om Argeiers du hr, om Troers och Danaers de.
    Gudarne slikt frderf t menniskorna gjort och beslutit,
    Att fr efterkommande ock m finnas en visa.              580
    Fll d kanhnda fr dig vid Ilion fven en slgting,
    Anten en tapper mg eller svrfar, hvilka bland alla,
    Efter vr egen stmma och blod dock ro oss dyrast?
    Eller kanske en tapper kamrat, vlvilligt emot dig
    Sinnad? Frty allsicke r smre n sjelfvaste brodren
    En kamrat att vrdera, enr han visliga tnker.




Nionde Sngen.


    Honom svarande talte d till mngrde Odysseus:
    Kong Alkinoos, du, utmrktast bland samtliga folken,
    Vackert isanning det r, att f hra en sdan
    Sngare, likasom denne, till rsten gudarna jemlik.
    Ty jag yrkar, att ljufvare sak i verlden ej finnes,         5
    n nr gldje och frjd sig samtliga landet bemstrar,
    Medan gsterne lyssna i rummen till sngarens stmma,
    Sittande man vid man, och bredvid st bordena fulla
    Bde med brd och ktt, och ur blandningssklen en munsknk
    Vinet ser, och bjuder omkring och i bgrarna hller:      10
    Detta i sinnet mig synes det aldrayppersta vara.
    Men nu lyster din hg, att om suckiga smrtorna mina
    Frga, p det jag, jemrande, m n sucka dessmera.
    Hvad vill jag frst, hvad sen, hvad vill jag ytterst bertta?
    Ty de himmelske gudarne gett mig mnga bekymmer.           15
    Nu vill jag frst er sga mitt namn, att detta J fven
    Veten, och jag framdels, undsluppen den grufliga dagen,
    Vare t er gstvn, sknt fjerran beboende husen.
    Jag Laertiades r, Odysseus, bland menniskor ryktbar
    Fr all tliga fonder; till himmelen stigit min ra.       20
    Och jag p Ithaka bor, det vlbeskdliga, hvarest
    Neriton-berget finns, lfruskande, resligt, och mnga.
    ar i trakten bebos, helt nra den ena den andra,
    Dulichion, och Same, och det skogbevexta Zakynthos.
    Aldrafverst hon sjelf, lglndt, r i hafvet belgen,     25
    Vesterut (srskilt de andre mot morgonrodnan och solen),
    Klippig, likvl en god gossaflerska r hon, och icke
    Vet jag en ljufvare ort, n hennes bygder att skda.
    Visst qvarhll mig derborta Kalypso, den dla gudinnan,
    Giljande sig till geml, i de hlkade grottorna lnge;     30
    Liksom p samma stt Kirke mig i salarna qvarhll,
    Giljande sig till geml, den listiga, hemma p Aia,
    Men dock alldeles ej mitt hjerta i brstet de rrde:
    Derfre ljufvare intet n fderneland och frldrar
    Finns, nsknt en kostelig grd lngt borta man fven      35
    Egde uti ett fremmande land, frn frldrarna fjerran.
    Dock mngsorgliga frden jag vill dig nu fven bertta,
    Hvilken mig Zeus psnde, d hn frn Troia jag reste.

    Frde s vinden mig frn Ilion till de Kikoners
    Fste, Ismaros, frst, som jag dde och drpte dem sjelfva.  40
    Jagande hustrurna med ur staden och skatterna mnga,
    Delte vi allt, s att ingen mig gick frlustig sin andel.
    D isanning att fly med ilande ftter oss alla
    Manade jag, men de drarna mig hrsammade icke.
    Utan de drucko der vin, och slaktade bredevid stranden     45
    Mnga fr, och derhos slpfotiga, hornade oxar.
    De bortlupne Kikonerne nu mellertid de Kikoner
    Ropte, som voro dem grannar, och tapprare fven och flere,
    Boende p fastlandet, och kunnige att frn en hstvagn
    Strida med minner, ocks fotkmpar, om s behfdes.        50
    Mnge de kommo, som blommor och blad utspricka om vren,
    Tidige; d frn Zeus ett bistert de forbidde
    Olycksaliga oss, mngfaldiga smrtor att utst.
    Stannande, striden de stridde invid de snabba galejor,
    Och pskjto hvaran med kopparspetsade lansar.             55
    Medan morgonen grydde, och heliga dagen sig kte,
    Hllo vi stnd, och frsvarade oss, sknt flere de voro;
    Men nr Solen sig vnde mot oxafspnningens timme,
    D Kikonerne drefvo p flygt oss, slagna Achaier.
    Sex fotbrynjte kamrater ifrn hvarenda galeja              60
    Fllo; vi andre likvl vr dd undgingo och ofrd.

    Dn vi seglade vidare fram med bedrfvade hjertan,
    Glade ur hotande dd, med frlust af kra kamrater.
    Ej mig vidare dock tverodde galejorne foro,
    Frrn tre gnger enhvar af de arma kamrater vi ropat,      65
    Hvilke p fltet stupat, utaf Kikonerna drpte.
    Men molnskockaren Zeus psnde galejorna nordvind,
    Jemte en hisklig orkan, och med moln tillika betckte
    Bde vatten och land; ned strte frn himmelen natten.
    Fram galejorne nu, brdststade, drefvos, och seglen       70
    Piskade vindens kraft i trenne bitar och fyra.
    Seglen lade vi ned p galejorna, fruktande ofrd,
    Och dem sjelfva emot fastlandet rodde i brdska.
    Ntterna tv och dagarna tv der idkeligt stndigt
    Lago vi, trande sjln med trttnad och sorger tillika.    75
    Men d den tredje dan sknlockiga Eos beslutat,
    Reste vi masterna upp, samt satte oss, hissande hvita
    Seglen; och vinden styrde och rormn vra galejor.
    Nu helbregda jemvl till fdernejorden jag kommit,
    Men mig blja och strm, d omkring Maleia jag vnde,      80
    Gynnad af Boreas jagade hn, och dref frn Kythere.
    Sedan i dagarna nio mig frde frderfliga vindar
    fver den fiskiga sjn; p den tionde dock vi bestego
    Lotophagernes jord, som spisa den blommiga spisen.
    Derstds stego vi alla i land, och ste oss vatten.        85
    Strax kamraterne togo ett ml vid de snabba galejor.
    Men ssnart vi oss mttat med mat och derjemte med dricka,
    Jag kamraterna ock afsnde, att g och besprja, --
    Vljande ut tv man, och herolden jag gaf som den tredje --
    Hvilka de mnner voro, som brd frtrde i landet.         90
    Och bortgngne de strax antrffade de Lotophager,
    Och Lotophagerne ej anstmplade vra kamrater
    Ofrd, utan gfvo dem alla att smaka p Lotos.
    Ho som utaf den ljufliga Lotos mnde frtra,
    Ville ej terbertta, ej heller vnda tillbaka,            95
    Utan de nskade der med Lotophagernes mnner,
    Spisande Lotos, stdse frbli, och glmma sin hemfrd.
    Dessa med vld jag frde till skeppen, ehuru de greto,
    Och dem, slpande, bandt vid hlkade skeppenas tofter,
    Men de tillfrlitliga andra kamrater jag mante,           100
    Skyndesamast att stiga om bord p de snabba galejor,
    Att ej ngon skull ta af Lotos och glmma sin hemfrd.
    Strax de stego om bord, och p tofterna satte sig neder,
    Alle i rad, och den grumliga sjn med rorna slogo.

    Dn vi seglade vidare fram med bedrfvade hjertan,        105
    Och till Kyklopernes land, de fvermodige, frckes
    Kommo, som, sig frlitande p oddliga gudar,
    Hvarken plantera med hndren en planta, och plja ej heller,
    Utan det allt osddt, opljdt uppvexer hos dessa,
    Hvete och korn ocks, tillika med rankor, som alstra      110
    Det stordrufviga vinet, utaf Zeus' skurar frkadt.
    Ej rdplgande torg hos dem man finner, ej lagar,
    Utan alla bebo hgresliga bergens toppar,
    Och der halkade kulor; enhvar r domare fver
    Egen hustru och barn, och de vrda sig ej om hvarandra.   115
    Obetydlig en  der strcker sig utanfr hamnen,
    I hvarken nra Kyklopernes land, och fjerran ej heller;
    Skogig r hon; och derstds otlige getterne fdas
    Vilde; frty, dem menniskospr bortskrmma ej nnsin,
    Ej der heller omkring g jgare, hvilka i skogen          120
    Lida strapaser mnga, beskande bergenas toppar;
    Ej upptas hon utaf frhjordar, och icke af plogland,
    Utan hon r osdd, opljd i dagarna alla,
    de p mn, och nrer de brkande getter allenast.
    Ty rdkindiga skepp dem ega Kykloperne inga;              125
    Ej skeppbyggande mn der finnas, hvilka dem gjorde
    De vltoftade skeppen, som skulle bestyra om allting,
    Farande kring till menniskors stder, som mnnerne plga,
    fver sjn p galejorna, en beska den andra,
    Hvilka dem ock tillskapte af n vltreflig en bostad.     130
    Ty hon ej r olndig, och gfve vl frukter hvar rstid.
    Ty der ngar man ser vid stranden af grumliga hafvet,
    Fuktiga, mjuka, och rankorna der everdlige vore.
    Lucker r der hvar vret, och i sinom tid man bestndigt
    Skure en rikelig grda, frty hgst fet r dess jordmon;  135
    Ock vllemplig dess hamn, s att kabel man icke behfver,
    Ej utkasta ett ankar, ej akterlinorna binda,
    Men, anlpande blott, qvarstanna slnge de sjmans
    Sinne manar dertill, och vindarne brja att blsa.
    Och i hufvut af hamnen det klaraste vatten sig gjuter,    140
    Kllan inunder en hll; och omkring svartpopplarne vexa.
    Der inseglade vi, och en gud oss visade vgen,
    Under den mrkaste natt, och ej lyste det minsta fr gat;
    Ty kring galejorna lg djupt dunkel, och mnen ej heller
    Lyste frn himmelen ned; ty han var omsljad af skyar.    145
    D fanns ingen som gittade n med gonen varsna;
    Icke de vldiga vgor, som vlte mot kusten vi heller
    Skdade, innan vid land skntoftade skeppen sig lade.
    Sen de nu laggt sig vid land, nedtogo vi samtliga seglen,
    Och vid hafvets brnning jemvl utstego vi sjelfve.       150
    Sedan vi der utsofvit, vi bidde gudomliga Eos.
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Strko vi n omkring fverallt, och beundrade henne.
    Drefvo s nymferne upp, Zeus', aigisbrarens, dttrer,
    De bergboende gettren, att kost kamraterne finge.         155
    Krokiga bgarna strax och derhos lngskaftiga spjuten
    Togo vi oss frn skeppen, och sen, trefaldigt frdelte,
    Skto; och genast en gud oss gaf tillrckeligt vildbrd.
    Mig tfljde galejorna tolf, och p hvarje af dessa
    Nio getter i lott utfllo; sjelf tog jag mig tio.         160

    S vi dagen igenom, intill nedgende solen,
    Sittande njto det rikliga ktt och det ljufliga vinet.
    Ty galejornas vin, det rda, var ej uppdrucket,
    Utan der fanns nnu; ty enhvar vi p ankrarna rikligt
    Tappade, d Kikonernas heliga fste vi togo.              165
    Nu vi mrkte Kyklopernas land helt nra intill oss,
    Mrkte rken, och rsten af dem och af fren och gettren.
    Men d sol gick ned och tillika mrkret oss pkom,
    Samtliga lade vi oss, vid hafvets brnning, att hvila.
    Men d sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,           170
    D ock stllde jag till folksamling, och talte bland alla:

    Biden J frige hr, mig tillfrlitlige fljsmn;
    Men jag sjelf med mitt skepp och kamraterna mina vill hdan
    Resa, och vl utforska demder, hvad menskor de ro:
    fvermodige, vilde och orttrdige, eller                 175
    Ock gstvnlige mn, som ha ett gudeligt sinne.

    Sade; och steg s ombord, och befallte kamraterna fven
    Sjelfve stiga om bord, samt akterlinorna lsa.
    Desse stego d strax, och p tofterna satte sig genast
    Alle i rad, och grumliga sjn med rorna slogo.           180
    Men d till stllet fram, det nrabelgna, vi kommit,
    P landtungan vi varsnade snart en kula, vid hafvet,
    Hg och af lagrar beskuggad; och derstds plgade mnga
    Drifter, getter och fr sig hvila; omkring var en fgrd
    Byggd, hgreslig, af sten, nedgrfven i jorden, som grundval,  185
    Samt af vldiga furar, och hgbelfvade ekar.
    Derstds dvaldes en man, vidunderlig, hvilken helt ensam
    Plgade valla sin hjord afsides, och icke till andra
    Kom, men vistades fjerran, i laglsheter bevandrad.
    Ty vidunderlig bjsse han var, och liknade icke           190
    En brdtande man, fastmera den skogiga toppen
    Af ett reseligt fjell, nr den synes allena bland andra.
    D jag de tillfrlitliga andra kamrater befallte
    Qvar vid galejan frbli, och derjemte galejan frsvara.
    Men utvljande tolf de bsta bland mina kamrater,         195
    Gick jag stad, och frde en lgel med ljufliga, svarta
    Vinet, som t mig Maron, Euanthes' ttling, frrat, --
    Prest t Apollon sjelf, som Ismaros vrnande kringgr, --
    Derfr att honom vi frelste tillika med barn och maka,
    Vrdande; presten bodde i skogiga lunden, som helgad      200
    Phoibos Apollon var. Han gaf mig herrliga sknker,
    Sju talenter utaf det vlarbetade gullet,
    Gaf mig en bgare ock, helsilfverne; sedan han fven
    Fyllde i samtliga tolf tvehandtagskrukor det ljufva,
    Outblandade vin, gudomlig en dryck; och ej ngon          205
    Tjenare visste deraf, tjenarinna ej heller i huset,
    Utan han sjelf, hans hulda geml, och skafferskan ensam.
    Nr man dricka skulle det hningljufliga, rda,
    Fr hvar rgad bgare vin, af vatten han tjugu
    Mtt pfyllde; sig spred ur pokalen en ljufvelig nga,    210
    Ja, gudomlig; att hlla sig dn, var sannerlig okrt.
    Vldiga lgeln med slikt jag fyllde, och frde, och vgkost
    fven i renseln; ty strax mig anade modiga sinnet,
    Att antrffa en man, kringskansad med grselig styrka,
    Vildsinnt, hvarken om rtt vl kunnig, ej heller om lagar.  215
    Snart vi kommo till kulan, men ej derinne vi mannen
    Funno, ty han nu bette sombst sin hulliga boskap.
    Komne i kulan, begapade vi det ena och andra:
    Klnorne tyngdes af ost, och fllorne ndatill trngsel
    Fylldes af lam och af kid; instngde de samtlige voro,    220
    Skilde fr sig; frstfdingar hr, och de mellersta derstds,
    Och nyfdingar der; och af vassla stfvorne fldde,
    Bunkar och embar och krl, i hvilka han plgade mjlka.
    D mig alla kamraterna frst ombdo med orden,
    Att af ostarna ta, och vnda tillbaka; men sedan          225
    Att skyndsamligen kiden och lammen till snabba galejan
    Drifva ur fllorna ut, och segla p saltiga vgen.
    Men jag hrde dem icke, -- ehur visst bttre det varit --
    Fiken att skda min man, om han mig gfve en gstsknk: --
    Sedd af kamraterna, skulle han dem vlkommen ej vara. --  230
    Der nu tnde vi eld, samt offrade; togo oss fven
    Ostar sjelfve, och to, och bidade honom, derinne
    Sittande, tills frn vallen han kom, och en grselig brda
    Torrved bar, i berd, att dervid ta sin qvllsvard.
    Utanom kulan han slngde den in med hiskeligt buller,     235
    Och uppskrmde vi lupo ihast till skrymslet af kulan.
    Men i rymliga grottan han dref de bulliga hjordar
    Alla, han plgade mjlka; och lemnade hannarna ute,
    Gumsar och bockar med, utanom den rymliga fllan.
    Derp lyftande hgt drrstenen, den vldiga, stora,       240
    Stllde han; vagnarne tv och tjugu de hade ej honom,
    Sknt fyrhjuliga, starka, frmtt frn marken rra.
    S ofantelig hll Kyklopen lade fr drren.
    Sittande mjlkade sen han tackor och brkande getter,
    Allt i behrigt skick, och slppte till hvarje dess yngel.  245
    Hlften han genast lt af den hvita mjlken sig ysta,
    Och uppsamlande denna i fltade korgar frvarte.
    Men den andra hlften i stfvor han gjt, fr att hafva
    Dricka till maten, och kunna dervid frtra sin qvllsvard.
    Och ssnart han i hast fullndat sitt mdsama arbet,      250
    Tnde han strax upp eld, och varsnade oss, och besporde:

    Fremlingar, hvilka, halloh? hvarifrn p de vattniga vgar
    Seglen J? monne i lagliga vrf, eller drifven J bofsinnt,
    Liksom rfvare, hafvet omkring, som plga att drifva,
    Sttande lifvet p spel, medbringande skador t andra?    255

    S han sade; fr oss deremot strax krossades hjertat,
    Fruktande sjelft vidundret, men ock hans dundrande stmma.
    Jag mellertid genmlte med orden, och svarade honom:
    Vet, Achaier vi re, och mn som irra frn Troia,
    Med allfaldiga vindar upp det grsliga svalget,          260
    Lngtande hem, men p fremmande vg och p fremmande strter
    Komne; ty Zeus frmodligen s det velat besluta.
    Och Agamemnons folk vi bermme oss vara, Atreidens,
    Hvilkens ra r visst nu, himlen inunder, den strsta;
    Ty han en sdan stad frstrde, och dde s mnga         265
    Harar; men nu deremot vi dig till knna oss nrme,
    Bedjande, att du beskr en gstsknk, eller om eljes
    Du en gfva oss ger, som gsterne fordra med rtta.
    Gudarna vrda, du starke; vi dig bnfallande nalkas.
    Zeus bnfallandes hmnare r och fremlingars fven,       270
    Gstbeskyddaren; han ledsagar den aktade fremling.

    S jag sade; men han med frgrymmadt sinne mig svarte:
    Fremling, en dre r du, eller ock hitkommen frn fjerran,
    Du som bjuder mig gudarnas hmd undfly eller rdas.
    Frty aigisbraren Zeus ej Kykloperne akta,               275
    Eller de saliga gudar, ty vi lngt starkare re.
    Ej af fruktan fr Zeus' ovilja jag sledes skonar
    Dig, eller dina kamrater, derest mig sinnet ej bjuder.
    Men mig sg, hvar du lemnade qvar vlgjorda, galejan,
    Monn lngst borta kanske, eller nra, p det jag m veta.  280

    Frestande sade han s; men mig, mngkloka, bedrog ej;
    Utan honom jag svarte igen med listiga orden:

    Skeppet krossade snder fr mig jordskakarn Poseidon,
    Slungande mot hllbergen, till yttersta udden af edert
    Land hndrifvande; dit det vindarne jagat frn hafvet;    285
    Men med dessa allena jag slapp ur svra frderfvet.

    S jag sade; han svarte mig ej, med frgrymmade sinnet.
    Utan, rusande upp, p kamraterna lade han hnder.
    Och, annammande tv, liksom hundvalpar, mot jorden
    Slog, s att hjernan ur hufvudet rann, och fuktade jorden.  290
    Styckande dessa lem fr lem, han redde sig qvllsvard,
    t, bergfostrade lejonet lik, och lemnade icke
    Ktt, eller inkrm qvar, ej heller de mergiga benen.
    Hndren till Zeus mellertid vi frige grtande hjde,
    Skdande kiskliga verk, och frtviflan fngslade sinnet.  295
    Men d Kyklopen ndtligen fyllt ofantliga vmben,
    tande menniskoktt, och drickande mjlk, som var ospdd,
    Lade han sig, s lng som han var, bland fren i kulan.
    Honom tnkte jag d, uti stormodiga sinnet,
    Trdande nra, och dragande ut det eggiga svrdet,        300
    Gifva i brstet ett styng, der hinnan om lefren sig sluter,
    Tryckande till med handen; men annan tanke mig afhll.
    Ty der skulle ock vi omkommit i svra frderfvet;
    Ty vi hade ej kunnat ifrn hgresliga drren
    Vltra med hnderna bort den vldiga stenen, han ditlaggt.  305
    Suckande, s derstds afbidde vi morgongudinnan.
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    D upptnde han eld, och mjlkade stojande hjorden,
    Allt i behrigt skick, och slppte till hvarje dess yngel.
    Och ssnart han i hast fullndat sitt mdsama arbet,      310
    Tvenne han terigen annammande, redde sig frukost.
    Och d han tit, ur kulan han dref de hulliga hjordar,
    Frst borttagande ltt drrstenen, den stora; men sedan
    Lade han ter den fre, som lade han locket p koger.
    S med mycket allarm Kyklopen de hulliga hjordar          315
    Dref till berget, och jag qvarlemnades, stmplande ofrd,
    Om umglla jag kunde, och ra mig gfve Athene.
    Detta beslut i min sjl jag likade vara det bsta:
    Bredevid fllan lg Kyklopens vldiga klubba,
    Grn, af olivetrd, som han huggit t sig, fr att bras  320
    Torrkad; och vi, skdande den, jemfrelse gjorde:
    Sdan som masten r p det tjugurade, svarta
    Lastskepp, hvilket s bredt far fver det villande svalget,
    Sdan var den i lngd, och sdan i tjocklek, att pse.
    Nu en famn derutaf vidpass pstunden jag afhgg,          325
    Och t kamraterna stycket jag gaf, och befallte att slta.
    Desse gjorde det sltt; mellertid sjelf spetsen jag hvsste,
    Tog den pstund, och hrdade den i brnnande elden.
    Sedan allt var bestlldt, jag i spillningen gmde den undan,
    Som der i kulan lg fverallt, rtt rundligen samlad.     330
    Men de friga bjd jag, igenom lottning bestmma,
    Ho sig skulle fr drista, att, med mig lyftande plen,
    Vrida i gat omkring, nr ljuf kom smnen p honom.
    Fll s lotten p dem, jag sjelf helst nskade vlja,
    Fyra kamrater, men jag vardt rknad bland dessa som femte.  335
    Med sknhriga driften frn valln om qvllen han hemkom,
    Och dref genast i rymliga kulan den hulliga boskap
    Samtlig, ej lemnande qvar en utanom rymliga fllan,
    Antingen anande ondt, eller gud s honom befallte.
    Derp lyftande upp drrstenen, den stora, han stllde;    340
    Sittande mjlkade sen han tackor och brkande getter,
    Allt i behrigt skick, och slppte till hvarje dess yngel.
    Och ssnart han i hast fullndat sitt mdsama arbet,
    Tvenne han terigen annammande, redde sig qvllsvard.
    Och d trdde jag fram, och vnde mitt tal till Kyklopen,  345
    Hllande stnkan i hand, som med svarta vinet jag rgat:

    Hr, du Kyklop, drick vin, sen menniskoktt du har spisat,
    Att du m veta, hur kostelig dryck ombord vr galeja
    Gmde! Till offer t dig jag bragte det, om du mig snde
    Hem, medlidsam; men du odrgeligt alldeles rasar.         350
    Gryme, hur skulle vl dig ock framdels ngon beska
    Ibland menniskor mng? ty orttrdigt du handlat.

    Sade; och han tog mot, drack ut, och var srdeles fryntlig,
    Drickande ljufliga drycken, och bad mig om mera och mera:

    Gif mig nnu, krvnlig, och sg mig namnet pstunden,    355
    Att jag dig gstsknk ger, t hvilken du mtte frnjas.
    Ty t Kykloperna alstrar ocks fruktgifvande jorden
    Det rikdrufviga vin, som t dem Zeus' skurar frka;
    Men dethr af ambrosia r och af nektar en smakbit.

    Sade; men terigen jag rckte det gldande vinet.         360
    Trenne gnger jag gaf, tre gnger, i drskap, han utdrack.
    Men ssnart nu vinet sig laggt Kyklopen om hjertat,
    D tilltalte jag honom med hningljufliga orden:

    Du mig frgar, Kyklop, det Frejdade namnet, och jag skall
    Sga; men gif du t mig gstsknken, ssom du lofte.      365
    _Ingen_; -- det r mitt namn; mig _Ingen_ plgade kalla
    Bde moder och fader, och andre kamraterne alle.

    S jag sade; och han med frgrymmadt sinne mig svarte:
    _Ingen_ jag sist vill sluka bland alla dess resekamrater,
    Men de andra frut; och det skall vara din gstsknk.     370

    Ordade s; Och lutande sig, damp baklngs, och sedan
    Lg med den tjocka nacken psned. Allkufvande smnen
    Honom genast betog, och vin utstrte ur strupen,
    Jemte bitar af menniskoktt, och han rapade vintung.
    Och d sttte jag plen inunder den ymniga askan,         375
    Tills gldhet han blefve, och alla kamrater med ord jag
    Muntrade upp, att ej ngon, frskrckt, skull' smyga sig undan.
    Men d nstan nuredan olivtrds-plen i elden
    Brjade tndas, s grn han n var -- och gldde frskrckligt,
    D jag frde den nrmre ur elden; kamraterne rundtom      380
    Stodo; men mycket mod ingaf oss alla en gudom.
    Desse vid ndan nu togo den hvassa olivtrds-plen,
    Och instucko i gat, och jag, mig resande, kringvred
    Ofvanifrn; liksom d en man skeppsvirket med bren
    Brar, och nedfrn andre med remmen drifva omkring den,   385
    Fattande tag tvesids, men bren han lper bestndigt.
    S tillgripande ock eldspetsade plen, i gat
    Vredo vi; kring den gldgade nu utstrmmade bloden.
    Flamman svedde d allt, bd gonlocket och brynet,
    Medan stenen frbrann; grtterne frste af elden.        390
    Liksom d mannen i smedjan den vldiga yxan och bilan,
    Grsligt frsande, doppar uti det kyliga vattnet;
    Hrdande s; ty deraf undfr just jernet sin styrka:
    S kring olivtrds-plen jemvl nu frste hans ga,
    Och frskrckligt han rt, och klippan dnade rundtom.    395
    Fruktande lupo vi alle vr vg, men plen Kyklopen
    Ryckte ur gat ut, nedslad af ymniga bloden,
    Hvilken han sen ursinnig frn sig bortslngde med hndren.
    Men han ropade hgt p Kykloperna alla, som bodde
    Honom omkring i kulor upp de vindiga hjder.             400
    Desse hrde hans skri, och kommo bd hdan och ddan,
    Stannande kulan omkring, och sporde hvad honom betryckte:

    Hvad gr t dig, och hvi, Polyphemos, skrek du s fasligt,
    Och smnlsa oss gjorde, uti gudomliga natten?
    Monne, emot din skn, en ddelig boskapen jagar?          405
    Monne dig sjelf man drper med vld, eller ocks med arglist?

    Dem genmlte igen Polyphemos, den starke, ur grottan:
    Vnner, _Ingen_ mig drper, med vld ej, utan med arglist.

    Desse svarade d, och talade vingade orden:
    Om dig ingen frnrmar med vld, som r ensam derinne,    410
    r ju ej mjligt att fly frn store Kronion en krmpa,
    Utan gr du en bn till far din, kong Poseidaon!

    S, bortgende ordade de; mig skrattade hjertat,
    Att mitt namn dem bedrog, och det otillvitliga phitt.

    Suckande sedan Kyklopen, och plgad af hftiga smrtor,   415
    Trefvande kring med hndren, frn drrn bortskaffade stenen,
    Och sig sjelf nedsatte i drrn, med hnderna strckta,
    Om han ngon af oss, utgende, grepe bland fren;
    S enfaldig han mig i sin sjl frmenade vara.
    Nu besinnade jag, p hvad stt bst gra sig lte,        420
    Och fr kamraterna, och fr mig sjelf en rddning ur dden
    Finna jag kunde, och allt slags svek hopspann jag och anslag;
    Ty det gllde mitt lif, och en stor olycka var nra.
    Detta beslut likvl jag likade vara det bsta:
    Vdurar funnos der, ttulliga, frodiga, feta,             425
    Vackra och stora, som buro den dunkelfrgade ullen.
    Tyst jag fasade dem med bjliga vidjor tillsamman,
    Upp hvilka han sof, obket, vrnge Kyklopen,
    Tagande tre och tre; en man den mellerste frde,
    De tv friga gingo, kamraterna skyddande, tvesids.       430
    Trenne fr utforslade hvarje man; hvaremot jag. --
    Ty en bagge der fanns, den bsta i samtliga hjorden, --
    Fattade tag i dess rygg, och inunder den ulliga buken
    Utstrckt lg och med hndren mig fast vid den drpliga ullen
    Snoende, oaflteligt hll, tlmodig till sinnes.          435
    S vi suckande der, afbidade morgongudinnan.

    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    D till betet ocks uthastade gumsar och bockar,
    Men omjlkade tackor och getter i fllorna brkte,
    Ty dem jufren svllde af mjlk; och af hiskliga plgor    440
    Egaren qvald vidrrde nu samtlige gumsarnes ryggar
    Hvilka der upprtt stodo; den narren anade icke,
    Att vid ullige gumsarnes brst fastbundne de voro
    Sist bland boskapen vandrade nu min vdur t drren.
    Tyngd af sin egen ull och af mig, som tnkte frstndigt.  445
    Trefvande honom talade till Polyphemos, den starke:

    Kraste vdur, hvarfr mig ur kulan vandrar du efterst
    Nu bland alla? ej fordom du gick den siste i hjorden,
    Utan, den frste, du bette af grsets spdaste blommor,
    Stolt framvandrande; frst ock kom du till strmmarnes flden,  450
    Och frst flades du i att tervnda till fllan,
    Hvarje afton; men nu r du sist; helt skert din herres
    ga du srjer, som han, den nedrige mannen, mig utstack,
    Jemte de slema kamrater, sen sinnet med vin han betvingat,
    INGEN, om hvilken allsicke jag tror, att frderfvet han undgtt. 455
    Tnkte du lika med mig, och hade du talfrmga,
    Fr att sga, ehvart min kraft han smyger sig undan;
    Sannerlig skulle den ddades hjerna bd hitt och ditt
    Spritta i kulan omkring mot golfvet; tillika mitt hjerta
    Lttadt blefve frn qval, som mig gjort den pysslingen INGEN. 460

    Talte; och gumsen ifrn sig han lt utvandra ur drren.
    Men d vi kommit ett stycke ifrn fgrden och kulan,
    Frst frn baggen jag lste mig sjelf, och kamraterna sedan.
    Skyndsamt nu hgbenta och hulliga fren i hjorden,
    P omvgarna mnga, vi jagade, tills vi galejan           465
    Hunno, och glade oss skdade an de kre kamrater,
    Oss, som sluppit med lif; men de andra de suckande srjde.
    Dock jag ej tillt det, och vinkande alla frbjd jag
    Grta, och bjd derhos, att snart sknhriga hjorden
    Bringa i mngd p galejan, och plja den saltiga vgen.   470
    Strax de stego ombord, och p tofterna satte sig neder,
    Alle i rad, och den grumliga sjn med rorna slogo.
    Men d s lngt jag var, som man hrer en ropandes stmma,
    D tilitalte jag ock Kyklopen med fljande stickord:

    Ej du skulle, Kyklop, vanmktig en kmpes kamrater        475
    ta i hliga grottan, med vldiga krafterna dina;
    Utan de brottslige gerningar ock upphinna dig skulle,
    Gryme, som utan frsyn uppslukade gster i eget
    Hus; derfre dig straffade Zeus samt gudarne andre.
    S jag sade; n mera i sjln han vredgades sedan,         480
    Och lsryckte en topp frn vldiga berget, och slngde,
    Och nedkastade den framfr svartstfviga skeppet,
    Och helt litet det brast, att den trffade ndan af rodret.
    Sjn uppbrusade nu mot den nederstrtande hllen,
    Skeppet vrktes mot stranden pstund af den studsande vgen,  485
    Och strtsvallet frn sjn, och tvangs att drifva t landet.
    Men jag, fattande tag med hndren i vldiga stngen,
    Sttte frn land oss ut, och bjd kamraterna trget,
    Ligga p rorna vl, att vi mtte oss rdda ur ofrd,
    Vindande t dem med hufvut, och de framlutade rodde.      490
    Men d vi ren tv gnger s lngt borthunnit p hafvet.
    D tilltalte jag ock Kyklopen; kamraterne rundtom
    Hlle mig ter med smeksama ord, en efter den andra;

    Drlige, hvarfre vill du vl reta den hiskliga mannen,
    Hvilken i hafvet en sten nyss klungande, bragte galejan   495
    ter till lands, och vi trodde oss der frlorade alla?
    Finge han hra dig ordande n, eller hjande stmman,
    Hufvut fr oss han krossade visst och skeppet derjemte,
    Kastande med mngkantig en sten; ty fjerran han slungar.

    S de sade; men mitt stormodiga sinne rrde;              500
    Men med frgrymmadt sinne igen tilltalte jag honom:

    Skulle till dig, o Kyklop, bland ddliga menskor mhnda
    Ngon stlla en frga om gats nesliga mistning,
    Sg d, att dig blindgjort sjelf stadsfrstrarn Odysseus,
    Drotten Laertes' son, som p Ithaka boningar eger!        505

    S jag sade; och han mig, qvidande, svarte med orden:
    Sannerlig, ack, intrffa p mig de spdomar gamla,
    Hr tillfrene lefde en siare, tapper och vldig,
    Telemos, Eurymos' son, som i siarekonsten var utmrkt,
    Och i Kyklopernes land hg lder, spende, ndde;         510
    Han allt detta mig sad' fullbordadt bli i en framtid,
    Att af Odysseus' hnder min syn jag skulle berfvas.
    Men stds vntade jag, att en man, storsttlig; och vacker
    Skulle till mig anlnda, beprydd med vldig frmga;
    Dock nu har mig en liten, en obetydlig, en kraftls       515
    Endaste gat berfvat, sen frst med vin han betvang mig.
    Men kom hit, o Odysseus, att dig gstsknker jag gifver,
    Samt pskyndar, att sjelf Jordskakaren unnar dig hemfrd.
    Ty jag till honom r son, och min far han rosar sig vara;
    Sjelf ocks, om han vill, mig botar han, icke en annan,   520
    Hvarken bland saliga gudar, ej heller bland ddliga menskor.

    S han sade; men jag genmlte och svarade honom:
    Mtte s visst jag anda och lif dig kunna berfva,
    Och affrda dig hn till Ades' boningar, mrka, --
    Som ej ens Jordskakaren sjelf skall bota ditt ga!        525

    S jag sade; och han derefter till kong Poseidaon
    Bnen hjde, och strckte mot stjerniga himmelen hndren:

    Hr mig, Poseidaon, mrklockige, o jordfamne,
    Om jag r verkligen din, och min far du rosar dig vara,
    M du ej hemkomst gifva t stadsfrstrarn Odysseus,      530
    [Drotten Laertes' son, som p Ithaka boningar eger]!
    Men om hans de det r, att vnnerna skda, och komma
    Till vltrefliga huset, och lskade fdernejorden,
    Sent han komme och slemt, sen alla kamrater han mistat,
    P ett fremmande skepp, och ofrd finne i huset!          535

    S han bedjande sade, och honom hrde Poseidon.
    Men upplyftande terigen lngt tjockare klipphll
    Slngde han dn, och lade dertill ondelig handkraft.
    Och nedkastade honom bakom svartstfviga skeppet,
    Och helt litet det brast, att han trffade ndan af rodret.  540
    Hafvet brusade hgt fr den nederstrtande hllen.
    Framt drefs nu galejan af vgen, och vrktes mot landet.

    Men d vi kommo till n, der fven de andre galejor,
    De vltoftade, bidde, tillsamman, och alle kamrater
    Srjande sutto omkring, afbidande stundligt vr ankomst:  545
    Dit ankomne, vi halade upp vr galeja p sanden,
    Ock vi stego utur p hafvets brnningar sjelfve.
    Sedan Kyklopens fr ur hlkade skeppet vi tagit.
    Delte vi dem, att ingen mig gick berfvad sin andel.
    Men en vdur t mig fotbrynjte kamraterne, ensam,         550
    Srskilt gfvo, d frena deltes; och honom p stranden
    t svartmolniga Zeus Kronides, som alla beherrskar,
    Offrande, brnde jag lren; men han fraktade offret,
    Samt utgrundade blott, p hvad stt vltoftade alla
    Skeppen skulle frdas, och mig tillgifne kamrater.       555
    S vi dagen igenom, intill nedgende solen,
    Sutto och njto af rikliga kttet och ljufliga vinet.
    Men d nu sol gick ned, och derhos oss skymningen pkom,
    D vi p hafvets strand oss samtlige lade att hvila.

    Nr sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,              560
    D pmanande ock kamraterna gaf jag befallning,
    Sjelfve att stiga ombord, samt akterlinorna lsa.
    Strax de stego ombord, och p tofterna satte sig neder,
    Alle i rad, och den grumliga sjn med rorna slogo
    Dn vi seglade vidare fram, med bedrfvade hjertan,       565
    Glade ur hotande dd, med frlust af kra kamrater.




Tionde Sngen


    Till den Aioliska n ankommo vi nu; och der bodde
    Aiolos, Hippotes' son, oddlige gudarnes lskling,
    Upp sin simmande ; och kopparne muren kring henne
    Okullsttelig stod; glatt reste sig berget mot hjden.
    Voro t honom ocks tolf barn i salarna borna,              5
    Dttrar, till antal, sex, och derhos sex blomstrande sner.
    Der han dttrarna gifvit, att vara t snerna makar.
    Desse hos lskad far, och hos vrdsam moder bestndigt
    Spisa, och framfr dem otaliga rtter man frambr.
    Och det offerdoftande hus kringdnar af fljten,           10
    Dagarna alla; om nttren enhvar hos blygsama makan
    Sofver, p mattor strckt och uti vlpyntade sngen.
    S nu till deras stad vi och kostliga boningar kommo.
    En hel mnad han hll mig vl, och sporde om allting,
    Bde om Troia, Argeiernes skepp, och Achaiernes hemfrd;   15
    Och jag t honom berttade allt, frhllandet enligt.
    Men d af honom ocks jag resa begrte, och ombad
    Mig affrda, han vgrade ej, och beredde mig hemfrd;
    Gaf mig en ldersck af niorig en oxes
    Hud, samt knt deruti uppbrusande vindarnas vgar.         20
    Ty till vindarnes herre frordnat honom Kronion,
    Bde att stilla och vcka, ehvem som honom behagar.
    Knt p det hlkade skepp ock scken med glnsande silfver
    Snre, att icke derur utblste den ringaste flkt ens;
    Men medsnde t mig den gynnande Zephyros' vinden,         25
    Att hemfra galejor och folk; dock skulle han icke
    Det fullborda; ty vi frgingos, i egen vr drskap.

    Dygnen nio likvl vi seglade ntter och dagar,
    Och p det tionde redan sig visade fdernejorden,
    Vakteldstndarne ock vi skdade nra p stranden.          30
    Men mig, trttade, d pkom en ljufvelig slummer;
    Ty skeppsrodret jag sjelf stds frde, och icke t ngon
    Bland kamraterna gaf, att vi snarare hunne vrt hemland.
    Nu mellertid med hvarandra kamraterna brjade sprka,
    Och frmente, att gull jag hem medfrde och silfver,       35
    Sknker af Aiolos sjelf, stormodige Hippotes' ttling.
    Och man ordade s, anblickande nrmaste grannen:
    Ack, hur denne ndock r lskad och rad af alla
    Menskor, till hvilkas stad eller land han nnsin m komma!
    S frn Troia af bytet han bringar bd mnga och skna     40
    Dyrbarheter; men vi, som samma vgar ha vandrat,
    terlnde till hemmet enhvar med hnderna toma.
    Och nu detta t honom har gett, af vnskap behagen,
    Aiolos; ltom oss snarliga se, hvad vara det mnde,
    Samt hur mycket silfver och gull der finnes i scken.      45
    Sagdt; och nu seger vann kamraternes skadliga rdslag;
    Scken de ppnade, ut sig strtade vindarne alle,
    Och bortryckande frde d strax dem stormen t hafvet,
    Grtande, fjerran ifrn vr fdernejord; hvaremot jag,
    Vaknande, fverlade i mitt otadliga sinne,                 50
    Anten jag, strtad ur skeppet, mig skulle i hafvet frgra,
    Eller ocks tyst lida, och n bland lefvande dvljas.
    Men jag drjde, och led; omsvepande mig, p galejan
    Lg jag, och skeppen frdes af vindens skadliga stormkraft
    Till den Aioliska n, och kamraterne suckade alle.         55

    Der vi stego i land, och hmtade vatten; och genast
    Togo kamraterne nu sig mat vid de snabba galejor.
    Men ssnart vi med spis oss samtliga mttat och dricka,
    Vljande ut en kamrat, att flja mig, jemte en herold,
    Gick jag till Aiolos' sttliga boning, och trffade honom,  60
    Sittande med sin maka tillbords och samtliga barnen.
    Och inkomne i rummet, bredvid drrposten p trsklen
    Satte vi oss; i sin sjl frvnades desse, och sporde:

    Hvi r du kommen, Odysseus? hvad elak gud har dig ansatt?
    Vi tminstone dig affrdade krt, att du mtte             65
    Lnda till hem och till hus, och om annorstdes dig lyster.

    S de sade; men jag genmlte dem, sorgsen i hjertat:
    Sleme kamrater gjort mitt frderf, och tillika en skadlig
    Smn; men hjelpen mig, vnner, frty hos eder r makten.
    S jag sade, och skte dem rra med smekande orden.        70
    Men de frstummades alle, och fadren svarade endast:

    Drag skyndsamligast hn frn vr , bland varelser slemast!
    Ty ej r det min sed, att hemledsaga och flja
    Ngon ddelig man, som af saliga gudarna hatas.
    Drag hrifrn nu, emedan af gudarna hatad du hitkom!       75
    S han talte, och mig, djupt suckande, snde ur huset.

    Dn vi seglade vidare fram, med bedrfvade hjertan.
    Qvaldes s mnnernas sinnen utaf den mdsama rodden,
    Fljd af vrt drliga dd; ty ej mer ledsagning oss syntes.
    Dock sex dygn mellertid vi frdades ntter och dagar,      80
    Och p det sjunde vi kommo till Lamos' resliga fste,
    Det Laistrygoniska Telepylos, der hjordarna herden,
    Hemtfrande, manar, och hrs af den, som dem utfr.
    Derstds kunde sig vl tv lner frtjena en smnls:
    Ena, med korna i vall; den andra med glnsande fren;      85
    Ty helt nra hvaran g nattens banor och dagens.
    Der, d till prisade hamnen vi kommit, kring hvilken en tvrbrant
    Klippa sig reser uti en strckning frn hvardera sidan,
    Och framskjutande strnder, den ena den andra till mte,
    Sticka vid mynningen ut, och trng ingngen sig bildar: --  90
    Der instyrde de nu tverodda galejorna alle.
    Sedan bundos de fast i den skyddade hamnen, hvarannan
    Nra; frty ej ngonsin der uppsvallade vgen
    Hvarken hgt eller lgt, fverallt var idelig stillhet.
    Men jag ensam behll utanom min svarta galeja,             95
    Der vid yttersta ndan, och fstade kabeln vid klippan.
    Och sen, klttrande upp, jag p brantaste toppen mig stllde;
    Dock der syntes ej spr af oxar, ej heller af menskor;
    Kken vi sgo allenast, som hvirflade upp frn marken.
    D affrdade jag kamrater, att g och besprja,           100
    Hvilka de mnner vore, som ta sitt brd der i landet,
    Vljande ut tv man, och derhos herolden, som tredje.
    Och utstigne de gingo den glttade vgen, p hvilken
    Krrorne slpade brnsle till stan frn de bergiga hjder.
    Nra till staden de mtte en trna, som hmtade vatten,   105
    Laistrygoniern Antiphates' manhaftiga dotter.
    Hon nedsteg med detsamma uti sknrinnande kllan
    Artakia; derifrn man hmtade vatten till staden.
    Men de trdde intill, tilltalade henne och sporde,
    Hvem som var landets kong, och fver hvilka han styrde.   110
    Hon anviste dem genast sin fars hgtakiga boning.
    Och d de kommit hade i sttliga rummen, hans maka,
    Liksom en bergstopp hg, de funno, och hisnade alle.
    Men hon kallade strax frn torget den stolta gemlen,
    Antiphates, som stmplade dem bedrfvelig ofrd.          115
    Genast annammande en af kamraterna, redde han mltid;
    De tv frige flydde i hast, och kommo till skeppen.
    Och d hof han i staden ett skri; och, hrande detta,
    Kommo de starke Laistrygoner an bd hdan och ddan,
    Tusendetals, ej liknande menniskor, utan giganter.        120
    Med ofantliga stenar frn klipporna slungade desse
    Neder; och strax ohyggeligt dn p galejorna uppstod,
    Under mnnernas drp, och medan galejorne brcktes.
    Spettande dessa som fisk, de buro till jemmerlig mltid.
    Medan i hamnen nu dem, den bottenlsa, de drpte,         125
    Jag mellertid mitt eggiga svrd utryckte ur baljan,
    Och afkapade tgen upp svartstfviga skeppet,
    Och strax drifvande p kamraterna mina, jag mante,
    Ligga p rorna vl, att vi s undsluppe frderfvet.
    Samtlige nu de rodde med kraft, af fruktan fr ofrd.     130
    Gladligt flydde, t sjss, de fverhngande klippor
    Min galeja; de frige der dock alla frgingos.

    Dn vi seglade vidare fram, med bedrfvade hjertan,
    Glade ur hotande dd, med frlust, af kre kamrater,
    Och till Aiaias  anlnde; der bodde p henne             135
    Den sknlockiga Kirke, en stolt och ljudlig gudinna,
    Som t Aietes var, allkunnige kungen, en syster.
    De hrstammade bda frn menniskorlysande Solen,
    Bda de hade Perse till mor, Okeanos' dotter.
    Der med galejan vid stranden vi landade sedan i tysthet,  140
    I skepprymmande hamn, och en gud oss visade vgen.
    Der utstigande d, tv dagar och ntterna tvenne
    Lgo vi, trande hjertat med trtthet och sorger tillika.
    Men d den tredje dan sknlockiga Eos beredde,
    D jag fattade ock kastspjutet och eggiga svrdet,        145
    Och skyndsamligon klttrade upp frn skeppet, p utkik,
    Om jag skdade menniskors verk, och stmma frnumme.
    Sen jag kommit ditupp, jag mig stllde p stupiga toppen,
    Och sig viste nu rken ifrn bredvgiga jorden,
    Genom de tta buskar och trd, i palatset hos Kirke.      150
    Och jag begrundade sedan uti min sjl och mitt sinne,
    Att dit vandra och sprja, d svarta rken jag skdat.
    Men besinnande mig mellertid mer gagneligt syntes,
    Att frst tervnda till snabba galejan och stranden,
    Fr att gifva kamraterna mat, och spejare snda.          155
    Men d nuren helt nra jag var tverodda galejan,
    fver den ensame mannen sig mkade ngon bland gudar,
    Som mig vldig en hjort, hghornad, p vgen tillmtes
    Snde; till floden han gick frn betesplatsen i skogen,
    rnande dricka; ty honom betvang den brnnande solen.     160
    Honom, d nedfr berget han kom, jag i midten af ryggen
    Stack, och mitt kopparne spjut ryggraden igenom sig trngde,
    Och han i stoftet qvidande damp, och lifvet sin kos flg.
    Sedan steg jag p hjorten, och kopparne spjutet ur sret
    Utdrog, hvilket jag lt derstds qvarligga, mot marken    165
    Lutadt, och mig hopsamlade sedan qvistar och vidjor;
    Och d ett famnslngt rep, vlsmidigt, derefter jag tvesids
    Fltat, ftterna bandt jag fr vldiga djuret tillsamman,
    Bar det p nacken, och vandrade dn till svarta galejan,
    Stdd mot lansen, frty omjeligt var att p axeln        170
    Bra med ena handen; s stort var det vldiga vildbrd.
    Och vid galejan jag slngde det ned, och mante med goda
    Ord kamraterna alla, enhvar mig nrmande srskilt:

    Vnner, vi skole ej frr, sknt ngslade, stiga ditneder
    Till osynlige guden, n dagen och stunden r kommen!      175
    Medan vi derfre ha bd mat och dryck p galejan,
    Ltom oss hlla tillgodo, och icke frtvina i hunger!

    S jag sade; och strax mitt tal hrsammade alla,
    Och utsmgo p stranden utaf fruktdsliga hafvet,
    Samt begapade hjorten; s stort var det vldiga vildbrd.  180
    Men d de sett sig mtta, att skda med gonen hjorten,
    Hnderna tvttade de, och redde en kostelig mltid.
    S vi dagen igenom, intill nedgende solen,
    Sittande njto det rikliga ktt och ljufliga vinet.
    Men d nu sol gick ned; och derhos oss skymningen pkom,  185
    D vi lade oss alla vid hafvets brnning att hvila.
    Men d sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    D ock, stllande till folksamling, jag talte, bland alla:

    Hren, kamrater, mitt ord, nsknt olyckor J lidit!
    lskade, mer vi ej vete, hvar vester r eller ster,      190
    Ej, hvar menniskorlysande soln gr jorden inunder,
    Ej hvar hon uppgr; snart derfre oss ltom betnka,
    Om det nnu gifs rd; jag menar att icke det gifves.
    Ty jag sg, sen jag klttrat ditupp p stupiga toppen,
    n, som i runden bekransas utaf omtliga hafvet.          195
    Lglndt n hon belgen, och rk frn midten af henne,
    Genom de tta buskar och trd, jag med gonen mrkte.

    S jag talte; fr dem strax snderkrossades hjertat:
    Laistrygeniern Antiphates' illgerning de mindes,
    Och den starke Kyklop, frcksinnade menniskotarn.        200
    Alle snyftade hgt, utgjutande ymniga trer,
    Men de hade likvl ej minsta btnad af grten.
    Och fotbrynjte kamraterna nu jag samtliga tveskiljs
    Tljde, och gaf dem hvardera sin anfrare fven;
    Dessa frde jag an, gudskne Eurylochos dessa.            205
    Lotterna skakte vi genast i kopparfogade hjelmen;
    Fr storsinnte Eurylochos d uthoppade lotten;
    Gick s stad, och derhos de tv och tjugu kamrater,
    Grtande, men oss andra de lemnade srjande efter.
    Kirkes boning de nu, den sttliga, funno i skogen,        210
    Byggd af slipade stenar, upp kringskdeligt stlle.
    Henne der rundtomkring bergsvargar befunnos och lejon,
    Dem sjelf spaka hon gjort, d hon in trollkrydder dem gifvit.
    Icke p mnnerna nu de rusade heller, men alle
    Reste sig upp, och viftade gladt med svansarna lnga.     215
    Liksom hundarne kring sin herre, som kommer frn middan,
    Vifta, -- ty lckerheter t dem medbringar han alltid:
    S kring dessa ocks starkkloige vargar och lejon
    Viftade. Mnnerne skrmdes, ssnart odjuren de sgo.
    Hos lockfagra gudinnan i drrn qvarstannande alle,        220
    Hrde de der Kirke, som sjng med tjusande stmma,
    Vfvande vfven stor, ovanskelig, ssom gudinnors
    Arbete plr frtrffeligt, fint och dejeligt vara.
    D tog ordet bland dem Polites, kmparnes hfding,
    Som bland kamraterna var mig mest vrderad och lskad:    225

    Vnner, der inne r en, som vfvande vfven, den stora,
    Sjunger s vacker en visa, att genljud gifver palatset,
    Ddelig, eller gudinna kanske; thy snarliga ropom!

    S han sade; d ropade de, utkallande henne.
    Och framtrdande strax, de glnsande drrar hon upplt,   230
    Och inkallade; alle, i drskap, fljde hvarannan;
    Blott Eurylochos blef, frmodande svek derinunder.
    Och infrande dem hon satte p stolar och sten;
    Korngryn, ost t alla, och gullgul hning hon sedan
    Mngde med Pramniskt vin, och i maten blandade slema      235
    Kryddar, att fdernejorden de alldeles skulle frgta.
    Men d hon gifvit hade, och de utdruckit, pstunden
    Slende med sitt sp, hon uti svinstian dem stngde.
    Och nu hade af svinen de kropp, och stmma och hufvud,
    fvensom hr; men vettet var qvar n, liksom tillfrne.   240
    S nu, grtande, in de samtliga stngdes; och Kirke
    Kastade t dem ollon, kastanier och frukter af hagtorn,
    Spis, som af svinen stdse, de markpliggande, frtes.

    Nu Eurylochos skyndade strax till svarta galejan,
    Bringande tidender fram om kamraternas mkliga de.       245
    Dock han gitte ej sga ett ord, sknt gerna han ville;
    S hans hjerta var sradt af grsliga sorgen, hans gon
    Voro med trar fyllde, och sjlen anade jemmer.
    Men d vi samtlige honom frvnade hade befrgat;
    D frtljde han oss de andre kamraternas ofrd:          250

    Ssom du bjd, vi vandrade dungen igenom, Odysseus;
    Och vi funno i skogen ett slott, vlsiradt och vackert,
    Byggdt af slipade stenar, upp kringskdeligt stlle.
    Ngon sjng nu der gllt, och vfde p vfven, den stora,
    Ddlig eller gudinna; de kallade henne och ropte.         255
    Och uttrdande strax, hon glnsande drrarna upplt,
    Och inbjd dem; och alle p en gng drligen fljde,
    Blott jag stannade qvar, frmodande svek derinunder.
    Samtlige desse frsvunno tillika, och icke en ende
    Visade sig, sknt lnge jag satt der liksom p utkik.     260

    S han sade; men jag mitt silfvernaglade stridssvrd
    Hngde p axeln, det stora och kopparne, fvensom bgen.
    Honom befallte jag strax att fra mig samma vgen,
    Men han om bda knna mig tog, och begynte att bedja,
    Och, veklagande, talte mig till med vingade orden.        265

    Fr mig ej dit, motvillig, o drott; men lemna mig hrstds,
    Ty jag vet, att du sjelf ej kommer, ej heller du bringar
    Af kamraterna en, men ltom oss genast med dessa
    Flykta; kanhnda nnu dock olycksdagen vi undfly.

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom;         270
    Eurylochos, minsann, qvarstanna du bara p stllet,
    tande, drickande hr vid hlkade svarta galejan,
    Men jag vandrar stad; mig r det ett tryckande ndtvng.

    S jag talte, och vandrade hn frn haf och galeja.
    Men d nu, vandrande genom de heliga lunder, jag skulle   275
    Till Kirkes, mngtrollerskans, hus, det sttliga, komma,
    Der gullstafvige Hermes mig mtte, d redan jag nra
    Mig till palatset befann; en yngling liknade guden,
    Som ftt nyligen skgg, hvars lder af alla r sknast.
    Och han tog mig i hand, samt talade ordet, och sade:      280

    Hvart, olycklige, s p kullarna vandrar du ensam,
    Ej med orten bekant? Kamraterne dine hos Kirke
    Stngde ro, och bo nu som svin i reglade stior.
    Kommer du hit, att dem rdda? Nvl Jag icke frmodar,
    Att du ens sjelf hemvnder, men stannar qvar med de andra.  285
    Dock ur frderfvet, vlan, jag vill dig befria och rdda:
    Hr har du sttelig krydda! Till Kirkes boningar dermed
    G, och hon olycksdagen ifrn ditt hufvud skall vrja!
    Kirkes samtliga funder jag vill frtlja dig fven:
    Blandvin reder hon till, och kastar dig kryddor i drycken;  290
    Men hon ej s ens hexa dig kan, ty sdant frbjuder
    Drpliga kryddan, jag dig vill ge, och sga dig saken.
    Nr nu dig Kirke slr med sitt ofantliga trollsp,
    Ryck du emellertid det eggiga svrdet ur baljan,
    Och anrusa emot Kirke, som ville du drpa.                295
    Fruktande, skall hon dig d ombedja, att dela sitt lger.
    D br du alldeles icke gudinnans lger frvgra,
    Att hon kamraterna lse, och dig mottage bevgen,
    Utan af henne begr, att hon svrjer de saliges stored:
    Att hon ej dig anstmplar en annan skadelig ofrd,        300
    Att hon ej rfvar dig mandom och kraft, enr du dig afkldt.

    Sade; och kryddan t mig antvardade Argosdrparn,
    Hvilken frn marken han tog, samt lrde mig knna dess lynne.
    Svart till roten hon var, med mjlk jemfrlig dess blomma:
    Moly af gudar hon kallas, derhos uppgrfs hon ur jorden   305
    Svrt af ddliga mn; dock gudarne gitta ju allting.
    Hermeias derp sig begaf till hga Olympen
    Genom den skogiga n; till Kirkes boningar sen jag
    Gick, och vid gendet hjertat i mig mngfaldigt sig rrde.
    Hos lockfagra gudinnan i drrn jag stannade sedan.        310
    Stende der, jag ropte; gudinnan hrde min stmma.
    Och uttrdande strax, de glnsande drrar hon upplt,
    Kallade p mig, och jag medfljde, bedrfvad i hjertat.
    Nu hon frde mig in, och i silfvernaglade, granna,
    Prydliga lnstoln satte; en pall fanns fttren inunder.   315
    Blandvin redde hon sen, till att dricka, i gyllene bgarn,
    Samt inkastade kryddan, med argt uppst i sitt sinne.
    Sedan hon gifvit, och jag utdruckit, och hon mig ej hexat,
    Hon med spet mig slog, och talade ordet, och sade:
    Gack nu uti svinstian, och sof med de andra kamrater!     320

    Sade; och ryckande ut det eggiga svrdet ur baljan,
    Strte jag mot Kirke, som mnade henne jag drpa.
    Men, hgt skriande, undan hon sprang, och mig fattade knna,
    Och hgtmkelig talade s de vingade orden:
    Ho? Hvarifrn r du? Hvar har du stad och frldrar?      325
    Mig frvning betager, att ej du af drycken frhexats,
    Ty ej ngon ddlig nnu uthrdat den drycken,
    Ho den trde, och slppte igenom tndernas stngsel;
    Men du har i ditt brst ett obetvingeligt sinne.
    Skert Odysseus du r, mngvandrarn, om hvilken mig alltid  330
    Sagt, att komma han skull, gullstafvige Argosdrparn,
    Vndande hem frn Troia, p snabba galejan, den svarta.
    Men nu vlan, stick svrdet i skidan, och ltom oss sedan
    Stiga upp i min bdd, att s med hvarandra frenta
    Genom lskog och bdd, inbrdes vi varda frtrogne!       335

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:
    O Kirke, hur kan du mig be, att vara dig vnsinnt?
    Du, som frvandlat till svin, i salarna, mina kamrater,
    Och mig sjelf nr du har, nu listanstmplande, bjuder
    I sngkammaren g, och med dig sofbdden bestiga,         340
    Att du m rfva mig mandom och kraft, enr jag mig afkldt.
    Nej, jag alldeles icke med dig vill stiga i bdden,
    Om du ej vrdes, gudinna, mig svlja de saliges stored,
    Att du mig sjelf ej stmplar en annan skadelig ofrd.

    S jag sade; och hon gaf eden strax, som jag fordrat.     345
    Men nr svurit hon hade, och eden behrigen lyktat,
    D uppsteg jag uti Kirkes storsttliga sofbdd.
    Vrdsama trnorna hr p bestyr i salarna voro,
    Fyra till tal, som ro bestyrarinnor i huset,
    Samtlige dttrar frsann af kllor och fven af lundar,   350
    Samt af de heliga floder ocks, som rinna till hafvet.
    En af dessa p stolarna lade de prydliga mantlar,
    Purpurne, ofvanupp, och inunder dukar hon lade;
    Och den andra framfr lnstolarna silfverne borden
    Uppslog, stllande der t dessa gyllene korgar.           355
    Men den tredje i silfverpokaln hjertfgnande vinet
    Mngde, det ljufva, och sen de gyllene bgrar frdelte.
    Och den fjerde hon hmtade vattnet, och rikliga elden
    Tnde den vldiga kitteln inunder och vattnet det vrmdes.
    Men d nu vattnet kokte uti den blnkande kopparn,        360
    Hon mig i karet satte, och tvdde ur vldiga kitteln,
    Blandande efter behag, bd hufvud och skuldror tillika,
    Tills hon ur lemmarna hn kraftdande trttheten borttog.
    Men d hon mig rentvagit, och smort med essens af oliven,
    Kastade hon mig kappan omkring, den granna, och trjan,   365
    Och infrde mig sen, och p silfvernaglade, vackra,
    Prydliga lnstoln satte, en pall fanns fttren inunder.
    Och tvttvatten i skln ihllde mig trnan, och frambar
    I den skna och gyllne, upp tvttfatet af silfver,
    Vattnet, och dukade der bredevid det fejade bordet.       370
    rbara skafferskan hmtade brd, och satte fr gsten,
    Samt mng rtter dertill, af allt hvad huset frmdde,
    Och uppmante mig ta; men det ej lyste mitt sinne,
    Utan i andra tankar jag satt; ondt anade sinnet.
    Nr nu mig Kirke sg der sittande, utan att rcka         375
    Hndren till maten, utaf frskrckelig smrta betagen,
    Stllde hon sig helt nra, och talade vingade orden:

    Hvarfr, Odysseus, sitter du s, som vore du mlls,
    Frtande hjertat ditt, men mat eller dryck du ej vidrr?
    Skert ett nytt forst misstnker du; dock du ej alls br  380
    Frukta; ty redan t dig jag svurit de saliges stored.

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:
    Hvilken ddelig man, som rttvis kallas, o Kirke,
    Skulle vl ngonsin mat eller dryck frr gitta att smaka,
    Frrn kamraterna frias, och han dem med gonen skdar?    385
    Men om du verkligen gerna mig manar att dricka och ta,
    Ls dem, att jag m med gonen se hgtkra kamrater

    S jag sade; och nu Kirke ur salen begaf sig,
    Hllande stafven i hand, och ppnade drren till stian,
    Och utjagade dem, som nioriga gdsvin.                   390
    Vnde mot henne de stodo der nu, och hon dem emellan
    Gende, smorde dem samtliga sen med annan en trollsaft.
    Flto s dem frn lemmarna bort de hren, som nyligt
    Alstrade skadliga saften, dem gifven af mktiga Kirke,
    Och strax voro de mn, n yngre n frdmde varit,        395
    Svl vackrare vida, och strre jemvl till att pse.
    Och de knde igen mig, och hngde mig alle vid hndren.
    Ljuflig smrta hos hvar uppvexte, och hela palatset
    Dnade skrckligt, och sjelf sig mkade fven gudinnan.
    Trdande nra till mig s talte gudinnors gudinna:        400

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    G nu stad till snabba galejan och stranden af hafvet,
    Och till en brjan frst upphalen p landet galejan,
    Bringen i grottorna sedan ert gods och samtliga redskap,
    Kom sjelf genast igen, och medtag kra kamrater.          405

    S hon sade men mig hrsammade modiga sinnet,
    Och jag gick nu stad till snabba galejan och hafvet.
    Sedan fann jag p snabba galejan de kra kamrater,
    mkeligt jemrande sig, utgjutande ymniga trar.
    Likasom d nr kalfvar i by de vallade korna,             410
    Hvilka till fgln g, ssnart de med grs sig frplgat,
    Samtlige hoppa tillmte, och dem ej kttorne mera
    Hlla tillbaka, men ramande hgt de kring mdrarna sina
    Hoppa: s desse ocks, nr mig de med gonen sgo,
    Strte sig grtande fram; s sinnet fr samtliga syntes   415
    Vara, som hade de kommit till fdernelandet och egen
    Stad p den klippiga n, der de samtligen fddes och fostrats,
    Och de talte till mig, veklagande, vingade orden:

    Vi vid din terkomst, zeusfostrade, re s glade,
    Liksom vi lndt till Ithaka, hem till fdernelandet;      420
    Men lt hra, frtlj de andre kamraternes ofrd!

    S de talte; men jag genmlte i vnliga ordlag:
    Nu till en brjan frst upphalom p landet galejan,
    Bringom i grottorna sedan vrt gods och samtliga redskap!
    Skynden er sjelfve derjemte, att flja mig alle tillika,  425
    Samt kamraterna se i Kirkes heliga boning,
    Huru de dricka och ta; frty fullt opp de nu hafva.

    S jag sade; mitt tal hrsammade desse pstunden;
    Eurylochos var den ende, som alla kamraterna qvarhll.
    Och tilltalande dem han sade de vingade orden:            430

    Usle, hvart g vi? hvarfr slik ofrd fiken J efter,
    Att till Kirkes boning begifva er? Skert oss alla
    Hon frvandlar till svin eller vargar, eller till lejon,
    Att dess stora palats, med vld ock, vakta vi mtte.
    Liks gjorde kyklopen, enr hans kula beskte             435
    Vre kamrater, och dem tfljde den djerfve Odysseus;
    Ty fr hans fverdd ock de frlorade lifvet.

