The Project Gutenberg EBook of Helena, by Euripides

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms
of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll
have to check the laws of the country where you are located before using
this ebook.



Title: Helena

Author: Euripides

Translator: Axel Gabriel Sjstrm

Release Date: September 29, 2019 [EBook #60381]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK HELENA ***




Produced by Jari Koivisto








HELENA

af

Euripides


fversatt af

Axel Gabriel Sjstrm



      EURIPIDIS HELENA.

      SVETHICE REDDITA
          cuius
     Particulam Primam
VENIA AMPLISSIMAE FACULTATIS PHILOSOPHICAE
AD IMPERIALEM ALEXANDREAM IN FENNIA UNIVEBSITATEM

        PRAESIDE

AXELIO GABRIELE SJSTRM
Literaturae Graecae Professore Publico et Ordinario
Imper. Ord. de St. Wladimiro in IV Classe Equite
         P.P.
      RESPONDENS
   ALEXANDER HULTIN

Stipendiarius Quintae Cohortis Pyrobolorum Savono-Carelus
In Auditorio Philos. die 1 Nov. 1843
h.p.m.4.





Helsingfors,
hos J.C. Frenckell & Son,
1845.




PERSONERNE:

Helena.
Teukros.
Khoren.
Menelaos.
Gumman.
Budet.
Thronoe.
Theoklymenos.
[Andra budet]
Dioskurerne.




HELENA.

    Hr rinner Nilens nymphbebodda vatten fram,
    Hans, som, i stllet fr den himmelska regnskurn,
    Egyptens krar vattnar, nr hvit sn bortsmllt.
    Slnge Proteus lefde, var han landets drott,
    Och bodde upp Pharos' , Egyptens kong.                     5
    Bland vattnets trnor en han valde till geml,
    Psamathe, ssnart hon fvergiftit Aiakos.
    Hon fdde sedan tvenne barn i denna borg,
    En son Theoklymenos, som from mot gudarna.
    Sitt lif framlefde, och en dotter, underskn,               10
    Sin moders gonsten, slnge barn hon var;
    Men nr hon vuxit upp, och var giftvuxen m,
    Hon kallades Theonoe, ty gudard
    Hon knde alla, varande och vardande;
    Utaf sin morfar Nereus hon den gfvan ftt.                 15
    Mitt fosterland r icke heller obermdt,
    Sparta; min far r Tyndareus; ett rykte gr,
    Att Zeus en gng instllde sig hos moder min,
    Leda, se'n han sig tagit skepnad af en svan,
    Samt sof hos henne stjlandes, liksom han flytt             20
    Ur rnens klor, ifall den sgn trovrdig r.
    Sjelf Helena jag kallas, och de qval jag haft,
    Jag vill frtlja: tre gudinnor stllde sig
    Fr Alexandros, i Idaiska grottan fram,
    Hera, och Kypris, och zeusborna gudamn,                    25
    Och nskade f hra flld sin sknhets dom.
    Min fgring satte, om hvad osllt fgring r,
    Kypris till pris t Alexandros, med min hand:
    Och vann. Idaiske Paris stallen lemnade,
    Och kom till Sparta, fr att dela bdd' med mig.            30
    Hera, misstyckande, att priset hon ej vann,
    Tillintetgjorde Alexandros' gifterml,
    Och gaf ej mig t honom, men en sjlfull bild
    Af mig, som var af himlens ether sammansatt,
    t sonen af drott Priamos, som trodde sig                   35
    Mig ega ffng tro! och egde ej; men Zeus
    Med denna ofrd andra planer sammanknt.
    Ett krig han bragte fver de Helleners land,
    Och olyckslla Phryger, att frn menskomngd
    Och hvimmel s befria jorden, allas mor,                    40
    Och lta strste man i Hellas rad bli.
    Nu fr de Phrygers mod utsattes jag, ej jag,
    Men blott mitt namn till kamppris t Hellenerna.
    D lade mig Hermes i ethersljorna,
    Betckande med moln; ty mig ej Zeus frglmt,               45
    Och bragte sedan hit till Proteus' kongaborg,
    Som kyskast han ansg bland alla ddliga,
    Att Menelaos' bdd jag hlle s i helgd.
    Hr r jag nu, och mellertid min arme man,
    Med samlad hr, utkrfver mig, bortrfvade,                 50
    Mot Ilios' vallar dragande i hrnad ut.
    Fr min skull mnge kmpar vid Skamandriske
    Flodstranden dtt; men jag, som alla qvalen br,
    Frbannas, och man tror att jag, frrdande
    Min make bland Hellener vckt det stora krig.               55
    Hvi lefver jag d? Af en gud jag rsten hrt,
    Utaf Hermes, att jag fr bo i Spartas land,
    Det stolta, med min make, nr han hr, att jag
    Till Ilios ej kom, ej redde annans bdd.
    Slnge detta solens ljus n skdade                        60
    Proteus, jag var fr brllop fredad; se'n han gmms
    I jordens mrker, mig den hdangngens son
    Att kta jktar. Men af aktning fr gemln
    Hr invid Proteus' minnesvrd knbjer jag,
    Bnfallande, att han m skydda fordna band,                 65
    S att, om jag vanryktadt namn i Hellas br,
    Jag ej hrstdes nesa mig samka m.

TEUKROS.

    Ho r, som makten har i detta vlbefsta hus?
    En rik man vrdig denna boning synes mig,
    Med konungslig omgifning, och skntinnad borg.              70
    O Ve!
    O gudar, hvilken syn! Frhatlig skdar jag,
    Och blodig bild af qvinnan, som min ofrd var,
    Och samtlige Akhaiers. Dig, som liknar s
    Helena, frskjute gudarne! Och stode jag                    75
    Ej hr p oknd jord, fr skert slungad sten
    Du strax umgllde, att du r Zeus dottersbild.

HELENA.

    Hvarfr du usle, ho du r, afskyr du mig,
    Och hatar mig, fr hennes olyckshndelser?

TEUKROS.

    Frlt! Fr vreden vek jag mera, n jag bordt;              80
    Ty hela Hellas br ju till Zeus dotter hat.
    Och derfr, qvinna, tag ej illa mina ord!

HELENA.

    Ho r du? frn hvad bygder kommer du till oss?


TEUKROS.

    En bland Akhaierna jag r, de stackrarna.

HELENA.

    Allts ej under, att du hatar Helena.                       85
    Men hvem du r, hvarfrn, hvars son, du sga br.

TEUKROS.

    Mitt eget namn r Teukros, och min faders namn
    r Telamon, och fosterlandets Salamis.

HELENA.

    Hvi r du kommen hit till Nilens kerflt?

TEUKROS.

    Landsflyktig drefs jag bort utur min fosterbygd.            90

HELENA.

    Ack, stackars karl! ho krde dig ur landet hn?

TEUKROS.

    Min fader Telamon, som vara bordt min vn.

HELENA.

    Och hvarfr det? den saken din olycka gr.

TEUKROS.

    Min broder Aias skulden var, vid Troia flld.

HELENA.

    Hur s? hans lif frddes d utaf ditt svrd?               95

TEUKROS.

    Frivilligt sprng mot eget svrd hans bane var.

HELENA.

    Var han d galen? hvilken sansad gjorde s?

TEUKROS.

    Du visst Akhilleus knna torde, Peleus' son?

HELENA.

    Som vi hrt sgas, Helenas friare han var.

TEUKROS.

    Dd, vckte han bland vnnerna om vapnen tvist.            100

HELENA.

    Och hvilken skada hade Aias derutaf?

TEUKROS.

    D vapnen annan fick, frn lifvet skildes han.

HELENA.

    Du lider d gemensamt med hans lidanden?

TEUKROS.

    Emedan jag med honom ej tillsamman dog.

HELENA.

    Du kom d fven med till Ilios' stolta stad?               105

TEUKROS.

    Olycklig blef jag, se'n jag hjelpt att da den.

HELENA.

    r den d redan brnd, och genom eld frstrd?

TEUKROS.

    S, att ett tydligt spr ej finns af murarna.

HELENA.

    Oslla Helena, fr din skull Phrygerne frgs!

TEUKROS.

    Akhaierne derhos; ty ondt r mycket gjordt.                110

HELENA.

    Hur lng tid har nu gtt, sen staden hrjades?

TEUKROS.

    Man nra sju rs frukter sedan brgat in.

HELENA.

    Hur lng tid eljes haden J vid Troia drjt?

TEUKROS.

    Rtt mnga mnar, lupna genom tio r.

HELENA.

    Sg, togen J den Spartiatska qvinnan ock?                  115

TEUKROS.

    Sjelf Menelaos henne ifrn luggen drog.

HELENA.

    Sg du den arma, eller hrde prat derom?

TEUKROS.

    Som dig jag ser med gonen, ej mindre alls.

HELENA.

    Sen till, att det synvilla ej frn gudar var!

TEUKROS.

    Sg eljes hvad du vill men nmn synvilla ej!               120

HELENA.

    Tron J synvillan tillfrlitlig vara d?

TEUKROS.
    Jag sjelf med egna gon sett, och vettet ser.

HELENA.

    r redan hemma med gemln Menelaos?

TEUKROS.

    I Argos ej, ej heller vid Eurotas' flod.

HELENA.

    Aj aj! du illa sagt fr dem du illa sagt.                  125

TEUKROS.

    Han jemte sin geml frsvunnen vara sgs.

HELENA.

    Togs ej af samtliga Argeier samma vg?

TEUKROS.

    Togs visst; men stormen dref en hit, en annan dit.

HELENA.

    P hvilka bljors ryggar gjorde de sin frd?

TEUKROS.

    Tversfver det Aigaiske hafvet foro de.                    130

HELENA.

    Har ingen se'n sett Menelaos terlnd?

TEUKROS.

    Allsingen; men fr dd i Hellas hlles han.

HELENA.

    Med oss r slut; men Thestios' dotter, lefver hon?

TEUKROS.

    Du Leda menar? redan hon afliden r.

HELENA.

    Visst gjorde Helenas vanrykte hennes dd?                  135

TEUKROS.

    Man sger, att hon snaran knt kring del hals.

HELENA.

    De Tyndarider, lefva de vl, eller ej?

TEUKROS.

    De dtt; de icke dtt: tu tal man har derom.

HELENA.

    Och hvilkendera tror man mest? o ve mig, ve!

TEUKROS.

    I stjernors skepnad anses de fr gudar tv.                140

HELENA.

    Detder du vackert sagt; hur lyder andre sgn?

TEUKROS.

    Att fr sin systers skull, de genom sjelfmord dtt.
    Men nog r taladt; jag ej dubbelt sucka vill.
    Nu, fr hvars skull jag kom till denna kongaborg,
    Fr att orakelqvinnan Theonoe f se,                       145
    Var mig behjelplig, att hon ger mig gudasvar,
    Hvarthn jag styra br mitt skepp, fr frlig vind
    Att Kypros' kuster hinna, der Apollon sjelf
    Mig fresptt, att fsta bo, och Salamis
    Mitt nya hem benmna, fr det gamlas skull.                150

HELENA.

    Det skall dig sjelfva frden lra. Lemnande
    Vrt land, fly hdan, fremling, frrn Proteus' son
    Dig sett, som hr r konung, men nu bortastada,
    Af sina trogna hundar fljd, p blodig jagt.
    Ty hvar Hellen, som han ptrffar, drper han,             155
    Och hvarfre derom du icke sprja m,
    Och jag ej sger; ty hvad btade det dig?

TEUKROS.

    Du talat vl, o qvinna! mtte gudarne
    Dig riklig vedergllning ge fr goda ord!
    Du till gestalt visst liknar Helena, men ej                160
    Ett likdant sinne, utan mycket olikt har.
    Hon snpligt m frgs, och till Eurotas' stad
    Ej hinna; men du vare alltid lyckelig!

HELENA.

    Ve mig, som i skrckliga smrtors skrckliga qval r kastad!
    Hur skall jag bekmpa min sorg? hvad qvde frska,        165
    Med trar, jemmerskri, eller suckar? ve!
    Unga, bevingade mr,                      _Stroph. 1._
    Dttrar af moder Jord,
    Seirener, mtte ni mina qval
    Dela, med Libyska                                          170
    Lotosfljtens eller Syringens ljud,
    Sknkande smrtorna ymniga trar,
    Qvalena qval, och tonerna toner!
    Snger, till sucken samljudiga,
    Skicke mig Phersephassa,                                   175
    Blodiga, blodiga, att hon, p trar, m
    Frn mig, i de nattliga salar, undf
    Hrjade skuggors lfsng.

KHOREN.

    Vid dunkla vattnet jag satt           _Motstr. 1._
    P klasige grsets bdd,                                   180
    De purpurskimrande mantlarna
    I solens gyllene strlgld
    Vrmande, samt i skogen af vassen.
    Dn ljd d en jemmerklagan,
    Och jag hrde en mklig, qvidande stmma.                  185
    S suckar med verop mngen gng
    Najaden, nr upp berget hon
    Srjer den flyktande lskaren,
    Eller nr hon i klippans klyfta, i grottan hos Pan
    Beklagar det gckade brllop.                              190

HELENA.