    S han sade; men jag nu fverlade i sinnet,
    Att vid mitt nerfviga lr dra ut lngspetsiga svrdet,
    Och afhugga hans hufvud, och kasta det neder p marken,   440
    Sknt han mig ock var nra frvandt; men kamraterne alle
    Hejdade mig med vnliga ord s hdan som ddan:

    O zeusborne, ifall du befaller, s ltom d honom
    Hr vid galejan frbli, och t oss bevaka galejan;
    Men ledsaga oss du till Kirkes heliga boning!             445

    Ordande s, de vandrade upp frn galejan och hafvet;
    Men vid det hlkade skepp ej heller Eurylochos qvarblef,
    Utan fljde; frty han af hftiga hotelsen skrmdes.
    Och mellertid nu de andra kamrater i salarna Kirke
    Krvnskapligen tvtt, och smort med essens af oliven,    450
    Samt dem samtliga kldt i yllene mantel och lifrock,
    Och de i salarna dessa, sig plgande, trffade alla.
    Nr nu hvarandra de sett, och allt derjemte berttat,
    Greto de, jemrande sig, och palatset dnade vida.
    D till mig framtrdde gudinnors gudinna, och sade:       455

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Vcken ej lngre numera den eviga sorgen! Jag knner
    Bde de smrtor alla, J lidit p fiskiga hafvet,
    Och hur fiendtlige mn er ofrrttat p landet.
    Utan, vlan nu spisen min mat, och dricken af vinet,      460
    Tills J terigen nytt mod erhllen i barmen,
    Likasom nr er fdernejord ni lemnade fordom,
    Klippiga Ithaka; nu kraftlse J blifvit och rdde,
    Tnkande stdse upp kringirrandet, svra; och aldrig
    Sinnet i gldtighet r, emedan J lidit s mycket.         465

    S hon sade; men oss stormanliga sinnet bevektes,
    Och der dagarna alla, till rets slut frn dess brjan,
    Sutto vi, njutande rundeligt ktt, och kosteligt mustvin.
    Men nr ret var fullt, och stunderna hade sig kringvndt,
    Under de slocknande mnar, och dagarne lnge sig lyktat,  470
    D, utkallande mig, hgtkre kamraterne sade:

    Underbare, engng tminstone tnk p ditt hemland,
    Om det r gudars beslut, att du rddas omsider, och nalkas
    Ditt hgtakiga hus, och den lskade fdernejorden.

    S de sade; men mig manhaftige sinnet bevektes.           475
    S der dagen igenom, intill nedgende solen,
    Sutto vi, njutande rundeligt ktt, och kosteligt mustvin.
    Men d sol gick ned och tillika mrkret oss pkom,
    Desse i dunklande salarna sig till hvila begfvo.
    Men jag lagade mig i den tjusande bdden till Kirke,      480
    Fattade knna och bad, och gudinnan hrde min stmma;
    Och tilltalande henne jag sade de vingade orden:

    O Kirke, fullborda du mig det lfte du gifvit,
    Att affrda mig hem hrifrn; ren trngtar mitt sinne,
    Samt de andre kamraters, som stds mig hjertat bestorma,  485
    Och sig jemra omkring, enr du nnsin r afskiljs!

    S jag sade; och strax genmlte gudinnors gudinna:
    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Lngre ej mer i mitt hus ovillige skolen J drja,
    Men J msten dock frst en ann frd lykta, och resa       490
    Till Ades' palats och den skrckliga Persephoneias,
    Att i derstdes befrga Thebanske Teiresias' vlnad,
    Denne blinde profets, hvars vett orubbeligt varar.
    Honom, fven som dd, gaf tankkraft Persephoneia,
    Att han r ensam vis; likt vlnader vanka de andre.       495

    S hon talte; men mig vardt snderkrossadt mitt hjerta,
    Och der satt jag i sngen och gret, och icke mig sinnet
    nskade lefva numer, samt ljuset af solen beskda.
    Men d jag grtit mig mtt, och kastat i bdden och vltrat,
    D jag henne ocks genmlande svarte med orden:           500


    O, Kirke, ho frer oss an den vg som du nmner?
    Kom ju ej ngon nnu p svarta galejan till As.

    S jag sade; men strax mig svarte gudinnors gudinna:
    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Om vgvisare ej dig vare det minsta bekymmer!             505
    Res du masten allenast och spnn ut seglen, de hvita,
    Och sitt stilla, och Boreas' vind skall fra galejan.
    Men d Okeanos redan med henne du fver har farit, --
    Der som stranden r lg, och Persephoneia har lunder,
    Med svartpopplarna hga, och fruktfrdande viden, --     510
    Sk der hamn med ditt skepp, p Okeanos' hvirfliga floddjup,
    Och frfoga dig sjelf till Ades' ruskiga boning,
    Der sig i Acheron kasta Pyriphlegethon, och den andre
    Floden Kokytos, som sjelf r en gren af Stygiska vattnet:
    Klippa, och sammanlopp af de tv hgtbrusande floder.     515
    Der du sedan, o drott, dig nrmande, ssom jag bjuder,
    Grf dig en grop, s lng som en aln bd hitt och ditt,
    Och utgjut kring gropen ett offer t samtliga dda,
    Frst af hning med mjlk och sedan af ljufliga vinet,
    Samt fr det tredje af vatten, och pstr hvitaste korngryn,  520
    Ropande an entrget de ddas skrpliga hufvun,
    Lofva, till Ithaka lnd, en gallko, hvilken r ypperst,
    Offra i salen, och fylla ditt bl med dyrbara hfvor.
    Och t Teiresias ensam du srskildt offre en helsvart
    Vdur, hvilken r bst bland eder samtliga boskap.        525
    Nr du med bn anropat de ddas prisade slkten,
    Offra d gumsen derefter och tackan, den svarta, tillika,
    Vndande dem mot Erebos, sjelf dig vndande frnskiljs,
    Fikande flodens bljor att se; d skola sig mnge
    Vlnader snart infinna utaf hnsomnade dda.              530
    Sedermera du m kamraterna mana och bjuda,
    Fren, som ligga der drpte med obarmhertiga kopparn,
    Att af flende brnna, och hja till gudarna bnen,
    Till den starke Ades och skrckliga Persephoneia.
    Men sjelf, ryckande ut det eggiga svrdet ur baljan,      535
    Sitt du, och tillt icke de ddas skrpliga hufvun
    Bloden nrmare komma, frrn du Teiresias frgat.
    D, o mnnernes frste, pstund skall nalkas profeten,
    Som frtljer dig grannt bd vgen och resans begrnsning,
    Huru p fiskiga sjn du terlnder till hemmet.           540

    S hon talte; och strax gullthronade Eos sig infann.
    Hon d kldde mig klderna p, bd mantel och lifrock;
    Nymfen kldde sig sjelf i en vid, hvitglnsande kappa,
    Fin, frtjusande; sen kring lifvet hon slingade grdeln,
    Skn och af ideligt gull; och lade s doket p hufvut     545
    Men jag vandrade rummen igenom, och mante med ljufva
    Ord kamraterna alla, enhvar mig nrmande srskildt:

    Sofvande, njuten ej lngre numera den ljufliga smnen,
    Utan ltom oss g! mig intalt mktiga Kirke.

    S jag sade; hos dem stormanliga sinnet bevektes.         550
    Det oaktadt jag dn oskadda ej vnnerna frde:
    Fanns ju en viss Elpenor, en pojke, ej srdeles hvarken
    Modig i krig, ej heller uti sitt sinne beprfvad.
    Frn kamraterna skiljd, I Kirkes heliga boning,
    Vintung, denne sig laggt, af lystnad att hmta sig svalka.  555
    Men d buller och stoj af de vckta kamrater han hrde,
    Pltsligen upp han sprang, och frgt i sinnet alldeles,
    Att nedstiga igen p hga stegen, han uppgtt;
    Utan han damp hufvudstupa frn taket, och nacken fr honom
    Kncktes vid knotorna af, och sjln nedsteg till Ades.   560
    Och nr de frige kommo, jag talade ordet, och sade:

    Visst J trodden er nu till lskade fdernejorden
    Fara; men annan frd t oss frordnade Kirke,
    Till Ades' palats och den skrckliga Persephoneias,
    Att om ett gudsvar sprja Thebanske Teiresias' vlnad.    565

    S jag sade; fr dem nu snderkrossades hjertat,
    Och der sutto de, jemrande sig, lsryckande hret.
    Ingen fromma de hade likvl, sknt fven de greto.
    Men d till stranden af sjn, och till snabba galejan vi andre
    ngslade gingo vr vg, utgjutande ymniga trar,          570
    Kirke, vandrande bort mellertid, vid svarta galejan
    Bundit en gumse, och bundit derhos ock tackan, den svarta,
    Smygande ltt sig dn; ho skulle en gud, mot dess vilja,
    Skda med gonen nnsin, om hitt gngen, om ditt?




Elfte Sngen


    Men ssnart som vi hade till sjn ankommit och skeppet,
    Ut i gudomliga hafvet tillfrst vi drogo galejan,
    Reste s mast, och hissade segel p svarta galejan,
    Togo fren och frde dem med, samt stego derjemte
    ngslade sjelfve ombord, utgjutande ymniga trar.           5
    Ilande tillika t oss, bakom svartstfviga skeppet
    Gynnande, segelfyllande vind, en mktig frbundsvn
    Sjelf sknlockiga Kirke, en stolt och ljudlig gudinna.
    Men ssnart p galejan vi bragt alltsamman i ordning,
    Satte vi oss; hon frdes utaf styrmannen och vinden.       10
    Och p den ppna sjn heldagligen svllde dess segel.
    Ned gick solen, och ren omdunklades vgarna alle,
    Och till Okeanos' grns, djuprinnande flodens, vi lnde,
    Der de Kimmeriske mnnernes stad r belgen, och hembygd,
    fverhljde af dunkel och moln; ty icke p dessa           15
    Nederskdar den skinande soln med strlarna nnsin,
    Icke d nr hon upp p den stjerniga himmelen tgar,
    Icke d nr frn himlen hon ned mot jorden sig vnder,
    Utan frderfvelig natt sig breder kring mkliga menskor.
    Dit framkomne, i land vi styrde galejan, och fren         20
    Med oss togo, men sjelfve invid Okeanos' flden
    Gingo vi, tills vi funno den plats, som visat oss Kirke.
    Offerdjurena der Perimedes och Eurylochos nu
    Hllo, och jag utryckte det eggiga svrdet ur skidan,
    Grfde s gropen, lng som en aln bd hitt och ditt.     25
    Och kring honom vi gjto ett offer t samtliga dda,
    Frst af hning med mjlk, och sedan af ljufliga vinet,
    Samt fr det tredje af vatten, och strdde de hvitaste korngryn.
    Ropande an entrget de ddas skrpliga hufvun,
    Lofte jag, hem anlnd, en gallko, hvilken r ypperst,      30
    Offra i salen och fylla mitt bl med dyrbara hfvor,
    Och t Teiresias ensam jag lofvade srskildt en helsvart
    Vdur, hvilken r bst bland all vr samtliga boskap.
    Men d med bn omsider och lften de skaror af dda
    Jag anropat, i fren jag grep, och halsarna afskar         35
    fver gropen, och svart rann bloden; d nalkades genast
    Vlnader upp ur Erebos' djup af somnade dda;
    Brudar kommo och gossar, och mngbeprfvade gubbar,
    Och sm flickor derjemte, som ha ungsmrtesamt hjerta;
    Mnge ocks, som srats af kopparne lansar der kommo,      40
    Kmpar, drpte i flt, med blodbesudlade vapen.
    Mnge de vankade gropen omkring bd hdan och ddan,
    Med frskrckeligt skri; men mig blek fruktan d pkom.
    Jag kamraterna dock anmanande sedan befallte,
    Fren, som lgo der drpte med obarmhertiga kopparn,       45
    Att aflende brnna, och hja till gudarna bnen,
    Till den starke Ades och skrckliga Persephoneia.
    Men sjelf ryckande ut det eggiga svrdet ur baljan,
    Satt jag, och tillt icke de ddas skrpliga hufvun,
    Bloden nrmare komma, frrn jag Teiresias frgat.         50

    Frst sig vlnaden nrmade nu af kamraten Elpenor,
    Ty han begrafven ej var, bredvgiga jorden inunder,
    Ty vi i Kirkes slott hans kropp qvarlemnade grafls,
    Obegrten, emedan ett annat bekymmer oss trngde.
    Skdande mannen, jag gret och mkade uti mitt sinne,       55
    Och tilltalande honom, jag sade de vingade orden:

    Elpenor, hur kom du hitned till det nattliga dunkel?
    Hann du vl frr till fots, n jag med svarta galejan?

    S jag sade; men han, sig jemrande, svalte med orden:
    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,                60
    dets slema beslut mig skadat och ymniga vinet.
    Ty jag i Kirkes slott mig lade, och hugsade icke
    Att nedstiga igen p hga stegen, jag uppgtt
    Utan jag damp hufvudstupa frn taket, och nacken derjemte
    Kncktes vid knotorna af, och sjln nedsteg till Ades     65
    Nu anropar jag dig vid dessa som stannat der ofvan,
    Vid din maka, och far, som dig fostrade d du var liten,
    Vid Telemachos ock, som du lemnade ensam i rummen;
    Ty jag vet ju, att du frn Ades boningar faren,
    Till Aiaia igen vlbyggda galejan skall styra: --          70
    Derstds, beder jag d, o drott, att du mtte mig minnas,
    Samt nr du res derifrn ej mig ogrten och grafls
    Lemna, att icke jag blir anledning till gudarnes vrede.
    Utan brnn mig  bl med vapnen, hvilka jag eger,
    Och uppkasta ett kummel vid stranden af grumliga hafvet,   75
    fver en stackars man, att kommande slkten det vete.
    Detta t mig fullborda, och fst den ran i kumlet,
    Som jag, lefvande, brukte, i lag med mina kamrater.

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    Olycksalige, detta t dig jag vill lykta och gra.         80

    Vi med sorgliga ord omvexlande, bda s derstds
    Sutto; och ensids jag hll svrdet utfver bloden,
    Ensids ordade mngt skuggbilden af fordne kamraten.

    Vlnaden nalkades ock af min afsomnade moder,
    Antikleia, som r storsinnte Autolykos' dotter             85
    Hvilken lefde nnu, d jag reste till heliga Troia.
    Skdande henne, jag gret, och mkade uti mitt sinne;
    Men likvl, sknt mycket jag ngslades, icke jag tillt
    Henne sig nrma till bloden, frrn jag Teiresias frgat.
    Kom s ndtligen an den Thebanske Teiresias vlnad,        90
    Med den gyllene spiran, och knnde igen mig, och sade:

    Olycksalige, hvi, frltande ljuset af solen,
    Kom du, att skda de dda, och gldjeberfvade trakten?
    Vik dock undan frn gropen, och borttag eggiga svrdet,
    Att jag m dricka af bloden, och dig sen sanningen sga.   95

    S han talte; jag vek, och det silfvernaglade svrdet
    Gmde i skidan; ssnart af svarta bloden han druckit,
    Talte mig till pstunden med ord otadelig spman:

    Store Odysseus, du mig tillsprjer om gladelig hemkomst,
    Men den skall dig en gud svr gra, ty ej jag menar       100
    Fr jordskakaren dljas, som groll har laggt i sitt sinne,
    Vredgad, emedan hans lskade son du berfvade gat.
    n hemkomma ni torde likvl, sknt ondt J ock liden,
    Om ditt sinne du vill, och kamraternas hlla i tygel,
    Nr du ankrar en gng med den vlbestllda galejan        105
    Vid Thrinakiska n, undsluppen ur dunkliga hafvet, --
    Betande finnen J Eelios' hornboskap och feta
    Fr, den gudens, som allt hrer och allting beskdar; --
    Oantastade dem om du lemnar, och tnker p hemkomst,
    Torde ni lnda till Ithaka n, sknt ondt J ock liden.    110
    Men om du dem antastar, jag d bebdar dig ofrd
    Fr kamrater och skepp, och om sjelf undkomma du skulle,
    Lnder du mkligt och sent, och har alla kamrater frlorat,
    Hem p fremmande skepp, samt trffar skador i huset,
    fvermodiga mn, som egendomen frtra,                   115
    Giljande efter din skna geml, och bjudande sknker;
    Men ditkommen likvl du hmnas de samtliges vldsverk.
    Och nr du friareskaran i salarna dina omsider
    Drpit med svek, eller ock olnligt, med eggiga kopparn,
    Sedan begif dig stad, medtagande prydelig ra,           120
    Tills du kommer till sdana mn, som icke af hafvet
    Veta, och ej frtra sin mat med saltet beblandad.
    Icke de heller veta utaf rdkindta galejor,
    Icke af prydliga ror, som ro galejornas vingar.
    Tydeligt tecken jag sger ocks, som icke dig undgr:     125
    D nr med dig hoptrffad en ann vgfarande mnde
    Sga, att en kastskfvel du br p din vldiga axel,
    Der m du ock nedsticka den prydliga ran i jorden,
    Offrande herrliga offer derhos t kong Poseidaon,
    Vdur och tjur, och tillika jemvl en beskllare fargalt,  130
    Dn begifva dig hem, och heliga festhekatomber
    t oddliga gudar, som bo i den rymliga himmeln,
    Samtliga, offra i ordning; d skall dig ur hafvet en stilla
    Dd annalkas, en sdan, som lyktar dig lifvet omsider,
    Mtt af behagelig lder; och rundtkring skola dig folken  135
    Lycklige vara; nu sger jag dig sannfrdligen detta.

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    O Teiresias, slikt vl gudarne sjelfve beslutit,
    Men du, vlan, mig detta frtlj och noga bertta:
    Vlnaden skdar jag der af min hnafsomnade moder,        140
    Hvilken tigande sitter vid bloden, och icke sin egen
    Son i anletet vrdigas se, samt ej tilltala,
    Sg mig, o drott, hur hon mtte likvl mig knna som sdan!

    S jag sade; och han genmlte mig genast och svarte:
    Ltt den saken sga jag vill dig och lgga i sinnet.      145
    Hvilken som helst du ibland afsomnades vlnader lter
    Bloden nrmare nalkas, han skall dig sanning frkunna;
    Hvilken du det frvgrar, igen han vandrar tillbaka.

    Talande s, till Ades' palats Teiresias' vlnad,
    Drottens, vandrade bort, enr gudorden han utsagt.        150
    Men jag stannade qvar entrget, tilldess att min moder
    Kom, och drack af den dunkliga blod. Hon knde pstunden,
    Och, veklagande, mig tilltalte med vingade orden:

    lskade son, hur kom du hitned till det nattliga dunkel,
    Lefvande? Svrt fr de lefvande r, att detta beskda.    155
    Finnas ju vldiga strmmar och hiskliga floder i midten,
    Och Okeanos frst, som ingen till fots n har farit
    fver, om icke han egt en vlarbetad galeja.
    Kommer du nu vl hit, kringirrande vida frn Troia
    Med kamrater och skepp, lng tid? och har du ej varit     160
    Alls p Ithaka? har du ej sett din maka i rummen?

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:
    O min mor, mig nden har frt hitned till Ades,
    Fr att om gudsvar sprja Thebanske Teiresias' vlnad.
    Ty jag icke har nalkats Achaia, och icke mitt eget        165
    Rike betrdt, men stds med bekymmer i hjertat jag irrat,
    Frn den stunden jag frst Agamemnon fljde, den dle,
    Till skonfliga Ilions stad, att med Troerna strida.
    Men du, vlan, mig detta frtlj, och noga bertta:
    Hvilket den lngutstrckande dds missde dig kufvat,     170
    Eller en lngsam krmpa? Har pilglad Artemis kanske,
    Sjelf angripande dig med de ljufliga pilarna ddat?
    Sg mig ocks, om fader och son, dem jag lemnade hemma;
    Finnes min vrdighet n hos dem, eller har vl nuredan
    Ngon annan den tagit, och tro de ej mer att jag kommer?  175
    Sg mig derjemte min laga gemls bd vilja och tankstt,
    Om hos sonen hon drjer, och allt orubbligt bevarar,
    Eller med henne sig redan frmlt bland Achaier den bste.

    S jag sade; och strax genmlte den vrdade modren:
    Med ett frdragsamt sinne nnu i salarna dina             180
    Drjer hon visserlig qvar, men jemmerfulle bestndigt
    G fr den grtande nttren sin kos, och dagarne fven.
    Ingen besitter nnu din vrdighets ra; men ostrd
    Eger Telemachos stamgodsen, gemensama festml
    Gstar han vid, som det egnar en lagfrvaltare skta;     185
    Ty af alla han bjuds; och din fader vistas p landet
    Derstds, kommer ej nnsin till stan, och hos honom ej bddar
    Finnas, ej prydliga fllar, ej heller sngar och mantlar,
    Utan hon sofver om vintren, der tjenarne plga, i huset,
    I spisaskan, nra till elden, med trasor p kroppen.      190
    Men nr sommaren kommer, och hstningens frodiga rstid,
    Allestdes upp det vlomansade vinberg,
    Utaf de lf som fallit, p marken redes hans sofbdd.
    ngslad ligger han der, med mycken sorg i sitt sinne,
    Suckande fver ditt de, och tung r ldren fr honom.    195
    S afsomnade jag ocks, och lyktade lifvet;
    Icke i salarna Artemis har, skottskicklig och pilglad,
    Sjelf angripande mig med de ljufliga pilarna drpit;
    Icke r mig pkommen en krmpa, som vanligast plgar
    Med frskrckeligt tvinande ta ur lemmarna lifvet;        200
    Utan saknan af dig, och bekymren fr dig, min Odysseus,
    Jemte din lskvrdhet mig ljufliga lifvet berfvat

    S hon sade; men jag, i min sjl rdplgande, ville
    Vlnaden famna utaf min hnafsomnade moder.
    Jag tre gnger frskte, ty sinnet befallte mig famna,    205
    Och tre gnger ur hndren, en skugga lik eller drmbild,
    For hon, och mig djup smrta dessmer uppvcktes i hjertat,
    Och tilltalande henne, jag sade de vingade orden:

    Mor, hvi stannar du icke, d dig omfamna jag nskar,
    Att hos Ades jemvl, i lskade armarna, slutne,          210
    Begge vi vrt lystmte m ha af frstelande sorgen?
    r du en skuggbild blott, som den vldiga Persephoneia
    Skickat, att jag dessmera nnu m klaga och sucka?

    S jag sade; pstund genmlte den vrdade modren:
    O du min son, olyckelig mer n frige mnner,             215
    Persephoneia, dottren af Zeus, dig icke bedrar,
    Utan sdan r menniskors sed, nr dde de blifvit;
    Ty ej af senorna ktt och ben mer hllas tillsamman,
    Utan den brnnande eld med vldiga kraften betvingar
    Detta, nr sjlen en gng de hvita benen har lemnat,      220
    Och som en drm bortflygande, sjlen sedan forsvinner.
    Men skyndsamligen nu sk ljuset, och detta bemrk dig
    Allt, att framdeles ock du m orda derom fr din maka.

    S vi vexlade ord med hvaran; mellertid nu matronor
    Kommo, -- ty dem ditskickade vldiga Persephoneia, --     225
    Hvilka de tappraste mns gemler voro och dttrar,
    Och kring svarta bloden de sig frsamlade talrikt.
    Men jag tnkte p rd, hur jag skulle hvarenda befrga.
    Detta beslut i min sjl jag likade vara det bsta:
    Dragande ut lngspetsiga svrdet, vid fylliga lret,      230
    Lt jag af svarta bloden ej samtliga dricka p en gng.
    Utan efter hvaran framtrdde de till mig, och hvarje
    Sina sorger frtljde; och jag utforskade alla.

    Tyro, den delborna, jag sg tillfrst nu bland dessa,
    Hvilken sade sig vara en till blde Salmoneus,            235
    Sade sig vara geml t Kretheus, Aiolos' ttling.
    Hon frlskade sig i gudomliga floden Enipeus,
    Hvilken, den sknsta af floder, sin blja vlfver p jorden,
    Och vid Enipeus' tjusande brdd hon vandrade ofta.
    Under skepnad af denne en gng jordskakarn Poseidon       240
    Lg hos henne vid mynningen af den hvirfliga floden,
    Och den purpurne vgen omkring dem, liksom en klippa,
    Uppvlfd stod, samt dolde en gud och en ddelig qvinna.
    Och jungfruliga grdeln han lste, och henne han sfde.
    Men nr krliga vrf fullndat hade Poseidon,             245
    Tog han Tyro i hand, och talade ordet, och sade:

    Frjda dig, qvinna t mtet! ty under det vlfvande ret
    Sttliga piltar du fder, ej r oddliges lger
    Barnlst; vrda nu dessa, och gif en rikelig nring.
    Nu gack hem till din boning, var tyst, och knysta ej ordet;  250
    Men jag sjelf, m du veta, dig r jordskakarn Poseidon.

    S han sade, och dykade ned i det svallande hafvet.
    Vorden hafvande, Pelias hon framfdde och Neleus,
    Hvilke t mktige Zeus tv vldige tjenare blefvo
    Bda, och Pelias i vidrymliga stan Iaolkos,               255
    Frrik, hade sitt hem; den andre i sandiga Pylos.
    Snerna andra hon fdde t Kretheus, qvinnornas drottning,
    Aison jemte Pheres, och derhos hstglad Amythaon.

    Efter henne jag sg Antiope, fdd af Asopos,
    Som bermde sig ock, att uti Zeus' armar ha sofvit;       260
    Sner tvenne ocks hon fdde, Amphion och Zethos,
    Som uppbyggde tillfrst sjuportiga Thebes befstning,
    Och omtornade den; ty de ej otornadt frmdde
    Det vidrymliga Thebe bebo, sknt vldige kmpar.

    Efter henne Alkmene jag sg, Amphitryons maka,            265
    Som blef Herakles' moder, den lejonsinnte och djerfves,
    Sedan hon sofvit hade i Zeus', den mktiges, armar;
    Sg Megare, en dotter utaf storsinnade Kreion,
    Som Amphitryons son, den i kraft okuflige, ktat.

    fven Oidipus' mor jag skdade, skn Epikaste,            270
    Hvilken, af ofrstnd, frfvade grslig en gerning,
    ktande egen son; men denne, som mrdat sin fader,
    Henne tog; och gudarne strax verldskunnigt det gjorde.
    Men han, lidande qval, i det mngbehagliga Thebe,
    Efter gudarnes hrda beslut, var Kadmeiernes konung;      275
    Sjelf hon vandrade af till portfast, mktig Ades,
    Sedan en snara hon fstat omkring tvrbalken i taket,
    Fattad af smrtan sin, samt lemnade qvalen t honom,
    Mnga till tal, som en mors Erinnyer bringa i verket.

    Och skn Chloris jag sg, som Neleus fordom till maka     280
    Tog fr dess fgrings skull, sen tusende sknker han gifvit,
    Yngsta dottren utaf kong Iasos' ttling, Amphion,
    Hvilken uti Minyeiska Orchomenos kraftigt regerte
    Frr, och i Pylos var kong; hon fdde de herrliga sner,
    Nestor och Chromios med, och blde Periklymenos med.      285
    Fdde s efter dem manhaftiga Pero, ett under,
    Hvilken af grannarna alla till maka begrtes, men Neleus
    Gaf allenast t den, som Iphikles' hornade hjordar,
    Och bredpannade, plundrande, dref frn Phylake: vgsamt
    Arbete! Dock p sig tog otadlige siaren ensam,            290
    Att dem drifva; en guds fiendtliga skickelse, gryma
    Fjettrar frhindrade honom, och landtlige boskapsherdar.
    Men d nu mnader redan och dar fullndade voro,
    Under det ter vlfvande r, och stunderne kommo,
    D upplste hans fjettrar ocks den starke Iphikles,      295
    Sen gudsvaren han gifvit; och s Zeus' vilja var verkstlld.

    fven Leda jag skdade sen, Tyndareos' maka,
    Som t Tyndareos tv stormodiga ttlingar fdde,
    Hstupptuktande Kastor, i nfstrid god Polydeukes.
    Lefvande gmmas de bde uti fruktgifvande jorden,         300
    Och dernedre nnu af Zeus tnjutande ra,
    Lefva de vexelvis hvarannan dag, och hvarannan
    ro de dde, och ha en ra, med gudarnes jemlik.

    Iphimedeia derefter, geml t drotten Aloeus,
    Sg jag, som sade sig haft med Poseidon mte i lskog.    305
    Ock tv sner hon fdde, men de kortlifvade voro,
    Otos, gudarna lik, och fjerranbermd Ephialtes,
    Dem hgresligast fostrade upp fruktgifvande jorden,
    Samt mest skna bland alla ocks i nst herrlig Orion.
    Niorige hllo i bredd de alnarna nio                     310
    Redan, och nio famnar i lngd uppvuxit de hade.
    Mot oddliga gudarna ock de hotade vcka
    Drabbningen af mngstormande krig p sjelfva Olympos;
    Ossa de mnade frst p Olympos stlla, och derp
    Det lfruskande Pelion sen, fr att himlen bestiga.       315
    Och det hade de gjort, om de kommit till manbarhets lder,
    Men dem sonen af Zeus och utaf sknlockiga Leto
    Ddade begge, frrn dem tinningarna inunder
    Skggbrdd vexte, och kinden var tckt med blomsterligt mjlkhr.

    Phaidre fven jag sg, samt Prokris, och skn Ariadne,    320
    Dottren till Minos, den vise, som fordom frdes af Theseus
    Hn frn Kreta till ngden utaf det helga Athenai.
    Men han sin vilja ej fick; ty frut drap Artemis henne,
    P Dionysos' ord, p det kringombljade Dia.

    Maira och Klymene fven jag sg, och dolsk Eriphyle,      325
    Som, fr det aktade gull, frspillde sin lskade make.

    Samtliga gitter jag dock ej nmna, ej heller frmla,
    Alla de makar jag sg och dttrar till fordne heroer;
    Ty frr svunne gudomlige natten, men tid till att sofva
    Ren r, antingen hr, eller ock jag till snabba galejan   330
    Gr; men t gudarna jag och t er antvardar min hemfrd.

    S han talte; och samtligen de frstummade tego,
    Samt af frtjusning betogos uti de dunklande salar.
    Men nu begynte bland dem hvitarmig Arete, och sade:

    O Phaieker, hur syns hr mannen vl eder att vara,        335
    Bde till storlek och vext, och det dugliga vettet derinnan?
    Han r derjemte min gst; men enhvar tnjuter den hedern.
    Thy affrden ej s pskyndande, sknkerna icke
    S fr den fattiga minsken; ty eder i salarna mnge
    Skatter, igenom gudarnas nd, frvarade ligga.            340

    Talte s fven bland dem den ldrige drott Echeneos,
    Hvilken utaf Phaiekiska mn mnd vara den lste:

    Vnner, icke mot edert berd, ej heller er mening
    Ordar drottningen vis; derfr hrsammen J alle!
    Dock af Alkinoos, kongen, beror bd gerning och ord nu.   345

    Honom Alkinoos terigen genmlte, och sade:
    Detta ordet m vara p stt som du yttrar, sframt jag
    Lefver och herrskar ibland de roningkra Phaieker.
    Men gstvnnen nnu, sknt hgligen lngtande hemfrd,
    Tills imorgon likvl qvardrje, slnge t honom          350
    Sknkerna alla jag bragt; ledsagningen mnnerne alle
    Vrda, frnmligast jag, hvars makt hr gller i landet.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Kong Alkinoos, du, utmrktast bland samtliga folken,
    Om ett r till och med J bjden mig hrstdes drja,      355
    Om ledsagning bestyrden, och gfven mig herrliga sknker,
    Sannerlig ville jag det, och mycket bttre det vore,
    Att med fullare hand hemkomma till fdernejorden:
    S mer vrdad jag vore och kr derjemte hos alla
    Mnner, hvilka mig sge till Ithaka terkommen.           360

    Honom Alkinoos terigen genmlte, och sade:
    Nr vi dig skdade an, o Odysseus, icke vi trodde
    Dig en bedragare vara och smyger, hvilka s mnga
    Nrer den svarta jorden ibland mngskingrade menskor,
    Stmplande lgner ihop, dn icke man skulle frmoda.      365
    Men hos dig finns prydnad i ord, finns redeligt hjertlag,
    Och, en sngare lik, konstmessigt du har oss berttat
    Alle Argeiernes de, och ditt, och svra bekymmer.
    Men du, vlan, mig detta frtlj och noga bertta,
    Om ej ngra du sg af de sttliga mnner, som fljde      370
    Dig till Ilion t, och som der erhllo sin bane.
    Denna natt r s lng, osgligt, och nnu ej inne
    Tid, att sofva i saln; frtlj mig mrkliga saker!
    Ja, jag skulle frbida till herrliga morgonen, blott du
    Ville t mig bertta i saln om dina bekymmer.             375

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Kong Alkinoos, du, utmrktast bland samtliga folken,
    Finns ju fr samtal tid, finns tid derjemte fr smnen.
    Men om du nskar att hra, s vill jag sannerlig icke
    Dig frvgra, att n mer mkansvrdiga saker              380
    Om kamraterna mina bertta, som sedan frgingos,
    Som vl sluppo med lif ur Troernas suckiga hrnad,
    Men, fr en skndelig qvinnas dd, vid sin hemkomst drptes.

    Ja, ssnart nu frskingrat den vrdade Persephoneia
    Samtliga vlnader hit och dit af de afliga qvinnor,       385
    Vlnaden nalkades mig af Atreus' son, Agamemnon,
    ngslad, och honom omkring de frige alle sig samlat,
    Som i Aigisthos' hus nedjordes, och lyktade banen.
    Knnde s denne mig strax, nr svarta bloden han druckit,
    Hgt derjemte han gret, utgjutande ymniga trar,          390
    Strckande mot mig hnderna fram, mig nskande rcka,
    Men han ej egde numer orubbliga kraften och styrkan,
    Sdan hon fanns tillfrne uti hans smidiga lemmar.
    Skdande drotten jag gret, och mkade uti mitt sinne,
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:         395

    refulle Atreides, o hrarnes kong, Agamemnon,
    Hvilket den lngutstrckande dds misde dig kufvat?
    Monne Poseidaon dig kufvat har p galejan,
    Vckande skadlige vindarnes olycksaliga blster?
    Eller fiendtlige mn dig ofrrttat p landet,            400
    Snappande oxarna bort, eller ock frhjordarna vackra,
    Eller kmpande ock om fsten, eller om qvinnor?

    S jag sade; men han tilltalte mig genast, och svarte:
    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Icke Poseidaon mig har p galejorna kufvat,               405
    Vckande skadlige vindarnes olycksaliga blster,
    Icke fiendtlige mn mig ofrrttat p landet,
    Utan Aigisthos mig, anstmplande dden och banen,
    Drap, och min skndliga maka, sen in han kallat i huset,
    Och undfgnat: s plr man slakta vid krubban en oxe.     410
    S nu jag dogen jemmerlig dd, och de andre kamrater
    Slaktades immerfort, liksom hvittandige galtar
    Slaktas pl vid den rike och stolt hgmgenda mannens
    Brllop, eller ocks bunklag, eller rikliga festml.
    Redan du sjelf nrvarit vid nederlaget af mnga           415
    Ensamt ddade mn, eller ock i den kraftiga rlog;
    Skdande detta, likvl du mest medmkat i sinnet,
    Hur vi omkring vinblen och matbelastade borden
    Lgo i saln, p hvars golf fverallt flt bloden i strmmar.
    Men mest jemmerlig hrde jag rsten af Priamos' dotter,   420
    Af Kassandra, som drptes utaf Klytaimnestra, den lmska,
    Bredevid mig; men jag, frn marken, lyftande hndren,
    Dende grep i mitt svrd, och hon, den refrgtna,
    Sig aflgsnade, utan att mig, som gick till Ades,
    Trycka med hndren gonen hop, och sluta mig munnen.      425
    S ej grymare ngot och frckare ges n en qvinna,
    Som sig sdana dd kan frestlla i sinnet,
    Liksom denna jemvl uttnkte en skndelig gerning,
    Stmplande mord t sin laga geml; isanning jag tnkte
    Mig krlskelig bde fr barnen och tjenarne alla         430
    Komma till hemmet; men hon, som var srdeles kunnig i nidverk,
    Bde sig sjelf behljde med skam, och framdeles alla
    Afliga qvinnor, jemvl den dygdesama ibland dem.

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    Ve, vidtdundraren Zeus isanning stmman af Atreus         435
    Rtt frskrckligen hatar, frmedelst qvinliga funder
    Lngesedan; fr Helenas skull vi stupade mnge
    Och dig, i fjerran stadd, svek stmplade an Klytaimnestra.

    S jag sade; men han tilltalte mig genast och svarte:
    Var derfre ej ngonsin du bldsinnt mot din maka,        440
    Och upptck ej fr henne hvarenda sak, som du knner,
    Utan somt m du sga, och somt m vara frborgadt.
    Dock du mrdas vl aldrig utaf din maka, Odysseus,
    Ty frmycket vis och dertill vltnkt i sitt hjerta
    r Ikarios' dotter, frstndig Penelopeia.                445
    Henne vi lemnade ju som nygift maka derhemma,
    Nr vi till hrnaden foro; en son lg henne vid brstet,
    Spd, som sitter mhnda nuredan i mnnernes rkning,
    Lyckelig; honom skall se den tervndande fadren,
    Han skall ocks omfamna sin far, som det hfves dem bda.  450
    Men min maka ej ens, att gonen mtta med sonens
    Anblick mig tillstadde; frut mig sjelf hon ihjelslog.
    Dock jag vill sga dig annat, och gm det du i ditt sinne:
    Hemligt, ej uppenbarligt till lskade fdernejorden
    Styr din galeja; ty mera ej r att p qvinnorna lita.     455
    Men du, vlan, mig detta frtlj och noga bertta:
    Han J vl hrt kanske om min son, att nnu han lefver,
    Anten uti Orchomenos' stad, eller sandiga Pylos,
    Eller  hos Menelaos kanske, i rymliga Sparta?
    Ty han vl icke p jorden r dd, den dle Orestes.       460

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    Atreus' son, hvi sprjer du mig om detta? ej vet jag
    Om han r dd, eller lefver, och dumt r prata i vdret.

    S med slika bedrfliga ord omvexlande, begge
    Stodo vi ngslade der, utgjutande ymniga trar.           465
    Kom s vlnaden an af Peleus' ttling Achilleus,
    Samt af Patrokleus ock, och Antilochos, sttlige hjelten,
    Samt af Aias, som var den bste till skick och till skepnad
    I Danaernes hop nst tadelfria Peleion.
    Knnde s strax mig igen snabbfotad Achilleus' vlnad,    470
    Och veklagande talte mig till med vingade orden:

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Dristige, vlfver du n lngt svrare bragd i ditt sinne?
    Hur har du vgat att komma till As, hvarest de dde
    Bo sanslse, och hnafsomnade menniskors skuggor?         475

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    Peleus' ttling, Achilleus, den tappraste bland de Achaier,
    Fr Teiresias' skull r jag kommen, ifall han en utvg
    Sade, huru jag mtte till klippiga Ithaka lnda.
    Ty den Achaiiska jord jag ej nalkats, ej heller min egen  480
    nnu betrdt, stds sorger jag haft; men du, o Achilleus,
    r mig den sllaste man bland alla, bd fordom och framdels;
    Ty, som lefvande, frr dig rade, lika med gudar,
    Vi Argeier, men nu du mktigt beherrskar de dda,
    Vistande hr; bekymra dig ej, att du fll, o Achilleus!   485

    S jag sade; men han tilltalte mig genast, och svarte:
    Trsta mig icke fr dden, du herrlige konung Odysseus!
    Ty lngt hellre jag ville, som landtman, tjena en annan,
    Sknt vanlottad han vor, och stora gods ej besute,
    n afsomnade hr och skaror af dda beherrska.            490
    Men du, vlan, om min herrliga son, mig saken bertta,
    Om, frkmpe, han fljde till strids, eller ocks, om icke.
    Sg mig, ifall du ngot har hrt om Peleus, min fader,
    Om han ibland Myrmidonernes folk n njuter sin ra,
    Eller om honom de bde i Hellas och Phthia frakta,       495
    Derfr att lderdom hans hnder och ftter betager.
    Ty jag ej mer hans hjelpare r, der solen mnd strla,
    Sdan, som fordomtid, d uti det rymliga Troia,
    Kmpande fr Argeier, jag slog de tappraste mnner.
    Komme, ett gonblick, jag sdan till fdernehuset,        500
    Skrmde min kraft helt visst, och de ovidrrlige hndren
    Mnga, som krnka min far, och utestnga frn ran.

    S han sade; men jag genmlte, och svarade honom:
    Sannerlig intet jag hrt om den sttlige konungen Peleus;
    Men om din lskade son deremot, Neoptolemos, sanning      505
    Vill jag i allo bertta, emedan du detta mig bjuder.
    Frty honom jag sjelf p den hlkade, jemna galejan,
    Bragte frn Skyros'  till vlfotbrynjta Achaier.
    Sannerlig d nr vid Troias stad vi plgade rdslag,
    Talte han alltid frst, och tog ej miste om orden;        510
    Nestor, den gudalike, och jag medtflade ensamt;
    Men d vid Troias stad vi kmpade, alle Achaier,
    Aldrig han bidde i mnnernas hop, ej heller i hvimlet,
    Utan han strte frut, och hans mod gaf vika fr ingen;
    Och mng kmpe han drpte uti det vilda tumultet.         515
    Alla jag visst ej kan omnmna, ej heller frmla,
    Dem han, stridande fr Argeierna, drpte i hren;
    Men dock, huru han Telephos' son nedgjorde med kopparn,
    Drotten Eurypylos, hur dess mnge Keteiske kamrater
    Blefvo, fr qvinliga sknkernas skull, nedgjorde kring honom.  520
    Han var den sknste jag sett nstefter gudomlige Memnon.
    Men d vi nederstego i hsten, som byggt oss Epeios,
    Vi Argeiernes frstar, och jag ftt ensam det uppdrag,
    Bde att ppna det fasta frst, och att sluta igen det;
    D de Danaers andre beherrskare alle och kongar           525
    Torrkade trar bort, och enhvar i lemmarna sklfde;
    Endast honom jag sg med gonen alldeles icke,
    Hvarken blekna p fagraste hy, ej heller frn kindren
    Torrka trarna bort; men han hgst entrget mig ombad,
    Att f stiga ur hsten, och fattade fstet af svrdet,    530
    Och sin kopparne lans, och vlfde t Troerna ofrd.
    Men d vi hade frstrt kong Priamos' vldiga fste,
    Han med byte ombord p galejan och kostelig prunksknk
    Steg helbregda, och var ej trffad af eggiga kopparn,
    Ej i en nrstrid srad, ehuru sdant s ofta              535
    Hnder i krig; ty hullerombuller huserar ju Ares.

    S jag sade; och dn snabbfotad Achilleus vlnad
    Vandrade af, med vldiga steg, till Asphodelos-ngen,
    Glad, att jag sagt hans son utmrkt bland mnnerna vara.

    frige vlnader alla utaf hnsomnade dda                 540
    Stodo bengslade der, och talte om sina bekymmer;
    Men dock vlnaden ensam utaf Telamoniern Aias,
    Ett godt stycke frn mig, blef stende, vredgad fr segern,
    Hvilken p honom jag vann, d med mig han stridde vid skeppen
    Om Achilleiska vapnen; hans vrdade moder dem utsatt:     545
    Troernes sner dmde i tvisten, och Pallas Athene.
    Mtte i denna strid jag aldrig vunnit mig seger!
    Ty, fr de vapnens skull, jord sdant hufvud betcker,
    Aias'; som var frmer i gestalt, frmer i bedrifter,
    n de Danaers mn, nst tadelfrie Peleion.                550
    Honom talte jag till med hningsljufliga orden:

    Aias, Telamoni son, den tadelfries, vill aldrig,
    Icke som dd engng, du mig vreden glmma, fr dessa
    Olycksvapen, som gudar bestmmt till Argeiernes skada?
    Desse vllde din dd, skyddstorn; och fr dig vi Achaier,  555
    Liksom fr Peleus' son, snabbfotade hjelten Achilleus,
    Hgligen ngslas, att du r dd; och ingen r dertill
    Sker, men Zeus lanskunnige Danaers samtliga krigshr
    Hatade s frskrckligt, och dig plade ditt de.
    Dock, kom nrmre, o kong, att ett ord af mig och ett annat  560
    Hra, och hejda ditt mod, och styr manhaftiga sinnet!

    Sade; och han mig svarade ej; men till Erebos bortgick,
    Till de friga skuggor utaf hnsomnade dda.
    Likvl skulle han vred tilltalt mig, eller jag honom;
    Men nu nskade sinnet uti mitt hjerta, att skda          565
    fven de friga skuggor utaf hnsomnade dda.

    D frst Minos jag sg, Zeus' lysande ttling, som hade
    Gyllene spira i hand, och skipade rtt t de dda,
    Sittande; de deremot om lagarna kongen besporde
    Sittande, stende dels, vid As' rymliga portar.          570

    Efter honom jag sg Orion, den vldige, sedan,
    Jagande vildbrd nra intill p Asphodelos-ngen,
    Dem han samtliga sjelf nedgjort p de dsliga bergen,
    Med helkopparne klubban i hand, obrytelig alltid.

    Tityos fven jag sg, en son till beprisade Gaia,         575
    Strckt p marken; upp tunnlandena nio han lg der,
    Sutto ocks hvarsids tv gamar, och frtte hans lefver,
    Trngande ntet inunder; han ej afvrjde med hndren.
    Ty han Leto betvang, Zeus' prisade medsofvarinna,
    Nr till Pytho hon gick igenom det vackra Panopeus.       580

    Tantalos fven; jag sg, uthrdande skrckliga plgor,
    Stende midt i en gl, som nalkades honom till hakan.
    Trstande stod han der, och kunde ej f sig att dricka.
    Ty s ofta sig krkte den gamle, och nskade dricka,
    Likas ofta frsvann insugade vattnet; och svarta         585
    Mullen vid ftterna syntes; en gudom vllade torrkan.
    Ofvanifrn hglfvade trn ock slste med frukter,
    Pron och ppeltrn, sknfruktige, jemte granater,
    Grnskande, friske olivtrd med, och kostlige fikon;
    Men d den gamle sig strckte, att dem vidrra med hndren,  590
    Vinden slungade dem allt upp till de skuggiga skyar.

    Sisyphos fven jag sg, uthrdande vldiga plgor,
    Lyftande en ofantelig sten med hnderna begge.
    Sannerlig, spjernande han med hnder och ftter tillika
    Stenen vltrade upp mot klinten; men just nr han skulle  595
    fver toppen den kasta, d rullade blocket tillbaka;
    Och den skndlige sten nedrullade ter till fltet.
    Men, anstrngande sig, han vlte den ter; och svetten
    Drp frn alla hans lemmar, och damm kring hufvudet uppsteg.

    Efter honom jag skdade ock Herakles, den starke,         600
    Endast en skuggbild; sjelf han ibland oddliga gudar
    Glds vid gelagen, och eger den sknfotknliga Hebe,
    Dottren af mktige Zeus och utaf gullskoiga Here.
    Men kring honom var skrn af de dda, liksom af fglar,
    Skrmda upp fverallt; sjelf liknande mrkaste natten,    605
    Hll han den blottade bgen i hand, och pilen vid strngen,
    Skdande hiskligt omkring, och lik en skjutande stdse.
    fver brstet p honom frskrckeligt hngde gehnget;
    Gyllene var det, och der mngt underverk var arbetadt,
    Bjrnar, och vildaste galtar och grymt anblickande lejon,  610
    Drabbningar, fvensom strider, och mord derjemte, och mandrp.
    Konstarbetande mer ej freste p annat ett konstverk,
    Han som detta gehng med konst fullbordade en gng.
    Och han knde mig genast, ssnart han med gonen skdat,
    Och veklagande talte mig till de vingade orden:           615

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Usle, isanning du lider jemvl s skrckeligt de,
    Som jag i solens sken uthrdade sjelf der p jorden.
    Visserlig var jag en son till Zeus Kronion, men jemmer
    Hade jag dock otalig; en vida ringare herre               620
    Tvangs jag lyda, och han plade mig svra bedrifter.
    Ock han mig snde hitned, fr att hunden hmta; han trodde
    Icke fr mig en annan bedrift, n svrare, finnas.
    Hunden likvl jag frde, och hmtade upp fria Ades;
    Ty klargda Athene mig fljde och sjelfve Hermeias.       625

    S han sade; och gick till Ades' boningar ter.
    Men jag stannade qvar p min plats, i hndelse ngon
    Skulle komma nnu af de drottar, som frr aflidit.
    Och nu hade jag sett de forntidskmpar, jag ville,
    Theseus, Peirithoos, beprisade gudarnes sner.            630
    Men mellertid otlige skaror af dda frsamlats
    Med frskrckelig lt; och den bleka skrmseln betog mig,
    Att det hiskliga hufvud utaf vidunderlig Gorgo
    Skulle ur As sndas af vldiga Persephoneia.
    Strax derp till galejan jag gick, och kamraterna mante   635
    Sjelfve stiga ombord, samt akterlinorna lsa.
    Genast de stego ombord, och p tofterna satte sig neder.
    Men p Okeanos-floden af vgen frdes galejan,
    Frst med rodd, och derefter utaf den grannaste medvind.




Tolfte Sngen.


    Men ssnart som galejan nu lemnat Okeanos-flodens
    Vatten, och kommit till bljan utaf bredvgiga hafvet,
    Samt till Aiaias , der den tidiga morgongudinnans
    Boningar finnas och danser, och Solen hafver sin uppgng;
    Dit ankomne vi halade upp vr galeja p sanden,             5
    Och vid hafvets brnning jemvl utstego vi sjelfve.
    Sedan vi der utsofvit, vi bidde gudomliga Eos.
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    D affrdade jag till Kirkes boning kamrater,
    Att afhmta derfrn Elpenors dda lekamen.                 10
    Sedan vi huggit oss ved, der stranden strckte sig ytterst,
    Sorgsne vi sktte vrt lik, utgjutande ymniga trar.
    Men d den dde var brnd, och den ddes vapen tillika,
    Redde vi honom ett kummel, och stllde derofvan en grafvrd,
    Fstande prydelig ra p fversta toppen af kumlet.        15

    Vi bestyrde nu s om ett och om annat; men Kirke
    Undgick ej, att vi kommit ifrn Ades, och skyndsamt
    Styrande ut sig hon kom; och trnor buro med henne
    Brd, och rikeligt ktt, och derhos det gldande rdvin.
    Der i midten hon stod, nu talte gudinnors gudinna:         20

    Djerfve, som lefvande hafven i As boningar intrdt,
    I tvedde, d en gng blott d frige menskor!
    Men nu vlan, frtren af maten och dricken af vinet
    Hr heldagligen; sen nr morgonrodnaden tndes,
    Seglen hdan; men jag vill visa er vgen, och allting      25
    Gifva vid handen, p det ni, af jemmerlig villa ej mtten
    Hvarken till sjs eller lands vid lidna frluster bengslas.

    S hon sade; men mig manhaftige sinnet bevektes.
    S vi d dagen igenom, intill nedgende solen,
    Sutto, och njto det rikliga ktt, och det ljufliga vinet.  30
    Men nr soln gtt ned, och tillika mrker oss pkom,
    Lade de andre sig sofva vid akterlinorna alle;
    Men hon tog mig vid hand, och frn reskamraterna afskiljs
    Bragte, och satte sig hos mig, och utkunskapade allting.
    Jag fr henne berttade d alltsamman i ordning.           35
    Och sen talte mig till med orden mktiga Kirke:

    S r detta d allt fullbordadt; hr nu derjemte,
    Hvad jag sger, en gud skall sjelf erinra dig fven.
    Till Seirenerna frst du kommande varder, som alla
    Menskor frtrolla, eho till deras boningar nalkas.         40
    Ho som af ofrstnd dem nalkas, och hr de Seireners
    Stmma, ej honom omkring sm barnen, ej heller hans maka,
    Skola sig stlla, enr han hemmet hunnit, och gldjas.
    Men med ljufvelig rst Seirenerne honom frtrolla,
    Sittande uti sin ng, och en stor benhg r omkring dem    45
    Af frmultnande mn, fr hvilka huden frtorrkar.
    Utan res du frbi, och tryck i kamraternes ron
    Hningsljufveligt vax, att ej ngon mtte dem hra
    Bland de friga; sjelf kan du hra, ifall dig s lyster.
    Och dig till hnder och ftter man binde p snabba galejan,  50
    Upprtt vid mastfoten, och derfrn fste man tgen,
    Att du till lust och frjd Seirenernas stmma m hra.
    Och om du skulle kamraterna be, samt mana att lsa,
    D m de binda dig fast med flere linor och flera.
    Sedan kamraterne nu frbi Seirenerna farit,                55
    Sedermera jag kan ej bestmdt dig vidare sga,
    Hvilken vg du m taga; derom dock sjelf i ditt sinne
    fvervga; jag ordar fr dig om vgarna bda.

    Ty hr fverhngande klippor du mter, mot hvilka
    Ryter en vldig blja ifrn blgd Amphitrite.             60
    Och Irrklippor de plga af saliga gudar benmnas.
    Der ej fglarne slippa frbi, ja, icke de rdda
    Dufvor engng, som t Zeus, allfadren, ambrosia fra,
    Utan af dessa jemvl bortrfvar den glatta klippan;
    Fadren snder d alltid en ann, att talet m fyllas.       65
    Nalkades dit ett mnnernes skepp, undkom det ej nnsin,
    Utan bad skeppens brder och menskornas kroppar derjemte
    Fras af hafvets vgor och skrcklige eldens orkaner.
    Blott ett endaste skepp, hafseglande, kom derigenom,
    Allomtalade Argo, d det hemfor frn Aietes.               70
    Och nu hade det snart mot vldiga klipporna kastats,
    Skulle ej Here hjelpt det frbi, ty kr var Iason.

    Der tv klippor du har; till rymliga himlen den ena
    Nr med sin spetsiga topp; och hon r omgifven af dunkelt
    Moln, som aldrig frskingras, och aldrig visar sig klarhet  75
    Kring klipptoppen, om sommaren ej, ej heller om hsten;
    Ock ej stege ditupp en ddelig man, eller neder,
    Egde han hnder tjugu och ftter likas mnga;
    Ty s glatt r den klippan, som vore den rundtkringhuggen.
    Och i midten af berget befinns dimmdunklig en grotta,      80
    Vnd mot vester, t Erebos till, der J torde kanhnda
    Styra frbi med det hlkade skepp, du dla Odysseus.
    Och frn det hlkade skepp ej skulle den raskaste man ens,
    Om han med bgen skte en pil, n hlkade grottan.
    Och derinne hon bor, den skrckeligt skllande Skylla;     85
    Sannerlig hennes rst likt den af en diende hundvalp
    Lter; och sjelf r hon ledaste troll, ej skulle sig ngon
    Gldja vid hennes blick, sknt ock hon af gudarna mttes.
    Ftterne hennes tolf, oformlige, ro till antal,
    Och lngstrckige halsarne sex; p hvarenda af dessa       90
    Sitter ett hiskeligt hufvud; deri treradige tnder,
    Tjocke och tte, och fulle utaf frdystrande dden.
    ndatill midjan hon in har krupit i hliga grottan,
    Och hon strcker hufvuna fram ur sin rysliga afgrund,
    Och der fiskar hon, stds kringsnokande klippan med glupskhet,  95
    Sklar, delfiner, och eljes om hon kan fnga ett strre
    Sjdjur, slika som nr hgdnande Amphitrite.
    Der sjmnnerne ej med sitt skepp oskadade nnsin
    Kunna sga sig rest; med hvartenda hufvud hon tager,
    Rfvande, bort en karl ifrn svartstfviga skeppet.       100

    fven en annan klippa du ser, som r lgre, Odysseus,
    Nra den frra belgen; ja, vl dit ndde ditt bgskott.
    Derstds vexer ett fikonetrd, som r vldigt och bladrikt;
    Der uppsuger den stolta Charybdis det dunkliga vattnet;
    Ty tre gnger hon sprutar det ut, tre gnger hon suger    105
    Skrckligt; mtte du ej der vara, enr som hon suger;
    Ty Jordskakaren sjelf ej kunde dig rdda frn ofrd.
    Utan hll dig helt nra till Skyllas klippa, och skyndsamt
    Res med galejan frbi; lngt mer det mnde dig bta,
    Att bland kamraterna sex, n att allesamman du saknar.    110

    S hon talte; men jag genmlte, och svarade henne:
    Sg mig, vlan, o gudinna, nu ock sannfrdligen detta,
    Om jag ej kunde kanske undvika Charybdis, och fven
    Vrja ifrn mig Skylla, enr hon vill drpa de mina.

    S jag talte; och strax mig svarte gudinnors gudinna:     115
    Djerfve, du nogsamt har dig om krigiska dater och mdor
    Vrdat; skulle du fr oddliga gudar ej vika?
    Skylla ej ddelig r, oddelig r hon dig ofrd,
    Omotstndelig r hon och vild, frskrcklig och hisklig;
    Kraft hr ej eger bestnd; bst r fr henne att bortfly.  120
    Ty om du der qvardrjer, och dig vid klippan bevpnar,
    Rds jag, att terigen, hon dig, anrusande, uppnr
    Med sex hufvuden alla, och dig sex karlar berfvar.
    Utan skynda frbi, och med bn anropa Krataiis,
    Skyllas moder, som fdt t ddliga henne till ofrd;      125
    Sedan hejdar hon dottren, att framdeles ej prusa.

    Till Thrinakias  anlnder du fven, och Solens,
    Mnga drifter g der i bete, och fren de feta;
    Sju oxhjordar, och lika till tal af vackraste fren,
    Femtio i hvar hjord; men ej ngonsin gifva de yngel,      130
    Och ej nnsin de d; gudinnor ro herdinnor,
    De sknfltiga nymferne tv, Phaethusa, Lampetia,
    Hvilka Neaira har fdt t Solens gud, Hyperion.
    Sedan hon dem uppfostrat och fdt, den vrdade modren,
    Till Thrinakias  hon dem snde, att vistas i fjerran,    135
    Samt att vakta sin fars smboskap och hornade oxar.
    Oantastade dem om du lemnar, och tnker p hemkomst,
    Torde ni lnda till Ithaka n, sknt ondt J ock liden;
    Men om du dem antastar, jag d bebdar dig ofrd
    Fr kamrater och skepp; och om sjelf undkomma du skulle,  140
    Lnder du mkligt och sent, och har alla kamrater frlorat.

    S hon sade; och strax gullthronade Eos sig infann;
    Och derefter till n bortgick gudinnors gudinna;
    Jag till galejan begaf mig, och mante kamraterna alla,
    Sjelfve att stiga ombord, och akterlinorna lsa.          145
    Strax de stego ombord, och p tofterna satte sig neder,
    Alle i rad, och den grumliga sjn med rorna slogo.
    Snde tillika t oss, bakom svartstfviga skeppet,
    Gynnande, segelfyllande vind, en mktig frbundsvn,
    Sjelf sknlockiga Kirke, en stolt och ljudlig gudinna.    150
    Strax, ssnart p galejan vi bragt alltsamman i ordning,
    Satte vi oss; hon frdes utaf styrmannen och vinden;
    Bland kamraterna talte jag d, bengslad i hjertat:

    Vnner, ej hfves, att en eller tv allena frnimma
    Gudsprk, hvilke mig sagt Kirke, gudinnors gudinna.       155
    Men jag vill nmna dem nu, att, vetande, anten vi mtte
    D, eller ock undvika bd dden och desgudinnan.
    Frst hon manar allts de undransvrda Seireners
    Stmma att akta sig fr, der hon ljuder p blommiga ngen;
    Mig allena hon mante att hra p sngen, men binden       160
    Mig med fjettrande band, att jag der qvarstannar p stllet,
    Upprtt vid mastfoten, och derfrn fste man tgen;
    Och ifall jag skulle er be, samt mana att lsa,
    D m ni binda mig fast med flera linor och flera.

    Detta frmlande, allt jag lt kamraterna veta;           165
    Lnde d fort mellertid den vlbestllda galejan
    Till Seirenernes ; ty hon frdes af gynnande medvind.
    Strax upphrde derefter ocks blsvdret, och stormls
    Stiltje nu vardt; och en gud insfde bljorna alla.
    Stigande upp, kamraterne refvade seglen p skeppet,       170
    Och nedkastade dem i det halkade skeppet, och satte
    Sig vid rorna sedan, och rodde att vattnet det frste.
    Men jag ett duktigt stycke af vax med eggiga kopparn
    Delte uti sm bitar, och kramde med vldiga hndren;
    Och strax vrmde sig vaxet, frty stor kraft s befallte,  175
    fvensom Solens strle, den Hyperioniske drottens;
    Sedan i ordning jag smorde i alle kamraternes ron.
    Och de till hnder och ftter mig bundo p snabba galejan,
    Upprtt vid mastfoten, och derfrn fste de tgen;
    Satte sig sjelfve, och grumliga sjn med rorna slogo.    180
    Men d vi voro s lngt, som man hrer en ropandes stmma,
    Hurtigt roende, dem sjsnabba galejan ej undgick,
    Der hon i nejden sig rrde, och gll anstmde de sngen:
    Hit, mngprisade drott, Achaiernes ra, Odysseus,
    Nrma dig hit med galejan, att du m hra vr stmma!     185
    Ty hr ej for n ngon frbi med svarta galejan,
    Innan ur vra munnar han hrt stljudiga stmman.
    Men d han lemnar oss njd, ock vet han mera n fordom.
    Ty vi vete ju allt, hvad invid det rymliga Troia,
    Genom gudars berd, uthrdat Argeier och Troer,           190
    Allt vi vete, som timat upp mngnrande jorden.

    S de sade; och hjde den vackraste stmma; mitt hjerta
    Lyste hra derp, och kamraterna bad jag mig lsa,
    Vinkande t dem med gat, men de allvarligen rodde.
    Strax uppreste sig d Perimedes och Eurylochos med,       195
    Och mig bundo i starkare band, och mera betrngde.
    Men d vi farit dessa frbi, och ej vidare sedan
    Hrde det minsta utaf Seirenernas sng eller stmma,
    D borttogo nu vaxet de mig tillgifne kamrater,
    Hvilket jag dem i ronen smort, och mig lste ur banden.  200
    Men d Seirenernas  vi lemnat, genast derefter
    Sg jag en dunst, en hiskelig vg, och hrde ett buller;
    rorne foro sin kos ur de skrmde roddarnes hnder,
    Ock vardt dn fverallt p strmmen, och icke ur stllet
    Rrdes galejan, frty de med hndren ej rorna frde.     205
    Sjlf jag p skeppet vandrade kring, och mante med goda
    Ord kamraterna alla, en hvar mig nrmande srskilt:

    Vnner, vi re ju icke minsann ovane vid faror;
    Denna fara ej r alls strre, n d nr Kyklopen
    Oss med sin vldiga kraft instngde i hlkade grottan.    210
    Men ock dn, frmedelst mitt mod, mitt rd, och min klokhet,
    Vi undkommo; jag menar vi n pminne oss detta.
    Nu d, vlan, som jag sger, vi mtte befoga oss alle.
    frige J hafsbrnningen sln, den djupa, med edra
    ror, der J nu sitten p tofterna, kanske att Zeus oss    215
    Unnar att n undkomma, och rddas ur detta frderfvet;
    Men dig, o styrman, s jag befaller, och detta i minnet
    Haf, emedan om rodret p hlkade skeppet du, vrdar:
    Utanom dunsten derborta och vgen mste du hlla
    Skeppet, och styra mot klippan gerad, att utan din vetskap  220
    Det ej rusar emot, och du kastar oss alla i ofrd.

    S jag sade; och strax hrsammade desse min talan.
    Skylla likvl jag ej nmde, vr oundvikliga ofrd,
    Att kamraterne icke, af skrmsel, skulle med rodden
    Sluta, och samtlige sig i kajutan trnga tillsamman.      225
    Dock frglmde jag nu Kirkes bedrfliga uppdrag
    Alldeles bort, som befallte mig ej pklda bevpning;
    Men jag upp mig tog min kostbara rustning, och tvenne
    Vldiga lansar i hndren, och trdde p dcket af skeppets
    Frstf; vntande, frst att derfrn skulle sig visa      230
    Skylla i berget, som bringade mig t kamraterna ofrd.
    Ingenstds dock henne jag sg; men gonen trtte
    Blefvo, medan jag skdade an dimmdunkliga klippan.
    Nu mellertid trngsundet vi, ngslade, foro igenom;
    Ty hrstdes var Skylla, och der vidundret Charybdis      235
    Skrckligt sugade in ur hafvet saltiga vattnet.
    Men d hon spydde det ut, som en kittel i hetaste elden
    Sjudande frste hon fver alldeles, och skummet i hjden
    For, samt strtade ned p de bda klippornas spetsar.
    Och d hon ter sugade in sjns saltiga vatten,           240
    Syntes hon innantill oppsjudande; klippan omkring, det
    Rt frskrckligt, och nedanifrn sig visade jorden,
    Viste den svarta sanden; och dem grep bleka frfran.
    Henne vi blickade an mellertid, och fruktade ofrd.
    Men d utur mitt hlkade skepp bortrfvade Skylla         245
    Sex kamrater, som voro de bsta till hnder och krafter.
    Skdande om kamraterna nu och snabba galejan,
    Sg jag ofvanifrn de hgt upplyftades ftter
    Redan och hnder, och mig pkallande ropade alle
    Sista gngen, vid namn nnu, med bekymrade hjertan.       250
    Liksom d fiskarn upp bergudden med vldiga metspt,
    Kastande lockmat ut fr att s smfiskarna narra,
    Lngt framslnger i hafvet ett horn af betande oxen,
    Och sen drager den sprattlande fisken, och kastar p landet:
    S nu sprattlande desse jemvl upplyftes p klippan,      255
    Och hon vid mynningen slukte dem opp, allt medan de skreko,
    Samtlige strckande hndren mot mig i den hiskliga striden.
    Jemmerfullast var detta af allt, som med gonen mina
    Nnsin jag sett, sknt mycket jag qvalts, utspejande hafven.

    Men d vi klipporna sluppit och fasansvrda Charybdis,    260
    fvensom Skylla, derefter vi strax anlnde till gudens
    Herrliga ; der gingo nu Eelios', Hyperions,
    Mnga och feta fr, och derhos bredpannade oxar.
    Och lngt ute p sjn, i svarta galejan jag redan
    Blandet hrde utaf de i fllor bevakade oxar,            265
    Hrde de brkande fr; och d rann mig genast i sinnet
    Blinde siarens ord, Thebanske Teiresias', liksom
    Kirkes upp Aiaia, som mig erinrade trget,
    Att ej den menskofrjdande Solns omrde mig nrma.
    Och d talte jag s till kamraterna, ngslad i hjertat:   270

    Hren, kamrater, mitt tal, J som han olyckor beprfvat,
    Att jag m sga t er Thebanske Teiresias' gudsvar,
    Samt Kirkes p Aiaia, som mig erinrade trget,
    Att ej den menskofrjdande Solns omrde mig nrma.
    Ty der sade hon oss frbida den skrckligste ofrd.       275
    Derfre n frbi m ni styra den svarta galejan.

    S jag talte; fr dem d snderkrossades hjertat,
    Och Eurylochos svarade strax med krnkande orden:

    Grym, o Odysseus, du r, och din kraft stor; aldrig dig trttna
    Lemmarne; allt isanning t dig af jern r tillsmiddt,     280
    Du som kamraterna dina, betagna af smn och af trtthet,
    Ej tillstdjer att stiga i land, der vi skulle oss ter
    Upp den kringombljade n tillreda ett festml.
    Utan du bjuder oss irra omkring i den flyktiga natten,
    Fjerran drifna frn n, upp dimmdunkliga hafvet.         285
    Dock de farliga vindar, galejornas skador, om nttren
    Fdas; och hur vl skulle man undfly svra frderfvet,
    Om helt pltsligen komme upp ett hiskeligt vder,
    Sunnan, eller ocks den stormande vestan, som plga
    Krossa galejorna mest, trots herrskande gudarnas vilja?   290
    Derfre mrka nattens befl nu ltom oss lyda,
    Och tillreda vrt ml p stranden, vid snabba galejan;
    Men imorgon lgge vi ut p det rymliga hafvet.

    S Eurylochos nu; det gillade alle kamrater.
    Och d mrkte jag vl, att en gud oss stmplade ofrd,    295
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:

    O Eurylochos, visst J tvingen mig nu, som r ensam;
    Men vlan, mig alle en dyr ed mtten J svrja,
    Att, om vi anten en skara af fr, eller fven en oxhjord
    Der antrffe, ej ngon, med skadelig dristighet drper    300
    Hvarken en endaste oxe, ej heller ett fr; men beskedligt
    ten utaf den mat, oddliga Kirke oss sknkte.

    S jag sade; och strax aflade de eden, jag fordrat.
    Men ssnart som de svurit, och allt tillbrligen verkstllt,
    Bragte i hlkade hamnen vi in vlgjorda galejan,          305
    Nra intill stt vatten, och alle kamrater ur skeppet
    Stego, och sen de beredde t sig vlskickligt ett qvllsml.
    Men till dryck och till mat nr de samtligen mttat sin lystnad,
    Sig erinrande sedan de greto kamraterna kra,
    Hvilka ur hlkade skeppet dem tog, och slukade Skylla;    310
    Och allt medan de greto, dem pkom ljufliga smnen.
    Men nr en trepart var af natten, och stjernorne sjnko,
    D molnskockaren Zeus uppvckte ett stormande vder,
    Jemte hisklig orkan; och med moln tillika betckte
    Bde vatten och land; ned strte frn himmelen natten.    315
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Halande rddade vi vr galeja i hlkade grottan.
    Derstds nymfernas sten befunnos och herrliga dansplats.
    Och d hll jag ett rd, samt talade ordet och sade:

    Vnner, besinnen, att mat p vr snabba galeja och dricka  320
    Finnes, och oxarna skonom, att ej oss hnder en ofrd!
    Ty en skrckelig guds bd oxarne ro och fren,
    Eelios', som allt hrer och allting beskdar.

    S jag sade; hos dem stormanliga sinnet bevektes.
    Blste s mnaden all ohejdelig sunnan, och annan         325
    Vind ej viste sig alls, n idkelig stan och sunnan.
    Desse, slnge af maten de egde nnu och af vinet,
    Sig frn hjordarna hllo, bekymmersame om bergning;
    Men d nu allt vrt resefrrd p galejan var uttmdt,
    Strfvande kring i sin nd, begynte de fnga sig vildbrd,  330
    Fiskar och fglar och allt, hvadhelst dem rkte i hndren,
    Med metkrokar, ty hungren fr dem anfktade magen.
    Jag kring n utvandrade d, att till gudarna hja
    Bner, om ngon ville mig vg anvisa till hemfrd.
    Men d jag vandrande s, aflgsnat mig frn de andra,     335
    Tvdde jag hndren, och der som undan vinden var tillflygt,
    Jag till samtliga gudarna bad, som bo i Olympen.
    Desse mig gjto upp glocken en ljufvelig slummer;
    Och Eurylochos brjade nu ett skadeligt rdslag:

    Hren, kamrater, mitt tal, J som han olyckor beprfvat!   340
    Skrcklig r sannerlig allt slags dd fr de menniskor, arma,
    Fasligast r dock af hunger att d, och lykta sin bane.
    Drifvande derfre hit Solgudens yppersta boskap,
    Offrom t gudarna, hvilka bebo den rymliga himlen:
    Och om vi komme till Ithaka sen, till fdernejorden,      345
    Strax t Eelios, Hyperion, ett kosteligt tempel
    Bygge vi, sknkande dit bd mnga och prktiga smycken.
    Men om han vredgad det minsta fr sin rakhornade boskap,
    Vill frstra vrt skepp, och de frige gudar det medge,
    nskar jag hellre att en gng d, och slukas af vgen,    350
    n att hr p den ensliga n i lngden frtvina.

    S Eurylochos nu; det gillade alle kamrater.
    Och strax drifvande dit solgudens yppersta boskap,
    Nrfrn, ty ej fjerran ifrn svartstfviga skeppet
    Gingo de hornade oxar i vall, bredpannade, vackra.        355
    Dessa de stllde sig kring, och hjde till gudarna bner,
    Ryckande spdaste blad frn hgbelfvade eken,
    Ty hvitt korn ej hade de p vltoftade skeppet.
    Men ssnart som de hllit sin bn, och slaktat och affltt,
    Lrena skuro de ut, och dessa med ister betckte,         360
    Grande tvehvarfs det, och derp rbitar de lade.
    Ock de hade ej vin, fr att gjuta p brinnande offret,
    Utan de stnkte med vatten, och stekte det samtliga inkrm.
    Men nr lren frbrnnts, och de offerinelfvorna smakat,
    Skuro de resten i bitar, och kring stekspetten dem fste.  365
    Och d for mig jemvl frn gonen ljufliga smnen,
    Och jag skyndade strax till snabba galejan och stranden.
    Men d jag vandrande kom tverodda galejan helt nra,
    D mig mtte pstund den ljufliga ngan af offret,
    Och veklagande ropte jag an oddliga gudar:               370

    Fader Zeus, och J andre everdlige, salige gudar,
    Sannerlig mig, till frderf, i den grymaste slumren J insft;
    Och kamraterne hr anstmplat en faselig gerning!

    Snabb till Eelios, Hyperion, lnde som sndbud
    Lngbesljade Lampetia, att de boskapen slaktat.          375
    Strax han ibland oddliga talade, vredgad i hjertat:

    Fader Zeus, och J andre everdlige, salige gudar,
    Npsen mig nu Laertiaden Odysseus' kamrater,
    Dessa som drpte mig frckt de boskapshjordar, t hvilka,
    Vandrande upp p den stjerniga himmelen stds jag mig gladde,  380
    Och d till jorden frn himlen igen jag vnde min kosa.
    Och om fr hjordarna mig de ej vederbrligen glda,
    Skall jag till As sjunka, och der bland vlnader skina.

    Men molnskockaren Zeus genmlte d honom, och sade:
    Solgud, sannerlig m du ibland oddliga skina             385
    fvensom ddliga menskor, upp fruktgifvande jorden!
    Och den snabba galejan pstund med flammande blixten
    Slr jag i tusende kras, i midten af dunkliga hafvet.

    Detta frnam jag utaf sknlockiga nymfen Kalypso,
    Och hon sade sig hrt det utaf budbrarn Hermeias.        390

    Men d jag nu nedkommit till sjn och snabba galejan,
    Gick jag frn man till man, och bannade; dock vi ej kunde
    Finna ett rddningsmedel, ty boskapen redan var slaktad.
    Viste s gudarne strax derp jrtecken t dessa:
    Hudarne krllde omkring, och p spettena rmade kttet,   395
    Bde det stekta och ra; det lt som en stmma af oxar.
    Sedan i dagarna sex krlsklige mnnerne mine
    to af gudens yppersta oxar, hvilka de rfvat;
    Men d nu Zeus Kronion den sjunde dagen oss snde,
    D afstannade vinden ocks, och den vilde orkanen;        400
    Strax d lade vi samtligen ut p det rymliga hafvet,
    Masten vi hissade opp, och spnnde de glnsande segel.

    Men d vi lemnat Thrinakiska n, och icke ett enda
    Land mer visade sig, blott himlen allena och hafvet,
    Se, d stllde ocks en svartnande sky Kronion            405
    fver det hlkade skeppet, och sjn frdunklades under.
    Lng tid lopp nu galejan ej mer; ty pltsligen pkom
    Brusande vestan, som rasade fram med stora orkaner;
    Mastens linor utaf stormvdret sletos i bitar
    Bda, och masten damp baklnges, och redskapen samtlig    410
    Vrktes uti skeppsbottnen; och han med detsamma, i aktern,
    Trffade styrmans hufvud, och krossade hufvudets alla
    Ben i ett gonblick; men likt en dykare denne
    Strte frn dck, och den manliga sjlen lemnade benen;
    Zeus ock dundrade nu, och snde mot skeppet sin ljungeld.  415
    Och det surrades kring, antrffadt af Kronions ljungeld,
    Fylldes af svafvelrk, kamraterne strte ur skeppet.
    Likt sjkrkorna sen omkring den svarta galejan
    Desse p vgorna frdes, och Zeus dem berfvade hemkomst.
    Men jag vandrade n p galejan, tilldess att en strtvg  420
    Vggarna skilde frn kln, som blottad frdes af bljan.
    Han afbrt derjemte vid kln ock masten, och derp
    Lg anfstad en rem, frfrdigad utaf en oxhud.
    Dermed sammanfogade jag bd klen och masten,
    Satte mig der, och frdes utaf frderfliga vindar.        425
    D afstannade vestan ocks, och den vilde orkanen;
    Men snart sunnan begynte, och frde mig sorger i sinnet,
    Att jag nnu skull frdas engng Charybdis igenom.
    S helnattlig jag drefs, och tillika med stigande solen
    ter till Skyllas klippa och gryma Charybdis jag lnde.   430
    Och hon sugade in ur hafvet saltiga vattnet;
    Men jag reste mig opp mot vldiga fikonetrdet,
    Och, som en nattlapp, fattade tag; dock kunde jag icke
    Hvarken klttra ditupp, ej heller p fttren mig stdja.
    Rtterne strckte sig lngt, hgsvfvande grenarne voro,  435
    Lnga och vldiga med, och beskuggade gryma Charybdis.
    Oaflteligt der jag hll mig, tilldess att hon skulle
    Utspy masten och klen igen; hur jag bidde omsider
    Kommo de. D nr en man uppstiger frn torget till mltid,
    Dmmande tvister mnga emellan trtande svenner,          440
    D frst syntes de begge utur Charybdis tillbaka.
    Och jag strte mig ned hufvudstupa med ftter och hnder,
    Och inplumpade der bredevid storvldiga trna;
    Sedan sittande upp, jag rodde med hndren igenom.
    Skylla ej tillts mer af gudars fader och menskors,       445
    Att mig skda, jag eljes ej flytt det svra frderfvet.

    Ddan i dagar nio jag frdes; den tionde natten
    Bragte mig gudarne fram till Ogygia-n, der Kalypso
    Bor, den ljudliga sjelf, sknlockiga, stolta gudinnan,
    Som mig hyllade, sktte. Hvarfr dock sdant bertta?     450
    Ty jag berttade redan igr allt det i palatset
    Fr dig sjelf och din blda geml; mig r det frhatligt,
    Att hvad klarligen sades en gng, nyo bertta.




Trettonde Sngen,


    S han talte; och alla frstummade vordo och tego,
    Och af frtjusning betogos uti de dunklande salar.
    Men Alkinoos honom igen genmlte, och sade:

    Efter du kom, o Odysseus, hit till min kopparne boning,
    Den hgtakiga, utan att mer kringirra jag menar,            5
    Att du hinner ditt hem, sknt fven du lidit s mycket.
    Men jag detta befaller, och sger hvarenda bland eder,
    Samtlige J som i salarna mina det gldande ltvin
    Alltid plgaden dricka, och hra derjemte p sngarn:
    Visserlig klder uti vlglattade kistan t gsten          10
    Ligga, och det vlpyntade gull, och alla de andra
    Sknker, som bringades dit utaf Phaiekernes drottar;
    Men dock gifvom dertill en stor trefot och en kittel
    Alle man; nr folket en gng frsamlas, vi ter
    Gldas; ty svrt det vore fr en att gifva fr intet.      15

    S Alkinoos sade; och dem behagade talet,
    Och de begfvo sig dn till sitt hem enhvar fr att sofva.
    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    De manstrkande kopparen buro, och ilte till skeppen;
    Allt frvarade vl Alkinoos' heliga hjeltkraft,            20
    Vandrande kring p galejan, inunder toften, att ingen
    Mtte bland mnnerna hindras deraf, d de rodde med ifver.
    Till Alkinoos sedan de gingo, och redde sig mltid.

    Offrade dem nu en oxe Alkinoos' heliga hjeltkraft,
    t svartmolniga Zeus Kronides, som alla beherrskar.        25
    Sedan de lren brnnt, de hllo en kostelig mltid,
    Och frlustade sig; ock sjng den gudomlige sngarn;
    Demodokos, hgt rad af landets folk. Men Odysseus
    Vnde ofta sitt hufvud emot klarskinande solen,
    Mon att hon ned skull g, ty han hgligen nskade hemfrd.  30
    Likasom d nr en man till qvllsvards lngtar, fr hvilken
    Oxarna slpa den fogade plog heldagligt p lindan,
    Och krkommet fr honom sig nedsnkt ljuset af solen,
    Fr att till qvllsvards vandra, och knt fr den gende sviktar:
    S fr Odysseus ljuset af soln vlkommet sig snkte.       35
    Och han talade strax bland roningkra Phaieker,
    Men p Alkinoos mest hntydande, ordet han sade:

    Kong Alkinoos, du, utmrktast bland samtliga folken,
    Faren vl! och i frid, vingjutande, lten mig resa!
    Ty fullbordadt nuredan r allt, som mitt hjerta sig nskat,  40
    Hemledsagning och sknker, dem himmelske gudarne mtte
    Lycksama gra; mtte jag ock otadlig min maka,
    terkommande, trffa derhemma, med vnnerna friska!
    Men J som hr qvarblifven, o sknken gldje t edra
    kta makar och barn; och gudarne gifve er allskns         45
    Trefnad, och ej medborgerligt ondt m ngonsin yppas!

    S han sade; och alle dermed instmde, och bdo
    Fremlingen hem affrda, emedan s riktigt han ordat.
    Och till herolden talade d Alkinoos' hjeltkraft:

    O Pontonoos, blanda i blandningssklen, och dela           50
    Vin t alla i saln, att vi bedje till fadren Kronion,
    Samt sen hemledsage vr gst till fdernejorden.

    Sade; och Pontonoos nu mngde det ljufliga vinet,
    Samt utdelte t alla tillmans; t de saliga gudar,
    Hvilka i rymliga himmelen bo af vinet de gjto             55
    Samtlige frn sin plats; uppstod s den dle Odysseus,
    Lemnade Arete i hnderna dubbelpokalen,
    Och tilltalade henne, och sade de vingade orden;

    Nu farvl mig, o drottning, fr tiderna alla, tills ldern
    Kommer, och dden omsider, som ro oss menskor beskrda!   60
    Jag begifver mig hem; lef gladelig hr i palatset
    Du mellertid med barn, och folk, och Alkinoos, kungen!

    Sade; och trskelen fver nu steg den dle Odysseus.
    Och med honom herolden d snde Alkinoos' hjeltkraft,
    Att vgvisa till stranden af sjn, och snabba galejan;     65
    Arete medsnde derhos af trnorna sina
    En, som frde med sig rentvttad mantel och lifrock;
    Snde jemvl en annan, som bar tttslutande skrinet;
    Bar s en annan ocks rdt vin t drotten och resmat.
    Men nr omsider de nu nedkommit till sjn galejan,         70
    Genast togo emot, och frvarte de sttlige fljsmn
    Detta allt p det hlkade skepp, bd drycken och maten.
    Sedan bredde de ut t Odysseus tcke och lakan,
    I bakstammen p dck af hlkade skeppet; att roligt
    Sofva han skull; sjelf steg han ombord, och lade sig sedan  75
    Stilla; men desse satte sig ned p tofterna alle,
    Hvar p sin plats, och lste frn borrade stenen sin landtross.
    D baklutade, sjn uppkastade desse med ran;
    Och p hans gonlock sig snkte en ljufvelig slummer,
    Kostelig, ouppvcklig och nrmast lika med dden.          80
    Liksom p fltet man ser ett frspann vldiga hingstar,
    Samtlige rusande fram p en gng, fr slagen af pisken,
    Med hgt lyftade ben, och de ltt fullnda sin bana:
    S sig hjde ocks bakstammen, och purpurne vgen
    Frste frskrckeligt opp uti mngbrusande hafvet.         85
    Skert galejan och raskt lopp framt; sjelfvaste hken,
    Han som bland fglar den snabbaste r, ej kappats med henne:
    S framlpande ltt, hon hafvets bljor ituklf,
    Brande mannen, som hyste med gudarna likdana rdslag,
    Som tillfrene haft otaliga qval i sitt sinne,             90
    Prfvande mnnernes strider, och skrckliga vgor derjemte;
    Nu helt stilla han sof, frgten af allt hvad han lidit.

    Nr sig nu hjde den stjerna, den klaraste, hvilken frnmligst
    Kommer bebdande ljuset af tidiga morgongudinnan,
    D ocks sig nrmade n hafseglande skeppet.               95

    Finnes nu Phorkyns bukt derstdes den ldrige hafsguds,
    Upp Ithakas , med lngt framskjutande branta
    Tv klippstrnder, som snka sig ned t slutet af bukten.
    Desse skydda emot svrstormande vindarnes storvg
    Utanifrn, och derinnan frutan trossar frtfva          100
    De vltoftade skepp, d de kommit till mlet af hamngng.
    Men lnglfvadt olivtrd str p hufvut af bukten,
    Och der nra intill r en dunkel, frtjusande grotta,
    Vattennymferna helgad, som pl najader benmnas.
    Blandningssklar af sten och handtagskrukor derinne       105
    Finnas, och dessutom der sig biena hning frvara;
    Ock vfstolar af sten; lngstrckige; nymfren p dessa
    Purpurne mantlar vfva, ett underverk till att skda.
    Der stdsrinnande vatten, och ett par portar befinnas;
    En t norden r vnd, der menniskor vandra igenom,        110
    Andra, t sunnan, fr gudarna r inrttad, och aldrig
    Ddlige vandra der in, oddliges vg r der endast.

    Dit de styrde, frut vlkunnige; skeppet derefter
    Rusade upp mot landet; s mycket som hlften af hela,
    Strtande, ty det drefs af s vldiga reddares hnder.    115
    Ur vltoftade skeppet i land utstego de andre,
    Och frst buro de bort ur hlkade skeppet Odysseus,
    Buro sjelfva lakanet med och prydliga tcket,
    Lade s honom p sanden, nnu af smnen bekufvad,
    Sen utlyfte de skatterna ock, som de stolte Phaieker      120
    Den hemresande gifvit, p rd af hga Athene.
    Och vid olivens rot nu lade de samtliga dessa
    Utom vgen, att ingen ibland vgfarande menskor,
    innan Odysseus vaknade upp, ditkommande stule.

    Sjelfve de ter begfvo sig hem. Jordskakaren dock ej     125
    Glmde de hotelser bort, med hvilka han fordom Odysseus
    Hotat hade; och s tillsporde han Zeus om dess mening:

    Fader Zeus, jag ej mera ibland oddliga gudar
    Aktad varder, enr mig ej alls de ddlige akta,
    De Phaieker, ehuru likvl af min stmma de ro.           130
    Ty att Odysseus skulle, sen lidanden mnga han utsttt,
    Hinna sitt hem jag trodde, och aldrig jag nekade honom
    Hemkomst, sedan en gng du lofvat och vinkat ditt bifall.
    Dock de den sofvande frde p sjn i snabba galejan,
    Lade p Ithakas strand, och frrade rikliga sknker,     135
    Koppar och gull fulltopp, sknvfda klder derjemte,
    Mnga, som aldrig hade frn Troia bringat Odysseus,
    Sknt oskadad han kommit, och ftt af bytet sin andel.

    Men molnskockaren Zeus genmlte d honom, och sade:
    Ack, jordskakare, du vidherrskande, hvad har du yttrat?   140
    Gudarne alldeles ej missakta dig; skrckeligt vore,
    Att missfirmelse kasta p den som r ldst och frnmligst.
    Om bland ddliga ngon, som trotsar p kraften och styrkan,
    Icke dig rar; s eger du stds ock framdeles hmden.
    Derfre gr som du vill, och som nskeligt r fr ditt sinne!  145

    Honom derefter svarade nu jordskakarn Poseidon:
    Strax, svartmolnige, hade jag gjort p stt, som du ordar,
    Men din vrede jag rdes bestndigt, och sker att undfly.
    Nu jag vill deremot Phaiekernes granna galeja,
    Nr frn frden hon vnder, upp dimmdunkliga hafvet,     150
    Krossa, att ndtlig en gng de hejdas, och sluta med menskors
    Hemledsagning, jemvl med ett stort berg staden jag omger.

    Men molnskockaren Zeus genmlte d honom, och sade:
    lsklige, s mitt sinne det syns mest lempeligt vara:
    Att, nr samtliga folket i stan annalkande skeppet        155
    Ren anskdar, till sten frvandla det, nra vid landet,
    Snabba galejan lik; att samtlige menskorne mtte
    Undra derfver; jemvl med ett stort berg stan m du omge.

    Men ssnart nu detta frnam jordskakarn Poseidon,
    Skyndade han till Scherias , der Phaiekerne ro.         160
    Bidde s der; sig nrmade ock hafseglande skeppet,
    Hurtigt jagadt, och nra intill Jordskakaren trdde,
    Som det gjorde till sten, och derhos fastrotade nedtill,
    Slende med flathanden; och bort han vandrade sedan.

    Ordade nu till hvarandra dervid bevingade orden           165
    De lngrodde Phaieker, och skeppnamnkunnige mnner.
    Och man talade s, anblickande nrmaste grannen:

    Ve mig! ho har fjettrat p sjn vr snabba galeja,
    Som ren nalkades hemmet, och hel och hllen sig viste?

    S de sade; med huru det skett, det visste ej ngon,      170
    Och bland dessa Alkinoos d frmlte, och sade:

    Ack, isanning mig nu pkomma de spdomar gamla
    Af min fader, som sade, att mot oss hyser Poseidon
    Vrede, emedan t alla vi re behjelpsame fljsmn;
    Sade, att framdeles guden Phaiekernes granna galeja,      175
    Nr frn frden hon vnder, upp dimdunkliga hafvet,
    Krossa skull, och jemvl med ett stort berg staden vr omge.
    Ordade s den gamle; det allt fullbordadt ju varder.
    Men vlan, som jag sga er vill; hrsammom nu alle:
    Afstn frn ledsagning, enr af de ddliga ngon          180
    Lnder till staden vr, och ltom oss tjurar, ett dussin,
    Offra Poseidaon, utvalda, om sig han frbarmar,
    Och om han ej med ett grseligt berg omgifver oss staden.


    S han sade; men desse frskrcktes, och tjurarna redde.
    Slunda nu anropade der jordskakarn Poseidon              185
    I Phaiekernes land de samtlige frstar och drottar,
    Stende kring altaret. -- D vaknade dle Odysseus,
    Der han sof i sitt fderneland, fast det han ej knde,
    Ren frnvarande lnge; ty dunkel bredde gudinnan
    Pallas Athenaie, Zeus' dotter, i mening att honom        190
    Alldeles oknd gra, och orda om ett och om annat;
    Att han ej kndes igen af geml, och vnner, och stadsbor,
    Frrn de giljare allt frfng umgllt, i hans salar.
    Derfr i ombytt skick alltsamman sig viste fr drotten,
    De lngstrckige vgar, och allinrymmande hamnar,         195
    Och tvrstupige bergen ocks, och grnskande trden.
    Farande upp, han stod, och beskdade fdernejorden,
    Sedan hof han en suck, och slog sig p lren med flata
    Hndren, och, jemrande sig s talade orden, och sade:

    Ve mig, till hvilka ddligas land r nu ter jag kommen?  200
    Monne de trottsige, vilde, och ej rttrdige ro?
    Monn gstvnlige mnner, och ha ett gudeligt sinne?
    Hvarthn bringat jag nu de rikliga skatter, och hvarthn
    Vandrar jag sjelf? O, hade jag dock hos Phaiekerna blifvit
    Qvar! eller hade jag vl till en ann bland vldiga drottar  205
    Kommit, som mig gstfgnat, och haft bestyr om min hemfrd.
    Nu jag begriper ej, hvar jag m lgga dem; icke dem hrstds
    Lemnar jag heller, att ej de m bli ett byte t andra.
    Ack, rttrdige alldeles ej, och frstndige icke
    Voro minsann de Phaiekiske mns hrfrstar och drottar,   210
    Som mig bragte till fremmande land, sknt bringa de lofte
    Till vlskdliga Ithaka mig; men gjorde det icke.
    Zeus, ndhjelparen, straffe dem, han som fven de andra
    Menniskor skdar, och npser enhvar, eho sig frbrutit!
    Men nu vlan, jag skatterna vill anskda och rkna;       215
    Om bortresande ngot p svarta galejan de fra.

    Ordande s, trefttren han nu ooh kittlarna granna
    Rknade, gullet jemvl, och de vfda kostliga klder.
    Intet af detta han mist, men han saknade fdernejorden,
    Smygande kring p stranden utaf mngbrusande hafvet,      220
    Sig beklagande mycket; d nalkades honom Athene,
    Lik till gestalt ungmannen, en fverherde fr fren,
    Dejelig, sdan just som konungasnerne ro,
    Och kring axlarna bar hon en mantel, dubbel och vlgjord,
    Sulor inunder de fylliga fttren, i hndren ett kastspjut.  225
    Skdande henne sig gladde, och gick tillmtes Odysseus,
    Och tilltalade henne, och sade de vingade orden:

    Kre, emedan jag dig antrffar frst hr i landet,
    Hell dig, och mtte du ej i fiendtelig mening mig mta!
    Utan rdda dethr, och rdda mig sjelf; ty till dig jag   230
    Beder, liksom till gud, och nalkas de lskliga knna.
    Derfre detta mig sannerlig sg, att vl jag m veta:
    Hvad r detta fr land, fr folk, fr menskor som bo hr?
    Monne det r vlskdlig en , eller monne en klippstrand
    Ligger vid hafvet belgen utaf vlkokiga landet?          235
    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:
    Drlig, o fremling, du r, eller ock hitkommen frn fjerran,
    Efter om detta land du mig sprjer; s alldeles namnlst
    Icke det r mellertid; ty derom rtt mnge nog veta,
    Bde af dem, som bo mot morgonrodnan och solen,           240
    fvensom dem derborta emot den dunkliga vestern.
    Stenigt isanning det r, och derfr bst lempeligt icke,
    Icke s srdeles magert, ej heller med rymliga sltter.
    Ty osgelig der spannmlen, och vinet derjemte
    Vexer, och regnet stds uthller, och ymniga daggen.      245
    Vl getnrande r det, liksom konrande; allslags
    Skogar finnas, och kllor ocks frn r till ett annat.
    Fremling, allts tr Ithakas namn ock kommit till Troia,
    Hvilket ifrn den Achaiiska jord sgs ligga ifjerran.

    Talte; nu fgnade sig mngprfvade, dle Odysseus,        250
    Glad t sin fdernejord, som nu fr honom berttat
    Pallas Athenaie, Zeus', aigisbrarens, dotter;
    Och tilltalande henne, han sade de vingade orden: --
    Dock han ej sanningen sade; sitt tal han stllde p skrufvar,
    Vlfvande stdse i brstet nnu mnglistiga tankar: --    255

    Visst jag om Ithaka fven har hrt p rymliga Kreta,
    Bortom hafvet ifjerran; men nu ock sjelf jag har kommit
    Med de skatter, du ser; och lemnande lika t barnen
    Flyr jag, emedan sonen af Idomeneus jag har drpit,
    Den snabbfotade Orsilochos, som p rymliga Kreta          260
    Stds phittiga mnnerna vann med ftterna snabba.
    Derfr ville frn mig han hela det Troiska bytet
    Rfva, fr hvars skull jag uthrdat bekymmer i sjlen,
    Medan jag mnnernas krig och de skrckliga vgor frskte,
    Derfr att jag ej hans far villfarande tjente inunder,    265
    Uti de Troers land, men sjelf anfrde kamrater.
    Honom jag stack med min kopparne lans, d han vnde frn fltet
    ter, jemte kamrat mig lgrande nravid vgen,
    Mrkaste natt p himmelen lg, och ingen bland menskor
    Varsnade oss, och jag tog helt lnligen lifvet af honom.  270
    Men ssnart som honom jag drpit med kopparen hvassa,
    Vandrande af till galejan pstund, de stolta Phoiniker
    Bad jag, och gaf derjemte t dem af det rikliga bytet;
    Manade dem, att mig bringa till Pylos, och stta i land der,
    Eller gudomliga Elis ocks, der Epeierne herrska.         275
    Men dem vindarnas kraft bortjagade ddan, isanning
    Hgst motvilliga; icke de mig alls ville bedraga.
    Irrande ddanifrn, vi hit anlnde om natten,
    Och vi med njuggan nd inrodde i hamnen, och ingen
    Tnkte inland oss p mat, nsknt vi ta behfde;         280
    Utan s som vi gtt ur galejan, vi lade oss alla.
    D pkom mig trttade man den ljufliga smnen,
    Och ur det hlkade skeppet de togo skatterna mina,
    Samt nedlade dem der, som jag sjelf mig lgrat p sanden.
    Till Sidonia sen, det boningbeqvmliga, desse             385
    Foro, men jag qvarlemnades hr, bedrfvad i hjertat.

    Talte; och smlog nu klargda gudinnan Athene,
    Smekande honom med handen, och lik till gestalten, en vacker,
    Hgvext qvinna, och vlfrfaren i herrliga sljder;
    Och tilltalande honom, hon sade de vingade orden:         290

    Smyger han vore och rtt illparig, som kunde dig vinna
    I mngfaldiga svek, om en gud sjelf mtte dig fven.
    Du brokrdige, djerfve, p svek omttlige, skulle
    Icke engng i ditt fderneland frn finter du afst,
    Samt frn svekliga ord, som s hjertans kra dig ro?     295
    Dock, ej ordom numera hrom, i klokskaper bda
    Kunniga; efter du r bland samtliga menskor den bsta
    Bde i tal och i rd; men jag bland gudarna alla
    Varder beprisad fr klokskap och vett; nu icke du knde
    Pallas Athenaie, Zeus' dotter, mig, som dig alltid        300
    Str i farorna alla vid sidan, och stdse bevarar,
    Mig, som gjorde dig lskad utaf Phaiekerna alla?
    Men nu lnde jag hit, fr att dig hopspinna ett phitt,
    Och fr att skatterna gmma, som dig de stolte Phaieker
    Gfvo, d hemt du for, med min anstiftan och vilja;      305
    Samt, fr att sga, hvad smrtor uti vlbyggda palatset
    det beskrt dig att lida; men du frdrag dem af ndtvng!
    Yppa ej heller fr ngon bland mn, ej heller bland qvinnor
    Alla, att du kom hem kringirrande, utan med tystnad
    Lid otaliga qval, uthrdande mnnernas krnkning!         310

    Henne svarade d mngrde Odysseus, och sade:
    Svrt, o gudinna, att knna dig r, fr en mtande ddlig,
    nsknt aldrig s klok, ty du antar skepnad af hvemhelst.
    Det dock knner jag vl, att du var mig fordom bevgen,
    Medan i Troias gebit vi stridde, Achaiernes sner.        315
    Men sen i grund vi frdt den hga Priamosstaden,
    Stigit p skeppen ombord, och en gud de Achaier frskingrat,
    Sedan jag icke dig sett, o dotter af Zeus, eller varsnat
    Stiga ombord p mitt skepp, fr att mig afvrja en ngest.
    Utan, med hjertat frkrossadt uti mitt brst jag bestndigt  320
    Irrade kring, tills gudarne mig frlste frn ofrd;
    Frrn uti de Phaiekiske mnners brdiga bygder
    Du mig strkte med ord, och sjelf vgviste till staden.
    Nu vid din far, knfaller jag hr; (ty jag tror mig allsicke
    Till vlskdliga Ithaka lnd; fastmer i ett annat         325
    Land jag vankar omkring, och jag tror att begabbande endast
    Du mig detta har sagt, i berd att gcka mitt sinne):
    Sg mig, om verklig jag lndt till lskade fdernelandet?

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:
    Sdana tankstt stdse uti ditt hjerta du hyser;          330
    Derfr kan jag ocks ej dig olyckliga lemna,
    Efter du r saktmodig; och r skarpsinnt och frstndig.
    Gerna en annan man, kringirrande, sedan han hemlndt,
    nskade maka och barn f skda i salarna sina;
    Men dig icke r krt att veta, ej heller att forska,      335
    Frrn din egen geml du har utransakat, som vanskligt
    Sitter i salarna der; och jemmerfulla bestndigt
    Nttren fr henne och dagarne g, allt medan hon grter.
    Dock jag ej tviflade nnsin derom, men vl i mitt sinne
    Visste, att komma du skulle, sen alla kamrater du mistat.  340
    Men jag isanning icke med farbror min, Poseidaon,
    Ville mig gifva i strid, som laggt sig galla i sinnet,
    Vredgad, emedan hans lskade son du berfvade gat.
    Men, att du mtte mig tro, jag Ithakas nejder vill visa.
    Phorkyns bukt r stllet, du ser, den ldrige hafsguds    345
    Hr lnglfvadt olivtrd str p hufvut af bukten;
    [Och der nra intill r en dunkel, tjusande grotta,
    Vattennymferna helgad, som pl najader benmnas.]
    Detta en hgvlfd grotta dig r, och rymlig; t nymfren
    Ofta du offrat der tacknmliga festhekatomber;            350
    Detta r Neriton-berget ocks, med skogar bekransadt.

    Sagdt; och gudinnan dunklet frspred, och nejden sig viste.
    Och nu fgnade sig mngprfvade, dle Odysseus,
    Glad t sitt land, samt kysste dervid fruktgifvande jorden,
    Och till nymferna genast han bad, upplyftamde hndren:    355

    Nymfer, najader, J dttrar af Zeus, ej nnsin jag mera
    Trodde mig eder se; nu varen med brinnande bner
    Helsade! Sknker ocks vi skole er gifva, som fordom,
    Om vlvillig mig dottren af Zeus, strfvarinnan, frunnar
    Att sjelf lefva, och sknker min son, den lskade, trefnad.  360

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:
    Var du vid mod, och bekymra dig ej om detta i sinnet!
    Utan skatterna nu i det inre af nymfernas grotta
    Ltom oss lgga pstund, att de m dig skert frvaras,
    Sjelfve betnkom jemvl, hur allt tillstlls p det bsta.  365

    Ordade s nu gudinnan, och smg sig i dunkliga grottan.
    Skande skrymslen att finna i grottan, hvarjemte Odysseus
    Nrmare frambar allt, okufliga kopparn och gullet,
    Vltillverkade kldren ocks, dem Phaiekerne gifvit.
    Och det gmmde han grannt, men en sten fr portarna lade  370
    Pallas Athenaie, Zeus' aigisbrarens, dotter.

    Sen de satte sig bda vid roten af helgat oliven,
    Och uttnkte frderf t den trotsige friareskaran.
    Orda begynte d frst klargda gudinnan Athene:

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,               375
    Tnk, hur p friarnes flock, de skndliges, hnder du lgger,
    Hvilka dig tre r redan, uti palatset husera,
    Friande till din hga geml, frambrande brudsknk.
    Men sig jemrande stds i sitt hjerta efter din hemkomst,
    Hopp hon t hvar man sknker, och sig utlofvar t alla,   380
    Sndande tidender; dock helt annat dess sinne begrundar.

    Henne svarade d mngrde Odysseus, och sade:
    Ack isanning jag skolat, som Atreus' son, Agamemnon,
    Duka under fr skndelig dd, i egna palatset,
    Hade du ej, o gudinna, mig allt sakenligt berttat.       385
    Men nu vlan, vf hop ett frslag, hur jag dessa m npsa.
    Och st sjelf du mig bi, ingifvande dristig frtrstan,
    Likasom d nr vi dde de strliga tinnar af Troia.
    Om s ifrig du stode mig bi, klargda gudinna,
    Skulle emot trehundrade man jag sannerlig kmpa,          390
    Med dig, vrdnadsvrda, d du vlvillig mig hjelpte.

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:
    Gerna ocks jag hjelpa dig vill, och ej nnsin frgta,
    D nr vi flas med detta engng; ock tror jag att mngen
    Bde med hjerna och blod omtliga marken beslar,         395
    Bland de giljande mnner, som nu uppta ditt frrd.
    Men vlan, jag vill gra fr samtliga menskor dig oknnd;
    Skrynkla vill jag ditt dejliga skinn kring de bjliga lemmar,
    da p hufvudet ut blondhret, och kring dig en trasa
    Kasta, att nr en menska dig ser, hon skrmms vid din anblick.  400
    Rinnande gon ocks jag dig ger, sknt vackra de ro,
    Att missfosterlig du fr friarne alla m synas,
    Och fr din maka och son, som du lemnade qvar i palatset.
    Till svinherden du hn sjelf aldrafrst dig begifve,
    Som dig en svinens vrdare r, och menar dig redligt,     405
    Och som lskar din son, och frstndiga Penelopeia.
    Sittande finner du honom hos svinen, hvilka nu beta,
    Nra till Korax-berget, bredvid Arethusa-kllan,
    tande ymniga llonen der, och drickande dunkla
    Vattnet, hvilka t svin framalstra det rikliga flsket.   410
    Der m du bida, och sittande allt utsprja af honom,
    Medan till Sparta jag hn, det fagerqvinniga, reser,
    Fr att Telemachos kalla, din lskade son, Odysseus.
    Till Lakedaimons rymliga stad, och kong Menelaos
    For han, att tidender skaffa om dig, ifall du nn lefde.  415

    Henne svarade d mngrde Odysseus, och sade:
    Hvarfre sad du t honom det ej, d allt du ju visste?
    Monn fr att han ocks, kringirrande, smrtor skull lida,
    P frukfdsliga sjn, d andre ta hans frrd?

    Honom svarte derp klargda gudinnan Athene:              420
    Ligge s srdeles han mellertid dig icke om hjertat!
    Sjelf ledsagat jag honom, att han stort rykte sig vunne,
    Ditlnd; ringaste nd p honom ej gr, men han sitter
    Lugn i Atreides' salar, och har fulltopp vid sin sida.
    Visst t honom frst p svarta galejan de ungmn         425
    Stmpla mot lifvet, innan han lndt till fdernejorden;
    Dock jag frmodar det ej, frrn jorden mngen bevarar
    Af de giljande mnnernas hop, som ta ditt frrd.

    Ordade s nu Athene, och honom rrde med trollstaf;
    Skrynklade honom det dejliga skinn kring bjliga lemmar,  430
    dde p hufvudet ut blondhret, och lade derefter
    Gammal en gubbes skepnad upp hans samtliga lemmar,
    Gjorde hans gon rinnande ock, sknt vackra de voro,
    Kastade honom omkring en jemmerlig trasa och lifrock,
    Slarfviga, smutsiga, slade ned af slemaste kyfrk;       435
    Sedan af snabba hinden en hud pkldde hon honom,
    Hrls; sknkte derhos en kpp och en mkelig vtsck,
    Slarfvig bd hr och der; hoptvinnad var dervid en brremm.

    Sedan de rdgjort s, tskildes de; hon sig pstunden
    Till Lakedaimon begaf, och till sonen af drotten Odysseus.  440




Fjortonde Sngen.


    Men frn hamnen han vandrade upp, p den steniga stigen,
    Genom den skogiga trakten och kullarna, dit der Athene
    Anvist honom den redlige herden, som bst hans besittning
    Sktte bland tjenarne alla, dem dle Odysseus frvrfvat.

    Honom han fann, der han satt uti ingngen till svingln,    5
    Hvilken var uppbygd hg, upp kringskdeligt stlle,
    Grann, kringgelig, stor; svinherden sjelf den t svinen
    Uppbyggt hade, d konungen var bortfaren frn hemmet,
    Utah drottningens hjelp, eller ldrige hjelten Laertes',
    Af ditslpade stenar, och omplanterat med hagtorn.         10
    Utanfre bd hitt och dit ock stllde han plar,
    Tjocka och mnga till tal, kringskalande mergiga eken;
    Inanom svingln sedan jemvl tolf stior han gjorde,
    Nra hvaran, soflger fr svinen, och uti hvarenda
    Femtio markpliggande svin insprrade voro,                15
    Afliga suggor; men strax utanfr fargaltarne sofvo,
    Vida mindre till tal; ty dem upptande dde
    Stolte friarnes skara, emedan herden t dessa
    Bland gdgaltarna stds afsnde den bsta han egde:
    Derfre voro de nu trehundrade sextio endast.              20
    Hundar ocks bredevid, likt vilddjur, sofvo bestndigt,
    Fyra, dem matade sjelf svinherden, mnnernas frste;
    Nu han sombst fr fttren t sig arbetade slor,
    Skrande till grannt lder af oxe, men alla de andra
    Utgtt redan hit eller dit; med de samlade svinen          25
    Trenne; den fjerde han nu affrdat hade till staden,
    Fr att tvungen, ett svin t trotsiga friarne fra,
    Att de, slaktande, skulle med kttet mtta sin lystnad.

    Pltsligt varsnades d af de glfsande hundar Odysseus;
    Honom de, skllande, lupo emot; men Odysseus, af klokhet,  30
    Satte sig ned, och stafven dervid fll honom, ur handen.
    Der vid sitt eget stngsel en slem olycka han lidit,
    Men svinherden pstund sprang ut med ilande ftter
    Genom drren, och ldret dervid fll honom ur handen.
    Bannande krde han hundarna sedan bd hitt och ditt      35
    Kastande stenar p stenar; och s tilltalte han kongen:

    Gamle, isanning snr dig hundarne slitit i stycken,
    Ofrmodadt, och du mig fverhopat med nesa.
    Andra suckar och sorger likvl mig gudarne gifvit,
    Ty fr den sttlige konungens skull hr jemrande, ngslad,  40
    Sitter jag nu och t andra till mltids fetaste gdsvin
    Matar, men sjelf husbonden kanske frutan en matbit
    Till vildfremmande menniskors land kringfrdas och stder,
    Om han lefver nnu, samt skdar ljuset af solen.
    Flj nu, och ltom till hybblet oss g, du gamle, att mttad  45
    Till lystmte, med mat och med vin, sjelf fven du mtte
    Sga mig hvadan du r, och hvilka bekymmer du utsttt.

    Talte; och gick s frut till hybblet den redlige herden,
    Frde derin, bad sitta, och qvistar i hopar frbredde,
    Lade ofvanupp sen skinnet af raggig en vildget,           50
    Der till en sofbdd, ludet och stort; och sig gladde Odysseus,
    Att han emottogs s, samt talade ordet, och sade:

    Gstvn, gifve dig Zeus, och de frige gudarne alle
    Det som du nskar dig helst, emedan du vnlig mig mottog!

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios            55
    Gst, mig hfves det ej, sknt komme en smre n du r,
    Gst att frakta; uti Zeus' skydd dock ro de alle,
    Gster och tiggare ju; och en liten sknk r en kr sknk,
    Nr han gifves af oss; ty slikt r slafvarnes de,
    Att de stundligen rdas, enr de beherrskas af unga        60
    Kongar; ty gudarne sannerlig hans hemresa frhindrat,
    Som mig srdeles lskat, och sknkt mig egen besittning,
    Liksom en vlsinnt kong plr t sin tjenare gifva:
    Egen boning och grd, och derhos mngfriad en maka,
    Efter han mycket flats, och gud frkofrat hans arbet;     65
    Liksom det arbet frkofras ocks, vid hvilket jag drjer.
    S mig konungen rikligt belnt, om hr han frldrats,
    Men han frsvann; o mtte i grund dock Helenas stmma
    Svunnit, emedan hon knna har lst fr mnnerna mnga.
    Frty denne jemvl, Agamemnons ra att hmnas              70
    Till sknfliga Ilios for, att med Troerna strida.

    Sade; och genast knppte igen liftrjan med bltet,
    Och till stiorna gick, der hopar af grisar han instngt.
    Ddan tvenne han tog, medbragte, och slaktade bda;
    Skllade, snderskar, och fstade sedan p spetten.        75
    Och d han stekt alltsamman, han lade det fram fr Odysseus,
    Varmt p spetten, och strdde derp de hvitaste korngryn.
    Hningljufliga vinet han blandade till i en stnka,
    Satte sig sjelf midtemot, anmanande talte och sade:

    t nu, o fremling, sdant som tjenare ha till att bjuda,   80
    Grisstek bara; men friarne sig bespisa med gdsvin,
    Tnkande hvarken p npst i sin sjl, ej heller frbarmning.
    Ty ej hiskliga verk de salige gudarne lska,
    Fromhet akta de blott, och menskornas dygdiga dater.
    Ock fiendtlige mn, vldsverkare, hvilka till andras       85
    Land ankommit, och hvilka af Zeus erhllit ett byte,
    Sen de galejorna fyllt, enhvar frfoga sig hemt,
    Och en frskrckelig fruktan fr npst dem faller i sinnet;
    Friarne veta vl ngot, de hrt en stmma frn guden,
    Om min herres bedrfliga dd, d icke de vilja             90
    Lagligen fria, ej heller till sitt hem vnda; men makligt
    De frda hans gods i yppighet, utan frskning.
    Ty s mnga som ntter och dagar g frn Kronion,
    Icke de ett slaktkrk blott slakta, och tvenne ej heller;
    Vinet dricka de upp, i yppighet tappadt ur krlen.         95
    Ty osgliga voro hans gods; s stora har ingen
    Bland heroerna alla, upp det dunkliga fastland,
    Eller p Ithaka hr, ej tjugu mnner tillhopa
    S osgelig rikedom ha; jag vill rkna den fr dig.
    Tolf kohjordar upp fastlandet, och likas mnga          100
    Hjordar af fr, och hjordar af svin, och af vankande getter,
    Valla hans egne vallaremn, och fremmande fven.
    Men hrstdes i vall af vankande getterna elfva
    Hjordar g lngst borta, och vaktas af sttliga mnner.
    Stdse fr dagen hvarenda bland dem t friarna bringar    105
    Af de fetaste bockarna en, som drpligast synes.
    Men jag svinena hr som du ser bevakar och vaktar,
    Och utvljande grannt, t friarne skickar det bsta.

    Sade; den andre sitt ktt t ifrigt, och hurtigt af vinet,
    Stillatigande, drack; och stmplade friarne ofrd.        110
    Men d han spisat hade, och mttat med maten sin lystnad,
    Herden sin dryckespokal pfyllde, och rckte t honom,
    Brddad med vin; han tog den emot, och gladdes i hjertat,
    Samt tilltalade honom och sade de vingade orden:

    Kre, nvl, ho kpte sig dig fr skatterna sina,         115
    Ho s srdeles vldig och rik, som sjelf du berttar?
    Och som du sger frgicks, d han kmpade fr Agamemnon.
    Detta mig sg, kanhnda att jag ock knde en sdan.
    Sannerlig Zeus det vet, och everdlige gudarne andre,
    Om jag har sett, och berttar om honom; jag vida har kringrest. 120

    Honom svarte derp svinherden, mnnernes frste:
    Gamle, ej ngon irrande man, som frtljde om honom,
    Hitlnd, blefve nu trodd af hans lskade son och hans maka.
    Tanklst pl kringirrande mn, som hgnad behfva,
    Ljuga, och dem allsicke r krt att sanningen orda.       125
    Om till Ithakas land hvemhelst, kringirrande kommer,
    Till min drottning han gr, och sladdrar bedrgliga saker.
    Honom hon vl mottager, och hyllar, och sprjer om allting,
    Och fr den srjande falla dervid ur gonen trar,
    Ssom en qvinna det hfs, d dess man omkommit ifjerran.  130
    Snart vl kunde du, gamle, ocks hopsmida en saga,
    Om man till kldnad gfve t dig en mantel och lifrock.
    Dock fr honom, jag tror, ha hundar och ilande fglar
    Ren bortstulit kttet frn ben, dem anden frltit;
    Eller ha fiskarne honom i sjn upptit, och benen         135
    Ligga upp fastlandet, behljde af mljiga sanden.
    Han slunda frgtts; och fr kommande tider t alla
    Vnnerna smrtor bereddes, och mest mig; aldrig en annan
    S mild herre jag finner, ehvart jag mnde mig vnda.
    Ej ens d, om jag komme igen till min faders och moders   140
    Boningar, der jag fddes en gng, och mig fostrade desse.
    Icke jag srjer om dem s mycket numera, fast ngslad,
    Att med egna gon dem se i fdernelandet;
    Men mig Odysseus' saknad betar, frnvarande drottens.
    Honom, o fremmande man, sknt ej nrvarande, nmna        145
    Vgar jag knapt; ty han lskade mig och vrdade krligt;
    Hjertbror kallar jag honom, ehvar ock fjerran han vistas.

    Honom talte nu till mngprfvade, dle Odysseus:
    lskade, efter du alldeles s frnekar, och sger,
    Att han ej tervnder, och stds ditt sinne r tveksamt,  150
    Derfre tanklst icke jag vill, men p ed dig bertta,
    Att n Odysseus kommer; mig vare berttareln dock
    Strax, d han, anlnd hit, till egna boningar nalkas:
    Kld du mig granna klder upp, en mantel och lifrock!
    nsknt mycket behfvande, frr dock icke jag mottar.     155
    Ty som Ades' palats mig isanning den mannen frhatlig
    r, som fr armoden viker, och sladdrar bedrgliga saker.
    Vete nu frst bland gudarna Zeus, och det gstliga bordet,
    Jemte Odysseus' hrd, den frejdades, hvilken jag nalkas;
    Sannerlig detta dig allt fullbordas s, som jag sger.    160
    Detta lpande r skall hit anlnda Odysseus;
    Medan mnaden slcks och medan han tndes nyo,
    tervnder han hem, och npser hvarenda, som hrstds
    Nu missfirmar hans lysande son, och lskade maka.

    Svarande, honom talte du till, svinherde Eumaios:         165
    Gamle, ej denna berttareln jag gldar dig nnsin,
    Ock ej Odysseus mer hemkommer; utan helt makligt
    Drick du, och sprkom om annat, och mig ej mera om detta
    Pminn; sannerlig eljes ocks mig hjertat i brstet
    ngslas, enr man nmner ett ord om min aktade herre.     170
    Lemnom nu derfre eden dervid; men mtte Odysseus
    terkomma, som jag det nskar, och Penelopeia,
    Och gudskne Telemachos med, och den gamle Laertes!
    Evigt beklagar jag nu den sonen, fdd af Odysseus,
    Telemachos, som gudarne fostrade, lik med en telning,     175
    Och som jag trodde, att han bland mnnerna smre ej skulle
    Bli n dess lskade far, till vett och till skapnad beundrad;
    Men hans sansade vett af gudarna ngon frvillat,
    Eller af menskorna ngon. Att utkunskapa om fadren,
    Till frtrffliga Pylos han for; men friarne blde        180
    Mot den kommande stmpla forst, att tten m das
    Namnls, hr p Ithaka, ut af Arkeisios, drotten.
    Men m vi honom lemna likvl, antingen han fngas,
    Eller han flyr, och beskrmas med egen hand af Kronion.
    Men du vlan mig, gamle, frtlj om dina bekymmer,        185
    Och sannfrdigt bertta t mig, att vl jag m veta:
    Ho, hvarifrn r du? hvar r dig stad och frldrar?
    P hvad skepp r du hit ankommen? och huru ha sjmn
    Dig till Ithaka bragt? hvad tro de sig vara fr karlar?
    Ty jag frmodar ej alls, att du hit, fotgngare, kommit.  190

    Honom svarade d mngrde Odysseus, sade:
    Sannerlig skall dig detta jag hgst noggrannligen sga.
    Hade fr lngre tider vi nu hr mat t oss bda,
    fvensom ljufligt vin, att vi kunde i kojan hrinne,
    Stilla gsta tillhopa, och andre om arbetet sktte,       195
    Ltt d kunde det hnda, att icke p helaste ret
    Sluta jag skulle, frtljande allt mitt hjertas bekymmer,
    Allt hvad lidit jag har, till flje af gudarnas vilja.

    Jag bermmer mig vara, till tt, frn rymliga Kreta,
    Son till en far, som var rik; dessutom sner ock andre    200
    Mnge i salarna hans bd fdde och fostrade blefvo,
    kta af kta geml; min mor var en frilla, af honom
    Kpt, men lika mig vrdade dock med de friga barnen
    Kastor, Hylakos' son, af hvars slgt jag bermmer mig vara,
    Hvilken bland Kreterna frr, som en gud, varit rad i landet, 205
    Bde fr rikdom, och lycka, och rebekransade sner.
    Honom emellertid bortfrde ddens gudinnor
    Till Ades' palats, och hans gods sig delte emellan
    fvermodige sner, och kastade lott med hvarandra.
    Alldeles litet de gfvo t mig, och sknkte en boning.    210
    Men jag tog en geml, som var fdd af rika frldrar,
    Genom min egen frtjenst; ty en dling icke jag varit,
    Icke heller pultron, nu allt r redan frloradt;
    Men jag menar likvl, att du skdande stubben, skall halmen
    Knna igen, ty jag tryckes af faseligt mycket elnde.     215
    Sannerlig gfvo mig mod bd Ares och Pallas Athene,
    Samt karlvulenhet fven; enr jag valde till bakhll
    Modiga kmparna ut, anstmplande fienden ofrd,
    Alldrig mig nnsin anade dd manhaftiga sinnet,
    Men anrusande frst bland alla, med spjutet jag drpte    220
    Af fiendtliga mnner enhvar, som i fttren ej uthll.
    Sdan i kriget jag var, men mig icke behagade landtbruk,
    Ej hushllning, som skaffar t sttliga snerna bergning;
    Men mig voro galejorna stds, de berade, kra.
    Krigen ocks, vlglattade lansarne, pilarne fven,        225
    Skrckliga saker, som ro fr friga menskor en fasa.
    Dock mig voro de kra; en gud dem laggt mig i sinnet.
    Ty en ddlig t ett sig fgnar, en annan t annat.
    Innan Achaiernes sner i hrnad drogo mot Troia,
    Gngerna nio frde jag an snabbgende skeppen             230
    Mot vildfremmande mn, och af allt mig rundligt beskrdes.
    Hvad mig lyste, det valde jag ut, och mycket dessutom
    Fick jag, och snart mitt hus frkofrades; fven jag sedan
    Myndig och vrdnadsvrdig ibland de Kreter var aktad.
    Men d nu denna frskrckliga frd vildtdundraren Zeus oss  235
    Stmplade an, som knna fr mngen krigare upplst,
    D ombado de mig och Idomeneus, sttliga drotten,
    Att p galejorna fra dem an till Ilios; neka
    Mjligt ej var; ett krnkande prat bland folket betvang oss.
    Der nu i rena nio vi stridde, Achaiernes sner,          240
    Och p det tionde Priamos' stad vi frstrde, och reste
    Hem med galejorna ter, en gud nu Achaierna skilde.
    Men allrdige Zeus mot mig arme stmplade ofrd;
    Ty en endaste mnad jag drjde, och gladdes t barnen,
    t min laga geml och besittningar alla, men sedan        245
    Till Aigyptos sinnet mig bjd att gra en sjfrd,
    Sen jag galejorna rustat med makalsa kamrater.
    Nio galejor jag rustade; snart var folket frsamladt.
    Dagarna sex derupp de mig krlsklige fljsmn
    Gstade; sjelf jag lemnade fram mngtaliga slaktdjur,     250
    Fr att gudarna offra, och reda sig sjelfva en mltid.
    Men p den sjunde vi stego ombord, och frn rymliga Kreta
    Seglade af med en kostlig och friskt uppblsande nordan,
    Ltt, som utfr en strm, och ej var mig af skeppena nu n
    Skadadt ett enda, men der vlplgade alle och sunde       255
    Sutto vi, vinden frde och styrman vra galejor.
    Femte dagen vi kommo till rikliga floden Aigyptos,
    Och tverodda galejorna der jag lade fr ankar.
    Vidare sen jag befallte de mig tillgifna kamrater,
    Att vid galejorna stanna, och sjelfve galejorna vakta;    260
    Spejare snde derjemte jag ock, att vandra p utkik.
    Men de, nyttjande vld, hrsammande trottsiga sinnet,
    Nu Aigyptiske mns frtrffliga krar pstunden
    Skflade, rfvade qvinnorna bort och barnena spda,
    Och nedgjorde dem sjelfva, och snart kom ropet till staden.  265
    Men nr skriket de hrde, med morgonrodnadens tndning
    Ryckte de an; allt fltet blef fylldt med hstar och fotfolk,
    Samt med kopparns glam; mellertid blixtglade Kronion
    Slog en neselig flykt p kamraterna mina, och ingen
    Vgade stanna till vrn; fverallt dem hotade ofrd.      270
    D med eggiga kopparn de ddade mnga af vra,
    Andra de lefvande togo, t sig att arbeta af ndtvng.
    Men mig fljande tanke i sinnet sjelfve Kronion
    Lade: -- (o mtte jag dock aflidit och lyktat min bane
    Der i Aigyptos! frty nnu olycka mig pkom;)             275
    Strax frn hufvudet lade jag bort vlformade hjelmen,
    Sklden frn axlarna ock, samt kastade lansen ur handen;
    Men jag gick derefter, att mta konungens hstar,
    Fattade knna, och kysste; han mig, varkunnande, frlste,
    Lt mig stiga i vagnen, och frde mig grtande med sig.   280
    Sannerlig rusade p mig nu rtt mnge med spjuten,
    nskande dda mig; -- s frskrckeligt onde de voro; --
    Men han vrjde dem af, och rddes att reta Kronion,
    Gstbeskrmarn, som mest fr de elaka gerningar vredgas.
    Sju r drjde jag qvar derstdes, och samlade mnga       285
    Skatter ibland de Aigyptiska mn; ty sjelfve de gfvo;
    Men nr mig annalkande kom det ttonde ret,
    En Phoinikier d anlnde, bevandrad i finter,
    Ertzsklm, hvilken t menskorna gjort olyckor s mnga.
    Han med sitt dd mig besvek, och frde tilldess vi Phoinike  290
    Hunno, der boningar hans och besittningar voro belgne.
    Der hos honom ett rundeligt r qvardrjde jag sedan.
    Men d nu mnader redan och dar fullndade voro
    Under det ter vlfvande r, och stunderne kommo,
    P hafseglande skeppet t Libya bragte mig mannen,        295
    Smidande lgner ihop, att jag skull ledsaga hans laddning,
    Men fr att bringa mig dit, och sig f osgelig lsen.
    Honom p skeppet jag fljde, nsknt misstnksam, af ndtvng.
    Det lopp fram med en kostlig och frisktuppblsande nordan,
    Ofvanom Kreta gerad, dock Zeus anstmplade ofrd.         300
    Och d vi lemnat Kreta bakom, och icke ett enda
    Land mer kisade sig, blott himlen allena och hafvet,
    Se, d stllde ocks en svartnande sky oss Kronion
    fver det hlkade skeppet, och sjn frdunklades under.
    Nu Zeus dundrade hgt, och skjt med sin blixt p galejan,  305
    Och hon svngde sig hel, antrffad af blixt frn Kronion,
    Fylldes af svafvelrk; och ur skeppet strtade alla.
    Likt sjkrkorna sedan omkring den svarta galejan
    Desse p vgorna frdes, dem guden berfvade hemkomst.
    Men mig sjelfve Kronion, fast smrtor jag hade i sjlen,  310
    En ofantelig mast ifrn svartstfviga skeppet
    Lade i hnderna, s att jag n undginge frderfvet.
    Fattande tag deruti, jag drefs af de mrdande vindar;
    Dagar nio jag drefs; men i tionde natten, den mrka,
    En stor vltande vg till Thesproternas kuster mig frde.  315
    Der mottog mig Thesproternes kong, hganige Pheidon,
    Krvnskapligt; frty hans son, nedkommen till stranden,
    Mig, af trtthet kufvad och kld, till dess boningar frde,
    Lyftande upp mig vid handen, tills fadrens boning han upphann;
    Kring mig klder han kldde ocks, bd mantel och lifrock.  320
    Der om Odysseus frnam jag; han sade sig nemligen honom
    Vl undfgnat och hyst, d han reste till fdernejorden,
    Och han visade mig de skatter, som samlat Odysseus,
    Kopparn, gullet jemvl, samt mngarbetade jernet
    Ja, till tionde led han skulle frsrja en annan;         325
    Sdana skatter t honom i konungens salar frvartes.
    Denne till Dodone d sade han rest, fr att hra
    Frn den hgbelfvade ek Zeus' eviga rdslag,
    Huru han hem skull lnda till Ithakas brdiga bygder,
    Ren frnvarande lnge, om uppenbart eller hemligt.        330
    Och infr mig han svor, vingjutande uti sin boning,
    Att tillgifna kamrater man skaffat, och halat galejan,
    Som ledsagade honom till lskade fdernejorden.
    Mig dock han snde frut; ty Thesprotiske mnners galeja
    Dn till det hvetesrika Dulichion rnade resa.            335
    Dit han befallte dem nu mig bringa till konung Akastos,
    Krligt, men dessa i sjln behagade skadeligt rdslag,
    Rrande mig, fr att alldeles bli n ml fr elndet.
    Ty nr fjerran frn land hafseglande skeppet var kommet,
    Trldomens dag de alle t mig anstmplade genast;         340
    Kldde utaf mig klderna frst, lifrocken och manteln,
    Kastade sedan omkring mig en jmmerlig trasa och lifrock,
    Slarfviga, sdana sjelf jemvl du med gonen skdar.
    Till vlskdliga Ithakas flt om qvllen de lnde;
    Och der bundo de fast mig upp vltoftade skeppet,        345
    Med vlvirade tget; och sen utstego de sjelfve,
    Och skyndsamligen gjorde sitt ml vid stranden af hafvet.
    Men mig fjettrarne dock upplstes af gudarna sjelfva
    Ltt, och sedan jag hufvudet kringombundit med trasan,
    Klttrande utfr det fejade ror, jag lade mot hafvet      350
    Brstet mitt, och derefter jag rodde med hnderna bda,
    Simmande; ganska snart var jag lngt aflgsnad frn dessa.
    Klttrande upp vid en dunge uti mngblommiga skogen,
    Der nedhukad jag lg; mellertid hgtsuckande desse
    Vandrade kring; och likvl dem syntes ej gagneligt vara,  355
    Lngre att ska, och derfr igen de gingo ombord p
    Hlkade skeppet; och mig frborgade gudarne sjelfve
    Ltt, och frde mig s ledsagande hit till den vise
    Mannens hydda; frty n r mig det att lefva.