    O ve, o ve!                              _Stroph. 2._
    Du byte p barbarens skepp,
    Helleniska flickehop,
    Ho bland Akhaiers seglare kom vl, ja, kom vl,
    Bringande trar p trar t mig,                           195
    Bud om Ilios' undergng,
    Genom dande elden skedd,
    Fr mig mngdrparinnan,
    Och fr min skull mngplgarinnan?
    Leda, i snarans streck,                                    200
    Emottog dden,
    Af sorg fver nesan min.
    och, p sjn kringirrande, bortdog
    Min olyckslle geml.
    Men Kastors och dess sambroders                            205
    Tvillingborna ra, frsvunnen,
    Frsvunnen, hemlandet, hsttrampade ngen lemnade
    Och skolorna vid den sfvige
    Eurotas, sin ungdoms flan.

KHOREN.

    O ve, o ve!                             _Motstr. 2._       210
    Mngsuckige olyckan din,
    O qvinna, och det ditt!
    Olycklig den stund m man kalla, man kalla,
    D hos modren dig aflade
    Zeus, herrlig i ethern,                                    215
    Snhyig, med vinge af svan,
    Ty hvilken ofrd tryter dig?
    Och hvad qval har ej du utsttt?
    Dd r din mor,
    Och ej heller af Zeus                                      220
    De tvillingssner haft trefnad.
    Och fdernejorden ej skdar du,
    Men i all verlden gr
    Det prat, som t annors bdd
    Dig, vrdade, fverlemnar.                                 225
    Och din make i sjn och i bljorna lifvet frlorat;
    Ej ngonsin mera fdernesalen,
    Ej koppartemplet du lyckliggr.

HELENA.

    O ve, ove! ho var det bland Phrygers folk?   _Stroph. 3._
    Eller ho frn Helleniska landet                            230
    Har timrat fr Ilios grtvrd
    Fura? hvaraf hopfogande
    Oslla galejan se'n
    Priamiden seglande kom p barbarisk bt,
    Till min fdernehrd,                                      235
    Fr min menliga
    Fgrings skull, att roffa mitt brllop.
    Men den falska mngdrparinnan Kypris
    Danaiderna bragte och Priamiderna dd;
    Ve mig, olyckliga!                                         240
    Och hon p den gyllene thron,            _Motstr. 3._
    Zeus hga omfamning, Hera,
    Snabbfotade sonen af Maia snde,
    Som mig, de friska rosenblad, inunder kappan,
    Samlande, bjd till koppartemplig Athena                   245
    Komma; men genom ethern bortrfvande,
    Till detta osaliga landet,
    Till en split, en split bestmde
    Fr Hellas och Priamos sner.
    Och mitt namn vid Simuntiska bljan har                    250
    Ett vanskeligt rykte ftt.

KHOREN.

    Jag vet, att du olycklig r; dock btar dig,
    Att bra lifvets hndelser med tlamod.

HELENA.

    Vninnor, vid hvad de r jag sammanfst?                  255
    Har till jrtecken modren mig t menskor fdt?
    Ty ej Hellenska, ej Barbarska nnsin n
    I hvitt foderal till verlden sina foster slppt,
    Hvari mig Leda sges hafva ftt af Zeus.
    Ett under ro mine den, och mitt lif,                     260
    Dels genom Hera, dels ock fr min fgrings skull.
    O, mtte jag, utsuddad som ett konterfej,
    Fr denna vackra, f en fulare gestalt!
    Och alla onda den, som jag lider nu,
    Hellenerne ha glmmt; men de ej onda de                    265
    Nog minnas, likasom de onda dena.
    Den som, enr han afser blott ett olycksfall,
    Af gudar hemsks, br det tungt, men mste dock,
    Men jag i mnga olycksden ligger snrjd.
    Ty fastn icke brottslig, jag vanryktad r.                270
    Och den olyckan strre, n en verklig blir,
    Nr brott, som icke finnas, man pbrdar
    Mig fven gudarna frn fosterbyggden sndt
    Ibland barbarer, och, berfvad vnnerna,
    Jag r slafvinna vorden, som dock fddes fri.              275
    Ty hos barbaren allt r slaf, frutom en.
    Och nu det ankar, som mig ensamt uppehll,
    Att komma skulle min geml, och frlsa mig,
    Nu r han dd, och finnes icke mera till.
    Ock mor min dtt, och jag dess mrdarinna r,              280
    Vl ofrskyldt, men sjelfva skulden dock r min.
    och hon, som husets prydnad var, och min ocks,
    Min dotter, grnar bort som ogift m.
    Och sjelfve Dioskurerne, Zeus snerne
    Ej finnas till; men jag i allt olyckelig,                  285
    I mina den dtt, men icke verkligen.
    Det sista blir, att, om jag kommer hem igen,
    I fngslet kastas utaf dem, som hlla fr,
    Att jag frn Ilios fljde Menelaos t.
    Ty om min make lefde, knde vi hvaran                      290
    Af vissa tecken, endast klara fr oss tv.
    Nu r ej s; och aldrig nnsin rddas han.
    Hvi lefver jag vl lngre? hvad afbider jag?
    Att, bytande olycka emot gifterml,
    Tillsammanbo med en barbar, och stta mig                  295
    vid krsligt bord? Men d en vrngsinnt kta man
    Med qvinna bor, hvars hela vsen vrngsinnt r,
    r bst att d; dock huru skall jag vackert d?
    Otck r snaran, den i hjden svfvande,
    Samt oanstndig ock bland slafvar anses hon;               300
    Men svrdet ngot sknt och delt innebr,
    Och kort r ddens rtta gonblick ocks.
    Ty jag i sdant djup af olyckor r bragt,
    Att andra qvinnor slla genom sknheten
    Befinnas, men just hon mig gr olyckelig.                  305

KHOREN.

    Helena, den fremmande, som kom, eho han r,
    Ej br du tnka, att han idel sanning talt.

HELENA.

    Bestmdt likvl han sade, att min make dtt.

KHOREN.

    _Osanning finns emellertid med sanning mngd._

HELENA.

    Och tvertemot r tillfrlitlig sanningen.                  310

KHOREN.

    I lyckans stlle bringas du i ofrd nu.

HELENA.

    Farhgan griper mig, och gr frskrckelse.


KHOREN.

    Hvad vlbevgenhet sker dig i detta slott?

HELENA.

    Der ro alle vnner, utom friaren.

KHOREN.

    Sg, vet du hvad? Nu minnesvrden lemnande.                315

HELENA.

    Hvad r din mening, eller hvartill rder du?


KHOREN.

    G in, och henne, som om allting kunskap har,
    Nereidens dotter der, hafsnymphens, Theonoe,
    Besprj, om din geml nnu vid lifvet r,
    Om han r hdangngen. Och nr allt du vet,                320
    Derefter rtta sedan bde frjd och sorg,
    Men frrn du intet skert vet, hvad btar dig,
    Att ngslig vara? nej, hrsamma mina rd!
    G hn frn denna graf, och uppsk sierskan,
    Af hvilken du all sanning sedan veta fr;                  325
    I detta slott, hvad blickar du vl efter mer?
    Jag fven vill ditin med dig begifva mig,
    Och jemte dig hos jungfrun be om gudasvar;
    Ty _qvinna br med qvinna dela rende_.

HELENA.

    Vninnor, jag ert rd tar an,                              330
    Kommen, kommen ditin,
    Att derinne J hra fn
    Samtliga mina qval!

KHOREN.

    Den villiga du manar ltt.

HELENA.

    Ve, osalige dag!                                           335
    Hvad, elndiga, hvad grt-
    vrdt ord nu frnimmer jag?

KHOREN.

    Sp dig ej qvalen pfrhand,
    Goda, och sucka i frtid ej!

HELENA.

    Hvad har hndt min arma geml?                             340
    Skdar han dagens ljus,
    Och solgudens fyrspann,
    Och stjernornas banor n;
    Eller delar han under jorden
    Med de dda, skuggors lott?                                345

KHOREN.

    _Du br till det bsta vnda
    Hvad i en framtid kan hnda._

HELENA.

    Dig jag kalla vill, dig jag besvrja vill,
    Du vattenrika, och sfgrna
    Eurotas, om sannt r ryktet,                               350
    Som gr om min makes dd.

KHOREN.

    Hvarfr s drligt prat?

HELENA.

    En mrdande snara
    Kring halsen jag binda skall;
    Eller med mordsvrds anfall                                355
    Drabba min strupe tversgenom, frfrligt,
    Rof fr gudinnorna trenne,
    Och Priamiden p Ida, som bl-
    ste p syrinxpipan vid stallen en gng.

KHOREN.

    All ofrd fjerran frn dig                                 360
    Vike, och sll m du bli!

HELENA.

    Olyckliga Troi, ve!
    Fr sakls sak du har fallit, och lidit hrdt
    Min gfva var det, att Kypris dig snde
    Rikelig blod, och rikliga trar, och smrta p smrta,
    Och trar p trar kte ditt qval.                         365
    Mdrarne sner frlorade;
    Och jungfrur, de ddes frvandter,
    Sig lockarna skrdade af, vid Skamandros'
    Phrygiska blja.
    Men Hellas ett jemmerskri                                  370
    Hof upp, och ropade ve,
    Och drabbade hufvut med hndren,
    Och bestnkte finhyiga kinden
    Med nagelns blodiga slag,
    Lycksaliga m i Arkadien, o Kallisto, som Zeus'            375
    Lger med fyra ftter besteg,
    Hur mycket sllare var du, n moder min!
    Du som i ludenkftige djurets skick,
    Med blodig blick, bjrninnas gestalt
    Antog, till krnkningens rga.                             380
    Mer salig var hon, som Artemis slt ur dansen,
    Gullhornade hinden, Merops, Titanidens dotter,
    Fr fgringens skull. Min sknhet har
    Frstrt, frstrt Dardaniens Pergama,
    Samt olyckslla Akhaier.                                   385

MENELAOS.

    Du, som i Pisa med Oinomaos' fyrspannsvagn,
    O Pelops, i fordna dagar hurtigt kte kapp,
    Ack, att du d, nr du till spis t gudarna
    Framsattes styckad, mist bland gudarna ditt lif,
    Frrn du nnsin Atreus fdde, fader min,                  390
    Som med min mor Aeropa framaflade
    Agamemnon, och mig, Menelaos, ett hjeltepar!
    Ty strsta krigshr -- och jag talar utan skryt, --
    P flottan menar jag mig ha till Troia frt,
    Hrfrare och konung, utan minsta tvng,                   395
    Frivilligt folk frn Hellas land beherrskande.
    Dem, som ej mera finnas till, man rkna kan
    Och dem som gladligt sig ur hafvet rddade,
    Till hemmet terbringande de ddes namn.
    Jag, arme, upp ble hafvets vida svall                    400
    Kringirrat lika lnge, som jag Ilios' torn
    Frstrde; och till fosterlandet strfvande,
    Mig gudarne tillstdja ej, att detta n.
    Men Libyens knar, och hvar ogstvnlig strand
    Jag har beskt; och nr jag hemmet nra var,               405
    Dref stormen mig tillbaka; aldrig seglet mitt
    Frisk kultje fyllde att jag hade hemmet ntt.
    Och nu, med vnnernas frlust, skeppsbruten man,
    Jag kastats hit, och emot klipporna mitt skepp
    Uti tallsa spillror snderkrossades.                      410
    Af alla bjelklag klen blott mig terstod,
    P hvilken, mot frmodan, knapt jag rddad r,
    Samt Helena, som jag frn Troia tog igen.
    Hvad namn nu detta landet har, och folket hr,
    Jag vet ej; strta mig i hopen blygdes jag,                415
    Att lumpna drgten ingen skulle skda f,
    Min ofrd dljande, af skam: hgt uppsatt man,
    _Nr illa gr, i svrare frlgenhet
    Plr falla, n den lngese'n vanlottade._
    Mig trnger nd; ty icke ngot mundfrrd                  420
    Jag har; ej klder p min kropp; du sjelf nog kan
    Det sknja, med skeppstrasor mig omhljer jag.
    De fordna mantlar och glansrika verplagg,
    Och smycken hafvet rfvade; i grottans vr
    Jag gmde makan, som mig alla lidandens                    425
    Upphof har varit, ndgande qvarlemnade
    Bland vnnerna, att om gemlen taga vrd.
    Jag ensam kommer, skande t vnnerna
    Undsttning hr, ifall jag kunde finna den.
    D denna borg, med tinnar kringbesatt, jag sg.            430
    Och dessa stolta portar hos en mktig man,
    Jag nalkades; sjmannen hoppas ngonting
    Dock hos den rike f; men de, som intet ha,
    nsknt de ville, kunna icke bistnd ge.
    Ohe! vill ingen portvakt lta skda sig,                   435
    Som om min ofrd bragte tidender ditin?