    Svarande, honom talte du till, svinherde Eumaios:         360
    Usle bland fremlingar, du mitt sinne har hgligen upprrt,
    Detta frtljande allt, hur mycket du lidit och irrat.
    Men jag aktar ej sannt, inbilla ej heller du kan mig,
    Hvad om Odysseus du sade; hvarfr skall en man, som r sdan,
    Vanskligt fara med lgn? Jag sjelf nogsamligt min konungs  365
    Hemfrd knner; att han var hatad af gudarna alla
    Alldeles skrckligt; frty de bland Troer ej kufvade honom,
    Eller i vnnernes armar, enr han kriget beslutat.
    Skulle tminstone d gjort honom Achaierne grafvrd,
    Samt t sin son stor ra fr kommande tider han vunnit.   370
    Nu p ett snpligt stt Harpyierne roffade honom.
    Men frn menniskor skild, hos svinen jag vistas; till staden
    Aldrig jag kommer, om ej frstndiga Penelopeia
    Bjuder mig komma, enr ett budskap rkat att komma.
    D utfrga de mig entrget om ett och om annat,           375
    De som bekymrade ro fr lnge drjande drotten,
    De som i allskns frjd frtra besittningen strafflst.
    Men mig r det ej krt, att efterforska och sprja,
    Frn den dag med sitt prat Aitoliske mannen bedrog mig,
    Som, nr han drpit en annan, och irrade vida kring jorden,  380
    Kom till min hydda ocks; och jag undfgnade honom.
    Denne p Kreta hos Idomeneus sig sade Odysseus
    Sett; omlagande skepp, dem stormarne krossat fr honom;
    Sade, att komma han skulle till sommaren hem, eller hsten,
    Frande skatter i mngd, med makalsa kamrater.           385
    Du mngsmrtige gamle, d hit dig bringat en gudom,
    Icke med lgner du m mig smickra, ej heller bedra;
    Ty fr sdant ej alls jag vill dig vrda och lska,
    Utan af fruktan fr gstlige Zeus, och af mkan med dig ock.

    Honom svarade d mngrde Odysseus, och sade:             390
    Sannerlig hgst misstroende sinne i brstet du hyser,
    Efter ej, svrjande ens, jag fvertalt och frmtt dig.
    Men nu vlan, uppgrom ett aftal, vare deruppe
    t oss gudarne vittnen, som bo i hga Olympen:
    Om din kung nnu hemvnder till boningen denna,           395
    Klr du mig klder upp; lifrock samt mantel, och lter
    Till Dulichion fara; der nskeligt r fr mitt hjerta;
    Men om konungen din ej kommer, som jag nu bebdar,
    Manande slafvarna, kasta mig utfr klippan, den stora,
    S att en annan tiggare ock sig akte, att svika.          400

    Honom svarade d den redlige herden, och sade:
    Fremling, minsann, det skulle mig s till frtjenst som till ra
    Lnda bland menskorna, bde nu strax och framdeles fven,
    Mig, som frde dig frst till mitt tjell, och bevisade vnskap,
    Men som drpte dig sen, och berfvade lskade lifvet;     405
    Med frtrstan jag d anropade skert Kronion.
    Dock nu r qvllsvardstid, och pstund kamraterne ro
    Hr, att ett kosteligt ml vi m oss i kojan bereda.

    S nu talade slikt mellertid de tv med hvarandra;
    Vallande mnnerne kommo d strax, och svinena fven;      410
    Och dem stngde de sedan i stiorna in, fr att sofva;
    Skrckeligt grymtande der bland de stngda svinena uppstod.
    Men p kamraterna manade nu den redlige herden:

    Bringen det bsta af svinen, att jag det, t gsten frn fjerran
    Slakta m, och vi sjelfve oss plga, som redan s lnge   415
    Utst vedermdor fr de hvittandiga svinen;
    Och vrt besvr deremot ostraffade andre frtra.

    Sade; och spjelkte sig ved med obarmhertiga kopparn;
    Men de bragte ditin ett svin, femrigt och vlgddt,
    Och det stllde vid herden de sen; svinherden ej heller   420
    De oddliga glmde; frty urskiljning han hade, --
    Utan han signande kastade strn i elden frn hufvut
    Af hvittandiga svinet, och bad till gudarna alla,
    Att mngvise Odysseus ndock hemkomme tillbaka.
    Hgg det med upplyft kubb, som han lemnat, d eken han spjelkte; 425
    Lifvet for; och de slaktade sedan, och skllade svinet,
    Snderskuro det strax; rbitar lade Eumaios,
    Signande, frn hvarendaste lem p det kostliga flsket;
    fven i elden han kastade allt, och bestrdde med korngryn.
    Nu det friga styckade de, samt fste p spetten.         430
    Stekte jemvl omvrdsamt, och allt frn spettena drogo;
    Lade p borden det rikliga ktt; svinherden d uppsteg,
    Fr att dela t hvar; ty billighet knde hans sinne;
    I sju stycken han sen alltsamman skar och frdelte;
    Ett t Nymferna nu, och t Hermes, sonen af Maias,        435
    Bedjande lade han fram, och de friga delte t hvaren;
    Drotten Odysseus sjelf han berte med helaste ryggen.
    Af hvittandiga svinet, och fgnade konungens sinne;
    Honom talte d till mngrde Odysseus, och sade:

    Likas hgt, Eumaios, af fadren Zeus m du lskas,        440
    Liksom af mig, d du rar med rundelig gfva en sdan!

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios:
    t, frtrfflige fremling, och hll till godo med detta,
    Sdant det r! Gud gifver oss ett, och vgrar ett annat,
    Ssom uti sitt sinne han vill; ty allt ju frmr han.     445

    Sade; och offrade frstlingen t stdsvarande gudar.
    Gjt s det gldande vin, och i stadsfrstrarn Odysseus'
    Hnder lade det sedan, som satt vid sin vldiga andel.
    Brd utdelte t dem Mesaulios, hvilken Eumaios
    Ensam sjelf frskaffat t sig, d kongen var borta,       450
    Utan att drottningen dertill frskjt, eller gamle Laertes;
    Mannen med egna medel han hade af Taphier handlat.
    Desse hnderna rckte till redda och frdiga rtter;
    Men lystmtet af dryck och af mat enr de nu undftt,
    Brdet frn dem Mesaulios tog, och de sjelfve att sofva,  455
    Mttade alle af mat och af ktt, begfvo sig skyndsamt.
    Ledaste natt kom p, mndunkel; d regnade Zeus ock
    Stndigt, och Zephyros blste, den vattusigtige, vldsamt.
    Talte nu bland dem Odysseus s, svinherden att prfva,
    Om, afkldande manteln, han gfve den honom, om ngon     460
    Annan han mante dertill, d han srdeles vrdade honom:

    Hren mig nu, Eumaios, och frige alle kamrater,
    Skrytande vill jag sga ett ord; mig det rusande vinet
    Manar, som drifver den visaste man ohfviskt att sjunga,
    Och att skratta befngdt, ja, till och med drifver att dansa,  465
    Och framkallar ett ord, som osagdt bttre dock varit.
    Men d jag ppnat p munnen en gng, vill jag saken ej dlja.
    O, att nnu jag vore s ung, och krafterna raska,
    Som d vid Troia en trupp p frst vi ordnande stllde;
    Den anfrde Odysseus, och Atreus' son, Menelaos,          470
    Jag som den tredje frde befl; ty de skade sjelfve.
    Men d vi der framkommit till staden och resliga muren,
    Uti de ttaste snr kring borgen hukande neder,
    Under vapnens beskydd, emellan rren i krret,
    Lgo vi; hiskelig natt kom p oss, med strtade nordan,   475
    Kylig, men ofvanifrn fll sn ned, likasom rimfrost,
    Iskall, piggar derjemte sig ock vid skldarna fste.
    Hade s alle de andre upp sig mantel och lifrock,
    Och de sofvo i ro, med skuldror af sklden betckta;
    Men vid gendet jag t kamraterna lemnat min mantel       480
    Obetnkt; ty jag mente ej alls, att frysa jag skulle,
    Utan med sklden blott och den prunkande grdeln jag fljde.
    Nr nu en trepart var af natten, och stjernorne sjnko,
    D till Odysseus jag talte, som lg helt nra intill mig,
    Knuffande honom med armen; -- och han mig hrde pstunden: -- 485

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Icke bland lefvandes tal jag lngre skall vara, men klden
    Drper mig; ty jag mantel ej har; mig drat en gudom,
    I lifrocken allena att g; mer finnes ej rddning.

    S jag sade: han tog strax detta beslut i sitt sinne, --  490
    Sdan var den mannen svl att rda, som strida --
    Ordande med en hviskande rst han talte och sade:

    Nu var tyst, att icke en ann bland Achaierna hr dig!
    Sade, och stdde sitt hufvud mot armen, och talade ordet:

    Hren mig, vnner, gudomlig en drm i smnen mig pkom:   495
    Alltfr lngt vi frn skeppen ha gtt; thy gnge nu ngon,
    Fr att t Atreus' son, Agamemnon, mnnernas herde,
    Sga, om flera han vill uppmana att komma frn skeppen.

    Sade, och Thoas, son till Andraimon, reste sig derp
    Skyndesamligt, och kastade af sin purpurne mantel,        500
    Och till galejorna ilade stad; jag, svept i dess kldnad,
    Lg frnjligt; d visade sig gullthronande Eos.
    O, att nnu jag vore s ung, och krafterna raska!
    Skert bland herdarna ngon i hybblen mig gfve en mantel,
    Ur tv skl, af vnskap och vrdnad fr modige mannen;    505
    Nu missakta de mig, med usliga kldren p kroppen.

    Svarande, honom talte du till, svinherde Eumaios:
    Vankfri sannerlig hndelsen r, som du, gamle, berttat,
    Och ej ett endaste ord olempligt du sagt oss, och gagnlst;
    Derfre skall du ocks ej klder sakna, ej annat,         510
    Sdant, som hfs att han fr, den mngbeprfvade fremling,
    Nu; men imorgon du mste i egna trasor dig svepa;
    Ty ej ombytsrockar, ej mantlar mnga hr finnas,
    Att sig klda uti; hvar man hr eger en enda.
    Men ssnart som han kommer, den lskade son af Odysseus,  515
    Sjelf han dig skert klder skall ge, bd mantel och lifrock,
    Och affrda dig dit, hvart hjertat befaller och sinnet.

    Sade; och reste sig upp, och t gsten nra vid elden
    Stllde en bdd, och af getter och fr pkastade hudar.
    Der sig Odysseus lade, och ofvan han kastade manteln,     520
    Vldig och tt, som lg fr herden stdse till ombyts,
    Att sig klda dermed, nr det blef forskrckeligt vder.
    S nu Odysseus lade sig der, och derjemte vid honom
    Lade de yngre mnnerne sig; men icke Eumaios
    Bdden behagade der, att lgga sig fjerran frn svinen,   525
    Utan han vpnade sig fr att g; och det gladde Odysseus,
    Att den ifjerran varandes gods han vrdade varligt.
    Frst han sitt eggiga svrd kring kraftiga skuldrorna hngde,
    Kldde sig sedan upp stormskyddande manteteln, den tta,
    Lade derofvan en pels af en frodig och sttelig gets skinn,  530
    Tog sitt eggiga spjut, skyddsvrn mot hundar och mnner.
    Gick s stad, fr att lgga sig, der hvittandige svinen
    Sofvo inunder den hlkade hll, i beskrmning mot nordan.




Femtonde Sngen.


    Till vidrymliga stan Lakedaimon Pallas Athene
    For, att den lysande sonen utaf storsinnte Odysseus
    Om hemfrd erinra, och mana att resa tillbaka.
    Och hon Telemachos fann och den herrlige sonen af Nestor,
    Sofvande i frstugan hos rebekrnt Menelaos.               5
    Visserlig Nestorides var kufvad af roliga smnen,
    Men Telemachos fick ej ljufvelig smn, ty i sinnet,
    Under gudomliga natten, om fadren han gjorde sig sorger.
    Trdande nra intill, klargda Athene d talte:

    Lngre, Telemachos, icke dig hfs, frn hemmet att irra.   10
    Lemnande godsen i sticket, och mnner tillika derhemma,
    Trotsige s; se till, att de ej alltsamman frtra,
    Delande godsen, och du frgfves gjorde din resa.
    Utan mana pstund Menelaos, vldig i hrskri,
    Dig affrda, att n din frejdade moder du trffar          15
    Hemma; ty fadren redan och brderne henne befalla,
    Att Eurymachos kta, ty han besegrar de andra
    Friarna alla i sknker, och bjuder mera och mera.
    Akta, att mot din vilja ej godset fres ur huset!
    Ty du vet ju, hvad hugsan, som bor i qvinnornas hjerta:     20
    Den mans hus frkofra hon vill, som med henne sig gifter,
    Fordna barnen hon ej, ej heller den kta gemlen
    Minnes, enr han r dd en gng, och frgar ej efter.
    Utan resande hem, t den bland trnorna allting,
    Som den trognaste vara dig syns, antvarda du mste,        25
    Tills en sttlig geml t dig ock gudarne skaffa.
    Men jag sger dig annan en sak; gif akt i ditt sinne:
    Dig anstifta frst de bste bland friarne mangrannt,
    Mellan Ithakas  och det klippiga Samos, i sundet,
    nskande dda dig, frrn till fdernejorden du hinner.     30
    Dock jag ej tror att det sker; dessinnan skall jorden bevara
    Mngen af giljande mnnernes hop, som ta ditt frrd.
    Fjerran frn arna hll din vlbestllda galeja,
    Men om natten segla likvl; nog snder dig medvind
    Bland oddliga ngon, som dig omvrdar och skyddar.        35
    Sedan ssnart du har lndt till frsta kusten af hemn,
    Frda d af galejan till stan och kamraterna alla,
    Och frfoga dig sjelf med aldrafrsta till herden,
    Som dig svinens vktare r, och menar dig rligt.
    Sof der natten, och mana att denne beger sig till staden,  40
    Frande tidender med till frstndiga Penelopeia,
    Att du t henne r rddad och terkommen frn Pylos.

    Sedan detta hon talt, bortgick hon till hga Olympen,
    Men han vckte Nestorides upp ur ljufliga smnen,
    Rrande honom med hln, samt talade ordet, och sade:       45
    Vakna, o Nestorides Peisistratos, hmta och ispnn
    Strax enhofvade hstar fr vagn, att vi lykte vr resa.

    Honom Nestorides Peisistratos svarte tillbaka:
    O Telemachos, icke dig hfs, hur n du m brdska,
    Resa i mrkaste natt; frty ock morgonen kommer.           50
    Utan vnta tilldess att sknker bringar i vagnen
    Hjelten Atreides t oss, lansherrlige kong Menelaos,
    Samt med vnliga ord tilltalande snder oss hdan.
    Honom ju plgar en gst erinra sig, dagarna alla,
    Den gstvnlige mannen, som har vlvilja bevisat.          55

    S han sade; och strax gullthronande Eos sig viste.
    D framtrdde till dem Menelaos, vldig i hrskri,
    Stigande upp frn Helenas bdd, sknlockiga makans.
    Och d nu varsnade honom Odysseus' lskade ttling,
    Skyndesamligen han p sin kropp sin prydliga lifrock       60
    Kldde, och kastade mantelen stor p vldiga skuldror,
    Hjelten, och vandrade ut, och trdde till honom, och talte
    Telemachos, den lskade, son af dle Odysseus:

    Atreides; zeusfostrade drott, du mnnernas frste;
    Ren affrda mig nu till lskade fdernejorden;             65
    Redan lngtar mitt hjerta, att tervnda till hemmet.

    Honom svarte derp Menelaos, vldig i hrskri:
    O Telemachos, lnge ej jag qvarhller dig hrstds,
    Efter du lngtar att fara; jag ledes sjelf vid en annan
    Gstmottagande man; som srdeles visar sig vnkr,         70
    Srdeles omak gr; af allt det bsta r lagom.
    Likdant ondt r en man, som gst, d sjelf han ej nskar,
    Ndgar att resa, och den, som qvar den hastande hller.
    Gsten hos dig vlplga, men nskar han resa, s tillt.
    Vnta likvl, tilldess jag i vagnen bringar dig sknker,   75
    Skna, dem sjelf du med gonen ser; jag qvinnorna bjuder,
    Mltid rikligt, som huset frmr, i salarna reda.
    Beggedera det r, bd ra med gamman, och btnad,
    Att, p frukosten, man omtliga jorden bereser.
    Men om du nskar att frdas bd Hellas igenom och Argos,   80
    Och att jag fljer dig sjelf, jag skall dig hstarna spnna,
    Samt ledsaga till menskornas stder; ej heller oss ngon
    Slpper med hndren toma, men _ett_ han tminstone gifver,
    Antingen en vlkopparne trefot, eller en kittel,
    Eller mulorna tv, eller ock ett gyllene dryckskrl.       85

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Atreides, zeusfostrade drott, du mnnernes frste,
    Redan jag vill hemvnda till vrt; ty jag lemnade icke
    Ngon vktare qvar, d jag reste, vid skatterna mina;
    Att gudmaken, min far, uppskande, sjelf jag ej mtte      90
    D, eller ock en kostelig skatt mig ur salarna rfvas.

    Men nr detta frnam Menelaos, vldig i hrskri,
    Strax pstunden han bjd sin geml och trnorna sina,
    Att tillreda i huset ett ml af de rika frrder.
    Honom nalkades sen Boethos' son, Eteoneus,                 95
    Stigen ur bdden nyss, ty ej lngt frn kongen han bodde.
    Eld att tnda nu bjd Menelaos, vldig i hrskri,
    Honom, och kttet steka; och han, det hrande, lydde.
    Sjelf i gemaket ocks nedsteg han, det doftiga, sedan,
    Ensam ej; Megapenthes med honom, och Helena fljde.       100
    Men d de dit ankommo, der alla klenoderna lgo,
    Atreides i sin hand strax fattade dubbelpokalen,
    Och befallte sin son Megapenthes den silfverne sklen
    Med sig fra, men Helena stod vid kistorna sina,
    Der allskiftande mantlarne funnos, dem sjelf hon arbetat.  105
    En af dessa nu Helena tog, den dla bland qvinnor,
    Hvilken uti broderier den grannaste var, och den strsta,
    Och som en stjerna han lyste, och lg bland samtliga underst.
    Huset igenom de sen framgingo, tilldess att de funno
    Telemachos, tilltalad utaf blondlock Menelaos:            110

    Ssom i sinnet du rnar, Telemachos, mtte dig hemfrd
    Ock frunnas af Zeus, hgtdundrande maken t Here!
    Men af de sknker, som ligga, klenodier, uti min boning,
    Den dyrbaraste vill jag dig ge och sknsta bland alla;
    Dig vill jag gifva en blandningspokal, och silfverne r han  115
    Hel och hllen, dess brddar af gull fullbordade ro,
    Verk af Hephaistos: den sknkte mig Phaidimos, hjelten,
    De Sidoniers konung, enr hans hus mig emottog,
    tervndande hem. Dig vill jag nu denna frra.

    Ordade s; och lade i hnderna dubbelpokalen              120
    Hjelten Atreides; derhos den blnkande silfskln
    Hmtande, lade fr honom den vldiga drott Megapenthes
    fven, och Helena sig, den fagerkindade, infann,
    Med sin mantel i hndren, och talade ordet, och sade:

    lskade son, jag fven t dig vill gifva en gfva,        125
    Minne af Helenas hand, fr att vid mngljufveligt brllop
    Bras af makan din; mellertid hos lskade modren
    Ligge i salen hon gmmd; du komme mig gladelig ter
    Till vlbyggda palatset, och hem till fdernejorden!

    Ordande s i hndren hon gaf; han gladlig emottog.        130
    Och det lade uti vagnskorgen Peisistratos, hjelten,
    Tagande mot, och dervid beundrade allt i sitt sinne.
    Dessa frde nu bda i saln blondlock Menelaos,
    Och de satte sig sedan upp bd bnkar och stolar.
    Men tvttvatten i skln ihllde en trna, och frambar     135
    I den skna och gyllne, upp tvttfatet af silfver,
    Vattnet, och dukade dr bredevid det fejade bordet;
    rbara skafferskan hmtade brd, och satte fr dessa,
    Samt mng rtter dertill, af allt hvad huset frmdde.
    Kttet Boethos' son skar snder, och delte i bitar,       140
    Vin kredensade sonen af rebekrnt Menelaos.
    Och till de frdiga rtter, som vankades, hndren de rckte.
    Men lystmtet af mat och af dryck enr de nu undftt,
    Strax Telemachos d och den lysande sonen af Nestor
    Spnnde hstarna fr, och stego i pyntade vagnen,         145
    Krde s porten igenom och dnande pelaregngen.
    Med dem fljde Atreides ocks, blondlock Menelaos,
    Och i hgra handen han bar hjertfgnande vinet,
    Uti gyllne pokal, att de offergjutande fore.
    Stllde sig framfr hstarna sen, drack till dem, och sade: 150

    Faren, J ynglingar, vl, och till Nestor, mnnernes herde,
    Helsningar bringen; mot mig som en far han stdse var huldsinnt,
    D vid Troia i fejd vi lgo, Achaiernes sner.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Ja, zeusfostrade drott, fr honom allt, som du sger,     155
    Skole vi omfrmla derhemma; o mtte jag fven
    ter till Ithaka lnd, fr Odysseus f i vr boning
    Sga, hur jag frn dig, delaktig af yppersta vnskap,
    Kommer, och med mig bringar klenodier, mnga och dyra!

    Medan han ordade detta, der flg en fgel t hger,       160
    rn han var, med en hvit, ofantelig gs i klorna,
    Tam frn grden, och der hgt skriande jagade honom
    Mnner och qvinnor, men han, frst nalkades dessa helt nra
    Och flg sedan t hger om hstarna; nr de det sgo,
    Vordo de glade, och hjertat fr hvar uppvrmdes i brstet.  165
    Men Peisistratos d, Nestorides, brjade orda:

    Sg, zeusfostrade drott, Menelaos, mnnernes frste,
    Om jertecknet t oss eller dig nu vistes af guden.

    Sade; och fverlade nu oreskr Menelaos,
    Hur han begrundande, skulle ett svar sakenligen gifva,    170
    Men lngsljade Helena strax tog ordet och sade;

    Hren mig; jag fr eder vill sp, som i sinnet mig lgga
    De oddlige gudar, och sjelf jag tror, att det lyktas.
    Lika om rnen der borttog gdgsen frn grden,
    Kommande dn frn berget, der tt och yngel han eger;     175
    S Odysseus, mng qval uthrdande, irrande mngstds,
    Hem skall lnda, och hmnas; kanske r han fven nuredan
    Hemma, och ondt helt visst anstmplar han friarna alla.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    S nu gifve det Zeus, hgtdundrande maken t Here!        180
    D som en gudom skulle jag ock kalla dig hemma.

    Sade; och slog med pisken p hstarna; desse i fyrsprng,
    Rusade utt fltet, och hastade staden igenom.
    De heldaglige skakte sitt ok, det brande tvesids.
    Ned gick solen, och vgarne ren omdunklades alla.         185
    Men till Pherai lnde de an; der bodde Diokles,
    Son till Orsilochos, hvilken var sjelf en son till Alpheios.
    Natten sofvo de der; gstsknker fr bde han stllde.
    Och d sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Spnnde de hstarna fr, och stego i pyntade vagnen;      190
    Krde s porten igenom och dnande pelaregngen.
    Han p hstarna slog, och de ej ovillige flgo.
    Och snart hunno de fram till Pylos' resliga fste,
    Och Telemachos talade d till sonen af Nestor:

    Nestorides, sg, ville du vl mig lofva att gra          195
    Hvad jag begr? gstvnner ndock vi ju rose oss vara
    Allt frn fdernes vnskap; och vi jemnrige re;
    Ock skall denna resa n mer oss frena i samdrgt.
    Fr mig ej bortom skeppet, o drott, men lemna mig derstds,
    Att ej den gamle uti sitt palats, mot min vilja, mig hller,  200
    nskande vlundfgna; jag mst skyndsamligen hemt.

    Sade; och Nestorides nu fverlade i sinnet,
    Huru han rttligen sig ptagande saken bedrefve.
    Honom begrundande s mer gagneligt syntes det vara:
    Hstarna vnde han rakt mot snabba galejan och hafvet,    205
    Samt afpackade i bakstfven de dyrbara sknker,
    Bde klder och gull, som honom gett Menelaos,
    Och uppmanande sen han talte de vingade orden:

    Stig nu hastigt ombord, och befall kamraterna alla,
    Frrn jag hem anlndt, och berttat saken fr gubben.     210
    Ty jag vet det frvl uti mitt sinne, och hjerta,
    Huru hans lynne r stolt; ej skall han lta dig fara;
    Men hit kommer han sjelf, och bjuder dig; icke jag menar,
    Att han vnder allena igen; ond blir han isanning.

    Ordande s, han derhos sknhriga hstarna pdref,        215
    ter till Pyliers stad, och snart till hemmet han lnde.
    Men Telemachos mante kamraterna nu, och befallte:

    Bringen, kamrater, redskapen in p den svarta galejan,
    Stigom sjelfve ombord, att vi m fullborda vr resa!

    Sade; och honom strax hrsammade desse, och lydde;        220
    Stego s alle ombord, och sig satte p tofterna genast.
    Detta bestyrde han nu, och offrande bad till Athene,
    Vid bakstammen af skeppet; d nalkades honom en fremling
    Nra intill, som frn Argos var rymd, sen han drpit en annan.
    Siare mannen var, och ledde sin tt frn Melampus,        225
    Som tillfrne i Pylos had' bott, smboskapens moder,
    Rik bland Pyliers folk, beboende kostliga sttrum.
    Sen han gick till ett annat folk, och flydde sitt hemland,
    Samt stormodige Neleus med, bland lefvande blast,
    Som fr ett rundeligt r tillrckliga, skatterna mnga    230
    Hll med vld; mellertid Melampus i Phylakos' salar,
    Bunden med tryckande band, uthrdade grsliga plgor,
    Allt fr Neleus' dotter, och fr den tunga frblindning,
    Hvilken honom i sjln laggt skrcklig gudinna Erinnys.
    Dden han undgick dock, samt dref hgtrmande oxar        235
    Frn Phylak till Pylos, och npste den vldiga Neleus
    Fr dess skndliga verk, och bragte t brdren en maka
    Till hans grdar, men sjelf bortdrog han till fremmande folkslag,
    Till hstnrande Argos; ty der var honom af det
    Ordnadt, att bygga och bo, och mnga Argeier beherrska.   240
    Der han tog sig geml, hgtakigt palats t sig gjorde,
    Blef Antipbates' fader och Mantios', vldige sners.
    Vidare fddes af Antiphates storsinnte Okles,
    Men af Okleies stridsmanande Amphiaraos,
    Hvilken af Aigisbraren Zeus och Apollon var lskad       245
    Srdeles med all krlek, och hann ej till trsklen af ldern,
    Utan fr qvinnosknkernas skull vid Thebe han omkom.
    Voro s sner hans Alkmaion, och Amphilochos ock.
    Mantios fader blef t Kleitos och t Polypheides.
    Men gullthronande Eos frsann bortrfvade Kleitos         250
    Blott fr hans sknhets skull, att han mtte bland gudarna vistas.
    Men storsinnt Polypheides Apollon gjorde till spman,
    Bst bland ddliga, nr nu var dd kong Amphiaraos.
    Till Hyperesia flyttade han, uppbragt p sin fader,
    Och der boende spdde han sen t ddliga alla.            255

    Hans son var det som kom, och han sjelf Theoklymenos hette;
    Strax till Telemachos trdde han fram, och trffade honom,
    Offergjutande, bedjande n vid snabba galejan,
    Och tilltalande honom, han sade bevingade orden:

    Kre, emedan jag just antrffar dig offrande hrstds,    260
    Jag vid offret ropar dig an, vid guden, och sedan
    Vid ditt hufvud och vid kamraternes, hvilka dig flja,
    Mig, som frgar dig, sanningen sg, och henne frdlj ej:
    Ho? hvarifrn r du? hvar r dig stad och frldrar?

    Honom Telemachos nu, den frstndige svarte, och sade:    265
    Sannerlig vill jag, o fremling, t dig tillpricka bertta:
    Jag frn Ithaka r till min brd, min fader Odysseus,
    Om han det var; nu har han frgtts i jemmerlig ofrd.
    Derfre nu jag kamraterna tog och den svarta galejan,
    Och kom hit fr att sprja om fadren, som lnge r borta.  270

    Honom terigen gudlik Theoklymenos svarte:
    S r frn hemmet ocks jag skild, emedan jag drpte
    Der en frvandt; men brder och vnner, mnge befinnas
    I hstnrande Argos, som vidt de Achaier beherrska.
    Nu undslippande dden af dem och det svarta frderfvet,   275
    Flyr jag, frty det blifvit min lott att hos menniskor irra.
    Lt nu mig stiga ombord, emedan jag, flyende, beder,
    Att de ej mtte mig drpa; jag tror de mig flja i spren.

    Honom Telemachos nu, den frstndige svarte, och sade:
    Dig, som nskar mitt skydd, jag ej stter frn jemna galejan;  280
    Flj mig, derhemma du skall undfgnas med sdant, vi hafve.

    S han sade, och tog af fremlingen kopparne spjutet,
    Och det lade p dcket utaf tverodda galejan;
    Sjelf ock steg han ombord upp hafseglande skeppet,
    Satte sig ned derefter uti bakstammen och vid sig         285
    Bjd Theoklymenos sitta; de akterlinorna lste.
    Telemachos fljsmnnerna sen anmante, att hurtigt
    Fatta i redskapen tag; skyndsamligen lydde de honom.
    Furune masten uti urhlkade mellanplankan
    Reste de upp att st, samt bundo med linorna honom,       290
    Spnnde s hvita seglen med vlhopfltade remmar.
    t dem snde en gynnande vind klargda Athene,
    Blsande friskt i rymderna fram, att fortast galejan
    Hafvets saltiga vg skull' lpande lgga tillrygga.
    Ned gick solen, och vgarne ren omdunklades alla.         295
    Skeppet t Pherai for, framjagadt af vind frn Kronion,
    For det herrliga Elis frbi, der Epeierne herrskap
    Ddan emot Spetsarne fram Telemachos styrde,
    Grubblande, om han skull' dd undslippa, om tagas tillfnga.

    Begge i kojan nu, Odyseus och den redlige herden,         300
    to, och bredvid dem ock to de frige mnner.
    Men lystmtet af dryck och af mat enr de nu undftt,
    Talte bland dem Odyseus, och frestade svinaherden,
    Om han vnligt nnu vlfgna skulle, och bedja
    Drja qvar i sitt tjell, eller, ock affrda till staden:  305

    Hr mig nu, Eumaios, och frige andre kamrater!
    Jag hrifrn till stan mig nskar begifva imorgon,
    Tiggande, att jag ej dig omakar och dina kamrater.
    Gif du mig gagneligt rd, och en god vgvisare medsnd,
    Som ledsagar mig dit; sjelf skall jag i staden, af ndtvng, 310
    Irra, om ngon t mig en bgare rcker och kaka.
    Och nr jag sedan kommer till dle Odysseus' boning,
    Tidender sga jag vill t frstndiga Penelopeia,
    Samt inmnga mig ock i de trottsige friarnes sllskap,
    Om de mig gfve ett ml, som ha otaliga rtter.           315
    Genast gjorde jag fven t dem, hvad nnsin de ville;
    Ty jag sger dig rent, gif akt du, och hr hvad jag talar:
    Af Hermeias' gunst, budbrarens, hvilken t alla
    Menniskors handlingar ger behaget och ran allena,
    I tjenstfrdighet skulle med mig ej tfla en ddlig,      320
    Vl att tnda en eld, eller ock att spjelka sig torr ved,
    Eller att freskra, och steka, och bgarn kredensa;
    Sdant allt som de ringare pl t de mktiga gra.

    Honom talte du till uppbragt, svinherde Eumaios:
    Ve, du fremmande man, hvad har dig fr tanke i sinnet     325
    Kommit? Isanning du nskar vl derstds bringas om lifvet,
    Om du besluter att mnga dig in bland friarnes skara,
    Hvilkas bevg samt trots till jerniga himmelen stiger.
    Visst ej sdane ro, som du, alls deras betjenter,
    Men ungherrar, och vl insvepte i kappa och lifrock,      330
    Blankade stds till hufvut ocks, samt dejliga kinder,
    Alle som dem uppassa; och stds vlbonade borden
    Ock betungade ro af vin, af brd och af stekar.
    Men blif qvar, ty ej ngon af din hrvaro besvras,
    Hvarken jag eller ngon ibland de kamrater jag eger.      335
    Men nr Odysseus' lskade son anlnder till hemmet,
    Han dig klder klder upp, bd kappa och lifrock,
    Samt affrdar dig hn, dit hjertat manar och sinnet.

    Honom svarte derp mngprfvade, dle Odysseus:
    Ack, att du vor', Eumaios, s kr fr fader Kronion.      340
    Ssom fr mig, d du gjort mig slut p irring och jemmer!
    Smre n kringstrykeri ej annat fr ddliga finnes;
    Men fr den slema magens behof ha leda bekymmer
    Ddlige mn, dem irring och qval pkommer och ofrd.
    Nu d du hller mig qvar, och bjuder att honom frbida,   345
    Mig dock ngot frtlj om den dle Odysseus' moder,
    fvensom far, som han lemnade hr p sin lderdoms trskel,
    Om de lefva nnu inunder den strlande solen,
    Eller om redan de dtt, och i As' boningar ro.

    Honom talte nu till svinherden, mnnernes frste;         350
    Sannerlig vill jag dig, fremmande man, allt noga bertta.
    nnu lefver Laertes, och beder stds till Kronion,
    Att i egna rum ur hans lemmar lifvet m flykta,
    Ty frskrckligt han srjer den bortavarande sonen,
    Samt sin hulda geml, den frstndiga, som med sin bortgng  355
    Mest dock srade honom, och gjorde till gubbe frtidigt.
    Srjande fver sin son, den rebekrnte, hon bortdog
    Jemmerfullt; o, mtte ej s aflida en annan,
    Som, hr boende, blifvit mig kr, och krlek bevisar?
    Medan allts hon lefde, nsknt ock mycket bekymrad,      360
    Var det mig krt mellertid, att eftersprja och frga;
    Med lngsljade Ktimena hon uppfostrade sjelf mig,
    Med sin hurtiga dotter, som yngst bland barnen hon framfdt;
    Jemte denna jag fostrades; knappt hon mig lskade mindre.
    Men d vi bda ren mngljufliga ungdomen hunnit,          365
    Henne till Same gifte de bort, och fingo millioner.
    Mig deremot liftrja och mantel, srdeles granna
    Klder, sjelf hon kldde upp, och sandaler p fttren,
    Och bortsnde till landet, och dock mer hjertligt mig afhll.
    Nu allt detta jag mst umbra frvisso; likvl mig        370
    Salige gudar frkofra det vrf, vid hvllket jag flas;
    Sjelf jag ter och dricker deraf, och ger t de arma.
    Ty af min egen fru jag ej mer fr hra ett vnligt
    Hvarken rd eller dd; ofrd instrtat i huset,
    fvermodige mn; dock tjenarne nska s gerna,            375
    Att f tala med frun, samt sprja om ett och om annat,
    fven att ta och dricka, och sen medfra till landet
    Ngot sdant, som stds en tjenares sinne frnjer.

    Svarande honom talade till mngrde Odysseus:
    Ack, hur du ren som liten en pilt, svinherde Eumaios,     380
    Irrat vida omkring frn fosterland och frldrar!
    Men nu vlan mig detta frtlj, och noga bertta,
    Monne de ddlige mns bredgatiga fste frstrdes,
    Som din fader bebodde, och vrdnadsvrdige moder;
    Monne dig, ensamlemnad vid fren eller vid korna,         385
    Ha fiendtlige mn medtagit p skeppen, och bortslt
    Hit till kongens palats, och han gett anstndig betalning?

    Honom talte nu till svinherden, mnnernas frste:
    Fremling, emedan om detta du mig tillsprjer och frgar
    Hr d med tystnad p, frplga dig, sitt der, och bgarn  390
    Omskt; ntterne ju ondliga ro; att sofva
    Gifva de tid, och att hra p gladeligt prat; och ej br du
    G frtidigt i sng; ty mycken hvila r olust.
    Bland de andra enhvar, som hjertat bjuder och sinnet,
    Gnge att sofva; men strax nr morgonrodnaden randas,     395
    te han frukost frst, och derp grdssvinena flje.
    Vi tv hr mellertid i kojan, vid bgarn och fatet,
    Oss med hvarandras bittra bekymmer mga frlusta,
    Minnandes dem; ty mannen jemvl af qvalen frlustas,
    Om han srdeles lidit, och srdeles vida har kringrest.   400
    Och nu sga jag vill hvad du mig tillsprjer och frgar.

    Syria heter en , om ngonsin namnet du hrde,
    Ofvan Ortygia, just der solens vndningar ro,
    Icke s alldeles menniskorik, men eljes frtrfflig,
    Betesgod, lammgod, och hvetesymnig och vinrik;            405
    Hunger kommer ej nnsin i landet, ej heller en annan
    Skrckelig sjukdom der de elndiga menniskor nalkas.
    Men nr gamla de bli, de ddliges slkten i staden,
    Silfverbgig Apollon d, af Artemis tfljd,
    Nalkas med ljufliga pilar, och dem, anfallande, ddar.    410
    Stder tvenne der ro, och tvefaldt deladt r allting,
    fver dem bda min far tillfrne regerte som konung,
    Ktesios Ormenides, oddliga gudarnas like.
    Skeppsnamnkunnige mn, Phoiniker, lnde dit engng,
    Sklmar, frande med smsaker p svarta galejan.          415
    Hyste nu fadren min i sitt hus en qvinna frn Sidon,
    Vacker och stor derjemte, och kunnig i herrliga sljder;
    Henne frfrde de nu, de mngfrslagne Phaieker.
    Medan hon bykte en gng, vid hlkade skeppet, sig mngde
    Ngon med henne i lskog och bdd. Slikt sinnet frfrer  420
    Hos de afliga qvinnor, nsknt anstndiga eljes.
    Sedan sporde han, hvilken hon var, och hvadan hon komme;
    Hon anviste pstund min fars hgtakiga boning:

    Frn mngkopparne Sidon jag mig bermmer att vara;
    Och jag en dotter till Arybas r, den hgligen rike;      425
    Men de Taphier rfvade mig, rofgirige mnner,
    Nr frn fltet jag kom, samt frde mig hit, och frslde
    Till den mannens palats, och han gaf tillrcklig betalning.

    Henne svarte derp den mannen, som nemligen lskat:
    Sannerlig nskar du nu, att med oss f fara till hemmet,  430
    Att du m skda din fars och din mors hgtakiga boning,
    Samt dem sjelfva? -- De lefva nnu, och rika de kallas.

    Qvinnan honom igen tilltalte, och svarte, med orden:
    fven s m det vara, allenast J viljen, J sjmn,
    Mig bekrfta med ed, att bringa till hemmet mig oskadd.   435

    S hon sade; och de aflade den ed, som hon skat.
    Men ssnart som de svurit, och eden samtlige gifvit,
    Talade qvinnan terigen, och svarte med orden:

    Tyst, tyst! icke m mig bland edra kamrater en ende
    Nu tilltala med ord, om han mter mig anten p vgen,     440
    Eller vid kllan ocks, att man ej gr hem, och fr gamla
    Kongen berttar derom, och han mig, misstnkande fjettrar
    I frskrckliga bojor, och er anstemplar en ofrd.
    Minnens vl hvad jag sagt, och skynden att kpa er vgkost.
    Men d galejan redan r full af mat och af dricka,        445
    M till palatset snart ankomma derefter ett budskap;
    Ty ock gull vill jag bringa, som rkar mig komma i hndren;
    Gerna dessutom t eder ocks erlgger jag afgift;
    Ty jag fostrar en son till den vldige herren i huset,
    Just en frstndig pilt, som med mig utspringer p grden.  450
    Honom jag bringar till skeppet, och er osgelig lsen
    Skaffar, hvarhelst ni ocks m slja till fremmande honom.

    Sedan detta hon talt, bortgick hon till granna palatset.
    ret igenom hos oss qvarstannande, hade de redan
    Sig lifsmedel i mngd upphandlat p svarta galejan.       455
    Men d det hlkade skepp med dessa var lastadt till hemfrd,
    D afsnde de bud, som skulle fr qvinnan det bda.
    Strax d en mngklok man till min faders boningar lnde,
    Med en gyllene ked i sin hand, upptrdd p elektron.
    Denna i saln bd trnorna nu och min vrdnade moder       460
    Gfvo frn hand till hand, och med gonen skdade noga,
    Lofvande gifva betalning; han vinken gaf nu i tysthet.
    Sedan han vinkat, tillbaka han gick till hlkade skeppet.
    Men hon tog mig vid handen, och frde mig bort ur palatset,
    Och derunder hon fann bd bord och pokaler i frsaln,     465
    Stllda t gstande mn, som stds omgfvo min fader.
    Desse till rds sig begifvit, och folkfrsamlingens rstplats.
    Strax tre bgrar hon tog, och, gmmande dessa i barmen,
    Bortbar; men jag fljde, af ofrstndighet, efter.
    Ned gick solen, och vgarne ren omdunklades alla.         470
    Vi med skyndande steg upphunno den brusande hamnen,
    Der sig befann de Phaiekiske mns sjsnabba galeja.
    Stigne derefter ombord, de foro p flytande vgar,
    Sen vi stigit ocks; Zeus snde en gynnande kultje.
    Sex dar seglade vi alltjemt bd ntter och dagar;         475
    Men nr den sjunde dagen oss Zeus tillsnde, Kronion,
    Pilglad Artemis d ihjelskt qvinnan med bgen,
    Och hon i svinkln tumlade ned, som rtan i hafvet;
    Nu, t hvalar och fiskar att varda ett byte, de henne
    Kastade ut; jag lenmades qvar, bedrfvad i hjertat.       480
    Bragte s dessa till Ithakas  bd vinden och vattnet,
    Och der handlade mig Laertes med skatterna sina.
    Slunda kom jag att se med gonen Ithakas kuster.

    Honom svarte derp zeusfostrade drotten Odysseus:
    O Eumaios, mig hjertat i brstet du hgligen rrde,       485
    Tljande alla de qval, som du utsttt har i ditt sinne,
    Men dock lade t dig bredevid det onda det goda
    Zeus, ty sen mycket du lidit, du kom till en mildelig herres
    Boningar, hvilken isanning bd mat dig gifver och dricka
    Krvnskapligt; du lefver ett frjdsamt lif; hvaremot     490
    Ja irrande kring till mnga de ddliges stder, r hitlnd.

    S nu ordade de med hvaran om detta och dylikt,
    Och sen sofvo de bda, ej lng stund, utan en liten;
    Ty sknthronande Eos pstund framtrdde, och seglen
    Refvade d Telemachos' mn vid stranden, och skyndsamt    495
    Masten fllde, och rodde i hamn med ror galejan,
    Kastade ankaren ut, samt akterlinorna bundo.
    Och vid hafvets brnning jemvl utstego de sjelfve,
    Redde sin mltid till, och mngde det gldande vinet.
    Men lystmtet af mat och af dryck enr de nu undftt,     500
    Telemachos, den frstndige, s begynte att orda:

    Bringen J frige hdan till stan den svarta galejan,
    Men till herdarna jag vill begifva mig nu och till landet,
    Och i afton jag kommer till stan, sen godsen jag skdat,
    Och i morgon t er vlplgning fr resan jag gifver,      505
    Kosteligt ml af ktt, och af dryckesljufliga vinet.

    Honom terigen gudlik Theoklymenos svarte:
    lskade son, hvart skall jag d g? hvars boningar nalkas,
    Bland de samtliga mn, som p klippiga Ithaka herrska?
    Skall jag vl g till din moder gerad och till boningar dina?  510

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte, och sade:
    Eljes skulle isanning jag ock, att g till vr boning
    Mana dig; der undfgnad ej tryter; det vore likvl dig
    Smre, emedan jag sjelf r borta, ej heller dig modren
    Skulle se, ty ej ofta bland friarne plr hon i huset      515
    Visa sig, utan frn dem aflgsnad i loftet hon vfver.
    Men jag en annan man vill nmna dig; honom du mste,
    Vise Polybos' lysande son, Eurymachos, ska,
    Hvilken likt med en gud nu vrdas af Ithakas mnner.
    Ty han r aldrafrnmst bland alla, och ifrigast nskar   520
    Att f kta min mor, och Odysseus' rike besitta.
    Men den olympiske Zeus bst vet, han som thronar i ethern,
    Om, frrn brllopet sker, han olycksdan t dem lyktar.

    Medan han talade s, till hger en fgel der framflg,
    Hken, Apollons ilande bud, och en dufva i klorna         525
    Hllande, snder han slet, och strdde dess fjedrar p marken,
    Just emellan Telemachos sjelf och den snabba galejan.
    Och Theoklymenos nu frn kamraterna kallande afskiljs,
    Hngde sig fast vid hans hand, samt talade ordet, och sade:

    lskade, utan en gud ej flg den fgeln t hger.         530
    Som jertecken pstund, anskdande, honom jag knnde.
    Mera mktig n er, ej finnes p Ithaka ngon
    Annan stmma; men J stds skolen som konungar herrska.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte, och sade:
    Mtte, o fremmande man, fullbordas detta orakel!          535
    D skall af mig du frnimma bd vnskap och rikliga sknker
    Strax, s att hvar, som mter, dig visst lycksalig beprisar.

    Sade; och talade till Peiraios, redlige vnnen:
    Klytios' son, Peiraios, i annat har du mig tlydt
    Mer n de andre kamrater, som med mig fljde till Pylos;  540
    Nu m du fra ocks gstvnnen hem till din boning,
    Samt vnskapligen hylla och ra, tilldess att jag kommer!

    Honom Peiraios, lanspriselig, svarade sedan:
    Skulle, Telemachos, der du drja, fast aldrig s lnge,
    Honom vrda jag vill, och han ej gstsknker skall sakna.  545

    Sade; och steg s ombord, och kamraterna fven befallte
    Samtliga stiga ombord, samt akterlinorna lsa.
    De uppstego d strax, och sig satte p tofterna neder.
    Men Telemachos bandt vid fttren de sttliga skorna,
    Tog sitt vldiga spjut, med hvassa kopparn beslaget,      550
    Frn skeppsdcket; och de strax akterlinorna lste.
    Sedan lade de ut, och foro till staden, som bjudit
    Hade Telemachos, lskelig son, af dle Odysseus.
    Honom, i vldiga steg, snart ftterna frde till grden,
    Der otaliga hjordar af svin han hade, bland hvilka        555
    Sof svinherden, den trogne, emot husbnderna vlsinnt.




Sextonde Sngen


    Begge i kojan nu, svinherden och drotten Odysseus,
    Tnde sig eld, och redde, i morgongryningen, frukost,
    Och affrdade herdarna sen med samlade svinen.

    Men kring Telemachos svngde de glafsande hundarne svansen,
    Utan att sklla; d varsnade ock den dle Odysseus          5
    Veftande hundarna strax, och omkring var dnet af fttren
    Och till Eumaios pstund han talade vingade orden:

    O, Eumaios, minsann en kamrat helt skert dig kommer,
    Eller en annan bekant, emedan ej hundarne sklla,
    Utan vefta med svansen omkring, fotdnet jag hrer.        10

    Ordet ej n var sagdt, nr honom den lskade sonen
    Stod der i farstun, frskrckt svinherden spratt frn sitt ste,
    Och ur hnderna fllo de krl, som han plgade nyttja.
    Blandande gldande vinet, han gick sin herre tillmtes;
    Kysste hans hufvud, och kysste hans bda tjusande gon,    15
    Hndren begge jemvl, och ymnigt trarne runno.
    Liksom en far sin son vlmenande hjertligt emottar,
    Kommen hem p det tionde r frn fjermare lnder.
    Den hgtlskade, ende, fr den mng sorger han utsttt.
    S svinherden ocks gudskna Telemachos genast             20
    Kysste, och famnade om, som hade ur dden han rddats.
    Och veklagande talade han bevingade orden:

    Telemachos, du r hr, krlsklige frjd! Jag ej mera
    Trodde mig f dig se, d du for p galejan till Pylos.
    Men nu, vlan, trd in, gullbarn, att jag mtte i sjlen   25
    Frjdas, skdande dig, som nyss r hemma frn fjerran!
    Ty ej ofta hitut du till landet och herdarna kommer,
    Utan du dvljes i stan; ty s det lyster ditt sinne,
    Att anskda de giljande mns frderfliga skara.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte och sade:     30
    Vare det s, min far; men fr din skull hit jag har kommit.
    Att jag med gonen mtte dig se, och hra din stmma,
    Om min moder nnu bor qvar i palatset, om redan
    Henne en ann bland mnnerna frt, och klder frutan
    Ligger Odysseus' bdd, af spindelvfvar besmutsad.         35

    Honom svarte igen svinherden; mnnernes frste:
    Visserligen nnu med tligt sinne hon drjer
    Qvar i salarna dina, och jemmerfulla bestndigt
    Fr den grtande flykta sin kos bd ntter och dagar.

    S han sade; och tog af Telemachos kopparne lansen,       40
    Men stentrskeln fver han steg, och trdde i rummet,
    Och fr honom vek frn sin plats hans fader Odysseus,
    Och Telemachos hindrade det,  sin sida, och sade:

    Sitt, o fremling, vi skola vl ock hr hitta en annan
    Plats i vrt tjell; hr finnes den man, som skaffar en sdan. 45

    Sade; och han gick ter, och satte sig; herden t denne
    Bredde inunder grnskande ris, och derofvan ett frskinn.
    Och der satte sig sen den lskade son af Odysseus.
    Lade s fram svinherden fr dem ock faten med stekta
    Kttet, som dagen frut de tande lemnade frigt.          50
    Rgade upp skyndsamligen brd i korgarna fven,
    Och utmngde i stnkan det hningljufliga vinet.
    Satte sig sedan sjelf midtemot den dle Odysseus.
    Desse hnderna rckte till redda och frdiga rtter;
    Men lystmtet af mat och af dryck enr de nu undftt,      55
    D Telemachos strax tilltalte den redliga herden:

    Far, hvarifrn r fremlingen lnd? och huru ha sjmn
    Honom till Ithaka bragt? hvad tro de sig vara fr karlar?
    Ty jag frmodar vl ej att han hit, fotgngare, kommit.

    Svarande honom talte du till svinherde Eumaios:            60
    Visserlig dig, min son, jag allt sannfrdigt vill sga.
    Frn det rymliga Kreta han sger sig vara till hrkomst,
    Och han berttar sig hafva beskt mng ddligas stder,
    Irrande kring; ty en gud t honom detta beslutit.
    Men bortlupen ifrn Thesprotiske mnners galeja,           65
    Till min koja han kom; t dig antvardar jag honom.
    Gr nu ssom du vill, skyddskande mnde han vara.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte och sade:
    Detta allt du har sagt hjertfrtande visst, o Eumaios;
    Ty hur skall i vrt hus gstvnnen jag kunna emotta?       70
    Sjelf r jag ung nnu, med hnderna icke jag vgar
    Frn mig vrja en man, enr frst vredgad han blifver,
    Fr min moder i sjln tvefaldigt tanken begrundar,
    Anten hon qvar m blifva hos mig och bestyra om huset,
    Aktande s sin gemls sofbdd, och pratet i landet;        75
    Eller hon fljer den bland Achaierna, hvilken, den bste,
    Friar till henne derhemma, och ger de rikaste sknker.
    Men p den fremmande mannen, emedan till dig han r kommen
    Vackra klder jag sjelf vill klda, bd mantel och lifrock;
    Jag vill ett tvebetts svrd ock gifva, och skor p hans ftter, 80
    Samt affrda ehvart hans hjerta och sinne m lysta.
    Men om du vill, s hehll och frplga honom vid stallen
    Och jag vill klder hit afsnda och mat till att ta.
    Allslags, att han ej dig omakar och dina kamrater.
    Dit tillter jag alldeles ej bland friarne honom           85
    Komma, emedan de ha ett ytterst skndeligt hgmod.
    Att de ej honom begabba, som mig stor smrta ju vore.
    Svrt r, ngot frm, d man r omgifven af flera.
    Ock fr en tapper man, ty de lngt starkare ro.

    Honom talade till mngprfvade, dle Odysseus:             90
    lskade, om fr mig tillbrligt r fven att svara,
    Sannerlig snderslites mig hjertat, d detta jag hrer,
    Hvilka skndliga dd anstemplas af friareskaran
    Hemma i salarna, dig till trots, som likvl r en sdan.
    Sg mig, kufvas du nu frivillig, eller monn folken         95
    Hata i landet dig s, hrsammande gudens orakel.
    Sg, eller skyller du brdren derfr, p hvilka i striden
    Litar en man, fast vore ocks stor trta  frde.
    Ty om jag vore s ung som du, med detta mitt sinne,
    Eller jag vore en son af Odysseus, eller han komme        100
    Sjelf kringirrande hit, -- ty nnu r skl till frhoppning --:
    D afhugge en fremmande man mig hufvudet genast,
    Om fr hvarenda af dem jag ej skull' blifva en ofrd.
    Gngen i salarna in hos Laertiaden Odysseus.
    Men om jag ensam der blef fvermannad af mngden,         105
    Ville jag hellre likvl, nedsablad i salarna mina,
    Stupa, n dag frn dag skda de skndliga dater,
    Fremlingar, som missfirmade bli, och de tjenande trnor
    Slpade skrckligt omkring uti de prunkande rummen,
    Och vinfaten, som tmmas till drggen, och maten, som tes  110
    Utan mtt och besked, grnslst, fr sak som ej lyktas.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte, och sade:
    Detta, du fremmande man, vill jag dig noga bertta.
    Hvarken p mig allt folket r uppbragt, eller mig hatar,
    Icke jag brderne skyllar derfr, p hvilka i striden     115
    Litar en man, fast vore ocks stor trta  frde.
    Ty med en enda son fortplantat vrt slgte Kronion;
    S Arkeisios fdde den enda sonen Laertes,
    Som ock fdde en enda, Odysseus; samme Odysseus
    Ensam i salarna lemnade mig, och hade ej gldje.          120
    Nu i hans hus fiendtlige mn, otlige ro.
    Ty de dlingar alla, som ega p arna vlde,
    Upp Dulichion, Sama, och skogbevexta Zakynthos,
    fven samtlige de, som p klippiga Ithaka herrska,
    Desse fr mor min fjesa, och svrt anstta de huset.      125
    Hon afsger sig ej det skndliga giftet, och gitter
    Slut ej gra hrp; mellertid de, frossande, slsa
    Gods mitt; snarligen fven mig sjelf de skola frda.
    Sannerlig detta likvl str allt i gudarnes hnder.
    Fader, g du pstund, och frstndiga Penelopeia          130
    Sg, att jag r helbregda, och kommit frn Pylos tillbaka.
    Men jag vill hr qvarstanna, och du vnd ter, ssnart du
    Detta t henne allena har sagt; af de andra Achaier
    Ingen hre derom; ty mnge stmpla mig ofrd.

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios:          135
    Jag begriper och vet, och en vlfrstndig du bjuder.
    Men nu, vlan, ock detta mig sg, och noga frkunna,
    Om jag p samma vg skall g till den arma Laertes
    fven med bud, som, tillfrne bekymrad hgt fr Odysseus,
    Plgade se, hur arbetet gick, och med folket i huset      140
    Spiste och drack, nr hjertat uti hans brst s befallte.
    Men nu sedan den dan d du for p galejan till Pylos,
    Sga de, att han ej mera som frr plr ta och dricka.
    Eller se hur arbetet gr; men med suckan och ngslan,
    Sitter han jemrande sig, och huden frtvinar kring benen.  145

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte och sade:
    Hrdt! men honom likvl, sknt ngslad, mste vi lemna,
    Ty isanning om allt sjelfnskligt fr menskorna vore,
    Skulle vi nska tillfrst en hemkomstdag t min fader.
    Derfr, ssnart du saken frmlt, vnd ter och vanka     150
    Ej kring fltet, att ska Laertes; men sg t min moder.
    Att med det snaraste hon en hushllsqvinna m snda
    Hemligen dit; hon sedan bertte fr gubben min hemkomst.

    Sade; och mante p herden, som tog i hnderna skorna,
    Bandt dem vid fttren, och gick till staden; ej heller Athene, 155
    Vandrande frn sitt tjell, undfll svinherden Eumaios;
    Utan hon nalkades nra och tog gestalt af en qvinna,
    Vacker och stor, erfaren uti frtrffliga sljder,
    Och hon stod der vid drrn till kojan, sedd af Odysseus;
    Hvarken Telemachos sg, ej heller varsnade henne.         160
    Ty sig gudarne ej synbarligen visa fr alla.
    Men dock Odysseus sg, och hundarne, hvilka ej skllde.
    Utan qvinkande skrmdes t andra sidan af grden.
    Hon med gonen vinkade nu; det mrkte Odysseus,
    Och ur rummet han trdde bakom grdsmuren, den hga.      165
    Stannande framfr gudinnan; d talte till honom Athene:

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Sg nu saken fr sonen din redan, och dlj ej fr honom,
    Att, anstemplande dd och frderf t friareskaran,
    Ni m vandra till ryktbara staden, och sjelf jag ej heller  170
    Lnge frn er skall drja; ty s att strida jag flas.

    Sade; och honom med gyllene staf vidrrde Athene.
    Frst hon drotten derp rentvttad mantel och lifrock
    Lade kring brstet, och kade sen hans gestalt och hans ungdom.
    ter han blef mrkhyad, och kinderna rundades ter.       175
    Dunkelt hakan omkring sig ocks ombildade skgget.
    Sedan detta var gjordt, hon vandrade dn; men Odysseus
    Trdde i kojan; hans lskade son vardt hpen fr honom,
    Vnde s gonen bort, befarande att det en gud var,
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:         180

    Annorlunda mig nu, n nyligen syns du, o fremling.
    Andra klder du har, och din hy ej mera r likdan.
    Sannerlig r du en gud, som bo i den rymliga himlen;
    Var oss ndig, att vi tacknemliga offer m bringa,
    fvensom sknker af gull, konstgjorda; och skona oss alla!  185

    Honom svarte derp mngprfvade, dle Odysseus:
    Gud jag ej r; hvi skattar du mig oddliga jemlik?
    Utan jag r din far, fr hvars skull du suckande lnge
    Lidit sorgerna mng, uthrdande mnnernas krnkning.

    Ordande s, han kysste sin son, och utfre kinden         190
    Fllde han neder en tr; men frut han hll den bestndigt.
    Och Telemachos -- ty han ej trodde det vara sin fader, --
    Svarande terigen tilltalade honom med orden:
    Sannerlig icke Odysseus du r, min far; men en gudom
    Drar mig blott, att jemrande jag n mera m sucka.       195
    Ty ej nnsin en ddelig man utrttade sdant,
    Efter eget behag, om en gud ej kommer emellan,
    Som helt ltt, d han vill, frvandlar till ung eller gammal.
    Ty helt nyligen var du en gubbe, i usliga klder,
    Nu r du gudarna lik, som bebo den rymliga himlen.        200

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    O Telemachos, icke dig hfs, din fader som hemlndt,
    Hvarken att fvermttan beundra, ej heller beprisa.
    Ty hit skall dig ej mer anlnda en annan Odysseus,
    Utan sdan jag r, sen qval jag lidit och sorger.         205
    Lnde jag hem p det tjugunde ret till fdernejorden.
    Men dethr r ett verk af strfvarinnan Athene,
    Hvilken sdan mig gr, som henne behagar, -- hon kan det, --
    Stundom en tiggare alldeles lik, och stundom en yngling
    terigen, som br p sin kropp de grannaste klder.       210
    Ltt ju fr gudarna r, som bo i himmelen vida.
    Att en ddelig man upphja, eller frringa.

    S han talte, och satte sig ned; men Telemachos genast,
    Famnande herrliga fadren, beklagade honom, och storgret.
    Och fr dem bda tv uppvaknade lusten till klagan.       215
    Och de sig jemrade hgt, mer oafltligt n fglen,
    Den krumkloade rn eller gam, fr hvilken dess yngel
    Plundras utaf landtfolket, frrn det lrt sig att flyga.
    P s mkeligt stt ur gonen gjto de trar.
    Skulle ocks fr de jmrande ljuset af solen ha nedgtt,  220
    Om Telemachos ej tilltalt sin fader pstunden:

    Sg, p hvad skepp dig, lskade far, sjmnnerne hafva
    Bragt till Ithakas strand? hvad karlar sig trodde de vara?
    Ty jag frmodar det ej, att du hit, fotgngare, kommit.

    Honom svarte igen mngprfvade, dle Odysseus:            225
    Sanningen vill jag, min son, dig visserligen bertta.
    Skeppsnamnkunnige mn, Phaieker, mig bragte, som andra
    Menniskor ock ledsaga, ehvem till Scheria komme.
    Sofvande mig de frde p hafvet i snabba galejan,
    Lade p Ithaka ned, och gfvo herrliga sknker,           230
    Koppar och gull fulltopp, sknvfda klder derjemte.
    Och det ligger, p gudarnes rd, frvaradt i grottan.
    Men p Athenes befallningar nu jag hit mig begifvit,
    Att samrda vi m om dd t fiender vra.
    Derfr, vlan, mig rkna nu friarne alla, och uppnmn,    235
    Att jag m veta, hur mnga de mn, och hvilka de ro.
    fverlggande sedan uti otadliga sinnet,
    Tnka jag vill, om vi tv dem vuxne vl ro att mta
    Ensame, andra frutan, om andra ska vi skole.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte och sade:    240
    Fader, isanning stdse jag hrt ditt herrliga rykte,
    Att du en kmpe i striderna r och i rdet frstndig.
    Dock frmycket du sade; mig hpnad betager; ej hnde,
    Att med mnga och modiga mn tv ensame hampa!
    Friarne ro ej tio precis, och tjugu ej heller,           245
    Utan flere en hop; antalet strax skall du veta.
    Frn Dulichions  hr tv och femtio valde
    Ynglingar ro, och sex hejduker flja med dessa;
    Fyra och tjugu ynglingar ock hitkommit frn Same,
    Och frn Zakynthos tjugu Achaiiske mnner ha kommit,      250
    Och frn sjelfva Ithaka tolf, de aldrafrnmste.
    Och med dem herolden Medn, och gudomlige sngarn,
    Samt tv tjenare flja, frfarne att stekarna skra.
    Skulle vi nu dem alla, derinne frsamlade, mta,
    Rds jag, att du mngbittert och svrt skall vldet bestraffa. 255
    Men om du kan uttnka t oss till hjelpare ngon,
    Detta besinna, som oss bistode med villigt sinne.

    Honom svarte igen mngprfvade, dle Odysseus:
    Saken sga jag vill, gif akt du, och hr hvad jag talar!
    Menar du vl, att fr oss Athene med fadre Kronion        260
    Nog r, eller jag skall p en annan hjelpare tnka?

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte och sade:
    Vldige hjelpare ro frsann de tv, som du nmner,
    Sknt de deruppe bland skyarna sitta; de bda beherrska
    Svl menskors slkte, som ock oddlige gudars.           265

    Honom svarte igen mngprfvade, dle Odysseus:
    Lng tid skola isanning ej de afsides frbida
    Frn den vldiga striden, d oss och friarne mellan
    Ares' kraft afgres en dag i salarna mina.
    Men du begif dig nu, nr morgonrodnaden synes,            270
    Hem, och i trotsige friarnes hop inblanda dig ter;
    Mig skall sednare ock svinherden fra till staden.
    Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad.
    Skulle de mig misshandla i salarna, dock m ditt hjerta
    Lida i brstet det, nsknt ock illa jag medfars.         275
    Om de mig huset igenom vid fttren slpa p grden,
    Eller mig kasta med spjut, pskdande m du frdraga.
    Men befall dem likvl att ifrn drskaperna afst.
    Med krvnliga ord tilltalande; dock de dig icke
    Lyda, ty ddsens dag r dem hrdt nra fr handen.        280
    Men jag vill sga dig annat, och gmm det du i ditt sinne:
    Nr mngrde Athene i sinnet sdant mig lgger,
    Skall jag dig vinka med hufvut, och sedan nr du det varsnat.
    Samtliga krigarevapnen, som ligga i salarna gmde,
    Br du lyfta och lgga i vrn af hga gemaket,            285
    Alla; och friarne sedan med fljande ljufliga ordlag
    fvertala, enr de, saknande vapnen, dig frga;
    Jag ur rken dem stllt, ty de dem ej liknade mera.
    Som, d till Troia han for, qvarlemnade fordom Odysseus;
    Men bortskmda de ro, svidt eldsngan har framtrngt.   290
    Mig dessutom n mer i sinnet lade Kronion,
    Att ni ej druckne kanske, bland er tillstllande trta.
    Mtte sra hvaran, och gra skam t gelaget,
    Samt frieriet, ty mannen till sig sjelft jernet ju drager.
    Men allena t oss tv svrd qvarlemna, och tvenne         295
    Lanser, och tvenne skldar ocks, att fattas med hndren.
    S att vi dem, anrusande, fatte; och friarne sedan.
    Sjelf allrdige Zeus skall gcka och Pallas Athene.
    Men jag vill sga dig annat, och gmm det du i ditt sinne:
    Om du nu verkligen r min son, och stammar frn vr blod,  300
    D m ingen frsprja, att hemma r redan Odysseus.
    Icke Laertes engng, svinherden ej heller det vete,
    Icke af tjenarne ngon, och ej sjelf Penelopeia,
    Men du ensam och jag, att vi qvinnornas tankar m knna,
    Samt utforska derhos bland tjenande mnnerna mngen,      305
    Bde eho oss rar nnu, och fruktar i sinnet.
    Ho ej vrdar sig om, men fraktar dig, som r sdan.

    Honom svarte, och talade till den lysande sonen:
    Sannerlig skall du, o far, ock framdeles lra mitt tankstt
    Knna, frty ej alls mig barnsligheter bedra.            310
    Men mellertid jag ej tror, att detta skall lnda oss begge
    Alls till gagn, och jag beder dig ock vl saken besinna.
    Lnge och fruktlst skulle du g, utforskande hvarje,
    Vandrande hagarna kring, mellertid i salarna makligt
    Friarne frckt uppsluka vrt gods; ej finnes frskoning.  315
    Men om qvinnorna visst dig utransaka jag beder,
    Hvilka som dig vanra, och som obrottslige ro.
    Dock bland mnnerna ville jag ej, att frn hybble till hybble
    Prfva vi mtte, men framdeles om den saken bestyra,
    Om du frn aigisbraren Zeus vet tecken isanning.         320

    S nu sdana ord der vexlede de med hvarandra.
    Och mellertid till Ithaka kom vlgjorda galejan,
    Hvilken Telemachos frt frn Pylos och alla hans fljsmn;
    Men d de anlndt redan inom hamnplatsen, den djupa,
    Svarta galejan derefter upp fastlandet de drogo,         325
    Och stormodige tjenarne sen bort redskapen buro,
    Och till Klytios' hus strax frde de prktiga sknker.
    Men till Odysseus' boning ocks de snde en herold,
    Fr att budskap ge t frstndiga Penelopeia,
    Huru Telemachos sjelf var p landet, och skeppet befallt att 330
    Segla till staden gerad, att fruktande uti sitt sinne
    Drottningen bld en brnnande tr utgjuta ej mtte.
    Och nu mtte hvaran, herolden och redlige herden,
    Begge med samma besked, som de borde t drottningen gifva.
    Men nr komne de voro till herrliga konungens boning.     335
    Ordade s herolden i midten af trnornas skara:
    Redan, o drottning, r dig hemland den lskade sonen.

    Herden trdde helt nra till Penelopeia, och sade
    Allt hvad dess lskade son antvardat t honom att sga.
    Men ssnart som han der utrttat hela sitt uppdrag.       340
    ter till svinen han gick, samt lemnade grden och salen.

    Friarne harmades nu, och blefvo bestrta i sinnet,
    Och ur rummet de trdde bakom grdsmuren, den hga.
    Utanfr portarna sen derstdes de satte sig neder,
    Och Eurymachos, Polybos' son s brjade orda:             345

    Vnner, stort r isanning det vrf, som blifvit i verket
    Satt af Telemachos, resan; vi mente det blefve ej verkstlldt.
    Ltom oss hala i sjn den svarta galeja, som bst r,
    Samt hopsamla derp skeppsroddare, hvilka t dessa
    Strax frkunna, att de skyndsamligt m vnda tillbaka.    350

    n var ej allt uttaldt, d Amphinomos varsnade skeppet.
    Vnd t sidan, nuredan inom hamnplatsen, den djupa;
    Sg hur de refvade seglen, och rorna hllo i hndren.
    Gladt han skrattade d, och talte bland vnnerna sina:

    Mera ej m vi skicka ett bud; ty hemma de ro,            355
    Anten en gud dem sagt, eller ock om sjelfve de sgo
    Skeppet fara frbi, men kunde likvl det ej hinna.

    Sagdt; och de stego d upp, och gingo till stranden af hafvet;
    Och strax svarta galejan upp fastlandet de drogo,
    Och stormodige tjenarne sen bort redskapen buro.          360
    Mangrannt sjelfve de gingo till torget, och lto ej ngon
    Annan sitta med sig af unga, ej heller af gamla.
    Sedan Eupeithes' son, Antinoos, talte och sade:

    Ve, hur gudarne nu den mannen rddat frn ofrd!
    Sutto om dagarna spejare dock p de vindiga hjder,       365
    Stndigt man aflsande man, och d soln gick neder,
    Sofvo vi aldrig i land om natten, utan p hafvet
    Kryssande med vr galeja, och bidande morgongudinnan.
    Lurade vi p Telemachos jemt, att fnga och drpa
    Sinnade; honom en gud mellertid dock bragte till hemmet.  370
    Ltom oss derfr t Telemachos uttnka en mklig
    Dd; ej heller han br undslippa; ty icke jag menar,
    Medan han lefver, att vi vr gerning bringe i verket.
    Ty sjelf r han frstndig i rdslag, liksom i tankstt,
    Och mot oss r folket ej mer just srdeles vlsinnt.      375
    Gripen er derfre an, frrn denne Achaierna samlar
    Alla p torget; ty icke jag tror att han sdant frsummar,
    Utan i vredesmod uppstigen bland alla han sger,
    Huru vi stemplat t honom en skrckelig dd, men frgfves.
    Hrande skola de ej s slema gerningar gilla,             380
    Utan fastmer ondt gra t oss, och oss samtliga jaga
    Bort ur vrt fosterland, och vi vandra till fremmande folkslag.
    Drpom honom frut p fltet fjerran frn staden,
    Eller p vgen, och tagom hans gods och besittningar sjelfve,
    Delande mellan oss lott fr lott alltsamman, men huset    385
    Mge vi gifva hans mor att bebo, och den henne sig vinner.
    Men om er dock slikt tal misshagar, och hellre J viljen,
    Att han lefver, och sjelf allt fdernegodset besitter,
    D m vi lngre ej drygt hjertfrjdande skatterna da,
    Hr frsamlade, utan frn egen boning en hvar m          390
    Fria med sknker, sgodt han frmr, och hon m sig gifta
    Sedan med den, som r henne beskrd, och som gifver de flesta.

    S han talte; och samtlige de frstummade tego.
    Men Amphinomos brjade d sig yttra, och orda,
    Nisos' lysande son, den Aretiadiske kongens,              395
    Som frn Dulichion var, det hvetesrika, och grna;
    Friarna frde han an, han fven Penelopeia
    Genom sitt tal behagade mest, ty han var s frstndig;
    Han vlmenande brjade nu sig yttra, och orda:

    Vnner, tminstone jag allsicke Telemachos ville          400
    Dda, ty hiskeligt r att ngon af konungastmman
    Dda; men ltom oss frst omsprja gudarnes rdslag.
    Om nu den vldige Zeus' orakel skulle det gilla,
    Honom jag sjelf vill dda, och mana alla de andra.
    Men om gudarne det ogilla, s hejden er, ber jag.         405

    S Amphinomos sade, och dem behagade talet.
    Och till Odysseus' hus uppstigande genast de gingo.
    Och dit komne de satte sig ned p de slipade sten.

    Annat besinnade d den frstndiga Penelopeia,
    Att sig fr friarne visa, de mnner med trottsande frckhet;  410
    Ty hon i salarna hade frsport om Telemachos' ofrd,
    Medon, herolden, som hrt anslagen, fr henne berttat;
    Och s gick hon i saln, tfljd af de tjenande trnor.
    Men d till friarne hon inkommit, den dla bland qvinnor,
    Stod hon invid drrposten uti vlbyggda palatset,         415
    Snkande fr sitt anlete ned den glnsande sljan;
    Och p Antinoos trtte, och talade ordet, och sade:

    O Antinoos, du arglistige, frcke, man sger
    Att du i Ithakas land r bland jemnriga ypperst
    Bde i rd och i dd, men du var icke en sdan.           420
    Galning, sg mig, hvarfr t Telemachos dd du och ofrd
    Stemplar, och vrdar ej om ndstllda, t hvilka dock Zeus r
    Hmnare? Det r ej rtt, att stempla ondt mot hvarandra.
    Eller knner du ej hur din far hit flyktande lnde,
    Fruktande folket? frty uppbragta de hgligen voro,       425
    Derfr att, sllande sig till de Taphiers rfvareskara,
    Han Thesproterna krnkte, som voro vra frbundsmn.
    Honom ville de drpa, och strax utslita hans hjerta,
    Samt derefter frtra hans myckna och rikliga lifskost.
    Men dem Odysseus hll och hejdade, hur de n fikte.       430
    Nu som en niding du der hans hus, och vill kta hans maka,
    Och vill mrda hans son, och mig frskrckligt du krnker.
    Men jag dig rder att sansa dig sjelf, och bjuda de andra.

    Henne Polybos' son Eurymachos, svarte, och sade:
    O du Ikarios' dotter, frstndiga Penelopeia,             435
    Trsta dig, icke m detta bekymra dig alls i ditt sinne,
    Ej r den mannen fdd, ej blir han, ej heller han varit,
    Hvilken upp din son, Telemachos hnder skall lgga,
    Medan jag lefver nnu, och ser guds dager p jorden.
    Ty jag sger dig s, och det fullbordas i sanning:        440
    Strax skall den svarta blod utrinna fr honom kring lansen
    Vr; frty mig fven har stadsfrstrarn Odysseus
    Mngen gng upplyftat i knet, och kokade kttet
    Mig i hnderna laggt, och rdt vin gifvit att dricka.
    Derfr Telemachos r mig aldrakrast bland alla           445
    Menskor, och derfr jag manar, att dden han ej m befara
    Alls frn friarne; den frn gudarna kan man ej undg.

    S han trstande talte; och sjelf dock redde hans ofrd.
    Penelopeia, som uppgick nu i det prunkande lftet,
    Gret derefter Odysseus, den lskade maken, tills ljuflig  450
    Smn p dess gonlock klargda Athene frsnde.

    Men om qvlln till Odysseus och sonen den redlige herden
    Kom; och de frige stodo omkring, och redde sig qvllsvard
    Af rsgammalt svin, som de slagtade; medan Athene
    Trdde nra intill Laertiaden Odysseus,                   455
    Och med sin trollstaf rrde, och ter frbytte till gubbe.
    Kldande mkliga klder upp, att honom ej herden
    Skulle knna igen, och frstndiga Penelopeia
    Underrtta derom, och icke bevara i sinnet.

    Honom frut Telemachos ock tilltalte, och sade:           460
    dle Eumaios, du kom; hvad gr fr sgen i staden?
    Monn vl friarne redan, de trotsige, ro derhemma
    Frn sitt frst, eller monne de mig, hemlndande, bida?

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios:
    Ej jag brydde mig om, att slikt utforska och sprja,      465
    Vandrande genom sta'n; skyndsamligen mante mig sinnet,
    Att mitt rende sga, och hit strax vnda tillbaka.
    Men mig trffade frn kamraterna snabbe gesandten.
    Samme herold, som frst t din mor berttat om saken.
    Annat fven jag vet, som jag sg med gonen egna.         470
    Der, ofvanom vr stad, Hermeiska kulla r belgen,
    Redan jag gick, d jag sg inlpa med hast en galeja
    Uti vr hamn, och kmpar ombord rttmnge der voro,
    Ock hon betyngdes af skldar och tvesidsbettiga kastspjut;
    Vl jag frmodar, att desse de voro, men knner ej skert.  475

    Sade; och dervid log Telemachos' heliga hjeltkraft,
    Skdande fadren med gonen an, men herden han undvek.
    Och d de hade sitt vrf fullndat, och redt sig en mltid,
    to de; intet man saknade alls vid det rikliga mlet.
    Men lystmtet af dryck och af mat nr samtlige undftt,   480
    Gingo de alle tillsngs, och smnens gfva sig togo.




Sjuttonde Sngen.


    Nr sig nu viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Under ftterna sina d knt de vackra sandaler
    Strax Telemachos, lskelig son af dle Odysseus;
    Tog s den vldiga lans, som passade vl fr hans hnder,
    Skyndande sedan till staden; och s tilltalte sin herde:    5

    Fader, isanning till staden jag gr, p det att mig modren
    Skda mtte, frty jag ej tror, att frr hon skall afst
    Frn sin skrckliga grt och ifrn den triga sorgen,
    Frrn hon skdar mig hemma; men dig uppdrager jag detta:
    Vr olyckliga gst till staden bringa, att derstds        10
    Tigga sig mat; och t honom skall ge, eho som det lyster,
    Kaka och bgare med; mig icke r mjligt, att alla
    Menskor frplga; jag har nog sorger nd i mitt sinne.
    Skulle vr gst hgt vredgas dert, fr honom det blifver
    Vrre; ty mig r krt, att idelig sanning sga.            15


    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    lskade, sjelf ej engng att hr qvarhllas jag nskar;
    Tiggarn bttre det r, att i sta'n, n ute p fltet
    Tigga ett ml; och t honom skall ge, eho som det lyster.
    Ty jag ej r vid de r, att jag skulle vid stallena hrstds  20
    Stanna qvar, och i allt hrsamma en bjudande herre.
    Utan g du, och mig ledsagar den mannen, du omber,
    Strax sen jag vrmt mig vid elden, och solen brjat att badda.
    Ty hgst dliga klder jag har, och rds att mig skadar
    Morgonkylan; J sgen ju ock, att staden r fjerran.        25

    Ordade s; och Telemachos gick d hgnaden genom,
    Och tog ilande steg, anstemplande friarna ofrd.
    Men nr kommen han var i boningsbeqvma palatset,
    Frde han lansen, och stllde den upp mot hga kolonnen,
    Sjelf sen trdde han in, stentrskeln stigande fver,      30
    Honom varsnade frst hans fostrerska Eurykleia,
    Hvilken de prydliga stolar sombst med skinnen bekldde.
    Grtande gick hon mot honom gerad; talsinnte Odysseus'
    frige trnor jemvl kring honom frsamlades alla,
    Och vlkomnande kysste hans hufvud, och kysste hans skuldror. 35
    Trdde s ur sitt gemak frstndiga Penelopeia,
    Liknande Artemis sjelf och den gyllene Aphrodite,
    Och sin lskade son hon armarna grtande kringslt,
    Kysste hans hufvud, och tv frtjusande gon derjemte,
    Och veklagande talade s de bevingade orden:               40

    Du r d hr, gullga, Telemachos! aldrig jag trodde
    Nnsin dig mer f se, sen du reste p skeppet till Pylos
    Hemligt, min vilja emot, att hra om lskade fadren.
    Men du vlan, bertta mig hvad derborta du skdat.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:    45
    Kre min moder, vck mig ej sorg, ej heller mig hjertat
    Uti mitt brst upprr, som knapt svr fara har undgtt;
    Utan begif dig i bad, tag rena klder p kroppen,
    Stig s i loftet upp, tfljd af de tjenande trnor,
    Lofvande gudarna alla de valdaste festhekatomber           50
    Offra, om nnsin Zeus umgllningen bringar i verket.
    Men jag till torget vill g, fr att der inbjuda en fremling,
    Hvilken fljde mig t, d jag hemt reste frn Pylos.
    Honom jag snde frut med de gudalika kamrater;
    Och Peiraios jag bad, att, frande hem till sin boning,    55
    Krvnskapligen hylla och ra, tilldess att jag komme.

    S han ordade nu; ovingadt var talet fr henne.
    Och hon begaf sig i bad, tog rena klder p kroppen,
    Lofvande gudarna alla de valdaste festhekatomber
    Offra, om nnsin Zeus umgllningen bringar i verket.       60
    Men Telemachos gick derefter ur salen, och hade
    Spjutet i handen, och med snabbfotade hundarne fljde.
    Och ett gudomligt behag utgt krig honom Athene.
    Och d han vandrade fram, allt folket beundrade honom;
    Trotsige friarne rundtderomkring frsamlades sedan,        65
    Talande granna ord, men hysande ondska i sinnet.
    Stora hopen af dessa emellertid nu han undvek,
    Och der Mentor satt, och Antiphos med Halitherses,
    Hvilka sen fordomtid trovnner voro t fadren,
    Derstds satte han sig, och desse besporde om allting.     70
    Kom s jemvl Peiraios till dem, lansprislige mannen,
    Frande gsten till torget i sta'n; och lnge ej mera
    Vnde Telemachos sig frn gsten, utan emottog.
    Honom tillfrst d talade till Peiraios, och sade;

    Bjud, o Telemachos, trnorna strax g hem till min boning,  75
    Att jag m snda de sknker, som dig Menelaos frrte.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    O Peiraios, vi vete ju ej, hur sakerna blifva:
    Skulle i salarna mig de trotsige friarne lnligt
    Mrdande, allt mitt fdernegods sig dela emellan,          80
    Vill jag att, heldre n ngon af dem, du desamma besitter.
    Men om t friarne jag kan dd anstifta och ofrd,
    Gladelig gif dem t mig, som gladelig fr dem till hemmet.

    Sade; och fljde nu bort med den mngbeprfvade fremling.
    Men nr komne de voro till boningsbeqvma palatset,        85
    Kldde de mantlarna af, samt lade p sten och stolar;
    Stego s in, att bada, uti vlglattade karen.
    Nr dem trnorna badat, och smort med doftande oljan,
    Kldde de p dem igen lifrockar och yllene mantlar;
    Men de stego ur karet, och ned sig p bnkarna satte.      90
    Nu tvttvatten i skln ihllde en trna, och frambar
    I den granna och gyllne, upp tvttfatet af silfver,
    Vattnet, och dukade upp bredevid det fejade bordet.
    rbara skafferskan hmtade brd, och satte fr dessa,
    Samt mng rtter dertill; hon gaf hvad huset frmdde.     95
    Modren bredvid drrposten i saln midtfver sig satte,
    Lutande sig mot stolen, och spann fint garn p sin slnda.
    Desse hnderna rckte till redda och frdiga rtter.
    Men till dryck och till mat nr de samtlige mttat sin lystnad,
    Brjade orda bland dem frstndiga Penelopeia:            100

    O Telemachos, bst ju det r, att jag stiger i loftet,
    Samt mig lgger i bdden, som r mig vorden s suckig,
    Fuktad af trar stds, alltsen den stund d Odysseus
    Drog till Ilios hn med Atreiderna; ej du mig gitter,
    Innan friarne komma, de trotsige, hit till vr boning,    105
    Riktigt bertta din fars hemresa, om ngot du hrde.

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Gerna, o moder, t dig jag sanningen visst vill bertta:
    Frst, vi till Pylos kommo och Nestor, herde fr folken,
    Hvilken i hga salarna mig, mottagande hjertligt,         110
    Vl undfgnade s, som sin son undfgnar en fader,
    D nr han nyss hemkommit ifrn lng resa: s denne
    Hjerteligt mottog mig, och s gjorde hans sttlige sner.
    Men om Odysseus ej, tlmodige drotten, han sade,
    Anten han dtt eller lefver, sig hrt af ngon bland menskor.  115
    Utan till Atreus' son, lanspriselig drott Menelaos,
    Han affrdade mig med hstar och limmade vagnen.
    Der jag Helena sg, Argeiskan, fr hvilken s mycket,
    Enligt gudars behag, Argeier lidit och Troer.
    Strax tillsporde mig d Menelaos, vldig i hrskri,       120
    I hvad rende kommen jag var till hans stad, Lakedaimon.
    Men jag fr honom berttade der allt idelig sanning,
    Och han med orden mig svarade sedan, och talte, och sade:

    Gudar, isanning desse uti stormodige mannens
    Sofbdd nskade ligga, ehur feghjertade sjelfve.          125
    Liksom d hinden uti det vldige lejonets skogslund,
    Sedan hon insft der nyfdda och diende valpar,
    Letar sig, dungarna genom och grsiga klyftorna alla,
    Bete, men lejonet sjelft mellertid inkommit i kulan,
    Och psnder, bd unge och mor en snpelig nde:          130
    S skall Odysseus dem psnda en snpelig nde.
    Mtte, vid fadren Zeus, och Athenaie, och Apollon,
    Sdan nnu, som fordom upp vltrefliga Lesbos,
    Der han i tfling sig reste att brottas med Philomeleides,
    Honom i backen slog, och alle Achaier sig gladde:         135
    Mtte nu sdan trda bland friareskaran Odysseus,
    Alle d visst snardde och olycksfriare vore.
    Det som du mig omsprjer och ber, visst icke jag rnar
    Sga med arga funder och list, ej heller bedraga;
    Men hvad mig sjelf frtljt sannfrdige gubben i hafvet,  140
    Ej dig deraf ett endaste ord jag gmmer och dljer.
    Drotten han sade sig sett p en , af smrtor betungad
    Svrt, hos nymfen Kalypso, som honom med vld i gemaken
    Hller; men han ej kan hemkomma till fdernejorden;
    Ty ej har han berade skepp, ej heller kamrater,          145
    Som ledsagade honom p hafvets ryggar, de breda.

    S sad' Atreus' son, lanspriselig drott Menelaos.
    Nr jag saken bestyrt, bortfor jag, och gudarne gfvo
    Gynnande vind, som bragte mig snart till lskade hemmet.

    Detta ordade han, och rrde nu hjertat hos henne.         150
    Sedan talte bland dem gudskn Theoklymenos fven:

    O du, Laertes' sons, Odysseus', vrdade maka,
    Rtt han saken ej vet; men lyssna p mig hvad jag sger;
    Ty noggrannligen vill jag dig sp, och intet frdlja.
    Vete nu frst bland gudarna Zeus, och det gstliga bordet,  155
    Jemte Odysseus' hrd, den frejdades, hvilken jag nalkats,
    Att hr sannerlig redan i fdernelandet Odysseus
    Antingen smyger omkring, eller sitter, och forskar om dessa
    Brott; mellertid t friarnes hop ofrd han bereder.
    Slikt jrtecken jag sg, upp vltoftade skeppet,         160
    Nr jag der satt; jemvl t Telemachos sade jag saken.

    Honom talte d till frstndiga Penelopeia:
    Ack, att detta ditt tal fullbordadt blefve, o fremling;
    Vnskap skulle du strax erfara, och rikliga sknker,
    Gifna af mig, s att hvar som mtte, dig prisade lycklig!  165

    Desse p sdant stt nu vexlade ord med hvarandra.
    Friarne mellertid framfr Odysseus' palatset,
    Med kastskifvor frntte sin tid och med slungade jagtspjut,
    Upp den fejade grd, der de frr bedrefvo sitt sjelfsvld.
    Men d det mattid var, och ren smboskapen allstds       170
    Lnde frn markerna hem, och de bragte dem nu, som tillfrne,
    Talte till dessa Medon; ty denne af alla herolder
    Dem behagade mest, och sig infann fven till mltid:

    Svenner, emedan J alle frnjt ert sinne med kmpspel,
    Kommen i salarna nu, att vi m anrtta en mltid;         175
    Ty det ej lappri r, att i tid intaga sin mltid!

    Sade; men de uppstigande gingo och lydde hans maning.
    Men nr komne de voro i boningsbeqvma palatset,
    Lade de mantlarna af sig upp lnstolar och bnkar;
    Slagtade fren, de stora, och frodiga getterna fven,     180
    Slagtade svinen, de gdda, ocks, och dessutom en vallko,
    Redande till mltiden; men de frn fltet till staden
    Skyndade sig, Odyseus och derhos svinherden, den dle.
    Tog s till ordet, och sad' svinherden, mnnernes frste:

    Fremmande man, emedan allts du rnar till staden         185
    G idag, som min herre dig bjd: -- jag isanning fr min del
    Ville att du hrstds en stallenas vktare blefve;
    Men jag fruktar fr honom och rds, att icke han framdels
    Mtte trta p mig; ty herrarnes bannor r' svra: --
    Dock nu ltom oss g; det mesta har redan af dagen        190
    Skridit sin kos, men mot aftonen visst skall kallare blifva.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Jag begriper och vet; den kunnige bjuder du detta;
    Derfre ltom oss g; mellertid mig vise du vgen.
    Gif mig, ifall du eger en kpp, som sjelf du dig skurit,  195
    Att mig stdja, emedan J sgen att marken r slipprig.

    Sade; och kastade axlarna kring en mkelig vtsck,
    Slarvig bd' hr och der, och dervid fanns tvinnad en brremm.
    Men Eumaios nu gaf den hjertfrnjande kppen.
    Begge gingo; och stallet af hundar och vallande mnner    200
    Vaktades, stannande qvar; han frde till staden sin herre,
    Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad.
    Lutad mot kppen, och mkliga voro dess klder p kroppen.
    Men d de, vandrande fram upp bergstalpiga vgen,
    Voro nra till staden, och ren ankommit till kllan,      205
    Den sknrinnande, byggda, hvarfrn stadsboerne vatten
    Buro, som Ithakos redt och Neritos jemte Polyktor;
    Der bredevid var en lund af vattenalstrade popplar
    Rundtomkring fverallt, och det kyliga vattnet sig strte
    Hgt frn klippan, och ofvanupp var nymphernas altar     210
    Byggdt, der samtlige vandringsman stds plgade offra:
    Der antrffade dem just Dolios' son nu, Melantheus,
    Drifvande getter, som voro i samtliga hjorden de bsta,
    Allt fr friarnes bord; tv vallare fljde tillika.
    Skdande dessa, han trtte, och talade ordet, och sade    215
    Skymfligt och fruktansvrdt, att Odysseus' hjerta det rrde:

    Nu, om nnsin, minsann en usling leder en usling;
    S bestndigt en gud anbringar lika till lika.
    Hvart, olycklige, bringar du hn den skojaren med dig,
    Den besvrliga tiggaren, hvart nu? och mlrostrarn?      220
    Mot drrposterna stdd skall han mngstds axlarna skubba,
    Tiggande smulor t sig, men ej sablar, ej heller kastruller.
    Gfve du mig den karlen, att stallens vktare blifva,
    Eller en dyngdrng vara, och lf frambra t kiden:
    Drickande idelig vassla, likvl han gjorde sig lrvext.   225
    Dock emedan han slemm' ting lrt, s skall han ej vilja
    Gripa sig an med ett vrf, men betlande vill han i landet
    G och begra, att fylla fr sig omttliga buken.
    Men jag vill sga dig ut, hvad ock fullbordadt skall varda:
    Kommer den karlen en gng till Odysseus' boning, den dles,  230
    Skola ur mnnernes hand mng pallar drabba hans sidor,
    Slungade genom saln, att de surra kring hufvut p honom.

    Sade; och trdde intill, och med hln mot hften, i drskap,
    Sprang, men kunde ndock ej honom stta ur vgen,
    Utan han stod der fast; och d betnkte Odysseus,         235
    Anten han, rusande p med sin kpp, skull' lifvet ifrnta,
    Eller lyfta frn mark, och krossa mot jorden hans hufvud.
    Men han sig sansande hll; hvaremot svinherden p denne
    Bannades, blickande an, bad hgt sen, och lyftade hndren:

    O Kllnympher, J dttrar af Zeus, om nnsin Odysseus      240
    Brnnde t er, sen han hljde dem frst med fetaste istret,
    Lren af lamm och af kid, villfaren denna min nskan:
    Mtte han komma den mannen, och honom fre en gudom!
    D han skulle minsann dig all den sttlighet kufva,
    Hvilken du nu br med dig s bl, kringirrande stdse     245
    Staden igenom; men boskapen ds af vallarne slemma.

    Honom talade till Melanthios, getternas herde:
    Ack, hvad den hunden nu sad', erfaren i listiga funder!
    Honom en gng jag upp vltoftade, svarta galejan
    Fjerran frn Ithaka frer, att mig stor skatt ha frsamlar.  250
    Mtte Telemachos skjutas af silfverbgig Apollon,
    Eller af friarne kufvas, idag nnu i palatset,
    Likasom hemkomstdagen ifjerran svann fr Odysseus!

    Sade; och dem han lemnade der, som vandrade sakta,
    Men sjelf gick han, och snart anlnde till konungens salar.  255
    Strax han trdde derin, och sig satte, i friarehopen,
    Mot Eurymachos neder; ty mest han lskade honom.
    Honom af kttet sin del framburo nu de som bestyrde;
    rbara skafferskan hmtade brd och satte fr honom.
    Men Odysseus bredevid, och derhos svinherden, den dle,   260
    Kommo och stllde sig; dessa omkring nu spridde sig ljudet
    Af den bukiga cittran; ty ren uppstmde, att sjunga,
    Phemios. Sjelf han tog svinherden vid handen, och sade:

    O Eumaios, isanning det herrliga huset Odysseus'
    r, och ltt det knnes igen, bland mnga beskdadt.      265
    Ett p det andra fljer i rad, och grden r konstbyggd
    Bde med murar och skjul; tttslutande portar der finnas,
    Dubbla, och ingen ddelig dem vl hoppade fver.
    Nog, jag mrker ocks, att der tillreda sig mltid
    Mnge, frty stekngan sig hjer, och cittran derjemte    270
    Ljuder, som gudarne sjelfve ha gjort till kamrat t gelaget.

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios:
    Ltt du knde; ty eljes du r alldeles ej oklok.
    Men nu tnkom derp, hur dessa saker m vara,
    Anten du frst gr in i det boningsbeqvma palatset,      275
    Och dig med friarna mnger, och jag qvarstannar hr ute;
    Eller, om s dig lyster, frbida, och jag vill frutg.
    Icke du drje ndock, att ej ngon, som varsnar dig ute,
    Slr eller slungar p dig; jag ber dig detta besinna.

    Honom svarte derp mngprfvade, dle Odysseus:           280
    Jag frstr och begriper; hrom en kunnig du manar.
    Men g in du frut, och jag qvarstannar hr ute.
    Ty ovan vid hugg eller skott det r jag nu icke;
    Mig tlmodig r sjln, ty mng olyckor jag utsttt
    Bde i bljor och krig; pkpet detta m hnda.           285
    Ej sin snla, frderfliga buk nedtysta ju ngon
    Gitter, hvilken t menskorna gr mngfaldiga skador,
    Fr hvars skull vltoftade skepp utrusta sig fven
    P fruktdsliga sjn, t fienden brande ofrd.

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra;           290
    D en hund som der lg upplyftade hufvud och ron,
    Argos, Odysseus' hund, tlsinnige drottens, som fordom
    Sjelf han fostrat, och gldje ej haft, ty till heliga Troia
    For han frut; men hans hund tillfrne de ynglingar frde
    Mot vildgetter p jagt, och emot hjortkalfvar och harar.  295
    Nu fraktad han lg, d hans husbonde var borta,
    Der p den myckna spillning utaf mulsnor och oxar,
    Hvilken i mngd fr portarna fanns, tilldess att Odysseus'
    Tjenare frde den dn, fr att gda den rymliga kren.
    Hunden Argos der lg, frskrckligt bekajad med loppor.   300
    D nu, ssnart han sg Odysseus vara helt nra,
    Viftade han med sin svans, och slokte med ronen bda;
    Dock han orkade icke numera, att nrmre sin herre
    Komma, men denne, blickande bort, aftorkade tren,
    Dljande ltt fr Eumaios, och strax han frgte och sade:  305

    O Eumaios, ett under! en hund der ligger i smutsen,
    Vacker han r till sin kropp, men det jag ej knner frvisso,
    Om med sdan gestalt han ock, var snabb till att lpa,
    Eller helt lumpet, liksom bordshundar gemenligen ro,
    Hvilka, fr ideligt prl pkostade blifva af herrar.      310

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios;
    Ja, visst r den hunden en mans, som ddde ifjerran.
    Om han vore sdan nnu till kropp och till bragder,
    Som, d till Troia han for, qvarlemnade honom Odysseus,
    Strax du skulle beundra hans kraft, om du sg den, och snabbhet; 315
    Ty ej i skogens djupaste snar fr honom ett vildbrd
    Undanslapp, som han sett; han i sprjagt hade ej make.
    Nu han tres af svlt, och hans herre i fremmande lnder
    Funnit sin dd; vrdslse, ej qvinnorne bry sig om honom.
    Tjenare, nr de ej mer af sina herrar befallas,           320
    Vilja fr ingen del tillbrligt pligterna skta;
    Frty hlften af id frn en karl vidtdundraren Zeus d
    Hdantager, d trlige da'n sig honom bemstrar.

    Sade; och trdde derin i det boningsbeqvma palatset,
    Genom salen gerad till den trotsige friareskaran.         325
    Argos bort deremot tog det af dden, den svarta,
    Strax sen han sett Odyseus, sin herre, p tjugonde ret.
    Men svinherden tillfrst gudskne Telemachos varse
    Blef, der i salen han kom, och genast derefter han honom
    Ropande vinkade fram; kringskdande tog ran en ledig     330
    Stol, hvarupp frskraren satt, d han delade rikligt
    Ktt bland friarne ut, som bespisade sig i palatset.
    Denna bredvid Telemachos' bord gentfver han stllde,
    Brande, och der satte sig sjelf; t honom herolden
    Tagande lade en bit, och brd han bragte ur korgen.       335

    Efter honom pstund intrdde i rummen Odysseus,
    Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad,
    Lutad mot kppen, och mkliga voro dess klder p kroppen.
    Innanfr drrarna der han upp asktrsklen sig satte,
    Stdd mot en post af cypress, som fordom mstaren hade    340
    Hgst noggrannligen sltat, och bilat efter ett snre.
    Men Telemachos ropte till sig svinherden, och sade,
    Tagande en hel kaka utur sin prydliga brdkorg,
    Och s mycket af stek, som hnderne gittade rymma:

    Brande detta t fremlingen gif, och bed att till alla    345
    Friarne sjelf han gr, och utaf hvarenda begrer;
    Fr ndlidande mannen ej vl vill passa frsynthet.

    Sagdt; svinherden han gick, ssnart han orden frnummit,
    Och sig stllande nra, han talade vingade orden:

    Detta Telemachos ger dig, o fremling, och ber dig till alla  350
    Friarne sjelf att g, och utaf hvarenda begra;
    Ej frsyntheten -- menar han, r fr tiggaren nyttig.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Gr mig, o konung Zeus, bland mnner Telemachos lycklig,
    Och lt allting varda som han i sitt sinne begrundar!     355

    Sade; och tog s emot med hnderna bda, och lade
    Der vid ftterna neder, upp sin mkliga vtsck,
    Spisade sedan, slnge i salarna sngaren qvdde;
    Men d han spisat, slutade ock gudomlige sngarn.
    Friarne stojade n i salarna, men nu Athene,              360
    Trdande nra intill Laertiaden Odysseus,
    Manade honom att kakor t sig bland friarne betla,
    Hvilken som vrngsinnt r eller from, fr att forska slunda.
    Dock ej skulle hon s ens ngon rdda frn ofrd.
    Och till hvarendaste man han tiggande hgert trdde,     365
    Rckande fram sin hand fverallt, som han tiggare varit.
    Men medmkande gfvo de nu, och begapade honom,
    Och tillsporde hvaran, ho han var, och hvadan han kommit?
    fven talte bland dem Melanthios, getternas herde:

    Hren mig, friare J till den fverbeprisliga drottning,   370
    Om den fremlingen hr; jag visst sett mannen tillfrne.
    Och svinherden isanning ju hit ledsagade honom;
    Vl jag ej vet, hvarifrn han till tt bermmer sig vara.

    S han sade; med fljande ord Antinoos trtte:
    O svinherde, hvarfr, vanryktade, honom till staden       375
    Frde du? Finnas ej eljes hos oss gatstrykare fven,
    Finnas ej vidrige tiggare nog, som stra oss mlron?
    Syns dig ej nog, att desse din herres goda frtra,
    Hit frsamlade? Har du dender ock kallat mhnda?

    Svarande honom talte du till, svinherde Eumaios:          380
    O Antinoos, vl, fast sttelig man, du ej ordar;
    Ty hvem gr vl stad, och sjelf inbjuder en fremling
    Eljes, om icke af dem, som folksakfrare ro,
    Siaren, eller lkaren ock, eller mstarn i sljder,
    Eller gudomlige sngarn jemvl, som sjungande tjusar?     385
    Ty sjelfbjudne de ro upp omtliga jorden;
    Men en tiggare bjuder man ej, sig sjelf till en plga.
    Dock du r vrngsinnt mera n samtlige friarne alle
    Mot Odysseus' tjenare stds, mest mig; men jag icke
    Vrdar derom, s lnge frstndiga Penelopeia,            390
    Och gudskn Telemachos n i salarna lefver.

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    Tig du, och genml icke med ord n vidare honom!
    Sig Antinoos vant, att snpligen tvista bestndigt
    Med de vrngaste ord, och han manar dessutom de andra.    395

    Sade; och talade sen till Antinoos vingade orden:
    Vl, som fader om son, om mig, du, Antinoos, vrdar,
    Som den fremmande mannen befaller ur salarna jaga
    Nu med ett maktsprk hn; men gud fullborde ej sdant!
    Tag, gif honom! jag ej missunnar dig, utan befaller.      400
    Bry dig ej heller alls om min mor, ej heller om ngon
    Ibland tjenarne hr i Odysseus' salar, den dles.
    Dock ej har du minsann en sdan tanke i sinnet;
    Ty lngt hellre du vill sjelf ta, n ge t en annan.

    Honom Antinoos terigen tilltalte, och svarte:            405
    Hvad har du sagt, hgpratig Telemachos, dristig i stormod?
    Gfve t honom s mycket som jag de friare alle,
    Blefve i trenne mnaders tid han skert derhemma.

    Sade; och tog s, och lyftade palln, som lg der inunder
    Bordet, p hvilken han, spisande, hll de fylliga fttren.  410
    Alle de frige gfvo sin part, och fyllde hans vtsck
    Bde med brd och med ktt, och Odysseus rnade redan
    tervnda till trsklen, och smaka Achaiernas gfva,
    Stannade dock vid Antinoos n, och talte, och sade:

    Gif mig, kre! du synes mig ej bland Achaier den smste   415
    Vara, utan den bste, emedan en konung du liknar.
    Derfr br du ocks en lckrare bit, n de andre,
    Ge mig, och jag skall prisa dig kring omtliga jorden.
    Ty ock jag tillfrne ett hus bland menskor bebodde,
    Lycklig ett rikt, och jag gaf almosa t tiggaren ofta,    420
    Vare sig hvem som helst, och ehvad han kom och behfde.
    Tjenare hade jag ock otaliga, fvensom annat,
    Hvarmed man lefver vl, och en rik mans namn sig frvrfvar.
    Men Zeus bragte frderf, Kronion, emedan han ville,
    Hvilken mig dref, att i lag med mngkringirrande rfrar   425
    Hn till Aigyptos fara, en lng vg, in i frderfvet.
    Jag i Aigyptos' flod tverodda galejorna stanna
    Lt, och der gaf jag befallning t mig tillgifna kamrater,
    Att vid galejorna qvar frbli, och galejorna vakta;
    Spejare endast snde jag ut, att p hjderna vandra.      430
    Vikande dock fr sitt kynne, och fljande endast sitt hufvud,
    Strax pstunden Aigyptiske mns storsttliga grden
    dde de, rfvade bort omyndiga barn och makar,
    Och nedgjorde dem sjelfva, och snart kom skriet till staden.
    Desse, d ropet de hrde, nr morgonrodnaden syntes,      435
    Kommo, och sig all sltten med hstar fyllde och fotfolk,
    Samt med kopparens glans; blixtglade Kronion d snde
    mkeligt nederlag p kamraterna mina; och ingen
    Vgade hlla der stnd; fverallt olyckorna trngde.
    D nedgjorde de mnga af oss med kopparen hvassa,         440
    Somliga frde de lefvande hem, att arbeta af ndtvng.
    Men mig sjelf de till Kypros frrte en mtande gstvn,
    Dmetor Iasides, som p Kypros regerade vldigt.
    Derifrn nu just kommer jag hit, sen ondt jag har utsttt.

    Men Antinoos d genmlte, och svarade honom:              445
    Hvilken gud hitbragte den styggen, att stra vr mlro?
    Rtts i midten der, och frn mitt bord stanna p afstnd,
    Att du ett slemt Aigyptos ej snart m skda och Kypros;
    Hvad fr en tiggare r du ej dock, pflugen och skamls!
    Du hos alla i rad infinner dig, hvilka dig gifva          450
    Obetnkt; ty ej hejd eller skoning det minsta behfves,
    Att bortslsa af andras, enr man mycket har fr sig.

    Vikande undan svarte derp mngrde Odysseus:
    Ve, ej finnes hos dig ock vett, motsvarande skenet,
    Ej t tiggaren skulle du ge ens salt af ditt eget,        455
    Du som vid fremmande gods hr sittande icke en matbit
    Ville taga och gifva t mig; dock finnes s mycket.

    Sade; Antinoos vardt n mer frgrymmad i hjertat,
    Och med en bister blick han talte de vingade orden:

    Nu jag frmodar vl ej, att du vackert mera ur salen      460
    Hn skall komma, emedan du ock utbrister i skymford.

    Sagdt; och i pallen han grep, och mot hgra skuldran den slngde
    fverst i ryggen; men han blef stende, liksom en klippa
    Fast p sin plats, och Antinoos' kast ej rubbade honom,
    Utan han skakte sitt hufvud, och teg, anstmplande ofrd.  465
    ter till trsklen han gick, sig satte, och lade sin vtsck
    Neder, den fverfulla, och sen bland friarne talte:

    Hren mig, friare J till den fverbeprisliga drottning,
    Att jag m sga det sinnet uti mitt hjerta mig bjuder.
    Sannerlig finnes ej harm, ej heller smrta i sjlen,      470
    D nr en man, som kmpar fr egna godsens besittning,
    Sras, eller fr korna ocks, eller fren, de hvita;
    Men Antinoos kastat p mig, fr den nesliga, slemma
    Magens skull, som t menskorna gr mngfaldiga skador.
    Dock, om fr tiggare fven Erinnyer finnas och gudar,     475
    Fre sitt brllop m Antinoos hinnas af dden!

    Honom Eupeithes' son, Antinoos, svarade sedan:
    Sitt du, o fremling, stilla och t, eller skaffa dig hdan,
    Att dig ej gossarne slpa i huset, fr slikt som du ordar,
    Anten vid fot, eller hand, och dig afskala alldeles.      480

    S han sade; och alle frskrckeligt illa det togo,
    Och s yttrade mngen ibland hgmodiga svenner:

    O Antinoos, vl du ej kastade pallen p tiggarn,
    Olycksalige; tnk, om en gud frn himlen det vore!
    fven gudarne sjelfve, liksom vildfremmande gster,       485
    Tagande allslags skepnader an, pl stdren beska,
    Menniskors fvermod fr att skda och tuktiga vandel.

    Friarne talade s; men han brydde sig icke om orden.
    Fr den kastades skull stor smrta Telemachos nrde
    I sitt hjerta; men icke en tr ur gat han fllde,        490
    Utan han skakte sitt hufvud och teg, anstmplande ofrd.
    Nr nu om honom frnamm frstndiga Penelopeia,
    Att han i salen var kastad med palln, hon bland trnorna talte:

    Mtte dig sjelf ock skjuta liks bgkunnig Apollon!
    Henne Eurynome, hushllerskan, svarade sedan:             495

    Mtte nu vra bner svisst uppfyllelse finna,
    Skulle d ingen af dem sknthronade morgonen hinna!

    Henne svarte igen frstndiga Penelopeia:
    Mor, vl fiender ro de alle, ty ondt de oss stmpla,
    Men Antinoos mest dock liknar ju dden, den svarta.       500
    En olyckelig fremling sombst kringvankar i huset,
    Tiggande af enhvar; ty fattigdomen befaller;
    H vl alle de andre hans vtsck fyllde, och gfvo;
    Sjelf han i hgra skuldran med palln dock kastade honom.

    Bland de tjenande trnorna nu hon ordade detta,           505
    Sittande i sitt gemak; mellertid t dle Odysseus.
    Men pkallande talte hon till svinherden, den dla:

    Gack, du dle Eumaios, och bjud den fremmande mannen
    Komma hitin, att honom jag m vlkomna och sprja,
    Anten han ngot har hrt om vr tlsinnte Odysseus,       510
    Eller med gonen sett; ty han mngkringvandrare liknar.

    Svarande henne talte du till, svinherde Eumaios:
    Mtte, o drottning, likvl Achaierne hlla sig tyste,
    Vid hans tal, och han skulle helt visst ditt hjerta frtjusa.
    Ty tre ntter jag hade, och dagarna trenne jag hyste      515
    Honom i kojan; ty frst till mig frn galejan han undslapp;
    Dock han ej n olyckan till slut har hunnit bertta.
    Likasom d nr en man anblickar den sngarn som sjunger,
    Utaf gudarna lrd, fr de ddliga lskliga qvden,
    Och omttligt de lngta att hra, slnge han sjunger:    520
    S ock denne frtjusade mig, der han satt i min boning.
    Han till Odysseus sger sig vara en fderne gstvn,
    Boende p n Kreta, der Minos eger sin stmma.
    Ddanifrn nu kommer han hit, sen skador han lidit,
    Irrande vida omkring, och han skryter sig hrt om Odysseus,  525
    Att i Thesprotiske mnnernas land, det feta, han lefver
    Nra, och hmtar med sig mng sparade skatter till hemmet.

    Honom svarte igen frstndiga Penelopeia:
    G du, och honom bed hitkomma, att sjelf han bertte,
    Desse nu anten sig m, vid drrarna sittande, roa,        530
    Eller i salarna hr, frty dem sinnet r gladligt,
    Deras besittningar st oplundrade alle derhemma,
    Mat och det ljufliga vin; somt tjenarne endast frtra;
    Sjelfve i vrt hus stds qvardrjande, dagar p dagar,
    Slaktande t sig oxar och fr, och getterna feta,         535
    Hlla de friska kalas, och dricka det gldande vinet
    Skamlst; mycket frds mellertid; ty ej finnes en sdan
    Man, som Odysseus var, ofrden att vrja frn huset.
    Om Odyseus blott komme, och lnde till fderne jorden,
    Skulle med sonen strax han mnnernas krnkningar hmnas.  540

    Sade; Telemachos ns hel hgt, s att hela palatset
    Dnade skrckligt dervid; d skrattade Penelopeia,
    Och till Eumaios strax hon talade vingade orden:

    Gack mig, och kalla du hit den fremmande mannen pstunden!
    Mrker du ej, att sonen min ns till allt hvad jag sade?  545
    Derfr skall dden ej bli olyktad fr friarne alla
    Heller; icke en ende skall undg dden och det.
    Annat jag sger dig nu; men gmm du det i ditt sinne:
    Om jag frnimmer att han allt talar med sanningen enligt,
    Granna klder t honom jag ger, bd mantel och lifrock.   550

    Sade; d gick svinherden, ssnart han orden frnummit,
    Trdde nra intill, och talade vingade orden:

    Fremmande gubbe, dig kallar frstndiga Penelopeia,
    Sjelfve Telemachos' mor, ty henne dess sinne nu manar,
    Att om gemln utforska, ehur ock sorger hon utsttt.      555
    Om hon frmrker att allt du sanningen enligt berttar,
    Skall hon dig lifrock klda upp och mantel, som mest du
    Tarfvar, ty nog kan du, tiggande mat hr fven i landet,
    Mtta din mage; och visst skall dig gifva enhvar som det lyster.

    Honom svarade d mngprfvade, dle Odysseus:             560
    O Eumaios, strax vill jag allt sannfrdigt bertta
    Fr Ikarios' dotter, frstndiga Penelopeia;
    Vl om honom jag vet; ty gemensam ledo vi jemren.
    Men jag rdes likvl hrdsinnade friarnes skara,
    Hvilkas stolthet och vld uppstiger till jerniga himlen.  565
    Ty ock nu, d i salen jag gick, och ej gjorde t ngon
    Menska frnr, med sin pall den mannen srade smrtligt,
    Utan att Telemachos afvrjde det, eller en annan.
    Bed nu Penelopeia derfr i egna gemaket
    Drja, nsknt nyfiken, intill nedgende solen.           570
    D m hon mig utforska om hemkomstdagen och maken,
    Sttande nrmre vid elden, frty jag trasiga klder
    Br, som du nogsamt vet; och af dig jag frst ju begrte.

    Sade; nu gick svinherden, ssnart han orden frnummit.
    fver trsklen han steg; och d talade Penelopeia:        575

    Icke du honom har med, Eumaios? hvad tnkte vl tiggarn?
    Fruktar mhnda han ngons frtryck, eller mnne han eljes
    Blyges fr sig i mitt hus? slem r den blygsame tiggarn.

    Svarande henne talte du till, svinherde Eumaios:
    Han sig besinnar med skl, hvad fven en annan frmode;   580
    fvermodige mnnernes trots undvika han sker.
    Men han bad dig vnta intill nedgende solen.
    Och d blir det fr dig lngt vackrare fven, o drottning,
    Att med fremlingen tala ett ord allena, och hra.

    Honom svarte igen frstndiga Penelopeia:                 585
    Ej oklok mig den fremmande syns, eho han m vara;
    Ty ej finnas ibland de ddliga menniskor ngra,
    Hvilka, af fvermod, anstmpla s skndliga saker.

    S hon ordade detta; d gick svinherden, den dle,
    ter i friarnes krets, nr han alltsamman berttat.       590
    Och till Telemachos strax han talade vingade orden,
    Hllande hufvudet nra, att ej de andre det hrde:

    Kre, nu gr jag min vg, att vakta p svinen och annat,
    Din besittning och min; hr m alltsamman du vrda.
    Frst dock rdda dig sjelf, och noga betnk i ditt sinne,  595
    Att dig ej ngot sker; ondt stmpla dig mnge Achaier,
    Hvilka Zeus m frda, frrn olycka oss hnder!

    Honom Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:
    S det vare, min far; men g frst hn, nr det qvllas,
    Och kom ter imorgon, och fr med dig kostliga offer!     600
    Men allt detta af mig och utaf oddliga vrdas.

    Sagdt; och han satte sig ter upp vlglattade stolen.
    Mttande sig, alltefter behag, med mat och med dricka,
    Gick han till svinen sin vg, och lemnade grden och salen,
    Full af gstande; friarne sig med dans och med snger     605
    Roade; ty ren stundade in ock aftonens tider.




Adertonde Sngen.


    Lnde nu dit en offentelig tiggare, hvilken i staden
    Bettlade kring fverallt, och var knd fr sin glupande mage,
    Att omttligen ta och dricka; men icke han egde
    Kraft eller nerf; till gestalt dock var han vldig att pse.
    Arnaios var hans namn; det gifvit den aktade modren         5
    Strax vid fdslen, men Iros af friarne alla han nmndes,
    Derfr att han stds rende gick, nr ngon befallte.
    Kommen, Odysseus krde han bort ur egna palatset,
    Och oqvdande drotten, han talade vingade orden:

    Gubbe, ur farstun vik, att icke vid foten du slpas!       10
    Mrker du ej, hur alla t mig med gonen blinka,
    Manande att dig slpa? men jag dock blyges fr sdant.
    Bort hrifrn, att icke pstund oss vankas en nfkamp!

    Honom svarte, med hotande blick, mngrde Odysseus:
    Tvrvigg, hvarken jag ondt tillfogar dig, eller dig sger;  15
    Ej missunnar jag ngon, om aldrig s mycket han gfve.
    Trsklen ocks inrymmer oss tv, och icke du alls br
    Annans gods missunna; du syns mig en tiggare vara,
    Likasom jag; af gudar beror, att rikdomen gifva.
    Mana mig ej s hftigt till strid, och reta mig icke,      20
    Att, s gubbe jag r, dig ej brst och lppar jag kanske
    Slar med blod; visst hade jag d lngt mera imorgon
    Lugn; ty alldeles icke jag tror att du mera skall komma
    ter en annan gng till Odysseus' boningar sedan.

    Honom frgrymmad talade till strax tiggaren Iros:          25
    Gudar, huru, med tungan p skaft, den skojaren pratar,
    Liksom gumman vid ugn; ondt kunde jag honom bereda,
    Huggande p med de bda, och alla hans tnder p marken
    Kunde ur kften jag sl, som fr sdfrtrande suggan,
    Rusta dig nu, att alle dehr ock mtte frnimma;           30
    Huru vi kmpa; men monn du likvl vill slss med en yngre?

    S nu de tv mellertid framfr salsdrrarna, hga,
    P den fejade trsklen, med hn ansatte hvarandra.
    Men allt detta frnam Antinoos' heliga hjeltkraft,
    Och med ett muntert lje han s bland friarne talte:       35

    lsklige, aldrig frut intrffade ngonsin sdant;
    Hvilken frlustelse bragte en gud i detta palatset!
    Fremmande mannen och Iros de hota att nu mot hvarandra
    Kmpa med hndren; ltom oss snart dem reta tillhopa!

    S han sade; och skrattande upp de rusade alla,            40
    Och de trasiga tiggrarna kring de trngde sig samman;
    Och Antinoos talte, som var en son till Eupeithes:

    Hren mig, modige friare J, att jag ngot m sga:
    Hr getmagarne ligga i eld, dem vi oss till qvllsvard
    Lagade, frst uppfyllande vl med blod och med ister.      45
    Hvilkendera nu vinner, och gr med seger ur striden,
    Han framtrde, och tage bland alla den honom behagar!
    Stds m han fven gsta med oss; men icke en annan
    Tiggare lte vi trda hrin, fr att bettla sen mera.

    S Antinoos sade; men dessa behagade talet.                50
    Och anstmplande svek, utbrast mngrde Odysseus:

    lsklige, icke det sker, att mot yngre mannen en gammal
    Gubbe, af nd hemskt, framtrder i strid; men den slema
    Magen mig manar stad, att jag fr huggen m digna.
    Men nu, vlan, med en dyr ed bren J svrja mig alle,      55
    Att mot Iros bevgen, med vldiga handen, ej ngon
    Slr mig, p fverdd, och lgger fr honom mig neder.

    Sade; och alle sin ed aflade, som denne begrde.
    Men d talte igen Telemachos' heliga hjeltkraft:

    Fremling, ifall dig manar ditt hjerta och modiga sinne,    60
    Att dig vrja mot denne, s rds bland de andra Achaier
    Ingen, ty den med flere skall slss, som vgar dig hugga.
    Gstmottagarn r jag, och kongarne lemna sitt bifall,
    Antinoos och Eurymachos med, frstndige bda.

    Sade; och alle dertill bifllo; men redan Odysseus         65
    Hljde med trasorna midjan, och blottade dervid de skna,
    Vldiga lren; d rjde sig ock de vidgade skuldror,
    Brstet, och seniga armarna med; vid honom Athene
    Stende, kade lemmarnas kraft fr mnnernas herde.
    Friarne alle dert nu fvermttan frvntes,               70
    Och man talade s, anblickande nrmaste grannen:

    Sannerlig Iros, pstund MissIros, samkar sig ofrd;
    Ty s vldiga lr ur trasorna rjer den gamle!

    S de sade; och Iros nu blef rtt illa till sinnes.
    Dock han af tjenarne frdes, som grdlade honom med handkraft,  75
    Rdd som han var, och omkring hans lemmar darrade kttet.
    Och Antinoos trtte, och talade ordet och sade:

    Vore du nu ej till, storskrytare, alls, eller ofdd,
    Om fr honom frskrckeligt s du darrar och bfvar,
    Fr den ldrige mannen, af nd hemskt, som han lider!     80
    Men jag vill sga dig det, som ock fullbordadt skall varda:
    Sframt denne dig vinner, och gr med seger ur striden,
    Kastad p svarta galejan, dig hn till Epeiros frsnder
    Till kong Echetos jag; han r alle menniskors bdel,
    Han afskr dig bd nsa och ron med bitande kopparn,      85
    Och frnsliter din blygd, att r af hundarna tas.

    Sade; fr Iros n mer af darrning betogos dess lemmar,
    Hvilken de frde till strids; upp hvardera lyftade hndren.
    D besinnade sig mngprfvade, dle Odysseus,
    Anten han gfve ett slag, att han flle, och mistade lifvet,  90
    Eller ett lindrigt slag, som strckte den andra till marken.
    Honom, begrundande s, mellertid mer gagneligt syntes,
    Lindrigt att sl, att honom Achaierne icke skull' knna.
    Lyftande hnderna upp, mot hgra skuldran ett nfhugg
    Iros gaf; men denne i nacken vid rat, och benen           95
    Krossade; svart framtrngde d blodet ur munnen pstunden;
    Vrlande damp han i backen, och tndren han sttte tillsamman,
    Sparkande jorden med fttren; och d de friare, stolte,
    Lyftande hnderna, dogo af skratt; men tiggarn Odysseus,
    Fattad vid foten, slpade farstun igenom, p grden,      100
    Ut till portikens port, och honom der mot ett stngsel
    Lutande stllde, och sedan en kpp han lade i handen,
    Samt tilltalade honom, och sade de vingade orden:

    Derstds nu sitt still, bortskrmmande suggor och hundar,
    Och var ej fremlingars herre och tiggares ngonsin mera,  105
    Usle, att dig ej m drabba ett ondt, n strre mhnda.

    Sade; och kastade axlarna kring sin mkliga vtsck,
    Slarfvig bd hr och der, hvarvid var tvinnad en brremm.
    Sjelf han sig satte p trsklen igen; in gingo de andre,
    Skrattande hjertligt, och s vlkomnade honom med orden:  110

    Zeus dig sknke, o fremling, och frige gudarne alle
    Det som du gernast vill, och som nskeligt r fr ditt hjerta,
    Du som gjorde ett slut p hans omttliga bettling
    Hr i landet; ty snart till Epeiros snde honom,
    Till kong Echetos hn, som r alle menniskors bdel.      115

    Sade; men t jertecknet sig gladde den dle Odysseus.
    Och Antinoos lade den vldiga magen fr honom,
    Uppfylld bde med ister och blod, och Amphinomos lyfte
    Kakor ett par ur korgen, och lade fr honom derjemte,
    Drack s ur gyllne pokalen hans skl, och talte och sade:  120

    Hell dig, du fremmande fader, m fr framtiden dig unnas
    Sllhet, men nu du betryckes utaf olyckorna mnga!

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    O Amphinomos, srdeles syns du mig vara frstndig;
    Ty du r son till en likadan far; godt rykte jag hrde    125
    Om Dulichiern Nisos, att del han r och frmgen.
    Hans son sges du vara, och sjelf vlmenande synes.
    Derfre sger jag dig; gif akt du, och hr hvad jag talar:
    Intet svagare finns, som nres af jorden, n menskan,
    Bland de varelser alla, som andas p jorden och krla.    130
    Ty ej nnsin hon tror, att hon ondt skall framdeles lida,
    Medan kraft af gudarna ges, och hon knna kan rra;
    Men nr qvalen ocks af saliga gudarna sndas,
    fven dem ovillig hon br med modiga sinnet.
    Frty sdan r sjln hos de jordbeboende menskor,         135
    Sdan dagen dem gifves af gudars fader och menskors.
    Ty tillfrne jag ock bland ddliga tyckte mig lycklig,
    Och mng brott, fr min kraft och mitt mod jag vikande, gjorde;
    Ty jag frlitade mig p min fader och brderna mina.
    Orttrdig derfr ej vare en ddelig nnsin,              140
    Utan njute i ro af de sknker, som gudarne gifva.
    S jag friarne ser mellertid anstmplande nidverk,
    dande egendomen, och skymfligt bemtande makan
    Fr en man, som jag tror frn vnner och fdernejorden
    Lnge ej drjer; ty nra han r; dig mtte en gudom       145
    Fra till hemmet hn, att ej den mannen du mter,
    D han kommer igen till lskade fdernejorden!
    Ty jag menar minsann, att han ej blodflde frutan
    Uppgr saken med friarne, hr till sin boning han kommer.

    Sade; och offergjutande drack af det ljufliga vinet,      150
    Och i hnderna lade pokaln p mnnernas hfding.
    Men han i salen gick, bedrfvad i innersta hjerta,
    Skakande hufvut; frty ren ofrd anade sinnet.
    Dock han ej s slapp d; ock honom snrjde Athene,
    Af Telemachos' hnder och lans att kraftigt besegras.     155
    Och han satte sig ter p stoln, frn hvilken han uppsttt.

    Men nu lade i sjln klargda gudinnan Athene
    P Ikarios' dotter, frstndiga Penelopeia,
    Att fr friarne synas, p det hon mtte frtjusa
    Friarnes hjerta som mest, och bli vrderad derjemte       160
    Mera af make och son, n hon tillfrne blifvit.
    Under ett tillgjordt skratt, hon talade ordet, och sade:

    Eurynome, mig lyster nu sjln, fast icke tillfrne,
    Att fr friarne synas, ehur likvl jag dem hatar.
    t min son jag d sade ett ord, som gagneligt vore,       165
    Att han ej m umgs med de fvermodiga mnner,
    Som vl tala s grannt, men tnka dock illa p baken.

    Men hushllerskan Eurynome genmlte, och sade:
    Visst har detta du allt, min dotter, behrigen ordat.
    Derfre g du, och tala ett ord med din son, och frtig ej,  170
    Sedan du frst dock badat din kropp, och kinderna sminkat.
    Men ej m du sder, med anlete fuktadt af trar,
    G, ty ej slemare finns, n att oupphrligen srja.
    Ty ren r vid de ren din son, fr hvilken du trget
    Till oddliga bad, att se hans haka beskggad.            175

    Henne svarte derp frstndiga Penelopeia:
    Eurynome, ej rd mig dertill, sknt mon om mitt bsta,
    Att jag skall bada min kropp, och kinderna sminka med olja;
    Ty mig fgringen gudarne sjelfve, som bo i Olympen,
    dde, ifrn den stund, d han for p de hlkade skeppen.  180
    Men mig Autonoe nu befall och Hippodameia
    Komma hitin, att de m mig stanna vid sidan i salen;
    Ensam jag icke till mnnerna gr; ty jag derfre blyges.

    S hon sade; den gamla dervid utgick ur gemaket,
    Lemnande trnorna bud, och manande dem till att komma.    185

    Annat begrundade d klargda gudinnan Athene:
    fver Ikarios' dotter hon kringgjt ljufliga smnen.
    Och baklutad hon sof, och lemmarne lste sig alla
    Der i dess bdd; och d mellertid gudinnors gudinna
    Gaf oddliga sknker, att friarne skulle beundra.         190
    Skna anletet frst med samma gudomliga fgring
    Sirade hon, hvarmed sig sknomgrdlade Kypris
    Pryder, enr hon gr i Chariternas tjusande chordans;
    Henne strre att skda hon gjorde, och stoltare fven,
    Mjellare gjorde hon ock, n det konstarbetade elfen.      195
    Sedan s hon bestyrt, bortgick nu gudinnors gudinna.

    Kommo dervid mjellarmiga trnorna fven ur salen
    Stojande; vek s frn henne ocks den ljufliga smnen;
    Och hon strk sig om kindren med hnderna, talte och sade:

    Hgst olyckliga mig omhljde en ljufvelig kraftsmn.      200
    Mtte mig ock s ljufvelig dd kysk Artemis gifva
    Genast pstunden nu, att ej lngre med smrtor i sjlen
    Jag m da mitt lif, och saknande lskade makens
    All utmrkelse; ty bland Achaierne var han den bste.

    S hon sade; och ned sig begaf frn prunkande loftet,     205
    Icke allena; tillika ocks tv trnor nu fljde.
    Nr hon till friarne sen nedstigit, den dle bland qvinnor,
    Stod hon invid drrposten utaf vlbyggda palatset,
    Snkande fr sitt anlete ned den glnsande sljan;
    Men vid hvardera sidan der stod en beskedelig trna.      210
    Knna fr dessa d lstes, och sjln hnfrdes af krlek,
    Och sig nskade alla, att ligga hos henne i bdden.
    Men hon Telemachos talade till, den lskade sonen:

    O Telemachos, mer du ej har fast mod, eller tanke;
    Nr du nnu var ett barn, mer vlfde i sinnet du anslag;  215
    Nu d du redan r stor, och hunnit till ynglinga-ldren,
    Nu d en fremmande man, som sge din vext och din fgring,
    Sade dig skert vara en son till vldig en fader,
    Finnes alldeles icke hos dig godt mod eller tanke.
    Sdan gerning i salarna ju r vorden frfvad,            220
    D slunda du lt misshandla den fremmande mannen.
    Sg, eller hur, om en fremmande man, i salarna vra
    Sittande, s ftt lida utaf ovrdig behandling,
    Monn' dig ej skymf och nesa deraf bland menniskor blifver?