GUMMAN.

    Ho r vid porten? laga du dig hrifrn,
    Och st ej lngre der bakom, bringande
    Omak t herrskapet! du eljes mste d,
    Frty Hellen du r, och fgelfri allts.                   440

MENELAOS.

    Min gumma, detta allt du ordade med skl,
    Ty det gr an; jag lyder; men hll inne dock!

GUMMAN.

    G hn, du fremling! ty mig blifvit anbefaldt,
    Att bland Hellener ingen slppa i vr borg.

MENELAOS.

    Trng icke p med handen, knuffas icke s!                 445

GUMMAN.

    P mina ord du aktar ej; ditt felet r.

MENELAOS.

    Sg till hrom derinne hos ditt herrskapsfolk!

GUMMAN.

    Ett bittert budskap, tror jag, bli dem dine ord.

MENELAOS.

    Jag fremling r, skeppsbruten, och okrnklig karl.

GUMMAN.

    Drag hrifrn till annat hus, och oss frbi!               450

MENELAOS.

    O nej, hr mste jag g in; vik undan, du!

GUMMAN.

    Du oregerlig r; med vld mts vld rttnu.

MENELAOS.

    Frdmdt! hvar ro mine stolte hrar nu?

GUMMAN.

    Hos dessa vrdnadsvrdig var du; icke hr.

MENELAOS.

    O gud, hur ofrskyldt vi bli missfirmead!                  455

GUMMAN.

    Hvi fuktas gat af en tr, s jemmerligt?

MENELAOS.

    Vid fordna slla tiders minne hnder det

GUMMAN.

    G hn! och trarna t dina vnner gif!

MENELAOS.

    Hur heter landet? hvems r denne kongaborg?

GUMMAN.

    Proteus i borgen bor; Aigyptos landet nmns.               460

MENELAOS.

    Aigyptos? stackars man, hvart har jag kosan stllt?

GUMMAN.

    Hos Neilos' slgte hvad har du att tadla d?

MENELAOS.

    Jag det ej tadlar; egen ofrd suckar jag.

GUMMAN.

    Fr mngen annan illa gtt, ej endast dig.

MENELAOS.

    Finns konungen, hvars namn du sade, i sin borg?            465

GUMMAN.

    Der r hans grafvrd, och hans son r landets kong.

MENELAOS.

    Hvar kan han vara? borta eller hemma nu?

GUMMAN.

    Ej hemma; mot Hellener dock fiendtligast.

MENELAOS.

    Hvad har han d fr skl dertill, som angr mig?

GUMMAN.

    Jo, Helena, Zeus' dotter, finns i denna borg.              470

MENELAOS.

    Hvad pratar du? hur fll ditt ord? sg om en gng!

GUMMAN.

    Just Tyndariden, som i Sparta fordom bott.

MENELAOS.

    Och hvadan kom hon? och i hvilket rende?

GUMMAN.

    Till vra bygder lnde hon frn Lakedaimons jord.

MENELAOS.

    Nr d? ur grottan dock hon icke rfvades?                 475

GUMMAN.

    Re'n frrn Akhaierne mot Troia ryckte ut.
    Men drag du hdan! ty derinnanfre finns
    En ting, hvaraf vr kongaborg uppskakad r.
    Du kommit ej i lglig tid; om herrskaren
    Dig fnga skulle, din gstgfva dden blef.                480
    Jag lskar er, Hellener; fastn bittra ord
    Jag gaf dig nyss, af fruktan fr min herrskare.

MENELAOS.

    Hvad skall jag sga, d jag hr, att ny ofrd
    Sig till de gamla sammanfogar mkligen,
    Ifall jag kommit, ifrn Troia min geml                    485
    Befriande, som nu i grottan undangmma,
    Men ngon annan qvinna med detsamma namn,
    Som min gemls, i dessa kongasalar bor,
    Och sger, att hon dotter r ocks af Zeus?
    Och finns vl ngon ddelig med gudens namn                490
    Vid Nilens strnder? Han i himlen r blott en.
    Hvar finns ett Sparta p vr jord, om icke der,
    Allenast der sknsfvige Eurotas gr?
    Och blott en ende Tyndareus bar detta namn.
    Finns vl med Lakedaimon landskap likbenmndt,             495
    Och Troia? Jag ej gitter lemna svar derp.
    Ty mnge, som det syns, upp den vida jord,
    Besitta samma namn, med stad en annan stad,
    Med qvinna qvinna: det r icke undransvrdt.
    Ock skole vi ej rdas alls fr gummans hot;                500
    Ty ingen ddlig finnes, s till sinnet r,
    Att han ej, hrande mitt namn, mig ger en bit.
    Ryktbar r Troias brand, och jag, som tnde den,
    Jag, Menelaos, oknd ej p jordens rymd.
    Jag borgens drott vill vnta, och frsiktighet             505
    Tvefaldt iaktta: om han r en vildsinnt man,
    Jag dljer mig, och tergr till skeppens vrak;
    Men om han visar sig godhjertad, jag begr
    Hvad nyttigt vara kan i denna ndens stund.
    Den strste ofrd blir fr mig, olycklige,                 510
    Att andra drottar, fast jag r en konung sjelf,
    Om lifskost bedja; men det oundvikligt r.
    Ty vis mans ord, och ej mitt phitt, lyda s:
    _Nr nden trnger, ingen r s stark som hon._

KHOREN.

    Af siarinnan jag har frsport,                             515
    Som spende trdde fram
    I kongaborgen, att Menelaos nnu
    Till kolsvart erebos ej
    Sin kosa tog, i jorden gmd.
    Och fastn lnge p hafvets svall.                         520
    ngslad, sin fosterjords
    Hamn han ej hunnit n;
    Men irrar omkring,
    Olyckelig och vnnels,
    P mngvexlande jord                                       525
    Sttande foten, se'n han med ran drog
    Bort frn de Troers land.

HELENA.

    Hit ter jag till denne minnesvrd nu r
    Ankommen, med godt budskap frn Theonoe,
    Som allt sannfrdigt vet. Nu sger hon, att n             530
    Min make lefver, och guds dager skda fr,
    Men irrar kring p tusen vgar, seglande
    Hitt och dit, samt efter dessa irringar
    Att han skall komma, nr han funnit qvalens slut.
    Ett hon ej sade om han kommer frlsad hem;                 535
    Men jag medflit att sprja sdant underlt,
    Belten, att hon sade mig: han lefver n!
    Hon mente, att han r hr nra ngorstds,
    Ur skeppsbrott frlst, med ngra f af vnnerna.
    Ack, att du komme, du fr mig krlsklige!                 540
    Vet hvem r denne? Lgger man mot mig frst,
    Igenom Proteus sleme sons tillstllningar?
    Lik fotsnabb fle, eller lik en yr Bakkhant,
    Br jag vl nu till grafven ila? Vild r han
    Till sin gestalt, som flas, att mig fnga der.            545

MENELAOS.

    Dig, som till grafvens dystra grop s hastar fram,
    Och till de stekta offerkakor, beder jag:
    St stilla! o, hvi flyr du? Vid din anblick vcks
    Hos mig frstumning och frvning srdeles.

HELENA.

    Man gr oss illa; qvinnor; ty vi stngas ut                550
    Frn grafven af den mannen der, som gripande
    Vill gifta bort mig t den drott, som jag afskyr.

MENELAOS.

    Vi re inga tjufvar, ej vldgerningsmn.

HELENA.

    tminstone vanprydlig drgt omhljer dig.

MENELAOS.

    Lgg bort all fruktan, hejda en bevingad fot!              555

HELENA.

    Jag stannar redan, se'n jag hunnit denna plats.

MENELAOS.

    Ho r du, qvinna, du, hvars anblick mter mig?

HELENA.

    Och hvem r du? densamma frgan anstr mig.

MENELAOS.

    Jag ingen sett, som henne mera liknade.

HELENA.

    O gud! att knna vnnen sin, r gudasknk.                 560

MENELAOS.

    r du Hellenska, eller landsmaninna hr?

HELENA.

    Helleniska? men sg mig ock ditt fosterland.

MENELAOS.

    Hin Helena du liknar mest af dem jag sett.

HELENA.

    Min Menelaos du; jag mer ej sga kan.

MENELAOS.

    Den hgst olycklige du riktigt knnt igen.                 565

HELENA.

    Ack, huru sent din makes famn du nrmar dig!

MENELAOS.

    Min makas, huru? icke vid min kappa rr!

HELENA.

    Hon, som du fick af Tyndareus, min egen far.

MENELAOS.

    Ljusbringarinna Hekate, huldt spke snd!

HELENA.

    Du vggudinnans nattphantom i mig ej ser.                  570

MENELAOS.

    Jag r vl dock ej vorden, jag, tv hustrurs man.

HELENA.

    N, hvilken annan hustrus herre r du vl?

MENELAOS.

    Hon gmms i grottan, frn de Phryger terfrd.

HELENA.

    Jag r din enda maka; ingen annan finns.

MENELAOS.

    Jag tnker rtt kanske, men gat vilsefar.                 575

HELENA.

    Mig skdande, du tror dig ej din maka se?

MENELAOS.

    Gestalten liknar; men mig tryter vissheten.

HELENA.

    Se p mig! mer behfs ej, att frvissad bli.

MENELAOS.

    Visst r du lik: det kan jag icke neka till.

HELENA.

    Hvem annan skall dig lra det, n gonen?                  580

MENELAOS.

    Deri r knuten, att jag har en ann geml.

HELENA.

    Till Troers land ej lnde jag; min skuggbild blott.

MENELAOS.

    Hvem kan vl skapa skepnader, som gon ha?

HELENA.

    Densamme ether, som dig gaf gudgjord geml.

MENELAOS.

    Hvem ibland gudar? ofrmodadt r ditt tal.                 585

HELENA.

    Hera, frvexling skett, att mig Paris ej fick.

MENELAOS.

    Hur var du d i Troia samtidigt, och hr?

HELENA.

    Ett namn kan vara mngenstds, personen ej.

MENELAOS.

    Lt bli mig! nog jag lidit har p vgen hit.

HELENA.

    Du lemnar mig, och bringar toma bilden hn?                590

MENELAOS.

    Farvl! Ty utaf Helena du tycke har.

HELENA.

    O ve! gemlen, som jag fick, jag miste strax.

MENELAOS.

    Mig bjer qvalens mngd, som der jag led; ej du.

HELENA.

    Ve mig! ho r vl mkansvrdare, n jag?
    Mig vnnen fverger, och jag ej nalkas fr                 595
    Hellener nnsin mera, och mitt fosterland.

                                    (_Budet intrder_)

BUDET.

    Dig, Menelaos, skande jag finner knapt,
    nsknt Barbarerlandet jag kringstrfvat har,
    Utaf qvarlemnade kamrater skickad hit.

MENELAOS.

    Hvad nu? sg, om ni plundrats af barbarerna?               600

BUDET.

    Ett under hndt, till namnet mindre, n i sak.

MENELAOS.

    Sg ut, hvad nytt med sdan ifver bringar du?

BUDET.

    Jag sger, att millioner qval du fruktlst led.

MENELAOS.

    Du grter fver gamla qval. Hvad nytt frsprjs?

BUDET.

    Din maka sig begifvit har till etherns rymd,               605
    Ifrn vr syn hjd, och gmms i himmelen,
    Den grotta, dit vi henne rddat, lemnande,
    S ordande beklagansvrde Phrygier,
    Och J, Akhaier, som upp Skamandros' strand,
    Igenom Heras rnker, stupaden fr mig,                     610
    I tro, att Paris, som ej hade, hade Helena!
    Nu, sedan jag s lnge drjt, som ndigt var,
    Och det krfde, till min far i himmelen
    Jag gr. Men stackars dottren utaf Tyndareus
    I vanrop str, fastn hon intet brutit har.                615
    O, hell dig, Ledas dotter! var hrstdes du?
    Men jag frtljde, att till stjernors rymder du
    Uppstigit; jag ej visste, att bevingad kropp
    Du egde; framdeles jag ej tillstdjer dig,
    Oss skymfa derfr, att du vckt i Ilios                    620
    t dina vnner och geml talrika qval.

MENELAOS.

    Der ha vi saken! Budets ord intrffade
    Med hennes; ack, du nskansvrde dag,
    Som t mitt famntag Helena har tergett!

HELENA.

    O Menelaos, krste ibland ddliga! mig tiden var           625
    En evighet; men nu r gldjen hemma hr.
    Glad jag terfick min geml, vninnor,
    Som nu jag slutar i lskande.
    Famn, se'n mngen morgon sig randat.

MENELAOS.