    Henne Telemachos nu, den frstndige, svarte, och sade:   225
    O min moder, att vredgad du r, misstycker jag icke;
    Dock jag uti min sjl frstr alltsamman och inser,
    Bde hvad godt och hvad ondt; tillfrne nnu jag var barnslig;
    Men jag ej gitter likvl frstndigt tnka i allting;
    Ty mig desse frvilla, betrngande hrfrn och derfrn,   230
    Stemplande ondt mot mig, och hjelpare eger jag inga.
    Visst enviget ej gick emellan vr fremling och Iros,
    Efter friarnes nskan, men han var bttre i styrka.
    Mtte, o fader Zeus, och Athenaie, och Apollon,
    Friarne nu desslikes ocks i salarna vra                 235
    Kufvade nicka med hufvut enhvar, dels ute p grden,
    Dels hrinne i huset, och lemmarne lsas fr alla:
    Likasom Iros, den stackarn, invid grdsportarna sitter
    Nu, och med hufvudet nickar, och alldeles liknar en drucken,
    Gitter ej st p ftterna rak, eller vnda tillbaka       240
    Hem p den vg, dit leder; frty hans lemmar sig upplst!

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra;
    Men Eurymachos vnde sig sen till Penelopeia:

    Dotter af Ikarios, frstndiga Penelopeia,
    Sge nu alle Achaierne dig p Iasiske Argos,              245
    Friare flere till tal visst skulle i salarna edra
    Gsta frn morgondag; ty de friga qvinnor du vinner
    Bde i fgring och vext, och fven i sansade vettet.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    O Eurymachos, bde mitt namn, min vext och min fgring    250
    De oddlige dde, enr till Ilios foro
    Hn Argeierne bort, och med dem min make, Odysseus.
    Om han toge mitt lif i beskydd, hemlndande ter,
    Skulle min ra pstund bd' strre och sknare vara.
    Nu jag ngslas; ty mig mng qval psnde en gudom.        255
    Visst, d han for hrifrn, och lemnade fdernejorden,
    Mig vid hgra handen han tog, och talte, och sade:

    Ack, du min maka! frty fotbrynjte Achaierne, tror jag,
    Skola ej samtlige vnda igen oskadde frn Troia;
    Frty krigiske mn de Troer sger man vara,               260
    Ej lanskastare blott, men ock bgskyttar tillika,
    Samt snabbfotade hstars bestigare, hvilka vl snarligt
    Bringa den stora tvisten till slut i gemensama kriget.
    Thy jag ej vet, om mig rddar en gud, eller om jag blir slagen
    Borta vid Troia; men hr alltsamman mste du vrda.       265
    Tnk p min fader och mor i salarna, likasom hittills,
    Ja, n mera nnu, d jag; frn eder r fjerran.
    Men nr redan du skdar vr son med skgg p sin haka,
    kta du d eho som du vill, och lemna din boning.
    S han ordade detta, och allt fullbordas nu fven.        270
    Natt skall varda en gng, d det skrckliga brllopet drabbar
    Mig olyckliga, mig, som Zeus all gldje berfvat.
    Dock pkommer en bittrare sorg mitt hjerta och sinne:
    Friares sed tillfrene var ej sdan, som denna;
    Nr till en vankfri qvinna och rik mans dotter de vilja   275
    Fria, och tfla om henne i tukt med hvarandra och ra,
    Sjelfve de bringa med sig bd' oxar och fren, de feta,
    Flickans vnner till kost, och lysande sknker de gifva,
    Men ostraffadt de ej frtra en annans besittning.

    Sagdt; och sig gladde, dervid mngprfvade, dle Odysseus,  280
    Derfr att friarne hon aflockade sknker, och smekte
    Sinnet med ljufliga ord, sknt annat inom sig hon vlfde.

    Men nu talte till henne Antinoos, son af Eupeithes:
    Dotter af Ikarios, frstndiga Penelopeia,
    Sknker du m af enhvar bland Achaierna taga, som sjelfmant  285
    Bringar; ty ej tillbrligt det r, att frkasta en gfva.
    Dock vi till eget hem eller annorstdes ej bortg,
    Frrn du ktar ibland Achaierna den som r ypperst.

    S Antinoos sade; och dessa behagade talet,
    Och fr att sknker bringa enhvar afsnde sin herold.     290
    t Antinoos bar han en stor, mngskiftande, konstskn
    Mantel, med spnnen upp, som voro ett dussin till antal,
    Alle af gull, och passade hop med smidiga hktor.
    t Eurymachos bar han pstunden en skimrande halsked,
    Gyllene, blank som solen, och vlinfattad i brnsten.     295
    Ock rhngen t Eurydamas tv tjenare buro,
    Trenne juveler i hvart, och behaget spridde sig vida.
    Och frn Polyktors son, Peisandros, drotten, ett halsband
    Tjenarn hmtade nu, ett srdeles kosteligt smycke,
    S grann gfva p gfva en hvar af Achaierns frambar.     300
    Men derefter p lftet hon gick, den dla bland qvinnor,
    Och tillika t henne af trnorna sknkerne buros.
    Friarne, vndande ter till dansen och tjusande sngen,
    Roade sig dermed, och bidade aftonens ankomst.
    Medan de roade sig, ock mrka aftonen pkom.              305
    Strax eldstllningar trenne i salen de ordnade sedan,
    Att dem lysa; derp ock lade de torrkade vedtrn,
    Torra ren lngesedan, och nyss med kopparen klufna,
    Blandande stickor ibland, och i vexlande ordning dem tnde
    Drotten Odysseus' trnor i brand; men sjelf till dessa    310
    Ordade s, zeusborne och tlige hjelten Odysseus:

    Trnor i kongens palats, den lnge frdrjde Odysseus',
    Gn p det rum, der vistas er vrdnadsvrdig drottning,
    Tvinnen hos henne er trd, och hennes sinne frnjen,
    Sittande i loftssal, eller kammen med hnderna ullen:     315
    Jag deremot vill bestyra om ljus t friarne alla.
    Ty om de nskade ock sknthronande Eos frbida,
    Mig ej skola de trtta; jag r mngtalig just mycket.

    S han sade; de logo dervid, med blick p hvarannan.
    Honom snpligen snste d fagerkindig Melantho,           320
    Hvilken, af Dolios fdd, uppfostrats af Penelopeia.
    Henne som eget barn hon matat, och fgnat med sknker.
    Men hon delte ej smrtan ndock i drottningens sinne,
    Utan hon delte med Eurymachos sin bdd och sin krlek.
    Hon p Odysseus bannades nu med skymfliga orden:          325

    Olycksalige fremling, du r till sinnet frruckad,
    Efter du ej vill sofva, och hn bortvandra till smedjan,
    Eller till krogen ocks; men hr vidlyftigt du ordar
    Ofrskrckt bland mnnerna mng, och icke i sjlen
    Rdes; anten du kufvas af vin, eller ocks du alltid      330
    Eger ett likdant mod, och du derfre pratar i vdret.
    Sg, eller r du vl bl, att du tuktade tiggaren Iros?
    Mtte ej snarlig mot dig en tapprare trda, n Iros,
    Hvilken dngande dig med kraftiga nfvar i hufvut,
    Jagar ur huset hn, nedslad med rinnande bloden!         335

    Henne svarte, med hotande blick, mngrde Odysseus:
    Sannerlig gr jag pstunden, din hund, och Telemachos sger
    Allt hvad du pratar, att bit fr bit han dig hugger i stycken.

    Detta yttrade han, och med orden qvinnorna skrmde;
    Men de i salarna lupo, och lemmarne lste, fr alla.      340
    Af rddhga, frty de trodde att sanning han talat.
    Lysande sjelf bredevid fyrkrlen, hvilka de ptndt,
    Stod han, och sg p enhvar, men dock helt annat hans sinne
    Vlfde uti hans brst, som ofullbordadt ej blef se'n.

    Trotsiga friarne lt mellertid allsicke Athene            345
    Afst frn hjertfrtande skymfning, att mera och mera
    Qval intrngde i sjln hos Laertiaden Odysseus.
    Strax Eurymachos, Polybos' son, begynte att orda,
    Skymfande s Odyseus, och vckte kamraternes lje:

    Hren mig, friare J till vr fversttliga drottning,     350
    Att jag m sga hvad sjlen uti mitt hjerta befaller:
    Utan en gud den mannen Odysseus' boning ej nalkats;
    Liksom ett fackelsken mig synes isanning frn honom
    G, och hans hufvud; frty der finns ej ett endaste hrstr.

    Sade; och ordade s till stadsfrstrarn Odysseus:        355
    Fremling, vill du vl tjena fr ln, ifall jag dig toge,
    Lngst vid grdet, -- betalningen skall tillrckelig blifva, --
    Att trnruskor mig samla, och resliga trden plantera:
    Mat jag skulle best dig der, som rckte fr ret,
    Klda dig klder p, och sandaler gifva p fttren.       360
    Men emedan du nu slemm' funder har lrt dig, du icke
    Vill till arbete g, men tigga du hellre i landet
    Vill, fr att skaffa dig fylle uti omttliga buken.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    O Eurymachos, skull' med hvaran vi i arbete tfla,        365
    Sommartiden, enr ock dagarna ro s lnga,
    P hngen, och jag en vlkrkt lie i handen,
    Och du en likdan hade, att arbetet prfva vi finge,
    Fastande ndatill mrkret, och grs tillrckligen funnes:
    Eller om ock tv oxar vi krde, som vore de bsta,        370
    Eldige begge, och store, och mttade begge med grset,
    Lika i lder, och lika att draga, med kraft som ej sviker;
    Funnes ett kerflt, och sviktade kokan fr plogen,
    Mig d skulle du se, om rak min fra jag skure;
    Eller om ock kanhnda ett krig uppvckte Kronion,         375
    nnu idag, och jag hade min skld, och lansarna bda,
    Samt allkopparne hjelmen, som ttt till hufvudet sitter;
    Mig d skulle du se, bland frmsta kmparn inmngd:
    Skymfande skulle du sannerlig ej om min mage frmla.
    Men du r stolt fverhfvan, och har ett trotsande sinne,  380
    Och du tycker dig vara en skrckelig bjesse och handfast,
    Efter du vistas i lag med f, ej modiga mnner.
    Om Odyseus dock komme, och lnde till fdernejorden,
    Snarligen drrarne skulle, nskont nog breda de ro,
    Blifva dig trnga, enr du ur farstun sprunge p grden.  385

    Sagdt; och Eurymachos vardt n mer frgrymmad i sinnet.
    Och med hotande blick han talade vingade orden:

    Usling, snarliga fr du ditt slut, emedan du sladdrar
    Djerft bland mnner s mnga, och ej detminsta i sjlen
    Rds; ty anten du kufvas af vin, eller ocks du alltid    390
    Eger ett likdant mod, och derfre pratar i vdret.
    Sg, eller r du vl bl, att du tuktade tiggaren Iros?

    Ordande s, han fattade palln; men genast Odysseus
    Mot Amphinomos' knn, Dulichierns, bjde sig neder,
    Fr Eurymachos rdd; mundsknken han slngde i hgra      395
    Handen, och klingande damp nu derur vinkannan p golfvet,
    Men hgt jemrande sjelf baklnges han strte i backen.
    Friarne stojade allt i de dunklande salarna hurtigt,
    Och man talade s, anblickande nrmaste grannen:

    Mtte dock annorstdes frgtts den irrande fremling,     400
    Frrn han kom; ett sdant allarm d ej hade han uppvckt.
    Nu vi tviste fr tiggarens skull, och den kostliga mltids
    Gldje ej blifver utaf, emedan det slemmare segrar.

    Bland dem talte ocks Telemachos' heliga hjeltkraft:
    J olycklige rasen, och dljen ej mera i sinnet            405
    Hvarken mat eller dryck; er ngon af gudarna retar.
    Men undfgnade vl, begifven er hem fr att sofva,
    D nr sinnet er manar; fr min del ndgar jag ingen.

    S han sade; och de sig beto i lpparna alla,
    Undrande fver Telemachos, som ordat s vgsamt.          410
    Och bland dessa derp Amphinomos talte och sade,
    Nisos' lysande son, den Aretiadiske kongens:

    Vnner, ej ngon nu mtte fr det, som ordats med rtta,
    Trtande med fiendtliga ord utbrista i vrede!
    Ej misshandlen den fremmande hr, ej heller en enda       415
    Alls bland tjenarnes tal i Odysseus' salar, den dles!
    Men nu, vlan, mundsknken med bgrarna bjude t alla,
    Att vi m, offergjutande, g hvar hem till att sofva;
    Ltom fremlingen ock i Odysseus' salar frblifva,
    Vrdad af Telemachos; ty till hans hus fven han kommit.  420

    Ordade s; och hans tal vardt gilladt af mnnerna alla.
    Strax pokalen t dem utblandade Mulios, hjelten,
    Den Dulichiske mannen, som var Amphinomos' tjenstsvenn.
    Han utdelte t alla tillmans, och t saliga gudar
    Offergjutande, drucko de nu stljufliga vinet.            425
    Men d de gjutit och druckit deraf hvad sinnet dem lyste,
    Alle begfvo sig hem till eget hus, fr att sofva.




Nittonde Sngen.


    Blef nu allts i salarna qvar den dle Odysseus,
    Stemplande dd t friarnes flock, med hjelp af Athene;
    Och till Telemachos strax han talade vingade orden;

    Telemachos, man mste nu krigare vapnen derinne
    Samtliga gmma; men friarne du med ljuflige orden           5
    fvertala, enr de, saknande vapnen, dig frga:
    Jag ur rken dem stllt, ty de dem ej liknade mera,
    Som, d till Troia han for, qvarlemnade fordom Odysseus;
    Men medfarna de ro, svidt eldslgan har framtrngt,
    Mig dessutom en sak i sinnet lade en gudom,                10
    Att ni ej druckne kanhnda, bland er tillstllande trta,
    Mtte sra hvaran, och gra en skam t gelaget,
    Samt frieriet; ty mannen till sig sjelft jernet ju drager.

    Sagdt; och Telemachos hrsammade ilskade fadren.
    Och utkallande talte till fostrerskan Eurykleia:          15

    Moder, vlan, qvarhll mig nu trnorna inne i rummen,
    Medan i annat gemak jag min faders prydliga vapen
    Stller, hvilka der nu ovrdade svrtas af rken,
    D sjelf borta han r; jag ett barn in hittills har varit;
    Nu jag vill stlla dem bort, dit ej eldslgan skall trnga.  20

    Honom svarte igen hans fostrerska Eurykleia:
    Mtte du dock, min son, urskillning redan besitta,
    Att omvrda ditt hus, och skatterna alla frvara!
    Dock ho skall vl flja dig nu, och bra din fackla,
    D du ej lter trnorna g framfr dig och lysa?           25

    Henne Telemachos nu, den frstndiga, svarte, och sade:
    Fremlingen der; ty jag tl ej, att ngon skall lttjas, som ser
    Ur min gryta, nsknt han ocks r kommen frn fjerran.

    S han ordade nu; ovingadt var talet fr henne,
    Och hon drrarna stngde i boningsbeqvma palatset.        30
    Och uppstigande sen, Odyseus och den lysande sonen,
    Buro gemensamt hjelmarna in och de bucklige skldar,
    Och skarpspetsade lansar; framfr dem Pallas Athene,
    Med en gyllene lampa i hand, spred herrlig belysning.
    Och Telemachos talade d till sin fader pstunden:         35

    Fader, isanning med gonen nu stort under jag skdar!
    Salarnas vggar frvisso och mellanrummen, de skna,
    Samt takbjelkarne fven af gran, och kolonnerna hga,
    Gifva fr gonen sken, som vore det brinnande eldens.
    Visst r hr ngon af gudar, som bo i rymliga himlen.      40

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Var du tyst, och hejda din tanke, och sprj ej om sdant!
    Ty just sdan r gudarnes sed, som bo i Olympen.
    Utan g du till sngs; mellertid qvarstannar jag hrstds,
    Att jag trnorna lockar nnu och din moder till sprsml.  45
    Klagande skall hon frga mig visst om ett och om annat.

    S han sade; och Telemachos ur salen begaf sig
    I sitt gemak till sngs, vid skenet af brinnande facklor,
    Der tillfrne han sof, nr smnen ljufvelig pkom;
    Der han lade sig d, och bidde gudomliga Eos.              50
    Men i salen stannade qvar den dle Odysseus,
    Stemplande dd t friarnes flock, med hjelp af Athene.

    Trdde s ur sitt gemak frstndiga Penelopeia,
    Liknande Artemis sjelf och den gyllene Aphrodite.
    Henne vid elden de stllde en stol, p hvilken hon nedsatt,  55
    Svarfvad af elfenben och af silfver, som konstigt tillfrne
    Mstarn Ikmalion gjort, med en pall fr fttren inunder,
    Fstad vid stolen; ett stort frskinn derfver var kastadt.
    Nu sig satte derp frstndiga Penelopeia,
    Trdde s ock hvitarmiga trnorna ut ur gemaket;           60
    Desse skaffade bort den rikliga maten och borden,
    Samt de bgrare, ur hvilka de vldsame mnnerne druckit.
    Glden ifrn fyrstllningen hllde de, rgande derp
    Annan rikelig ved, att ljus skull' blifva och vrme.
    Och Melantho terigen for ut mot Odysseus:                 65

    Fremling, vill du om natten nnu ock plga oss hrstds,
    Smygande huset omkring, eller vill du p flickorna lura?
    Men gck ut hrifrn, oslle, och tacka fr maten!
    Eller, trffad af branden, pstund du lunkar p drren!

    Henne svarte med hotande blick mngrde Odysseus;          70
    Stygga, hvarfr mig plgar du s med stndiga grollet?
    Derfr att jag ej r fet, och har slarfviga klder p kroppen,
    Och gr tiggande kring? Som nd mig tvingar att gra.
    Sdane just som jag de vankande bettlare ro.
    Ty ock jag tillfrne ett hus bland menskor lik bodde,      75
    Lycklig, ett rikt, och jag gaf almosa t tiggaren ofta,
    Vare sig hvem som helst, och ehvad han kom och behfde.
    Tjenare hade jag ock otaliga, fvensom annat,
    Hvarmed man lefver vl, och en rik mans namn sig frvrfvar.
    Men Zeus dde det allt, Kronion, emedan han ville.         80
    Akta dig derfr, o qvinna, jemvl, att icke du mister
    Sknheten all, med hvilken du nu bland trnorna sttar;
    Eller din drottning vredgas kanske, och hrdt dig behandlar,
    Eller Odysseus kommer; frty n hoppet r frigt.
    Men om han fven r dd, och ej ngonsin vnder tillbaka,  85
    Genom Apollons nd en fullvext son han ju eger,
    Telemachos, som ingen af trnorna hr i palatset
    Undgr, om hon r frck; ty han trampar numera ej barnskor.

    Sade; men honom hrde frstndiga Penelopeia,
    Bannade trnan dervid, samt talade ordet, och sade:        90

    Mig du alldeles ej, skamlsa och frcka, kan undg,
    fvande nidingsverk, som med eget hufvud du gldar.
    Ty allt visste du vl, emedan af mig du det hrde,
    Att jag rnar den fremmande mannen i salarna mina
    Om min make besprja, frty jag r hgligen ngslad.       95

    Sade; till Eurynome, hushllerskan, vnde hon talet:
    Eurynome, br hit du en stol, och derfver ett frskinn,
    Att der sittande sge ett ord, och fven frnimme
    Fremlingen strax af mig; jag nskar att honom besprja.

    Sa hon sade; men trnan pstund framsatte bestllsamt     100
    Den vlbonade stoln, och derp utbredde ett frskinn.
    Och der satte sig sen mngprfvade, dle Odysseus;
    Tog s till ordet bland dem frstndiga Penelopeia:

    Fremmande man, dig detta jag sjelf till en brjan m frga:
    Hvem r du, och frn hvem? hvar har du stad, och frldrar?  105

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus;
    Qvinna, dig skulle ej ngon upp omtliga jorden
    Klandra; isanning gr till himmelen vida din ra,
    Liksom en vankfri drotts till och med, som, mot gudarna hrsam,
    fver modiga mnner och mnga regerande, fvar            110
    Lag, och billighet ut; och svarta jorden t honom
    Alstrar hvete och korn; och trden tyngas af frukter;
    Tackorna lamma bestndigt, och hafvet vimlar af fiskar,

    Under ett godt regemente, och folken i landet frkofras.
    Derfre m du mig nu om annat sprja i huset,             115
    Men mitt fderneland och min brd utforska du icke,
    Att du ej fyller min sjl med bekymmer n mer, d jag detta
    Minnes; ty hgst olycklig jag r; ej heller mig hfves,
    Att i fremmande hus veklagande, grtande sitta;
    Ty ej slemare finns, n att oupphrligen srja;           120
    Att ej ngon vid mig af trnorna leds, eller sjelf du,
    Sgande, att jag, af vinet betyngd bortsmlter i trar.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    Fremling, isanning fr mig allt vrde, och skepnad och fgring
    De oddlige dde, enr till Ilios reste                   125
    Hn Argeiernes folk, och med dem min make Odysseus.
    Om han, kommande hem, mitt lif n skulle beskydda,
    Strre min ra vore pstund och sknare fven;
    Nu jag ngslas; s mng olyckor mig snde en gudom.
    Ty de dlingar alle, som ega p arna vlde,              130
    Upp Dulichion, Sama, och skogbevexta Zakynthos,
    fven samtlige de, som p klippiga Ithaka herrska,
    Desse fria till mig, ovilliga, plgande huset.
    Derfre vrdar jag ej om fremlingar, eller om tiggrar,
    Eller herolder detminsta, som folksakfrare ro;          135
    Utan jag saknar Odysseus, och trer mitt hjerta med lngtan.
    Desse skynda p brllop, och jag blott tnker p finter.
    Frst intalte i sinnet mig d en gud att en mantel,
    Sttande upp stor vf, i salen begynna att vfva,
    Fin, ondeligt lng; och till dem jag talade genast:      140
    Svenner, som frien till mig, d den dle Odysseus nu hngtt,
    Biden p brllopet n, och brdsken ej, tills jag en likskrud
    Frdig arbetat, att icke mitt garn m das frgfves, --
    t friborne Laertes, tilldess att honom omsider
    Tager den lngutstrckande dda frderfliga de;          145
    Att ej i landet p mig Achaiinnorna mga frargas,
    Om han frutan tckelse lge, som egde s mycket.
    S jag talte; hos dem manhaftiga hjertat bevektes.
    Vlsserlig vfde jag nu om dagen p vfven, den stora,
    Men om nttren den rispade opp, d jag facklorna framsatt.  150
    S jag i tre r snrjde med list, och bedrog de Achaier;
    Men d det fjerde ret nu kom, och tiderna kommo,
    Under de slocknande mnar, och dagarne lnga sig lyktat,
    Genom de skndliga trnorna d och frsumliga, desse
    fverraskande kommo p mig, och trtte med orden.         155
    S jag lyktade vfven, fast allsej villig, af ndtvng.
    Nu ej gitter jag brllopet fly, ej heller en annan
    Utvg finner jag p; mig frldrarne mana att giftas
    Trget, och sonen leda vid dessa, som godsen frda;
    Ty han det inser; ren r han karl, s god som en annan,   160
    Att omvrda ett hus, som Zeus med ra bekrner.
    Hen mig sg nu din slgt mellertid, och af hvem du r boren?
    Du hrstammar ju ej frn sagornas ek, eller fjellen.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    O du vrdade maka till Laertiaden Odysseus,               165
    Vill du d ej afst, att mig om min stmma besprja?
    Men jag vill sga dig den, nsknt du mig lemnar t smrtor,
    Flera n dem, af hvilka jag qvljs; det det r hvarje
    Mans, som drjer ifrn sitt hem slnge som jag nu,
    Irrande kring till stderna mng, ett ml fr bekymren.   170
    Men likvl vill jag sga dig det som du sprjer och frgar.

    Kreta heter ett land, i midten af hafvet, det dunkla,
    Kringomflutet och fruktbart och sknt; der menniskor finnas
    Mnge, ja, utan tal till och med, samt nittio stder.
    Annat r andras blandade sprk; der trffas Achaier,      175
    Der Urkreter ocks, stor modige, jemte Kydoner,
    Der Dorienser jemvl, hjelmprydde, och dle Pelasger.
    Der r Knossos en sttelig stad, och Minos i denna
    Herrskare nio r, stallbroder t store Kronion,
    Fader t fader min, storsinnade Deukalion sjelf.          180
    Men mig aflade Deukalion och Idomeneus ock.
    Men p de kruma galejorna hn till Ilios denne
    Med Atreiderna drog; mitt frejdade namn det r Aithon;
    Yngre till fdsel r jag; men ldre och tapprare denne.
    Der jag Odysseus sg, och gaf gstsknker t drotten.     185
    Ty ock honom till Kreta frdref den hftige vinden,
    Kastande bort frn Maleia, enr till Troia han fikte,
    Och i Amnisos hll, der Eileithyia en grotta
    Eger, i ogen hamn; och med nd han stormarna undslapp.
    Strax om Idomeneus han frgade, kommen till Staden;       190
    Ty han var -- som han sade -- en vrdad ock lskelig gstvn.
    Tionde dagen fr honom det var ren, eller den elfte,
    Sen p de kruma galejor han for till Ilios' fste.
    Honom jag frde hem till mitt hus, undfgnande derstds
    Krvnskapligt utaf de rika frrder, som funnos;         195
    Och t honom jag gaf, och hans folk, som fljde med honom,
    Kornbrd, jemte det gldande vin, hopsamladt i landet,
    Oxar derjemte till slagt, tt dermed mtta sin lystnad;
    Dagarna tolf qyarstannade der de dle Achaier;
    Ty nordvinden s stark, att knapt man kunde p landet     200
    St, frhindrade dem, uppvckt af en vredgande gudom.
    Vinden fll p den trettonde da'n, och de lyftade ankar.

    Mng osanningar s han diktade, liknande sanning;
    Kinden frblektes och trarna runno fr lyssnande makan.
    Likasom snn frsmlter p hgsta toppen af berget,       205

    Hvilken af Satan smltes, enr han har fallit fr vestan,
    Och af dess vatten ihast sig fylla de rinnande floder:
    S nu de fagra kinderne ock fr den grtande smlte,
    Medan hon gret sin geml, nrvarande. Drotten Odysseus
    Visserligen i sjln beklagade srjande makan,             210
    Men som horn likvl eller jern dock stodo hans gon
    Uti hufvudet stille; med list han trarna dolde.
    Och d hon ftt lystmtet utaf mngtriga sorgen,
    Honom terigen med orden hon svarte, och sade:

    Nu dig, fremmande man, jag mnar isanning frska,        215
    Om du verklig derborta med gudalika kamrater
    Gstat min hulda geml i salarna, ssom du sger.
    Sg mig, hurdana klder han bar, och hade p kroppen,
    Hurudan sjelf han var, och de mn, som fljde med honom?

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:             220
    Svrt, o qvinna, det blir, d s lnge frn honom jag varit,
    Att det sga, frty ren gr nu, det tjugonde ret,
    Sedan ifrn mitt fderneland han reste och bortfor,
    Men ndock vill jag sga p stt mig likar i sinnet.
    Ylle purpurmantel han bar, den dle Odysseus,             225
    Dubbel; ocks var fstad dervid en gyllene hkta
    Jmte glor ett par; framfr fanns fven ett smycke.
    I framftterne hll der en hund en sprattlande hjortkalf,
    Slickande en den brokiga; det frvnade alla,
    Att, sknt begge af gull, han strypande glodde p kalfven,  230
    Hvaremot denne med ftterna spratt, frskande undfly.
    Vidare mrkte jag ock p hans kropp en glnsande lifrock,
    Likasom skalet sitter omkring den torrkade lken;
    Ty s fin var den rocken, och blank sen, likasom selen.
    Sannerlig qvinnor mnga med undren betraktade honom.      235
    Annat sger jag nu, och gmm det du 1 ditt sinne:
    Icke jag vet, om hemifrn kom i de klder Odysseus,
    Eller om ngon af vnnerna gaf, d han for p galejan,
    Eller mhnda en vrd ocks, emedan Odysseus
    Tar till mnga en vn; bland Achaier knapt hade han like.  240
    fven jag ett kopparne svrd frrade honom,
    Jemte en lifrock, purpurne, skn och dubbel och fotsid,
    Och affrdade vrdesamt dn p toftade skeppet.
    Honom en herold ocks, men litet ldre till ren,
    Fljde, och mannen, sdan han var, jag fven beskrifver,  245
    Puckelryggig han var, svartmuskig och krusig i hufvut;
    Eurybates var hans namn, af Odysseus mer n de andre
    Hedrad, emedan han visste att skicka sig honom till njes.

    Sade; och vckte hos henne n mer begret till saknad,
    Alltsom hon tecknen knde, dem noga frtljde Odysseus,   250
    Men d hon ftt lystmtet utaf sorgen,
    D hon honom ocks genmlte med orden, och sade:
    Fremling, du som var mig frut medlidande vrdig,
    Blir mig i salarna nu, bd vrnadsvrdig och lsklig.
    Ty jag hmtade klderna sjelf, om hvilka du ordar,        255
    Sammanvikna ur rummet, och fste en glimmande hkta,
    Honom till smycke; och honom ej mer jag nnsin emottar,
    tervndande hem till lskade fdernejorden.
    Derfr i olycksstund p hlkade skeppet Odysseus
    Far, fr att Olycksilios se, hvars namn r min afsky.     260

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    O du vrdade maka till Laertiaden Odysseus,
    Skada ej mer din dejliga hy, och plga ej heller,
    Grtande maken, din sjl, nsknt jag det icke frtycker!
    Mistar eho som helst sin lagliga make, t hvilken         265
    Hon, i krlek bemngd, fdt barn, visst grter hon honom,
    Men dessmera Odysseus, som var med gudarna jemlik.
    Dock, hr upp med din grt, och lyssna till orden, jag talar:
    Ty sannfrdigt sga jag vill, och intet frdlja;
    Ja, om Odysseus redan jag hrt, att han kommer till hemmet,  270
    Lefvande nra uti Thesprotiske mnnernes rika
    Bygder; och skatter bringar han med, utvalda och mnga,
    Dem han begrde ihop; men sig tillgifna kamrater
    Mistade han, och sitt hlkade skepp, p dunkliga hafvet,
    Nr han for frn Thrinakia n; ty p honom frgrymmats    275
    Zeus och Eelios, hvars oxar kamraterne slagtat.
    Desse frgingos alle uti mngsqvalpiga hafvet;
    Honom upp skeppsklen likvl uppkastade vgen
    Till Phaiekernes land, som gudabefryndade ro.
    Honom, liksom gud, der rade desse, af hjertat,           280
    Mycket gfvo t honom, och rnade sjelfve till hemmet
    Okrnkt skicka; och visst ren lngt frdetta Odysseus
    Hemma varit; men det mer gagneligt syntes hans sinne,
    Att all verlden vandra omkring, och skatter sig samla.
    S mng finter, och flera n frige ddlige menskor       285
    Vet Odyseus; och med honom ej m alls tfla en ende.
    S mig Thesproternes kong, Pheidon, berttade saken,
    Samt svor sjelf derupp; i sitt hus utgjutande vigvin,
    Att uthalad galejan, och redo kamraterne vore,
    Att ledsaga Odysseus till lskade fdernejorden.          290
    Men mig han snde frut; de Thesprotiske mnners galeja
    Dn till det hvetesrika Dulichion rnade resa.
    Och han viste de skatter t mig, som samlat Odysseus;
    Skulle med dem till tionde led vl han fda en annan,
    Med de skatter minsann, som lgo i konungens salar.       295
    Denne till Dodone d sade han rett, fr att hra
    Frn den hgbelfvade ek Zeus' vilja, Kronions,
    Huru han hem skull' lnda till lskade fdernejorden,
    Ren frnvarande lnge, om uppenbart eller hemligt.
    S han r rddad allts, och skall nog komma tillbaka     300
    Snart, och ej fjerran numera frn vnner och fdernebygden
    Lnge derborta han blir. Med min ed jag vill det bedyra.
    Hre d frst mig Zeus, den hgste bland gudar, och bste;
    Jemte Odysseus' hrd, den frejdades, hvilken jag nalkas:
    Sannerlig detta dig allt fullbordas s, som jag sger.    305
    Under det ret som gr skall hit anlnda Odysseus,
    Medan mnaden slcks, och medan han tndes nyo.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    Mtte detta ditt tal fullbordadt varda, o fremling!
    Snart du skulle af mig erfara bd' vnskap och mnga      310
    Sknker, att hvar som komme emot, dig prisade lycklig.
    Men mig s det likar i sjln, som fven skall hnda;
    Hvarken Odysseus mer hemlnder, ej heller du reshjelp
    Finner; frty ej herrar numera finnas i huset,
    Sdan Odysseus var bland mnner, -- om nnsin han var det,  315
    Att de vrdade fremlingar hn affrda, och motta.
    Tvtten honom, J trnor, och bdden reden i ordning,
    Sngen med mantlar uti, och prydliga fllar tillika,
    Att han m, vluppvrmd, gullthronande morgonen skda.
    ganska bittida baden igen imorgon, och smrjen,           320
    Att derinne med Telemachos han tage sin frukost,
    Sittande i vr sal; olycklig enhvar, som bland dessa,
    Honom krnkande, kommer frnr; sin sak han ej nnsin
    Mer utrttar hos oss, fast aldrig s mycket frtretad!
    Ty hur skall du vl veta, om jag, o fremling, de andra    325
    Qvinnorna fvertrffar i vett och frstndiga rdslag,
    Om du, smutsig och illa bekldd, i salarna skulle
    Spisa? Frty korflifvade ro de menniskor alla.
    Ho som nu sjelf r grym, och idelig grymheter tnker,
    Honom ddlige alle, slnge han lefver, ej annat          330
    nska, n qval; men nr han r dd, bespotta de honom.
    Ho som r sjelf vankfri, och tnker allenast hvad vankfritt
    r, hans frejdade namn kringfres af fremlingar vida
    Kring all verldens folk; han god af mnga benmnes.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:             335
    O du vrdade maka till Laertiaden Odysseus,
    Mantlarne ro fr mig och de prydlige fllar isanning
    Vidriga, frn den stund, d jag Kretas sniga fjellar
    Lemnade, farande ddan upp lngrade skeppet;
    Lt mig ligga, som frr smnlsa jag ntterna tillbragt!  340
    Mnga ntter jag redan upp det uslaste lger
    Lg, och bidade af gullthronande morgongudinnan.
    Och fottvagningen heller ej alla fr mitt sinne behaglig
    r, och min fet vidrra ej af ngon qvinna bland dessa,
    Hvilka hos dig hr ro i detta palats tjenarinnor,        345
    Om ej en gammal gumma du har, frsiktig och aktsam,
    Som utstt i sin sjl s mnga bekymmer, som jag har:
    Henne frtryter jag ej, att hon mig fttren m rra.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    lskade gst, ej ngonsin n ankommit s vis man,         350
    Bland vildfremlingar krare hit till detta palatset:
    S du srdeles vl om allting ordar och visligt.
    Ock en gumma jag har med klyftiga tankar i sinnet,
    Som den olycksaliga mt uppfostrat och ammat,
    Tagande mot i sin famn, d han fddes till verlden af modren;  355
    Hon dig fttren skall tvtta, ehur ock alldeles skrplig.
    Men nu, vlan, statt upp, frstndiga Eurykleia
    Och tv sedan din drotts jemnriga like; Odysseus'
    Redan en sdan till ftterna r, och en sdan till hndren:
    I olyckorna plga ju snart de ddlige ldras.             360
    Sade; och gumman drvid sitt anlete tckte med hndren.
    Fllde en brnnhet tr, och talade jemrande orden:

    Ve mig, arma, fr dig, min son! Visst mera n andra
    Menskor dig hatade Zeus, sknt gudeligt sinne du eger.
    t blixtglade Kronion ej ngon brnnde t mnga           365
    Vldiga lr nnu, eller korade festhekatomber,
    Som t honom du gaf, anropande guden, att uppn
    Sjelf behagelig lder, och fostra den lysande sonen.
    Nu han hemkomstdagen likvl s har dig berfvat
    Sammaledes vl honom ocks ha qvinnorna gckat            370
    Bland vildfremmande mn, d till ngons boning han lnde,
    Liksom dehr otckorna dig begabbade alla.
    Nu fr att undg skymfer af dem och krnkningar mnga,
    Icke du lter dig tv; men mig, vlvilliga, bjuder
    Dottren af Ikarios, frstndiga Penelopeia.               375
    Thy jag dig fttren vill tv; fr sjelfvaste Penelopeias
    Skull, och din egen jemvl, ty min sjl upprres inom mig
    Af bekymmer; men hr nu mitt tal, ehvad jag m sga:
    Mngbeprfvade fremlingar hit rent flere ha kommit,
    Men ej ngon s lika jag sett -- det sgen jag -- hittills,  380
    Som du till vext, och till ftter och rst r lik med Odysseus.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    Gumma, s sga de alle, som oss med gonen begge
    Skdat en gng, att vi tv med hvarannan srdeles lika
    re; likasom sjelf du jemvl nu betnkande ordar.         385

    S han sade; och gumman d tog klarblnkande kitteln,
    Fr att ftterna tv; och hon rikligen hllde af kalla
    Vattnet, och sen hon spdde det ut med varmt, men Odysseus
    Satt p spiseln, och strax mot mrkret han vnde sig undan;
    Ty han genast i sjln misstnkte, att, fattande honom,    390
    rret hon kunde knna igen, och saken frmla.
    Trdande nra, hon tvdde sin herre, och knde pstunden
    rret, som fordom gjort vildgalten med tanden, den hvita,
    Nr till Parnesos han var, till Autolykos rest och dess sner,
    Bort till sin moders mktige far, bland menniskor utmrkt  395
    Bde i list och i ed; en gud sjelf detta frlnat,
    Hermeias, t hvilken de tckliga lren han brnnde
    Utaf lamm och af kid; och guden var honom bevgen.
    Autolykos d han kom till Ithakas brdiga bygder,
    Trffade dottersonen sin der, nyss boren till verlden,    400
    Honom p morfars knn antvardade Eurykleia,
    Nr han slutat sitt ml, samt talade ordet, och sade:

    O Autolykos, sjelf uttnk nu ett namn, som du gifva
    M t din dotters son; mngnskelig r han dig skert.

    Henne terigen Autolykos svarte, och sade:                405
    Mg min, och dotter, gifven det namn, som nu jag er sger.
    Ty fr mnga frhatelig hit till eder jag kommit,
    Bde fr mnner och qvinnor upp mngnrande jorden;
    Derfre vare hans namn Odyseus, den frhatlige. Kommer
    Han som yngling en dag till stora moderspalatset,         410
    Till Parnesos, minsann, der mina besittningar ro,
    Sknker jag honom af dem, och gladelig snder tillbaka.
    Derfre kom Odyseus, att han gfve de lysande sknker.
    Honom Autolykos d och Autolykos' lskade sner,
    Halsade med handslag och med hningljufliga orden.        415
    Nu mormodren Amphithea i famnen Odysseus
    Tog, och kysste hans hufvud och tv de vackraste gon.
    Och Autolykos bjd de rebermliga sner,
    Att anrtta ett ml; uppmaningen aktade desse,
    Och till stllet pstund en femrsoxe de bragte,          420
    Fldde den, flades kring, och snderdelade slagten,
    Skuro i bitar ock med besked, och fste p spetten,
    Stekte jemvl omvrdsamt, och delte t alla portioner.
    S de nu dagen igenom, intill nedgende solen
    Spisade, utan att ngot dem brast i gemensamma mlet.     425
    Men nr solen snkte sig ned, och mrkret dem pkom,
    D de gingo tillsngs, och smnens lisa sig togo.
    Men d sig viste den tidiga, rosenfingrade Eos,
    Ut sig begfvo med hundarna sina Autolykos' sner
    Alla p jagt; och i sllskap med dem, den dle Odysseus   430
    Gick; och Parnesos' berg, det skogbekldda och hga
    De annalkades, hinnande snart dess vindiga skrefvor.
    Solen terigen anstrlade flten nyo,
    Stigen utur tystrinnande, djupa Okeanos' flden,
    Jgarne hunno d upp en dunge, och hundarne lupo,         435
    Skande spr framfr dem; men efter Autolykos' sner
    Samtlige fljde; i sllskap med dem den dle Odysseus
    Nra till hundarna gick; lngskaftiga spjutet han svngde.
    Der i ttaste snr sig hvilte ett srdeles stort svin,
    Genom snret ej nnsin de fuktige vindarne blste,        440
    Icke den brnnande soln med strlarna trffade nnsin,
    Ock ej trngde dit regnet sig fram; s ttt var det snret.
    Men af blad antrffades der ett rikeligt flle.
    Svinet omkring gick dnet af hundars ftter och mnners,
    Som ptrngande kommo, men det ur snret tillmtes,       445
    Resande hgt sin borst, och med eld 1 de gnistrande gon,
    Stod helt nra till dessa; och aldrafrst nu Odysseus
    Framsprang, hjande upp sin lans med kraftiga handen,
    Ifrig att sra det; svinet ndock frr trffade honom
    fver knt, och en stor bit ktt lsryckte med tanden,    450
    Sidleds rusande p, och likvl ej trngde till benet.
    Men i dess hgra bog Odysseus srade svinet,
    S att igenom for strax spetsen af blnkande spjutet.
    Vrlande damp det i backen, och lifvet flyktade ddan.
    Honom Autolykos' sner pstund omvrdade alla,            455
    Varligt frbindande sret fr vankfri, del Odysseus,
    Sedan de svarta bloden frut vl dmmt med en trollsng
    Hade; till fadrens boningar strax de vandrade sedan.
    Men d Autolykos sjelf och Autolykos' sner med omsorg
    Honom lkt, och derhos med kostliga sknker begfvat,     460
    Gladlige snde de strax den gladlige hem till det kra
    Ithaka; far sig fgnade nu och den vrdade modren
    Vid den kommandes mte, och allt utfrgade noga
    Om det sret, han ftt: och han grannt berttade saken,
    Huru p jagten han hggs med hvita tanden af svinet,      465
    Nr till Parnesos' berget han gick med Autolykos' sner.

    Knapt med hnderna nu vidrrdes det rret af gumman,
    Frrn hon, fingrande, knde det, strax lsslppande foten,
    Hvilken i kitteln fll, s att kopparn dnade dervid;
    Kitteln bjdes t sida, och vattnet spilldes p marken.   470
    Henne tillika betog bd' gldje och sorg, och dess gon
    Fylldes med trar d, och sig stockade klingande stmman.
    Fattande tag i hakan hon s tilltalte Odysseus:

    O, helt skert Odysseus du r, krlsklige! dig ej
    Frr jag knde igen, frrn egen min herre jag rrde.      475

    S hon sad', och med gonen sg p Penelopeia,
    Viljande gifva tillknna, att lskade maken var hemma.
    Men hon kunde ej se framfr sig, ej heller bemrka,
    Ty Athenaie dess hg bortvnde, och redan Odysseus,
    Gripande till, tog tag med sin hand i den ldrigas strupe,  480
    Och med den andra nrmre till sig drog gumman, och sade:

    Hvarfre vill du, min mor, nu drpa mig? du som mig ammat
    Sjelf vid ditt brst; men nyss, uthrdande mnga bekymmer,
    Upp tjugunde ret jag kom till fdernejorden.
    Men emedan du knnt mig, och gud dig gifvit i sinnet,     485
    Tig d, att icke en annan i salarna mtte det hra.
    Ty jag vill sga dig det, som ock fullbordadt skall blifva:
    Kufvar en gud fr mig de trotsige friarnes skara,
    Skonar jag dig ej ens, min fostrerska, d nr de andra
    Tjenande trnorna jag nedhugger i salarna mina.           490

    Honom svarte derp frstndiga Eurykleia:
    Hvad fr ett ord, min son, utflg dig ur tndernas stngsel!
    Vl du ju vet, hur mitt sinne r fast, orubbeligt alltid;
    Tiga jag skall, som hrdaste sten, ja, fven som jernet,
    Annat sger jag dock, men gmm det du i ditt sinne;       495
    Enfvar en gud fr dig de trotsige friarnes skara,
    D vill jag ock upprkna fr dig de qvinnor i rummen,
    Hvilka som dig vanra, och som obrottslige ro.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    Moder, hvarfr upprknar dem du? dig hfves det icke.     500
    Vl skall fven jag sjelf utgrunda och knna hvarenda,
    Utan var tyst med vr sak, och lemna t gudarna resten.

    S han sade; och gumman ur saln gick ut, fr att hmta
    Nytt fotvatten, frty alltsamman det gamla var utspilldt.
    Men d hon tvttat honom, och smort frikostigt med olja,  505
    terigen sin stol drog nrmare elden Odysseus,
    Att sig vrma dervid, och tckte med trasorna rret.
    Tog s till orda bland dem frstndiga Penelopeia:

    Fremling, nnu om liten en sak sjelf vill jag dig sprja,
    Ty snart kommer ju stunden ocks fr ljufliga hvilan;     510
    Den som bara, fast aldrig s ngslad, af smnen betoges.
    Men t mig omtelig sorg har gifvit en gudom;
    Ty om dagarna, grtande, srjande, dock jag mig glder
    Vid anblicken af trnornas vrf och af egna i huset,
    Men nr natt r kommen, och smn betager de andra,        515
    Vaken jag ligger i sng, och smrtor mitt pressade hjerta,
    Hftiga, utan tal, uppvcka till grt och till jemmer.
    Likasom nktergalen, den gr, Pandareos' dotter,
    Stmmer s grannt sin sng, nr vr intrffar nyo,
    Der hon valt sig en plats bland lummiga lfven i trdet,  520
    Och hon vexlande ttt mngljudiga rsten frsprider,
    Srjande Itylos, son af henne och konungen Zethos,
    Hvilken, uti vansinne, hon drap med kopparn tillfrne:
    S ock sinnet hoa mig sig vlfver bd' hitt och ditt;
    Anten jag drjer hos sonen, och allt orubbadt bevarar,    525
    Trnor och gods, och derhos hgtakiga, stora palatset,
    Vrdande makens bdd, och skyende pratet i landet;
    Eller jag fljer med den af Achaierna, hvilken, den bste,
    Friar till mig 1 palatset, och ger omtelig brudsknk.
    Sonen min, slnge nnu han var barnslig och korttnkt,   530
    Ej tillt mig att giftas, och fvergifva palatset;
    Nu d han redan r stor, och ynglingaldren har hunnit,
    nskar han sjelf tillochmed, att jag hn ur salarna vandrar,
    Missbelten dermed, att Achaierne da hans goda.
    Men du, vlan, uttyd nu min drm, och hr hvad jag sger!  535
    Tjugu gss jag har i mitt hus, som ta ur vattnet
    Hvete; och jag mig roar der med att dessa beskda;
    Kom s frn berget en rn, som var kroknbbig och vldig,
    Knckte nacken fr hvar, och drpte dem; samtligen desse
    Vrktes i salarna kring, men mot ethern hjde sig rnen.  540
    Men jag gret och mig jemrade hgt, fast det skedde i drmmen,
    Och Achaiinnorne nu, sknfltige, samlades kring mig,
    Som beklagade mkligt, att rn gjort nde p gssen.
    Kommande ter, han satte sig p framskjutande sen,
    Och; med menniskorst mig hll tillbaka och sade;         545

    Var nu vid mod, du fjerranbermde Ikairios dotter!
    Detta r icke en drm, men en syn, som bringas i verket,
    Gssen friarne ro, och jag, tillfrene rnen,
    Nu deremot, din geml, r terkommen till hemmet,
    Som skall snda en mkelig dd p friarne alla.           550

    S han sade; nu lemnade mig vlljuflige smnen,
    Och kringskdande, gssen nnu jag sg i palatset,
    Plockande hvete ur boen, liksom tillfrene fven.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    Qvinna, det gr ej an att drmmens mening frklara,       555
    Annsids vndande den, emedan sjelfve Odysseus
    Sagt, hur gra han skall; fr friarne stundar frderfvet,
    Ja, fr dem alla, och dd undgr ej en enda och ofrd.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    Fremling, isanning ju omjlige drmmar dunkle             560
    Gifvas, och visserlig ej fullbordas fr menskorna alle.
    Tvenne till antal ro de vansklige drmmarnes portar:
    Ena af horn r byggd, och af elfenben r den andra.
    De nu, som vandra igenom det konstarbetade elfen,
    Fulle ro af svek, nedbringande ord, som ej glla.        565
    De som igenom det glattade horn utvandra i verlden,
    De ock stllas i verket, enr dem skdar en ddlig.
    Dock jag ej menar, att derifrn den skrcklige drmmen
    Kommit; isanning det vore fr mig hgnskligt, och sonen.
    Men jag vill sga dig annat, och gmm det du i ditt sinne!  570
    Ren svrnmnelig gr den morgonstunden, som jagar
    Mig ur Odysseus' hus; nu stller jag upp, till en tflan,
    Bilorna, hvilka han sjelf i salarna sina s ofta,
    Likasom vrnger, efter hvaran uppstllde, ett dussin,
    Och, fast ganska fjerran han stod, skt genom dem pilen.  575
    fven fr friarne nu uppstller jag dem, till en tflan:
    Ho d lttast bland dem med hnderna spnner hans bge,
    Och sen genom de samtliga tolf med pilen kan skjuta,
    Honom fljer jag hn, och lemnar min brudliga boning,
    Denna s skn som hon r, och s fverfull af besittning;  580
    Hvilken jag framdeles minns, som jag tror, ja, fven i drmmen.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus;
    O du vrdade maka till Laertiaden Odysseus,
    Skjut nu ej lngre i salarna upp den tflan, du omnmnt!
    Ty frr lnder, minsann, mngrde Odysseus till hemmet,   585
    Frrn dehr, handterande hans vlglattade bge,
    Spnnt dess sena, och skjutit med piln jernbilorna genom.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia;
    Om du, fremmande man, mig, i salarna sittande, ville
    Roa, p gonlocken mig ej utgjte sig smnen.             590
    Likvl gr det ej an, att stds smnlse vi menskor
    re; ty fr hvar sak t ddliga satte sin andel
    De oddlige gudar upp fruktgifvande jorden.
    Derfre stiger tminstone jag i loftet, och lgger
    Mig p bdden, som, suckig, t mig derstdes bereddes,    595
    Fuktad af trar stds, alltsen den stund d Odysseus
    For, fr att Olycksilios se, hvars namn r min afsky.
    Dit jag gr och mig lgger; men lgg dig du i palatset,
    Anten p golfvet strckt, eller m de hmta dig dynor!

    S hon talte; och sen gick upp i det prunkande loftet,    600
    Icke allena, ty tv tjenarinnor gingo med henne.
    Men d i loftet hon hade med tjenande trnorna stigit,
    Gret hon Odysseus, sin hulde geml, tilldess att en ljuflig
    Smn p dess gonlock sjelf gjt klargda Athene.




Tjugonde Sngen.


    Ute i frsaln lgrade sig den dle Odysseus;
    Under sig hade han bredt ogarfvad en hud, men p denna
    Skinn rtt mnga ocks af de fr, som Achaierne slagtat;
    Eurynome en fll pkastade, sedan han laggt sig,
    Der Odyseus, i sin sjl anstemplande friarne ofrd,         5
    Lg och vakade n, men qvinnorna alla ur salen
    Ren aftroppat, som krliga vrf med friarne sktte,
    Vckande skratt inbrdes och munterheten hos den andra.
    Men nu hjertat i konungens brst upprrdes af detta,
    Och han trget betnkte inom sin sjl och sitt sinne,      10
    Anten han borde dem, gripande an, nedgra hvarenda,
    Eller lta dem n med trotsiga friarne mngas
    Ytterst och sist en gng; men hans hjerta skllde i brstet.
    Liksom en hynda omkring sm valparna hoppar och skller
    Upp en oknd man, samt flas att strida med honom:        15
    S ock skllde hans hjerta af harm t de slema bedrifter.
    Men han slog p sitt brst, och bannade hjertat med orden:

    Tl, mitt hjerta! du tlte en gng mer skndligt, n detta,
    P den dagen, enr, obndig i sinne, Kyklopen
    Tappra kamraterna t; men du tlte, tilldess att ett phitt  20
    Frde ur hlan dig, som ej anade annat n dden.

    S nu ordade han, och smekte sitt hjerta i brstet.
    Och hans hjerta dervid fortfor i sin lydnad, det stdse
    Tliga; sjelf han sig vltrade dock bd' hitt och ditt.
    Liksom vmben en man, nr eld uppflammar i spiseln,        25
    Proppad med ister full och med blod, bd' hitt och ditt
    Svnger, och hgligen nskar att snart anrttningen stekes:
    S han vltrade sig bd' hitt och dit, och betnkte
    Huru han hnder skulle p skndliga friarne lgga,
    Ensam han, p s mnga; d nalkades honom Athene,          30
    Stigen frn himmelen, lik till gestalt en ddelig qvinna;
    Stllde sig ofvan hans hufvud, och talade ordet, och sade:

    Hvarfre vakar du nu, olyckelig mera n andra?
    r ju palatset ditt, och din r frun i palatset,
    Din r sonen, och sdan r han som man nnsin kund' nska.  35

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    Sannerlig allt, o gudinna, med sanningen enligt du ordat;
    Men min sjl i mitt brst mellertid den saken begrundar,
    Huru jag hnder nu mnde p skndliga friarne lgga,
    Ensam jag, p s mnga; de stds talrika hr ro.
    Dessutom detta i sjln, lngt svrare, ock jag begrundar:
    Om jag drpte dem fven med ditt bistnd och Kronions,
    Sg, hvart skulle jag fly? den saken jag ber dig betnka.

    Honom svarte derp blgda gudinnan Athene:
    Du feghjertade, sig man frtror ju r ringare stallbror,   45
    Som blott ddelig r, och ej knnes sdana anslag.
    Dock en gudinna r jag, som oafltligt dig skyddar
    Uti mdorna alla, och nu hgtidligt frkunnar:
    Om ock femtio rotar af sprkbegfvade menskor
    Skulle oss tv omringa, med flan att dda i rlig,        50
    Skulle du oxarna jaga frn dem och frodiga fren.
    Men dock njute du smn; det r svrt, att natten igenom
    Hlla sig vaken; utur olyckorna ren du skall rddas.

    S hon sade; och smn utgjt p dess gon derjemte;
    Sjelf till Olympen igen bortgick ock dla gudinnan,        55
    Nr han af smnen betogs, som lser hvart hjertats bekymmer,
    Sorgfrjagarn; hans dla geml uppvaknade fven,
    Och gret hgt, der hon satt p den mjukaste bdden i sngen.
    Men d hon hade sitt sinne med grt dock ndtligen mttat,
    Frst till Artemis hjde hon bn, den dla bland qvinnor:  60

    Artemis, dotter af Zeus, du vrdnadsvrda gudinna,
    Mtte du skjuta en pil i mitt brst, och berfva mig lifvet
    Genast nu, eller framdeles m bortryckande stormen
    Taga och fra mig hn p de dimmiga vgarne fjerran,
    Och mig i mynningen kasta af strida Okeanosfloden,         65
    Liksom Pandareos' dttrar utaf stormvindarna togos,
    Hvilkas frldrar af gudarna ddes; i salarna sedan,
    Lemnade utan bd' fader och mor, Aphrodite dem nrde
    Med vlsmakelig hning och ost, och med ljufliga vinet
    Here frlnade dem utfver de samtliga qvinnor             70
    Fgring och vett, stolt Artemis gaf dem hga gestalten,
    Och frtrfflige vrf Athenaie lrde dem fva.
    Men Aphrodite begaf sig en gng till hga Olympen,
    Att utbedja t dem det blomstrande brllopets andel
    Hos blixtglade Kronion, -- ty allt tillpricka han knner,  75
    Bde hvad vl och hvad ve fr ddliga menskorna utgr
    Och Harpyierne d mellertid bortroffade dessa,
    Och i gryma Erinnyers tjenst de flickorna gfvo.
    Mtte mig s hntaga ocks de som bo i Olympen,
    Eller mig skjuta med piln sknfltiga Artemis fven,       80
    Att jag m se Odysseus, och inunder den skrckliga jorden
    Sjunka, ock icke frnja en ringare lskares tankar!
    r ju likvl uthrdligt det onda, enr man om dagen
    Grter, med hjertat fullt till rga af sorg och bekymmer,
    Men om nttren har smn; ty han oss kommer att glmma      85
    Bde hvad ondt r och godt, d han gonlocken betcker,
    Men mig elaka drmmar jemvl psnder en gudom.
    Ty i natt hos mig en man sof, lik med Odysseus,
    Sdan just som han var, d med hren han for; och mitt hjerta
    Gladdes; ty ej jag det trodde en drm, men idelig sanning.  90

    S hon sade; och strax gullthronande Eos sig infann.
    Men den grtandes stmma frnam nu dle Odysseus,
    Och han grubblade sedan derp, och tyckte i sinnet,
    Att hon, knnande honom igen, ren stod vid hans hufvud.
    Kappan han rafsade hop, samt skinnen, p hvilka han sofvit,  95
    Och dem lade i saln p en stol, oxhuden ur drren
    Kastande; sedan bad han till Zeus, upplyftande hndren:

    Fader Zeus, om J mig bd' fver det torra och vta
    Mgnande frt till mitt fdernedand, sen J svra mig hemskt,
    Sge mig d jertecken af vaknande menskorne ngon         100
    Inne, och utanifrn ett annat frn Zeus m sig visa!
    Bedjande talte han s; altrdige Zeus det ej afslog;
    Utan dundrade genast ifrn ljusklara Olympen,
    Hgt ur skyarna ned; sig gladde den dle Odysseus.
    fven i huset gaf mjlnarinnan det skade tecknet,        105
    Nra, der qvarnarne stodo, som egdes af mnnernas herde.
    Qvinnor, till antal tolf, sig stds anstrngde med dessa,
    Redande mjl af hvete och korn, som mnnernas merg r.
    Alla de friga sofvo, enr sitt hvete de malit;
    En blott hvilte ej n, som var aldrasvagast i hopen.      110
    Hon lt stanna sin qvarn, och talte, ett tecken t drotten:

    Fader Zeus, du som gudar beherrskar och menniskors slgten,
    Hgt du isanning dundrade ned frn stjerniga himlen;
    Dock ej finnes ett moln; jrtecken t ngon du snder:
    Nu fullborda t mig, olyckliga, ock hvad jag sger:       115
    Friarne lt nu idag fr yttersta gngen och sluta
    Uti Odysseus' palats intaga sin ljufliga mltid,
    Hvilka med modfrdande arbete knna mig upplst,
    Medan jag redde dem mjl; nu sista gngen de gste!

    Sade; men t jrtecknet sig gladde den dle Odysseus,     120
    Och Zeus' dunder; frty han trodde sig hmnas de slema,
    Nu, i Odysseus' granna palats de frige trnor
    Samlade, tnde p hrden en outslckelig lga.
    Men Telemachos steg ur sin bdd, gudliknande mannen,
    Kldde sig klderna p, tog eggige svrdet p axeln,      125
    Och knt prydliga sulor inunder de fylliga fttren,
    Tog sin vldiga lans, med vttjade kopparn beslagen,
    Steg p trsklen, och s till Eurykleia begynte:

    lskade mor, J hafven vr gst undfgnat i huset
    Med nattlger och spis? eller ligger han kanske frsummad?  130
    Ty en sdan moder jag har, sknt eljes frstndig,
    Att hon utan besked, bland de sprkbegfvade menskor
    rar den smre, och dock orad slpper den bttre.

    Honom svarte derp den frstndiga Eurykleia:
    Ej m henne, min son, oskyldigtvis du beskylla!           135
    Ty via satt hon och drack, slnge han ngonsin ville;
    Och han sade sig mer ej hungra; -- hon frgade honom.
    Men ssnart som han tnkte upp nattlger och hvila,
    Trnorna sina en sng uppbdda hon genast befallte.
    Men han, liksom han varit en alldeles usel och mklig,    140
    Ville fr ingen del sig lgga i sng och med tcke,
    Utan upp ogarfvad en hud, pradad med frskinn,
    Sof han uti frsaln; med en fll ptckte vi honom.

    Ordade s; och Telemachos dn ur salen begaf sig,
    Spjutet i handen, och tv snabbfotade stfvare fljde.    145
    Nu till torget han gick, frbrynjta Achaier att rka.
    Men p trnorna manade sen den dla bland qvinnor,
    Eurykleia, en dotter af Ops, sjelf son af Peisenor:

    Opp nu, och skynden, en del att salarna sopa och stnka,
    fvensom purpur tapeter upp vlformade stolar            150
    Lgga; och andre med svampar drhos aftorrken nu alla
    Borden, och blandnlngssklarna sen renskjljen, och granna
    Dubbelpokalerna med; ock andre, att vatten ur kllan
    Bringa oss, gn, och fortare nu n ngonsin hmten!
    Ty ej lnge ur saln de friare komma att drja;            155
    Utan vi ha dem bittida br; ty fr alla r festdag.

    Sagdt; och de henne pstund hrsammade fven, och lydde,
    Tjugu begfvo sig bort till den dunkelvattniga kllan,
    Men de friga stkade qvar omvrdsamt i huset.
    Kommo s in ocks de hurtige hejdaker; desse              160
    Skickligt och vl sen spjelkade ved, och qvinnorna kommo
    Hem frn kllan; och efter dem kom svinherden, som med sig
    Hmtade tre gdsvin, som voro de bste af alla.
    Och han dem tillt bka omkring p prydliga grden,
    Hen till Odysseus talte han sjelf med ljufliga orden:     165

    Fremling, sg, om Achaierne ren hgakta dig mera,
    Eller de dig missfirma nnu i rummen, som fordom?

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Mtte gudarne dock, Eumaios, hmnas den nesa,
    Som de, af fvermod, anstempla, de frcke, s skamlst,   170
    Uti en ann mans hus, och ha ej den minsta frsynthet!

    S de nu bda tv der vexlade ord med hvarandra.
    Dem sig nrmade ock Melanthios, getternas herde,
    Drifvande getter framfr sig, som voro i hjordarna ypperst,
    Valda fr friarnes bord; tv vallare fljde tillika.      175
    Gettren bundo de fast i dem dnande pelaregngen,
    Men till Odysseus talte han sjelf med skymfande orden:

    Fremling, r du nnu till besvr allt qvar i palatset,
    Bettlande hr af enhvar, och lagar du ej dig p drren,
    Alldeles icke jag tror att vr sak afgres nu mera,       180
    Frrn vi p nfvarna smakat; frty tillbrligt du icke
    Bettlar; andra gelag hos Achaierna vankas ju fven.

    Sade; men honom svarade ej mngrde Odysseus,
    Utan vlfvande ondt, han teg, och skakte p hufvut.
    Kom s till dessa som tredje Philoitios, mnnernes hfding;  185
    Frodiga getter fr friarnes kk han bragt och en gallko;
    Frjekarlarne ock dem forslat, hvilka de andra
    Menniskor framledsaga, eho till Ithaka kommer.
    Getterna bandt han nu vl i den dnande pelaregngen,
    Samt svinherden befrgade s, framtrdande nra:          190

    Ho r fremlingen der, svinherde, som nyligen kommit
    Hit till vrt hos! Frn hvilka bermmer han vara sin hrkomst
    I all verlden? Och hvar  hans tt, och fdernebygder?
    Stackars man! till gestalt han isanning liknar en konung.
    Gudarne strta i nd de mngkringirrande menskor,         195
    Nr de t kongarna sjelfve jemvl tilldela bekymmer.

    Sade; ock trdde intill vlkommande drotten med handslag.
    Och tilltalande honom, han yttrade vingade orden:

    Hell dig, fader! m framdeles dig tminstone unnas
    Lycka! men nu medtagen du r af mnga bekymmer.           200
    Fader Zeus, frderflig, som du, bland gudar r ingen!
    Menskorna mkar du icke, nsknt dem sjelf du har aflat,
    Att de med ofrd mngas ock vidtutseende sorger.
    Kallsvett rann, d jag sg dig, och gonen fylldes med trar,
    Nr jag Odysseus mindes; frty och han, som jag menar,    205
    Irrar hos menskorna kring, och likdana trasor p kroppen,
    Om han lefver nnu, och himmelens dager beskdar.
    Men ifall han r dd, och i As boningar redan,
    Ve mig fr vankfri drott, som mig fr boskapen satte,
    I Kephallenernas land, d jag n var liten en gosse!      210
    Hjordarne nu otalige bli, och icke fr ngon
    Ddlig frkofrades s bredpannade oxarnes slgte.
    Och dem fremmande man mig bjuda, att drifva, sig sjelfve
    Till frtring, ooh vrda sig ej om konungasonen,
    Frukta ej heller fr gudarnes hmd, ty de nska allenast  215
    Bortavarande konungens gods sig emellan att dela.
    Vl har sjlen uti mitt brst rtt ofta p detta
    Grubblat; likvl rtt illa det vore, d han r i lifvet,
    Att med hjordarna vandra sin kos till fremmande lnder,
    Och vildfremmande mn, men svrare n, att hos andras     220
    Boskapshjordar stanna hr qvar, ooh sorger frdraga.
    Lngesedan ocks till en ann bland vldiga drottar
    Hade jag flyktat min kos, ty dethr r lngre ej drgligt;
    Men jag vntar nnu olycklige mannen, om hemlnd,
    Han bland friarnes flock anstller i huset frskingring.  225

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Herde, emedan du icke r lik med en elak och oklok, --
    Och jag det inser sjelf, att du har vett i ditt hufvud,
    Derfre sga jag vill, och med stor ed saken bekrfta:
    Vete nu frst bland gudarna Zeus, och det gstliga bordet,  230
    Samt vankfrie Odysseus' hrd, till hvilken jag nalkas;
    Sannerlig, medan nnu du r hr, hemkommer Odysseus,
    Och du med egna gon skall se, ifall s dig lyster,
    Samtliga friarne drpna, som nu hussera i huset.

    Honom svarte igen koherdarnes herde, och sade:            235
    Mtte, o fremmande man, ditt ord fullborda Kronion!
    Hvad min kraft och hnder frm visst skulle du finna.

    Hjde s ock Eumaios sin bn till gudarna alla,
    Att mngvis Odyseus skull' lnda tillbaka till hemmet.
    Desse p sdant stt samtalade d med hvarandra.          240

    Friarne nu mellertid t Telemachos dden och banen
    Stemplade; men dem syntes en hotande fgel t venster,
    En hgflygande rn, med bfvande dufva i klorna.
    Och Amphinomos ordade d bland dessa, och sade:
    Vnner, icke skall lyckas fr oss det tagna beslutet,     245
    Att Telemachos dda; men ltom oss tnka p mltid!
    S Amphinomos sade; och dessa behagade talet.
    Men nr komne de voro i dle Odysseus' salar,
    Lade de mantlarna af sig upp lnstolar och bnkar;
    Slagtade fren, de stora, och frodiga getterna fven,     250
    Slagtade svinen, de gdda, ocks, och dessutom en vallko.
    Stekande sen inkrmet, de delte t alla, och vinet
    Mngde i blarna ut; svinherden pokalerna kringbar.
    Brd frdelte t dem Philoitios, mnnernes frste,
    I vlprydliga korgar, och vin ihllde Melantheus.         255
    Desse nu hnderna rckte till redda och frdiga rtter.
    Vlfvande finter, Telemachos d bad sitta Odysseus,
    Just stentrsklen invid, uti starkgrundade salen,
    Oansenlig en stol framsttande, jemte ett skrpbord.
    Af inkrmet han gaf anparten, och hllde si vinet         260
    I den gyllne pokaln, samt talade ordet, och sade:

    Sitt bland mnnerna nu hrstdes, och drick du af vinet!
    Men af samtlige friarne sjelf vldsgerning och skymford
    Jag skall vrja frn dig; ty, ej r offenteligt detta
    Hus, men det r Odyseus'; och t mig han har det frvrfvat.  265
    Ock J friare, nu afhllen ert sinne frn ofog,
    fvensom hnder, att ej tvedrgt uppkommer och trta.

    S han sade; och de sig beto i lpparna alla
    Undrande fver Telemachos, att han talat s vgsamt.
    Ordade sedan igen Antinoos, son af Eupeithes:             270

    Fastn bittert vl r Telemachos' tal, O Achaier,
    Hllom tillgodo; han, oss frskrckligen hotande, ordar.
    Ty Zeus unnte det ej Kronion; ja, redan vi eljes
    Honom i salarna qvst, s mycket han fven r skrikhals.

    S Antinoos sade; men han ej aktade orden.                275
    Genom staden derp af herolderna festhekatomben
    Frdes; sig samlade nu hrfagre Achaierne fven
    I lngskjutande guden Apollons skuggiga dunge.
    Sedan de stekt det fetaste ktt, och dragit frn spetten,
    Skuro de hvar sig stycken, och hllo en kostelig mltid.  280
    Ock for Odysseus lade en bit, de som detta bestyrde,
    Likdan som sig sjelfve de ftt; ty s dem befallte
    Telemachos, krlskelig son till dle Odysseus.
    Trotsiga friarna alldeles ej tillstadde Athene,
    Att sig hejda ifrn hjertfrtande skymfen, att mera       285
    Qval skull' trnga i sjln hos Laertiaden Odysseus.
    Var nu af friarne en, i laglsheter bevandrad,
    Och Ktesippos hans namn, och han husen bebodde i Same.
    Denne, frlitande sig p de skatter, som egde hans fader,
    Nu Odyseus', den n frnvarandes, maka begrde;           290
    Och han ordade d bland de fvermodiga mnner:

    Hren mig, vldige friare, J, att jag ngot m sga:
    Fremlingen ren lngese'n, som det hfves, bekommit sin andel,
    Jemlik; icke r bra eller rtt, att Telemachos' gster
    Preja, eho han n r, som kommit till detta palatset.     295
    Dock gstgfva jag fven m ge, att fven han gifve
    t badsvennen en sknk, eller ocks t ngon bland andra
    Tjenare, hvilka i dle Odysseus' boningar finnas.

    Sagdt; och ur korgen han tog, och slngde med vldiga handen
    En oxlgg, som der lg; undvek dock kastet Odysseus,      300
    Bjande hufvut en smula t sidan, och log i sitt sinne
    Med ett srdeles hn; vl fejade vggen han rkte.
    P Ktesippos dervid Telemachos trtte med orden:
    O Ktesippos, minnsann, var detta dig bst som det aflopp:
    Fremlingen rkte du ej, ty han sjelf vek undan fr kastet.  305
    Ty jag dig eljes stungit ihjel med eggiga lansen,
    Och, fr brllop, din far visst hade bestyrt om begrafning
    Hrstds; derfr man m missgerningar ej i palatset
    fva, frty jag redan frstr alltsamman och hugsar,
    Bde hvad godt och hvad ondt; tillfrne nnu jag var barnslig.  310
    Men vi frdrogo isanning likvl skdande detta,
    Att smboskapen gjordes till slagt, att vinet frtrdes,
    fvensom maten; ty svrt r fr en att hejda s mnga.
    Men ej framdeles ondt, fiendtlige, mera mig gren!
    Och om J flena jemvl att sjelf mig drpa med kopparn,   315
    Hellre jag nskade det, och mig lngt bttre vl vore;
    D, n stds skda shr ovrdige dater,
    Fremlingar, som missfirmade bli, och tjenande trnor
    Slpade skndeligt kring hit och dit i granna gemaken.

    S han talte; och samtligen de frstummade tego.          320
    ndtelig ordade dock Damastor's son, Agelaos:

    Vnner, icke m ngon fr det som r yttradt medrtta,
    Gripande an med hnande ord, utbrista i vrede;
    Och missfirmen den fremmande ej, ej heller en enda
    Ibland tjenarne alls i den dle Odysseus' salar!          325
    t Telemachos vill jag ett godt ord nu, och hans moder
    Sga, ifall slikt kunde dem bda i hjertat behaga.
    Medan i brstet nnu ert hjerta det kunde frmoda,
    Att mngvis Odyseus hemkomme till egna palatset,
    Icke var tadelvrdt det minsta, att bida, och hlla       330
    Friarna qvar i ert hus; fr ty lngt bttre det varit,
    Om Odyseus hemkommit, och tervndt till sin boning;
    Nu det redan r klart, att han hemkommer ej nnsin.
    Men nu vlan, trd du fr din mor, och henne frkunna,
    Att hon m kta den man, som r yppast, och gifter det mesta,  335
    Att du gladelig sjelf allt, fdernegodset besitte,
    te och dricke; men hon till en annans boningar vandre.

    Honom Telemachos d, den frstndige, svarte, och sade:
    Nej, vid Zeus, Agelaos, alla min faders bekymmer,
    Hvilken ifjerran frn Ithaka dtt, eller vankar kanhnda,  340
    Icke skjuter jag upp min moders brllop, men bjuder
    kta eho som ho vill, som ger osgliga sknker.
    Men jag blyges, att henne ur saln ovillig frjaga
    Med ett ndgande ord; gud slikt fullborde ej nnsin!

    Ordade Telemachos; bland friarne Pallas Athene            345
    Vckte ett outslckeligt skratt, och frbryllade sinnet.
    Samtlige flinade redan med helt vildfremmande kftar,
    Kttet de to, det var blodsladt, och gonen deras
    Fylldes med trar, och jemmerlt ren anade sinnet.
    Och bland dessa, dervid gudskn Theoklymenos talte:       350

    Uslingar, hvad r frde? o ve! Med natt ju fr eder
    Svepes hufvuden in, kindbenen, och ftterna nedtill,
    Qvidan hrs fverallt, och af trar kinderna flda,
    Vggarne slats med blod, och prydliga nischerna fven;
    Af skuggbilder r full frstugan, och grden r uppfylld,  355
    Hvilka till Erebos hasta enhvar till dunklet; och solen
    Blifvit p himmelen slckt, och ett olycksmrker har anryckt.

    S han sade; och samtlige gladt utskrattade honom,
    Dock Eurymachos, Polybos' son, begynte att tala:

    Tokig r gsten, som nyss hitkomnit frn fremmande lnder.  360
    Derfr, J ynglingar, strax utkasten du honom ur drren,
    Att han gnge till torgs; ty natt hr tycker han vara.

    Honom terigen gudskn Theoklymenos svarte:
    Dig, Eurymachos, beder jag ej, att gifva mig fljsmn;
    gon ju eger jag sjelf, derhos par ftter, och ron,      365
    fven i brstet behjelpeligt vett, som icke r ofatt,
    Dermed gr jag min kos, ty jag mrker att eder en ofrd
    nalkas, den ej undslippa och ej undg m en ende
    Bland er, friare, som i Odysseus' boning, den dles,
    Krnkande mnners rtt, anstemplen s skndliga saker.    370

    S han sade; och gick ur boningsbeqvma palatset;
    Kom s till Peiraios, som ock vlvillig emottog.
    Friarnes hop mellertid, anblickande ene den andra,
    Retade Telemachos, och begabbade gsterna begge.
    S bland de fvermodiga mn sig yttrade mngen:           375

    O Telemachos, vrre n du ej finnes en gstvn;
    S utbrdingen hyser du hr, den refrgtna,
    Som nog snlas p mat och p vin, men icke om sysslor
    Vrdar sig alls, eller id, en brda fr jorden, han trampar.
    Nu en annan igen uppsteg, fr att tala orakel.            380
    Men om du ville mig lyda; -- och det lngt bttre dig vore,
    Vrkom de fremlingar bda upp mngtoftade skeppet,
    Och till de Sikeler sndom, ty der fs pengar fr slikt kram.

    Friarne talade s; och han aktade icke p orden,
    Utan han sg helt stum p sin far, afbidande stdse,      385
    Att han hnderna skulle p skndliga friarne lgga.
    Sjelf framstllande der midtemot storsttlig en karmstol,
    Dottren af Ikarios, frstndiga Penelopeia,
    Samtlige mnnernas tal hon satt nu i salen, och hrde.
    Flinande nemligen desse t sig anrttade frukost,         390
    Vltillrcklig och god, ty srdeles mycket de slagtat.
    Men ej torde vl redas i verlden en slemare qvllsvard,
    n som rnade snart gudinnan och vldige mannen
    Reda; ty friarne hade frut nidgerningar stemplat




Tjugondefrsta Sngen.


    Lade i sinnet ocks klargda gudinnan Athene
    P Ikarios' dotter, frstndiga Penelopeia,
    Bgen att friarne ge, och derhos ock jernet, det isgr,
    Uti Odysseus' sal, till tflingsstrid och frdning.
    Hga stegen derp i sitt hus hon vandrade uppfr;           5
    Vlkrkt nyckel jemvl hon tog i den kraftiga handen,
    Gyllene, grann, och af elfenben handtaget var fogadt.
    Sedan hastade hon, af tjenande trnorna affljd,
    Till det yttersta rummet, der konungens skatter frvartes,
    Kopparn, och gullet med, samt mngarbetade jernet.         10
    Lg nu ocks derstds spnnfoglige bgen, och kogret,
    Skottfrvararn, hvar i mng suckige pilar befunnos,
    Sknker, dem gett gstvnnen uti Lakedaimon t honom,
    Iphitos, Eurytos' son, oddlige gudarnes like.
    Desse i Messene tillsammanrkt med hvarandra,              15
    I Orsilochos' hus, storkrigarens; dit var Odysseus
    Kommen, att fordra en skuld, samkad af allmoge samflt.
    Ty smboskap Messeniske mn frn Ithaka bortfrt
    P mngtoftade skepp trehundra, och herdarna fven,
    Lng vg hade derfr, som sndbud, kommit Odysseus,        20
    Gosse nnu, af sin far utskickad och frige ltmn.
    Iphitos terigen, fr att ska de ston, som han mistat,
    Jemt ett dussin till tal, och derhos ihrdiga mulor,
    Hvilka framdeles blefvo ocks hans bane och ofrd,
    D nr han, kom p besk till Zeus' stormodiga ttling,    25
    Btde Herakles en gng, vldiga bragder bevandrad,
    Som, nsknt han var gst, dock Iphitos drap i sin boning.
    Grym, han ej hade frsyn fr gudarnas hmd, eller bordet,
    Som fr honom han stllt, men drap ock honom derefter,
    Och starkhofvade hstarna sjelf qvarhll! i palatset.      30
    Skande dem, Odyseus han rkte, och bgen frrte,
    Som stor Eurytos bar tillfrne, men hvilken t sonen
    Dende han qvarlemnat uti de boningar hga.
    Honom gaf Odyseus eggsvrdet och vldige lansen,
    Brjan till gstvnskap och frtroende, aldrig bekrftadt  35
    Vid matbordet ndock, ty frut ren sonen af Zeus drap
    Iphitos, Eurytos' son, oddlige gudarnes like,
    Som gett bgen t honom; men aldrig dle Odysseus,
    Nr han begaf sig stad p de svarta galejor till hrnad,
    Tog den; utan, ett minne utaf hans lskade gstvn         40
    Lg den 1 salarna qvar, och han bar den hemma allenast.

    Men d hon kommen var till gemaket den dla bland qvinnor,
    Och uppstigit upp ektrsklen, som mstaren fordom
    Konstfrfaret polerat, och gjort allt efter ett vattpass,
    In drrposterna fogat, och blnkande drrarna insatt:
    Se, d lste hon ock skyndsamligen remmen frn ringen,
    Stack sen nyckeln deri, och skt drreglarna undan,
    Tittande fr sig gerad; och de dnade, likasom tjuren,
    Betande p grstalln; s dnade drrarna granna,
    Lsta af nyckeln, och strax vidppnades fven fr henne    50
    Nu uppsteg hon upp hg sttta, der kistorna voro
    Stllde, och inne 1 dessa de doftiga klderna lge.
    Dn hon strckte sig upp, nedtagande bgen frn spiken,
    Med foderalet sitt, som blankt omhljde densamma.
    Sittande ned sig der, och stllande bgen p knna,        55
    Ur foderalet hon tog den, och gret, och snyftade hgljuddt;
    Och d hon ftt lystmtet utaf mngtriga sorgen,
    Hon sig i salen begaf till trotsige friarnes skara,
    Brande sjelf i sin hand spnnfogliga bgen, och kogret,
    Skottfrvararn, hvari mng suckige pilar befunnos.         60
    Jemte henne en korg ock trnorna buro, i hvilken
    Mycket koppar och jern frvarades, konungens kamppris.
    Nr hon till friarne sen ankommit, den dla bland qvinnor,
    Stod hon invid drrposten uti vlbyggda palatset,
    Snkande fr sitt anlete ned den glnsande sljan.         65
    Men vid hvardera sidan der stod en beskedelig trna.
    Strax bland friarne hon begynte att tala, och sade:

    Hren mig, trotsige friare J, som detta palatset
    Oaflteligt stds hemskande, ten och dricken,
    Medan min make r borta s lng tid; J, som en annan       70
    Frevndning fr slikt ej finna frmtt, men allenast,
    Att er lyster mig kta, och gra t eder till maka; --
    Derfor, J friare, nu en tflingsstrid jag frordnar;
    Ty jag vill lemna t er min Odysseus' vldiga bge.
    Ho med hnderna lttast frmr uppspnna hans armbost,     75

    Samt yxgonen tolf igenomskjuta med pilen,
    Honom fljer jag hn, och lemnar min brudliga boning,
    Denna s skn som hon r, och fverfull af besittning,
    Hvilken jag framdeles minns, som jag tror, ja, fven i drmmen.

    S hon sade; och bjd svinherden, den dle Eumaios         80
    Att armbostet t friarne ge, och jernet, det isgr.
    Grtande tog Eumaios det mot, och t mnnerna rckte,
    Gret s jemvl koherden, enr han varsnade bgen.
    Men Antinoos trtte, och talade ordet, och sade:

    Fjolige karlar ifrn bondlandet, som lefven fr dagen,     85
    Uslingar, ack, hvarfr utgjuten J tren, och vcken
    Sinnet i drottningens barm, fr hvilken ju sdant frutan
    Hjertat af qvalen frtrs, emedan hon mistat sin make?
    Utan frplgen er J, tyst sittande, eller ur salen
    Gn fr att grta, likvl qvarlemnande bgen hrinne,      90
    Friarne vidtutseende kamp; ty ej jag frmodar,
    Att vlglattade bgen af dem uppspnnes med ltthet.
    Ty bland samtliga dessa en sdan kmpe befinnes,
    Som vr Odysseus var; sjelf har jag honom ju skdat,
    Och jag minnes det vl; omyndigt barn jag var nnu.        95

    S han sade; men dock i hans barm visst hoppades sinnet
    Bgen spnna, och skjuta med piln yxgonen genom,
    Han var bestmd mellertid, att frst f smaka den pilen
    Sjelf ur hndren utaf vankfri Odyseus, som han skymfat,
    D han i salen satt, och mante kamraterna alla.           100
    Ordade ock bland dem Telemachos' heliga mankraft:

    Ack, visat gjorde mig Zeus hgst ofrstndig, Kronion!
    Sger ju hulda min moder, som r omhugsam i allo,
    Att hon vill kta en annan, och denna vr boning frlta;
    Men jag skrattar dert, och i drliga sinnet mig glder.  105
    Derfor, J friare, upp, emedan er sattes ett kamppris,
    Sdan qvinna, som nu ej finns i Achaiiska landet,
    Hvarken i heliga Pylos, och Argos, ej heller Mykene,
    Icke p Ithaka ens, ej heller det dunklare fastland!
    Sjelfve J veten det ju; hvi skulle jag roa min moder?      110
    Derfre ej undskyllen er mer, uppskjuten ej heller
    Lngre att bgen spnna, p det vi alle m skda.
    Ja, jag ville vl sjelf anstlla med bgen frsket;
    Kan jag den spnna, och skjuta med piln yxgonen genom,
    Mig d till grmelse, skall ej vrdade modren palatset    115
    Lemna, och kta en annan, och jag qvarstannar hr ensam,
    Jag, som r karl alltren, att min fars pris vinna med ran.

    Sade; och kastade af frn skuldrorna purpurne manteln,
    Springande upp, samt lade frn axeln det eggiga svrdet.
    Yxarna stllde han frst, en skra fr alla gemensam      120
    Ristande der, tillrckeligt lng, rak efter ett snre,
    Trampande marken omkring, och de hnade alla, som sgo,
    Huru dem skickligt han stllde; ty frr ej sdant han skdat.
    Sen mot trskeln han stdde sin fot, och p bgen frskte.
    Nu tre gnger han drog, ilfnande honom att spnna,       125
    Men tre gnger i styrka han brast, fast han hoppades kunna
    Spnna dess strngt och skjuta med piln yxgonen genom;
    Och nu hade han spnnt den, med kraft n dragande fjerde
    Gngen, men d gaf vink Odyseus, och hejdade honom.
    Talte s ter bland dem Telemachos' helige mankraft:      130

    Ack, jag framdeles ock skall svag frblifva och kraftls,
    Eller r jag fr ung nnu, och med hndren ej gitter
    Vederglla den man, som frst tillfogat mig ortt.
    Derfr vlan nu, J andre, som mig i styrka besegren,
    Gren med bgen och ltom oss striden besluta!            135

    Ordande s, han lade ifrn sig bgen p marken,
    Lutande mot vlbonade, limmade flyglarna honom;
    Snabba pilen ocks han lade vid kostliga ringen,
    Och sjelf satte sig ter i stoln, dn fven han stigit.
    Bland dem ordade nu Antinoos, son af Eupeithes:           140

    Upp, hvarendaste man i sin ordning frn venster t hger,
    Brjande frn den plats, dn ock mundsknken begynner!

    S Antinoos nu, och dem alla behagade talet.
    Men frst reste sig upp Leiodes, en ttling af Oinops,
    Som dem en offersiare var, och vid prydliga blen          145
    Stds satt lngst i en vr; nidbragderne honom allena
    Voro frhatlige, han mot friarne alla var uppbragt.
    Han d fattade frst i bgen och pilen, den snabba,
    Sen mot trsklen han stdde sin fot, och p bgen frskte;
    Dock den spnnde han ej; ty frut snart trttnade hndren,  150
    De obrukade, fina; och han bland friarne talte:

    Nej, J vnner, jag spnner den ej! Nu tage en annan;
    Ty den bgen, minsann skall dlingar mnga berfva
    Moder och lifvet jemvl; lngt bttre r fven dessutom
    D, n lefvande gckas i det, fr hvars skull vi stdse   155
    Uppehlla oss hr, afbidande dagarna alla.
    Nu ock hoppas vl mngen uti sitt sinne, och flas,
    Att f Penelopeia, Odysseus' lskade maka.
    Men d han bgen frskt, d han sett hur sakerna ro,
    Ngon annan ibland sknsljade qvinnorna sedan            160
    Ske han med brudsknker att f; och Penelopeia kte
    Sedan den, som r henne bestmd, samt gifver det mesta.
    Ordade s Leiodes; och bgen han lade ifrn sig,
    Lutande mot vlbonade, limmade flyglarna honom;
    Snabba pilen ocks han lade vid kostliga ringen,          165
    Och sjelf satte sig ter i stoln, dn fven han stigit.
    Men Antinoos trtte, och talade ordet, och sade;

    O Leiodes, hvad ord utflg dig ur tndernas stngsel,
    Vedervrdigt och hrdt? Jag harmas, att sdant frnimma,
    Att den bgen der str skall dlingar mnga berfva       170
    Modet och lifvet jemvl, emedan ej du kan den spnna,
    Ty dig fdde ju alldeles ej din vrdade moder,
    Hvarken att pilskytt bli, ej heller att spnna en bgstrng.
    Men de frige friarne dock snart skola den spnna.

    S han talte; och bjd Melenthios, getternas herde:       175
    Eld pstunden, vlan, gr upp i salen, Melantheus,
    Stll stor stol bredevld, och p stolen kasta ett frskinn,
    Och br bit stor skifva af talg, som finnes derinne!
    Att vi unge m vrma, och sen psmrja med fettet,
    Frestande hvad vi med bgen frm, samt tflingen lykta.  180

    Sagd; oslckelig eld upptnde Melanthios genast,
    Och framstllde en stol bredevid, och p honom ett frskinn,
    Brande ock stor skifva af talg, som frvartes derinne.
    Svennerne vrmde, och gjorde frsk, men gittade icke
    Spinna, ty underlgsne i kraft rtt mycket de voro.       185
    Antinoos dock tvekade n, och Eurymachos, gudskn,
    Bste i friarnes hop, och i kraft de aldrafrnmste.

    Men nu vandrade ut tv mnner ur huset tillika;
    Svinens och oxarnas herde det var hos dle Odysseus; --
    Efter dessa ur huset ocks gick dle Odysseus.            190
    Men d nu utom drrn alltredan de voro, och grden,
    S han talte dem till med hningljufliga orden:

    Svinaherde, och du, oxherde, ett ord m jag sga,
    Eller dlja ocks? Men sinnet mig tala befaller:
    Hurdane voren J vl Odysseus till hjelp, om han komme     195
    Hit helt pltsligen nu, och en gud sjelf bringade honom?
    Skulle J friarne d bist, eller ocks Odysseus?
    Sgen, ssom er nu ert hjerta befaller, och sinne!

    Honom terigen oxvktaren svarte, ock sade:
    Fader Zeus, o mtte du dock fullborda min nskan,         200
    Mtte en gud ledsaga, och hem m komma den mannen!
    D, hvad hnder jag har, och hvad kraft, du skulle frnimma.

    S desslikes Eumaios ocks bad gudarna alla,
    Att mngvis Odyseus hemkomme till fdernehuset.
    Men ssnart han hos dessa frnamm ett redeligt sinne,     205
    terigen han talte dem till med orden, och sade:

    Hr bland eder jag str, som mng olyckor bekmpat,
    Lnd p tjugonde ret hit hem till fdernelandet,
    Och jag det vet, att jag kom tacknemmelig endast fr eder
    Bland de tjenares tal, men eljes ej hrde jag ngon       210
    nska, att ter en gng hemlnda jag skulle tillbaka.
    Som intrffa det skall, jag t er vill sanningen sga:
    Om mig unnar en gud, att trotsiga friarne tukta,
    Hustru jag skaffar er bda, och rika besittningar sknker,
    Jemte ett vlbyggdt hus bredevid mitt eget, och framdels  215
    Skolen J vara t mig Telemachos' vnner ock brder.
    Men jag vill visa er ock dessutom ett tydeligt tecken,
    Att ni m knna mig vl, och fvertygas i sjlen,
    rr af det sr tillfrne mig gaf vildsvinet med tanden,
    Nr till Parnesos jag gick, tfljd af Autolykos' sner,  220

    Ordande s, strk slarfvan han bort frn vldiga sret.
    Nr de nu skdat derp, och vl alltsamman igenknnt,
    Greto de, kastande hndren omkring den vise Odysseus,
    Och vlkomnande kysste dervid hans hufvud och skuldror.
    Sammaleds Odyseus och kysste bd' hufvud och hnder.      225
    Och fr de qvidande hade vl ned gtt ljuset af solen,
    Om ej Odysseus sjelf dem hllit tillbaka, och ordat:

    Hren d upp med jemmer och grt, att ej ngon det skdar,
    Kommen ur salen, och sedan derinne berttar det fven.
    Utan efter hvaran intrden, ej alle tillika;               230
    Frst gr jag; J fljen dernst; ock vare vrt aftal:
    Ty s mnga de ro, de trotsige friarne, ingen
    Skall tillstdja, att bgen t mig eller kogret man gifver;
    Men du, dle Eumaios, likvl tag bgen, ock fr den
    Genom gemaket, och lgg i min hand, och qvinnorna tillsg,  235
    tt de lsa i saln tttfogade drrarna alla.
    Men om ngon derinnne ett sorl eller suckan frnimmer
    Af de mnner som fallit i snarorna vra, hon gnge
    Ej ur rummet, men tyst qvarstanne hon der vid sitt arbet'.
    Dig, min dle Philoitios, jag grdsportarna lemnar,       240
    Att tillsluta med riglen, och snart med remmen igensno.

    Ordande s, ingick han i boningsbeqvma palatset,
    Och sig satte derefter i stoln, dn fven han stigit.
    Kommo s in jemvl Odyseus' tv tjenare sedan.
    Och Eurymachos vnde som bst i hnderna bgen,           245
    Vrmande hr och der framfr eldslgan; ej s ens
    Kunde han spnna den dock; hgt suckade dlinga hjertat:
    Och ovillig han yttrade sen, och talte, och sade:

    Ack, hvad bekymmer jag har fr min egen skull och fr allas!
    Icke fr brllopet dock, sknt ledsen, s mycket jag srjer;  250
    Finnas ju nog Achaiinor nd p sjelfvaste kringhafs
    Ithaka n, och i friga stderna andra dessutom;

    Men om underlgsne i kraft s mycket vi ro
    Gudalik Odyseus, s att ej uppspnna vi gitte
    Bgen, hos efterkommande ock det r nesa att hra.        255

    Honom talade till Antinoos, son af Eupeithes:
    O Eurymachos, s det ej sker; sjelf saken du knner.

    Gudens heliga fest idag hr firas i hela
    Landet; och ho vill d vl spnna en bge? men lggen
    Stilla den bort; dock kunne vi yxarna samtliga lta       260
    St som de st; ty, jag tror, till Laertiaden Odysseus'
    Salar, att dem borttaga, ej ngon menniska kommer.
    Men nu, vlan, mundsknken med bgrarna bjude t alla,
    Att vi m, offrande, lgga den krokiga bgen ifrn oss!
    Och getherden Melanthios, bjuden att sedan imorgon        265
    Getter oss bringa, som ro i samtliga hjordarna ypperst,
    Att vi m lrena ta bgkunnig Apollo till offer,
    Och sen bgen frska, och tflingsstriden besluta.

    S Antinoos sade; och dem var talet behagligt.
    Och herolderna sen tvttvatten dem hllde p hndren,     270
    Gossar derjemte ocks vinblarna rikligen fyllde,
    Delte t alla, och gingo till hvar med bgrar behrigt.
    Nr de nu offergjutit, och druckit s mycket dem lyste,
    Strax, anstemplande svek, mngrde Odysseus begynte:

    Hren mig, friare alle till vr storsttliga drottning,   275
    Att jag m sga er det, som hjertat i brstet befaller.
    Men Eurymachos mest jag bland er, och Antinoos, gudskn,
    Beder, emedan jemvl tillbrligen detta han talte:
    Nu att lemna bgen derhn, och t gudar frtro sig.
    Guden imorgon skall ge framgng t den han behagar.       280
    Lemnen nu derfr t mig vlglattade bgen, att fven
    Jag m hnder och kraft bland er frska, om samma
    Styrka r qvar, som fanns i de smidiga lemmarna fordom,
    Eller om henne fr mig kringvankandet dde och vrdbrist.

    S han sade; och desse frskrckligen harmades alle,      285
    Fruktande, att han skull' spnna kanske vlglattade bgen.
    Men Antinoos trtte, och talade ordet, och sade:

    Usle bland fremlingar du, ej ringaste vett i dig finnes!
    r du ej njd dermed, att med oss, storsttliga, ostrd
    Gsta? Och tar du ej del i vrt ml, och hr du ej fven  290
    Vra ord och vrt prat, som dock ej nnsin en annan
    Fremmande man eller tiggare alls tillstdjes att hra?
    Men det hningljufliga vin dig drar, som andra
    Skadar, eho omttligt det tar, och ej dricker ordentligt.
    Vinet ocks Kentauren, den blde Eurytios, fordom         295
    Drade i Peirithoos' sal, stormodige drottens,
    Hos de Lapither; enr han med vin sitt sinne bedrat,
    I Peirithoos' hus ursinnig han fvade nidverk.
    Hjeltarne grepos af harm, och rusande slpte de honom
    Genom farstun, och skuro med obarmhertige kopparn         300
    Nsan och ronen af; men han i sitt sinne bedrad,
    Vandrade, slpande kring i vanskliga hjertat sin ofrd;
    Dn utvecklades sen Kentaurers strid och Lapithers,
    Men frst drabbade dock vinrusige mannen hans ofrd.
    S stor skada t dig bebdar jag ock, om du bgen         305
    Spnna frsker; ty ej vlfgnad du sedan skall finna
    Uti hela vrt land; och dig strax p svarta galejan
    Till kong Echetos hn, som r alla menniskors bdel,
    Skole vi snda, och ddan ej kommer du; derfr beskedligt
    Drick du, och ej inlt dig | strid med mnnerne, unga!    310

    Honom talte d till frstndiga Penelopeia:
    O Antinoos, icke r bra, eller rtt, att du krnker
    S Telemachos' gst, som kommit till detta palatset.
    Rds du, om fremlingen gitter Odysseus' vldiga bge
    Spinna, frlitande sig p hndren och krafterna sina,     315
    Att han bringar mig hem, och mig utkorar till maka?
    Nej, slik nskan ej sjelf engng han hyste i hjertat;
    Och ej ngon af er m derfre ngslad i sjlen,
    Hrstds gsta; frty omjligen skickar sig sdant.

    Henne Eurymachos, Polybos' son, genmlte, och sade:       320
    Dotter af Ikarios, frstndiga Penelopeia,
    Ej vi befare, att denne dig ktar, och ej det sig skickar,
    Utan vi blygas fr mnnernas prat och fr qvinnornas fven,
    Att ej en skalk bland Achaierna s m framdeles sga:
    Visst lngt ringare mn till den vldige konungens maka   325
    Fria, d alldeles ej vlglattade bgen de spnnde,
    Utan en annan man, kringstrykande tiggare, anlnd,
    Bgen spnde helt ltt, och skt yxgonen genom.
    S skall han sga; och det oss samtliga lnde till smlek.

    Honom svarte igen frstndiga Penelopeia:                 330
    O Eurymachos, ej godryktige plga i landet
    Vara de mn, som p skndeligt stt uppfrta den dles
    Hus; hvi samken J eder upp s nesliga bragder?
    Fremlingen hr mellertid r nog vlfyllig och hgvext,
    Ock till sttelig man han bermmer sig vara en ttling.   335
    Thy vlglattade bgen nu gen, att vi alle m skda!
    S frkunnar jag eder, och det fullbordas isanning:
    Spnner han bgen, och ger utmrkelsen honom Apollon,
    Granna klder p honom jag klr, bd' mantel och lifrock;
    Ger s ett eggigt spjut, skyddsvrn mot hundar och mnner, 340
    Jemte ett tvebetts svrd; ger skor ocks p hans ftter,
    Samt affrdar, ehvart hans hjerta och sinne m lysta.

    Henne Telemachos den frstndige, svarte, och sade:
    Moder, ej ngon finns bland Achaierna mera befogad,
    n jag, bgen att ge eller vgra t den, mig behagar,     345
    Icke bland dem, som upp det klippiga Ithaka herrska,
    Icke p arna heller invid hstnrande Elis.
    Ingen dessa mig kan ovillig tvinga, om fven
    Fr everdelig tid t fremlingen bgen jag sknker.
    Utan g p ditt rum, och bestyr om render dina,          350
    Vfstoln fvensom slndan, och tjenarinnorna mana,
    Att till arbete g; om bgen m mnnerne vrda
    Samtlige; mest dock jag. Ty min r makten i huset.

    Hon, frvnad dervid, p sin kammare ter begaf sig,
    Ty sin sons frstndiga tal hon lade p hjertat           355
    Men d i hgan loft hon hade med trnorna uppgtt,
    Gret hon der Odyseus, sin lskade make, tills smnen
    Ljuf p dess gonlock nedskickade Pallas Athene.

    Nu tog krokiga bgen i hand svinherden, den dle;
    Friarne alle dervid d bannade honom i salen.             360
    Och s talte ibland hgmodiga svnnerna mngen:

    Hvart, olycklige vp, svinherde, nu bringar du kruma
    Bgen? De snabbe hundarne snart dig frta hos svinen,
    Hvilka du fostrat, frn menskorna skild, om eljes Apollon
    Oss miskundelig r, samt frige gudarne alle.             365

    S de talte; men han nedlade d bgen p stllet,
    Rdd, emedan s mnge i saln pbannades honom.
    Telemachos deremot ock hotande hjde sin stmma:

    Far, br bgen du fram! Ej vl hrsammar du alla.
    Akta, att ej, sknt yngre jag r, jag t fltet dig jagar,  370
    Kastande med slungstenar; i kraft dock yppare r jag.

    Ack, att s mycket, n alla de friare, hvilka i huset
    Finnes, i hnder jmvl och i kraft jag yppare vore!
    D jag skulle minsann frskrckligen en och en annan
    Jaga utur vrt hus; frty nidbragder de stempla.          375

    S han sade; t honom dervid gladt logo nu alle
    Friarne, som afstodo ifrn sin hftiga vrede
    Mot Telemachos; ock svinherden brande bgen,
    Lade densamma i hndren utaf mngvise Odysseus.
    Kallande ut, tilltalte han fosterskan Eurykleia:          380

    Telemachos dig befaller, frstndiga Eurykleia,
    Att tillsa i saln tttfogade drrarna alla.
    Men om ngon drinne ett sorl eller suckan frnimmer
    Af de mnner, som fallit i snarorna vra, hon gnge
    Ej ur rummet, men tyst qvarstanne hon der vid sitt arbet'. 385

    S han ordade nu; ovingadt var talet fr henne.
    Och hon drrarna stngde till boningsbeqvma palatset.
    Tyst ur huset Philoitios ock sprang ut med detsamma,
    Riglade drren derhos till vlkringgrdade grden.
    Lg s, inunder portiken, ifrn trerodda galejan          390
    Hyblinga tget, hvarmed han drrarna fste, och in gick.
    Ock sig satte derefter i stoln, dn fven han stigit,
    Blickande an Odyseus, som ren handterade bgen,
    Vndande rundtomkring, och frskande hitt och ditt,
    Om ock maskarne hornet frtrt, d herren var borta.      395
    Och han talade s, anblickande nrmaste grannen:

    Han som bekikar s noga, minsann frstr sig p armbost,
    Anten ett sdant han har der liggande hemma i huset,
    Eller han rnar sig gra ett slikt; se, hur han med hndren
    Vnder det hitt och dit, den i ondt konstkunnige betlarn!

    Sade en annan ibland hgmodiga svnnerna ter:
    Mtte han jemt s stor lycksalighet f p sin andel,
    Som han r nnsin i verlden i stnd, den bgen att spnna!

    Friarne ordade s; men strax mngrde Odysseus,
    Sen p den vldiga bgen han lyft, och den noga betraktat, --  405
    Likasom d nr en man, vlkunnig i sng och i strngspel,
    Lttligen spnner en strng vid nygjord hals p sin cittra,
    Fattande tag tvesides uti vlvirade tarmen: --
    S frutan besvr ock spnnde sin bge Odysseus;
    Grep med hgra handen uti, och prfvade senan,            410
    Men hon klingade grannt, i sitt ljud en svala ej olik.
    Hr bland friarna vardt stor ngslan, och frgen hos alla
    Byttes, och Zeus thordnade hgt, meddelande tecken.
    Gladde sig sedan dervid mngprfvade, dle Odysseus,
    Derfr, att nu klokrde Kronos' son gifvit ett tecken.    415
    Tog s den ilande pil, som der lg framtagen p bordet
    Ensam; de friga n uti det hlkade kogret
    Lgo, dem innan kort Achaierne skulle beprfva.
    Fattande bgen vid grepet, han drog p pilen och senan,
    Sittande qvar p sin stol der han satt, och skickade pilen,  420
    Siktande rakt framt, samt trffade yxorna alla,
    Frn den frsta till sista, och ut framtrngde alldeles
    Kopparvigtige piln; Telemachos talte han sen till:

    O Telemachos, skam ej har du af gsten som sitter
    Hr i din sal; ej skjt jag ju bom, ej spnnde jag bgen  425
    Lnge och drygt; nnu jag krafterna raska besitter,
    n ej sdan jag r som belackande friarne sknda.
    Nu r det tid, att ocks t Achaierna reda en qvllsvard,
    Innan det mrknar, och sen vi skole oss eljes frlusta
    Med strngspel och med sng, som ro kalasernas smycken.  430

    Sade; ock gaf en vink, phngde s eggige svrdet
    Telemachos, krlskelig son af dle Odysseus;
    Fattade sedan spjutet i hand, ock stllde sig nra
    Honom vid stoln, der han satt, med glnsande kopparn bevpnad.




Tjugondeandra Sngen.


    Trasorna kastade frn sig nu mngrde Odysseus,
    Och p den hga trskelen sprang, med bgen och kogret,
    Fullt af pilar, och der han ilande pilarna hllde
    Framfr ftterna ut, och talte bland friarne sedan:

    Hr nu den vidtutseende kamp fullbordad r vorden;          5
    Nu jag ett annat ml, dit aldrig en ddelig mttat,
    Vet, om jag trffar det, och mig ger ran Apollon.

    Sade; och mot Antinoos skt hvassuddiga pilen.
    Denne var just i berd att lyfta den granna pokalen,
    Den tverade, gyllne, och hll den i hnderna redan,       10
    Fr att dricka af vinet; p dd han ej i sitt sinne
    Tnkte; och ho bland gstande mn ock skulle frmodat,
    Att en ende bland mnga, nsknt hur modig han vore,
    Skulle en skndelig dd anstempla och svarta frderfvet?
    Siktande nu, med piln Odyseus skt honom i halsen;         15
    Udden trngda sig fram tversgenom den fylliga nacken.
    t en sida han bjdes, och bgaren stjelptes ur handen
    P den srade; hgt stor strm framtrngde ur nsan
    Strax af menniskoblod, och pstunden bordet ifrn sig
    Sparkade han med sin fot, samt rtterna spillde p golfvet.  20
    Brd och stek om hvaran hr mngdes, och nu i palatset
    Friarne stojade hgt, d de sgo den stupade mannen.
    Upp de frn stolarna foro; och vsnades kring i palatset,
    Och vlfejade vggarna grannt med gonen mtte.
    Dock ej fanns der en skld, ej vldigt spjut till att taga.  25
    Derfr med vredgade ord, Odyseus de skymfade genast:

    Fremling, du skjuter p mn frderfligt! ej mera i andra
    Kmpalekar du gr; nu r dig sker din ofrd.
    Ock har du drpit den man, som bland samtlige kmpar den bste
    r p Ithakas ; dig gamarne skola frtra.                30

    Yttrade s enhvar, emedan de trodde, han ddat
    Antinoos ovillig, och det ej drarne visste,
    Att olyckornas ml ren svfvade fver dem alla.
    Bistert blickande talte dem till mngrde Odysseus:

    Nidingar, mer ni ej trodde, att tervnda jag skulle       35
    Hem frn Troernas land, emedan mitt hus J frdden;
    Och vldsamligen liggen i bdd hos de tjenande trnor,
    Och till min maka friat, ehur sjelf nnu jag lefver,
    Utan, att rdas fr gudar, som bo i rymliga himlen,
    Eller fr menniskors hmd, som skall er n i en framtid.   40
    Nu olyckornas ml ren fver er alla r fstadt.

    S han sade; och genast betog blek rdsla dem alla.
    Och hvar blickade kring, hur han sluppe det svra frderfvet.
    Blott Eurymachos ordade d till honom, och svarte:

    Om du nu r Odyseus, Ithakesiern, kommen tillbaka,         45
    Detta medrtta du sade, ty slikt de Achaier frfvat,
    Skndliga saker mnga i salarna, mnga p landet.
    Men der ligger han ren, som till alltsamman var skulden,
    Antinoos; frty det var han, som stemplade detta,
    Ej s mycket, af lust eller brist, p brllop begifven,    50
    Utan i annat berd, som ej verkstllde Kronion,
    Att han mtte som kong vltrefliga Ithaka styra
    Sjelf, och lggande sig i frst nedgra din ttling.
    Och nu ligger han der i sin blod; frskona du folken
    Dina; men vi umgllande framdeles alle i landet,           55
    Hvad som i salarna hr uppdrucket har blifvlt och tet,
    Bringande samman, enhvar af ett tjog oxar i vrde,
    Skole betala dig koppar och gull, tilldess att ditt hjerta
    Blidkas; och ej mellertid frtryteligt r, att du vredgats.

    Bistert blickande svarte derp mngrde Odysseus:          60
    Nej, Eurymachos, sknt allt fdernegods J mig gfven,
    Allt hvad nu J besitten, och sknt n andras J bragten,
    S ej skulle jag ens mer hejda frn drpandet hndren,
    Frrn friarne hr umgllt tillfullo frfnget.
    Nu r valet er fritt, att antingen strida i ppen          65
    Fejd, eller flykta, eho sin dd och bane m undg;
    Men jag ej menar, att ngon det svra frderfvet kan slippa.

    S han sade, fr dem der lste sig knna och hjertat.
    Och Eurymachos terigen tilltalte dem sedan:

    Vnner, ej hejda han skall de ovidrrliga hndren;         70
    Utan emedan han tog vlglattade bgen och kogret,
    Frn den fejade trsklen han skjuter tilldess han oss alla
    Nedergjort; thy varom allts betnkte p striden.
    Dragen svrdena ut, och hllen er borden till skyddsvrn
    Mot snarddande skotten: och ltom oss ruse p honom       75
    Alle, ifall om vi honom frn trsklen och drren frdrifve.
    Vandrom i staden ocks; och hjelp m snarligast sndas;
    D han skulle kanhnda nu sist afskjuta en bge.

    S han sade; och drog det hvassa svrdet ur skidan,
    Kopparne, tvesids eggigt, och sprang dermed p Odysseus,   80
    Skriande hiskeligt till; i detsamma den dle Odysseus,
    Sndande af sin pil, skt honom i brstet vid vrtan,
    Och i hans lefver fste den ilande piln; och ut handen
    Svrdet p golfvet han slngde; och sjelf kullstrtad med bordet
    Damp han i svngande fart; men rtterna spilldes p marken,  85
    Jemte en dubbelpokal; och mot jorden med pannan han sttte,
    Krnkt i sin sjl, och med ftterna tv han stolen tillika
    Sparkade lngt derifrn; kring gonen hljde sig mrker.
    Amphinomos sprang upp mot rebekrnte Odysseus,
    Rusande fram, samt drog ur skidan det eggiga svrdet,      90
    Om han veke frn drrn; men honom stack dessfrinnan
    Telemachos baktill med den kopparspetsade lansen
    Mellan skuldrorna d, att den gick rakt brstet igenom.
    Slamrande fll han omkull, och sttte med pannan mot jorden.
    Telemachos sprang ddan, och lt lngskaftiga spjutet      95
    Bli i Amphinomos qvar; ty han rddes, att ngon Achaier,
    Bst lngskaftiga spjutet han drog, prusande skulle
    Antingen bra igenom med svrd, eller hugga frn sidan.
    Sprang s frdenskull dn, och kom helt snart till sin fader,
    Stannade nra bredvid, och talade vingade orden:          100

    Fader, en skld vill jag bringa dig strax och lansarna tvenne,
    Samt vlkopparne hjelm, som ttt till hufvudet sluter;
    Ock vill jag sjelf mig vpna, och ge svinherden en rustning,
    Samt koherden ocks; ty bst r, vara bevpnad.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:             105
    Spring du och tag, slnge jag pilar har att mig vrja,
    Att de ej mig, som r ensam, m kunna frdrifva frn drren.

    Sade; och Telemachos hrsammade lskade fadren,
    Och till gemaket begaf sig, der herrlige vapnen frvartes.
    Skldarna fyra der valde han ut, och lansarna tta,       110
    Hjelmarna fyra derhos, tttaglige, kopparbesmidde.
    Dessa tog han, och snart anlnde till lskade fadren.
    Sjelf kring kroppen tillfrst derefter han kldde sig kopparn;
    S hans tjenare ock pkldde sig prunkiga vapnen,
    Och sig stllde omkring krokrdige, vise Odysseus.        115
    Denne, slnge, att vrja sig med, n pilar han hade,
    Stds bland friarna en nedgjorde i egna palatset,
    Utan att fela sitt ml, och de stupade ttt p hvarandra.
    Men nr pilar ej mer bgskjutande konungen egde,
    Bgen invid drrposten uti storkgrundade salen            120
    Drotten mot insidsvggen, den strlande, stllde att hvila.
    Sjelf han p axlarna tog den fyrhvarfsfogade sklden,
    Satte p vldiga hufvut ocks vllagade hjelmen,
    Tagelgjord, och ofvanifrn rikt vajade plymen,
    Tog ock vldiga lansarna tv, med koppar beslagna.        125

    Lnndrr fanns der nu en, vlfejade vggen igenom,
    Och vid kanten af trsklen uti starkgrundade salen
    Gick t grnden en vg; vl passade gaflarne voro.
    Drren bjd Odyseus svinherden, den dle bevaka,
    Stende nra intill; der var blott plats fr en enda,     130
    Stllande ordet till samtliga, d Agelaos begynte:

    Vnner, ville ej nu lnndrren igenom bland eder
    Utg ngon, och tala, och snart hr hja ett ndskri?
    D fr sista gngen minsann bgskjutit vr bjesse.

    Honom talade till Melanthios, getternas herde:            135
    Detta ej alls kan ske, Agelaos; ty portarne granna
    ro oss fasligen nra, och trng r munnen af grnden;
    Der oss stngde en endaste man, om modig han vore.
    Allts vlan, jag vill hmta gevr, att eder bevpna,
    Ur loftsrummet, ty dit, och ej annorstdes, jag menar,    140
    Vapnen frdes utaf Odyseus och hans lysande ttling.

    Sade; och, vandrade dn Melanthios, getternas herde,
    Till Odyseus' loftsrum, uppfr salstrapparna sedan,
    Tog derifrn tolf skldar, och spjut tolf fven till antal,
    Hjelmar ett dussin ocks, tttaglige, kopparbesmidde,     145
    Gick och frde dem med sig, och gaf t friarne genast.
    Och fr Odysseus pstund sig lste d knna och hjertat,
    Nr han dem vapnen sg mottaga och lansarna lnga
    Slnga i hand; stor sak det likade honom att vara.
    Till Telemachos strax han talade vingade orden;           150

    O Telemachos, visst bland qvinnorna ngon i salen
    Vcker mot oss en vdelig fejd, eller ocks Melantheus.

    Honom Telemachos, den frstndige, svarte, och sade:
    Ack fader, jag sjelf hr felat och icke r skulden
    Annans; ty loftets drr, den ttt inpassade, lt jag      155
    Stanna p glnt; hos dessa en spejare fanns, som r bttre.
    G nu, dle Eumaios, och drrn till loftet igen slut,
    Och gif akt, om ngon af trnorna detta frfvar,
    Eller om Dolios' son, Melantheus, ssom jag menar.

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra.           160
    Gick s till loftet igen Melanthios, getternas herde,
    Prydliga vapen att bringa; det sg svinherden, den dle,
    Samt tilltalade strax Odyseus, den nra befunne:

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Der frderflige karlen nu ter; som sjelfve vi misstnkt  165
    Vandrar t loftet; derfr sg du mig renaste sanning,
    Anten jag honom m dda, ifall jag segrare blifver,
    Eller bringa till dig, att han nidgerningar glde
    Mnga, hvilka just han anstemplade hr i palatset.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:             170
    Jag och Telemachos de trotsige friarne skole
    Hejda i salarna hr, sknt aldrig s mycket de braska.
    Men J binden fr honom bd' fttren, och hndren derofvan,
    Ooh inkasten i loftet, och flyglarna riglen bakefter;
    Och fastsurrande sedan en vlsnodd lina om honom,         175
    Hissen uppfr en reslig kolonn, och till sparrarna nrmen,
    Att han, lnge vid lif, uthrde de svraste plgor.

    S han sade; och de hrsammade gerna, och lydde,
    Och uppgingo i loftet, der han dock ej dem bemrkte.
    Ty nu i loftets innersta vr han letade vapen,            180
    Men de stannade bda invid drrposterna hvarsids.
    Nr d p trskeln steg Melanthios, getternas herde,
    Uti sin ena hand medbringande prydliga hjelmen,
    Och i den andra en skld, bred, gammal, med mgel beflckad,
    Hjelten Laertes', den han tillfrne i ungdomen burit,     185
    Men nu lg den som vrak, och smmen i remmarna brustit:
    Se, d strte de fram, och fattade herden, och drogo
    In frn luggen, och slogo till golfvet, bengslad i hjertat.
    Fttren de sedan bundo och hndren med smrtliga bojan,
    Srdeles vl hopsnoende ock, som detta frordnat          190
    Sjelfve Laertes' son, mngprfvade, dle Odysseus.
    Och fastsurrande fven en vlsnodd lina om honom,
    Hissade uppfr en reslig kolonn, och till sparrarne drogo.
    Honom begabbande talade du, svinherde Eumaios:

    Nu tillbringar du srdeles bra, o Melanthios, natten,     195
    Liggande strckt p mjukaste bdd, som fven dig anstr;
    Ej gullthronande Eos, den tidiga, heller dig undgr,
    Kommande opp ur Okeanos' flod, d du flas att drifva
    Getter t friareskaran, att reda sig ml i palatset.

    S han lemnades der, utstrckt i frderfliga bojan.       200
    De sig kldde i vapen, och, stngande lysande drren,
    Gingo de till Odyseus, kokrdige, fyndige drotten.
    Nu der stodo de, flsande mod, p trsklen allenast
    Fyra, men inne i saln rtt mnge och modige mnner.
    Och helt nra de fyra nu kom Zeus' dotter, Athene,        205
    Mentor lik till gestalten svl, som fven till rsten.
    Henne Odysseus skdade glad, och talade ordet:

    Mentor, o afvrj nu ofrden, och tnk p din stridsbror,
    Som dig tjnster har gjort; jemnrig ju r du mig fven!

    Sade; och anade dock, att det var stridslystna Athene.    210
    Friarne annorstdes i salarna skriade alla,
    Och frst bannade henne Damastors son, Agelaos:

    Mentor, mtte dig ej med orden dra Odysseus,
    Att med friarne kmpa, och lemna t honom ditt bistnd!
    Ty jag menar att s fullbordadt varder vrt anslag;       215
    Sedan vi desse begge ha drpt, bd' fadren och sonen,
    Du skall ddas tillika med dem, om sdant du rnar
    Fretaga dig hr, och med hufvudet skall du det glda.
    Men d omsider frn eder med svrd vi krafterna tagit
    Alla de skatter du har, s inom palatset som utom        220
    Vi med Odysseus' mnge, och icke vi snerna dina
    Lte i salarna lefva, och dttrarna dina ej heller,
    Icke din firade maka i Ithakas stad sig befinna.

    Sade; Athenaie frgrymmades mera i sinnet,
    Och hon bannade s Odyseus med vredgade orden:            225

    Icke hos dig, Odyseus, finns mod orubbligt, och stridslust,
    Som d fr Helenas skull, den skna, och faderbermdas,
    Nio r obidande stds du med Troerna stridde,
    Och mng kmpe uti det vilda tumultet frdde;
    Togs ock genom ditt rd bredgatiga Priamos' fste.        230
    Hur, d ditt eget palats och besittningar dina du hunnit,
    Jemrar du dig fr friarne nu, att tapper du vore?
    Derfre st, hjertbroder hos mig, och saken beskda,
    Att du m veta hurudan r, i fienders skara,
    Mentor, Alkimos' son, till att hvar vlgerning betala.    235

    Sade; men sknkte likvl afgrande seger ej genast,
    Utan hon prfvade lnge nnu stridslusten och modet
    Bde hos drotten Odysseus sjelf och den herrliga sonen.
    Men strax farande upp, hon i taket af rkiga salen
    Satta sig neder, och var en svala lik till att pse.      240
    Friarna manade an Damastors son, Agelaos,
    Eurynomos samt Amphimedon, Demoptolemos ock
    Jemte Polyktors son, Peisandros, och Polybos; kmpen;
    Ty bland friarne desse i mod de ypperste voro,
    Alla som lefde nnu, och stridde for lskliga lifvet;     245
    Bgen kufvat de friga redan, och hopade pilar.
    Ordade nu Agelaos, och vnde till alla sin talan:

    Vnner, han hejdar vl snart de ovidrrliga hndren;
    Strk ju Mentor sin kos, sen han pratat oss idliga skrytord,
    Och de lemnades der vid drrarna ter allena.             250
    Derfre nu p engng ej kasten med lanserna lnga,
    Utan vlan, blott sex till en brjan m skjuta, om oss Zeus
    Unnar Odysseus trffa, och s oss ra frvrfva.
    Ty om de frige bry vi oss ej, sen denne har stupat.

    Sade; och alle nu kastade lans, som han hade frordnat,   255
    Fikne; hvartendaste kast fruktlst dock gjorde Athene.
    Mot drrposten uti starkgrundade salen den ene
    Skt, och en annan emot den ttt anfogade drren;
    ter en annans kopparne lans intrngde i vggen.
    Men d de friarnes spjut nu samtlige undgtt hade,        260
    Brjade orda pstund mngprfvade, dle Odysseus:

    Vnner, nuredan till eder ocks visst mste jag tala,
    Bjudande skjuta p friarnes flock, som flas att mrda
    Oss, till rga nnu p de nid, de redan bedrifvit.

    Sade; och samtlige de strax skto med lansarna hvassa,    265
    Siktande rakt framt; Demoptolemos af Odysseus,
    Euryades af Telemachos, Elatos af Eumaios,
    fven Peisandros utaf oxherden sin bane emottog;
    Alle de genast beto uti omtliga marken.
    Friarne veko d undan till innersta hrnet af salen;      270
    Desse rusade fram, och lansarna ryckte ur liken.

    Skto nu friarne terigen med lansarna hvassa,
    Fikne; men mnget kast fruktlst dock gjorde Athene.
    Mot drrposten uti starkgrundade salen den ene
    Skt, och en annan emot den ttt anfogade drren;         275
    ter en annans kopparne lans intrngde i vggen.
    Men dock Amphimedon Telemachos rispade litet
    1 handlofven, och kopparn frdde det yttre af skinnet.
    Skrmades ock Eumaios i axeln ofvanom sklden
    Af Ktesippos med lansen, som flg bortfver och nedfll.  280
    ter Odysseus' mn, brokrdige, fyndige drottens,
    Skto p friarnes skara igen med lansarna hvassa.
    D drps Eurymedon af stadsfrstrarn Odysseus,
    Amphimedon af Telemachos, Polybos af Eumaios,
    Och Ktesippos derefter uttaf oxhjordarnes herde,           285
    Hvilken skrytande talte dervid, vardt srad i brstet:

    O Polytherses' son, storskymfare, aldrig du fre
    Bud i ditt vanvett mera, men stds t gudarna ordet
    Mtte du anfrtro, ty de lngt yppare ro.
    Detta som gstsknk tag fr den lgg, du frrade nyligt  290
    Gudalik Odyseus, nr han vandrade kring i palatset!

    Ordade s krokhornade oxarnes herde; men nrhlls
    Srade ock Odyseus Damastors son med sitt lngspjut;
    Nu Telemachos stack Leiokritos, son af Euenor,
    Midt i ljumsken med lansen, och trngde med kopparn igenom.  295
    Der framstupa han damp med hela sin panna mot marken.
    Se, d lyfte Athenaie mansbanen, Egiden
    Frn taksen deruppe, och friarnes sinnen frskrcktes.
    Undan de lupo i saln, liksom vallboskapen plgar,
    D nr en pilsnabb brms ansurrande honom frfljer,      300
    Sjelfvaste sommartid, nr dagarne ro s lnga.
    Men likasom krumkloade, krokbenbbade gamar,
    Komne ifrn bergspetsarna ned, smfglarna
    Som strtskyarna nu undkrypande, lpa p fltet;
    Dock de gra dem ned, anstormande, utan att motstnd      305
    Mera finns, eller flygt, men mnnerne gldas t rofvet: --
    S nu friarna desse ocks, framstrtande, hggo
    Ned fverallt i palatset, och mkelig suckan frspordes,
    Frn frkrossade skallar, och blod kringfldade golfvet.
    Grep s Leiodes, framstrtad, om knna Odysseus,          310
    Och bnfallande nu uttalade vingade orden:

    O Odyseus, jag dig fattar om knna; frbarma dig, skona!
    Ty jag menar att jag mot ingen af qvinnorna ngot
    Nedrigt sagt eller gjort i palatset, men fven de andra
    Friarna hejdade jag, eho som frfvade sdant.            315
    Men de lydde mig ej, och hllo ej hndren frn brotten,
    Derfr ocks fr nidingsverk slem nda de funnit.
    Utan en offersiare jag, som intet frfvat,
    Falla skall; vlgerningars tack d ej funnes i verlden?

    Bistert blickande svarte igen mngrde Odysseus:          320
    Om du en offersiare var, som du skryter, bland dessa,
    Sannerlig mngen gng du mste i salarna bedit,
    Att lngt borta blefve fr mig en ljufvelig hemkomst,
    Att min kra geml dig fljde, och arfvingar fdde:
    Derfre m du ej undg nu hrdbddande dden.             325

    Ordande s, han grep med den vldiga handen i svrdet,
    Som p golfvet der lg; Agelaos det, dende kastat
    Frn sig; sedan dermed han hgg Leiodes i nacken,
    Och den talandes hufvud pstund sig mngde med stoftet.
    Sngaren, Terpsios' son, undgick dock dden, den svarta,  330
    Phemios, han som hade hos friarne sjungit af ndtvng.
    Nu der stod han ocks med ljudiga cittran i hndren,

    Nra invid lnndrrn, och i sinnet betnkte sig tvesids,
    Anten han skulle sig smyga ur saln, och vid Zeus', grdsgudens,
    Fejade altare taga sig plats, der fordom s mnga         335
    Oxars lr Laertes frbrnnt, samt fven Odysseus;
    Eller heldre med bn framstrta Odysseus till knna.
    Honom, begrundande s, mellertid mer gagneligt syntes,
    Att nu Odysseus' knn, Laertes' sonens, berra.
    Derfr den hlkade cittran han frst nedlade p golfvet,  340
    Mellan blandningspokaln och den silfvernaglade stolen.
    Sjelf framstrtande sedan han tog om knna Odysseus;
    Och bnfallande s uttalade vingade orden:

    O Odyseus, jag dig fattar om knna; frbarma dig, skona!
    Framdeles varder dig sjelf hjertqval, om du sngaren skulle  345
    Dda, som hr min rst fr gudar och menniskor hjer,
    Och sjelf konsten mig lrt; mig har ingifvit i sinnet
    Allt slags qvden en gud; och jag tycker mig sjunga infr dig,
    Som fr en gud; thy rna d ej mig hugga i nacken.
    Ock din lskade son, Telemachos, kunde det sga,          350
    Att jag ej alls frivillig till detta palatset, ej ndstlld,
    Nnsin stllde min gng, fr att sjunga vid friarnes gstbud,
    Men lngt flere och starkare de hitfrde mig vldsamt.

    Sade; d hrde hans ord Telemachos' heliga hjeltkraft,
    Och tilltalade genast sin far, som var dem helt nra:     355
    Hejda dig! honom som r oskyldig, ej sra med kopparn!
    Ock herolden Medon oss egnar att rdda, som
    Mig i detta palats omvrdade, d jag var liten,
    Om ej Philoitios drap, eller ock svinvallaren honom,
    Eller han rkat fr dig, som vckte tumult i palatset.    360

    Sade; och detta nu hrde Medon, frstndige mannen;
    Ty han inunder stoln nedhukad sig gmde, och nyfldd
    Oxhud svept sig omkring, fr att undg dden, den svarta.
    Strax han reste sig upp, afkldande huden pstunden;
    Till Telemachos sen han trdde, ock fattade knna,        365
    Och bnfallande s uttalade vingade orden

    lskade, hr r jag! Sjelf hll dig, och mana din fader,
    Att mig, i fvermakt, han ej ddar med eggiga kopparn,
    Vredgad fr trotsiga friarnes skull, som dde fr honom
    Godset i salen, och dig, i sin drskap, ej skydde det minsta.  370

    Honom leende talte nu till mngrde Odysseus:
    Fatta du mod; ty min son har dig bisprungit och rddat.
    Att du m veta det sjelf, samt sga derjemte t andra,
    Hur lngt bttre likvl godgerningen r n en nidbragd.
    Men utgngne ur saln, en plats er tagen derute,           375
    Bd' mngljudige sngarn och du, lngt borta frn bloden,
    Att jag emellertid i mitt hus m bestyra, som jag br.

    Sade; de vandrade bda, och gingo ur salen tillsamman,
    Och sig satte vid Zeus', den vldiges, altare sedan,
    Blickande kring fverallt, n fruktande dden bestndigt.  380
    Ock Odyseus sig blickade kring i palatset, om ngon
    Lefvande gmde sig n, undgende dden, den svarta.
    Men ren alla de mnga han sg i bloden och stoftet
    Stupade ligga, som fiskar, dem fiskargubbarne dragit
    Upp p hlkade stranden utaf grgrumliga hafvet           385
    Med mngmaskiga ntet; och desse nu samtlige ligga,
    Saknande hafvets vg, kringspridda p sandiga stranden.
    Och den strlande solen jemvl dem berfvade lifvet.
    S nu friarne der p hvaran ock lgo frspridde.
    Till Telemachos ordade d mngrde Odysseus:              390

    O Telemachos, kalla mig strax hit Eurykleia,
    Att jag m sga ett ord, som just mig ligger i sinnet.

    Sade; och Telemachos hrsammade lskade fadren,
    Och slog sedan p drrn, tilltalande Eurykleia:

    Kom ut, gamla min gumma, som r de tjenande trnors       395
    fverbeflhafvarinna i salarna vra medrtta;
    Kom! dig kallar min far, att ngot han finge dig sga.

    S han ordade nu; ovingadt var talet fr henne,
    Och hon ppnade drrn i boningsbeqvma palatset,
    Samt begaf sig stad; Telemachos visade vgen.            400
    Sedan fann hon Odysseus, i midten af ddade mnner,
    Slad med blod och med smuts, just alldeles liksom ett lejon,
    Hvilket, enr det frtrt af landtliga oxarna, framgr.
    Hela dess bringa och kftarne med p hvardera sidan
    Blodige ro, och hiskeligt sjelft i synen att pse:       405
    S Odyseus var slad till fttren, och hnderna ofvan.
    Nr nu liken hon sg och den outsgliga bloden,
    Ville hon strax jubilera, ty stor var den saken att pse;
    Men Odyseus mellertid hll henne, den lystna, tillbaka,
    Och upphjde sin rst, samt talade vingade orden:         410

    Gumma, var glad i din sjl, men hll dig, och jubla nu icke.
    Syndigt vore af dig, att skryta vid ddades anblick.
    Dessa gudarnes de betvang och de skndlige nidverk;
    Icke de aktade ngon af jordbeboende menskor,
    Vare sig slem eller god, enr han kom dem i sllskap.     415
    Thy i sitt fverdd ock funno de skndelig nde.
    Men du, vlan, mig frml om trnorna hr i palatset,
    Hvilka som mig vanra, och som obrottslige ro.