    Jag fven dig; med mnga ord p tungan, dock               630
    Jag icke vet, hvarmed jag frst begynna skall.

HELENA.

    Jag r s glad, och tornar mina lockars skatt,
    Likt vingar opp, och gjuter trar ut,
    Och sluter om dig armarna,
    Fr att gldje f.                                         635
    O, du min make, min kraste anblick!

HELENA.

    Jag knotar ej. Ty jag har
    Zeus' dotter till maka och Ledas,
    Hvilken, vid facklors sken,
    Hvitflige sambrder hyllade, hyllade                      640
    I fordna dar; men gudarne dig aflgsnade ifrn min borg.

HELENA.

    Nu det bringat oss till annan lott,
    Som bttre r, -- af ondt blef godt --
    Och bringat oss samman, min make,
    Omsider. Gud gifve, i lycklig stund!                       645

MENELAOS.

    Ja, i en lycklig stund! detsamma nskar jag.
    Ty ibland tvenne en ej osll r, en sll.

HELENA.

    Vninnor, vninnor, det fordna
    Ej suckar, ej srjer jag mer.
    Ty min make jag har, jag har, som jag bidde,               650
    Bidde frn Troia att komma i mnga r.

MENELAOS.

    Ja, du har mig, och jag har dig; gudinnans list,
    I tusen solhvarf prfvande, jag undgtt dock.
    Nu mine trar i gldjen mer
    Tjusning, n smrta ha.                                    655

HELENA.

    Hvad sger jag? hvem hoppades vl nnsin slikt?
    Jag dig ovntad trycker till mitt brst.

MENELAOS.

    Och jag dig, som till Idaiske staden jag trott
    Ha farit, och Ilios' usla torn.
    Vid gudarna, hur kom du bort utur min borg?                660

HELENA.

    Ve, ve, till bitter brjan du tergr!
    Ve, bitter frga du kastar fram!

MENELAOS.

    Sg ut! ty hvarje gudasknk man hra br.

HELENA.

    Den sak jag afskyr, som jag nu frtlja skall.

MENELAOS.

    Sg dock! _Att hra sina lidanden r ljuft._               665

HELENA.

    Ej kom jag till fremmande ynglings bdd,
    Med bevingad kl,
    Men laglst brllops bevingade krlek.

MENELAOS.

    Sg, hvilken gud berfvar dig ditt fosterland?

HELENA.

    Min geml, det var Zeus', det var Zeus' son,                670
    Som mig bragte till Nilen.

MENELAOS.

    Befngdt! han bragte dig? o gryme ord!

HELENA.

    Jag grter, och fuktar mitt gonlock
    Med trar; Zeus' maka min ofrd var.

MENELAOS.

    Hera? hvad till vr ofrd lgga ville hon?                 675

HELENA.

    O ve, min ofrd, kllan, och det bad,
    Der gudinnor sin fgring
    Frhjde! ty domen kom derifrn.

MENELAOS.

    Har Hera dig fr Paris' dom slik ofrd sndt?

HELENA.

    Att Kypris mig berfva -- --                               680

MENELAOS.

                                  Hur d? sg ut!

HELENA.

    Och Paris, som hon loft mig t.

MENELAOS.

                                    Olyckliga!

HELENA.

    Ack ja! ack ja! och s jag till Egypten kom.

MENELAOS.

    Skuggbild hon gaf istllet, som af dig jag hr.

HELENA.

    Och derhemma bekymren, bekymren, o mo-
    der, ve mig!                                               685

MENELAOS.

                 Hvad sger du?

HELENA.

    Min mor ej lefver; med hngsnaran hon
    sig drpte, fr nesliga frieriet.

MENELAOS.

    Ve mig! vr dotter, Hermione, sg, lefver hon?

HELENA.

    Min make, brllopsls, och barnls suckar hon
    fver sin moders nesliga lskogsbragd.                     690

MENELAOS.

    Ack, han, som allt mitt hus igrund frstrt, Paris,
    Har din, och hennes ofrd gjort, och tusendes
    Bland kopparvpnade Danaer!

HELENA.

    Mig frn fosterlandet, oslla, frdmds,
    Bortjagade en gud, och frn stad, och frn dig,            695
    Derfr att borg och bdd jag lemnade, ej lemmande,
    Fr skamligt frieri.

KHOREN.

    O, mtte dock en framtids den vlfva sig
    Mer lycklige, och bota fordne smrtors sr!

BUDET.

    O Menelaos, gif mig ock af eder gldje del,                700
    Som jag frnimmer, men ej riktigt fatta kan!

MENELAOS.

    Men, gamle man, du har ju hrt hvad vi talt.

BUDET (pekande p Helena.)

    Var hon ej lidandens vid Ilios gifverska?

MENELAOS.

    Hon icke; utaf gudarna bedrogos vi,
    Med olycksalig molnbild uti hnderna.                      705

BUDET.

    Hvad sger du?
    Blott fr en molnbild ledo vi d fruktlst allt?

MENELAOS.

    Ja, Heras verk var det, och tre gudinnors split.

BUDET.

    Men hon, som hr str, verkligen r din geml?

MENELAOS.

    Hon sjelf, och deruti du mina ord kan tro.                 710

BUDET.

    Min dotter, hur _guds vilja r frnderlig,
    Och outgrundligt hon omvlfver allt s ltt,
    Omsttande hitt och dit; en lider qval;
    En annan, som ej ngra led, dock sltt frgs,
    Och eger ingen skerhet fr allan tid._                    715
    S du och din geml hemskts af lidanden;
    Du genom pratet; han igenom stridsbegr.
    D nr han fikte, fick han intet; men nu allt,
    Och af sig sjelf hans strsta lycka kommen r.
    Ej heller Dioskurerna, och gammal fader du                 720
    Vanrat, icke gjort hvad sqvallret vill.
    Din brllopshgtid nu igen frnyar jag,
    Och minns de facklor, dem jag uti fyrspannsvagn
    Framfr dig frde kande; i stolen du,
    Som brud, med denne, lemnade ditt rika hem.                725
    _Ty niding den, som icke rar husbondefolk,
    Och delar gldjen, som han delar sorgerna!_
    Ack, vore jag, nsknt blott fdd till dagakarl,
    Dock rknad ibland delsinnte tjenares
    Antal, ehuru jag ej br friborens namn,                    730
    Men tankestt! Att ha af tvenne onda ting
    Blott ett, r bttre: att vanartigt sinne ha,
    Att heta slaf i alla andra menskors mund.

MENELAOS.

    Vlan, du gamle, du som mngen hjeltebragd
    Har mdosamt, inunder mitt befl, utfrt,                  735
    G, fven nu deltagande uti min frjd,
    Och tillsg vnnerna, som qvar vi lemnade,
    Hur allt du funnit, och hvad lycka oss har hndt;
    Att de p stranden bida, och afpassa der
    De strider, som jag tror mig skola frest;                740
    Samt hur vi henne m ur landet stjla bort,
    Och hur vi, delande gemensamt des lott,
    M frlsas ur Barbarers vld, om mjligt r.

BUDET.

    Det skall s ske, min konung; men jag siarns konst
    Nu inser, hur den ringa r, och full at lgn.              745
    Ty af eldsflamman ingen fromma hade vi,
    Och ej af fglalten heller; _drligt r,
    Inbilla sig, att menskan utaf fglen lr!_
    Ty Kalkhas sade ej, och tolkade fr hrn,
    Ehur han fr en molnbild vnnerna sg d;                  750
    Ej Helenos; men fruktls Troia skflades.
    Man kunde sga: guden ville icke s.
    Hvi lter man sig sp? man br af gudarna,
    Med offer, om det goda be, ej lta sp.
    _Ty signeriet till en lockmat funnits opp;                 755
    Och ingen ltting riktat sig med eldprof n:
    Men vett och redlighet r bsta siarkonst._

KHOREN.

    Om sinne densamma tanken vcks hos mig,
    Som hr hos gubben: _den som eger gudarna
    Till vnner, har i grden bsta siarkonst._                760

HELENA.

    M vara s! och hittills allt r godt och vl
    Dock hur du, arme, ifrn Troia rddades,
    Att veta, ingen fromma r; men vnnerne
    Om vnners ofrd gerna hra hvad frsprjs.

MENELAOS.

    Isanning mycket om en enda frd du sport.                  765
    Hvad sga om all ofrd p Aigaiska sjn,
    Och Nauplios falska eldar frn Euboias strand,
    Och Kreta, Libyen, och de stder, jag frdt,
    Och Perseus' vrdtorn? dig tillfreds ej stllde jag
    Med orden; men berttelsen mig qvalde blott,               770
    Af qvalen trtte tvefald plga blefve vr.

HELENA.

    Du vackrare har svarat, n jag sporde dig.
    Blott ett mig sg, och lemna allt: hur lnge du
    P hafvets rygg, olyckelig kringirrade.

MENELAOS.

    r ut, r in, till tio r vid Ilias                        775
    Jag hela sju rs kretsar har tillryggalaggt.

HELENA.

    O ve, min stackars man, lng tid du rknade!
    Och rddad dn, du kommit hit, att mrdad bli.

MENELAOS.

    Hvad sger du, som bringar fver mig frderf?

HELENA.

    [Aflgsna dig frn detta land, och fly nu strax!]          780
    Af mannen der, hvars borg du ser, du drpas skall.

MENELAOS.

    Hvad har jag gjort, som vore sdan ofrd vrdt?

HELENA.

    Ovntad, blir du hinder fr mitt gifterml.

MENELAOS.

    Har ngon velat dela bdd med min geml?

HELENA.

    Och skymfa mig med sdan skymf, som jag utsttt,           785

MENELAOS.

    r han en enskilt herre, eller landets kong?

HELENA.

    Just Proteus' son, som hr i landet konung r.

MENELAOS.

    Der ha vi gtan, som af trnan jag frnam.

HELENA.

    Vid hvilken af barbarers portar stende?

MENELAOS.

    Vid den, dn jag, som tiggare, bortjagades.                790

HELENA.

    Begrde du dig mat? ve mig, olyckliga!

MENELAOS.

    Sak samma var det; men jag gaf ej samma namn.

HELENA.

    Du vet d allt -- s tycks det -- om mitt gifterml.

MENELAOS.

    Jag vet; men om du saken sluppit, vet jag ej.

HELENA.

    Din kta bdd bevarad r okrnkt t dig,                   795

MENELAOS.

    Hur kan jag tro det? ljuft r talet ditt, om sannt.

HELENA.

    Ser du min jmmerliga plats vid griften hr?

MENELAOS.

    Jag lgret ser, du arma; men hvad rr det dig?

HELENA.

    Att giftermlet undg, hr knbjer jag,

MENELAOS.

    Af brist p altar, eller p barbarers vis?                 800

HELENA.

    Likt gudars tempel, denna grift min rddning var.

MENELAOS.

    Mig ej tilltas tr, att segla hn med dig?

HELENA.

    Ett svrd dig snarare frbidar, n min bdd.

MENELAOS.

    D vore jag den uslaste bland ddliga.

HELENA.

    Blygs ej fr sdant, utan fly ur detta land!               805

MENELAOS.

    Dig lemnande, fr hvars skull Troia jag frdt?

HELENA.

    Det bttre r, n att min bdd din bane blir.

MENELAOS.

    Du fr ett fegt, och Ilios ovrdigt tal.

HELENA.

    Du ej tyrannen ddar, som du vill kanske.

MENELAOS.

    Har han en kropp d, som med svrd ej sras kan?           810

HELENA.

    Fr se! _Omjligt vga, aldrig vis man hfs._

MENELAOS.

    Skall tigande jag lta fjettra hnderna?

HELENA.

    Nu r du rdvill, hr behfves fintlighet.

MENELAOS.

    _Mer ljuft r, efter bragden d, n utan bragd._

HELENA.

    Ett hopp str qvar, hvaraf vr rddning helt beror.        815

MENELAOS.

    Br rddning kpas, fs med vld, med goda ord?

HELENA.

    Om ej tyrannen visste, att du kommit hit.

MENELAOS.

    Hvem sger det? Han ej kan veta, ho jag r.

HELENA.

    Han har en bundsfrvandt derinne, gudar lik.

MENELAOS.

    Orakel, sittande frdoldt i borgens vr?                   820

HELENA.

    Nej! men en syster: _Theonoe_ s heter hon.

MENELAOS.

    Orakelmessigt namnet r; hvad gr hon? sg!

HELENA.

    Allt vet hon; och din ankomst sger t sin bror.

MENELAOS.

    Lt oss d d! ty jag omjligt dljas kan.

HELENA.

    Ifall vi kunde rra henne, bedjande?                       825

MENELAOS.

    Att gra hvad? p hvilka tankar fr du mig?

HELENA.

    Att ej fr brodren nmna om din ankomst hit.

MENELAOS.

    Om hon bevekes, skulle vi bege oss hn?

HELENA.

    Med hennes vetskap ganska ltt; men eljes ej.

MENELAOS.

    Det vara m din sak! Bst qvinna qvinna hfs.              830

HELENA.

    Med mina hnder hennes knn vidrrer jag.

MENELAOS.

    Nvl; men om hon ej beveks af vra ord?

HELENA.

    D drps du, och jag, arma, blir med vld frmld.

MENELAOS.

    Jag vore d frrdare, och vldfrd du.

HELENA.

    Men vid ditt hufvud svrjer jag en helig ed.               835

MENELAOS.

    Nvad sger du? att hellre d, n byta bdd?

HELENA.

    Fr samma svrd, som du, och falla bredvid dig.

MENELAOS.

    Till yttermera visso, tag mig nu i hand!

HELENA.

    Rtts! och nr du dr, guds dager lemnar jag.

MENELAOS.

    Berfvad dig, jag fven gr p lifvet slut.                840

HELENA.

    Hur d vi, att vi mtte ra ha deraf?

MENELAOS.

    Se'n dig jag drpt p grafven hr, jag drper mig.
    Dock frst vi skole kmpa ut en vldig kamp
    Om din besittning; ho som vill, kan skde p!
    Min Troer ra rnar jag ej spilla bort,                    845
    Ej heller, lnd till Hellas, lida mycket hn,
    Jag, som berfvade Thetis sin hjelteson,
    Som Telamonske Aias mordsvrd skdade,
    Och Nestor sonls. Skulle jag mig undandra,
    Att dden mta, fr min egen makas skull?                  850
    O nej! _ifall allvise ro gudarne,
    Den tappre mannen, som af fienderna drps,
    I grafvens djup omsluta de med otung jord;
    Men p den fege kasta de tung brda mull._

KHOREN.

    O gudar, mtte alltid bli vllyckelig                      855
    Den Tantaleiske slgten, frn olyckor skild!

HELENA.

    O, ve mig arma! ty mitt de sdant r.
    Ack, Menelaos, det r slut med oss! ur slottet gr
    Orakelqvinnan Theonoe; ett slammer hrs
    Af undanskjutna riglar: fly! -- men hvarfr fly?           860
    Frnvarande, nrvarande, hon vet att du
    Hitkommit, stackars jag! med mig r slut.
    S, ifrn Troia rddad, och barbarers land,
    Emot barbarers svrd du ter strta skall.

THEONOE.

    G du frut, och br framfr mig facklors glans;           865
    Och etherns rymder, upp heligt vis, vig in,
    Att utaf himlens rena flgt vi mtas m.
    Du ter vgen, om af ngon oren fot
    Den trampad r, t helga reningsflamman gif,
    Och skaka facklan, att jag sedan vandrar fram.             870
    Men nr ni gudarna min grd hemburit, ni
    P borgens hrd dess eld tillbakabringen strax.
    O Helena, hvad hrs? hur slog min spdom in
    Din make Menelaos, hitlnd skdar du,
    Din skugggestalt berfvad, liksom sina skepp;              875
    Du arme man, hvad faror du undsluppit har!
    Och vet ej, om du kommer hem, om stannar hr.
    Ty split bland gudar stlles till, och samladt rd
    Hos Zeus om dig, och dina den, denna dag.
    Hera, som dig tillfrene fiendtlig var,                    880
    Nu r bevgen, och till hemmet rdda vill
    Med Helena, att Hellas klarligt finna m,
    Hur Alexandros lycka, Kypris sknk, var falsk.
    Men Kypris deremot din hemkomst hindra vill,
    Att hon ej rjas m, ej synas handlat, fr                 885
    Helenas skull, med gckad bdd, sin fgrings pris.
    Af mig beror nu, om, hvad Kypris nskar, jag
    Din hitkomst rjer fr min bror, och strtar dig,
    Om jag, med Hera hllande, dig rdda vill,
    Och tiga fr min broder, som mig dock befallt              890
    Tillsga, nr du kommen vore till vrt land.
    Ho vill nu till min broder g med tidningen
    Derom, p det jag sedan lefva m i ro?

HELENA.

    Du gudam, jag faller ned vid dina knn,
    Och tager in en ingalunda lycklig plats,                   895
    Fr min skull, och fr hans, jag, omsider sedd,
    r i berd, att se med egna gon drpt.
    O, m du icke fr din broder min gemls
    Hitkomst bertta, som i krsta armar lndt!
    Ack, rdda honom, ber jag dig, och mot din bror            900
    En sdan systerkrlek aldrig nnsin rj,
    Som kpes p bekostnaden af pligt och rtt!
    _Gud hatar fvervld, samt bjuder menskorna
    Sitt eget gods besitta, och ej g p rof.
    Man mste lta fara ortt fngen skatt,                    905
    Gemensam himmelen fr alla ddliga,
    Och jorden r, p hvilken, riktande sitt hus,
    Man annor gods ej hafva br, och ta med vld._
    P gudars bud, men hgst olyckeligt fr mig,
    Mig Hermes gaf t fader din, att rddas s                 910
    t denne make, som mig tertaga vill.
    Hur skulle, drpen, han mig terf? och hur
    Din fader t den dde ge den lefvande?
    Besinna nu, hvad himlen fordrar och din far,
    Om bde guden och den dde vilja, om                       915
    De icke vilja, att man andras terger.
    Det frra, tror jag; och derfr din vrnge bror
    Ej br du mera lyda, n din frome far.
    Men om du, som orakelgifverska, ndock
    Din fars rttvisa fordringar tillintetgr,                 920
    Men orttvise brodrens nskan fyller opp,
    Det skamligt r, att gudars rd du alla vet,
    Vet hvad som r, hvad ej; men ej, hvad rtt.
    Mig arma, som i sdan ofrd r frsnkt,
    Befria, och den blinde slumpens verk frstr!              925
    Ej finns en ddlig, som ej hatar Helena,
    Om hvilken det i Hellas heter, att, min man
    Frrdande, jag bott i Phrygers gullpalats.
    Men om jag Hellas' trampa fr och Spartas jord,
    Och de f se och hra, huru gudars svek                    930
    Dem dde, och frrderskan var icke jag,
    Bland kyska makars tal de ter teckna mig,
    Och jag styr ut min dotter, som ej anbud haft,
    Och lyktande mitt smrtesama irrtg hr,
    Jag njuter rikligen af hemmets fverfld.                  935
    Ty hade han -- med ett ord sagdt -- i striden drpts,
    Med trar t den mistade jag hyllning gett,
    Men skall man nu den rddade berfva mig?
    O nej, du gudam, hos dig bnfaller jag:
    Mig visa denna ynnest, och din dle far                    940
    I seder likna; ty _fr barn r sknsta pris,
    Att den som eger en rttskaffens fader, sjelf
    dagalgger samma tankestt, som han._

THEONOE.

    Bedrfvelig r visst framstllningen, du gjort,
    Bedrfvelig din lott; men gerna nskar jag                 945
    Af Menelaos fven hra ord i sak.

MENELAOS.

    Mig egnar ej p kn fr dig att falla ned,
    Ej heller fukta gonen med trar; ty
    Jag fver Troia, genom vekhet, bragte skam.
    Visst sger folket: _hfves nog vlbrdig man,             950
    Att lta tren, i olyckan, trilla ned._
    Men denna ra, om det eljes ra r,
    Jag aldrig fver goda modet stlla vill.
    Dock, om dig synes godt, att rdda fremlingen,
    Som rttvist fordrar, att sin maka terf,                 955
    S gif, och rdda! Om ej detta lyster dig,
    Jag ej fr frsta gngen nu, men mngen gng
    Olycklig var, och nedrig qvinna heter du.
    Men hvad jag anser vrdigt mig och rttvisan,
    Och hvad som aldramest ditt hjerta gripa skall,            960
    Det vill jag vid din faders grift uttala varmt:
    Du gamle man, som denna graf af sten bebor,
    Min maka tergif, som jag af dig begr,
    Som Zeus hitsnde, fr att rddas mig af dig!
    Nog vet jag, att ej du, som dd, kan terge;               965
    Men ej sin fader, den ur graf anropade,
    Och rofulle, ngonsin hon nska kan
    Vanrykte nu, d saken r i hennes vld,
    O, ddsgud Hades, fven dig kallar jag,
    Dig, som just fr min makas skull mng offer fick,         970
    Utaf min glafven hrjade, och har din ln:
    Dem allesamman lefvande tillbakasnd!
    Om ej, s tvinga henne, att, sin frome far
    Ej olik, hon tillbakagifver min geml!
    Men om min maka J berfva rnen mig,                       975
    Hvad hon i talet gick frbi, framstller jag.
    Af ed jag bindes, gudam, besinna det!
    Att frst inlta mig i tvekamp med din bror,
    Om han skall stupa, eller jag: helt enkel sagdt.
    Men om han ej tillstrids vill stlla fot mot fot,          980
    Och medelst hunger jagar oss, bnfallande,
    Jag fast beslutit dda henne, och dernst
    I hjertat strta detta mitt tvehvssta svrd,
    P sjelfva kumlet hr, att blodets rnnilar
    I grafven nederdrypa, och vi ligga m                      985
    Tv lik invid hvarandra, p vlpyntad graf,
    t dig till evig smrta, t din far till skam.
    Ty henne ingen kta skall; ej broder din,
    Ej ngon annan, men jag bringar henne hn,
    Om ej till mina, till de ddes boningar.                   990
    Hvad nu? igenom trarna frqvinnligad,
    Jag vore mera mkelig, n bragderik.
    Drp, om dig lyster! nesligt du ej drper mig;
    Lt dig beveka heldre dock af mina ord:
    D r du rttvis, och jag makan terfr.                   995

KHOREN.

    Af dig beror, du gudam, utgngen nu;
    Fll sdan dom, att alles bifall lemnas dig!

THEONOE.

    Fromsinnad r jag af natur och bjelse,
    Mig sjelf jag lskar, och min faders goda namn
    Jag ej vill smutsa, och min bror ett gunstbevis           1000
    Ej heller gifva, som vanryktad gjorde mig.
    Ett herrligt tempel t Rttvisan finnes redd
    Uti mitt brst, och d jag det utaf Nereus
    I arf har ftt, jag Menelaos rdda skall.
    Och efter Hera vill dig visa vlbehag,                    1005
    Med henne delar jag beslut, men Kypris mig
    Bevgen vare, fast vi ej g samma vg,
    Och jag vill bjuda till, att evigt jungfru bli!
    I hvad du hr vid grafven frebrr min far,
    Jag sigt delar: ortt vore gjordt af mig,                1010
    Om jag ej gfve; ty ifall han lefde, sjelf
    t dig han skulle henne ge, t henne dig.
    En sdan rtt tillkommer alla menniskor,
    Svl inunder jord, som ofvan jord. Och sjln
    Utaf de dda lefver ej, men eger qvar                     1015
    Oddligt vett, upp till oddlig ether flydd.
    Att derfr gra saken kort, jag tiga vill
    Med hvad nu bnfallit om deltagerska
    Uti min broders galenskap jag aldrig blir.
    S gr jag honom verklig tjenst, fast jag ej tycks,       1020
    Ifall jag vnder honom bort frn gudlshet.
    Utfinnen derfr sjelfve rtta vgarna,
    Men jag vill stiga undan, och frblifva stum.
    Frn gudarna begynnen, och anropen frst
    Kypris, att hon till fosterlandet slpper dig,            1025
    Och Hera sedan, att vid gammal gunst hon blir,
    Som fr din rddning, och fr din gemls hon hyst,
    Och du min dde fader, allt hvad jag frmr,
    Fr gudahrsam, aldrig gudls heta skall.

KHOREN.

    _Den orttfrdige ej nnsin lycklig var;                  1030
    Men hopp om rddning uti sig rttvisan har._

HELENA.

    O Menelaos, gudamn har rddat oss;
    Nu terstr fr dig, att fvervga grannt,
    Och ett gemensamt rddningsmedel tnka ut.

MENELAOS.

    S hr mig nu; ty du r husvarm lngese'n,                1035
    Och har med kongens tjenare tillhopabott!

HELENA.

    Hvi sade du mig det? du ger frhoppningar,
    Som om du ngot rnade fr bdas vl.

MENELAOS.

    Bland dem, som styra fyrspannsvagnar, kunde du
    Vl ngon fvertala, att oss lemna en?                    1040

HELENA.

    Javl! men huru kunde vl vi rymma bort,
    Vi, som ej flten knne i barbarers land?

MENELAOS.

    Det blir omjligt. Hvad? om jag i borgen dold,
    Dess konung skulle drpa med mitt tvebettssvrd?

HELENA.

    Ej systren dig frdroge, ej frtege det,                  1045
    Ifall du mrda rnade dess egen bror.

MENELAOS.

    Ock finns ej skepp, hvarp vi kunde rdda oss
    Med flygten; ty det skepp, vi haft, rr hafvet om,

HELENA.