    Honom svarte igen vrdarinnan Eurykleia:
    Gerna, min son, t dig jag sanningen rnar frmla.       420
    Femtio ro i salarna hr de tjenande trnor
    Samtliga, hvilka vi lrt, att sig med sljder befatta,
    Att ullkardningar gra, och ej pigtjensten frakta.
    Tolf bland dessa likvl p skamlshet ha sig kastat,
    Utan att bry sig om mig, eller sjelfva Penelopeia.        425
    Men karlvulen nu nyss Telemachos blef, och ej modren
    fver de tjenande trnor befl tillstadde t honom.
    Dock jag vill stiga ditopp i det prunkande loftet, och sga
    Allt t din maka, till hvilken en gud pskickade smnen.

    Svarte nu henne, och talade till mngrde Odysseus:       430
    Henne d ej uppvcke, men sg t trnorna hrstds,
    Att de komma, som skndliga vrf anstemplade fordom.

    S han sade; och genast ur saln utvandrade gumman,
    Bringande trnorna bud, och manande dem till att komma.
    Men Telemachos sjelf, svinherden och oxarnes herde        455
    Kallade han till sig, och talade vingade orden:

    Brjen nu bra de dda, och trnorna fven befallen;
    Men konstherrliga stolarna sen derefter och borden,
    Med mngpipiga svampar J ock rentvagen och vatten.
    Men d ni ndtligen s uppstdat hela palatset,           460
    Bringen de trnor tolf utur starkgrundade salen,
    Och uthuset emellan och ofrvitliga grdsmurn
    Med lngspetsiga svrd nedgren dem, tills ni af alla
    Lifvet tagit, och alla jemvl glmmt bort Aphrodite,
    Som de med friarne gfvo sin grd, och mngdes i lndom.  465

    Ordade s; pengng invandrade trnorna alla,
    Skrckligt jemrande sig, utgjutande ymniga trar.
    Frst utburo de likena nu af ddade mnner,
    Och i portiken dem lade af vlkringgrdade grden,
    Stdjande sig mot hvaran; befallningar gaf dem Odysseus,  450
    Sjelf pskyndande; de utburo de dda af ndtvng.
    Men konstherrliga stolarna sen derefter och borden
    Med mngpipiga svampar de ock rentvagde och vatten.
    Men Telemachos sjelf, svinherden och oxarnes herde
    Med sopskoflarna golfvet uti vlredda palatset            455
    Putsade; trnorna allt utburo och lade p grden.
    Men d nu ndtligen saln fullkomligen stdat de hade,
    Bragte de trnorna tolf utur starkgrundade salen,
    Och uthuset emellan och ofrvitliga grdsmurn
    Stngde dem i trngml, dn icke var mjligt att slippa.  460
    Telemachos, den frstndige, d tog ordet, och sade:

    Icke med rlig dd m vi dock borttaga frn dessa
    Lifvet, hvilka i mngd utkastat skymf p mitt hufvud,
    Samt p min moders med, och med friarne sofvit tillhopa.

    Sade; och genast ett tg ifrn svartstfvig galeja        465
    Knt vid vldiga pelarn, och kring utbyggnaden snodde,
    Spnnande hgt, s att ingen med ftterna rckte till marken.
    Liksom d dufvors flock, eller ock bredvingade trastars
    Strtar sig in i ett nt, som str utstlldt i en smskog,
    Lngtande hinna sitt bo; men skrckeligt lger dem mottar:  470
    S ock desse i rad med hufvuna hngde, och allas
    Halsar i snarorna sutto, att mkeligt dden de funne.
    n de med fttren sprattlade smtt, men ej rckte det lnge.
    Sen de Melanthios frde igenom farstun och grden,
    Och med det obarmhertiga svrd hans nsa och ron         475
    Skuro, och blygden sleto, att r af hundarna tas;
    Hndren och ftterna hggo de af med frgrymmade sinnen.
    Sen nu, upp allt detta, de tvtt bd' hnder och ftter,
    Till Odyseus de gingo i saln; fullbordadt var verket.
    Men han talade d till sin vrderska Eurykleia:           480

    Bringa mig svafvel, du gamla, en bot fr det onda, och eld med,
    Att jag m rka i saln, och sedan Penelopeia
    Bed hitkomma ocks med samtliga tjenande trnor;
    Mana slafvinnorna alla, som finnas i huset, att komma!

    Honom svarte igen vrdarinnan Eurykleia:                  485
    Detta, min lskade son, alltsamman medrtta du sade,
    Men se, klder jag bringar t dig, en kappa ock lifrock,
    Att kring de breda skuldror du ej med trasor belastad,
    Mtte i salen st; frtryteligt fven det vore.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:             490
    Eld till en brjan dock mig mste i salarna gras.

    Sade; d lydde ocks hans fostrerska Eurykleia,
    Och anskaffade svafvel och eld; med sedan Odysseus
    Skickeligt genomrkte palatset, och salen, och grden.
    Steg s den gamla ditupp i Odysseus' prydliga kamrer,    495
    Att t trnorna sga, och dem uppmana att komma;
    Desse gingo ur saln, och hllo en fackla i hndren.
    Desse famnade om, och helsade hjertligt Odysseus,
    Smekande kysste derjemte de ock hans hufvud och axlar,
    Slutande hndren i sina; han greps af ljufvelig lngtan   500
    Nu till suckan och grt; samt knde i sinnet dem alla.




Tjugondetredje Sngen.


    Gumman i hgan loft mellertid jubilerande uppsteg,
    Viljande sga sin fru, att hennes geml var derinne;
    Knna nu rrde sig raskt, och ftterna trampade hurtigt,
    Tills vid dess hufvud hon stod, samt talade ordet, och sade:
    Vakna, o Penelopeia, min lskade dotter, att skda          5
    An med gonen tv hvad dagarna alla du nskat.
    Vr Odyseus r hr, r hemma, har ndtligen kommit;
    Trotsiga friarne drap han ocks, som fr honom palatset
    Stdse betryckte, frtrde hans gods, och krnkte hans ttling.

    Henne svarte igen frstndiga Penelopeia:                  10
    Kra min mor, till en fjolla dig gudarne gjorde, som kunna
    Skapa enhvar vettls, sknt vore han aldrig s vettig,
    Och som den svagfrstndiga ock tilldela frstndet:
    Desse i villa dig frt; frr var du till sinnet behllen.
    Hvarfre gckar du mig, som har mngsmrtiga tankar,     15
    Ordande detta ptok? hvi vcker du mig ur den sta
    Smnen, som gonlocken fr mig kringsvfvande tillslt?
    Ty ej nnsin jag sof slunda, alltsedan Odysseus
    For, fr att Olycksilios se, hvars namn r min afsky.
    Dock stig ter ditned, och hasta tillbaka i salen,         20
    Ty om hvilken som helst af trnorna, hvilka jag eger,
    Kommit att detta bertta fr mig, och ur smnen mig uppvckt,
    Sannerlig henne frskrckligt jag sndt att vandra tillbaka
    Hn till eget gemak; din lderdom r din rddning.

    Henne svarte igen vrdarinnan Eurykleia:                   25
    Icke jag gckar dig, min dotter, men redan isanning
    Kom Odyseus hit hem, och finnes hos oss, som jag sger,
    Just den fremlingen, hvilken i saln vardt skymfad af alla.
    Ock Telemachos visste det lnge, att fadren var hemma,
    Men med berkning likvl han Odysseus' planer frdolde,    30
    Tills de fvermodiges vld han hunne att hmnas.

    Talade s; hon gladdes dervid, och sprang ur sin sofbdd,
    Och omfamnade gumman, och snde en tr ur sitt ga;
    Hjande sedan sin rst, hon talade vingade orden:

    Hr du mig, lskade mor, och idelig sanning frkunna,      35
    Om till eget palats han verkligen kom, som du sger,
    Huru p skndlige friarne dock han hnderna lade,
    Helt allena, d stds manstarke i rummen de bidde.

    Henne svarte igen vrdarinnan Eurykleia:
    Icke jag sett eller hrt; men suckan frnam jag allenast   40
    Af ddslagna; vi qvinnor uti starkfogade rummen
    Sutto frskrmde, bakom vlpassade flyglarna stngda,
    ndatilldess omsider din son ur salen mig ropte,
    Telemachos, som hans far affrdat hade att ropa.
    Nu jag fann Odyseus i midten af skrdade mnner            45
    Stende; honom omkring upp starkgrundade golfvet
    fver hvaran de lgo; och glad i sjlen du skdat
    Honom af blod nedslad och smuts, just liksom ett lejon.
    Nu de samtlige ligga invid grdsportarna redan,
    Hopade; sjelf deremot han genomrker palatset,             50
    Tndande en stor eld; dig har han mig skickat att kalla.
    Men flj med, att ni nu m fverlta t gldjen
    Begge ert hjerta; minsann mng smrtor ju fven J utsttt.
    Ren omsider ndock fullbordats vr lngliga nskan:
    Kom han ju lefvande hem till sin hrd, ock trffade dig der,  55
    Samt i salen sin son; men dessa, som fvade nidverk,
    Friarne samtliga, tuktade han i egna palatset.

    Henne svarte igen frstndiga Penelopeia:
    Kra min moder, ej m du s hgt n jubla och skryta!
    Ty nog vet du, att han krlsklig oss syntes i salen       60
    Alla, och mest dock mig, och sonen, hvilken vi fdde.
    Men det talet r ej sannfrdigt, ssom du sger;
    Men bland gudarna en de trotsiga friarne drpte,
    Hmnande s hjertfrtande skymfen och bragderna slema.
    Ty de ej aktade ngon af jordbeboende menskor,             65
    Vare sig slem eller god, enr han kom dem i sllskap;
    Thy i sitt ofverdd ock ledo de straff; men Odysseus
    Lngt frn Achaiis stupade sjelf, och miste sin hemkomst,

    Henne svarte igen vrdarinnan Eurykleia:
    Dotter, hvad var det fr ord, som dig flg nr tndernas stngsel! 70
    Monne din make, som r derinne vid hrden, du pstr
    Nnsin ej mer hemkomma? din sjl misstnksam r alltid.
    Men jag vill sga dig n ett annat och tydeligt tecken,
    rret, som fordom hgg vildsvinet med tanden, den hvita,
    Hvilket i badet jag knde igen, och ville dig fven        75
    Sga, men han mig tog med hnderna genast p munnen,
    Och mig ej tillt sga, utaf mngkunnig besinning.
    Utan flj du, men jag p ett vad uppstter mig sjelfmant,
    Om jag dig gckar, s d mig d ut med uslaste ofrd.

    Henne svarte igen frstndiga Penelopeia:                  80
    Kra min mor, dig r svrt, att stdsevarande gudars
    Rd utforska, nsknt du minsann r srdeles mngvis,
    Ltom oss g mellertid till min son, att skda jag finge
    Friarne, hvilka frddes, och honom, som dessa frdde.

    Sade; och ned frn loftet hon steg, och mycket i hjertat   85
    Vlfde, om fjerranifrn utforska hon borde sin make,
    Eller nrmare trda, och kyssa hans hufvud och hnder.
    Nr inkommit hon hade, och gtt stentrskelen fver,
    Satte hon sig midtemot Odyseus, i skedet af brasan,
    Invid den andra vggen; men han vid resliga pelarn         90
    Satt, och blickade ned, afbidande, om hon ej skulle
    Sga ett ord, den blda, enr hon varsnade honom.
    Hon satt lnge der stum, och frvning trngde i hjertat;
    Nu mellertid hon dock anblickade honom med knda
    gon, och nu ej knde igen, i de dliga klder.            95
    Men Telemachos trtte, och talade ordet, och sade:

    Moder min, olycksmoder, som har stenhrdaste sinne,
    Hvi aflgsnas du s frn fadren, och icke vid honom
    Sittande utransakar med ord, ej heller besprjer?
    Icke en annan qvinna med s uthrdande sinne              100
    Hlle sig frn sin man, som, sen olyckor han lidit,
    Komme p tjugonde ret tillbaka till fdernejorden;
    Men mer hrdt n en sten har alltid varit ditt hjerta.

    Honom talte nu till frstndiga Penelopeia:
    Son min, hjertat r mig af hpnad i brstet betaget;      105
    Icke jag kan uttala ett ord, och icke besprja,
    Ej anblicka i anletet ens; dock om det isanning
    r Odyseus, och han hunnit sitt hem, s skole vi skert
    Knna hvaran fast bttre igen; ty vi ege ju vissa
    Tecken, af oss frstdda, och hemligheter fr andra.      110

    Sade; och smlog d mngprfvade, dle Odysseus,
    Och Telemachos strax tilltalte med vingade orden:

    O Telemachos, lt din moder i salarna bara
    Prfva mig; snart dess bttre ocks hon knner igen mig.
    Nu d smutsig jag sitter, med trasiga klder p kroppen,  115
    Nu fraktar hon mig, och ej sger mig vara den rtte.
    Vi mellertid m besinna, hur allt br visligen stllas.
    Ty om ngon har drpt en endaste man i sitt hemland,
    Som beskyddare mnga till tal ej efter sig eger,
    Flyr han, och fvergifver bd' frnder och fdernejorden;  120
    Vi ha drpit stadens beskrm, de aldrafrnmsta
    Kmpar p Ithakas ; thy ber jag dig saken besinna.

    Honom Telemachos, den frstndige, svarade sedan:
    Hulde min far, m du sjelf allt detta betrakta; ty yppast
    Sga de vara ditt rd hos menskorna; ej med dig ngon     125
    Annan ngonsin alls m tfla bland ddliga menskor.
    Vi entrgne dig flje, och ej jag frmodar, att ngot
    Oss skall tryta i mod, s mycket som finnes frmga.

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Thy vill jag saga dig nu, som mig syns vara det bsta:    130
    Tvtten er frst till en brjan, och klden er fven i lifrock;
    Trnorna fven befallen i saln, att taga sig skrudar;
    Men den gudomlige sngarn med ljudelig cittra i hndren,
    Till skmtvnliga dansen ocks anfre oss sedan,
    S att enhvar, som utifrn hr, tror vara ett brllop,    135
    Eller som vandrar sin vg, eller de som i nejden omkringbo;
    Att ej ryktet frut utsprider sig vida i staden
    Kring om friarnes dd, frrn vi oss hdan begifvit
    Till trdymniga parken, och der nog skole vi sedan
    fverlgga, t oss hvad fromma Olympiern sknker.         140

    S han sade; och de hrsammade gerna och lydde,
    Tvttade sig till en brjan, och kldde sig fven i lifrock.
    Qvinnorna styrde sig ut; ock tog den gudomlige sngarn
    Hlkade cittran i hndren, och vckte hos dessa begret
    Till den ljufliga sng och den ofrvitliga festdans.      145
    Hela det stora palats kringdnade vida inunder
    Fttren af dansande mn, och af sknomgrdlade qvinnor.
    Och s yttrade mngen, som utifrn hrde p detta:

    Visserlig ngon nu har mngfriade drottningen ktat:
    Den otckan, som ej hll ut, att laga gemlens            150
    Stora palats omvrda, tilldess omsider han kommit!

    S nu yttrade mngen; de visste ej hur det frhll sig.
    Men Odyseus, stormodige drotten, i egna palatset
    Tvdde hans skafferska Eurynome, och smorde med olja,
    Kldde s fven p honom en prydelig mantel ock lifrock;  155
    Men hans hufvud begjt med rikelig sknhet Athene,
    Strre till anblick gjorde och stoltare; fven frn hjessan
    Knorliga lockar hon spred, hyacinthen lika i svarthet.
    Likasom d konstskickelig man kringgjuter om silfret
    Gull, som sjelf Hephaistos har lrt och Pallas Athene     160
    All upptnkelig konst, och han gr frtjusande saker:
    S omgjt hon honom behag p hufvud och skuldror.
    Ur badkaret han gick, till gestalt oddliga jemlik.
    ter han satte sig ned p den stol, hvarifrn han var stigen,
    Gentmot Penelopeia, och talade ordet, och sade:           165

    Underbara, t dig lngt mer n t friga qvinnor
    Ett objeligt hjerta ha gett de som bo p Olympos;
    Ej ju en annan maka sder med kallaste sinne
    Hlle sig fjerran frn mannen, som, efter strapaserna mnga,
    Kommit p tjugonde ret till fdernejorden tillbaka.      170
    Gumma, vlan, uppbdda min sng, att jag mtte allena
    Ligga tminstone, hon jernhjerta i barmen besitter.

    Honom svarte derp frstndiga Penelopeia:
    lsklige, hvarken frstor jag hller mig, eller frringa,
    Eller frmycket jag skattar; jag vet nog, hurdan Odysseus  175
    Reste frn Ithaka hdan upp lngrade skeppet.
    Dock uppbdda hans prydliga sng nu, o Eurykleia,
    Utanfr starkgrundadt gemak, som sjelf han har uppbyggt
    Dit utbren hans prydliga sng, medbringande bdden,
    Frskinn, mantlar ocks, samt skninvirkade ryor.         180

    Ordade s, fr att prfva gemln; och derefter Odysseus,
    Illtyckt, talade till sin maka, den vrdsama qvinnan:

    Ack, hjertfrtande ord du nu har yttrat isanning!
    Ho vill flytta min sng? Rtt svrt visst skulle det vara
    Fr den hgt frstndige ock, om ej ngon af gudar        185
    Komme, och ltt, om han ville, till annat stlle den bure.
    Lefver dock ingen bland ddligpmn, som, aldrig s armstark,
    Lyfte den utan besvr; ty stort jrtecken har timat
    Med konstbildade sngen, jag gjort, och icke n'n annan.
    Inom planket en stam af oliv, bredlfvad, hr vexte,      190
    Blommigt i fullaste kraft; som pelaren var den i tjocklek.
    Rundtkring denna t mig sofkammarn jag byggde och gjorde
    Af ttfogade stenar, och tak vl ordnade ofvan;
    Limmade drrar satte jag in; ttt passade samman.
    Kronan derefter hgg jag utaf bredlfvadt olivtrd,       195
    Utskar sedan frn roten ett block, som med kopparn jag slthgg
    Hgst konstmessigt och vl, samt bilade efter ett snre,
    Formande till sngfoten, och borrade fven med nafvern.
    Brjande s, jag p sngen arbetade tills hon var frdig;
    Smyckande henne med elfenben, och med gull, och med silfver; 200
    Sedan en oxhudsrem utspnnde jag, skimrig af purpur.
    Detta tecken allts antyder jag; dock jag ej knner,
    Om mig sngen nnu str qvar, eller ngon nuredan
    Annorstdes den bragt, rothuggande sjelfva oliven,

    Ordade s; och fr henne bd' knna sig lste och hjertat,  205
    Medan hon knde det tecken, som klart omtalat Odysseus.
    Grtande fram meddetsamma hon sprang, och kastade hndren
    Kringom Odysseus' hals, och kysste hans hufvud, och sade:

    Var ej ond, Odyseus, ty du jemvl ock i annat
    Mest bland menskor har vett; men gudarne jemren beredde,  210
    Som afundades oss, att, drjande qvar hos hvarandra,
    Njuta af ungdomens frjd, och lderdoms trsklen betrda.
    Men mig ej vredgad far derfre, ej heller det misstyck,
    Att jag lika som nu dig ej helsade strax vid din anblick;
    Ty mitt hjerta har stdse uti mitt brst med en rysning   215
    Fruktat, att ngon ddlige man mig skulle bedraga
    Med sitt tal; arglistiga svek anstempla de fleste.
    Visst ej dottren af Zeus, den Argeiska Helena heller
    Med vildfremmande man frmngt sig i lskog och lger,
    Om hon vetat, att henne Achaiernes modige sner           220
    Skulle bringa tillbaka igen till fdernejorden.
    Henne att fva sitt nedriga verk visst vckte en gudom.
    Och hon ifrhand alls ej lade i sinnet det leda
    Brottet, hvadan p oss ursprungligen vlfde sig qvalen.
    Nu emedan du dock har knningstecknet mig framstllt      225
    Klart p vr sng, som ej ngon af ddliga nnsin beskdat,
    Utan vi ensame blott, du och jag, och en endaste trna.
    Aktoris, som min fader mig gaf, d jag vandrade hitt,
    Och som t oss sngkammarens drr, den lstas, bevakte --:
    Nu mitt sinne du bjer, s omildt eljes det vore.        230

    S hon sade; och vckte dessmer begret till ngslan.
    Gret han ju nu, hjertkra och vrdsama makan i famnen.
    Liksom d land framstr tacknemligt fr simmande mnner,
    Hvilkas sknarbetade skepp Poseidaon p hafvet
    Krossade, svrt anfktadt af stormen och svllande vgen;  235
    Men f lyckades flykta utur gr hafvet p landet,
    Simmande; fja jemvl sig rikligen fstat vid kroppen;
    Glade bestiga de land mellertid, undsluppne frderfvet.
    S tacknemlig ocks var fr hennes gon Odysseus,
    Och de mjella armar ej alls hon slppte frn halsen.      240
    Nu fr de ngslade tndts ock rosenfingrade Eos;
    Men helt annat beslt klargda gudinnan Athene:
    Lnga natten hon hejdade just vid mlet, och qvarhli
    Hos Okeanos n gullthronande Eos, och lt ej
    Spinna det ilande spann, som ljus till menskorna bringar,  245
    Lampos bredvid Phaethon, de hstar som fra gudinnan.
    Och d talade till sin geml mngrde Odysseus:

    Qvinna, vi icke minsann till slutet af prfningar alla
    Kommit, men oss str ter nnu omteligt arbet',
    Mycket och svrt, om hvilket jag br alltsamman bestyra.  250
    Ty s saken t mig Teiresias' vlnad frtljde
    P den dagen, d jag till Ades' boningar nedsteg,
    Sprjande om hemkomst fr mig sjelf, och kamraterna mina.
    Kom dock, ltom oss vandra i sng, min maka, att ndtlig
    Vi med ljufvelig smn m vederqvicka oss bda.            255

    Honom svarade ter frstndiga Penelopeia:
    Bdd skall visst dig vara beredd, enr du i sjlen
    nskar, emedan gudar dig unnt, att komma tillbaka
    Till vlbyggda palatset, och hem till fdernejorden.
    Men d du nmnde derom, och en gud ingaf dig i sinnet,    260
    Sg mig ditt vrf mellertid; ty framdeles dock, som jag menar,
    Skall jag det hra; men strax f veta, r icke det smsta.

    Henne svarande talade till mngrde Odysseus:
    Kra min vn, hvarfr mig manande ber du s ifrigt
    Sga? likgodt, jag vill tala derom, och intet frdlja.   265
    Dock skall dert sig ej fgna din sjal, och sjelf jag ej heller
    Glds; ty han mig plade beska de ddliges mnga
    Stder, och hlla dervid en prydelig ra i hndren,
    Tills jag komme till sdana mn, som icke af hafvet
    Veta, och icke frtra sin mat, med saltet beblandad;     270
    Icke de heller veta utaf rdkindta galejor,
    Icke af prydliga ror, som ro galejornas vingar.
    Tydeligt tecken han sade ocks, som fr dig jag ej dljer:
    D nr med mig hoptrffad en ann vgfarande mnde
    Sga, att en kastskfvel jag bar p min vldiga axel,     275
    D han befallte mig ock nedsticka min ra i jorden,
    Offrande herrliga offer derhos t kong Poseidaon,
    Vdur jemte en tjur, och tillika beskllare fargalt,
    Dn begifva mig hem, och heliga festhekatomber
    t oddliga gudar, som bo i den rymliga himmeln,          280
    Samtliga, offra iordnirg, d skulle ur hafven stilla
    Dd mig nalkas, en sdan, som lyktar mig lifvet omsider,
    Mttad af gladelig lder; och folken skulle i bygden
    Lycklige vara: det allt fullbordadt sade han blifva.

    Honom svarade ter frstndiga Penelopeia:                285
    Om dig en lyckelig lderdom af gudarna sknkes,
    Visserlig eger du d frhoppning om rddning nr ofrd.

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra.
    Och mellertid dem Eurynome och fostrerskan redde
    Bdden af mjukaste klder, vid skenet af brinnande facklor.  290
    Men d en svllande bdd skyndsamligen ordat de hade,
    Gumman terigen p sin kammare gick, fr att sofva;
    Euronyme, husqvinnan, t dem dock visade vgen,
    Medan de gingo till sng; hon hade i hndren en fackla.
    Bringande i sofrummet dem in, bortgick hon, och sedan     295
    Gingo de gladlige bda till ldrige bddens frfattning.
    Men Telemachos sen, Eumaios och oxarnes herde
    Hejdade fttren frn dans, och hejdade qvinnorna fven,
    Samt sig lade, att hvila i dunklande salarna sjelfve.

    Nr de nu begge allts sig frlustat med ljufvelig lskog,  300
    De sig frnjde med ord, tilltalande ene den andra:
    Hon, hvad i salarna hon uthrdat, den dla bland qvinnor,
    Skdande an de giljande mns frdande skara,
    Hvilka, fr hennes skull, hornboskap och lammena feta
    Slaktat; hade ocks vinankare mnga man uttmmt.          305
    Men zeusfdd Odyseus? hur mnga bekymmer han tillsndt
    Menskorna? talte, och hvad han jemvl sjelf jemmerligt lidit,
    Talte han allt; hon hrde derp rtt gerna, och smnen
    Henne p gonlocken ej fll, frrn allt han berttat.

    Brjade, huru han frst Kikonerna slog; hur han fven     310
    Lotophagernes brdiga jord derefter beskte;
    Allt hvad Kyklopen gjorde; hor han umgllde med gat
    Modige kmparna, hvilka han t, och icke frskonte;
    Hur han till Aiolos kom, som honom bevgen emottog,
    Samt lt fara; nnu var hans lott ej, att fdernejorden   315
    Hinna; utan igen bortrfvade stormen, och frde
    Ut p fiskiga sjn hgt suckande mannen tillbaka;
    Hur till Telepylos, Laistrygonernes fste, han lnde,
    Hvilka frdde hans skepp och sknfotpansrade kmpar
    Alla; Odysseus slapp p sin svarta galeja helt ensam;     320
    fven om Kirkes rnker han talte och tusende anslag;
    Och hur fven han kom till Ades' ruskiga boning,
    Att rdfra sig der med Thebanske Teiresias' vlnad,
    P mngtoftade skeppet, och sg kamraterna alla,
    Sg sin moder, som fdt till verlden och fostret den lilla;  325
    Och hur han hrde jemvl gllljudde Seirenernas stmma;
    Hur han till irrande klipporna kom, och den grymma Charybdis,
    Samt Skylla, som de ddlige ej oskadade undg;
    Fr solguden jemvl hur kamraterne slaktade hjorden;
    Samt hur snabba galejan d slog med flammiga blixten      330
    Den hgdundrande Zeus, och de kcke kamrater frddes
    Samtligen alle; han sjelf undgick olycklige det;
    Huru han kom till Ogygias , och till nymfen Kalypso,
    Hvilken honom behll, stundande ega till make,
    I sin hlkade grotta, och vrdade honom, och lofte,       335
    Att oddelig gra och ofrldrad fr evigt,
    Men fr honom likvl ej hjertat i brstet bevekte;
    Och hur han, efter strapaserna mng, till Phaiekerna ankom,
    Hvilka, af hjertans grund, som en gud, hgt rade honom,
    Och med ett skepp afsnde till lskade fdernejorden,     340
    Gifvande honom rikligen gull, samt koppar och klder,
    Detta var sista ordet han sade, d ljufliga smnen,
    Sorgfrjagaren, kom, upplsande hjertats bekymmer.

    Annat begrundade d klargda gudinnan Athene;
    Nr i sitt sinne hon tyckte, att redan hade Odysseus      345
    Njutit af makans bdd, samt vederqvickt sig af smnen,
    Strax frn Okeanos hon gullthronande morgongudinnan
    Vckte, att bringa till menskorna ljus; opp steg nu Odysseus
    Ock frn svllande bdden, och s tilltalte sin maka:

    Qvinna, vi redan nog oss mttat af lidanden mnga         350
    Begge; du sjelf i palatset min mngbedrfliga hemkomst
    Gret; men Zeus, med qvalen, och frige gudarne stngde
    Mig, entrgne, ifjerran likvl frn fdernejorden.
    Dock, d vi bda nu kommit till mngbehagliga bdden,
    Godsens, dem jag besitter, m du omvrda i salen          355
    Och smboskapen sedan, som trotsige friarne frtit,
    Tar jag de flesta mig sjelf som byte, men andra mig skola
    Ock Achaierne ge, tills fllorna alla de fylla.
    Till trdymniga parken jag nu mig strax vill frfoga,
    Att phelsa min far, den gode, som hgligen ngslas.      360
    Dig, min maka, s vis du n r, uppdrager jag detta:
    Med uppgende solen pstund utsprider sig ryktet
    Om de giljande mnner, dem jag i salarna drpte;
    Thy stig upp i ditt loft, af tjenande trnorna tfljd,
    Stt dig der, och ingen besprj, anblicka ej ngon.       365

    Sade; och vapnen, de granna, p axlarna kldde han sedan,
    Kallade Telemachos, svinherden, och oxarnes herde,
    Och bjd samtliga dem stridsredskap i hnderna taga.
    Desse ej ohrsammade nu, och sig kldde i koppar,
    ppnade drren, och gingo, och frst uttrdde Odysseus;   370
    Redan p jorden var dagen, men dem insvepte Athene
    Alla i nattens mrker, och snart utfrde ur staden.




Tjugondefjerde Sngen.


    Hermes ropade nu, Kylleniern, friarnes skuggor
    Alla samtliga fram, samt hade i hndren den skna,
    Gyllene staf, med hvilken han sfver de ddliges gon,
    Hvilkas han vill, och terigen de sofvande vcker;
    Rrande dem dermed, framdref han; de, hvsande, fljde.     5
    Likasom d nattlappar i skrymslet af ruskiga grottan
    Hvsande flyga omkring, nr ngon ur klasen har fallit
    Ned frn klippan, i hvarest de hlla sig fast vid hvarandra.
    S de nu hvsande gingo, och dem anfrde Hermeias,
    Den beskedlige gud, p de dunklande vgarna, alla,         10
    Nu till Okeanos' flod, och Leukadiska klippan de kommo,
    Till Eelios' portar jemvl, och Drmmarnes stater
    Kommo de; strax anlnde de ock till Asphodelos-ngen,
    Der de vlnader bo, skuggbilder af menskor, som skrdats.
    Vlnaden funno, de der af Peleus' ttling, Achilleus,      15
    Samt af Patroklos, och tadelfri Antilochoe fven,
    Och af Aias, som var den bste till skick ock till sknhet
    Uti de Danaers hr, nst tadelfrie Peleion.
    S de honom omkring sig sammantrngde, men nra
    Nalkades vlnaden ock af Atreus' son, Agamemnon,           20
    ngslad; och alle de andre frsamlades, hvilka med honom
    I Aigisthos' palats nedgjordes och funno sin bane.
    Frst Peleions vlnad hrvid tilltalade honom:

    O Agamemnon, vi trodde att hos blixtglade Kronion,
    Dagarna alla, du var mer lskad n frige hjeltar,         25
    Derfr att d anfrde s mnga och modiga mnner
    Uti de Troers land, der vi ledo bekymmer, Achaier.
    Dessfrinnan ndock tillfrst nu skulle dig drabba
    Skrckliga det, som ej undslipper en ende, som funnits.
    Mtte du, njutande frukt af ran, med hvilken du styrde,   30
    Uti de Troers land din dd erhllit och bane!
    Alle Achaierne hade dig d anrttat ett kummel,
    fven t sonen din stor ra du ftt fr en framtid.
    Men nu var dig beskrdt, att hrjas af mkelig niddd.

    Honom terigen Atreidens' vlnad nu svarte:                35
    Lycklige Peleus' son, du gudarnes like, Achilleus,
    Du som i Troia dog, lngt borta frn Argos; omkring dig
    Tappraste sner fllo af Troers mn och Achaiers,
    Kmpande dig till beskrm; och uti stofthvirfvelen sttlig
    Du storsttelig lg, frgten af riddaredater.             40
    Hela den dagen vi stridde nnu, och vi skulle allsicke
    Oss frn hrnaden skiljt, om ej Zeus oss skiljt med en stormvind.
    Men d vi hade utur stridstumlet dig burit till skeppen,
    Lade vi dig p en sng, ock tvagde din skne lekamen
    Med ljumt vatten och olja; men ymniga trar och heta       45
    Gjto Achaierne ut deromkring, afskrande hret.
    Steg s din moder ur sjn med de hafsgudinnor i flje,
    Sen budskapet hon hrt, och p bljorna vcktes ett rysligt
    Skri, och skrmsel pstunden betog Achaierna alla.
    Nu upprusande desse de hlkade skeppen bestigit,           50
    Om dem ej hejdat en man, som visste bd' mycket och gammalt,
    Nestor, densamme, hvars rd tillfrene syntes det bsta,
    Som vlvillig och klok begynte att orda, och sade:

    Hejden er,  Argeier, och flyn ej, Achaiernes sner!
    Mor hans r det, ur sjn med de hafsgudinnor flje         55
    Kommen, att hr mottaga sin son, den stupade drotten.

    Sade; och frn sin flykt storsinnte Achaierne hllos.
    Dttrarne stodo dig kring utaf den ldrige hafsgud,
    Hjande jemmerrop; de kldt sig i grannaste klder.
    Vexlande med sin tjusande rst ock Muserna nio             60
    Greto; och ingen der otrad hade du varsnat
    Bland Argeierna; s upprrde oss ljudliga sngmn.
    Ntter med dagar tio och sju slunda vi alle
    Greto, svl ddlige gudar, som ddlige menskor;
    Men p den adertonde t elden dig gfvo, och mnga         65
    Feta fr vi dig slaktade fven, och hornade oxar.
    S du brndes i gudars skrud, och i rikelig olja,
    Och st hning; omkring det bl mellertid, der du brndes,
    Mnge Achaiske kmpar bevpnade tumlade hurtigt
    Bde till hst och till fot; en stort var tumultet som uppkom.  70
    Nr dig hade frbrnnt Hephaistos' lga omsider,
    Hvita benen ihop vi plockade alla, Achilleus,
    Bde i salva och omngdt vin; din moder en gyllne
    Handtagskruka oss gaf, och sade, den var Dionysos'
    Gfva t henne, ett verk af vidabeprisad Hephaistos.       75
    Hvita benen deri dig ligga, du blde Achilleus,
    Samt bland dessa Patroklos' ocks, Menoitios' ttlings;
    Srskildt Antilochos' ben, som du rade mer n de andra
    Alla kamrater, enr Patroklos funnit sin bane.
    Rundtkring dessa vi sedan ett stort, otadeligt kummel      80
    Bddade, vi utkorade hr af Argeiska kmpar,
    P framskjutande strand, vid rymliga Hellespontos;
    Att fjerrskdeligt vara det m frn hafvet fr alla
    Mn, som lefva idag, och fr dem som framdeles varda.
    Mor din, hjande bn till gudarna, lade p platsen         85
    Sttliga segerpris t Achaiernes yppersta kmpar.
    Ren tillstdes jag varit vid kumlet t mnga heroer,
    Modiga mn, d en kong sin bane har funnit i striden,
    Och sig vpna de unge, och segerprisen frordnas;
    Men anblickande dessa, jag mest i mitt sinne frvntes,    90
    Hvilka s kostliga pris, fr din skull, satte din moder,
    Silfverfotad Thetis; ty du var gudarnes lskling.
    S du ej ens frlorat, som dd, ditt namn, men evrdligt
    Blir hos samtliga menniskor stor din ra, Achilleus.
    Dock hvad hade vl jag fr gldje, sen kriget jag lyktat?  95
    Ty vid min terkomst Zeus snde bedrfvelig ofrd,
    Genom Aigisthos' hand och igenom frderfliga makans.

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra.
    Och helt nra dem steg budbraren Argosdrparn,
    Bringande friarnes vlnader ned, som drpts af Odysseus.  100
    Begge frvnade gingo de fram, nr dessa dem sgo;
    Knde s fven igen Agamemnons vlnad, Atreidens,
    Strax storsttlige Amphimedon, en son af Iantheus,
    Ty han en gstvn var, som bebodde p Ithaka husen.
    Honom talade till Agamemnons vlnad, och sporde:          105

    Amphimedon, hvad har frt er inunder jorden, den svarta,
    S jemnriga alla och valda? Ej skulle en annan
    Viljande samla i staden tillhopa s modiga mnner.
    Monne Poseidaon p galejorna kufvade eder,
    Jagande upp frskrckliga stormar och vldiga vgor?      110
    Eller monne fiendtlige mn nedgjort er p landet,
    Snappande oxar bort, eller frenas hjordar, de tcka?
    Eller medan kanske fr stad och fr qvinnor de stridde?
    Sg mig, sprjande, det! gstvn jag dig rosar mig vara.
    Eller minnes du ej, d jag dit anlnde till ert hus,      115
    Att frm Odyseus, ledsagad af kong Menelaos,
    Oss till Ilios flja upp vltoftade skeppen?
    En hel mnad vi reste p hela det rymliga hafvet,
    Sedan med njuggan nd vi bevekt stadsdarn Odysseus,

    Honom af Amphimedon tilltalade vlnaden sedan:            120
    rofulle Atreides, o hrarnes kong, Agamemnon,
    Vl allt detta jag minns; ock noga jag vill dig bertta
    Vr dds mkliga slut, hursom detsamma sig tilldrog.
    Vi till Odysseus' geml, den lnge drjande, friat;
    Men hon gaf ej sitt ja eller nej fr det hiskliga brllop,  125
    Endast stemplande dden t oss och svarta frderfvet,
    Utan ett svek bland andra shr hon i sinnet beredde.
    Sttande upp stor vf, hon i kammaren brjade vfva,
    Fin, ondeligt lng, och till oss hon talade genast:
    Svenner, som frien till mig, d nu hngtt dle Odysseus,  130
    Biden p brllopet n, och brdsken ej, tills jag en likskrud
    Frdig arbetat, -- att icke mitt garn m das frgfves, --
    t friborne Laertes, tilldess att honom omsider
    Tager den lngutstrckande dds frderfliga de,
    Att ej i landet p mig Achaiinorna mga frargas,         135
    Om han frutan tckelse lge, som egde s mycket.
    Ordade s; men hos oss manhaftige hjertat bevektes.
    Visserlig vfde om dagen hon nu p vfven, den stora,
    Men om nttren den rispade opp, d hon facklorna framsatt.
    S hon i rena trenne oss svek, och bedrog de Achaier;    140
    Men d det fjerde var inne, och stunderna kommo derjemte,
    Under de slocknande mnar, och dagarna mnga sig ndat,
    Sade oss detta bland qvinnorna en, som grannliga visste,
    Och vi kommo p henne, som rispade herrliga vfven.
    S hon slutade den, ehuru ej villig, af ndtvng.         145
    Nr likskruden hon viste, d vfven hon vfvit, den stora,
    Och upptvttat, i glans jemfrlig med sol eller mne,
    Se, d bragte en skadelig gud frn fjerran Odysseus
    Till utjorden, der ock svinherden sin koja bebodde.
    Der intrffade sonen ocks af dle Odysseus,              150
    Lnd frn sandiga Pylos tillbaka med svarta galejan.
    Desse t friarne skndelig dd anstemplande, begge
    Kommo till hgbermliga staden, men likvl Odysseus
    Sednare; Telemachos ren hade frut sig begifvit.
    Men Eumaios frde sin drott, med trasor p kroppen,       155
    Under en gammal mans, en jemmerlig tiggares skepnad,
    Lutad emot sin kpp, och med mkliga klder p kroppen.
    Sdan han var, ej ngon af oss alls gittade knna
    Honom, pltsligen sedd, ja, icke de gamlare heller,
    Utan med kast och skymfliga ord ansatte vi honom.         160
    Men han en stund uthrdade der i salarna egna,
    Bde af kast anfktad och ord, med tlsama sinnet;
    Men d nr honom bjd Zeus', aigisbrarens, vilja,
    Med Telemachos tog han, och bortbar prunkiga vapnen
    Till sofkammaren, lade dem der, och riglarna lste.       165
    Af illparighet, sedan han gaf sin maka befallning,
    Att t friarne lemna sin bge och jernet, det gra.
    Olycksaliga oss till ett pris, och en brjan af blodbad.
    Dock ej ngon af oss frmdde den vldige bgens
    Strng uppspnna; ty mycket dertill fr klena vi voro.    170
    Men d den store bgen nu kom Odysseus i hndren,
    D med hotande ord vi samtlige genast frbjdo,
    Att ej bgen gifva, n sknt hur mycket han talte;
    Ensam Telemachos uppmanande bjd att den gifva.
    Nu den i handen han tog, mngprfvade, dle Odysseus,     175
    Spnde sin bge s ltt, samt skjt jernyxarna genom;
    Trdde p trsklen sedan och ilande pilarna utgjt,
    Blickande bistert omkring, och Antinoos, drotten, han rkte.
    Sen p de andra ocks afskjt han de suckiga pilar,
    Siktande rakt framt; och de stupade ttt p hvarandra.   180
    Mrktes nog, att dem var af gudarna ngon behjelplig.
    Ty strax, fljande blott sitt eget bevg i palatset,
    Hggo de kring fverallt; och ett mkeligt qvidande vcktes,
    Medan skallar frsprngdes, och blod kringstrmmade golfvet.
    O Agamemnon, s vi drptes; och kropparne nnu            185
    Obegrafvade ligga i salarna qvar hos Odysseus.
    Ty om saken ej vnnerne hrt detminsta i hemmet,
    Hvilka frn sren den stelnade blod aftvttat, och sedan
    Srjande oss bisatt; slik ra man egnar de dda.

    Honom talade till Agamemnons vlnad, och sade:            190
    Slle Laertes' ttling, o du mngsluge Odysseus,
    I hgst lyckelig stund du isanning valde dig maka!
    S rent hjerta befanns hos vankfri Penelopeia,
    Dottren af Ikarios, att vl hon mindes Odysseus,
    Sin laggifta geml; thy skall ej nnsin dess kyskhets     195
    Rykte frgs; men en tjusande sng t de ddliga skola
    De oddlige gra, till pris fr Penelopeia.
    Likt Tyndareos' dotter ej hon anstemplade nidverk,
    Drpande laggift make; derfr en hiskelig visa
    Hon hos menniskor blir; ty hon samkade tryckande tadel    200
    P qvinfolket iallo, ja, fven p den som r rbar.

    S nu desse med sdana ord tilltalte hvarandra,
    Stende der i Ades' palats, och i jordenes skrymslor.

    Desse, enr ur staden de gtt, snart hunno Laertes'
    Vackra och konstfrsknade gods, som sig hade tillfrne   205
    Sjelf inrttat Laertes, enr rtt mycket han flats.
    Der han egde ett slott, och en uthusbyggnad omkringlopp;
    Men i denna bd' to och rastade vanligt, och sofvo
    De ndtvungne betjenter, som alla hans render sktte.
    Der sig fven befann en Sikeler gumma, som gubben         210
    Krvnskapligen sktte, p landet, fjerran frn staden.
    Nu Odyseus till sin son och tjenarne talte, och sade:

    Till vlbyggda palatset pstund frfogen er alla,
    Och oss till mltid slakten af galtarna den som r fetast;
    Jag deremot vill ge mig stad, fr att prfva min fader.  215
    Om han mig knner igen, och med gonen sina frnimmer,
    Eller ej knner mig mer, som drjde s lnge ifjerran.

    Ordade s; och t tjenarne gaf sin krigarerustning,
    Desse gingo derhos till palatset strax; men Odysseus
    Till mngfruktiga grdet, att prfva sin fader, begaf sig.  220
    Dock han ej Dolios fann, d han trdde i rymliga parken.
    Icke af tjenarne en, ej heller hans sner, men desse,
    Att trnruskor sig samla, som blefve ett stngsel t grdet,
    Bortgtt hade; den gamle fr dem sjelf visade vgen.
    Fadren allena han rkte uti sknordnade grdet,           225
    Skottande kring ett trd; lifrocken, han hade, var smutsig,
    Flickad, och otillstndig; omkring smalbenet han bundit
    Flickade oxhudssockor ocks, att ej samka sig rispor,
    Fr trnbuskarnas skull, ock handskar p hndren; men fverst
    Getskinnshjelmen p hufvut han bar, som kade jemmern.    230
    Nr nu din fader han sg, mngprfvade, dle Odysseus
    Hrjad af lderdom, och med mycken jemmer i sinnet,
    Under ett prontrd han stannade, gjutande trar.
    Och han begrundade sedan uti sin sjl, och sitt sinne,
    Anten att kyssa sin far, samt sluta i famnen, och allting  235
    Sga, huru han kommit och lndt till fdernejorden;
    Eller att frst utfrga, och om alltsamman besprja.
    Fr den begrundande s mer gagneligt syntes det vara,
    Att till en brjan ska likvl utforska med stickord.
    Tnkande s, mot honom gerad gick dle Odysseus.          240
    Hllande hufvudet bjdt nedt, han grfde kring trdet,
    Men framtrdande ordade nu den lysande sonen:

    Gamle, hos dig okunnighet ej sig rjer, att vrda
    Parken, men vl sin sktsel han fr; och icke det minsta,
    Icke en blomma, en ranka, ett fikonatd, ell' olivtrd,   245
    Icke ett prontrd, eller bnk r utan sin sktsel.
    Dock jag vill sga en sak; men vredgas ej derfr i sinnet!
    Sjelf god vrd du ej eger; och lderdomen, den bistra,
    Trycker dig, smutsig du r, och otillstndigt dig klder.
    Icke fr lttjans skull om dig ej vrdar din herre;       250
    Tjenaremessigt hos dig dessutom ej rjes att skda,
    Hvarken till vext eller skick; fastmera du liknar en konung.
    Sdan liknar du just, som, sedan han badat, och tit,
    Sofve i mjukaste bdd; ty sdan r gubbarnes vana.
    Men du, vlan, mig detta frtlj, och noga bertta:       255
    Hvilkens tjenare r du? t hvem omvrdar du parken?
    Ock mig detta frtlj sannfrdigt, att vl jag m veta,
    Om vi till Ithaka verkligen lndt, som fr mig berttar
    Denne man, hoptrffad med mig, kringvandrande hrstds,
    Ej just srdeles klyftig; ty ej han gittade allting       260
    Sga, ej heller mitt tal hra, d honom jag sporde
    Om gstvnnen, ifall nnu han lefver och finnes,
    Eller r redan dd, och uti osynliges grdar.
    Ty jag sger dig rent; gif akt du, och hr hvad jag talar:
    Fordom en man mottog jag som gst i fdernelandet,        265
    Som var kommen till oss; och aldrig en ddelig fremling
    Till mitt hus mer lskad nnu tillfrene lnde.
    Han frn Ithaka skrt sin tt hrstamma, och sade,
    Att Laertes, Arkeisios' son, mnd' vara hans fader.
    Honom hem till mitt hus jag frde, och gstade kostligt   270
    Krvnskapligen sknkande mngt, som fanns i palatset;
    Ock gstsknker t honom jag gaf, allt ssom det hfdes;
    Sju talenter utaf det vlarbetade gullet,
    Gaf en blandningspokal, helsilfverne, blomstergraverad,
    Enkelkappor ett dussin, och likas mnga tapeter,         275
    Kostliga mantlar liks, lifrockar derjemte ett dussin;
    Dessutom qvinnor jemvl vankfria och sljdefrfarna,
    Dejliga, fyra till tal, dem helst utvlja han ville.

    Honom hrp gaf fadren till svar, utgjutande trar:
    Fremling, du kommer minsann till det land, om hvilken du sprjer,  280
    Nu dock vldsame mn och trotsige hafva det inne,
    Och du frgfves deder otaliga sknkerna gifvit.
    Ty om du honom lefvande rkt i Ithakas bygder,
    Rikt umgllande dig med sknker, han visserlig afsndt,
    Och gnd plgning; ty detta r rtt t den som begynte.    285
    Men du, vlan, mig saken frtlj, och noga bertta,
    Hvilket r ret som gr, sen du undfgnade honom,
    Din olycklige gst, min son, om nnsin han var det,
    Den oslle? som, lngt frn fdernejord och frn vnner,
    Antingen fiskarne to i sjn, eller ocks p landet       290
    Vardt han fr hundar och fglar ett rof; men icke hans moder
    Honom vrdande gret, eller far, vi som voro frldrar;
    Makan, den utstyrsrika, frstndiga Penelopeia,
    Icke p bdden begret sin geml, som henne det ansttt,
    Tryckande gonen till, slik ra de dda ju tillhr.       295
    fven detta mig sg sannfrdigt, att vl jag m veta:
    Ho r du? hvarifrn? hvar har du din stad och frldrar?
    Hvar str snabba galejan i hamn, som hit dig har bringat,
    Samt gudlika kamraterna med? eller kom du, en frdsman,
    Hit p fremmandes skepp, som dig landsatte, och reste?    300

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:
    Detta till punkt och till pricka t dig jag rnar bertta.
    Jag frn Alybas r, der sttelig borg jag besitter,
    Till Apheidas en son, Polypemonidiska drotten;
    Men jag heter Eperitos sjelf; mig ter en gudom           305
    Frn Sikanien jagade vill, ornad, till eder,
    Och galejan min ligger vid land aflgset frn staden.
    Men fr Odysseus detta r re'n bland ren det femte,
    Sedan ifrn mitt fderneland han reste, och bortfor,
    Den oslle; likvl med lycksama fglar han skildes.       310
    Hgerifrn, t hvilka jag glad affrdade honom;
    Gladlig reste han sjelf, och nnu vi hoppades hjertligt
    Mngas i gstvnskap, samt herrliga sknker frra.

    Sade; och smrtans moln, det svarta, behljde Laertes,
    Hvilken i hnderna tv upptog utkolnade askan,            315
    P sitt grnade hufvud den gjt, och suckade hgljuddt.
    Och Odyseus vardt rrd, och nsan igenom fr honom
    Trngde en vldsam suck, d han sg sin lskade fader;
    Strax nu han rusade fram, omfamnande kysste, och sade:

    Just densamme, min fader, r jag, om hvilken du sprjer,  320
    Och p det tjugonde ret jag kom till fdernejorden.
    Men upphr med din grt, och lemna den triga sorgen.
    Ty dig sga jag vill, och srdeles mste vi skynda?
    Samtlige friarne jag i salarna vra har nedgjort.
    Samt hjertfrtande skymfen och skndliga bragderna hmnats.  325

    Honom Laertes genmlte derefter, och sade:
    Om d nu r Odyseus, min son, som ndtligen hitlndt,
    Nmn mig ett tydeligt tecken pstund, att jag tror hvad du sger.

    Honom svarte, och talade till mngrde Odysseus:
    Skda med gonen frst det rr, som mig gaf p Parnesos,  330
    Nr jag var faren dit, vildsvinet med tanden, den hvita,
    Fordom; ty d affrdade mig och vrdade modren

    Till morfar Autolykos d, att jag skulle de sknker
    Taga, dem han hitrest, mig lofvat hade, och tillsagt.
    Dock, jag vill trden jemvl i den vlplanterade parken   335
    Tlja, dem du tillfrne mig gaf, och jag allt begrte,
    D jag dig barnslig fljde, och vi framgingo emellan
    Trna, och du uppnmnde fr mig och tljde dem alla.
    Tretton prontrd du mig gaf, och aplarna tio,
    Fyrtio fikontrd, och lofte mig fven frra              340
    Vinberg femtio stycken; till bergning dugligt hvartenda
    Var; och allt slags drufvor p dem derjemte befinnas,
    D nr ofvanifrn Zeus' stunder med mognaden komma.

    Sade; och fadrens knn sig lste och hjertat, enr han
    Tecknen knde igen, som grannt upprknat Odysseus,        345
    Nu kring sonen han armarna lade; och gubben intill sig,
    Den afsvimmande, drog mngprfvade; dle Odysseus.
    Men d han sansade sig, och besinningen vcktes i hjertat,
    terigen med fljande ord tilltalte han sonen:

    Zeus, visst ren J, gudar, nnu i hga Olympen,           350
    Om nu sitt fverdd de skndlige friarne umgllt.
    Dock jag hgligen rds i min sjl, att snarligen komma
    Hit Ithakesier alle, och bud affrda derjemte
    Till Kephallenernes stder enhvar, med maning till hrnad.

    Honom svarte, och talade mngrde Odysseus:               355
    Trsta dig, m ej detta du alls dip lgga p sinnet,
    Utan ltom oss g till huset, som ligger vid parken,
    Dit Telemachos jag, svinherden och oxarnes herde
    Snde frut, att de skulle ihast anrtta en mltid.

    Nr slunda de talt, de gingo till granna gemaken         360
    Och nr de kommit hade i boningsbeqvmliga rummen,
    Funno de Telemachos, svinherden och oxarnes herde,
    Skrande kttet fre, och mngande gldande vinet.
    Men storsinnt Laertes emellertid i dess boning
    Tvagde en Sikeler trna, och smorde med doftande oljan;   365
    Svepte en prydlig mantel omkring; och Athene, som nra
    Stod, frkade lemmarnas kraft fr mnnernas herde,
    Gjorde strre att skda, n frr, och stoltare fven.
    Ur badkaret han steg, och honom beundrade sonen,
    Nr oddliga gudarna lik han skdade klarligt;            370
    Hjde s fven sin rst, samt talade vingade orden:

    Fader, isanning har ngon ibland stdsvarande gudar
    Bde till vett och gestalt dig yppare gjort till att pse.

    Honom Laertes, den frstndige, svarade sedan:
    Hade jag, fader Zeus, och Athenaie och Apollon,           375
    Som d jag Nerikos tog, den boningsbeqvmliga staden,
    Upp Epeiros' kost, Kephalleniske kmparnes hfding,
    Hade jag sdan igr hos dig, i salarna vra,
    Brande vapen p axlarna sttt, och mot friarnes skara
    Kmpat, skulle minsann jag knna fr mngen af dessa      380
    Uti salarna knckt, och du dig fgnat i hjertat.

    S nu de bda med sdana ord tilltalte hvarandra.
    Men d de andre sitt vrf fullndat, och rtterna tillredt,
    Satte sig samtlige ned i en rad p bankar och stolar,
    Frestande sedan upp anrttningen. Trdde s nra        385
    Gubben Dolios fram, derhos ock Dolios' sner,
    Af sitt arbete trtte; ty dem uppskte, och inbjd
    Modren, Sikeliska gumman, som dem uppfostrat, och gubben
    Krvnskapligen sktte, d lderdomen betryckte.
    Nr Odyseus de sgo allts, och mrkte i sinnet,          390
    Stodo de alla frbluffade der, men genast Odysseus,
    Smekande dem med vnliga ord tilltalte, och sade:

    Gubbe, stt dig tillbords, och lggen sido er hpnad!
    Ty ren nskande lnge, att med mltiden begynna,
    Drje vi dock i salarna n, stds bidande eder.           395

    Sade; och Dolios steg rakt fram, utstrckande hndren
    Bda; och fattade d Odyseus vid hndren och kysste,
    Hjde derjemte sin rst, samt talade vingade orden:

    lskade, d du hithem hgnskelig lndt fr oss alla,
    Hvilka ej trodde det mer, och gudarne sjelfve dig bringat,  400
    Hell dig, och trefaldt hell, och gudarne gifve dig lycka!
    Ock mig detta frml sannfrdigt, att vl jag m veta,
    Om hon skert nuredan, frstndiga Penelopeia,
    Vet, att du tervndt, eller skole vi skicka ett sndbud?

    Honom svarande talade till mngrde Odysseus:             405
    Gamle, hon knner det re'n; hvi skulle du derom bestyra?

    Sade; men han sig satte upp vlbonade stolen.
    Dolios' sner ocks vlkomnade bolde Odysseus
    Sammalunda med orden, och kramade hjertligt hans hnder,
    Och sig satte i rad vid Dolios sedan, sin fader.          410
    S de i salen samtligen vid bordet bestyrde.

    Ryktet gick, mellertid, som ett sndbud, staden igenom,
    Bdande friarnes hiskliga dd och bane fr alla.
    De som hrde derom spatserade hdan och ddan,
    Framfr Odysseus' hus, med jemmer och suckan och olt.    415
    Liken ur huset buro de ut, och alla begrofvo;
    Dem frn fremmande stdar enhvar de t skeppare gfvo,
    Att till sitt hem affras, och buro p snabba galejor.
    Sjelfve de gingo tilltorgs, mangrannt, med bengslade hjertan.
    Men d de hade sig samlat, och alle frsamlade voro,      420
    Reste sig upp Eupeithes i hopen, och brjade orda:
    Ty ohejdelig sorg lg honom i sinnet, fr sonen,
    Antinoos, som frst nedgjordes af dle Odysseus.
    Gjutande trar fr denne, han hjde sin stamma, och sade;

    Vnner, Odysseus minsann stort dd med Achiverna stemplat;  425
    Mnga och modiga mn p galejorna med sig han frde,
    dde de hlkade skeppen, och folken frsatte i ofrd;
    Och vid sin ferkomst Kephallenernas frstar han drpte.
    Drfr vlan, frrn han till Pylos snarligen flyktar,
    Eller till herrliga Elis ocks, der Epeierne herrska,     430
    Ryckom stad; ty eljes vi stds vanbrdinga re.
    Visst en nesa r slikt fr kommande menskor att hra,
    Ja, om p sners drpare vi och p brders ej vilje
    Hmnas, tminstone mig i sinnet ej ljufligt att lefva
    Vore, men heldre, Ja frr, jag nskade bo hos de dda.    435
    Ryckom stad, att ej desse frut ditfver m hinna!

    Grtande talte han s; medlidande grep d Achaier.
    Trdde d nra intill dem Medon och gudomlige sngarn
    Ut ur Odysseus' rum, nr smnen hade dem lmnat.
    Midt i hopen de stodo; enhvar vardt slagen af hpnad.     440
    Och d talte bland alla Medon, den vise herolden:

    Lyssnen till mig, Ithakesier, nu; ty icke Odysseus,
    Mot oddlige gudars beslut utrttade detta;
    Sjelf jag skdade en af de himmelska, som vid Odysseus
    Stod helt nra, i allt fullkomligen liknande Mentor.      445
    En oddelig gud nu viste sig framfr Odysseus,
    Sknkande honom mod, nu, skrmmande friareskaran,
    Genom salarna dref; de stupade fver hvarandra.

    S han talte; och samtliga dem blek fruktan betrngde,
    Och bland dessa begynte den ldrige drott Halitherses,    450
    Mastors son, som skdade allt bd' framt och bakt.
    Han vlmenande ordade d bland dessa, och sade:

    Hren mig nu, Ithakesier alla, ehvad jag m sga!
    Egen er vrngsinthet allt detta, J vnner, frskyllat;
    Ty J lydden ej mig, eller Mentor, mnnernes herde,        455
    Fr att snerna edra frn vanvett hlla tillbaka,
    Hvilka af ofverdd frfvade hiskeligt nidverk,
    dande godset ut, och derhos vanrande makan
    Till den ypperste man, som de mer hemkomma ej trodde.
    S nu mtte det ske; hrsammen J mig, som jag sger.      460
    Rycken icke stad, att ej sjelfve vi samka oss ofrd.

    Sade; men desse nu rusade upp med ljudeligt hrskri,
    Flere n hlften till tal; hoptrngde de frige bidde.
    Ty hans ord dem behagade ej, men heldre de lydde
    Eupeithes, och till vapen pstund sig skyndade sedan.     465
    Men d de pkldt hade kring kroppen den blnkande kopparn,
    Samlades de mangrannt framfr vidrymliga staden,
    Och Eupeithes tgade sjelf fr de drar i spetsen.
    Trodde sig sonens dd s hmnas, och icke han skulle
    Vnda tillbaka, men sjelf derstdes finna sin hane.       470
    Zeus Kronion dervid tilltaltes utaf Athenaie:

    Ack, vr far Kronides, du hgste af konungar alla,
    Mig, tsprjande, sg, hvad tanken inom dig frdljer.
    rnar du vl olyckeligt krig och hiskelig hrnad
    Stempla nnu, eller stller du till bland hvardera vnskap!  475

    Men molnskockaren Zeus genmlte d henne, och sade:
    O min dotter, hvarfr omsprjer du detta och frgar?
    Sg mig, har du ej sjelf mellertid uttnkt, och beslutit,
    Att Odyseus dem skulle, nr hem han kommit, bestraffa?
    Gr dock du, som du vill; sjelf sger jag det som sig skickar. 480
    Efter p friarne nu sig hmnat den dle Odysseus,
    Stiftande troget frbund, han stds hrstdes regere;
    Vi deremot m snernas dd och brdrens glmska
    Bringa; och desse m framdeles n inbrdes frlikas
    Liksom frut; och skatter och fred m rikligen vara.       485

    Ordande s, han vckte den frr entrgna Athene,
    Som frn Olympens toppar ihast steg neder till jorden.
    Nr de nu alle frnjt sig utaf hjertfgnande mlet,
    Brjade orda bland dem mngprfvade, dle Odysseus:

    Gnge nu ngon, att skda, om re'n oss nra de anryckt!   490
    Sade; ock Dolios' son uttrdde, som denne befallte,
    Dock han p trsklen blef, och sg dem samtliga nra,
    Och till Odysseus strax s talade vingade orden:

    Re'n helt nra de ro; derfr oss snarligen vpnom.
    S han talte; de reste sig upp, och i vapen sig kldde,   495
    Kring Odyseus sjelf fyra, och sex af Dolios' sner,
    Ock Laertes med dessa, och Dolios trdde i vapen,
    Sknt grlockige redan, likvl ndtvungne att kmpa.
    Men d de pkldt hade kring kroppen den blnkande kopparn,
    Lto de drrarna opp, och gingo, i spetsen Odysseus.      500
    Nra intill dem nalkades nu Zeus' dotter, Athene,
    Mentor lik till kroppen svl som fven till rsten.
    Glad vid dess anblick vardt mngprfvade, dle Odysseus,
    Och tilltalte pstund Telemachos, lskade sonen:
    O Telemachos, redan du sjelf, anryckande, inser.          505
    Att du i mnnernas strid, der tappraste bussarne prfvas,
    Ej gr skam t fdernas tt, vi som alltid tillfrne
    Voro i mod och i kraft utmrkte p jorden, den vida.

    Honom Telemachos, den frstndige, svarte, och sade:
    Du skall skda, min far, om du vill, att med hjerta, som mitt r,
    Aldrig jag skam p din tt anbringar, just som du sger.  511

    Ordade s; Laertes frtjustes, och talte, och sade:
    Finns vl en dag, som denne, J gudar? Jag hgligen gldes:
    Son min och sonson min om tapperheten nu tvista.

    Trdande nra intill klargda Athene begynte:             515
    O Arkeisiades, bland alla kamrater mig krast,
    Sen klargda gudinnan du bedt, och dess fader Kronion,
    Svng du pstunden, och slunga stad lngskaftiga spjutet.

    Sade; och mycket mod pflktade Pallas Athene.
    Och nr sedan han bedt Zeus' dotter, den vldige gudens,  520
    Svngde han genast, och slungade han lngskaftiga spjutet,
    Trffande Eupeithes, i den kopparbekindade hjelmen,
    Hvilken mot spjutet ej hll, men spetsen sig trngde igenom;
    Stupad dunkade han, och hans vapen de klungo p honom.
    P frkmparna sprang Odysseus och den lysande sonen,     525
    Huggande kring sig med svrd och med tvesidsbettiga kastspjut.
    Och nu skulle de alla frdt, och bervat dem hemkomst,
    Om ej Athenaie, Zeus', aigisbrarens, dotter,
    Hade ljudligen ropt, och samtliga mnnerna hejdat:

    O Ithakesier, hejden er nu frn frderfliga kriget,       530
    Att blodflde frutan ni m skyndsamligen skiljas.

    S Athenaie, och strax blek rdsla betog d dem alla,
    Och ur de fruktandes hnder sin kos bortflgo gevren,
    Nr gudinnan hjde sin rst, samt fllo p jorden;
    Men de sjelfve till stan hnilade, nskande rddning.     535
    Hiskligt skriade till mngprfvade, dle Odysseus,
    Och framrusade krum, liksom hgflygande rnen.
    D affrdade ock Kronides sin flammiga ljungeld,
    Hvilken strtade ned framfr klargda gudinnan.
    D till Odysseus talte ocks klargda Athene:             540

    O zeusborne Laertiades, mngsluge Odysseus,
    Hejda dig, sluta nu striden utaf samlottiga kriget,
    Att ej m bli Kronides, viddundraren Zeus p dig vredgad.

    S Athenaie; och han strax lydde, och gladdes i sinnet.
    Men frbund derupp dem bda emellan bestyrde             545
    Pallas Athenaie, Zeus', aigisbrarens, dotter,
    Mentor lik till kroppen svl som fven till rsten.

            Slut.








End of the Project Gutenberg EBook of Odysseia, by Homer

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ODYSSEIA ***

***** This file should be named 54200-8.txt or 54200-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/4/2/0/54200/

Produced by Jari Koivisto and Tapio Riikonen

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