    Hr p, om qvinna ock kan tala kloka ord!
    Vill du, man _sger_, att du dtt, fast du ej dtt?       1050

MENELAOS.

    Ett svrt jertecken! Om det btar mig, likvl
    Jag r beredd, att _heta_ dd, fast jag ej dtt.

HELENA.

    Jag redo r, att med hrklippning och med grt,
    P qvinnovis, beveka den gudlse karln.

MENELAOS.

    Fr oss hvad rddningsmedel finns vl deruti?             1055
    Utslitet redan r ett sdant talestt.

HELENA.

    Liksom t den, som dtt i sj, en hedersvrd
    t dig, att resa, jag begr af landets drott.

MENELAOS.

    Om han tillter det, hur kunne vi ndock
    Frutan skepp oss rdda, se'n vi vrden rest?             1060

HELENA.

    En farkost jag begr, hvarmed vi snke ned
    I hafvets armar din begrafuings prydnader.

MENELAOS.

    Det allt r bra, frutom ett: om han pland
    Befaller vrden resa, duger finten ej.

HELENA.

    Vi skole sga, att i Hellas sed ej r,                    1065
    Att dem pland begrafva, som ha dtt i sj.

MENELAOS.

    Deri du visst har rtt; och jag vill flja med,
    Och lgga tillbehret allt p sagde skepp!

HELENA.

    Du framfr allt br vara med, och dine mn
    Hvarendaste, som ur skeppsbrottet rddades.              1070

MENELAOS.

    Och om jag trffar egna mn p ankarplats,
    svrdvpnad kmpe der vid kmpe uppstlld str.

HELENA.

    Om detta allt du vrda br; men blefve blott
    Fr vra segel vinden god, och skeppets fart!

MENELAOS.

    Skall ske! ty gudar gra slut p mina qval.               1075
    Af hvem skall du dock sga, att min dd frsports?

HELENA.

    Af dig! och sg, att ensam du med lifvet slapp,
    Hitseglande med Atreus' son, som du sg d.

MENELAOS.

    Och dessa trasor, hvilka hnga kring min kropp,
    De skola om mitt skeppsbrott bra vittnesbrd.            1080

HELENA.

    Nu kom det lgligt, som olgligt mistes d
    Och denna ofrd kunde ltt vr lycka bli.

MENELAOS.

    Behfver jag med dig i kongaborgen g?
    Kanske vi sitte stilla hr p denna graf.

HELENA.

    Blif qvar! ty om han fverddigt sig beter                1085
    S skall dig denne grafvrd rdda, och ditt svrd.
    Men jag vill g ditin, afklippa lockarna,
    Och byta bort den hvita kappan mot en svart,
    Och med en blodig nagel rista kindens hy.
    Ty stor r frgan, och jag ser tv hufvudml:             1090
    Om jag ertappas stemplande, jag mste d;
    I annat fall jag hemmet nr, och rddar dig.
    Du, dyrkansvrda, delande din bdd med Zeus,
    O Hera, lindra du tv arme menskors qval!
    Derom vi bedje, strckta armar lyftande                   1095
    Mot himlen, der du ber i stjernors etherglans!
    Och du, som, fr mitt brllop, sknhetspriset vann,
    Dionas dotter, Kypris, ej min ofrd gr!
    Nog r den skymf, hvarmed du re'n beskymfat mig,
    Blottstllande mitt namn, ej mig, bland Troerna.          1100
    Men om du vill mig drpa, s tillt mig d
    I fosterlandet! Hvi omttelig p qval,
    Bestyr du stds om krlek, svek, bedrgeri,
    Om arga funder, blodiga frdelser?
    Ty om du hofsam vore, ibland gudarna                      1105
    Fr menskor ljufvast vore du: det sger jag.

KHOREN.

    Dig, som inunder lfsmyckade tak          _Stroph._ 1.
    Sitter, p ljudande gren, kallar jag,
    Dig, skntonande, melodiska fgel,
    Grtande nktergal!                                       1110

HELENA.

    Kom, drillande, ack, med din fina nbb,
    Och understd mina trar;
    Den stackars Helenas hjertqval,
    Och Iliadernas mk-
    liga ofrd sjungande.                                     1115
    Under Akhaters spjut,
    D nr han kom, han kom, som med barbariska rblad
    fver brusande flten lopp, t Priamiderna futtig brud
    Frn Lakedaimon bringande,
    Dig, o Helena, Paris, den svrgifte,                      1120
    Ledsagad af Aphrodite.
    Akhaier mnga, af spjut och af stenkast    _Motstr. 1._
    Kufvade, bo i mklige Hades tjell,
    Och makarna jemmerligt afklippt hret,
    I dsliga sofgemak                                        1125
    Akhaier mnga, se'n flammande eld han tndt
    Upp kringflutna Euboia,
    Ensam Nauplios ock
    Mot Kaphareiske klippan vrok,
    Och Argeiska stranden,                                    1130
    Genom ett svekfullt bloss.
    Hemnls r den Maleska klippestrand, fr barbarens tg,
    D frn fdernelandet fjerran han kom, vid stormars ras,
    Jertecken, ej jertecken, bringande,
    Utan Danaers split, ombord,                               1135
    Heras heliga molnbild.
    Hvad som r gud, eller ej gud, eller midtemellan,  Str. 2.
    Ho bland ddliga har,
    Forskande aldralngst, upp-
    tckt, skdande gudars verk,                              1140
    Huru de hit och dit, och dit,
    Och ter hit, med motsatt
    Vexling lpa, och ofrmodad?
    Du, o Helena, r dock dotter af Zeus;
    Ty vingad fader uti Le-                                   1145
    das skte dig lade ned.
    Och se'n utskreks du i Hellas,
    Som brottslig, okysk, trols, gudls; jag vet ej
    Ngot, som skert r bland menskliga ting;
    I gudars ord jag funnit sanning.                          1150
    Drar J ren alle, som ra i hrnaden       Motstr. 2.
    Finnen, med svrdsegg
    Skande obetnkt
    Dmma de ddliges hjerteqval.
    Skola de stillas med blodig fejd,                         1155
    Varder p split ej nde
    Nnsin i menskors stder,
    Som lemnade Priamiska landets sofgemak,
    nsknt de kunnat slita med ord
    Din tvist, o Helena.                                      1160
    Nu bo de der nere i Hades vrd,
    och liksom en blixt frn Zeus, har murarna hrjat eld,
    Bringande qval p qval med qval
    I [svra] Iliska nederlagen.

THEOKLYMENOS.

    Hell dig, min faders minnesvrd! vid borgens drr         1165
    Jag dig begrof, o Proteus, att dig hr tilltala f,
    Ty alltid, d han vandrar ut, och kommer hem,
    Theoklymenos, din son, anropar, fader, dig.
    Nu derfr hundarna och villebrdets nt
    I frsteborgen bringen in, J tjenare!                     1170
    Jag mnga gnger redan bannat upp mig sjelf,
    Fr det vi ej med ddsstraff npse nidingar.
    Och nu jag hrt, att en Hellen helt uppenbart
    Till landet kommit, obemrkt af spejarne,
    Sjelf en spion kanske ock fr att stjla bort             1175
    Min Helena; och han skall ddas, om han grips.
    O ve!
    Men, som det synes, allting redan undanjordt
    Jag finner; ty sin plats vid vrden lemnande,
    Har Tyndaridskan seglat hn frn detta land.
    Hollah! frnskjuten riglarna, och hstarna                1180
    Frn krubban lsen, och framdragen vagnarna,
    Att, fr besvrets skull, ej stjlandes bortfrs
    Ur denna bygd den qvinna, som jag hller kr.
    Men stilla! ty Jag skdar dem jag jaga tnkt,
    Nrvarande i borgen, och ej flyktade.                     1185
    Sg, qvinna, hvi du kldt svart mantel dig upp,
    Utbytande mot hvit? och hvi du lockarna
    Ifrn det stolta hufvudet med saxen klippt?
    Och hvi du fuktar kinderna med trars dagg,
    S grtande? Af nattens drm kanske bevekt,               1190
    Du suckar; eller har du hemifrn frsport
    Ett rykte, som ditt sinneslugn har delaggt?

HELENA.

    Min herrskare! det namnet redan ger jag dig:
    Jag r frlorad; allt r slut, jag finns ej mer.

THEOKLYMENOS.

    Hvad r frde? hvad olycka hnde dig?                    1195

HELENA.

    Hur sga ut det? Menelaos dtt! o ve!

THEOKLYMENOS.

    Jag gldes icke t ditt tal, som gr mig sll.
    Hur vet du detta? har Theonoe det sagt?

HELENA.

    Hon sjelf, och en, som var tillstdes, d han dog.

THEOKLYMENOS.

    r ngon hitlnd, som frvisso sger det?                 1200

HELENA.

    Visst r han kommen; m han fara, som jag vill!

THEOKLYMENOS.

    Hvem r han? och hvar r han? gif mig fullt besked!

HELENA.

    Han r det, som vid minnesvrden sitter skrmd.

THEOKLYMENOS.

    Ack, vid Apollon, hvad hans drgt ohygglig r!

HELENA.

    Ve mig! jag menar, att min makes r likdan.               1205

THEOKLYMENOS.

    Hvad landsman r han? hvadan lnde han till oss?

HELENA.

    Hellen; ibland Akhaier en, som fljt min man.

THEOKLYMENOS.

    P hvad stt sger han, att Menelaos dog?

HELENA.

    P aldramkligaste stt i hafvets svall.

THEOKLYMENOS.

    Hvar seglade han d upp barbarers vg?                   1210

HELENA.

    Mot Libyens hamnlsa klippor upp han kastades.

THEOKLYMENOS.

    Hur kommer det sig, att ej dog hans reskamrat?

HELENA.

    Mer lycka n den store har en ringa man.

THEOKLYMENOS.

    Hvar lemnade han skeppets vrak, hitkommande?

HELENA.

    Der han bordt mkligt d, men ej Meneleos.                1215

THEOKLYMENOS.

    Han dog d, han; upp hvad bt kom denne hit?

HELENA.

    Af okndt sjfolk sger han sig tagen upp.


THEOKLYMENOS.

    Hvar r, fr dig, till Troia skickad olycksbild?

HELENA.

    Du menar molngestalten? hon till ethern for.

THEOKLYMENOS.

    O Priamos, och Troias jord, hvad lumpet slut!             1220

HELENA.

    Jag fven delar Priamiders olyckslott.

THEOKLYMENOS.

    Din make han med jord betckte, eller ej?

HELENA.

    O nej! ve mig, olycklige, fr mina qval!

THEOKLYMENOS.

    Frdenskull blonde hrets lockar klippte du?

HELENA.

    Min vn, kantnka, r hvaren, som trffas hr.            1225

THEOKLYMENOS.

    r det medrtta detta olycksfall begrts?

HELENA.

    Du toge ltt, ifall din syster skulle d?

THEOKLYMENOS.

    Visst ej! -- hvad nu? du vill bo qvar p denna vrd?

HELENA.

    Hvi skymfa mig, och icke ge den dde ro?

THEOKLYMENOS.

    Du r din make trogen, du, och afskyr mig?                1230

HELENA.

    Visst icke mera; stll du till med brllopet!

THEOKLYMENOS.

    Du kommer sent; men jag likvl belten r.

HELENA.

    Vet du en sak? det gamla m vi glmma bort!

THEOKLYMENOS.

    Upp hvad vilkor? ra br mot ra ges.

HELENA.

    Vi stifte fred, och du med mig frsonar dig.              1235

THEOKLYMENOS.

    Allt groll jag lemnar, som m vara fgelfritt.

HELENA.

    Vid dessa dina knn allts, min vordne vn, -- -- --

THEOKLYMENOS.

    Hvad flas du, och strcker hndren bedjande?

HELENA.

    Min drunknade geml jag gerna jorda vill.

THEOKLYMENOS.

    Han ju frsvunnit; vill du skuggan jorda ned?             1240

HELENA.

    Det r Helleners sed, nr ngon dtt i sjn.

THEOKLYMENOS.

    Att gra hvad? I sdant vis r Pelops' tt.

HELENA.

    Att jorda uti toma mantlars vfnader.

THEOKLYMENOS.

    Begraf, och res en vrd hvarhelst du nnsin vill!

HELENA.

    Sjmn, som drunknat, icke s begrafve vi.                1245

THEOKLYMENOS.

    Hur i all verlden? Jag ej vet Helleners bruk.

HELENA.

    P sjn vi bringe hvad de dda grs behof.

THEOKLYMENOS.

    Hvad fordrar du, att jag den dde gifva skall?

HELENA.

    Jag, oerfarna, vet det ej, frr lyckelig.

THEOKLYMENOS (till Menelaos.)

    Du, fremling, glada tidender medbragte hit.               1250

MENELAOS.

    Ej fr mig sjelf, ej heller fr min dde drott.

THEOKLYMENOS.

    Sg, huru J begrafven dem, som dtt i sj?

MENELAOS.

    Allt som en hvar har rd dertill och lgenhet.

THEOKLYMENOS.

    Det koste, hvad det kosta vill, fr hennes skull.

MENELAOS.

    t de aflidna offras, till en brjan, blod.               1255

THEOKLYMENOS.

    Hvems blod? lt hra, och jag dig hrsamma vill.

MENELAOS.

    Afgr det sjelf! ty hvad du ger, tillrckligt blir.

THEOKLYMENOS.

    Hst eller tjur, r brukligt hos Barbarerna.

MENELAOS.

    Och nr du ger, s ge hvad anstr riddersman!

THEOKLYMENOS.

    I mina rika hjordar finns allsingen brist.                1260

MENELAOS.

    Medtages ock uppbddad sng, men eljes tom.

THEOKLYMENOS.

    Skall ske! Hvad annat att medtaga brukar man?

MENELAOS.

    En kopparrustning, ty han var ju vapnets vn.

THEOKLYMENOS.

    Allt hvad jag ger skall Pelopider vrdigt bli.

MENELAOS.

    Och vidare de skna alster jorden br.                    1265

THEOKLYMENOS.

    Hur, och p hvad stt anfrtron J det t sjn?

MENELAOS.

    Ett skepp br vara ock tillhands med roddare.

THEOKLYMENOS.

    P hvilket afstnd br frn land farkosten st?

MENELAOS.

    S att frn land med njuggan nd man svallet ser,

THEOKLYMENOS.

    Utaf hvad orsak vrdar Hellas detta bruk?                 1270

MENELAOS.

    Att vgen ej m bra gfvorna till land.

THEOKLYMENOS.

    Pheinikisk snabb galeja strax skall vara hr.

MENELAOS.

    Det vore sknt, och Menelaos till behag.

THEOKLYMENOS (pekande p Helena)

    Kan du ej ensam, utan henne, gra allt?

MENELAOS.

    Det vrfvet r en moders, makas, eller barns.             1275

THEOKLYMENOS.

    r, -- som du sger -- hennes pligt mot sin geml.

MENELAOS.

    _P sista ran fromheten ej dden svek._

THEOKLYMENOS.

    Hon m d g! from maka fostra, mig tillhr.
    Jag hastar in, och vljer ut begrafningssknk,
    Och dig ej heller tomhndt hn affrdar jag,              1280
    Se'n henne du tillnjes gjort. Emedan du
    Mig bringat goda tidender, fr trasorna,
    Du klder fr och mat, s att ditt fosterland
    Du hinna m, som nu jag s elndig ser.
    Men, stackars qvinna, ej du br fr ingenting             1285
    Hr qvlja dig; Meneleos sin bane ftt:
    Din dde make aldrig mera lefva tr.

MENELAOS.

    Det r din pligt, du unga toka, att gemln,
    Som hr str, lska, och frgta den som dtt;
    Det r i denna stunden fr dig aldrabst.                 1290
    Men kommer jag till Hellas n, och rddad blir,
    Frn fordna tadlet jag dig friar, om du r
    En sdan qvinna, som du br, mot din geml.

HELENA.

    Rtt s! och aldrig tadla skall gemlen mig,
    Och du, som vittne r dertill, skall veta det.            1295
    Men, arme man, g in, och skaffa dig ett bad,
    Och andra klder fven; upp uppskof ej
    Jag tjenar dig; ty s du dock vlvilligast
    t Menelaos, krstan min, den sista tjenst
    Bevisar, om i mig du trffar den du br.                  1300

KHOREN.

    Gudars borgboende moder frr            _Stroph. 1._
    Strfvade kring p ilande fot,
    Genom skogrika lunder,
    Genom flodernas vattenbdd,
    Och hafvets brusande bljor,                              1305
    Af saknad efter bortfaren m,
    Hvars namn ej nmnas fr.
    Och de Bromiske skramlor ett gllande
    Ljud ifrn sig gfvo,
    D okade drakars par                                       1310
    Gudinnan spnndes fr sttvagn,
    Och for, att ska bortrfvad m;
    Ifrn jungfruliga danser ryckt.
    Derhos stormfotige trnorne
    Voro, med bgen Artemis, och                              1315
    Med spjut frsedda Gorgonen,
    Men ljungande frn himmelens hjd
    Zeus annat de beskrde.
    Mngirrande frdens mdor nr          _Motstr._ 1.
    Modren bringat till slut,                                 1320
    Spanande efter sin dotters
    Svekliga, gtlika bortkomst,
    Hon dde Idaiska Nymphrens
    Snfostrade vrdtorn,
    Och, af sorg, sig kastade ned                             1325
    I snymniga snr p berget.
    Men t ddliga jordens vissnade flt
    Ej pljdes, ej gfvo frukt,
    Och hon dde menniskors slgt.
    t hjordarna snde hon ej                                 1330
    Sknbladige klasars friska spis;
    Lifvet fr mngen slts;
    Ej offer t gudar rddades,
    Ej bullar fr altaret grddades,
    De daggiga kllor frbjd hon,                            1335
    Utlemna sin silfverskatt,
    Vid sin dotters eviga saknad.
    Och nr hon gjort slut p festgelag     _Stroph._ 2.
    Fr gudar och ddliges slgt,
    Zeus, fr att stilla modrens harm,
    Den hiskliga, talte s:                                   1340
    Gn, J vins Khariter,
    Gn, och vreden hos Deo,
    Smrtan fr dottrens skull,
    Hejden med jubelljud,
    Gn, sngmr, med dans och sng!                          1345
    Nu kopparns skrckliga stmma,
    Frn skinnbespnnda pukorna,
    Vckte den sknsta bland gudar frst,
    Kypris: gudinnan log,
    Och i hndren tog                                         1350
    Djupljudige fljten,
    Af dess toner frtjust.
    Och Ades, hvilket ej rttvist var,      _Motstr._ 2.
    Du tnde med krlekens gld,
    Och drog dig stormktig mors                             1355
    Harm, o dotter, gudinnans
    Fester ej vrdande.
    Mycket frm hjortkalfvars
    Mngskiftande skinn,
    Och med murgrn virad blomsterstjelk                      1360
    Kring heliga thyrser,
    Och trollhjuls luftige rrelse,
    Svngde i kretsad fart;
    Och hrets lockar, som svalla vildt,
    Vid gudinnans helnattliga fest,                           1365
    Som, efter dagarnas slut,
    Fr sig utvalde Selana.
    Du var stolt p din fgring blott.

HELENA.

    Vninnor, allting gr fr oss derinne bra,
    Ty Proteus' dotter, understdjande vr list,              1370
    Nr hon tillspordes, om min make vore hr,
    Ej rjde fr sin bror, men sade, mig till tjenst,
    Att han, i jorden gmd, ej skdar dagens ljus.
    Ocks min make kldt sig sknsta vapen p,
    Ty sklden, som han skulle snka ned i sjn,              1375
    Instickande igenom grepet del hand,
    Nu sjelf han br, och spjutet hller han jemvl,
    I fullt berd, att ran t den dde ge.
    Och vlbetnkt till vrn han sig bevpnat har,
    Till mnga tusende barbarers nederlag,                    1380
    Ssnart ombord vi stigit p berad bt,
    Emot skeppsbrutna drgten har han klder bytt,
    Som jag t honom stkat till, se'n bad jag redt,
    Umburet lnga tider, utaf flodens dagg.
    St.! utur kongaborgen tgar han, som tror                 1385
    Sig uti hndren ha mitt brllop, frdiggjordt:
    Jag tiga mste, men af dig utkrfve vi
    Vlvilja och tystltenhet, ihndelse
    Vi sjelfve frelste, kunde fven frelsa dig.

THEOKLYMENOS (framtrdande).

    Irad, irad! som eder fremlingen befallt,                  1390
    J tjenstekarlar, brande hafsoffrena!
    Men Helena, om du ej menar, att jag pratar dumt
    Gr mig tillviljes, och blif qvar! Ty samma tjenst
    Sker ju din make, om du fljer, eller ej
    Frty jag rdes, att en lystnad kommer p,                1395
    Som lockar dig, att strta ned i vgens svall,
    Af krleken frvillad till din fordne man:
    S hftigt honom srjer du, som mer ej finns.

HELENA.

    Ack, dn min nye make, oundvikligt r,
    Sitt frsta gifte, och ungdomliga frbund                 1400
    Att ra; ja, af krlek till gemlen, jag
    Med honom doge; men hvad gldje hade vl
    Den dde af min dd? derfr tillt mig g,
    Och bringa honom sjelf begrafnings-sknkerna!
    Dig gifve gudarne hvad jag dig gernast vill,              1405
    Samt denna fremling, derfr att han hjelper mig!
    Mig skall du finna sdan, som du hafva br
    Husfru i huset, d mot Menelaos du
    Och mig r godsinnt: denna saken sidor har.
    Nu, ho som skepp skall gifva, hvarp gfvan gr,          1410
    Befall! p det din ynnest jag mottage fullt.

THEOKLYMENOS (till en tjenare).

    G du, och lemna dessa ett Sidoniskt skepp
    Af femti ror, och derjemte roddare!

HELENA.

    Br han ej skeppsbeflet ha, som stten styr?

THEOKLYMENOS.

    Ja visst! och mine sjmn lyssne till hans bud.           1415

HELENA.

    Befall en gng nnu, att rtt de dig frst!

THEOKLYMENOS.

    En gng nnu, en tredje fven, om du vill.

HELENA.

    Dig nskas lycka; gnge ock mitt anslag vl!

THEOKLYMENOS.

    d ej med trar mellertid din fina hy!

HELENA.

    Dig denna dag min tacksamhet bevisa skall.                1420

THEOKLYMENOS.

    Utaf de dda intet vinnes, mda blott.

HELENA.

    Det som jag menar, vederfars dig hr och der.

THEOKLYMENOS.

    Jag blir dig lika buld geml, som Menelcos.

HELENA.

    Du r visst makals; mig sakens utgng bryr.

THEOKLYMENOS.

    Af dig beror, om du mig ger vlvillighet.                 1425

HELENA.

    Att vnner lska, skall ej nu man lra mig.

THEOKLYMENOS.

    Vill du, att sjelf i edert tg jag tager del?

HELENA.

    Visst icke; blif ej egne slafvars slaf, min drott!

THEOKLYMENOS.

    Rtt s! ej Pelopiders plgsed aktar jag.
    Ty mitt palats r rent; ej heller andan hr              1430
    Uppgaf Meneleos; strax ngon mste g,
    Samt bjuda mina hfvitsmn, att brllopets
    Prunksmycken bra till min borg; den vida jord
    I saliga lfsnger mste skrika ut
    Ett afundsvrdt bilger mellan mig och Helena.            1435
    Du, fremling, res stad, och se'n du anfrtrott
    I hafvets famn, t hennes fordne man, en grd,
    Till borgen ter, med min maka, skynda dig,
    Att, nr du brllopsmltiden med mig frtrt,
    Hemvnda, eller, drjande, vlplgas hr.                 1440

HELENA.

    O Zeus, du kallas fader vr, och allvis gud,
    Se till oss neder, och frn onde fria oss!
    Till oss, som dragas med den strsta olyckslott,
    Ditt bistnd snd! om du oss med lillfingret rr,
    Vi skole n det mlet, som vi nske n;                   1445
    Ty vedermdor redan prfvade vi nog.
    J gudar, hren, och frlnen hvad mig godt
    Och nyttigt r! Ej br jag stds olycklig bli,
    Men st p stadig fot. Om denna enda gunst
    J sknken, gren J mig sll fr evig tid.                 1450

KHOREN.

    O du Phoinikiska, Sidonska               _Stroph._ 1.
    Snabba galeja, plaskvgors mor,
    Roddens vninna,
    Khorfrarinna, fr fagra
    Delphiner, d hafvets bryn                                1455
    Af flktar ej upprrdt r,
    Och sjns klarblickiga dotter,
    Vindstilla, sig yttrar s:
    Hissen segel, t vindarna
    Lemnande makt,                                            1460
    Och fatten i ror af furu,
    O sjmn, o sjmn,
    Till den Perseiska stads
    Sknhamniga strand bringande Helena hn!
    Trffa du torde vid flodens brdd        _Motstr._ 1.     1465
    Leukippiska flickorna, eller framfr
    Pallas' tempel kanske,
    Omsider i danser mngd,
    Eller Hyakinthos' festgelag,  --
    De nattliga frjders, --                                  1470
    Hans, som i tflingen,
    Med diskos rullande tallrik
    Drptes af Phoibos; thy det Lakainska land
    Hgtidelig offerdag
    Zeus' son att fira befallte.                              1475
    Men Helena lemnat derhemma en dotter,
    * * * * * * * * * *
    Vid hvars brllop nnu ej facklor lyst
    I luftens rymder, ack,                                  _Stroph._ 2.
    Att vi vore de Libyske
    Vandringsfglar ndock,                                   1480
    Som, lemnande vinterlig regnskur,
    Resa, den aldralsta
    Fljt hrsammande,
    Herdens, som, vattenfri,
    Fruktgifvande ngd p vr jord                            1485
    fverflygande, jublar.
    J vingade, och lnghalsige,
    Som faren med himlens moln ikapp,
    Inunder Pleiaderna ilen,
    Och Orion, den nattlige,                                  1490
    Ack, frkunnen det budskap,
    Nr till Eurotas J lndt,
    Att Menelaos, som Dardanos'
    Stad intagit, skall lnda hem!
    O, kommen i ridderlig vagn,          _Motstr._ 2.         1495
    Genom ethern hastande,
    J sner af Tyndareus,
    Vid tindrande stjernors stormkast,
    J, som i himlen bon,
    Helenas rddare,                                          1500
    Till hafvets dunkla vgor,
    Och bljors mrkhyiga svall
    Uti gr och brusande sj,
    Skeppsmnnerne gynnsam flgt
    Bringande med frn Zeus!                                  1505
    Vlfven frn egen syster bort
    Barbariske bddens skam,
    Som, fr Idaiska tvisters skull
    Plgad, hon drog sig; men likvl
    Aldrig till Ilios kom,                                    1510
    Och den Phoibeiske borg.

BUDET.

    Min konung, sent omsider dig jag rkar hr,
    D utaf mig ny ofrd strax du hra skall.

THEOKLYMENOS.

    Hvad r frde?

BUDET.

                    Stll du till ett frieri
    Till annan qvinna! Helena ur landet drog.                 1515

THEOKLYMENOS.

    P vingar lyftad? eller gick hon hn till fots?

BUDET.

    Menelaos henne frjat bort ifrn vrt land,
    Som lnde sjelf med tidender om egen dd.

THEOKLYMENOS.

    Besynnerligt! hvad vore vl fr rederi,
    Som honom bragte frn vrt land? Jag tror dig ej.         1520

BUDET.

    Detsamma, som du gsten gaf: med dina mn
    Han reste, att i korthet allt du veta m.

THEOKLYMENOS.

    Mig lyster hra, hur det gick; ej trodde jag,
    Att en person sig kunde smyga bort ifrn
    S mnga karlar, som till fljesmn du fick.              1525

BUDET.

    Ssnart hon, lemnande din konungsliga borg,
    Zeus' dotter, var ledsagad ned till hafvets strand,
    Frsigtigt frande sin ntta fot, hon gret
    Vid sidan gende gemln, som ej var dd.
    Och nr vi hunno till ditt skeppsvarfs hgnader,          1530
    Vi halade frstseglande Sidonskan ut,
    Med tofter femtio, och ror likaleds
    Frsedd, och nu besvr besvret lste af:
    Den ene reste masten, ran fattade
    Med handen en, och hvita seglen hissades                  1535
    Och rodret surrades med sina remmar fast
    Oss skdade, i sdan flan, mellertid
    Hellenske mnner som med Menelaos fljt,
    Och kusten nalkades, uti skeppsbrutnes drgt
    Insvepte, stolte nog, men ruskige att se.                 1540
    Nr nu dem Atreus' son antgande frnam
    Han sade, fr att rja falsk medlidsamhet:
    J usle, huru, och p hvad Akhaiskt skepp,
    Som snderkrossats, ren J ankomne hit?
    Visst hjelpen J oss jorda Atreus' dda son,               1545
    Som Helena frnvarande tomgrafva vill?
    Nu desse, gjutande en tr, af tillgjordhet,
    Till skeppet kommo, brande t Menelaos
    Sjgfvorna; men dock misstanke var bland oss,
    Och prat inbrdes vexlades, d karlarnes                  1550
    Tal var s stort; men det oaktadt tego vi,
    Af lydnad fr ditt bud; ty nr du fremlingen
    Bjd skeppet styra, du bortskmde all vr sak.
    Nu allt det andra togo vi, och buro ltt
    Ombord p skeppet; endast en halsstarrig tjur             1555
    Ej ville opp till dcket g sin raka vg,
    Men rmade, och vlfde gat rundomkring,
    och krkte ryggen, och, t hornet blickande,
    Oss rdde, sig ej nalkas. Helenas geml
    Utropte d: o J, som Ilios frstrt,                      1560
    Vlan, uppbrande p de Helleners vis,
    Med unga skuldror, tjurens kropp, inkasten den
    P frdck, (och derjemte svrdet vlberedd
    Han drager ut) till offer t Meneleos!
    P denna maning kommo de, och fattade                     1565
    I tjuren tag, och ledde in p tofterna.
    Nu bindelprydda nacken Menelaos strk,
    Och pannan, ndgande vr tjur, att trda fram.
    Men nr galejan ndtligen mottagit allt,
    Berrande trappstegen med sknknlig fot,                 1570
    Sjelf Helena kom upp, och upp toften satte sig,
    och han, som mer ej nmndes, Menelaos bredvid.
    De frige till hger och till venster ock
    Sig satte man vid man, frdljade ett svrd
    In under kldren, och hafssqvalpet fylldes upp            1575
    Af jemmerskri, enr vi hrde skeppsherrns bud.
    Och nr vi voro icke mycket lngt frn land,
    Men icke nra heller, sporde styrman s:
    O fremling, r det bra shr? sg, segle vi
    n lngre fram? ty skeppsbeflet hr dig till.            1580
    Han svarte: nog fr mig! och, dragande sitt svrd,
    Till fren rnnde, och fr tjurens slagtande
    Tog stllning, - om den dde nmndes intet ord.
    I det han strupen afskar, bad han: du, som bor
    I sjn, Poseidon, och J, Nereus' vna mr,                 1585
    Till Nauplik strand mig rdden jemte min geml
    Helbregda hdan! Dem, till lyckligt frebud,
    Blodstrmmen sprutade i sjn ur tjurens hals.
    D utbrast mngen: rnkefull r denna frd,
    Jag menar, att vi vnde om. Befall det du!                1590
    Och du, vnd rodret! Efter tjurens slaktande,
    Framtrdde Atreus' son, och manade sitt folk:
    Hvi drjen J, krnkarlar ifrn Hellas land,
    Att sl och fl Barbarerna, samt ned i sjn
    Ur skeppet vrka? Deremot till dina mn                   1595
    Utropade skeppshfdingen ett slikt befl:
    Nun, smider gripen dock till vapnen nu!
    En krosse toften, losse ran ifrn tulln,
    Och presse blod ur fremlingarnas skallar ut.
    Upp foro alle; men de vre stock och staf                 1600
    I hndren hllo; fremlingarne hllo svrd.
    Blod flt p skeppet, och frn akterdcket gick
    Helenas maning, hvar r Troisk ra nu?
    Infr Barbarer visen den! I brdskan stalp
    En hr omkull; en reste sig, och mngen dd               1605
    Man ligga sg. Menelaos, bevpnad sjelf,
    Ehvar han egna bussar uti trngml sg,
    Dit frde han i handen ock sitt hjeltesvrd,
    S att de vre summo dn, och rorna
    Sin vrd betog; sen drotten steg till rodret fram,        1610
    Frkunnande, att han till Hellas styrde nu.
    De reste masten, och s kom en gynnsam vind;
    D lade de frn land, och jag, som undgtt dd,
    Mig hissade vid ankaret i hafvet ned.
    Snr jag drunknat; men d stack man mig ett rep,         1615
    Drog mig ur hafvet, och upplyftade p land,
    Att bringa bud till dig. Varsamt misstroende,
    Mer n allt annat, r fr menskor helsosamt.

KHOREN.

    Jag aldrig trodde, att dig, konung, eller oss
    S Menelaos undg skulle, som han gjort.                  1620

THEOKLYMENOS.

    Ve, hur genom qvinnornker, arme man, jag fngad r,
    Och hur brllopet besvek mig! Kunde skeppet n jag n,
    Fremlingarna jag frfljde, och uppfngade pstund,
    Nu vi vilje systren straffa, henne, som frrdde oss
    Som i huset Menelaos skdade, och angaf ej.               1625
    Visst en annan man med spkonst aldrig mera hon bedrar.

KHOREN.

    Ack sg, hvart rnar du dig, drott, till hvilket mord!

THEOKLYMENOS.

    Dit mig rttvisan manar; g ur vgen strax!

KHOREN.

    Din mantei jag ej slpper: till stort brott du gr.

THEOKLYMENOS.

    Du, slaf, vill bjuda fver herrn?                         1630

KHOREN.

                                      Jag menar vl.

THEOKLYMENOS.

    Med mig ej, om du vgrar mig -- -- --

KHOREN.
                                          Jag slpper ej.

THEOKLYMENOS.

    Att slemsta syster drpa.

KHOREN.

                              Aldrafrommaste.

THEOKLYMENOS.

    Som mig frrdde?

KHOREN.

                      Sknt frrderi, att handla rtt

THEOKLYMENOS.

    Som gaf min bdd t annor man?

KHOREN.

                                   Befogad mer.

THEOKLYMENOS.

    Befogad fver mitt?                                       1635

KHOREN.

                        Som ftt af hennes far.

THEOKLYMENOS.

    t mig gaf slumpen.

KHOREN.

                        Det som det tertog.

THEOKLYMENOS.

    Du br ej dmma i min sak.

KHOREN.

                               Om rtt jag har.

THEOKLYMENOS.

    Vi styras; styre ej?

KHOREN.

                         Till ortt ej; men rtt.

THEOKLYMENOS.

    Du syns mig nska dden.

KHOREN.

                             Drp! Din syster ej
    Du drper med mitt bifall. _D fr husbondfolk,            1640
    r strsta ra fr vlfrejdad tjenare._

DIOSKURERNE.

    Din vrede hejda, hvaraf du hnfres blindt,
    Theoklymenos, kong hr i landet! Begge dig,
    Vi Dioskurer, mane, hvilka Leda sjelf
    Har fdt samt Helena, som rymmt utur din borg.            1645
    Du harmas fver gifterml, ej mnadt dig;
    Ocks ej gudatrnan, af Neres fdd,
    Dig krnker, systren Theonoe, som gudarnes
    Rttvisa bud, och egen fars, hrsammar blott.
    Ty ndatill den tidpunkt, som nu inne r,                 1650
    t Helena var frelaggdt, att bo hos dig;
    Men sedan Troias konsborg var delaggd,
    Och hennes namn bland gudarnes -- ej lngre mer.
    Uti sitt laga ktenskap hon stanna br,
    Och resa hem, och med sin make sammanbo.                  1655
    Det blanka svrd, som systren heter, terhll,
    Och anse henne hruti ha handlat rtt!
    Vr syster lngesedan re'n vi hade frlst,
    Emedan Zeus frsatte oss bland gudarne;
    Men det underlgsne voro vi ndock,                      1660
    Samt gudarna, som hade fattat slikt beslut.
    Dig detta sger jag, och manar syster min,
    Att maken flja. Tjenlig vind J skolen f;
    Och dine brder, bda tv, vi rddarne,
    Som rida invid sjn, till hemmet flje dig.               1665
    Men nr du vnder om, och lyktar lefnaden,
    Gudinna nmns du, och med Dioskurerna
    Gjutofer fr, och gfvor utaf jordens folk,
    Med oss tillhopa. Ty det s behagar Zeus.
    Den ort, dit Maias son frn Sparta frde dig,             1670
    Nr han frn himlens rymder stal din skuggestalt,
    Att Paris dig ej nnsin skulle kta f, --
    Jag menar den, som vakt, vid Akte strckta n --
    Skall framdels heta Helena bland ddliga,
    Emedan dig frn hemmet stulen, hon tog mot.               1675
    t vandringsmannen Menelaos gudarne
    Beskrt, att han skall bo upp de Sllas :
    _Frty oddlige, de hata ej vlttad man,
    Men qvalen ro oftast lumpne karlars lott._

THEOKLYMENOS.

    J sner utaf Leda och af Zeus, den fordna tvist           1680
    om eder syster vill jag lemna nu derhn.
    Ej heller egen syster min jag drpa m,
    Men hon kan g i slottet, om det gudar tcks.
    Ock veten, att J ren ju samttade,
    Af samma blod med bsta syster, och frsyntaste!          1685
    Nu faren vl, fr Helenas skull, den vettigstas!
    _Hos alla qvinnor vettet icke innebor._

KHOREN.

    Mngfaldig art ha gudars verk;
    Mngt mot frmodan gudar gjort;
    Det icke hndt, som hnda bordt:                          1690
    Gud hittar vg. Den sak bemrk!

    Slik blef nu vrt Styckes utgng.








End of the Project Gutenberg EBook of Helena, by Euripides

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK HELENA ***

***** This file should be named 60381-8.txt or 60381-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/6/0/3/8/60381/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

